M/s Estonias haveri för tio år sedan, det olösta mordet på statsminister Olof Palme för 18 år sedan och mordet på utrikesminister Anna Lindh för drygt ett år sedan är sår som inte läks.

Under hösten tycks de istället ha permanentats som nationella trauman.

Justitieminister Thomas Bodström (s) har visserligen högtidligt förklarat att han är nöjd med den fällande domen för Lindhs baneman Mihaijlo Mihajlovic och att utrikesministermordet inte kan, och får, bli ett nationellt trauma för framtiden.

Men frågetecknen återstår sedan Mihajlovic på rättspsykiatrisk klinik, i väntan på en prövning av Högsta domstolen, avsagt sig sitt svenska medborgarskap trots att han är född i landet.

I det unika medborgarskapsbytet ligger risken för att han försvinner ur landet om han får avtjäna sitt straff i föräldrarnas hemland Serbien. Där är hans dåd inte lika uppmärksammat.

Trots ministerorden tangerar de blandade känslorna och alla frågetecknen kring den unge mördaren begreppet nationellt trauma.

Enskilda debattörer har ifrågasatt den snabba avskrivningen av politiska motiv. Var den missanpassade ynglingen bara förvirrad och hörde röster som befallde honom att mörda eller drevs han av revanschbegär mot utrikesministern, som djärvt uttalat sitt stöd för Nato- bombningarna i Kosovo 1999?

Själv svarar han inte mer. Under behandlingen i hovrätten vägrade han att tala.

Frågan om eventuella politiska motiv tas med största sannolikhet inte upp då Högsta domstolen i november tar ställning till straffet för mordet som han erkänt. Det får nationen fortsätta att grubbla över, vilket straff han än får, livstids fängelse eller rättspsykiatrisk vård.

18 år med Palmeutredningar

Olöst tycks mordet på statsminister Olof Palme i februari 1986 förbli sedan den ende misstänkte, den först dömde och sedan friade svensken Christer Pettersson plötsligt avlidit. Hans plötsliga död i september väckte naturligt till liv plågsamma minnen av mordet och diverse havererade utredningar.

Petterssons bortgång i sviterna efter ett hårt bohemiskt liv i samhällets utkanter gav dessutom upphov till panikreaktioner hos rättsväsendet. Rekordsnabbt utreddes hans död i skallskador och befanns vara naturlig. Olika konspirationsteorier om att han bragts av daga kunde därmed skrinläggas.

Snabbt meddelade polis och åklagare att Palmeutredningen fortsätter efter 18 år, opåverkad av Petterssons bortgång.

Uppfriskande kändes det när åklagaren erkände att man många gånger diskuterat möjligheten att lägga ned utredningen. Men sedan har nya uppslag hittats.

Denna rekordlånga mordutredning kantad med misslyckade ”spår” i alla riktningar - mot kurder, mot sydafrikanska aktörer etc- går dock definitivt på sparlåga. Nu inriktas arbetet på att hitta mordvapnet, en revolver och ammunition, heter det. Det sker bland annat i samverkan med nordiska kolleger. Otaliga beslagtagna revolvrar provskjuts i jakten på mordvapnet, som enligt olika uppgiftslämnare hittats än här än där.

Rättsväsendet har ännu sju år på sig innan statsministermordet preskriberas den 1 mars 2011.

Förhoppningen om att hitta ett brev med en rak bekännelse bland Petterssons torftiga kvarlåtenskap rann snabbt ut i sanden efter hans död. Lika avlägset tycks uppdykandet av en ny gärningsman vara.

Pettersson dömdes 1989 för mordet 1986 men friades samma år av hovrätten. Före sin bråda död bad han att få träffa familjen Palme, som också var villig att möta honom i tron att han tänkte erkänna dådet.

Olika utredningar har studerat myndigheter som polis och åklagare för att söka förklaringen till den misslyckade mördarjakten. Ingen har befunnits felande annat än polisen, som gjorde sig skyldig till många felbedömningar på själva mordnatten.

Mordutredningen har kallats en produkt av en epok i svensk efterkrigshistoria präglad av djup misstro mellan politiska motståndare, mellan regerande socialdemokrater och en del myndigheter. En epok för det kallaste av krig.(Barbro Hedvall, Dagens Nyheter)

Varför sjönk "Estonia"?

Tioårsmarkeringen av m/s Estonias undergång i Östersjöns höststormar 28 september 1994 högtidlighölls med värdiga minnesstunder över de totalt 852 människor som miste livet. Oräkneliga var de anhöriga och överlevande, myndighetspersoner och medborgare i de tre berörda länderna- Sverige, Estland och Finland- som hedrade minnet av offren för Europas största haveri till sjöss.

Men alla de stora obesvarade frågorna som ältats i tio år kastade en skugga över högtidligheterna.

Vid seminarier i riksdagen anklagades inblandade utredare och myndigheter i ovanligt raka ordalag för att direkt ljuga om orsakerna till förlisningen bl.a. för att inte skapa oro samt av diplomatiska hänsyn.

Trots flera utredningar har orsaken till förlisningen inte kunnat fastslås och teorierna om sabotage och konstruktionsfel lever sitt eget liv. Det stora bogvisiret som varit väsentligt i de tekniska utredningarna ligger och rostar på en ö i Stockholms skärgård och går ett osäkert öde till mötes.

Kravet på en ny oberoende internationell utredning av olycksorsaken har åter väckts - av miljöpartiets Lars Ångström. Riksdagen har dock ännu inte behandlat en tvärpolitisk motion från i fjol med samma krav. I den begärdes att en s.k. sjöförklaring skulle hållas just i samband med tioårsjubileet men så skedde inte. Bakom kravet på ny utredning står riksdagsmannen (s) Kent Härstedt som överlevde katastrofen.

Under minneshögtiden talades om att statliga medel gått till forskning om sjösäkerhet, att fartyg som inte kan sjunka skall konstrueras och att företag nu satsar stort på träning i krishantering. Men så länge orsaken till haveriet inte kan slås fast finner de tusentals anhöriga föga tröst i dessa positiva lärdomar.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger