Kaa Eneberg
Ökade resurser för att avvisa och skicka hem flyktingar
Flyktingpolitiken i Sverige genomgår en stor förändring för närvarande. Antalet asylsökande går ner, allt fler förvägras uppehållstillstånd och många flyktingar går under jorden i rädsla för att utvisas. Samtidigt slår media larm om flyktingbarn som mycket dåligt psykiskt och ibland ligger helt apatiska i sina sängar och måste sondmatas.
Efter en rad förödmjukande anmärkningar från Europarådet försöker den svenska regeringen i höst ”kraftsamla” flyktingpolitiken för att Sverige skall återvinna sitt tidigare goda anseende som exemplariskt mottagarland.
Kraftsamlingen innebär, som alltid inom asylpolitiken, både piska och morot och att man lappar och lagar ett system som hela tiden måste anpassas till förändringar i omvärlden.
Redan nu står det klart att det traditionella mottagandet av flyktingar som sjunkit i år kommer att minska radikalt åren framöver.
Regeringen anslår ökade resurser för att avvisa och transportera hem asylsökande som erkänts flyktingstatus allt medan rekordmånga, flera tusental gömmer sig i landet undan transporterna.
Samtidigt aviseras neddragningar av flyktingplatser runt om i hela landet, vilket innebär impopulära friställningar av personal.
Från den första oktober gäller skärpt straffet för människosmuggling och organiserandet av sådan i vinstsyfte till fängelse i två år och till sex år i grova fall. Insmugglade asylsökande- offer för verksamheten enligt den officiella terminologin - får rätt till tidsbegränsade uppehållstillstånd och fri hälso- och sjukvård om de är villiga att stanna i landet och vittna.
Problemet sedan länge är att bevisa att smugglarna tjänat pengar på verksamheten. Det förnekar de i regel själva liksom också många tacksamma asylsökande som vittnar om att de blivit räddade av idealister gratis.
Ny samordnare tillsätts
En nyhet är också tillsättandet av en särskild samordnare med ansvar för särskilt utsatta barn i asylprocessen. Familjer med barn som riskerar att hamna i apati under den i regel långa behandlingsprocessen skall ges förtur för bedömning. Här skall även s.k. humanitära skäl väga tungt.
Denna befattning är helt nytillsatt och ett svar på besk kritik från Alvaro Gil-Robles, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter som i somras besökte Sverige och hade åtskilliga anmärkningar mot den svenska asylpolitiken.
Han kritiserade förvarstagandet och särskild isolering av asylsökande som inte beviljats flyktingstatus och som väntar på förpassning.
Han ställde sig också kritisk till att Sverige med tvång avvisat två egyptier som av sitt hemland garanterats korrekt juridisk behandling, men istället utsatts för kränkning efter återkomsten. Denna utvisning har blivit en s.k. affär med politiska förtecken i Sverige sedan det framkommit att de flögs ut i hemlighet av en amerikansk kommandostyrka.
Gil-Robles hade också synpunkter på det svenska asylprocessen med en utlänningsnämnd som enda besvärsinstans. Systemet som fungerat illa i ca 15 år skall enligt riksdagsbeslut ha varit avvecklat före millennieskiftet.
Reformen har upprepade gånger förhalats av främst ekonomiska skäl. Det har ansetts för dyrt och svårt att klara nyanställningar på nödvändiga 300 personer därav minst 100 domare.
Men även juridiska argument har använts mot juridisk prövning av asylfall. Utlänningslagen anses av jurister i dess nuvarande form inte tillräcklig för att kunna bilda grund för juridiska bedömningar. Det medför behov av stramare, inte tolkningbara, skrivningar av gällande lagar.
Men enligt ett nytt beslut skall nämnden definitivt vara borta 2006. Därefter skall missnöjda asylsökande få sina ärenden behandlade av domstol. En särskild grupp som skall planera för förändringen har nu efter år av ältande tillsatts.
Apatiska barn
Rent chockerande var i våras medias uppmärksamhet på flyktingbarn som blivit offer i asylprocessen.
I april slog läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin vid Stockholms flyktingenhet larm om att 130- 150 barn i asylsökande familjer ligger helt apatiska i sina sängar. Många har slutit sig in i en egen värld och måste sondmatas. Minst ytterligare 30 barn sades befinna sig i riskzonen för att förlora kontakten med verkligheten.
Läkare och psykologer vittnade om att fenomenet var unikt för Sverige. Kontakt med kolleger utomlands visade då att inget annat land med flyktingar hade liknande problem. Idag formulerar man sig något försiktigare och säger att problemet endast uppmärksammats i Sverige.
Barnens apati som någon enstaka s.k. expert först gjorde ett fåfängt försök att ifrågasätta diagnostiserades som ett trauma, en spegling av att föräldrarna under lång väntan- 3-4 år är inte ovanligt- tappat tron på framtiden och passiviserats. Behandling av hela drabbade familjer har givit goda resultat på Eugeniahemmet i Stockholm där en läkare framgångsrikt behandlar apatiska barn.
Ett osvikligt botemedel tycks vara att familjen verkligen får stanna, en patentmedicin som regeringen dock inte är villig att skriva ut åt alla barnfamiljer. Men psykologhjälp i tidigt skede utlovas.
Istället har regeringen genom migrationsminister Barbro Holmberg markerat att det inte finns stöd i varken barnkonventionen eller svensk lagstiftning för att det räcker för att vara barn för att få stanna i Sverige. Inte heller det faktum att Sverige kan erbjuda barn bättre skola och liv räcker. Däremot skall barnen egna skäl för asyl tas i beaktande i utredningarna, och under väntetiden har barnen rätt till skola och sjukvård.
De ensamma flyktingbarnens situation har också uppmärksammats genom att många försvunnit spårlöst från förläggningar och hem och misstänks ha blivit offer för prostitution och annan människohandel. De har oftast anlänt ensamma med oklar identitet.
Från den 1 juli blev det möjligt att bestraffa asylsökande över 18 år som försöker dölja sin identitet. Deras ersättningar för uppehåll och bostad minskas.
Gömda asylsökande
Ett rent allmänt problem för asylpolitiken är att fler asylsökanden som fått avslag väljer att gömma sig i Sverige, i stället för att anträda den betalda resan hem. Antalet efterlysta asylsökanden har mer än fördubblats de senaste åren. I fjol lämnades över 9.000 fall till polisen för avvisning. Högen med avvisningsärenden hos polisen var i juli uppe i ca 12.000.
För varje år ökar kostnaden för hemtransporter. I år kostar det dryga 35.000 Skr i genomsnitt att skicka hem en person. Totalt räknar Migrationsverket med att till år 2007 ha skickat tillbaka 5.5000 personer till en kostnad av 171, 5 miljoner Skr.
En ny variant av organiserad människosmuggling dök upp i somras då 40 unga kineser däribland en 13-åring, anmälde sig som asylsökande på Arlanda. Samtliga hade en summa pengar och mobiltelefon. Efter förhör försvann de spårlöst, också samtidigt.
Att fler lever illegalt i Sverige sammanhänger givetvis med att fler än tidigare förvägras att få stanna. Enligt ett uttalande av Migrationsverket finns inte längre några ”självklara bifallsärenden”. Den skärpta attityden märks i statistiken: 68 procent av de asylsökande fick avslag 2002, 72 procent året därpå medan siffran redan för första halvåret i år var uppe i 79 procent.
Redan i fjol minskade flyktingströmmen till Sverige till 32.000. Under 2004 beräknas antalet sjunka till 23.000 personer.
I en bedrövlig gråzon lever asylsökanden som fått avslag, men inte vågar återvända hem och inte heller kan tvingas till hemresa. Det gäller bl.a. asylsökande från Irak. De förväntas återvända frivilligt men stannar kvar här med minsta möjliga socialhjälp. För sin överlevnad tvingas de till olagliga svartjobb till slavlöner.
De har hamnat i en omöjlig situation då de utan flyktingstatus inte har rätt till vanligt arbete. Röster höjs nu för att sådana fall skall tillåtas stanna. Enligt myndigheternas beräkningar utnyttjas ca 6.000 människor i svartjobb i Sverige, ofta hos hjälpande landsmän.
