Handlinger tilknyttet webside
Indholdet er ikke tilgængeligt på dit valgte sprog. Vi viser det istedet på Svensk

Steve Sem-Sandberg

Steve Sem-Sandberg, född 1958, debuterade 1987 med romanen "De ansiktslösa". "Ravensbrück" är hans åttonde bok. Den utgör den tredje och fristående delen av en triptyk, bestående av romanerna "Theres" 1995 och "Allt förgängligt är bara en bild" 1999.

De tre romanerna utspelar sig i Centraleuropa och de har alla en kvinna i centrum. I "Theres" skildras Ulrike Meinhof och i "Allt förgängligt är bara en bild" Lou Andre Salomé, en självständig kvinna vars liv utspelas i sin tids politiska, intellektuella och historiska omvälvningar, i vilka hon spelar en aktiv och framträdande roll.

Milena Jesenská har samma ställning som Lou i "Ravensbrück": Hon står mitt i 20- och 30-talets politiska och litterära händelser, inte bara i Prag utan i hela Centraleuropa medan tiden sluttar allt brantare ner mot mörkret.

Lou och Milena har mer gemensamt. För oss är de fram till nu mera kända som fotnoter i berömda mäns liv, Lou för sin vänskap med Rainer Maria Rilke, Sigmund Freud och Friedrich Nietzsche, Milena för att ha varit Franz Kafkas sista och kanske största kärlek, därtill som förebild i hans roman "Slottet" och som adressat i "Brev till Milena".

Men Sem-Sandberg utgår från ett kvinnoperspektiv; han visar upp bilder av moderna, unga kvinnor som slåss för sina ideal och som ser en ny världsbild växa fram och som vill påskynda utvecklingen aktivt och genomgripande.

Milena Jesenskás uppväxt i tjugotalets Prag präglas av moderns smärtsamma och utdragna sjukdom och död och av hennes despotiska fader. Han är tandläkare, professor, en nationalist och antisemit av det fundamentalistiska slaget.

När Milena vid tjugo års ålder vill gifta sig med en tysk-judisk författare, Ernst Polak, blir han ursinnig ock lyckas med våld för en tid få henne inspärrad på sinnessjukhus. Men Milena är stark och envis, hon gifter sig med Polak.

De bosätter sig i Wien för att komma bort från fadern. Det är här Milenas karriär som journalist och skriftställare börjar. Hon blir snabbt ett namn och läses framför allt av de unga intellektuella, bland vilka hon blir en av de mest framträdande.

Tillbaka i Prag skiljer sig Milena och gifter om sig med en känd funkisarkitekt, Jaromír Krejcar. Milena är lycklig och framgångsrik men likväl inser hon med sitt klara intellekt att katastrofen inte är långt borta. När den inträffar skriver hon:

" Var femte minut upprepades tålmodigt samma besked: tyska trupper har gått över gränsen och är på väg mot Prag. Bevara lugnet. Gå till arbetet. Skicka era barn till skolan. Vid halv åtta på morgonen var skaror av barn på väg till sina skolor, som vanligt. Arbetare och tjänstemän gick till sina arbeten, som vanligt. Spårvagnarna var fulla, som vanligt. Den enda skillnaden var människorna.

De stod och teg. Aldrig förr har jag hört så många tigande människor. Det var dödstyst på gatorna. Klockan fem över halv nio på morgonen den 15 mars 1939 anlände det tyska rikets soldater till Národní trída. Ingen tittade, ingen vände sig om."

Tjeckoslovakien är alltså ockuperat av nazisterna. För Milena är det en självklarhet att ansluta sig till motståndsrörelsen. Hon blir en av dess förgrundsgestalter och vägrar trots vännernas enträgna uppmaningar att lämna Prag och sitt land.

Hon grips, frias av en domstol men förs trots detta av Gestapo till koncentrationslägret för kvinnor, Ravensbrück. Här uträttar hon ett otroligt hjälparbete under de mest vidriga omständigheter. Hon dör i njurförgiftning den 17 maj 1944 i förintelselägret.

Av innehållsreferatet ovan kan man tro att Steve Sem-Sandberg skrivit en biografi om Milena Jesenská. I "Allt förgänglig är bara en bild" frågar sig författaren: Allt detta flyktiga, evigt föränderliga som i brist på bättre kallas liv; går det någonsin att fixera i bild? Han svarar nekande.

Inte häller når det gäller Milena försöker författaren fixera sin huvudperson. I stället väljer han det mycket svåra: Att försöka få syn på henne genom hennes egna ögon, att känna med, uppleva med henne (...)

Så växer en mångfasetterad bild av denna tjeckiska journalist fram. En ovanlig, vanlig kvinna, stark med många svagheter, levnadsglad med två självmordsförsök, orädd och modig med en inre längtan efter den tröst och den värme hon aldrig fick i sin barndom och heller aldrig i sina två äktenskap. Sem-Sandberg försöker oupphörligen fånga själva känslan av liv, det som aldrig går ihop och låter sig förklaras mellan en boks pärmar.

"Ravensbrück" har ett motto av Irena Vrkljan, som kunde ha varit Sem-Sandbergs eget:

"Det förflutna lever i oss utan kronologi. Varje berättelse om ett liv skulle kunna löpa i parallella kolumner, varje berättelse skulle kunna uttrycka helheten om det inte vore så att vi lärt oss att tänka i sekvenser, i hierarkier.

Viktigt, oviktigt. Början, slut. Detta godtycke kommer av vår önskan att blanda oss i, att förklara. Men också detta är att begå våld på det vi upplevt. På det sättet har vi kopplat ihop oss med den externa biografin, med knutpunkterna."

Max Lundgren