Sinikka Bohlin (Hovedindlæg)

Kära nordiska vänner! Låt mig först tacka Per Westerberg för hans välkomstord och för den gästfrihet som riksdagen och all dess personal visar oss och som gjort det möjligt att hålla vår session i denna vackra sal. Även jag vill önska er varmt välkomna till Stockholm, till riksdagen och till Nordiska rådets 61:a session.

Jag vill också rikta ett stort tack till Folkoperan för det musikaliska inslaget vid öppnandet av vår session. Det vi just hört är ur Pärlfiskarna, en opera av George Bizet om människans jakt efter lycka. Operan handlar om kärlek och vänskap men också om en natur som blivit våldsam och som människan inte längre är herre över – tänkvärt inför det stora klimattoppmötet. Tack till våra tre solister, pianisten och medlemmarna ur Folkoperans orkester!

År 1999 öppnades den 51:a sessionen just i denna plenisal. Då, för tio år sedan, framlades en rapport om ett gränslöst Norden. I rapporten redogjordes för en del av de hinder som försvårar medborgarnas fria rörlighet i Norden och vad som kan göras för att avveckla kvarvarande hinder. Som ni vet är gränshinder fortfarande föremål för diskussion vid denna session.

Andra viktiga frågor som ska behandlas vid denna session i Norden är Nordens roll i EU, temat för vårt toppmöte, fördjupat utrikes- och försvarspolitiskt samarbete samt energi och klimat – för att bara nämna några.

Debatten under sessionen blir vägledande för vårt kommande arbete. Jag kan konstatera att det ligger väl i linje med de frågor som det svenska ordförandeskapet valt att prioritera under detta år. Gemenskap, samarbete som bygger på en värdegemenskap i Norden, ska stärka integrationen mellan länderna, underlätta mobiliteten och vara till nytta för de nordiska medborgarna. Grannskap, ett nära samarbete med våra grannländer runt Östersjön och i nordvästra Ryssland – just detta regionala samarbete har fått en alltmer central position i det nordiska samarbetet. Det tredje, globaliseringen, är en utmaning och en möjlighet för det nordiska samarbetet.

Vi står inför många problem, men vi kan också göra nytta genom att samarbeta. Jag tänker särskilt på klimatet, ungdomsarbetslösheten och den ekonomiska kris som har drabbat oss alla i olika grad. Där kan vi tillsammans gå starkare än var och en för sig.

Det nordiska samarbetet börjar bli lite gammalt. De som började med det nordiska samarbetet var inte vi parlamentariker utan Föreningen Norden som nu fyller 90 år – det folkliga samarbetet mellan nordiska länder. Sedan kom vi parlamentariker 1952 och bildade Nordiska rådet. Ministerrådet kom1971, och där mittemellan fick vi Helsingforsavtalet, som på något sätt ändå reglerar vad vi ska göra och hur vi ska göra.

Samtidigt har världen omkring oss förändrats, oftast i positiv riktning. Men fortfarande finns det en del problem att lösa i vårt närområde. Kanske är det dags att fundera över Helsingforsavtalets innehåll. Som jag var inne på kom avtalet 1962 och är snart 50 år. En del förändringar har gjorts men ingen helhetsöversyn. Vi ska inte diskutera det i dag, men jag vill ändå att ni tar tanken med er.

Det har också varit ett märkesår – ett märkesår för Finland och Sverige.1809 fick vi en ny gräns i Torneälven. Finland och Sverige började gå sin egen väg, åt var sitt håll, efter 600 år i gemenskap.

Vårt sätt att i Nordiska rådet uppmärksamma detta märkesår är att vi gett ett litet bidrag till en språkskola i Haparanda. Där går barn från Torneå och Haparanda. Man läser både svenska och finska. Som ett resultat av det bidraget har ni i era väskor en liten bok, På gränsen/Rajalla, Dikter och bilder av språkskolans elever, Runoja ja kuvia kielikoululaisilta. Jag ska läsa en dikt. Vi är nämligen några som växt upp på var sin sida av Torneälven. Dikten heter Gränsen under mina vingar:

”Om jag vore en fågel,

skulle jag bre ut mina vingar över gränsen.

Himlen skulle vara mitt paradis,

och vinden min beskyddare.

Jag skulle möta molnen med vänlighet,

och hälsa andra fåglar välkomna.

Jag skulle vara en av människorna.

en av människorna på gränsen.”

Med dessa ord vill jag återigen understryka hur välkomna ni alla är – regeringsrepresentanter, medlemmar, suppleanter, särskilt inbjudna gränser, sekretariatet och representanter för medierna.

Jag hoppas verkligen att vi får några debattglada dagar. Med dessa ord förklarar jag den 61:a sessionen öppnad.