I månadsskiftet maj-juni framträdde en fråga mer än andra i den finländska politiken: politikernas valfinansiering och dess oklara källor. Framför allt gällande statsminister Matti Vanhanen tangerade denna diskussion även klimatpolitiken och frågan om vilken typ av byggande som är motiverad i vårt samhälle.

I Finland ska riksdagsledamöterna enligt lag ange vem som har bidragit till deras valfinansiering. Lagen föreskriver ändå inga sanktioner om rapporteringen är bristfällig eller inte görs överhuvudtaget. Det här missförhållandet har ofta påpekats i medierna, men utan verkan – tills ordföranden för centerpartiets riksdagsgrupp Timo Kalli i en tv-sändning medgav att han bryter mot lagen.

Det här gav upphov till en politisk skandal, som bara fortsätter att svälla. Precis i samma veva, i mitten av maj, hade nämligen statsminister Matti Vanhanen i sin blogg uttryckt sitt stöd för byggandet av Finlands största köpcentrum, som en känd affärsman planerar inom 5 mil från Helsingfors. Före det hade bostadsministern, samlingspartiets Jan Vapaavuori, som ansvarar för planläggningsfrågor, hunnit avvisa förslaget av två orsaker: för det första strider det mot gällande markanvändningsbestämmelser och för det andra är det av klimatskäl irrationellt att bygga megaköpcentra långt borta från allt annat eftersom det ökar privatbilismen. Vapaavuoris budskap var alltså att klimatpolitiken tvingar oss till ett mer komprimerat byggande i samhället, inte ett decentraliserat.

Statsministern och vissa andra synliga centerpolitiker har en helt annan åsikt i frågan. De anser att bilismen minskar om man kan köpa allt på ett ställe, och dessutom bidrar dessa köpcenter till att skapa sysselsättning utanför städerna.

Förtroendet för politiker vacklar

Det här blev alltså början till en klimatpolitisk debatt om huruvida det är förnuftigt eller inte att förlägga köpcentren långt borta från städerna. Det hela tog ändå snabbt en ny vändning. Det framgick nämligen att man i kretsar som ligger centern nära precis före riksdagsvalet hade bildat en förening vid namn ”Kehittyvien maakuntien Suomi” (ungefär: Finland - landskap i utveckling), som generöst hade delat ut valfinansiering till centerns och samlingspartiets riksdagskandidater, och en del andra också.  Många av mottagarna hade ”glömt” att ange detta i sin anmälan över valfinansiering. Också Vanhanen hade fått stöd av föreningen och enligt egen utsago visste han inte vem som låg bakom föreningen.

Det blev snabbt klart att föreningens viktigaste finansiärer var just de affärsmän som har grundat nya, isolerade köpcentra i Finland - även det köpcenter som statsminister Vanhanen och bostadsminister Vapaavuori debatterade. Det är alltså fråga om ett koncept med köpcentra av en storlek som hittills inte har skådats i Finland. En sådan ”Ideapark” har hittills byggts invid motorvägen i närheten av Tammerfors.

Hela frågan blev uppochnedvänd. Bostadsminister Vapaavuori hade tidigare ett rykte om sig att vara en genuin högerman. Nu predikade han mot en obegränsad kapitalism och krävde en kursändring i klimatpolitikens namn. Statsminister Vanhanen, som ofta har talat om klimatfrågor både i Finland och utomlands, meddelade däremot att han alltid har understött byggandet av mammutmarknader av det slag det nu är fråga om och bestred kraftigt påståendet om att någons valbidrag skulle ha påverkat hans åsikter.

Vid övergången till juni månad hade valfinansieringsskandalen redan hunnit fläcka tiotals riksdagsledamöters rykten och tärt på förtroendet för den politiska kulturen i den mån att vissa inom oppositionen på allvar började kräva nyval. Det allmänna förtroendet för statsminister Vanhanen sjönk snabbt och stämningarna inom centern sjöd. Partiledningens agerande i samband med uppståndelsen kring valbidragen fick frän kritik. När detta nummer av AnalysNorden utkommer förbereder sig centern för sin partikongress, som nu kommer att få en hel del extra färg.

Det största oppositionspartiet, socialdemokraterna, har försökt utnyttja regeringens, och i synnerhet centerns, svåra sits maximalt, men socialdemokraterna har också själva haft sin ledarkris. Under sin partikongress i början av juni beslutade sig socialdemokratiska partiet för ett ansiktslyft och ett avståndstagande från de tidigare kopplingarna till bl.a. fackföreningsrörelsen. Till sin nya ordförande valde partiet den 32-åriga riksdagsledamoten Jutta Urpilainen, som därmed blev partiets första kvinnliga ordförande genom tiderna. Hon vann en klar seger över Erkki Tuomioja, långvarig utrikesminister. Till Urpilainens viktigaste meriter hör uttryckligen det att hon inte har ingått i de traditionella politiska maskinerierna.

En ny klimatstrategi under beredning

I vintras såg det under en längre tid ut som om klimatdebatten skulle dominera vårens politiska debatt. Regeringen beredde nämligen för riksdagen en klimat- och energistrategi som förväntades bli speciellt betydande och långsiktig. Arbetet visade sig ändå vara så omfattande att strategin blir klar först till hösten, efter riksdagens sommarlov. Först då står det klart vad Finland egentligen eftersträvar och hur.

En betydande orsak till fördröjningen är att Europeiska kommissionen gav sitt eget klimat- och energipaket först i början av vintern. I det ställs sådana krav på Finland som medför en hel del huvudbry. Speciellt när det gäller att höja andelen förnybar energi, för till den delen står inga enkla lösningar för dörren.

Det medges allmänt att Finland måste ta klimatpolitiken mycket mer på allvar än hittills. Den egentliga diskussionen om regeringens målsättningar i frågan väntar fortfarande på att strategin och åtgärderna ska presenteras. Det anses t.ex. klart att vindkraftens andel måste höjas kännbart. Finland är ett av de få länder i Europa som inte ger något särskilt stöd till vindenergin.

Inställningen till användningen av torv som energikälla finns det också delade åsikter om. I Finland anser många att torven är en förnybar energikälla. Därför har man också dryftat möjligheten att producera diesel av torv. Miljöorganisationerna har en helt annan åsikt, och inte heller EU har hittills övertygats om Finlands tolkning. Frågan har betydelse eftersom många städers värmeverk använder torv som en viktig energikälla och torvproduktionen bidrar till sysselsättningen på landsbygden.

Kärnkraften återhämtar sig, bilbeskattningen förnyades

Klimatpolitiken märks kanske ändå bäst i inställningen till kärnkraften, som i Finland nu blivit allt mer positiv. Kärnkraftsmotståndarna tiger stilla och kärnkraftsbolagen använder klimatfrågan som sitt nya försäljningsargument.

I Finland finns det fyra fungerande kärnkraftverk, det femte är under byggnad och minst två nya försöker man få tillstånd till. Den mest intressanta planen har bolaget Fennovoima, som har planer på att bygga ett kärnkraftverk på en helt ny ort. Det finns fyra kandidatorter kvar, av vilka två ligger vid Bottenvikens kust uppe i norr. Detta förklaras av att det i området finns tung metallindustri som behöver mycket energi. Om ett kärnkraftverk byggs vid Bottenvikens stränder så kommer det att ligga mycket nära Sverige.

Bolagen har bråttom med att skriva ihop sina tillståndsansökningar, men de har ännu inte behandlats av beslutsfattarna. Det verkar som om regeringen skulle kunna ge tillstånd för ett nytt kraftverk men knappast för två. Beslutet kommer att innebära huvudbry framför allt för de gröna, som sitter i regeringen. På 1990-talet lämnade de gröna den dåvarande regeringen uttryckligen på grund av ett kärnkraftsbeslut. Nu är det mer sannolikt att partiet inte lämnar regeringen för ett eventuellt kärnkraftverks skull.

Det klimatbeslut som konkret har påverkat medborgarna mest är ändringen av bilbeskattningen så att den nu är utsläppsgrundad. Priset på bilar som förbrukar mycket bränsle steg, t.ex. på cityjeepar, men priset på alla vanliga modeller sjönk med några tusen euro. Som en följd av det här koncentreras bilreklamen nu på att lyfta fram egenskaper som liten förbrukning och små utsläpp. Men visst har också de höga bränslepriserna haft en viss betydelse i frågan.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger