Vänsterpartiet, regerings samarbetspartner, har hållit kongress och tagit ett rejält kliv åt vänster. Den borgerliga alliansen laddar inför grillningen av statsminister Göran Persson och hans ministrar i riksdagens konstitutionsutskott. Borgerliga stjärnadvokater ska leda utfrågningen. Och så har regeringens advokat, justitiekansler Göran Lambertz, blåst till strid med poliskåren. Enligt Lambertz ljuger poliser i domstolarna.

Under hela förra året tvingades regeringen leva med sviterna av sina tillkortakommanden under Tsunami tragedin. Kritiken gällde bland annat avsaknaden av en fungerande krisberedskap i regeringskansliet. Inte heller i år lämnar Tsunamin regeringen någon ro. För dagarna efter att riksdagen öppnar efter juluppehållet startar förhören i riksdagens konstitutionsutskott, KU. Då ska ministrar och troligen också tjänstemän i regeringskansliet grillas i direktsänd TV.

Mycket står på spel nio månader före valet. Kristdemokraterna och folkpartiet, som har jurister i sina riksdagsgrupper, sätter in dem istället för de ordinarie KU-ledamöterna. Brottmålsadvokater med stjärnstatus som vet hur en slipsten ska dras innanför skranket kommer alltså att göra sitt yttersta för att utfrågningarna ska bli en skärseld för regeringen. Förhoppningen hos de borgerliga är förstås att svettdropparna ska blänka i pannan på Göran Persson och hans ministrar när de inför direktsändande tv-kameror pressas på begångna misstag under Tsunamikatastrofen. Om föreställningen förlöper som den borgerliga alliansen förväntar sig ska väljarna dra slutsatsen att socialdemokraternas regeringsduglighet är överskattad och att den insikten ska leva kvar fram till valet.

Misstroendeförklaring övervägs

Resultatet av den förväntade dramatiken i KU ska ligga till grund för en eventuell misstroendeförklaring mot Göran Persson eller någon av hans ministrar. För de borgerliga partierna gäller det i så fall att få med sig regeringens samarbetspartners, miljöpartiet och kanske också vänstern. För att det målet ska uppnås är det säkrast att inte rikta ett misstroendevotum mot Göran Persson själv utan mot den hårt kritiserade utrikesministern Laila Freivalds. Såväl miljöpartiets språkrör Peter Eriksson som vänsterpartiets ledare Lars Ohly har nämligen uttalade ambitioner att sitta med i en socialdemokratisk regering. Förutsättningarna för detta hett eftertraktade mål ökar förstås inte med en misstroendeyttring mot statsministern. En markering mot utrikesminister Laila Freivalds eller möjligen sjukvårdsminister Ylva Johansson kan vara lagom.

Men de borgerliga partierna går en delikat balansgång. Socialdemokrater, som säger att många människor börjat tröttna på de hätska angreppen mot regeringen för agerandet under flodvågskatastrofen, har förmodligen rätt. Den slutsatsen är säkert också något som de borgerliga tar med i beräkningen när de söker rätt styrka på doseringen av kritik för en händelse som ytterst handlar om död och smärta för många människor. Alltför starka ord kan slå tillbaka på dem själva.

Det år som vi just lämnat bakom oss var ett år av motgångar för Göran Persson, som normalt är den politiker i Sverige som dominerar den politiska scenen. Men 2005 kom Göran Persson aldrig riktigt ut på banan. Fast nu verkar Persson återfå självförtroendet. Inte för att hans självkänsla normalt är särskilt återhållen, men misslyckandet med att bekämpa arbetslösheten, den borgerliga alliansens triumftåg i opinionsbarometrarna och den extremt hårda kritiken för bristen på ledning när flodvågorna dränkte hundratusentals människor i Asiens semesterparadis, satte sina spår. Årets första partiledardebatt i riksdagen i mitten av januari visade att Persson är redo för revansch. Det är uppåtsving i de ekonomiska prognoserna, sysselsättningskurvorna sträcker sig åt rätt håll och den borgerliga alliansens försprång i förhållande till vänsterblocket är borta. Statsvetare, som tidigare siat att ett så stort gap så nära inpå ett val skulle vara ointagligt för vänstersidan, börjar tänka om. Om ekonomin fortsätter att utvecklas väl och de optimistiska prognoserna för sysselsättningen slår in är valutgången inte alls så given som den såg ut att vara för bara några månader sedan. Men om de borgerliga skulle lyckas nå hela vägen fram till makten och härligheten i Rosenbad samtidigt som ekonomin går bra vore det en sensation för svenska förhållanden.

’’Det går bra för Sverige’’

Göran Persson kommer att pränta in: Det går bra för Sverige. Det är socialdemokraternas förtjänst. Håll fast vid oss, vi är tryggheten. Vi sänker inte ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna som högeralliansen.

De borgerliga partiernas svar är att det inte alls går så bra för Sverige. Att en och en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden och lever på sjukpenning, förtidspension eller a-kassa. Den borgerliga alliansen framställer sig som ett modernt alternativ till en trött socialdemokrati, som saknar visioner.

Socialdemokraternas förhållande till det sällskap de omger sig med, samarbetspartierna vänstern och miljöpartiet, är kluvet. Regeringen behöver dem för stabilitetens skull för att få igenom sina förslag i riksdagen utan alltför stor uppståndelse. Men varje budgetförhandling är ett trauma och inte minst miljöpartiet utnyttjar sin vågmästarställning på ett skickligt sätt för att skaffa sig mesta möjliga politiska utdelning.

Relationen till vänstern kan bli en belastning för regeringen. Även om vänsterledaren Lars Ohly efter starka påtryckningar slutat kalla sig kommunist har hans parti gått tillbaka i gamla hjulspår. Resultatet av partikongressen i början av januari blev ett farväl till den förnyelse som förra partiledaren Gudrun Schyman inledde. Istället har vänstern återgått till att bli ett smalare parti dominerat av så kallade traditionalister. De få förnyare som är kvar i partiet blev överkörda av kongressen, men många av förnyarna har redan lämnat partiet i protest mot den förda politiken. Partikongressen fattade beslut om höjda skatter och ofinansierade reformer. På vänsterns dagordning finns även ett program med långtgående krav på förstatligande av stora delar av näringslivet, banker, finansmarknad med mera.

Vänsterpartiet vill in i regeringen

Den politiken till trots säger Lars Ohly att han vill bli minister i en socialdemokratisk regering efter valet. Men han begär stora och förmodligen ouppnåeliga eftergifter av socialdemokraterna, som en ändrad utrikespolitik, framförallt i förhållande till USA. Dessutom kräver vänsterpartiet en folkomröstning om EU:s nya grundlag. Regeringsfrågan kommer säkert att bli central i valrörelsen. Vanligtvis brukar de nu ovanligt sammansvetsade borgerliga partierna avkrävas på svar om vilka som ska regera tillsammans vid en eventuell valseger. Den här gången kommer Göran Persson att pressas på hur hans regering ska se ut, om den ska bli en koalition med vänstern och miljöpartiet.

Det har också stormat rejält kring regeringens egen advokat, justitiekansler Göran Lambertz, som inte väjer för att sticka ut hakan. Lambertz gick ut i en radiointervju om den svenska rättssäkerheten och hävdade att polismän begår mened i domstolarna, dels för att skydda varandra, men också för att sätta dit misstänkta personer vars skuld de är övertygade om. Det satte igång en debatt som pågått i ett par veckors tid. En samlad poliskår har tagit avstånd från Lambertz och förskräckts över att han uttalat sig utan att lägga fram bevis för sina påståenden. Men JK har stått på sig och han sitter kvar trots ett och annat rop på hans avgång.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger