Kent Olsson (Hovedindlæg)
- Dato
- 28/10 2009
- Dagsordenspunkt
- 8. Arktisk politik og naturresurser
- Taler
- Kent Olsson
I dag råder det ingen tvekan om att Arktis är det område på jorden som påverkas allra snabbast av klimatförändringarna. I takt med klimatets dramatiska utveckling på jordens nordligaste delar ökar behovet av mer och bättre samarbete mellan såväl invånare och forskare som beslutsfattare.
Utvecklingen i Arktis aktualiserar nya utmaningar som kräver samarbete mellan samtliga åtta arktiska stater, även om utmaningarna också berör icke-arktiska intressen. Dialog och samarbete krävs för att etablera en politisk samsyn och förståelse för relevanta frågor i hanteringen av de arktiska frågorna. Det är framför allt nödvändigt att undvika att nya spänningar uppstår i regionen.
Nordiska ministerrådet har under lång tid haft Arktis på sin agenda och arbetat hårt för att främja samarbetet i regionen. Ministerrådets arktiska program bildar den övergripande ramen för ministerrådets aktiviteter i Arktis. Utöver detta genomförs en lång rad insatser i Arktis, antingen enskilt eller i samverkan.
Trots att EU hanterat arktiska frågor ända sedan Danmark blev medlem i unionen har det under en lång tid efterfrågats en mer aktiv strategi för Arktis. Mot denna bakgrund är det glädjande att EU på senare tid utvecklat ett mer systematiskt intresse för regionen, till stor del på grund av att de nordiska länderna tryckt på EU, till exempel via Nordiska ministerrådet.
Kommissionen offentliggjorde i november ett initiativ om förhållandet mellan EU och Arktis som syftade till att forma EU:s kommande politik på området. De tre strategiska målen bestod i att skydda och bevara Arktis i samarbete med dess befolkning, att främja hållbar resursanvändning och att bidra till ett starkare multilateralt styre.
Det är knappast någon nyhet att en rad politikområden har en direkt inverkan på Arktis, däribland klimatförändringar, miljö, energi, forskning, transport och fiskeri. Det är mot denna bakgrund viktigt att vi använder EU och ser till att EU riktar sin kompass mot norr.
Vi ser, som sagts tidigare, att trafiken till sjöss ökar drastiskt i Arktis. Främst är det turistnäringen som växer explosionsartat i området. Det är inte svårt att föreställa sig vilken katastrof det kan bli om ett kryssningsfartyg förliser i de iskalla, öde och arktiska vattnen. Därav följer att det är oerhört viktigt att vi skapar förutsättningar för att möta utmaningen i regionen.
Vi måste vara vaksamma inför de konsekvenser som en ökad olje- och gasutvinning kan få för både människorna och miljön i Arktis. Vi måste betona att trots betydande teknologiska framsteg, som till stora delar minskar de negativa effekterna av olje- och gasutvinningen, kommer vi aldrig att lyckas att fullständigt garantera att miljön inte tar skada. Därför måste vi uppmuntra forskning, utveckling och övervakning för att i tid uppmärksamma, förebygga och förhindra inverkan på den sårbara miljön.
Arktis är en unik och känslig region i vår omedelbara närhet. Gemensamma problem och utmaningar måste mötas med gemensamma insatser och åtaganden. Därför ser jag fram mot ett fortsatt nära samarbete för att bevara, skydda och utveckla Arktis.
