Johan Ehn (Hovedindlæg)

Herr president!

I samband med freden i Paris 1856 demilitariserades Åland genom en ensidig förpliktelse från rysk sida. När Nationernas förbund 1921 fattade beslut om Ålands statstillhörighet bestämdes också att en internationell konvention skulle upprättas. I konventionen bekräftades demilitariseringen från år 1856 och dessutom neutraliserades våra öar. Konventionen undertecknades av tio stater. I Moskvafördraget om Ålandsöarna 1940 och i fredsfördraget i Paris 1947 finns också bestämmelser om Ålands demilitarisering.

För Åland är demilitariseringen och neutraliseringen av största betydelse. Även om beslut av Nordiska rådet i ärendet inte på något sätt skulle ändra den demilitariserade och neutraliserade statusen tycker jag att det är angeläget och noterar med stor tillfredsställelse att presidiet ändå valt att nämna detta i sitt betänkande. I detta sammanhang vill jag då än en gång också lyfta fram Ålands neutraliserade status. Jag utgår naturligtvis från att både demilitariseringen och neutraliseringen iakttas och respekteras vid det fortsatta arbetet med att fördjupa och utveckla det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet i Norden.

Jag är också övertygad om att Åland utgående från sin internationella situation och utifrån våra förutsättningar och erfarenheter kan spela en roll i det fortsatta arbetet kring säkerhetspolitiken i Norden och då inte minst som ett exempel på en lyckad modell.