Det utlöste kraftiga reaktioner både i Sverige och i utlandet att Sverige öppnade sina gränser och tog emot Hamasregeringens flyktingminister Atef Adwan. Debatten blev känsloladdad och regeringen fick häftig kritik av den borgerliga oppositionen, den israeliska regeringen och Frankrike, som tvärtemot Sverige vägrade släppa in en representant för den terrorstämplade organisationen Hamas.

Utrikespolitiken har för ovanlighetens skull varit en het fråga i den inrikespolitiska debatten. Den infekterade diskussionen om Sveriges relationer till Israel och Hamas startade när Sverige i slutet av april, utan förvarning, hoppade av en flygvapenövning i Italien. Övningen, som tidigare godkänts av regeringen, var noggrant planerad sedan åtta månader tillbaka och omfattade 130 man och sex flygplan.

Skälet till att regeringen tvingade flygvapnet att avblåsa övningen Spring Flag, som hölls inom ramen för Partnerskap för fred, var att Israel var en av deltagarna. Regeringens officiella förklaring gick ut på att Israel inte i framtiden skulle komma att delta i den typ av fredsbevarande insatser som övningen syftade till.

Israel reagerade mycket kraftigt på den svenska regeringens beslut. Sveriges ambassadör i Israel kallades upp till UD för en förklaring. Och den israeliska ambassaden i Stockholm hävdade i ett uttalande att det kan bli svårt för Sverige framöver att delta i fredsbevarande arbete i Mellanöstern när man inte kan vara med i samma manöver som Israel. Den inställda övningen väckte stor uppmärksamhet och regeringens agerande fick hård kritik också på hemmaplan av de borgerliga partierna.

Hamasminister fick inresevisum

Debatten om flygövningen utspelade sig samtidigt som det pågick en annan häftig ordstrid om huruvida Sverige skulle tillåta att Hamasregeringens flyktingminister Atef Adwan fick inresevisum. Adwan var inbjuden till Malmö för att delta i ett möte med palestinska organisationer.

Tidigare hade Adwan sökt inresevisum till Frankrike, som beslutade att inte tillåta Hamasministern att komma innanför Schengen med hänvisning till att Hamas är en av EU terrorstämplad organisation. Men Sverige öppnade sina gränser och sa ja till inresevisum. Utrikesminister Jan Eliasson och statsminister Göran Persson förklarade beslutet med att Adwans visum helt och hållet var en konsulär fråga. De sa också att även om Hamas är en terrorstämplad organisation gäller den stämpeln inte automatiskt enskilda personer.

Den israeliska regeringen reagerade ännu starkare på beslutet att välkomna Adwan än på den avbrutna flygövningen. Enligt israelerna gav beslutet legitimitet åt medlemmar av en terrorgrupp. Och Frankrike anklagade Sverige för att inte hålla sig till EU-praxis. Adwans besök beskrevs i efter hand som en PR-succe för Hamas. Atef Adwan själv såg det som en seger att han som representant för den palestinska Hamasregeringen kunde tala i ett europeiskt land.

Varma relationer till Israel svalnar

Statsminister Göran Persson har tidigare haft mycket goda relationer med Israel. Han var den förste svenske statsministern att besöka Israel sedan Tage Erlanders dagar. Göran Persson har också visat ett starkt engagemang för att världen inte ska glömma Förintelsen och dess offer. För fem år sedan stod han värd för en internationell konferens i Stockholm om Förintelsen. Initiativet var Perssons eget och konferensen, som gästades av världens toppolitiker, blev en stor framgång för Göran Persson och Sverige.

Då hyllades han av den israeliska regeringen. Idag är relationerna mycket kyliga. Israelerna har heller inte glömt biståndsminister Carin Jämtins besök i Israel för en tid sedan, när hon beskrev den israeliska muren som ”vansinnigt sjuk” och ”för djävlig faktiskt”.

Göran Persson har ett starkt internt tryck på sig att driva en mer Israelkritisk politik. Ända sedan han besökte Israel har han anklagats av partikamrater och vänsterpartiet för att ha ändrat svensk Mellanösternpolitik till Israels fördel. Mot den bakgrunden tolkas Hamasministerns Sverigebesök och beslutet att stoppa en flygövning med Israel som en eftergift för att blidka den mera Israelkritiska opinionen inom socialdemokratin.

Flodvågor över Lars Danielsson

Ett annat tema, som fortfarande förföljer Göran Persson är de inrikespolitiska följderna av Tsunamikatastrofen. Perssons närmaste man, statssekreterare Lars Danielsson, har blivit en följetong i medierna. Inte minst tidningen Aftonbladet, som betecknar sig som oberoende socialdemokratisk, har bedrivit en kampanj mot Danielsson. Syftet sägs vara att få fram sanningen om hans förehavanden annandag jul 2004.

Danielsson är Göran Perssons högra hand, han är en man med mycket makt och han har genom åren troget ställt upp för Persson och räddat honom ur flera besvärliga situationer. Men idag är Lars Danielsson en belastning för Persson. För statssekreteraren i statsministerns stab talar osanning om vad han hade för sig den dramatiska annandagen 2004, när flodvågorna skövlade Thailands stränder. Han har frågats ut av Katastrofkommissionen, han har pressats av riksdagens konstitutionsutskott, han har förhörts av justitieombudsmannen. Och hela tiden lämnar han olika versioner av vilka telefonsamtal han ringde och vem han talade med.

Danielsson minns till exempel att han ringde kabinettssekreteraren i UD, Hans Dahlgren, vid tre olika tillfällen annandag jul. Dahlgren hävdar mycket bestämt att han inte fått något telefonsamtal alls från Danielsson. Det är till och med osäkert om Danielssons uppgifter att han befann sig i Rosenbad den där dagen är riktiga. En rad redaktioner har begärt att få titta på in- och utpasseringslistorna i Rosenbad, men regeringen vägrar med hänvisning till rikets säkerhet.

Den återkommande frågan i media är: hur kan Göran Persson behålla en nära medarbetare som ljuger. Danielssons agerande på annandagen för två år sedan kan ha haft betydelse för vilka beslut som fattades under katastrofdagarna. Det är ett av skälen till alla rop på att sanningen måste fram.

Borgerlig enighet om ekonomin

Regeringen har lagt fram sin budget med flera löften om reformer inför valet. Den borgerliga alliansen har svarat med att för första gången lägga fram en gemensam ekonomisk motion. Det mesta av innehållet i motionen var känt sedan tidigare. Det var symbolvärdet som var själva nyheten, när de fyra borgerliga partiledarna radade upp sig för att manifestera enighet.

Den borgerliga alliansen är överens om att jobben blir den viktigaste frågan inför valet. De har enats om flera förslag, bland annat sänkta arbetsgivaravgifter för att stimulera fram en större tjänstesektor. De vill också sänka skatten för låginkomsttagare och minska ersättningsnivån i a-kassan.

Men det finns flera områden där alliansen är splittrad inbördes. Det gäller till exempel energipolitiken. Centern har en överenskommelse med regeringen om fortsatt avveckling av kärnkraften, folkpartiet vill bygga nya kärnkraftverk. De fyra partierna står också mycket långt ifrån varandra när det gäller fastighetsskatten. Familjepolitiken är en annan svår fråga, inte minst för att den rymmer ett stort mått av ideologi.

De fyra partierna säger att deras ambition är att komma överens före valet, men några löften om enighet på alla områden avger de inte.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger