Inkludering av marginaliserade grupper i samhället talas det vitt och brett om i de nordiska länderna men de konkreta åtgärderna lyser med sin frånvaro. Det gäller inte minst de unga som ska ta över det samhälle som vi lämnar efter oss. Nya tal visar enligt de nordiska regeringarnas egen tidning Arbetsliv i Norden att i flera av våra nordiska länder ökar arbetslösheten bland unga lavinartat. I Sverige är det över 27 % som är utan jobb och i Finland över 22 %. När det gäller Island så är siffrorna nästan lika stora, 21,9 %. Det är inte bara skamligt mot alla unga med framtidsvisioner, det är dessutom samhällsekonomiskt oanständigt. Lägg därtill de prognoser som pekar i negativ riktning och som betyder att arbetslöshetstalen ytterligare kommer att öka under nästa år. I Danmark och Norge är läget inte lika allvarligt. De hamnar på en eftertraktad nordisk ”jumboplats” med sina 11,2 % respektive 8,9 %. Frågan är givetvis vad det är som gör att de länderna klarar sig bättre. Här bör vi andra givetvis lyssna, lära och agera.

Dålig start

De unga har förmodligen aldrig tidigare varit så benägna att själva ta initiativ och visat att de är beredda att flytta för arbete och utbildning. Problemet är att vi ger de unga en dålig start på arbetslivet där det kan tvingas ge upp sina ambitioner och det inslagna spåret inom sitt utbildningsområde. Det är kanske den minst dåliga effekten. Forskning visar att utanförskapet även påverkar de ungas hälsa, deras ekonomi och deras sociala status. Ett utanförskap som får ännu större konsekvenser bland de unga som redan är utsatta som många unga med invandrarbakgrund, unga som inte fullföljer skolan och unga med funktionsnedsättning. De som inte har fullföljd utbildning får det extra svårt när tiderna blir bättre och arbetsmarknaden väl vänder uppåt. De är inte de första som får jobb.

OECD:s generalsekreterare Angel Gurría har tidigare varnat regeringarna och sagt: ”Hjälp de unga människorna som har drabbats hårdast av krisen, speciellt de med få eller inga yrkeskvalifikationer. Genom att speciellt satsa på den här gruppen minskar risken för att vi får en förlorad generation av unga människor som hamnar i långtidsarbetslöshet och mister kontakten med arbetsmarknaden”. Det är något som inte bara våra regeringar bör lyssna på utan även arbetsmarknadens parter som är ovanligt ljusskygga när det gäller ungas arbetslöshet. Vi behöver gå från långsamma, ineffektiva processer och snabbt se över vad våra arbetsgivarorganisationer, myndigheter, kommuner och fackföreringar gemensamt kan göra, över de nordiska gränserna. Det är de ungas omedelbara situation och deras framtid som ska styra vilka insatser som ska sättas in, inte föråldrade regelverk och revirtänkande. Väldigt mycket talar för att det både för de ungas situation och för samhällsekonomin lönar sig att vi satsar ordentligt på de unga. Deltagande i arbetslivet är nyckeln till välfärd, både för den enskilde och för gemenskapen i samhället.

Varför nordiskt?

Nordiska rådet har gett regeringarna ett par förslag att ta ställning till. Exempelvis vill vi att det i de nordiska länderna utvecklas indikatorer för ett hållbart arbetsliv på samma sätt som existerar inom miljöområdet. Dessutom att vi blir bättre på att hitta goda exempel på individnivå för att utveckla erfarenheter om vad som verkar och varför. Vi menar även att det med tanke på den finansiella krisen är viktigt att de unga kan söka arbete över de nordiska gränserna utan att lagstiftningen ska vara så komplicerad att de unga avstår från att söka jobb över gränserna och hellre blir i en negativ situation i sitt hemland. Riv de gränshinder som gör det komplicerat att flytta över gränserna i Norden!

Nordiska rådets engagemang är stort i frågan om de unga på arbetsmarknaden. I dagarna kommer ordföranden i rådets välfärdsutskott att diskutera med de unga på Kulturhuset i Stockholm. Det sker i samband med Nordiska rådets session som samlar Nordens politiker under tre dagar. Jag hoppas att våra nordiska regeringsföreträdare tar chansen och möter ungdomarna. Här har de chansen att tala om vad de kan förvänta av de nordiska länderna. Det är vi skyldiga de unga.

Sinikka Bohlin, president i Nordiska rådet