Handlinger tilknyttet webside
Indholdet er ikke tilgængeligt på dit valgte sprog. Vi viser det istedet på Svensk

Sofi Oksanen

Sofi Oksanen

Fotograf
Toni Härkönen

Puhdistus

(utkommer på svenska på Albert Bonniers förlag våren 2010, i översättning av Janina Orlov: Utrensning)

Med sin tredje roman Puhdistus visar Sofi Oksanen (f. 1977) sin fulla styrka. På ett rikt, uttrycksfullt språk väver hon  ihop ett konkret historiskt stoff  – den sovjetiska ockupationen av Estland – med  brännade aktuell global samtidstematik – människohandeln kring Östersjön. Bokens två tidsplan är 1992, ett år efter att Estland blivit självständigt, och 1940-talet, då tiotusentals ester deporterades till Sibirien och lantbruket kollektiviserades. En sommarmorgon 1992 hittar den gamla Aliide Truu en utmattad och förvirrad ung kvinna i sin köksträdgård. Denna Zara har lurats i väg från hemmet i Vladivostok till sexslaveri i Berlin. På väg till Tallinn, där det var meningen att hon skulle börja sälja sin kropp åt finska sexturister, har hon lyckats rymma.

Men att hon sökt sig till just Aliides prunkande köksträdgård är ingen slump. Bit för bit, genom tillbakablickar på Aliides ungdom, avslöjas de täta band som länkar samman de två kvinnornas liv. Och då handlar det inte bara om Alides syster Ingel och systerdottern Linda som hämtades av milisen 1949 och aldrig mera hördes av. Både Aliide och Zara har konkreta erfarenheter av ”män som vet hur man bestraffar kvinnor”.

Puhdistus vibrerar av spänning: outtalade hemligheter och djupt skamliga dåd som huvudpersonerna blir utsatta för eller själv utför brer ut sig som ett nätverk över boken och tvingar läsaren att läsa vidare.

”1900-talets Västestniska landsbygd blir en episk kronotop som utgör en nästan mytisk bakgrund för olika kvinnogeneratoners känslohistoria. (…) Romanens omsorgsfullt hopvävda allegoriska hemligheter öppnar sig för läsarens tolkning bit för bit som ett estniskt brudtäckes broderade bilder” skrev kritikern Mervi Kantokorpi i Helsingin Sanomat.

I romanen växlar Aliides perspektiv och minnen med den unga Zaras berättelse. Deras öden är parallella och innebär båda att en ung, förväntansfull flickas liv förstörs.

För Aliides del handlar berättelsen om en personlig tragedi som växer ihop med den katastrof Sovjettiden innebär. Först är Aliide utsatt, sedan skyddad, sedan utsatt igen. Maktens pendel svänger ideligen och ingen går trygg. När som helst kan vem som helst bli offer. Man kan inte lita på någon, varken på sin syster eller på sin man. Skräckens grymma logik får den misshandlade och skändade att avsky den som utsatts för samma öde. Oberoende av regering och styre är kvinnorna utsatta för männens våld och godtycke. Ständigt skiftar ideologierna, den ena mer extrem och totalitär än den andra, och ständigt är kvinnorna tvungna att spela med, att härma än den ena, än den andra maktens språk och beteende för att komma undan. De utplånar sina känslor och lierar sig med sina bödlar för att överleva.

Trots det omfattande och mångbottnade material som romanen är sammansatt av är den häpnadsväckande koncentrerad, tät och stringent. De olika nivåerna och berättarperspektiven varieras smidigt. Romanen är skickligt berättad och uppbyggd, den är grym, rörande och mångfacetterad.

Bokens bisarra kärlekshistoria, med besatthet, svek och tvång som komponenter, kan på ett plan läsas också som en varnande allegori; blind idealism och kärlek är en farlig kombination, både när det gäller erotik och fosterländskhet.

Språket i boken är levande, exakt och vackert. Såväl kroppar, föremål som förnimmelser skildras med samma känsliga precision. Oksanen är speciellt skicklig på att skildra kropppsliga reaktioner: hur kroppen avslöjar och skvallrar om det människan vill förtiga. På den glasartade blicken, de dubbla underbyxorna och de små ryckningarna känner offren igen varandra och då vet de också att undvika varandra, för att inget av skammen skall sippra ut.

Sofi Oksanen är född och uppvuxen i Finland, hennes far är finsk och modern estnisk. I hela sitt författarskap (Stalins kossor, Baby Jane, Utrensning) har hon på ett originellt och övertygande sätt utforskat det stoff som hennes kulturella dubbelkompetens erbjuder henne. Förträngningar, skam, utsatthet och de både rörande och hemska metoder som människor tar till för att försvara sig mot övervåld och förtryck är återkommande teman i hennes författarskap. Det kunde bli olidligt, om inte hennes skicklighet och dramturgiska elegans tillät henne att någon gång se på sina personer med en viss distans – ibland också med en liten gnista ironisk humor.

Puhdistus belönades när den utkom med både Finlandiapriset för årets bästa finländska roman, och med Runebergspriset som ges till årets bästa skönlitterära bok oavsett genre.

Pia Ingström & Kristina Malmio