Eva Franchell
Politik för McDonalds
Det finns de som påstår att det är McDonalds som tjänat mest på de svenska insatserna mot ungdomsarbetslösheten. Den första juli 2007 sänkte regeringen arbetsgivaravgifterna för ungdomar under 25 år. Sverige hade rekordhög ungdomsarbetslöshet, många arbetsgivare drog sig för att anställa de mer oerfarna ungdomarna. Regeringen beslöt sig då för att göra dem mer anställningsbara, det vill säga helt enkelt billigare.
Arbetsgivaravgifterna för ungdomar sänktes till hälften.
Utvärderingarna (bland annat Riksrevisionens) visar att sänkningen fått relativt liten effekt. Företag som McDonalds, som alltid har anställt ungdomar, fick visserligen billigare ungdomar, men i övrigt var det få arbetsgivare som nappade.
Problemet var större än så.
Generationsväxling i brytningstid
Om vi backar lite och tittar på den svenska arbetsmarknaden, kan vi se att en stor grupp 40-talister snart går i pension. En nästan lika stor ungdomsgrupp är på väg ut i arbetslivet.
Vi första anblicken kan man tycka att den svenska arbetsmarknaden står inför en helt naturlig generationsväxling. Men så enkelt är det givetvis inte. Många av 40-talistjobben kommer inte att finnas kvar. Det gamla industrisamhället omvandlas inte enkelt till det nya kunskaps- och konsumtionssamhället.
Den svenska bilindustrin har knappt tagit sig genom finanskrisen vilket betyder att färre ungdomar vågar satsa på att bli till exempel bilarbetare. I finanskrisens spår har kommunerna tvingats spara vilket innebär färre jobb i förskolan och inom äldrevården.
I stället har de unga hänvisats till de nya jobben som finns på caféer eller i butiker. Inte sällan handlar det om osäkra, tidsbegränsade anställningar. Ofta uselt betalda och i många fall får de unga provjobba utan ett öre i ersättning.
Statistiken visar också hur de unga oftare tvingas gå mellan jobb och arbetslöshet med många kortare arbetslöshetsperioder.
Unga hamnar utanför
I augusti låg den svenska ungdomsarbetslösheten på 18,7 procent, tidigare i år var den närmare 30 procent. Siffran har ifrågasatts eftersom många pluggar medan de söker jobb. Några för att de vill lära sig mer, andra för att de helt enkelt måste ha något att göra.
Det värsta som kan hända en ung människa är att helt hamna utanför samhället.
Regeringen Reinfeldts jobblinje innebär i princip att alla kan och ska jobba. De unga måste själva söka jobb i tre månader innan de får hjälp av Arbetsförmedlingen. Det är först när de misslyckats som myndigheterna griper in. Det kan säkert pusha några, men lika gärna knäcka unga självförtroenden. Besöken på förmedlingen blir ju inte längre ett sätt att söka jobb, utan snarare ett bevis på att man inte dög.
Oppositionen kallar tremånadersregeln för aktivitetsförbud och efterlyser snabbare åtgärder. Men regeringen vidhåller att de unga måste försöka själva. I våras tog den dåvarande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin till brösttonerna när han for ut mot unga dataspelande slackers. I tidningen Expressen menade krönikören Sakine Madon att svenska ungdomar är lata.
Bottenkänning nära
Men frågan är hur många ungdomar som verkligen vill börja sitt vuxenliv på existensminimum? Förra året tvingades 80 000 svenska ungdomar söka socialbidrag någon gång under året. Nästan hälften av dem var arbetslösa utan någon arbetslöshetsersättning.
Man kan säkert tycka att det finns lata ungdomar, men faktum är att det finns fler ungdomar än det finns jobb. Några kommer obönhörligen att hamna utanför. En tredjedel av de arbetslösa ungdomarna har inte avslutat gymnasiet. Deras chanser att få jobb skulle säkert öka om de fick ett betyg. Men vuxenutbildningen har skurits ner och regeringen Reinfeldt planerar ytterligare nedskärningar.
Efter tre-månaders-karantänen kommer de unga i stället att erbjudas en kortare folkhögskolekurs. Den gamla principen att alla svenska barn ska lämna skolan med högskolebehörighet är därmed borta.
Gymnasiereform – en björntjänst
I övriga Europa har andelen ungdomar som klarar gymnasieskolan ökat, men i Sverige har den minskat. Den svenska skolan har misslyckats och svikit många elever, kanske framför allt dem som nu sitter arbetslösa och beskylls för att vara lata. Skolan har också varit en stor fråga i den nyligen avslutade valrörelsen. Sveriges Television direktsände till och med en skoldebatt på bästa sändningstid. Samtliga partiledare deltog, vilket visar hur stor frågan faktiskt blivit.
Den borgerliga regeringen har aviserat en gymnasiereform som kommer att dela upp skolan i två delar, en för dem som vill skaffa sig högskolebehörighet och en för dem som väljer en yrkesinriktad utbildning. ”Handens folk” ska få det lättare, menar utbildningsminister Jan Björklund. Med mindre teori kan skolan kännas lättare, men samtidigt stängs dörren för alla dem som vill gå vidare när de vuxit ifrån tonårsångesten.
En annan kritik handlar om att dagens arbetsliv ställer högre krav även på ”handens folk”. Avancerad matte, perfekt engelska och datakunskap är krav i många yrken.
100.000 arbetstillfällen borta
Det Sverige som tidigare har haft rykte om sig att vara så homogent och så jämlikt, delas nu obönhörligen upp i två grupper: de som kan läsa vidare och de som ska bli vid sin läst.
Oppositionen är vit av vrede, men faktum är att Socialdemokratin inte heller lyckades få ordning på den svenska skolan.
De gamla riksdagspartierna borde ha kommit överens om skolan över blockgränserna. Nu blir det eleverna som kastas mellan Socialdemokraternas ”flumskola” och den borgerliga ”disciplinskolan”.
Sannolikt hade ett mellanting gynnat eleverna bättre.
Men en dålig skola är inte förklaringen till varför Sverige har så hög arbetslöshet. De höga arbetsgivaravgifterna var inte heller orsaken. Sanningen är väl snarast att det helt enkelt finns för få jobb. De nya jobben har inte kommit i samma takt som industrin rationaliserats. Under de senaste åren har landet förlorat 100 000 arbetstillfällen.
Någon ny och framtidsinriktad näringspolitik har inte fått fäste. Centerpartistiska Maud Olofsson har som näringsminister under förra mandatperioden mest varit upptagen med att hantera bilindustrin i finanskrisen. Den allmänna uppfattningen är dock att de nya jobben kommer att komma i de små företagen. Den tunga industrin kommer att finnas kvar, men står inför stora utmaningar när till exempel bilindustrin måste anpassa sig till nya miljökrav.
Nystartjobben har fungerat
Sammanfattningsvis kan man konstatera att när jobben blir färre och när krisen slår till, då är det ungdomarna som får betala det högsta priset. De hänvisas till en osäker arbetsmarknad med provjobb och tillfälliga anställningar för låg lön. För dem som inte lyckas hitta något jobb erbjuds coaching. Anglofieringen beskriver att det fortfarande är ungdomarna sak att ta ansvar för sitt jobbsökande, de behöver bara pushas lite. De får gå kurser och lära sig hur man gör på en anställningsintervju och hur man skriver ett bra CV. Frågan är bara hur många gånger man kan lära sig att skriva ett CV...
Om jobben fortfarande saknas återstår till sist bara en åtgärd:
Nystartsjobben ska stimulera arbetsgivare att anställa ungdomar som varit arbetslösa en längre tid. Arbetsgivaren får kompensation för hela arbetsgivaravgiften under ett år. Nystartsjobben har haft effekt, över hälften av dem som fick nystartsjobb fick sedan andra jobb. Men av över 100 000 arbetslösa ungdomar är det bara 2 100 som kvalificerat sig för nystartsjobb.
Den borgerliga alliansregeringen går nu in i sin andra mandatperiod. Om ett par veckor kommer finansminister Anders Borg att presentera sin budget och då får vi veta hur mycket han är beredd att satsa på att hjälpa Sveriges över hundratusen arbetslösa ungdomar.
