Handlinger tilknyttet webside
Indholdet er ikke tilgængeligt på dit valgte sprog. Vi viser det istedet på Svensk

Markku Heikkilä

Bomben som inte briserade

I våras uppskattade Finlands finansministerium att landets ungdomsarbetslöshet under året skulle stiga till minst 24 procent. Så har inte skett. Efter sommaren har man mot förmodan fått se alla arbetslöshetssiffror sjunka, bland dem ungdomsarbetslösheten. Trots det fortsätter ungdomars sysselsättning att vara ett svårlösligt strukturellt problem.

07/10 2010

Finländarna tycks ofta ha en inneboende tendens till pessimism. Därför slog utredningen som Newsweek publicerade i augusti hela folket med häpnad. Den ansedda tidskriften bevisade enligt många olika mätkriterier att Finland är den bästa platsen på jorden att leva på.

Det tog ett tag att svälja detta och den alltid lika alerta pressen lade ned stor möda på att bevisa att det fanns ett fel i Newsweeks beräkningar och att Finland egentligen borde ha kommit tvåa efter Schweiz. Debattforumen på nätet svämmade över av inlägg om hur åt skogen allting är i Finland.

Den offentliga debatten går i samma tonläge och handlar i huvudsak om hur staten och kommunerna är tvungna att spara inom alla sektorer på grund av det svåra ekonomiska läget. De ekonomiska indikatorerna har dock åter förbättrats. Nu förväntar sig Finlands Bank en ekonomisk tillväxt på två, tre procent under de närmaste åren. Kostnaderna för arbetslösheten kommer att bli mycket lägre än vad man hade befarat. Ett tag såg det nämligen riktigt illa ut.

Arbetslöshetens hårda kärna

Under hela 2009 talades det om att arbetslösheten skulle öka explosionsartat. I augusti i fjol bedömde finansminister Jyrki Katainen att arbetslöshetsgraden i Finland skulle stiga till så mycket som 14 procent följande år.

I själva verket har siffran blivit långtifrån så hög. Den senaste statistiken som publicerades i september visade på en 7,3-procentig arbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten har sjunkit till under 15 procent. Enligt antagandena skulle den i år vara långt över 20 procent, eftersom statistiken i ett skede pekade på en riktigt kraftig omsvängning mot det sämre. Rapporten från Finlands Bank i slutet av september talar sitt tydliga språk: ”Ungdomarna tycks inte ha marginaliserats från arbetsmarknaden under recessionen i den grad som man befarade.”

När allt kommer omkring drabbade recessionen inte Finland så hårt som man hade trott, och i varje fall blev konsekvenserna mycket lindrigare än under den djupa krisen i början av 1990-talet – spåren av den syns än i dag. En stor del av dem som då blev utan arbete har fått inse att de hamnat utanför arbetsmarknaden för gott. Ekonomin vände visserligen uppåt igen, men nya åldersgrupper fick de arbetsplatser som uppkom och många av recessionens offer blev helt förbigångna.

Det här är till viss del förklaringen till den finländska marginaliseringsspiralen, där arbetslöshet framstår som en livsstil som går i arv från en generation till en annan. Man har inte lyckats hitta en tillfredsställande lösning på problemet med långtidsarbetslöshetens ”hårda kärna”. De som föll bort från arbetsmarknaden i början av 1990-talet börjar dock gå i pension och försvinner därmed så småningom från arbetslöshetsstatistiken.

Utbildning ger arbete

Arbets- och näringsministeriet publicerade i september en studie som jämför effekterna av recessionen i början av 1990-talet med följderna av den nuvarande krisen. Studien visar att strukturen på arbetsmarknaden har förändrats radikalt: det uppstår nya arbetsplatser nästan uteslutande inom sådana branscher som kräver en bra utbildning.

Med andra ord innebär detta problem för arbetssökande som saknar utbildning. Det gäller även ungdomar.

Det är dock svårt att tolka statistiken över ungdomsarbetslösheten. Ytligt sett verkar siffrorna kroniskt höga. Arbetslöshetssiffran, som i och med recessionen har legat så högt som 20 procent, ser allt annat än bra ut.

Men i denna statistik ingår även många sådana ungdomar som anmäler sig som arbetslösa under en mellanperiod, till exempel mellan skola och studier. Att registrera sig som arbetslös gör också att man lättare kommer in i samhällets stödsystem. Många skapar sig dock i samband med detta en identitet som bygger på något annat än jobbsökande.

I en översikt som finansministeriet gjorde i våras, beräknar man att det trots den höga arbetslöshetssiffran i själva verket bara är cirka fem procent i de unga åldersgrupperna som är arbetslösa. Detta är inte en avgörande större siffra än bland övriga åldersgrupper. Enligt detta sätt att räkna skiljer sig alltså inte arbetslösheten bland ungdomar från arbetslöshetsproblemet i landet som helhet.

Det finns inga undermedel

Varje regering i Finland har i tur och ordning försökt finna medel för att tygla ungdomsarbetslösheten, så även den nuvarande. Under årens lopp har man använt sig av en lång rad olika metoder. De senaste som används just nu är bland annat rekryteringsstöd, läroavtalsutbildning, ungdomsverkstäder, experiment med utvidgad arbetsinlärning och en ökning av studieplatserna inom yrkesutbildningen.

Därtill har många andra metoder tagits i bruk. Regeringen har i år, som ett led i att bromsa effekterna av recessionen, ökat anslagen till stöd för ungdomars sysselsättning och förebyggande av arbetslöshet.

Listan över de olika åtgärderna för detta skulle bli flera rader lång. Det här illustrerar framför allt det faktum att det inte finns några lätta och alltomfattande lösningar för att avhjälpa ungdomsarbetslösheten. Däremot kan slutresultatet framstå som byråkratiskt och svårförståeligt för ungdomarna.

I Finland drabbar arbetslösheten traditionellt östra och norra Finland hårdast, medan huvudstadsregionen är minst utsatt. Samma fenomen gäller även bland ungdomarna. På stagnerande orter kan det vara mycket svårt att få något arbete över huvud taget. Å andra sidan är inte heller flytt till tillväxtcentrum alltid en lösning. Landets högsta ungdomsarbetslöshet har länge funnits i Uleåborg, som är tillväxtcentrum i norra Finland och där ungdomarnas andel av befolkningen är exceptionellt stor. Där har man under en lång tid gjort ihärdiga satsningar på att hitta lokala lösningar för att sysselsätta ungdomar, men inte kommit fram till någon avgörande förbättring.

Om det inte finns arbetsplatser väljer ungdomarna att studera längre – trots att man numera i Finland uppmuntras att förkorta studietiden för att förlänga yrkeskarriären. De som har fått en studieplats har det i och för sig bättre förspänt, eftersom alla utredningar visar att en bättre utbildning ökar sannolikheten att få jobb.

Ett alldeles speciellt problem utgörs av ungdomar som efter den obligatoriska läroplikten liksom försvinner någonstans – de varken studerar eller arbetar, men är inte heller registrerade som arbetslösa. Om man hamnar in i en sådan spiral som 15–19-åring innebär det risk för allvarlig och långvarig marginalisering. Statistiken tyder på att detta fenomen hotar några procent av åldersgruppen.

Enligt Finlands Röda Kors tog sig den höga ungdomsarbetslösheten i somras tydligt uttryck i ett ökat drogmissbruk bland unga. När man inte har sommarjobb är det lätt att bara fortsätta dricka. Detta illustrerar de följder som ungdomsarbetslösheten kan ha i samhället.

Finland börjar så småningom förbereda sig inför riksdagsvalet i april 2011. Än så länge är det inget som tyder på att ungdomsarbetslösheten eller arbetslöshet överlag kommer att bli ett avgörande valtema. Alla är nämligen medvetna om att rötterna till den strukturella arbetslösheten sitter så djupt att praktiskt taget alla partier i regeringen i tur och ordning förgäves har försökt hitta bestående botemedel mot den.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger

Kontakt

Michael Funch
E-mail:

Søg i Analys Norden