Jan Lindholm (Replik)

Fru president! När vi efter Köpenhamnsmötet förhoppningsvis kan konstatera att världens alla länder har tagit sitt ansvar och skrivit under ett avtal som visar på en tydlig väg framåt och en väg som forskarsamhället kan tro på som möjlig innebär inte det att problemen är över.

Även i en sådan förhoppningsvis positiv situation kommer de miljöförändringar som är konsekvenser av växthusgaserna och sådant att fortsätta i många årtionden framöver och påverka situationen för människor, framför allt för dem som bor i låglänta trakter. Vi kommer att få en växande migration. Redan i dag påstås över 20 miljoner människor av den anledningen flytta från sina bostadsområden. Jag har hört att uppemot 300 miljoner människor trots ett positivt beslut i Köpenhamn inom en snar framtid kommer att bli tvungna att flytta.

I Nordiska rådet fattar vi ju beslut om rekommendationer till de nordiska regeringarna. 2007 tog vi en rekommendation om att de nordiska regeringarna inför Köpenhamnsmötet skulle arbeta med att lyfta fram frågan så att EU kan agera som en samlad kraft – detta för att någon gång få i gång en sorts global round table-diskussion om vart dessa människor ska ta vägen. Vi vet ungefär varifrån de kommer att vandra, men vi har väldigt lite någon uppfattning om hur vi ska lösa problemet på global nivå. Många kommer alltså att behöva lämna sina nationer och vandra över till andra länder. Risken för konflikter är naturligtvis stor om det inte finns ett förutseende på det här området.

Jag undrar helt enkelt hur det går för er nordiska regeringar och ministrar. Hur mycket har ni hunnit diskutera detta? Jag har inte sett att det finns med på agendan inför Köpenhamnsmötet, men jag hoppas att ni har lyssnat på kloka råd från Nordiska rådet och att ni på något sätt har det här med i bagaget.