Socialdemokratin befinner sig i ett slags chocktillstånd. De är vana vid att det är de och statsminister Göran Persson som dominerar scenen. Så har det varit de senaste tio åren. När Göran Persson varit tillfälligt borta har den politiska debatten dött. Men nu har Persson fått en utmanare i nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt, som firar den ena triumfen efter den andra i opinionsmätningarna. Persson vet inte hur han ska hantera en man som Fredrik Reinfeldt. Han kan inte använda sin vanliga sluggerstil för den slår tillbaka mot honom själv, när han konfronteras med Reinfeldt, som är en lågmäld och resonerande politiker.

Ett avgörande skäl till att marken börjar skälva under socialdemokraterna är den höga arbetslösheten. Socialdemokraterna anses ha tappat greppet om jobben, själva portalfrågan. Ekonomin är stark, tillväxten likaså, men jobben uteblir. Den öppna arbetslösheten har stigit till sex procent. Om man inkluderar dem som går på olika åtgärder finansierade av staten är siffran åtta procent. Medan allt fler människor blivit arbetslösa har regeringen förhållit sig passiv i väntan på att tillväxten ska generera fler jobb. Ända till för några månader sedan fanns inte ens någon riktig debatt om hur man ska bekämpa arbetslösheten.

Mångdubbelt upp

Men ibland kan en enda person ändra utvecklingen. I det här fallet heter han Jan Edling, en LO-man, som svor i kyrkan så att hela LO-borgen skakade i sina grundvalar. Edling skrev nämligen en rapport med slutsatsen att den verkliga arbetslösheten är mångdubbelt högre än den officiella statistiken. Regeringen tiger om att hundratusentals arbetslösa göms undan i tabeller som heter sjukskrivna och förtidspensionerade, dundrade Edling. I mångas ögon blev han en hjälte, i andras en förrädare. För kollegerna på LO och partikamraterna i regeringskansliet var han en svikare, som smitt vassa vapen åt motståndarna i den borgerliga alliansen.

Edling, som sa upp sig från LO, var den som fick igång en genomgripande debatt om arbetslösheten.

Men socialdemokraterna lyckades inte ta täten i den debatten, vilket lämnade fältet fritt för de borgerliga motståndarna att göra socialdemokraternas paradgren till sin. Ett år för sent, har Göran Persson själv medgett, la regeringen fram förslag som ska minska arbetslösheten. Vad som blir det konkreta resultatet är oklart än, eftersom regeringen förhandlar fram sin budget tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet. Men det rör sig framförallt om satsningar på jobb i den offentliga sektorn. Lagom till valet nästa år bjuder regeringen också på höjda barnbidrag, sänkta inkomstskatter, bättre sjukpenning och a-kassa.

Dessutom vill regeringen minska alkoholskatten, vilket är en mycket känslig fråga i Sverige. Perssons motiv är att en sänkning är nödvändig nu när billig sprit sägs flöda in i Sverige från övriga EU. Om svensk sprit blir billigare kan Sverige behålla sin alkoholpolitik och det statliga systembolaget, som för övrigt styrs av Göran Perssons hustru Anitra Steen, är resonemanget.

Utbredd kritik

Det är inte bara arbetslösheten som är orsaken till socialdemokraternas nedgång. Eftersom Sverige haft socialdemokratiska regeringar de senaste 70 åren, med några få undantag, börjar många tröttna på socialdemokratin. Rättvist eller orättvist får socialdemokraterna skulden för det mesta som går dåligt. Just nu finns också en utbredd kritik inom socialdemokratin mot Göran Persson, flera tunga kommunalråd har till och med brutit mot den heliga partitraditionen att inte kritisera partiledaren offentligt. Partikamraterna tycker att deras ledare verkar trött och oengagerad, frånvarande både mentalt och bokstavligt. De saknar en offensiv politik, de vill att han talar om vad han för plan för Sverige. In i det sista, veckorna före partikongressen i oktober, förekommer diskussioner om Perssons ställning. Det finns det de som tycker att Persson borde lämna över partiledarskapet till någon annan. Men dessa krafter har svårt att hitta en motkandidat. Den som hela partiet faller i trance för är EU-kommissionären Margot Wallström, som ses som hoppet och räddaren i nöden för socialdemokratin. Men Margot Wallström har inga planer på att nu lämna Bryssel för att efterträda Persson.

En del tror att Göran Persson ger upp självmant och avgår till kongressen för att kunna leva i lugn och ro på sin omtalade gård, som han nyligen köpt för 12 miljoner. Man vet aldrig med Persson, men det är inte sannolikt att han gör det, även om han skulle vilja. Det vore att förstärka bilden av ett parti kris och svekdebatten skulle inte bli nådig.

Just nu existerar alltså socialdemokraterna i skuggan av den borgerliga alliansen, som efter många och långa år i opposition fått segervittring på makten. Trots att den borgerliga alliansens partiledare är fyra politiska rävar, som varit med i politiken under lång tid, framstår de för många väljare som det nya och fräscha alternativet. De är mer eniga än vad de varit tidigare och i jämförelse med vänsterblocket, som ofta bråkar med varandra inför öppen ridå, framstår de som ett sammansvetsat gäng som gillar varandra. Men det finns också sprickor i den enade fasaden. De gäller kärnkraften, familjepolitiken, biståndspolitiken för att nämna några områden.

Moderat metamorfos

Anledningen till att det går så bra för den samlade alliansen är Fredrik Reinfeldt och hans nya politik. Reinfeldt har fått moderaterna att genomgå rena metamorfosen. För inte så länge sedan var moderaterna ett parti för de som har det bra och vill ha det ännu bättre. Men Fredrik Reinfeldt har ändrat hela bilden av partiet så att det framstår som en socialdemokrati ”light”. Skattesänkningarna är inte längre inriktade på höginkomsttagarna utan på låg- och medelinkomsttagare. De nya moderaterna, som de själva kallar sig, vill satsa på kommunala skolor, inte friskolor. De sjunger till och med fackets och den tidigare så hårt kritiserade arbetsrättens lov. Tidigare var angreppen på facket själva livsluften för en moderat.

Falskhet och populism, ropar motståndarna. Att byta politik över en natt leder förstås lätt till problem med trovärdigheten. Men än så länge tycks väljarna vara med på noterna. Gamla moderater, som varit med i många år och försvarat det som gällde då, försöker något omskakade hänga med i svängarna och tända en låga som brinner lika starkt för det nya. När partiet surfar på framgångsvågen är det bäst att flyta med. Fast många knyter säkert näven i fickan.

Det går snabbt i politiken. Det är ett år kvar till valet och socialdemokraternas stora mobiliseringsmaskin lägger snart in en högre växel. Och de kommer att parkera på det fält som den borgerliga alliansen lämnat öppet för socialdemokraterna, nämligen ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna. De borgerliga vill försämra sjukförsäkringen och kraftigt minska ersättningen för de långtidsarbetslösa – logiken är, enligt amerikansk modell, att fler kommer att jobba om det svider i skinnet att vara sjuk och arbetslös.

Kanske börjar socialdemokraternas attack på alliansen, att den vill återinföra klassamhället i Sverige, få fäste. I en opinionsmätning, som presenterades nyligen ökade både socialdemokraterna och vänsterpartiet medan samtliga borgerliga partier minskade.

Valrörelsen i Sverige kommer att bli mycket spännande.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger