De senaste veckorna har varit mardrömslika för socialdemokraterna. Först fick en dryg fjärdedel av regeringen, inklusive statsminister Göran Persson, uppseendeväckande hård kritik av ett enigt konstitutionsutskott. En vecka senare, på en och samma dag, åtalades två tunga socialdemokrater, den ene för att ha tagit emot mutor. Den andra för att ha fällt rasistiska uttalanden. Statsministern är dessutom misstänkt för brott mot arbetsmiljölagen.

Den borgerliga alliansen har dock inte lyckats dra fördel av socialdemokraternas belägenhet. Alliansen har uppträtt splittrat och bråkat inför öppen ridå.

Kritik från riksdagens konstitutionsutskott, KU, vars uppgift är att granska regeringen, brukar vanligtvis inte väga särskilt tungt. KU:s beslut sönderfaller normalt i partipolitiskt urvattnade beståndsdelar. Utskottets ledamöter riktar ogärna kritik mot partikamrater i regeringsställning, i de fall de gör det sker det med försiktighet och återhållsamhet. Men den här gången var alla partier eniga i vad som beskrivits som den hårdaste kritiken mot regeringen i modern tid. Detta trots att det är valår. Kritiken gällde regeringens brist på handlingskraft under de traumatiska dagarna när Tsunamin tog mer än 200 000 människoliv, bland dem flera hundra svenskar. Den tyngsta kritiken riktades mot statsminister Göran Persson och den numera avgångna justitieministern Laila Freivalds. Kritiken mot Göran Persson bestod framförallt i att han inte byggt upp en fungerande krisledning inom regeringskansliet. Men även försvarsministern, finansministern, vårdministern och biståndsministern fanns med på KU:s lista över dem, som misskött sitt uppdrag. Det betyder att hela den centrala statsledningen blev ifrågasatt av riksdagens konstitutionsutskott.

Ingen misstroendeförklaring

Men någon misstroendeförklaring mot regeringen ställdes aldrig av den borgerliga alliansen. De borgerliga hoppas istället på att väljarna ska göra jobbet åt dem och visa sitt misstroende mot regeringen på valdagen den 17 september. Men att konstitutionsutskottet kunde enas i sin kritik innebär att Göran Persson inte kan avfärda den som en del i en partipolitisk kampanj, vilket han tidigare varit inne på.

Efter KU:s betänkande hoppades och trodde regeringen och socialdemokraterna att en efterlängtad vändpunkt skulle infinna sig, att affärernas era var över och att tiden var inne för politiska samtal igen. Men bara en vecka förflöt av relativt lugn. Sedan blåste det hård och bister kuling igen kring socialdemokratin. På en och samma dag offentliggjordes två kända socialdemokraters klammeri med rättvisan. Socialdemokratiska ungdomsförbundets ordförande Anna Sjödin åtalades för sitt uppträdande i samband med ett krogbesök i Stockholm. Sjödin var kraftigt berusad och åtalspunkterna mot henne lyder: våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Men den allvarligaste punkten, som kan bli hennes fall, gäller anklagelsen att hon förolämpat en ordningsvakt genom att bland annat kalla honom för svartskalle. SSU:s profil är att bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Den andre socialdemokraten som ofrivilligt fick stå i samma rampljus som Anna Sjödin var en av socialdemokraternas mest kända kommunpolitiker, Ilmar Reepalu i Malmö, som åtalats för att ha tagit emot mutor. Både Reepalu och Sjödin förnekar brott. I samma veva som åklagaren väckte åtal mot Anna Sjödin och Ilmar Reepalu sträcktes lagens långa arm även mot statsminister Göran Persson. Han är misstänkt för brott mot arbetsmiljölagen i samband med byggandet av hans omtalade gård, ofta benämnd herrgård, i Torp i Sörmland. Enligt brottsmisstanken har Göran Persson åsidosatt säkerhetsreglerna, som ska garantera byggjobbarna en trygg arbetsmiljö. Perssons brott kan tyckas bagatellartat, men det hus han låter bygga åt sig och hustrun Anitra Steen sticker i ögonen på gräsrötterna, som inte applåderar att Persson kröner sin klassresa med ett herrgårdsliknande hus som kommer att kosta honom 20 miljoner kronor.

Socialdemokraterna behåller sin ställning

Sammantaget befästs den bild, som de politiska motståndarna målar upp av socialdemokratin som ett maktfullkomligt parti, som suttit i regeringsställning för länge och fjärmat sig från de egna väljarna. Den bilden har länge varit den borgerliga alliansens trumfkort, som ska få väljarna att känna leda vid och besvikelse över socialdemokraterna. Alliansens förhoppning är att den känslan ska vara hela vägen fram till valurnan. Men skandaler och affärer till trots behåller socialdemokraterna sin ställning i väljarkåren, partiet ligger runt 36 procent i opinionsmätningarna. Ingenting tycks bita och det oroar alliansen. På senare tid har socialdemokraterna dessutom, utan att anstränga sig, fått tillbaka ett av sina tyngsta slagträn: borgerlig splittring. Allianspartierna har inte några bra veckor bakom sig. Alla bråkar med alla om fastighetsskatten och energipolitiken. Folkpartiet har till och med slagit sig ihop med regeringen genom att ge justitieminister Thomas Bodström stöd åt hans kritiserade förslag att ge polisen rätt att bugga.

En annan fråga som splittrar alliansen är synen på arbetsrätten. Centern vill luckra upp reglerna och göra det lättare för arbetsgivarna att avskeda unga anställda under 26 år. Förslaget lanserades strax innan studenterna i Frankrike gick ut på gatorna och demonstrerade. Socialdemokraterna och LO tar starkt avstånd från det centerpartistiska förslaget. Men det gör även kamraterna i alliansen, inte minst moderaterna som kallar sig det nya arbetarpartiet och vill vara vän med facket. Men centern har i alla fall fört upp frågan om den anmärkningsvärt höga ungdomsarbetslösheten på den politiska dagordningen. Om man lägger samman den öppna arbetslösheten, de som är i åtgärder och unga som fortsätter att studera för att de inte får jobb, beräknas ungdomsarbetslösheten vara runt 25 procent.

Ekonomer och ledarskribenter börjar alltmer snegla på Danmark och deras ’’flexicurity’’. Men regeringen är inte imponerad av det danska exemplet, inte heller moderaterna eftersom det innebär en försvagad arbetsrätt och generösare ersättningsnivåer, vilket går på tvärs med den moderata politiken.

Svensk ekonomi kör för fullt

Ett skäl till att väljarna ännu inte straffat socialdemokraterna för alla affärer och bristen på regeringsduglighet under tsunamikatastrofen, stavas sannolikt ekonomin. Den går som tåget och när finansminister Pär Nuder presenterade sin budget efter påsk beskrev han svensk ekonomi som en av de starkaste i Europa. Alla siffror tycks peka åt rätt håll. Tillväxten ökar, sysselsättningen likaså och överskotten i statens finanser överträffar med råge regeringens egna prognoser. Därför kunde Nuder presentera en valbudget med reformer för sex miljarder kronor riktade främst mot unga och äldre. Och mer ska det bli. Det som motståndarna kallar valfläsk ska portioneras ut så att de bästa styckena dimper ned närmare inpå valet. Finansministern har redan aviserat att valmanifestet kommer att innehålla flera reformer. Han har redan avslöjat att ett av dessa vallöften kommer att bli höjda tak i a-kassan, som LO kräver. Generösare a-kassa är något som även socialdemokratiska ekonomer avråder ifrån eftersom drivkraften att ta ett jobb minskar när a-kassans nivå närmar sig vad man får i lön. Och redan idag går över en miljon människor i Sverige på någon form av ersättning.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger