Nordiska ministerrådet och Norden i Fokus arrangerade som upptakt på FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn en paneldebatt om hur klimatförändringarna gör att kvinnor och män på olika sätt tvingas ändra sina sätt att leva. Paneldebatten leddes av den norska journalisten och författaren Åsne Seierstad.

Samtidigt invigdes en utställning i Nordiska ministerrådet i Köpenhamn om hur kvinnor och män i syd och nord drabbas av klimatförändringar.

Malin Jennings, grundare av Arctic ICCE (Indigenous Climate Change Ethnographies), har under flera år följt livet i små innuitsamhällen på Grönland. I dessa samhällen har alla män varit jägare och kvinnorna har tagit hand om djuren. Kvinnorna har gjort mat av köttet och sytt kläder av huden. Men det varmare klimatet har gjort jakten svårare.

- Isen fryser senare och är tunnare än tidigare, säger Malin Jennings. Männen kan inte jaga på  en is som är tunnare än sex centimeter. De har förlorat sin  plattform för att jaga valross som är ett viktigt byte för dem.

- Isen smälter dessutom tidigare än förr. Sammanlagt har de förlorat en månads jakttid.

Video från debatten The Heat is On

En man kan inte längre livnära en familj på jakt. Den dåliga lönsamheten i jakten har gjort att bara två unga män i en av de byar jag besökt ser någon framtid som jägare. Och de lever utan familj.

- Om du ska vara jägare måste frun ta en lönearbete, åtminstone på deltid. Det betyder att de kan lägga mindre tid på sina traditionella sysslor och så småningom förlorar de den kunskapen.

- Jägarna var i samhällstoppen, men nu är de i botten. Deras kunskaper är oanvändbara. Det skapar sociala problem.

När kvinnorna inte längre kan sy kläder köper de dyra kläder från väst som inte är lika bra i kyla. De klarar inte flera dagar på isen. Eftersom de måste köpa saker istället för att tillverka dem själva blir de fattigare.

Den samiska journalisten Samuel Idivuoma har också följt olika folkgrupper i arktiska länder. Hans sex månader långa resa har sänts i flera reportage i svensk TV och ska visas i Danmark och i Norge. Han kan också se att särskilt män drabbas av klimatförändringar i Arktis.

- Klimatförändringarna gör att männen förlorar sin självkänsla. De kan inte livnära sin familj genom jakt. De är inte stolta över sig själva längre.

- Många män har bygt sin självkänsla på att vara den starkaste och duktigaste jägaren. När den kunskapen inte är efterfrågad längre känner de ingen stolthet. På Grönland får männen istället pengar av samhället. Men det har inget att göra så de samlas till barerna och det leder till alkoholism.

Män måste engageras i jämställdhetsarbetet och det gäller också i jämställdhetsaspekter på klimatfrågan. Det menar Ulf Rikter-Svendsen, som är direktör för norska Reform som arbetar med jämställdhetsfrågor med fokus på män.

- Vi måste visa på vad man tjänar på ett jämställt samhälle. Vi engagerar män genom att visa att även de förlorar på ojämställdhet.

Ulf Rikter-Svendsen vill motverka stereotypa bilder av män. Även om det finns män som dominerar, är andra män offer för diskriminering. Han är därför kritisk mot omslaget på NIKK magasins klimatnummer med en arg man som kör bil.

- Sådana bilder bygger upp stereotyper av män, de bryter inte ner dem.

Tidigare har mest fokus legat på kvinnor i syd som drabbas av klimatförändringar. Det har varit en lång kamp att få in kvinnors erfarenheter och könsperspektiv i de internationella klimatförhandlingarna. Rebecca Pearl är koordinator för Global Gender  and Climat Alliance, GGCA, som är sammanslutning av 38 institut från  både FN-organisationer och icke-statliga organisationer.

Hon berättar att de börjat få acceptans för att kvinnor är offer för klimatförändringar i högre grad än män. Till exempel var 90 procent av dödsoffren vid en översvämning i Bangladesh kvinnor. Där kvinnors mänskliga rättigheter kränks drabbas de hårdare av klimatförändringar, sammanfattar Rebecca Pearl. Men hon vill inte bara tala om att kvinnor är offer. Hon menar att kvinnor kan ses som förändringsledare, eftersom de har erfarenheter av hur klimatförändringar kan bemötas som alla kan lära sig av.

- Ett bra exempel är Greenbelt Movement i Kenya där kvinnor planterar träd. De får en inkomst genom sitt arbete.

Trädplanteringen motverkar både klimatförändringarnas effekter och själva klimatförändringarna genom att träden binder koldioxid.

I andra internationella överenskommelser på miljöområdet finns numera könsperspektiv med. Men i klimatförhandlingarna har de lyst med sin frånvaro.

- Det är därför vi är här i Köpenhamn. Vi har arbetat i två år på att det ska bli en förändring här.

GGCA undervisar delegater i könsperspektv och samarbetar med några positivt inställda regeringar, däribland Danmark, Island och Finland. I början av 2009 fanns det 42 referenser till kvinnor och kön i förhandlingstexterna. Nu finns det en handfull kvar.

- Jag hoppas att det blir åtminstone en referens till kön i den gemensamma visionen i slutdokumentet, säger Rebecca Pearl.

Nordiska ministerrådet närvarar vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn med en monter i utställningshallen. NIKK finns representerat där de första två dagarna.

Av Bosse Parbring, NIKK