Ekomärkning bidrar till att minska fattigdomen
Ekomärkningar är viktiga verktyg för att uppnå mer hållbara samhällen, både i utvecklade regioner och utvecklingsregioner. Genom att främja hållbara konsumtions- och produktionsmönster kan ekomärkning också bidra till fattigdomsbekämpning och öka utvecklingsekonomiernas internationella konkurrensförmåga.
Detta var en av de huvudsakliga slutsatserna vid ett sidoarrangemang som anordnades av Nordiska ministerrådet och FN:s miljövårdsprogram, United Nations Environment Programme (UNEP), under sessionen för FN:s 18:e kommission för hållbar utveckling i New York den 3–14 maj.
Den svenska statssekreteraren Elisabet Falemo öppnade evenemanget genom att uttrycka de nordiska ländernas engagemang i den globala dagordningen rörande hållbar utveckling och att sträva efter mer hållbara produktions- och konsumtionsmönster.
Falemo betonade vikten av ekomärkningar av Typ 1, som den nordiska ekomärkningen och EU-blomman, som är baserade på många olika kriterier, livscykeltänkande och tredjepartscertifiering. Dessa frivilliga marknadsbaserade instrument är effektiva verktyg för att förbättra resurseffektiviteten hos produkter samtidigt som de gör det möjligt för konsumenter att göra välinformerade inköpsval.
– Det är mycket viktigt för oss att agera inom ramarna för det internationella samfundet för att dela erfarenheter, lära av andra länder och regioner samt bidra till en ökad medvetenhet. Samarbete över gränserna är nyckeln till framgång, sade Falemo.
UNEP har erkänt vikten av ekomärkning också när det gäller möjligheter för utvecklingsländer. UNEP bistår företag och regeringar i utvecklingsländer med kapacitetsuppbyggande och teknisk hjälp för att ta vara på möjligheterna när det gäller ekomärkning.
Arab Hoballah, chef för avdelningen för hållbar konsumtion och produktion på UNEP, underströk ekomärkningens potential när det gäller att främja ömsesidigt stöd inom handel, miljö och utveckling.
Enligt Hoballah kan en ökad användning av ekomärkning i utvecklingsländer minska miljöeffekterna från tillverkningsindustrin och förbättra marknadstillgången för miljömässigt effektiva varor, och på så vis leda till en ökad regional ekonomisk integration och en ökad internationell konkurrenskraft.
