Socialdemokraterna har hållit sin 35:e partikongress. Göran Persson blev omvald, men han kom också på kant med kongressen genom ett arrogant uttalande, som han tvingades ta tillbaka. Vice statsminister Bosse Ringholm riskerar åtal på grund av misstänkt skattebrott i fotbollsklubben han var ordförande i. Och vänsterpartiets ledare Lars Ohly har gjort offentlig avbön och slutat kalla sig kommunist.

Regeringspartiets kongresser är alltid stora mediala begivenheter. Den här gången var partimötet extra viktigt för socialdemokraterna, som ligger illa till i opinionsmätningarna. Förväntningarna var stora på att partiledaren skulle staka ut vägen och gjuta mod i ombuden, som om ett knappt år ska slänga sig ut i en valrörelse. Socialdemokraterna betraktar nästa års riksdagsval som ett ödesval, eftersom den borgerliga alliansen ser ut att kunna överta makten efter 12 år i opposition.

Många lägger en stor del av skulden på Göran Persson för nedgången i opinionen. De tycker sig se en trött och oengagerad partiledare, som hellre drömmer om sin nyinköpta bondgård än rustar för strid inför valet nästa år. Och så är de besvikna på att Persson och regeringen misslyckats i kampen mot arbetslösheten. Därför var det 350 kaxiga och ovanligt respektlösa ombud som visade var skåpet ska stå när de körde över partiledningen, som led det ena nederlaget efter det andra. I flera fall styrde kongressen partiet åt vänster.

En kännbar knäpp på näsan gällde skolpolitiken, som är en av valets hetaste frågor. Det är framförallt folkpartiet som gjort skolan till sin profilfråga och folkpartisternas angrepp på socialdemokraterna för att de gjort den svenska skolan till flumskola duggar tätt. Till sin hjälp har folkpartiet rapporter, som visar att många elever lämnar skolan utan att kunna vare sig läsa eller skriva ordentligt.

Nederlag för ny skolpolitik

Den relativt nye skolministern Ibrahim Baylan har försökt styra om skolpolitiken, han hörs allt oftare tala om ordning och reda och att skolan måste ställa krav. Till kongressen la han fram ett förslag om så kallade nationella prov redan i årskurs tre för att lärarna ska kunna mäta elevernas kunskaper och utveckling. Men Baylan fick utstå ett av kongressens mest svidande nederlag. Ombuden ogillade hans förslag, som de tyckte liknade borgerlig politik. Därmed är skolminister Ibrahim Baylan skadeskjuten av sina egna, fråntagen det vapen han ville ha för att möta motståndarna i valet 2006.

En annan fråga på liv och död för många kongressombud var föräldraförsäkringen. Striden gällde om man ska lagstifta om att föräldrarna ska dela föräldraledigheten jämnare sinsemellan. Det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul, som brinner för en kvoterad föräldraförsäkring, hade bedrivit ett omfattande opinionsarbete inför kongressen för att få partikamraterna på sin sida. Men hon kämpade mot starka krafter. Statsminister Göran Persson vill för allt i världen inte gå in i en valrörelse och ha kristdemokraterna emot sig med argument om att ”socialdemokraterna vill att staten ska bestämma över familjelivet”.

Maktspråk av Persson

Så partiledaren talade maktspråk rätt in i TV:s kameror. Innan debatten om föräldraledigheten ens hunnit börja förklarade Persson att han inte tänkte rätta sig efter något kongressbeslut om kvoterad föräldraledighet. Persson demonstrerade därmed tydligt att han inte bryr sig så mycket om sitt partis högsta beslutande organ. Ombuden blev upprörda och kränkta och ett dygn senare tog Persson tillbaka vad han sagt. Dramat slutade med att kongressen fattade ett urvattnat kompromissbeslut om att en större del av föräldraledigheten skulle gå till pappan någon gång i framtiden. Det redan skadade förtroendet för Göran Persson fick sig ytterligare en törn av Perssons uppträdande. Visserligen återvaldes han enhälligt av kongressen men entusiasmen för partiledaren är inte översvallande.

Regeringen fick sig en tillrättavisning av ombuden när det gällde arbetsmarknadspolitiken, som tidigare varit socialdemokratins stolta profilfråga. Ombuden markerade sitt missnöje med den förda politiken genom att driva igenom att full sysselsättning ska vara det allt överskuggande målet för socialdemokratin. Om regeringen skulle ta kongressen på orden skulle det innebära en ganska omvälvande ny ekonomisk politik, där sysselsättningen alltid går före inflationsbekämpningen. Men eftersom Göran Perssons ledstjärna alltid varit ordning och reda i statens finanser är det osannolikt att han tänker följa kongressbeslutet och börja föra en annan mera vidlyftig ekonomisk politik.

Flera tunga fackförbund med Byggnads i spetsen krävde skatteavdrag för så kallade hushållsnära tjänster i hopp om att svarta hushållsjobb ska bli vita. Men det förslaget röstades ned med motiveringen att skatteavdraget skulle gynna de rika.

Finansministern i blåsväder

Mitt under den socialdemokratiska partikongressen i Malmö kom beskedet att polisen inlett en förundersökning för att granska uppgifterna om skattebrott och svarta löner i den fotbollsklubb där vice statsminister Bosse Ringholm varit styrelseordförande. Oppositionen har krävt Ringholms avgång men Göran Persson säger sig ha fullt förtroende för sin vice statsminister, som förnekar all kännedom om svarta löner. Det kan bli svårare för Persson att stå fast vid sina ord om åklagaren så småningom beslutar sig för att väcka åtal mot Bosse Ringholm som är ytterst ansvarig för klubbens förehavanden. Skräckscenariot för Persson är att gå in i valrörelsen med en minister som står under åtal.

Den mest spektakulära nyheten de senaste dagarna var när ledaren för vänsterpartiet, Lars Ohly, kröp till korset och sa att han skulle sluta kalla sig kommunist. Etiketten kommunist har suttit klistrad vid Ohly i hela hans politiska liv. Lars Ohly har genom åren förföljts av frågor om hur det är möjligt att kalla sig kommunist, när beteckningen för de flesta människor förknippas med diktatur och massmord. Men vänsterledaren har gång på gång förklarat att för honom lever visionen om det klasslösa samhället kvar, därför har han fortsatt att kalla sig kommunist.

Lars Ohly tog över ledningen för vänsterpartiet förra året. Sedan dess har partiet splittrats i förnyare och traditionalister och opinionssiffrorna dalat. Många vänsterpartister har lämnat partiet med hänvisning till att traditionalisterna fått alltför stor makt. Förnyarna inom vänsterpartiet har under lång tid krävt att Lars Ohly ska riva bort kommunist-etiketten. Och häromdagen gjorde han det alltså. Plötsligt höll han med kritiker, som sagt åt honom att ordet kommunist skymmer sikten för själva politiken. Lars Ohly kallar sig inte längre kommunist men i själ och hjärta är han kommunist, enligt den egna definitionen.

Utspelet uppfattas som en omvändelse under galgen och de flesta partikamrater tycker att det kom för sent för att verka trovärdigt. Men partiets överlevnad står på spel och Ohlys uppgörelse med sig själv var ett försök att hela det sargade partiet. Fast frågan är om han lyckas. Gudrun Schyman klarade på sin tid att hålla ihop vänstern eftersom hon ledde det till framgångar. Under Ohlys tid har partiet inte bara haft kommuniststämpel utan också krisstämpel. Och i valet nästa år är värsta konkurrenten Gudrun Schyman och hennes nya parti Feministiskt initiativ.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger