Handlinger tilknyttet webside
Indholdet er ikke tilgængeligt på dit valgte sprog. Vi viser det istedet på Svensk

Markku Heikkilä

Finland fortsätter i samma hjulspår efter presidentvalet

Efter presidentvalet har Finland återgått till den politiska vardagen, som nu präglas av en allt mer spänd stämning i inrikespolitiken. Visserligen har man i Finland märkt att våra egna problem är små och vardagliga jämfört med problemen i våra grannländer. Uppståndelsen efter Jyllands-Postens karikatyrer har tagit sig proportioner som förbluffat också alla finländare. Aldrig har finländarna följt med händelserna i Danmark lika intensivt som nu.

22/02 2006

Efter presidentvalet har Finland återgått till den politiska vardagen, som nu präglas av en allt mer spänd stämning i inrikespolitiken. Visserligen har man i Finland märkt att våra egna problem är små och vardagliga jämfört med problemen i våra grannländer. Uppståndelsen efter Jyllands-Postens karikatyrer har tagit sig proportioner som förbluffat också alla finländare. Aldrig har finländarna följt med händelserna i Danmark lika intensivt som nu.

Någon desto märkvärdigare diskussion har situationen ändå inte lett till i Finland internt. Det har man inte funnit behov av.

Andelen utlänningar i Finland är liten. Vardagsrasism har förekommit under årens lopp men relationerna mellan olika religioner har inte varit något ämne för diskussion. Kanske beror det delvis på att den nationella identiteten sedan tidigare präglas av två språk och två statskyrkor, den lutherska och den ortodoxa, och att det finns en viss benägenhet att se på saker och ting ur minoriteters synvinkel. Det finns heller inget parti som klart skulle motsätta sig invandrare. Det lilla partiet Sannfinnländarna har fiskat i de vattnen utan nämnbar framgång. Den islamska minoritetens ställning anses inte vara något problem i Finland.

Finländarna har liksom förundrade följt med situationen utifrån. Man har försvarat rätten till yttrandefrihet men samtidigt ifrågasatt det meningsfulla med att publicera karikatyrerna. Fram till mitten av februari hade ingen finländsk dagstidning publicerat bilderna. Däremot dök de upp på en hittills totalt okänd extremistgrupps webbsidor.

Ursäkt från regeringen

Det resulterade för sin del i att statsminister Matti Vanhanen skyndade sig att å sina egna och regeringens vägnar be om ursäkt för att man även i Finland har sårat muslimernas religiösa känslor. En webbsida som upprätthålls av en enskild grupp människor ansågs inte vara en fråga om yttrandefrihet. Däremot inledde centralkriminalpolisen en undersökning för att klargöra om publiceringen av bilderna på nätet bryter mot lagen om trosfrid.

I Finland övervakar massmedierna själva sin verksamhet, speciellt gällande etiska frågor. Om någon anser sig ha blivit illa behandlad kan han vädja till Opinionsnämnden för massmedierna, som antingen friar eller fäller. Nämndens avgörande har ingen juridisk betydelse men den har en stor moralisk auktoritet bland medierna och offentligheten. Frågor gällande religiös övertygelse får av tradition en mycket återhållsam behandling i Finland.

Åtminstone fram till mitten av februari hade Finland inte självt varit delaktigt i uppståndelsen i den islamska världen. Resenärer uppmanades iaktta försiktighet, men det var allt. I den här situationen har Finlands regering försökt framstå som en slags medlare mot de islamska länderna, t.ex. när statsminister Matti Vanhanen besökte Kuwait.

Conan O’Brian besökte ”Conanlandia”

Här hemma har man koncentrerat sig på helt andra saker, på livet efter presidentvalet. Vinnarpartiet socialdemokraterna ser ut som om de svalt gift, samlingspartiet som kom på andra plats, känner segeryra och statsministerns centerparti hamnade i en intern kris. Bäst av alla klarade sig Tarja Halonens dubbelgångare, den amerikanske komikern Conan O’Brian, som mottogs som en hjälte när han besökte Finland.

Conan O’Brian hade i veckor skämtat om Finland i sin show, framfört finskspråkiga Halonen-reklamsnuttar och -sånger. I mitten av februari kom han så för att bekanta sig med ”Conanlandia” och samtidigt kräva platsen som bastuminister som tack för valarbetet. På flygplatsen mottogs han av 2000 närapå hysteriska fans.

Samtidigt satt Tarja Halonen själv och förberedde sin andra presidentperiod utan att någon visade intresse för henne. Förutom när den andra rödhåriga, Conan O’Brian, kom för att besöka henne.

För sex år sedan var situationen en helt annan. Då var Halonen landets första kvinnliga president, sambo och ensamstående mor, vars seger sågs som en symbol för nya fria vindar. Nu är hon bara samma gamla Halonen, och segern är närmast ett tecken på kontinuitetens styrka.

Halonen var oerhört populär under sin första period. Ändå blev valet mycket jämnt. Presidenten hade tydligen svårt att anpassa sig till att nästan hälften av folket röstade på den andra kandidaten, vissa kanske främst för att omväxling förnöjer: sex år är en lång tid. Och det är alltid lätt för en utmanare att tala om förändring.

Hur som helst, i detta borgerliga land klarade socialdemokraterna återigen av att behålla presidentposten, precis som de har gjort sedan 1980, hela tiden efter Kekkonen.

Samlingspartiet fick upp farten

Det jämna valet överraskade. Slutresultatet var i varje fall väntat och lämnade alla politiska strukturer oförändrade. Om samlingspartiets Sauli Niinistö hade segrat i valet skulle det ha kokat ordentligt i inrikespolitiken. Nu flyttades blickarna till det politiskt mycket viktigare riksdagsvalet i mars nästa år. Det valet har redan orsakat friktion mellan huvudpartierna: det står klart att två av de tre stora kommer att vara med i följande regering och ett blir utanför.

Niinstö själv drog sig tillbaka till Europeiska investeringsbanken i Luxemburg och har enligt egen utsago ingen avsikt att komma tillbaka till den politiska arenan i Finland. Samlingspartiets unge ordförande Jyrki Katainen kunde vara belåten till sinnes när Niinistö reste tillbaka.

Den 35-årige Katainen har lett partiet i ett och ett halvt år och under den tiden har samlingspartiet klarat sig bra i kommunalvalet, europarlamentsvalet och nu senast i presidentvalet. Partiet har fått upp farten och har många trettio-fyrtioåringar på synliga poster. I de andra stora partierna, socialdemokratiska partiet och centerpartiet, är situationen en annan. De har ledarskapsproblem.

Finansminister Eero Heinäluoma har lett socialdemokraterna sedan juni. Före det var han partisekreterare och bakgrundsfigur i fackcentralen FFC. Det har inte visat sig vara helt problemfritt att träda ur bakgrunden in i förgrunden. För allmänheten har Heinäluoma förblivit en dold gestalt och Halonens oväntade problem i valet belastar också honom.

Centerns ordförande, statsminister Matti Vanhanen, blev i presidentvalet överkörd av Niinistö. Det var påfrestande både för honom själv och partiet. Centerns partisekreterare har nu meddelat att han avgår eftersom han inte fick fart på anhängarna. Inom partiet har det också hörts röster enligt vilka Vanhanen borde lämna sin ordförandepost på partikongressen i juni. Man anser att Vanhanen har förlorat de trognaste centeranhängarna, de med något konservativa värden som bor i norra och östra Finland. Dessutom anses han vara för intetsägande.

Mångas blickar vänds nu mot Paula Lehtomäki, 34 år och för närvarande moderskapsledig från sin tjänst som utrikeshandels- och biståndsminister. Men barnafödande brukar för kvinnliga politiker i Finland inte betyda att de automatiskt slår av på takten. Lehtomäki är partiets framtidshopp men den framtiden står knappast vid dörren än.

Vanhanen har klart visat att han inte tänker avgå. Dessutom börjar Finlands EU-ordförandeskap genast efter partikongressen och ett byte av statsminister skulle i det läget te sig något märkligt.

Försämrad atmosfär i regeringen

Under den andra valomgången i presidentvalet stödde centern samlingspartiets kandidat Niinistö, något lamt visserligen men dock. I Finland var det en historisk händelse att de stora borgerliga partierna samarbetade, och det har inte gått socialdemokraterna omärkt förbi. I synnerhet inte då socialdemokraterna sitter med centern som samarbetspart i regeringen.

Det här bådar illa för den interna stämningen i regeringen. En av stötestenarna är den stora kommunreformen, som den centerpartistiska kommunministern arbetar för och som man borde fatta beslut om i vår, men som många centeranhängare har svårt att svälja. De är inte hågade att drastiskt minska på antalet kommuner.

Samtidigt borde blickarna vändas utåt. EU-ordförandeskapet som inleds i sommar tar redan nu allt mer energi. Senast stod Finland i tur år 1999 och den gången kunde man faktiskt känna att det var en prestigefråga. Nu är det knappt någon som visar tecken på EU-engagemang men jobbet måste skötas i varje fall. Vad ordförandeskapet för med sig i Finland får vi anledning att återkomma till i AnalysNorden senare i vår.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger

Kontakt

Michael Funch
E-mail:

Søg i Analys Norden