verige har för första gången firat sin officiella flaggdag och nationaldag som allmän helgdag.

Det har skett i lagom svensk anda och med många funderingar kring den egna identiteten. Vad är svenskt och vad är en svensk identitet?

Svaret är kanske att hämta i den formliga inventering av det bästa i Sverige som gjordes i vad många karakteriserade som ”kampen om svenskarnas identitet”. Några axplock: författarna Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren m.fl. FN-chefen Dag Hammarskjöld, världsmusikerna Jussi Björling och ABBA, skalden Bellman, blomsterkungen Linné….

Men debatten diskuterade också det glättade myntets baksida.

- Svenskarna har blivit för fega och saknar t.ex. kinesernas drivkraft, menade företagsledaren Marcus Wallenberg, som inte ansåg att ”det är en självklarhet att vi skall ha hög levnadsstandard i Sverige”.

Den förändrade etniska bilden av Sverige manade till eftertanke. Över en miljon människor, 12 procent av befolkningen är idag utlandsfödda mot någon enstaka procent för tiotalet år sedan.

Mångfald- inte svenskhet

- Avmytologisera begreppet Sverige. Mångfald, inte svenskhet är vår identitet!

uppmanade DN-journalisten Kerstin Vinterhed.

Andra skribenter påtalade den förledande mytbildning om svenskheten som ”bäst i världen” som råder i folkdjupet.

Färska uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) punkterade åtskilliga myter - om invandrarna allmänt, om deras rörlighet och utbildning. Hela 60 procent av invandrade ryssar har högskoleexamen mot 20 procent bland svenskarna. Invandrare från Turkiet har högre frekvens av småföretagande än svenskarna. Hälften av de finländare som invandrade på 50-och 60-talen har flyttat tillbaka till hemlandet.

Som på beställning, för att gjuta mod i medborgarnas hjärtan, levererades inför den 6 juni en för Sverige synnerligen positiv amerikansk undersökning (Anholt- GMI i Seattle) om 11 länder som varumärken.

Sverige toppade listan och beskrevs som ett land ”som beundras i hela världen och har ett varumärke som är en unik kombination av stabil och ansvarstagande politisk ledning, ett ärligt och pålitligt folk, framgångsrik export av kultur och ett utmärkt investeringsklimat”.

I den Eurobarometer som EU-kommissionen låter göra två gånger om året uppges 91 procent av svenskarna vara ”mycket stolta” eller ”ganska stolta över att vara svenskar’’. Endast 7 procent är mindre eller inte alls stolta över medborgarskapet. Intervjuade kända personer intygade alla välvillighet att de var stolta över sin svenskhet.

Dagen, den 6 juni, firades med flaggor och högtidligheter, men knappast med den nationella yra som man förknippar med andra länders samfällda firande. Inspiration lånades från norrmännen, som även i Sverige firar sitt sjuttonde maj med stora festligheter. Ett norskt kommunalråd inbjöds till Jämtland där en teaterpjäs kring upplösningen av den svensk-norska unionen 1905 fick stå för det kulturella inslaget.

Norskt inslag i firandet

Att norrmännen drogs in i det svenska firandet föll sig naturligt eftersom de båda grannländerna i samma veva högtidlighöll att den gemensamma unionen upplösts på fredlig väg för hundra år sedan.

Riksdagens talman Björn von Sydow var ”festgeneral” och ledde ett otal regionala kommittéer med uppgift att ordna nationaldagsfirandet runt om i landet efter de lokala förutsättningarna. Det mesta sanktionerades - gymnastik, flaggutdelning, musik och spel- med förklaringen att nationaldagsfirandet är ”en process” som utformas av folket.

Andra nationaldagsfestligheter som åberopats som starka symboler och som Sverige litet avundsjukt sneglat åt är fransmännens 14 juli och USA:s fjärde juli.

Att den svenska nationaldagen skulle bli helgdag beslutades efter nästan ett decennium av diskussion utan någon uppståndelse av riksdagen i vintras. Dagen har firats sedan 1916 då den 6 juni utropades till Svenska flaggans dag. 1983 uppgraderades dagen till officiell nationaldag, dock alltjämt som vanlig arbetsdag.

Protester mot beslutet kom från den fackliga rörelsen som ansåg sig lurad på en fridag då den 6 juni vissa år infaller på redan ledig lör- eller söndag. Kyrkan hade velat ha kvar andradag pingst som offrades för den nya arbetsfria dagen.

Många talar kritiskt om att dagen har ”beslutats uppifrån”. Den 6 juni har inte växt fram naturligt ur en nationell gemensamhetskänsla, inget fredslut, ingen historisk händelse i allas minne.

- Vi har ju ingen Bastiljdag att fira, ropade en ledarskribent.

Varför och vad firar vi?

De flesta torde knappast än idag med den första helglediga nationaldagen överstökad veta varför och vad nationen firade.

-Säg den svensk som känner personlig stolthet över Gustav Vasas kröning 1523, över författningen 1809 eller regeringsformen 1974, vilka alla inföll den 6 juni, undrade en av många kritiska skribenter.

Valet av dag har kritiserats av en nästan samfälld presskår. Midsommarafton som av tradition firats som en stor svensk högtid hade varit naturligare, menar de flesta.

Det är svårt att hitta media som helhjärtat stött idén fastän de flesta ställt upp på firandet och pliktskyldigt återgivit de TV-sända nationella högtidligheterna men också de otaliga lokala festligheterna.

I Stockholm deltog kungafamiljen helhjärtat med bl.a. innovationen att kronprinsessan Victoria öppnade grindarna till kungliga slottets borggård för dagen omgjord till lekpark.

Allmänt satsades det generöst på barn och den yngre generationen. Popmusik och lättare underhållning dominerade. De unga var en klar målgrupp för nymodigheterna. En allmän uppfattning är nämligen att svensken bara använder en extra ledig dag till att åka till landet och göra i ordning torpet eller båten inför sommaren.

Nyblivna svenskar drogs också in i firandet och välkomnades högtidligt i den nya gemenskapen med flaggor och högtidstal. Invandrare med vana från nationellt firande i det hemland man lämnat tycktes inte vara bekymrade över valet av dag. Nationaldagen betraktades redan i riksdagsdebatten för tio år sedan som ett sätt att motverka diskriminering och rasism.

I vilken mån det kommer att ske får framtiden utvisa. Antidemokratiska marscher gick genom Stockholms gator kantade av kravallutrustad polis som dock inte behövde rycka ut.

Inte störta kungahuset

Två olika grupperingar republikanhängare hörde av sig i debattartiklar inför firandet med krav på att den pågående grundlagsutredningen även skriver en republikansk konstitution. Ingen av dem ville dock störta sittande kung Carl XVI Gustaf men däremot hindra att kronprinsessan blir drottning.

Men uppmärksamheten kring dem var liten. Republikanska föreningen med riksdagsledamöter ur flera partier höll sitt eget interna ”nationaldag utan kung” i Stockholms kulturhus. Det hela verkade tämligen pliktskyldigt trots logotypen ”Republik. Nu” och mest en markering för att hedra författaren Vilhelm Moberg som för 50 år sedan skrev boken ”Därför är jag republikan”. Några planer på att störta kungahuset finns inte.

Kampen om den svenska identiteten fortsätter.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger