Den 31 maj stängs kärnkraftverket i Barsebäck. Sverige har därmed nollställt sin andra reaktor på fem år, 25 år efter folkomröstningen som blev signalen till stopp för kärnkraften.

Men när resten av den förtida avvecklingen blir verklighet står skrivet i stjärnorna.

Tio reaktorer återstår men det verkar dröja innan även de stängs. Den ursprungliga målsättningen att samtliga skulle vara ur bruk år 2010 är för länge sedan överspelad.

Tidsplanen är nu helt öppen liksom frågan om avvecklingen över huvudtaget blir av. Regeringen Persson har med jämna mellanrum försäkrat att den skall genomföras och inför Barsebäcks stängning har ökad satsning på vindkraft för att till och med ” snabba på avvecklingen” aviserats.

Opinionen har svängt dramatiskt sedan folkomröstningen 1980. Orsaken är fruktan för miljön och oro för elbrist, ökade elpriser och industrijobben. Ekvationen att säkra krafttillgång och följa miljömål har blivit

svår att få ihop. Kritiker menar att Sverige som tillskyndare av Kyotoprotokollet hamnat ”i ett moras, en förvirring i svensk energi- och miljöpolitik”.

Stefan Edman, tidigare regeringsrådgivare och författare har i en intervju tvivlat på att fler reaktorer kommer att stängas ”inom en överblickbar framtid”.

Omställningen till alternativkraft har gått långsamt. Stängning av kärnkraften har förutsatt ökad användning av kol, gas och olja med ökade utsläpp av klimatpåverkande gaser. Sverige har redan fått tillstånd till det i Kyotoprotokollet.

Ingen framtid

Den socialdemokratiska regeringen med antikärnkraftspartierna vänstern och miljöpartiet slog i höstas fast att avvecklingsbeslutet gäller och att kärnkraften inte har någon framtid i Sverige. Statliga Vattenfall fick en skarp åthutning sedan kraftbolaget tillsammans med andra stora europeiska bolag undertecknat en deklaration om kärnkraften som en av hörnstenarna i Europas energiförsörjning.

Samhällsbyggarminister Mona Sahlin som i vinter fått kärnkraften på sina axlar bannade Vattenfall och andra energibolag som hon ansåg motarbetar avvecklingen.

Branschorganisationerna kontrade med att föreslå vidareutbyggnad av den svenska vattenkraften som både lönsamt och miljövänligt alternativ. Försiktigtvis talades inte om att ge sig på de sedan 30 år tillbaka fredade fyra norrlandsälvarna utan endast om att öka uttaget i utbyggda älvar. Älvfrågan är nog så känslig för svenska folket som i ökande grad värnar om naturvärdena.

Stängningen av kärnkraften skulle ske successivt beaktande reaktorernas livslängd. 1980 beräknades reaktorernas livslängd till 30 år, idag talar industrin om 60-70 år. I en statlig utredning som vill ge företagen större betalningsansvar för kärnavfallet föreslås en driftstid på 40 år och 2012 och 2015 sätts som avstängningsår för de två äldsta reaktorerna.

Stängningen av Barsebäck-2 väntas bli odramatisk. Debatten klarades i stort sett av i vintras. Varken industrin eller kärnkraftsanhängarna är inriktade på att stoppa avstängningen. Lilla Kävlinge kommun som hyser Barsebäck för en ensam kamp och kräver en miljökonsekvensutredning före stängningen.

Kontrasten till dagens lugn är stark mot stormen kring laddningen av Barsebäck-2 1977. Det var efter ”kärnkraftsvalet” 1976 som gav Sverige dess första borgerliga regering sedan andra världskriget. Segerherren, centerledaren och statsministern Thorbjörn Fälldin tvingades då ge grönt ljus till laddning trots sina vallöften om att stoppa kärnkraften.

Barsebäck en symbol

Barsebäck har reducerats till en symbolfråga utan större, om ens någon, effekt på kraftproduktionen- de senaste åren 2-4 TWh el per år att jämföra med den totala nordiska produktionen på årliga ca 400 TWh .

Barsebäck-1 stoppades för fem år sedan. Avvecklingen är en dyr och utdragen process och rivningen kommer inte att kunna genomföras förrän 2010. Totalt beräknas slutförvaret av kärnavfall och rivningen av de svenska reaktorerna kosta 50 miljarder Skr.

Främst anledning att hurra har danskarna som upplevt anläggningen på andra sidan Öresund som ett hot, och också påverkat att Barsebäck satts först i avvecklingsplaneringen istället för det äldsta i Oskarshamn.

Kärnkraftsmotståndarna torde dock känna sig lurade eftersom avstängningen inte minskar kärnkraftsproduktionen. Istället väntas den öka rejält inte enbart genom ökad import av kärnkraftsel. Industrin kräver nämligen att få öka kapaciteten på befintliga verk och hänvisar till förlängd livslängd på reaktorerna. Detta under förutsättning att regeringen ger sitt medgivande. Expertmyndigheten (Kärnkraftsinspektionen- SKI) har rekommenderat åtgärden. Regeringen har också sagt att ”produktionsökningar utan mer avfall naturligtvis är enbart positiva.”.

Motståndet till kärnkraften har minskat och idag talar näringslivet om att 50-70 procent av befolkningen i olika enkätundersökningar stöder fortsatt användning. En majoritet anser också att en ny folkomröstning bör genomföras. Dagens unga generation har ju inte röstat om kärnkraften. Av vikt är att ett växande antal fackförbund inom landsorganisationen (LO) motsätter sig fortsatt avveckling av fruktan för industrijobben. Ökade elpriser för konsumenterna de senaste åren spelar också in.

Prioriterade miljöfrågor

Kärnkraften är inte längre den laddade fråga den en gång var, egentligen ingen fråga alls om man får tro mätningar gjorda av Göteborgs universitet. Miljöfrågorna prioriteras och kärnkraftens ”renhet” jämförs med storsmutsarna kol, olja och gas av förespråkarna. Populärt är att fotografera Barsebäck mot bakgrunden av svarta moln från danska kolkraftverk.

Då slutdatum den 31 maj för Barsebäck slogs fast i höstas flammade debatten upp igen, för ett tag. Så protesterade en ung generation centerpartister mot partiets traditionella kärnkraftsmotstånd och menade att avveckling är farligare för den framtida miljön än fortsatt drift.

Det fick moderpartiet att tala om att man står fast vid den förtida avvecklingen men vill göra den frivillig och i samarbete med industrin. Partiet var med och satte datum för stängningen. Men den politiska kartan är splittrad sedan moderata samlingspartiet bytt fot och inte längre vill satsa på kärnkraft medan folkpartiet plötsligt vill ha fler reaktorer.

Personalen på flera hundra personer i Barsebäck är i stort sett redan bortlockade av kommuner och kraftbolag på främst andra kärnkraftsorter som vill locka till sig färdigutbildade tekniker och goda skattebetalare.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger