Veronica Thörnroos (Hovedindlæg)

Herr president!

Eftersom jag också är nordisk samarbetsminister för Åland förbehåller jag mig rätten att tala i fyra minuter. Jag hoppas att presidiet kan omfatta det.

Bästa ledamöter! Vi hade en fantastisk dag här i går och också en fantastisk mottagning i går kväll. Tak. När vi diskuterar här i salen talar vi ofta på ett övergripande plan. Vi ska söka samförståndslösningar och vi ska arbeta tillsammans. Det är rätt och det är bra. Men jag väljer att ta mitt anförande ur ett individperspektiv och då ur ett åländskt sådant.

Det blir ett pedagogiskt problem att förklara för en ålänning varför han ska investera 4 000 euro i en avloppsanläggning när 5 000 fartyg passerar utanför Ålands gräns på internationellt vatten. De flesta av dem släpper sitt avfall direkt i sjön. Det blir ett pedagogiskt problem och förklara att vi vill ta hand om miljön men att vi inte har anläggningar i våra hamnar så att vi kan göra det. Det blir också ett pedagogiskt problem att förklara varför han fick gå från sitt jobb. Han fick gå från sitt jobb därför att fiskodlingen lades ner och flyttades till ett annat nordiskt land. Problemet är att miljöföroreningar inte känner några gränser.

Det blir också lite komplicerat och ett pedagogiskt problem att förklara varför han som bor i granngården och tidigare jobbade på ett finskflaggat fartyg och betalade sin kommunalskatt till Åland numera arbetar på ett svenskflaggat fartyg. Skatten går nu till Sverige och ingenting kommer oss till godo. Det är lite komplicerat att förklara att det egentligen beror på snuset. Och jag vet att Sverige under sitt EU-ordförandeskap inte vill höra någonting om Åland och snuset och den orättvisa som vi känner för att vi inte får sälja snus på de fartyg som bär åländsk eller finsk flagg. Men det oaktat, bästa ledamöter, blir det ett pedagogiskt problem.

Jag är inte pessimist. Jag är optimist. I går när jag lyssnade till ambassadörens tal sade han: De flesta gränshinder uppstår på grund av politiska beslut. De flesta gränshinder uppstår på grund av politiska beslut. Men då har vi också, bästa ledamöter, en möjlighet att ta bort dessa gränshinder. Det är ju det som är vår uppgift. Om vi inte gör det, om vi glömmer bort individperspektiven, om vi bara pratar i väldigt stora ramar kommer folk på individnivå så småningom att bli misstänksamma och ledsna. Varför är det så hos oss när det är på ett annat vis i Sverige? Varför är det så hos oss när man gör på ett annat vis i Finland? Jag tror bästa ledamöter, speciellt ni som är parlamentariker, att ni när ni stiftar lagar måste komma ihåg att fundera över vad den här lagstiftningen betyder för våra omkringliggande regioner runt Östersjön. Hur kommer vår lagstiftning att påverka dem? Kommer den att påverka? Jag säger inte att man fullt ut måste beakta det, men det ska vara ett medvetet aktivt beslut. Tack för ordet!