Under hela inledningen på året har man i Finland levt medveten om att en epok i landets ekonomi nu är över. Nokias fenomenala tillväxt lyfte landet ur depressionen i början av 1990-talet. I samband med att bolaget växte och blev till en av världens största mobiltelefontillverkare lyfte även tekniken, i synnerhet informationstekniken, och blev en av stödpelarna i Finlands ekonomi och framtidens hopp.

Ett enda företag har därmed haft ett mycket stort inflytande över hela Finlands tillväxtsiffror, BNP samt statistik över forskning och produktutveckling.

Nu befinner sig Nokia i svårigheter. Bolaget har allierat sig med Microsoft och gått ut med besked om betydande personalnedskärningar framöver. Det gäller bolagets samtliga viktiga verksamhetsorter i Finland: Helsingforsregionen, Tammerfors, Salo, Uleåborg. En detalj fattas emellertid. Bolaget har inte meddelat hur många som faktiskt kommer att behöva gå.

Man har lovat att offentliggöra de uppgifterna innan Valborg. Man kan även se på tidpunkten på ett annat sätt. Det är ungefär en vecka efter riksdagsvalet i Finland.

På det här sättet kan man hålla valet utan att ha behöva ha beskedet från Nokia att handskas med. Däremot slår nedskärningarna inom Nokia ner precis mitt i regeringsförhandlingarna, som även i övrigt väntas bli ovanligt svåra.

På det stora hela ser den här våren ut att innebära en sorts brytning i Finland. Inom politiken fungerar de gamla spelreglerna inte längre, tack vare den kraftiga uppgången för det populistiska sannfinländska partiet. Samma sak ser ut att hända med landets ekonomi. Informationsteknikens förlovade land kommer med stor sannolikhet att tvingas se hur arbetstillfällena inom sektorn minskar istället för ökar, åtminstone tillfälligt. Produktionen inom branschen flyttade till stor del ut ur landet redan för flera år sedan.

Finland söker efter en ny framtida inriktning

Landets ekonomiska siffror i sig visar inga tecken på något konstigt. Den ekonomiska krisen tog man sig i slutändan igenom tämligen smärtfritt. Enligt den senaste statistiken pekar produktions- och tillväxtkurvorna återigen uppåt och arbetslösheten är på väg att sjunka.

I Finland funderar man dock febrilt på vilken riktning man ska ta för att hitta nycklarna till framtiden. Befolkningen åldras, kostnaderna ökar och den ekonomiska tillväxten måste hålla i sig även i fortsättningen för att samhällsekvationen ska gå ihop. Allt fler blickar börjar vända sig mot de branscher som inte kan flytta ut ur landet. Det handlar om skogar, vattendrag och mineraler, och målet är att skapa någonting nytt med hjälp av dessa.

Ett bra exempel på detta är regeringens budgetproposition för 2011, som statsminister Mari Kiviniemi presenterade i augusti. I budgeten fastställdes "en hållbar ekonomi som tar hänsyn till miljön" som mål och statsministern kommenterade detta på följande vis:

"Ett paket för grön ekonomi lotsar Finland in i kommande decennier som ett renare land som orsakar mindre föroreningar. Vårt kunnande och våra naturresurser lyfter oss till den internationella utvecklingens högsta punkt. Den gröna ekonomin öppnar enorma möjligheter för oss att bli framgångsrika på dessa marknader", sade hon målande.

Här har vi hela det officiella målet i ett nötskal. Ny miljöteknologi med det finska kunnandet som grund, som öppnar nya marknader och skapar tillväxt i landet – grön tillväxt.

Kärnkraften som valtema

Inför valet i april har det inte talats mycket om någon grön ekonomi. Sannfinländarna har drivit kampanj mot miljöskatter, då de leder till ökade kostnader i Finland. Valets huvudsakliga teman har handlat om helt andra saker än en hållbar utveckling för ekonomin – om man bortser från den diskussion som uppstått om kärnkraften.

Katastrofen i Japan gjorde omedelbart kärnkraften till ytterligare ett valtema, och politikerna vaktar sin tunga. Det är fortfarande för tidigt att säga vilka praktiska konsekvenser olyckan i Japan i slutändan kommer att få för Finlands energipolitik, där kärnkraften har haft en betydande roll.

I Finland talar man numera mer om naturresurser än man har gjort på ett bra tag, den här gången i samband med en hållbar ekonomi. Den betydande företags- och innovationsfinansiären Tekes (utvecklingscentralen för teknologi och innovationer) har gjort just detta (naturresurser och hållbar ekonomi) till ett av sina fokusområden. Det innebär energi- och råvarueffektivitet, förnybar energi, nya lösningar för skog och biomassa, utnyttjande av mineraltillgångar och hållbara lösningar för vattenanvändning.

Nu letar man efter nya verksamheter inom dessa områden. Hållbar utveckling betraktas som en konkurrensfaktor. Man ser inte längre på virke med pappers- och cellulosaindustrins ögon, utan som en imagefaktor och förnybar naturresurs. "Cleantech"-industrin, ren miljö- och energiteknik, har i allt högre grad lyfts upp som den nya framtidsbranschen.

Staten styr numera i allt högre grad sina insatser och sitt stöd i den här riktningen och hoppas att näringslivet ska följa efter och nya näringsverksamheter ska uppstå. Och man ser resultat. Det finns exempelvis redan många företag som startat inom cleantech-industrin. Trots detta har resan bara börjat.

Vid sidan om virket finns det gott om vatten i Finland, och det råder stor brist på rent vatten i världen. Vattenanvändning, skydd av vattendrag och kunskaper om vatten är nu områden man vill produktifiera. Man har till och med försökt att göra rent vatten till en av de viktigaste hörnstenarna i "varumärket Finland".

Allt detta är även starkt kopplat till de mål som Finland har satt upp via EU om att betydligt öka andelen förnybar energi, i synnerhet användningen av biobränslen. Vägen mot uppfyllandet av miljömålen kunde dock gå smidigare. Lanseringen av den nya etanolhaltiga E10-bensinen gick mycket snett och ledde till en betydligt större skepsis än klimatmedvetenhet bland bilisterna.

Tal om en övergångsekonomi

Allt ligger inte enbart i Finlands egna händer. Man lyfter fram mineraltillgångarnas betydelse, men de finska gruvbolagen hann nästan helt raderas från kartan då det under en tid såg ut som att gruvindustrin inte hade någon framtid i landet. Nu ser man däremot den här typen av pressmeddelanden från arbets- och näringsministeriet: "Finland är ett land med en växande gruvindustri med stor dragningskraft".

Nästan alla gruvbolag som är verksamma i Finland är numera utländska. Det har lett till en debatt om huruvida det är frågan om något slags övergångsekonomi – särskilt om man enbart bryter i Finland och förädlingen sker någon annanstans. I exempelvis Lappland planerar norska Yara att bryta fosfat och föra det över gränsen till Ryssland. Detta har blivit ett hett lokalt samtalsämne inför valet.

Regeringen har funderat över behovet av att etablera ett nytt statligt finskt gruvbolag. Ett nytt betydande finskt gruvbolag har emellertid redan hunnit se dagens ljus: den stora nickelgruvan Talvivaara i Kajanaland. Detta bolag håller precis på att förbereda sig för att exploatera en ny biprodukt, närmare bestämt uran.

"Eftersom urananvändningen ökar överallt i världen tror Talvivaaras styrelse att uranet kan utgöra en bestående intäktskälla för bolaget", stod det i ett pressmeddelande från bolaget i februari.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger