40-talisterna tillhör de största barnkullarna som någonsin fötts i Sverige. Antalet barn som såg dagens ljus under andra världskriget är större än i något annat land i Europa. Det innebär att Sverige just nu åldras lite fortare än andra länder. En mycket stor andel av de hundratusentals människor som är på väg att pensioneras de närmaste åren finns i den offentliga sektorn, till exempel inom vård och omsorg och utbildningsväsendet.

Institutet för framtidsstudier pekar ut yrkesgrupper som barnmorskor, undersköterskor och högskolelärare, som när de försvinner från sina arbetsplatser kommer att lämna stora tomrum efter sig. På högskolan kommer till exempel en rad lärare att gå i pension samtidigt som de unga från 1990-talets babyboom söker sig dit.

Kunskapsöverföring till nästa generation nödvändig

När 40-talisterna slutar jobba för gott tar de också med sig värdefull kunskap och erfarenhet. Arbetsgivarna är medvetna om att överföringen av kunskap från den äldre generationen till den yngre är avgörande för den fortsatta verksamheten. Men insikten har inte omsatts i handling. Forsknings- och konsultföretaget Kairos Future har intervjuat 600 personalchefer om kunskapsöverföring. Sjuttio procent förstod att kunskapsöverföring är nödvändig, men bara en procent hade en plan för den.

Forskningsledare Thomas Lindh på Institutet för framtidsstudier påpekar att överföring av kunskap är en investering som lätt kommer i skymundan för mer akuta budgetproblem. Att nyrekrytera medan den erfarna arbetskraften fortfarande är aktiv blir förstås dyrare än att vänta till pensioneringen.

–       Men det kan ge en betydande avkastning inom många områden. Framförallt inom högskolan, som kommer att utsättas för ökad press då halva lärarkåren försvinner och studentantalet sannolikt ökar kraftigt, skriver Thomas Lindh i en rapport till regeringens Globaliseringsråd.

Demografin är dock inte enda skälet till att den offentliga sektorn sannolikt kommer att få problem inom kort. Under krisåren i början på 1990-talet genomfördes omfattande besparingar. Dessa gick i första hand ut över offentlig sektor, som alltså möter de stora avgångarna med redan små marginaler.

Sen debut för unga på arbetsmarknaden

Den finansiella krisen har ytterligare försvårat läge. Enligt en färsk rapport från Sveriges kommuner och landsting, SKL, kommer kommuner och landsting att gå med tre miljarder i underskott i år. Det betyder personalneddragningar samtidigt som efterfrågan och förväntningarna på vården och andra tjänster ökar. SKL har uppvaktat regeringen intensivt för att få mera pengar till kommuner och landsting. Regeringen avsätter sju miljarder extra nästa år och 2011 och 2012 höjs statsbidragen med fem respektive sju miljarder. I år blir det dock inga mer statliga pengar till kommuner och landsting.

De äldre försvinner alltså inom kort från arbetsmarknaden i en rasande fart. Samtidigt som unga människor debuterar allt senare i arbetslivet. Högre utbildning i Sverige tar längre tid än motsvarande utbildningar i Europa. En stor andel, nästan en tredjedel, tar inte sin akademiska examen förrän de är i 30-årsåldern, enligt en rapport från regeringens Globaliseringsråd. Ett speciellt problem med den sena etableringen är att den också bidrar till att kvinnor föder barn allt högre upp i åldrarna, vilket ofta medför att kvinnorna inte får så många barn som de egentligen skulle önska.

Arbetskraftsinvandring från länder utanför Europa

Nationalekonomerna är överens om att vi måste jobba mer för att nivån i välfärden ska bestå. Och med jämna mellanrum varnar politikerna för den demografiska utvecklingen. Idag befinner sig 30 procent av befolkningen i åldrarna 55-64 år utanför arbetsmarknaden. Det finns naturligtvis flera förklaringar till det. En är att många, inte minst kvinnor i vården, har blivit utslitna på grund av hårt arbete. En annan orsak till att de över 55 inte jobbar handlar om arbetsgivares och myndigheters attityder och fördomar gentemot äldre. Fast i ett europeiskt perspektiv har Sverige fler äldre på arbetsmarknaden än andra länder.

Sedan den 15 december förra året tillåter Sverige arbetskraftsinvandring från länder utanför Europa. Tidigare var en asylansökan i stort sett enda vägen att få uppehållstillstånd.  Arbetskraftsinvandring har de senaste årtiondena endast förekommit i mycket begränsad omfattning. Men på 60- och 70-talen hade Sverige en omfattande invandring av personer från bland annat Finland, Grekland och Jugoslavien som rekryterades till Sverige för att jobba.

Brist på arbetskraft och en åldrande befolkning är de främsta skälen till den nya politiken. Den har föregåtts av en hård debatt mellan regeringen å ena sidan och LO och socialdemokraterna på den andra sidan. Alla har varit överens om att tillåta arbetskraftsinvandring, oenigheten har gällt hur den ska gå till. Facket har framförallt oroats av lönedumpning medan regeringen försäkrar att förutsättningen är att de som kommer hit från anda länder ska jobba under samma villkor som de som redan är här.

Enbart invandring räddar inte välfärden

Men även om Sverige öppnat gränserna är det en orealistisk tanke att vi ska kunna lösa problemen med brist på arbetskraft genom invandring. Sedan den nya lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft har 2 600 personer från utomeuropeiska länder ansökt om att få komma hit. Historiskt har nettoinvandringen till Sverige legat på en nivå runt 20 000 per år. För att hålla den så kallade försörjningskvoten kvar på dagens nivå skulle nettoinvandringen behöva mer än tiodubblas, vilket ses som en omöjlighet. Den fria rörligheten inom EU har endast lett till en marginell invandring för Sveriges del. Förre statsministern Göran Perssons varningar om att det skulle leda till social turism om de nya medlemsländernas medborgare tilläts röra sig fritt inom EU har alltså kommit på skam.

Pensionsåldern splittrar regeringen

Pensionsåldern har genom åren varit ett hett debattämne. Regeringen är splittrad när det gäller en höjning av dagens pensionsålder som innebär pension vid 65 med rätt att arbeta till 67. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, M, säger bestämt nej med hänvisning till att det skulle uppfattas som en provokation av dem som har hårda och slitsamma jobb och som kanske inte ens orkar jobba till dagens pensionsålder. Han nämner också att pensionssystemet är uppbyggt så att det lönar sig att jobba så länge som möjligt. De som är över 65 år och fortsätter att arbeta har rätt till ett dubbelt så kallat jobbavdrag.

Äldreminister Maria Larsson, KD, vill däremot höja pensionsåldern till 72 år. Hon säger att det är bra för individen och för arbetslivet. Maria Larsson påminner också om att medellivslängden ökat dramatiskt, idag är den 83 för kvinnor och 79 för män, och att många äldre både kan och vill jobba efter 67.

Indholdet i artikkelen er udtryk for skribentens egne holdninger