Præsident, ministre, kære kollegaer og venner.

Det er både en stor ære og glæde for mig, som Alþingis formand at byde jer alle hjerteligt velkommen til Reykjavik til Nordisk Råds 62. session.

Nordisk Råds 60-års jubilæum nærmer sig snart, og vi kan med stolthed sige, at vi har opnået mange vigtige mål siden 1952. Vort samarbejde er blandt de ældste og mest omfattende regionale samarbejder i verden.

Men hvad kendetegner de nordiske samfund, og hvilke erfaringer kan vi dele med verden?

Vor dybtgående demokratiske tradition, respekt for menneskerettigheder, kønnenes ligestilling, respekt for miljøet, erfaring med fornybar energi og velfærdssamfundet er nogle eksempler, der kan nævnes.

Nordisk samarbejde og de sager, vi behandler, er ikke en konstant, men en dynamisk proces. Det nordiske samarbejde har nu en mere international profil, hvor både præsidenten og vicepræsidenten deltager mere aktivt i bilateralt og multilateralt arbejde. Det har således ændret sig en del, siden jeg var medlem af Islands delegation i Nordisk Råd for ikke så mange år siden.

Stoltenbergrapporten fra sidste år satte fokus på øget samarbejde i bl.a. forsvars- og sikkerhedsmæssige sager og udenrigstjeneste. Rapporten har fungeret som vigtigt input til diskussionen om øget samarbejde på disse områder. Fra Islands synsvinkel var rapportens fokus på sikkerhed i Nordatlanten specielt vigtig.

Eksterne faktorer påvirker også vort arbejde. Klimaændringer og nye sejlruter i det arktiske område kræver godt samarbejde i Norden, og den økonomiske krise har åbnet vore øjne for bæredygtig vækst og velfærd.

I forbindelse med Nordisk Råds session uddeles traditionelt de nordiske kulturpriser. Nordisk kultursamarbejde er et af de vigtigste samarbejdsområder, og idéen om en fælles nordisk kulturkanal i fjernsynet er spændende.

Norden som forbundsstat lyder utopisk, selv om 40 procent af de nordiske medborgere synes, ideen er positiv. Nordisk Ministerråd og Nordisk Råd valgte Gunnar Wetterbergs bog Forbundsstaten Norden til deres årbog 2010. Bogen vil forhåbentlig være platform for diskussion om mulige samarbejdsområder i fremtiden, ligesom Stoltenbergrapporten blev det.

Præsident, kære kollegaer og venner. 60 år er en respektabel alder i menneskers liv. I nogle lande er folk allerede pensioneret i denne alder, men vort nordiske samarbejde med årtiers erfaring er overhovedet ikke på vej til at blive pensioneret. Helt omvendt må det vedholde sin kraft og arbejdsdygtighed til vor befolknings gavn.

Det er min overbevisning, at intet kan erstatte vort gode nordiske samarbejde. Det bør vedligeholdes og forblive stærkt, således kan vor nordiske solidaritet understøtte andet internationalt samarbejde.

Jeg ønsker jer alle sammen rigtig god arbejdslyst og håber, at Nordisk Råds 62. session i Reykjavik bliver vellykket.

Ærede ministre, ærede parlamentarikere og ærede gæster, kort sagt: Kære nordiske venner. En af de allerstørste begivenheder i Norden er nok Grønlands selvstændighed. Og det var en stolt præsident for Nordisk Råd, som repræsenterede os ved en circumpolar konference i sommer og så, hvorledes Grønland er blevet et forbillede for inuitsamfund andre steder i verden ved at vedtage sine egne love på sit eget sprog.

Men nu har vi fået dårlige nyheder fra Grønland i forbindelse med sessionen: Jonathan Motzfeldt er død. En stor nordisk deltager her på sessionen i årevis og en af dem, som stiftede Det Vestnordiske Råd, Jonathan Motzfeldt, er død, men han lever videre i kraft af sit politiske arbejde med Grønlands selvstændighed og i kraft af det forbillede, Grønland er blevet for inuitsamfund andre steder i verden.

Jeg beder repræsentanterne for alle de otte nordiske lande om at rejse sig og mindes ham med et minuts stilhed. (Forsamlingen iagttog stående et minuts stilhed). Tak.

Kære alle. Man kan i anledning af denne session her i Reykjavik godt fastslå, at det nordiske samarbejde har kolossal støtte blandt befolkningen i Norden. Vi har lige fået lavet meningsmålinger, som viser, at 78 procent af befolkningen i Norden støtter det nordiske samarbejde. Og i denne tid med nedskæringer og besparelser støtter næsten 60 procent af befolkningen i Norden, at der skal være mere nordisk samarbejde.

Det har jo selvfølgelig også støtte hos os, politikerne, at få lidt af en renæssance i samarbejdet, f.eks. i udenrigs- og forsvarsspørgsmål, som Ásta Ragnheiður Johannesdóttir, den islandske talsmand, nævnte før. Og det tætte samarbejde, bl.a. pga. Stoltenbergrapporten og NB8-rapporten fra i år, giver måske anledning til, at vi begynder at spørge, om det tætte samarbejde inden for udenrigs- og forsvarspolitikken ikke burde have et særskilt ministerråd og være formaliseret inden for de nordiske samarbejde. Det beder jeg regeringerne om at overveje.

En af grundene til, at forsvars- og udenrigsspørgsmål ikke er blevet så konkrete i vores samarbejde, er konsensusprincippet i det nordiske samarbejde, som vi i Præsidiet har drøftet med statsministrene på et møde i morges. Men nogle gange gør konsensusprincippet – så godt, som det nu er – at den, som vil mindst, bestemmer mest. Vi synes i Præsidiet, at det er på tide, at vi tager en alvorlig diskussion om, om ikke tre eller fire lande kan gå videre med et projekt eller spørgsmål, hvis de mener, det har nordisk værdi, uden at et eller to lande kan stoppe det. Man kunne simpelthed opte ud, ”opt out”, fordi man ikke er nødt til at deltage.

Det kan vi diskutere under sessionen, men vi stiller dog krav om, at der er konsensus mellem parlamentarikerne og ministrene og regeringerne i Norden om, at man følger nordiske kontrakter. Der har jo været en sprække i vort samarbejde i løbet af året, som vi må diskutere her på sessionen – det er den såkaldte udvisningssag i Danmark – som ikke blev bedre af, at en dansk minister nægtede at diskutere tolkningen af nordiske kontrakter med Medborger- og Forbrugerudvalget her i Nordisk Råd. Det er jo selvfølgelig helt uacceptabelt, at vi parlamentarikere ikke må diskutere nordiske kontrakter med de ministre, som er relevante i hver sag, og det må vi løse.

Det er jeg optimistisk med hensyn til, for vi har generelt et godt samarbejde med regeringerne og minstrene generelt, og jeg vil takke for den progressive og positive retning, som budgetsamarbejdet har taget. Det har ofte været en del af debatten, men det har taget en positiv retning, og jeg tror, at man nu ikke mere diskuterer små summer hid og did, man fokuserer mere på det, som vi skal fokusere på, nemlig langsigtede politiske prioriteringer i budgettet, og måske skulle vi begynde at arbejde med budgettet for mere end et år ad gangen, så vi får en politisk debat på det område.

Men med disse ord vil jeg sige, at sessionen, Nordisk Råds session nr. 62, her i Reykjavik er åbnet.

Kære alle

Vi befinder os nu i begyndelsen af et nyt millennium med to kriser. Der er ikke blot den økonomiske krise, finanskrisen, om man vil, som har ramt os for nylig og på mange måder har taget scenen, for den rammer os jo hårdt her og nu, men der er også den anden, som vi jo ofte har haft på dagsordenen her i Nordisk Råd, og det er klimaændringerne. Der er mangel på biodiversitet, og det er miljøkrisen, som vi står over for, og som jo på lang sigt vil skabe langt flere problemer end den økonomiske krise, som vi har nu.

Vi må erkende, at miljøkrisen står lige så højt på dagsordenen, som den gjorde før. Vi er endnu ikke nået frem til de ønskede resultater, som vi for eksempel gerne ville have opnået i København sidste år, men vi må dog huske på, at vi opnåede en del resultater i København sidste år, selv om vi ikke kom hele vejen. At modvirke klimaændringerne er jo vor tids store opgave og udfordring, altså at skifte kul, gas og olie ud med vedvarende energi. Det er jo en kæmpestor opgave, og at gøre det under en økonomisk krise, hvor der er mindre politisk vilje rundt om i verden til at sætte ressourcer og skatteborgernes penge af til at bekæmpe miljøændringerne, er en endnu større udfordring, end det var før København og før den økonomiske krise, og det kræver endnu stærkere politisk ledelse og handlekraft. Det er derfor, at vi i dagens problemer, den økonomiske krise, fokuserer på løsninger, som også kan hjælpe os med at bekæmpe klimaændringerne, og dér retter vi blikket mod grøn vækst.

Den grønne sektor kan jo både hjælpe os med at skabe nye job, nye firmaer, ja, den grønne miljøsektors svar på Ikea, Nokia eller Mærsk, og forstærke en økonomisk fremdrift i vores område, og det kan samtidig have positive virkninger på miljøet og hjælpe os med at bekæmpe klimaændringerne. Der er kæmpestore muligheder på området. Det er et område, som omsætter for 6.000 milliarder svenske kroner om året - det er utrolig mange islandske kroner! - og vi har styrkepositioner dér. Island har jo specialiseret sig i geotermisk energi, Danmark i vindkraft, Norge i vandkraft, Finland og Sverige i biodiesel, det ved vi jo. Vi har også styrkepositioner inden for vores topforskningsprojekter, og vi, som alle er små lande i international sammenhæng, kan sammen nå længere, både ved at lobbye internationalt og ved at styrke vores industrier og vores erhverv i at søge mulighederne på det voksende grønne marked, og vi har derfor ønsket, at statsministrene adresserede os her i dag og svarede på spørgsmålet, om grøn vækst er vejen ud af krisen og måske kriserne.

Vi glæder os til at høre om deres indsatser. Vi kan jo i fællesskab, ved at lægge vores ressourcer, vores mange områder sammen, nå langt flere resultater, end vi har gjort før, og måske skulle vi overveje at have en fælles nordisk plan om grøn vækst i Norden. Jeg beder den danske statsminister, Lars Løkke Rasmussen, om at tage ordet.

Tak for det. Kære nordiske kollegaer, vores lande står over for en dobbelt udfordring, sådan som præsidenten for Nordisk Råd også så fornemt har gjort rede for. Vi skal på en og samme tid have gang i væksten efter krisen, og vi skal håndtere energiudfordringen. Grøn vækst er en vej til at møde begge udfordringer på en og samme tid.

I Danmark har vi historisk set ført en progressiv energipolitik. Ud af oliekrisen i 1970'erne blev den første generation af dansk energipolitik født. Man kunne kalde den version 1.0. Sigtet var at mindske vores afhængighed af importeret olie og mindske vores sårbarhed over for stigende energipriser. Det lykkedes, og det lykkedes i høj grad. Indtil krisen ramte Danmark, voksede vores økonomi med 80 procent, samtidig med at energiforbruget stort set har været konstant. Ikke mindst har energipolitikken skabt grobund for et stærkt, grønt erhvervsliv i Danmark. Dermed jo desværre ikke sagt, at virksomheder i denne sektor er undtaget konkurrencens benhårde vilkår. De er som alle andre virksomheder underlagt denne. Vi har også lige set, hvordan selv en succesfuld producent af vindmøller har måttet reducere produktionen i Danmark, fordi vindmøller kan produceres billigere i andre dele af verden. På den måde er det jo et eksempel på, at den økonomiske krise har drænet momentum ud af produktion og vækst, og samtidig har klimaforandringerne, forsyningssikkerheden og forventningen om stigende energipriser sat energipolitikken endnu højere på dagsordenen.

På den måde står vi i dag med nogle udfordringer, som har paralleller til 1970'ernes udfordringer. Hvor svaret i 1970'erne var energipolitik version 1.0, skal vores svar i dag være en ny, ambitiøs energipolitisk strategi version 2.0. Det er den danske regerings mål. Det er vores nationale projekt, at Danmark skal være uafhængig af fossile brændsler, olie, gas og kul, i 2050. Vi skal igen søge at bruge energipoltikken som springbræt til at bygge stærke erhvervsbastioner til at få sat gang i væksten og jobskabelse. Det er ikke science fiction. Det er inden for rækkevidde. Blot lidt fakta: Sidste år eksporterede danske virksomheder energiteknologi for 58 milliarder danske kroner  det er også mange islandske kroner, det er også lidt flere svenske kroner – og energiteknologien udgør næsten 12 procent af den samlede danske eksport. Så der er et betydeligt potentiale.

Vi ser samtidig, at den globale konkurrence inden for grøn vækst i disse år skærpes signifikant. Det var et vigtigt tema, da vi mødtes til globaliseringsforum i Snekkersten, for her står vi jo med en fælles udfordring. Vi er udfordret af andre lande, der også har set potentialet i den grønne vækst. Men vi har også, sådan som præsidenten beskrev det, klare styrkepositioner at bygge videre på i Norden. Vi har særlige danske styrker som vind, isolering, pumper, energieffektive løsninger. Vi har i Danmark en frodig underskov af vækstvirksomheder i hele cleantech-feltet fra smartbridge, måludstyr og biobrændstoffer til teknologier til lavenergibyggeri. Det er jo styrkepositioner, der suppleres og duppleres i andre nordiske lande, hvor der også er stærke styrkepositioner på hele dette felt. Derfor må vi kunne være fælles om en vision og en grundopskrift. Af samme grund ser jeg meget frem til at fortsætte dialogen om det nordiske samarbejde om grøn vækst, bl.a. på grundlag af den taskforce, som er nedsat i forlængelse af globaliseringsforum i år, og som vi på statsministrenes møde tidligere i dag fik en status for.

I Danmark har regeringens erhvervsklimastrategi fra sidste år styrket rammevilkårene for danske grønne virksomheder. Vi har en ambition om at sikre Danmark som grønt energilaboratorium; vi vil tiltrække forsknings- og udviklingsaktiviteter, og siden 2007 har vi fordoblet de offentlige midler til forskning, udvikling og demonstration i energiteknologi, så de nu udgør en milliard kroner årligt. Her glæder jeg mig over, at vi i Norden arbejder sammen om at styrke innovationen. Det er det nye nordiske samarbejdsprogram for innovations- og erhvervspolitik et glimrende udtryk for, blandt andet med etablering af et nordisk videnscenter for at samle og styrke indsatserne inden for iværksætterri.

Der er et stort europæisk og globalt marked for energi- og klimaløsninger, men der er også en voksende international konkurrence, så det er ikke et tag-selv-bord. Vi skal turde satse, vi skal styrke konkurrenceevnen, og vi skal fortsat gøre en fælles nordisk indsats for at udbygge vores grønne styrker.

Tak for opmærksomheden.

Ärade ordförande! Bästa nordiska vänner!

En miljöbaserad ekonomi är en ökande framtidstrend. Jag är övertygad om att den gröna ekonomin för sin del kan vara en väg ut ur den ekonomiska krisen. I samband med eftervården av den ekonomiska krisen och strävan efter ny tillväxt är det viktigt att satsa på åtgärder som stöder miljövänligare produktion och tjänster.

Målet är att skapa en hållbar grund för tillväxten, speciellt på lång sikt. Satsningar på forskning och miljövänligare produkter är att rekommendera framför traditionella produktionsrelaterade investeringsprojekt. Den produktion som hänför sig till hela miljösektorn är redan nu en stor sysselsättare och dess andel bara ökar. Överallt i världen följs denna starka trend. Jag tycker att vi måste agera snabbt och bestämt för att hålla oss i spetsen för utvecklingen och därmed vara konkurrenskraftiga.

I Finland finns traditionell kompetens i energi och miljöteknologi, vilket baserar sig på en energiintensiv produktionsstruktur. Värme och energi har uppkommit som biprodukter inom industrin. Dessutom har det geografiska läget bidragit till de energi- och värmebaserade lösningar som funnits. Gemensamma kontaktytor kan finnas bland annat inom våra starka kompetensområden, till exempel energieffektiva processer och apparater, kombinerad produktion av el och värme, frekvensvariabler, elöverföring och distributionssystem, avfallshanteringsteknik, vindkraftverkskomponenter med system samt användning av bioenergi och den därtill anknutna teknologin.

En viktig del av den gröna politiken är främjande av innovationer. En stark nationell innovationspolitik har en nyckelställning som kan kompletteras av gemensamma nordiska satsningar. De mest lovande områdena för utnyttjande av bioteknologi har fastställts i Finland, och man förutser att det därigenom skapas betydlig ny affärsverksamhet inom cirka tio år. Inom miljösektorn konstateras det att de mest lovande tillämpningsområdena är användning och rening av vatten, rening och återställande av mark samt bearbetning av avfall och biprodukter till nya råvaror.

När det gäller utnyttjande av biomassa är de mest lovande affärsverksamhetsområdena utveckling av ny biomassa, bioraffinaderier och produktion av bioenergi.

Den offentliga sektorn har som mål att effektivisera koordineringen av finansiering och forskning samt främja spetsforskningen inom sektorn och samarbetet mellan olika aktörer. Viktiga utvecklingsobjekt är att utöka och stödja tvärvetenskapligheten, att öka användar- och kundorienteringen och att utnyttja olika undersökningar i företag. Dessutom har skapande av internationella och inte minst nordiska samarbetsnätverk en nyckelställning. Därtill har det nu tillsatts en task-force vars resultat vi förhoppningsvis kan diskutera i globaliseringsforumet som ordnas i Finland på våren. Det är också ett bra tillfälle att reda ut läget inom sektorn och utvecklingsutsikterna i de nordiska länderna. Som ett resultat av arbetet är det möjligt att hitta områden där det nordiska samarbetet kan utvecklas vidare och också skapa nordisk nytta. Tack, ordförande!

Hr. præsident, kære venner.

Vi ønsker også at tage del i det globale ansvar for at reducere udslippet af drivhusgasser, og for Færøerne er grøn vækst også en afgørende faktor for at skabe en bæredygtig økonomi, for de ustabile oliepriser skaber store udfordringer for vores samfund. I 2008 udgjorde import af olie hele 24 procent af vores eksportværdi, mens den var 16 procent i 2009. Set udefra er de nordiske lande er meget ens, men med vidt forskellige naturlige og erhvervsmæssige forudsætninger, og disse giver sig udslag i en bred vifte af innovative grønne løsninger.

For Færøerne er det især vejret og geografiske forhold, fiskeriet og søfarten, som skaber efterspørgsel på grønne løsninger, og inden for disse rammer bliver der skabt talrige nye, især tekniske produkter, som kan indfange, lagre og spare energi. Færøerne er velsignet med enorme naturkræfter. Vi har selvfølgelig storme, regn og bølger, masser af energi - men at tæmme disse kræfter og at lagre dem, så de er tilgængelige, når vi ønsker det, er en stor udfordring. Den teknologiske udvikling inden for vindkraft er nu kommet så langt, at man uden problemer kan opstille vindmøller på Færøerne. En løsningsmodel, der fordrer meget udnyttelse af vindkraften, og som der er meget store forventninger til, er pump to storage-løsninger, hvor vand bliver brugt i elproduktion og bliver pumpet tilbage i vandreservoirerene med vindkraft og således skaber et grønt energigivende kredsløb. Pump to storage giver frihed for både vand og vindkraft på nettet samtidig, når forbruget er størst, og til at lagre vindkraften i vandet om natten, når forbruget er lavere.

En anden mulighed er at styre energiforsyningen, således at forbruget tilpasses den grønne produktion, og vores elforsyningsselskab SEV og danske DONG Energy har således indgået et rammesamarbejde, som blandt andet går ud på at udvikle og teste et smart grid-system, som hjælper brugeren med at optimere sit elforbrug. Det foregår for eksempel ved, at systemet overtager styringen af elektriske installationer og tænder og slukker apparater på mest økonomisk vis, samt med økonomiske styringsværktøjer, som opmuntrer forbrugeren til grønt forbrug. Elbiler vil også indgå i det intelligente elnet. Elbiler bliver overvejende opladet om natten, når de almindeligvis står stille. Det er således med til at lagre grøn energi blot ved at være tilsluttet det, og med den kraftige elektrificering af samfundet, som vi kommer til at se i de kommende år, vil elbilerne udgøre stadig vigtigere dele af stabiliseringen af den grønne energi. Det integrerede net vil desuden muliggøre en prisdifferentiering, som kan tilskynde brugerne at oplade bilerne, når det passer bedst ind i den grønne elforsyning.

Norden ønsker at være i front med udvikling og afprøvning af ny grøn teknologi, og vi deltager allerede i et vestnordisk elbilprojekt. Færdselsmønstret, afstandene og vejret på Færøerne er som skabt til at teste elbiler.

Frygten for at stå uden strøm kan i dag afholde folk fra at skifte til elbil. Derfor er vores politiske mål på Færøerne, at vi skal være det første land i verden med en komplet udbygget offentligt tilgængelig infrastruktur til elbiler, så folk kan føle sig trygge ved at vælge grøn transport.

Færøerne har ambitiøse mål for udviklingen af vedvarende energi, som i dag udgør cirka 45 procent af Færøernes elforsyning. Udbygningen af alle kilder til vedvarende energi skal sikre, at grøn energi i 2020 udgør 75 procent af det samlede elforbrug. En vellykket satsning på grøn vækst skaber større indenlandsk efterspørgsel og reducerer importen af olie væsentligt, forbedrer konkurrenceevnen for vores primære erhverv og giver som en afledet effekt virksomheder en grøn profil på markedet. Samtidig reduceres vores CO₂-udslip betydeligt. Udfordringen er at vække interesse for vores initiativer uden for Færøerne, så de også kan øge vores eksportindtægter.

I Norden har vi ren natur, vi er rige samfund, har fred og en veluddannet befolkning. Vi har kort sagt verdens bedste betingelser for at værne om miljøet og for at gå forrest i den bæredygtige udvikling. Vi er allerede rollemodeller for verden, og med det følger et ansvar for at starte og gå i front, og vi lever op til vores ansvar, og samtidigsikrer vi den grønne vækst, både hos os og worldwide. Tak skal I have allesammen.

Tak. Ærede præsident, kære nordiske venner!

Indledningsvis vil jeg lige sige, at jeg er her på vegne af landsstyreformand Kupiik Kleist, som ikke kunne komme her, netop i anledning af Jonathan Motzfeldts død. Jeg vil gerne indlede med at takke for de ord, der blev sagt om Jonathan Motzfeldt til at starte med.

Jeg takker for indbydelsen til at deltage i denne debat her i dag. Temaet for dagens debat, grøn vækst, vejen ud af krisen, kunne i disse år ikke have været mere velvalgt, og det glæder mig, at vi kan give emnet den særlige opmærksomhed, det vitterlig fortjener. Temaet følger ligeledes op på konklusioner fra det globaliseringsforum, som blev afholdt under det danske formandskab her i foråret. Her konkluderede de nordiske statsministre, at der skal arbejdes på at kortlægge særlige nordiske styrkepositioner inden for grøn vækst. Grøn vækst er det eneste rigtige, men umiddelbart ikke nogen let sag. Vi har alle i dag et ansvar for nulevende og kommende generationers velfærd. Vi skal have en fair velstandsudvikling, men vi har også et ønske om at få en økonomisk vækst, som vi alle ønsker os kommer til at ske på grønne præmisser. Og det kræver politisk mod og politisk lederskab.

Efter min mening er det her, at de nordiske lande kan og bør tage et politisk ansvar. Problemet med fordelingen af byrden så vi tydeligt demonstreret op til COP15 sidste år i København. Vi blev fra grønlandsk side præsenteret for krav om CO_2-reduktioner på samme niveau som de industrialiserede lande. Men vi havde også et krav, et væsentligt krav om ret til økonomisk udvikling, så vi kan komme op på det niveau, de andre nordiske velfærdsstater befinder sig på. Men vi blev mødt med protester.Vi fik således at vide, at Grønland også skulle bidrage til en global løsning på samme måde som de industrialiserede lande. Dette krav kom fra røster i de industrialiserede lande, der som bekendt er udviklet i høj grad. Men hvis man skal yde et lige bidrag på dette område, må man naturligvis have et lige udgangspunkt.

For et land som mit eget er det at nå op på industrilandenes velfærdsniveau ikke et spørgmål om at blive materielt rig. Det handler ene og alene om at sikre vor velfærd og velstand, så forældre kan forsørge deres børn og give dem en sund og tryg opvækst. Det handler om at sikre, at alle borgere i Grønland fortsat har adgang til et moderne sundhedssystem, at der bliver flere sunde, tidssvarende boliger, at erhvervsudviklingen kommer til at spille på flere strenge, og ikke mindst at flere unge får en kompetencegivende udvikling.

Når det så er sagt, kan jeg forsikre jer om, at Grønland allerede har taget de første skridt mod anvendelsen af grøn, vedvarende energi – en udvikling, vi er stolte over, og som vi agter at udbrede til andre dele af samfundet. For vi kan rent faktisk se, at grøn og bæredygtig udvikling også giver en god økonomi. Vi opfatter grøn vækst som noget, hvormed man stræber efter at bruge naturen og dens ressourcer, således at fremtidige generationer kan høste af dens rigdomme, samtidig med at vi gør vores bedste for at sikre den biologiske mangfoldighed, der gør det muligt for os at leve og overleve her og nu.

Men det har ikke altid været uden store problemer. I EU er holdningen ofte præget af uvidenhed om de faktiske forhold. Det er set i sælskindssagen, velfangstsagen og den manglende bevidsthed om, at der faktisk bor mennesker i Arktis.

Det grønlandske samfund er under hastig forandring. Vi åbner efter al sandsynlighed flere store miner i Grønland i løbet af den nærmeste fremtid, og som bekendt er der i år fundet spor, der tyder på olieforekomster ved Gørnlands vestkyst. Der er tale om en energikrævende branche, men samtidig har vi over en længere årrække udbygget vores vandkraftværker, så vi bedre kan fremme en bæredygtig udvikling i Grønland. Vi vil især fortsætte med at bygge vandkraftanlæg til energiproduktion, således at vi inden længe, når det næste vandkraftværk bliver færdigt inden for de næste par år, når op på, at 70 procent af vores elforbrug er fra vedvarende energikilder. Grønland er således relativt langt fremme i omstillingen af en fossil brændstoføkonomi til en klima- og miljøvenlig økonomi.

Vi har desuden afskaffet afgifter på elbiler i håb om, at vores samfund kan vise vejen frem mod brug af brændstof, der er vedvarende hele vejen igennem, og vi har andre planer i den retning, som jeg ikke lige kommer ind på her.

Ærede præsident, vi har fra grønlandsk side gennem årene været medunderskrivere af statsministererklæringer om bæredygtig udvikling inden for rammerne af det nordiske samarbejde. Vi sætter fortsat stor pris på det nordiske samarbejde, som blandt andet på energiområdet manifesterer sig i de fælles bestræbelser på at udvikle grønne energiløsninger til små samfund, som ligger uden for rækkevidde af de nationale elektricitetsværker.

Tak for ordet og fortsat god debat.

Forseti Norðurlandaráðs, ágætu Norðurlandaráðsfulltrúar.

Umræðan um græna hagkerfið er ofarlega á baugi víða um heim um þessar mundir. Ég tel að umfjöllun á vettvangi Norrænu ráðherranefndarinnar um þetta efni sé afar mikilvæg og áherslan á grænan vöxt og velferð gerir okkur kleift að byggja á styrkleikum Norðurlandaþjóðanna. Ég tel að Norðurlöndin hafi alla burði til þess að verða frumherjar í nýsköpun og þróun á grundvelli þessara gilda og geti hugsanlega orðið reynslubanki og brautryðjendur sem aðrar þjóðir geta litið til. Við eigum að útvíkka samstarfið á þessu sviði þannig að það skili sér til fyrirtækja í nýsköpun, menntastofnana og rannsóknaraðila, hvort sem er opinberra eða á einkamarkaði.

Viðhorfsbreytingin sem orðið hefur á undanförnum árum varðandi sjálfbærni í orkumálum, umhverfisvænni stefnumörkun og nýsköpun er gríðarleg. Við höfum dæmi um mjög spennandi verkefni á sviði orkumála þar sem nýsköpun á sér stað á sviði grænnar orku.

Ég tel að við Íslendingar höfum hér ýmislegt fram að færa. Ísland hefur til þessa einbeitt sér að orkugjöfum frá jarðhita og vatnsföllum en tilraunir standa yfir á virkjun sjávarfalla, endurvinnslu gróðurhúsalofttegunda og vinnslu eldsneytis með jarðhita. Þá hefur íslenskt fyrirtæki skipað sér í fremstu röð við að móta tækni sem bætir eldsneytisnýtingu.

Allir stjórnmálaflokkar á Íslandi stóðu að samþykkt þingslályktunartillögu um eflingu græna hagkerfisins á Íslandi og ríkisstjórnin mun sérstaklega beita sér fyrir fjölgun grænna starfa. Slík störf eiga þátt í að rjúfa þau bönd sem verið hafa milli hagvaxtar annars vegar og neikvæðra umhverfisáhrifa hins vegar. Markmið grænnar hagstjórnar er að græn störf skapi jafnframt mannsæmandi kjör og þar með almenna vegferð.

Græn störf ná yfir vítt svið atvinnulífsins og mikilvægt er að skoða stoðkerfi atvinnulífsins og laga umhverfið þannig að þau styðji við þessa þróun. Nefnd fulltrúa allra stjórnmálaflokka á Íslandi vinnur nú að því verkefni.

Það má líta á verkefni á þessu sviði eins og vandasama ræktun. Það verða ekki öll fræin að plöntum og aðeins sumar plönturnar dafna. En þær plöntur sem dafna geta gefið ríkulegan ávöxt á svo mörgum sviðum. Það er hlutverk okkar stjórnvalda að hlúa að þessum sprotum og reyna að stuðla að því að þeir dafni sem mest. Við vitum að tækifærin eru fyrir hendi og það þarf að vera samstillt átak okkar að nýta þau. Stofnun starfshóps sem starfar nú í vetur við að greina og þróa þetta frekar er verkefni sem forsætisráðherrar Norðurlandanna ákváðu í vor. Vonandi skilar það markvissri leit og greiningu verkefna fyrir næsta hnattvæðingarþing undir formennsku Finnlands.

Það eru gífurleg sóknarfæri á þessu sviði og Norðurlöndin eiga að geta verið hér í fararbroddi ef vel tekst til. Ísland mun leggja sitt af mörkum til að svo geti orðið.

Takk fyrir.

Skandinavisk oversættelse:

Nordisk råds president, gode medlemmer av Nordisk råd

Diskusjonen om den grønne økonomien er for tiden høyaktuell i store deler av verden. Jeg mener at behandlingen av dette temaet i presidiet i Nordisk råd er svært viktig og at vektleggingen av grønn vekst og velferd gjør det mulig å bygge på de nordiske lands styrker. Jeg mener de nordiske landene har alle muligheter til å bli ledende på innovasjon og utvikling med disse verdiene som grunnlag, og vi kan muligens bygge opp en erfaringsbank og bli pioneer som andre nasjoner kan se til. Vi bør utvide samarbeidet på dette feltet slik at det gir resultater for innovasjonsbedrifter, utdanningsinstitusjoner og innenfor forskning, både i offentlig og privat sektor.

Det har funnet sted en enorm holdningsendring de siste årene når det gjelder bærekraftig energi, miljøvennlige mål og innovasjon. Vi har eksempler på svært spennende prosjekter innenfor energisektoren som driver med innovasjon på feltet grønn energi.

Jeg mener at vi islendinger har en del å tilby på dette området. Island har hittil konsentrert seg om energikilder fra jordvarme og vannfall, og det pågår forsøk med tidevannsenergi, gjenvinning av drivhusgasser og utvikling av drivstoff med jordvarme. En islandsk bedrift har blitt en av de ledende på å utvikle teknologi som forbedrer drivstoffutnyttelse.

Alle partier på Island sto bak et forslag i Alltinget om styrking av den grønne økonomien, og regjeringen vil spesielt arbeide for få flere grønne arbeidsplasser. Dette er en del av arbeidet med å bryte forbindelsen mellom økonomisk vekst på den ene side og negative konsekvenser for miljøet på den andre. Målet med grønn økonomisk styring er at grønne stillinger skal skape anstendige vilkår og dermed generell velferd.

Grønne arbeidsplasser omfatter en stor del av arbeidslivet, og det er viktig å se på arbeidslivets støtteordninger og tilpasse systemet så det støtter opp under utviklingen. En komite med representanter fra alle partier på Island arbeider nå med det prosjektet. Prosjekter på dette området kan ses på som planter som er krevende å dyrke. Ikke alle frø blir til planter, og kun noen av plantene vokser opp. Men de plantene som vokser opp, kan gi berikende frukter på mange områder. Det er styresmaktenes rolle å verne om disse spirene og prøve å sørge for at de vokser på best mulig måte. En etablering av en arbeidsgruppe som arbeider nå i vinter med å analysere og utvikle dette videre, er et prosjekt som de nordiske lands statsministre startet i vår. Forhåpentligvis resulterer det i et systematisk søk og analyse av prosjekter før neste globaliseringskonferanse under Finlands formannskap. Det ligger et stort potensial i dette området og de nordiske landene skal kunne ta ledelsen her om dette blir vellykket. Island vil gjøre sitt for å oppnå det målet. Tusen takk.

La meg først få lov til å takke Nordisk Råd for at dere har valgt å sette temaet Grønn vekst på dagsordenen. Det er en viktig dagsorden, og det er en viktig diskusjon. La meg derfor også minne om at det ikke er så veldig lenge siden vi i mange nordiske land opplevde at diskusjonen ikke handlet om grønn vekst, men om valget mellom vekst eller vern, vekst eller miljø.

Jeg mener det er viktig i seg selv at vi nå diskuterer ikke om vi skal ha vekst, men hva slags vekst vi skal ha, for det er ingen tvil om at vi trenger vekst. Vi trenger vekst i Norden, i Europa, i USA - i de gamle industrilandene. Der trenger vi vekst for å bekjempe arbeidsløshet, og vi trenger sterk økonomisk vekst for å finanisere våre velferdsordninger i årene som kommer. Så Europa, vår del av verden, trenger økonomisk vekst for å bekjempe ledighet og for å finansiere veldferd.

Men ser vi utover vår del av verden, er behovet for vekst enda større. Flertallet av jordas befolkning lever i fattigdom. Det er helt utenkelig at disse menneskene kan løftes ut av fattigdom uten sterk økonomisk vekst. Det forsterkes av befolkningsutviklingen, av at vi blir flere mennesker på jorda.

FNs klimapanel har anslått at dersom vi skal nå vårt felles mål om å begrense global oppvarming til to grader, må vi halvere verdens utslipp av klimagasser fra 1990 fram til 2050. I den samme perioden, fra 1990 til 2050, vil verdens befolkning øke fra rundt seks milliarder til rundt ni milliarder. I denne perioden skal altså utslippene halveres, mens verdens befolkning vil øke med 50 prosent - 50 prosent flere mennesker, 50 prosent lavere utslipp i løpet av den samme tiden. Det innebærer at vi skal ha sterk økonomisk vekst for å løfte ni milliarder mennesker opp på et anstendig materielt nivå og samtidig ha kraftige reduksjoner.

Spørsmålet er: Er det mulig med både sterk økonomisk vekst og kraftig reduksjon i utslippene? Jeg mener svaret på det spørsmålet er ja, men da må vi enda sterkere enn det vi har lyktes med fram til i dag, bryte sammenhengen mellom forurensing og økonomisk vekst. De nordiske landene har startet den prosessen. Alle de nordiske landene har hatt sterk økonomisk vekst gjennom de siste årene, men har hatt nedgang eller stabil utvikling i sine utslipp av klimagasser. Det viser at det er mulig å bryte den gamle sammenhengen mellom økonomisk vekst og utslipp av forurensende stoffer, av klimagasser.

Hvis vi skal forsterke dette og oppnå fortsatt sterk vekst og ytterligere nedgang i utslippene av klimagasser, må vi gjøre i hvert fall tre ting. Det ene er at vi må satse på teknologi. Flere talere før meg har nevnt mange gode eksempler på teknologiske løsninger som kan gi oss mindre utslipp og mer miljøvennlig økonomisk utvikling. Myndighetene har ansvar for å investere i forskning og utvikling for å få fram ny teknologi. Men like viktig som å utvikle en ny teknologi er det å ta i bruk eksisterende teknologi og tilpasse eksisterende teknologi. Jeg skal gi dere et eksempel: Karbonfangst, som vi kan bruke på kullkraftverk, gasskraftverk og store industrianlegg - skille ut CO₂ og pumpe den ned i kontinentalsokkelen er en teknologi som finnes. Vi har brukt den på noen av våre oljefelt i Norge i elleve år, men den er for dyr og for vanskelig å ta i bruk.

Utfordingen er å utvikle denne teknologien slik at den blir billigere og enklere å ta i bruk for å kunne få store reduksjoner i store industrianlegg og i store kraftanlegg.

For å lykkes med dette må vi sette en pris på karbon. Da endrer vi selve drivkreftene i økonomien. I dag er det i de fleste land gratis å forurense og dyrt å rense. Vi må snu dette, slik at det blir dyrt å forurense og lønnsomt å rense. Ulike typer karbonprising, CO₂-avgifter og handel med utslippskvoter vil bidra til både a fremme fremme teknologiutvikling, redusere utslippene og øke incentivene til å ta i bruk miljøvennlig teknologi. Derfor må vi satse på dette i fellesskap. Da kan vi få til store og raske endringer, og vi kan få til både vekst og reduserte utslipp samtidig.

Takk.

Herr president! Ärade ledamöter!

Finanskrisens akuta skede är nu över, och det ljusnar i ekonomin. Världen har klarat sig undan vad som stundatls riskerade att föra oss till en finansiell härdsmälta. Samtidigt är det för tidigt att blåsa faran över. Problemen håller sig kvar i många länder, och vi vet att de kan följas av nya problem. Det har vi att rusta oss inför.

Allt detta till trots har vi skäl att glädja oss åt att framtidstron ser ut att återvända i världen. Det är fler som får jobb, sysselsättningen ökar och ekonomin tar åter fart. Det gäller inte minst i flera av våra nordiska grannländer. Vi har nu möjlighet att låta uppgången komma så många som möjligt till del och att låta jobbtillväxt och förbättringar nå fram till dem som tidigare ställts åt sidan alldeles oavsett konjunktur. Vi har också möjlighet att rusta våra samhällen för demografiska utmaningar och en alltmer hårdnande global konkurrens.

När nu tillväxten kommer åter har vi också möjlighet att ställa oss frågan vilken tillväxt det är som vi vill ha. Jag står för en politisk syn där tillväxt är något positivt och eftersträvansvärt. För mig handlar tillväxt om att sträva efter att söka förbättring. Ytterst handlar det om människans förmåga att bryta gränser för det förväntade. Genom historien är det vad som har tagit det mänskliga släktet på en fantastisk resa – en resa från misär, ohälsa och fattigdom till välstånd, en resa från otrygghet tillsäkerhet.

Vi forskar fram nya läkemedel och botar sjukdomar som tidigare ansågs obotliga och värnar allt bättre vår hälsa. Vi rustar steg för steg upp en renare och tryggare värld att leva i. Utan vår strävan efter tillväxt poch utveckling skulle både vår tekniska och mänskliga utveckling vara fattigare, menar jag.

Debatten om grön tillväxt handlar ytterst om just detta, om att bejaka tillväxt som något bra och önskvärt och som något som bidrar till att göra våra samhällen bättre men att samtidigt vara tydlig med på vilken grund som en hållbar tillväxt måste vila. Det handlar om att inte se ekonomi och miljö som två isolerade företeelser utan tvärtom som två bundsförvanter. En uthållig ekonomi möjliggör resurser till forskning och investeringar till stöd för en bättre miljö, och en framsynt miljöpolitik som vårdar våra resurser, vår biologiska mångfald och vårt klimat besparar oss kostnader, skapar bättre livsmiljö och därmed lägger grund för en högre tillväxt.

Vi brukar allt oftare uttrycka detta med orden: Tillväxt och miljö står inte mot varandra, utan de förutsätter varandra. I Norden har vi bevisat detta genom att vi kan förena tillväst med sjunkande växthusgasutsläpp. Det är här vi uppmuntrar gröna tankar, innovationer och affärsidéer som banar väg för nya företag, jobb och branscher.

Det är också i Norden vi har vågat vara tydliga med att politiken har en viktig roll i att sätta ramarna för en hållbar tillväxt, där vi inte är rädda för att använda skatter och lagar för att markera att vi menar allvar, där vi tidigt satte ett pris på utsläppen och markerade att det ska kosta att smutsa ned och där vi har vågat gå före och visa vår omvärld att en omställning är möjlig. Vi har vågat förnyelse.

Om vi tror att det vi har uppnått är tillräckligt är vi dock fel ute. Det är så här vår utmaning ser ut när vi nu reser oss ur krisen. Det handlar om att visa att våra nordiska modeller har kraft för fortsatt förnyelse och att vi är redo att ta nästa steg i utvecklingen av våra välfärdssamhällen och våra ekonomier. Där spelar idén om en grön tillväxt en viktig roll.

Jag skulle vilja slå fast några värderingar som viktiga för fortsatt framgång. Vi behöver stabila och långsiktiga förutsättningar för arbete, företagande och investeringar, och det möjliggör vi genom uthålliga statsfinanser. Vi ska vara långsiktiga i arbetet och inte se insatser för klimatet, ny teknik eller gröna jobb som tillfälliga krisstimulanser eller som bara en trend, utan som en värdering och delar i en uthållig och seriös ambition.

Vi måste bejaka kunskap och nyfikenhet – något vi lägger grund för i en skola som står öppen för alla, som fokuserar på kunskap och som ser till varje elevs möjlighet att växa. Vi ska fortsatt stödja forskning och innovation med resurser, fria lärosäten, genomarbetade strategier och långsiktiga samarbeten mellan universitet, högskolor och näringsliv. Vi ska bejaka ny teknik och en växande tjänstesektor – två faktorer som jag menar är avgörande för nya jobb och företag.

Vi ska bejaka öppenheten. I en tid då röster höjs för protektionism och stängda gränser ska vi vara en röst för frihandel, fri rörlighet och kunskapsutbyte över världen. Norden och Europa ska vara våra naturliga utgångspunkter, men vi ska också finnas till stöd med teknik, kunskap och insatser i de fattigaste delarna av vår jord.

Världens blickar vänds nu allt oftare mot Norden för att söka svar, för att få inspiration och för att se hur man gör. Låt det bli vår ambition att världen ska göra detta även nu och framöver nu när tillväxten tar fart och en växande framtidistro ska fyllas med innehåll!

President!

Över världen har en finansiell storm dragit fram. De nordiska länderna har ruskats om och också de självstyrda områdena har känt av snålblåsten. Runtom i vår omvärld har regeringar fått lov att se om sina hus för att säkra att taken inte blåser av och att väggarna står kvar när de hårda vindarna dragit runt knutarna.

Samhällsbygget i Norden har fått stå emot hårda vindkast och ta emot rejäla törnar men står trots det stadigt förankrat i en stabil grund på vilken vi kan fortsätta bygga vår välfärdsmodell.

Öbor har av nödtvång varit hänvisade till att tämja naturens krafter och ta styrkan i dessa krafter i sin tjänst.

Det åländska välståndet är sprunget ur sjöfarten. Sjöfarandet blev världsomfattande när segelfartyg gav sig ut på världens oceaner. Genom att utnyttja krafterna i vinden kunde grunden till samhällets välstånd läggas.

Vindkraft är åter aktuell på Åland - i ny tappning. De gynnsamma och tidvis hårda vindar som sveper över Ålandsöarna ger goda möjligheter för produktion av el långt utöver vad som behövs för egen konsumtion. Åland har beredskap att bygga ut vindkraft och bidra till att uppfylla också Finlands mål för förnyelsebar energi till en viss del ifall Åland finns med i det landsomspännande system för förnyelsebar energi som vi just nu utarbetar i vårt land. Den finansiella krisen och klimatfrågan har tagit oss med storm och världssamfundet har ägnat en stor uppmärksamhet åt frågorna på alla nivåer där människor kommit samman, i möten och konferenser på alla kontinenter.

Det har talats och har konfererats men nu handlar vi! Norden kan visa vägen till ett hållbart samhälle genom att med praktisk handling göra förändring. Miljöteknik och kunnande inom energi- och miljöbranschen ger utrymme för omfattande företagsutveckling och Norden har möjlighet att gå i bräschen. Inom de nordiska länderna finns en omfattande kompetens och ett stort kunnande på detta område.

I det fortsatta arbetet är det viktigt att konkreta och goda exempel uppmuntras. Jag vill gärna komma ner från den högstämda retorikens nivå och från målformuleringarnas nivå till gräsrotsnivån, för det är på gräsrotsnivån som grönt företagande växer fram. Det konkreta arbetet utförs av innovatörer, entreprenörer och företagare och där finns det en enorm utvecklingspotential. Politiskt måste vi se till att skapa goda förutsättningar för att idéer kan utvecklas och konkretiseras. På politisk nivå måste vi vara smarta på att ta tillvara all den idérikedom och kunskap som blomstrar. På så sätt kan vi också gemensamt verka för en hållbar utveckling där vi står oss ekonomiskt och där den sociala tryggheten garanteras.

Olika områden i Norden har utvecklat olika slag av kompetenser. Vi har också olika förutsättningar. När det gäller framtagandet av förnyelsebar energi borde vi utveckla det som just vi är bra på. Vi ålänningar, vi är bra på att tämja vind och ta till vara vindens energi. Den åländska vindkraften har potential att utvecklas. Men vi är också ett självstyrt ö-område, ett avgränsat område med goda förutsättningar att användas som modell för större sammanhang. Vi kan och vi vill med vår kunskap, med vårt experiment, vara med och bygga grön enregiproduktion i Norden.

Den som är smart låter sig inte knäckas av vindkasten utan böjer sig för blåsten och tar dess kraft i sin tjänst. Så kan vi vara klimatsmarta och tillsammans utveckla Norden i en grön riktning.

Herr president! Kära nordiska kolleger!

Jag välkomnar statsministrarnas, lagmans och lantrådets engagemang i fråga om grön tillväxt och hoppas att debatten här i dag medverkar till att vi får fler konkreta åtgärder, inte bara många vackra ord.

Jag hoppas att debatten bidrar till att vi i Norden i dag och i framtiden kan påstå att våra ekonomier i all väsentlig grad är jämlika, gröna och hållbara. Det är faktiskt vårt ansvar och vår solidaritet med kommande generationer.

Jag tror att vi alla vill kunna se våra barnbarn i ögonen och säga: Vi gjorde allt vi kunde. Vi såg vad som var på gång och fattade tuffa beslut. Det vill i alla fall jag kunna säga.

Vi har ansvaret för att formulera en politik som leder bort från miljöförstöring, arbetslöshet och ökade klyftor. Vi måste ta fram gemensamma visioner om hållbarhet, jobb, demokrati och rättvisa. Hur ser Norden ut om 20–30 år? Det är den fråga vi ska ställa oss och söka svar på för att kunna formulera politiken i dag.

Ett samlat Norden kan agera som spjutspets för en framtidspolitik som innehåller en politik som styr mot innovationer och investeringar i näringslivet och en politik för grön teknik och energi bland annat genom att öka kostnaden för koldioxidutsläpp. Det ger marknaden en signal om att satsa på hållbarhet. Vi behöver förändrade regelsystem som styr om och ökar kostnaderna för det som skadar miljön. Det finns analyser inom både EU och Norden som visar att en satsning på en kraftfull grön omställlning ger fler nya jobb. Jobb kan försvinna i omställningens tecken, men nya tillkommer i stället.

Men omställningen måste självklart ske på ett rättvist och jämlikt sätt. En rättvis omställning kräver samarbete med fackföreningsrörelsen, näringslivet och samhället. Det behövs långsiktigt såväl nationellt som nordiskt samarbete med arbetsmarknadens parter. För att kunna ställa om till gröna arbetsplatser och utveckla nya jobb krävs det omställningsprogram, omskolning och vidareutbildning, för annars finns risken att det går fel. Som sagt: Frågan om grön tillväxt är inte teknologi utan innebär grundläggande ändringar i hur våra ekonomier fungerar.

Som jag förut sagt är det vår plikt att som aktiva politiker i dag våga ta ställning, våga fatta fuffa beslut och fortsätta på vägen mot ett långsiktigt hållbart och jämlikt samhälle där människors välbefinnande är en viktig del.

Åtgärder för att främja grön tillväxt bör, som tidigare nämnts, också ha målet att minska koldioxidutsläppen. Jag har tre frågor till våra statsministrar -

1. Hur tänker ni inkludera näringslivet och fackföreningsrörelsen i det fortsatta arbetet med grön omställning – det gamla hederliga trepartssamarbetet?

2. Vilka planer har ni för att bredda diskussionerna med medborgarna och folkrörelserna – gräsrotsnivån, som Viveka Eriksson så bra påpekade?

3.Danmark har aktivt arbetat för att höja EU:s mål om att reducera koldioxidutsläppen med 30 procent under perioden 1990–2000. Står Finland, Sverige och övriga länder på samma linje? Det här skulle leda inte bara Norden utan hela Europa mot en grönare tillväxt.

Jeg kan i hvert fald svare på de to første spørgsmål, men det bliver lidt på danske vegne.

Jeg synes jo, at det med at inddrage næringslivet er meget relevant, og det er også mit indtryk, at det arbejder vi alle sammen med på forskellig vis. I dansk perspektiv har vi nedsat en klimakomission, som her for ganske få uger siden er barslet med en rapport, som vi nu arbejder med. Tanken er at lave sådan en slags blueprint, roadmap, eller hvad ord man nu vil bruge, til et fossilfrit samfund. Og det lader sig jo kun realisere ved en tæt inddragelse af alle samfundsaktører.

Vi har i Danmark helt konkret nedsat et vækstforum, der består af en stribe repræsentanter fra erhvervslivet, akademikere og i øvrigt også repræsentanter fra fagbevægelsen. Og på det førstkommende møde i det vækstforum i november måned skal vi netop diskutere denne klimakommissions anbefaling af, hvordan vi frem mod 2050 – og det er de første skridt, der er de vigtige – skaber et fossilfrit samfund. Det er i øvrigt også en måde at engagere befolkningen på.

Hvad angår EUs målsætninger, er det rigtigt, at vi har udtrykt en ambition, som United Kingdom også har gjort det, om, at EU under ét skulle bevæge sig fra de 20 procent til de 30 procent – naturligvis under nogle forudsætninger, blandt andet at det er EU, der flytter sig, at vi fortsat har en fair byrdefordeling EU-landene imellem, så vi ikke skævvrider den interne europæiske konkurrence.

Takk. Nå tror jeg Lars også kommenterte det som jeg oppfattet som det spørsmålet, nemlig om vi skulle gå fra 20 til 30 prosent Det er jo EU som avgjør det. Norge er dessverre ikke medlem av EU, så det får vi overlate til EU.

Men jeg tror at problemet i de internasjonale klimaforhandlingene ikke er EU og det er ikke Norge. Vi ligger helt i front. Norge er beredt til å øke våre nasjonale utslippsforpliktelser, og det vi melder inn til en internasjonal avtale. Men problemet er at de to store utslippsnasjonene, Kina og USA, som står for nesten halvparten av verdens utslipp, så langt ikke har vært villige til å forplikte seg til utslippskutt.

Vi kan gjerne diskutere ytterligere forpliktelser fra Norge og fra EU, men det avgjørende er hva vi kan gjøre for å få Kina og USA med. Det er det som avgjør om vi kommer videre i de internasjonale klimaforhandlingene.

Tak, præsident, og tak til alle for jeres bud på løsningen af miljø- og finanskriser. Tak i det hele taget for debatten om de her vigtige spørgsmål. Midtergruppen har igennem årene betonet vægten af de nordiske landes samarbejde også inden for EU. Vi har sagt, at landene meget oftere burde stræbe efter samlede løsninger og samlede konklusioner. Det er et spørgsmål om politisk vilje.

Mit første spørgsmål til ministrene er, om de nordiske lande vil arbejde frem mod en koalition. Vi hørte i går om Gunnar Wetterbergs bog, og jeg vil i den forbindelse spørge, om ministrene vil arbejde stadig tættere sammen.

Så vil jeg gå videre til spørgsmålet om grøn vækst. Mit specifikke spørgsmål gælder satsningerne på vedvarende energi i de nordiske lande. Som ministrene ved, har vi forskellige støttesystemer i de nordiske lande, så mit spørgsmål gælder vedvarende energi og ansvarsfordelingen mellem vore lande. Vi ved, at vore lande har forskellige styrker inden for energibranchen. Ser ministrene en mulighed for, at Norden vil kunne blive en regional enhed, hvor det gælder kvoter for vedvarende energi inden for EU?

Til sidst vil jeg generelt udtrykke min glæde, hvis ministrene her og i det fremtidige samarbejde kunne betone det nordiske aspekt meget mere. Det er let at præsentere gældende EU-lovgivning og nationale løsninger, det er betydelig sværere at tænke visionært i forbindelse med det nordiske. Der vil jeg så som det sidste spørge: Er statsministrene og ministrene i det hele taget enige med Midtergruppen og mig i, at vi skal fordybe os meget mere i samarbejdet? Tak.

Arvoisa puheenjohtaja! Ensinnäkin siitä ajatuksesta, joka täällä jonkin verran on esiin noussut, pitäisikö Pohjoismaiden tehdä tiiviimpää yhteistyötä, olen sitä mieltä, että me nyt jo teemme erittäin tiivistä yhteistyötä Pohjoismaiden neuvostossa, Pohjoismaiden ministerineuvostossa ja myös EU-tasolla, IMF:ssä ja muilla kansainvälisillä foorumeilla. Pidän kyllä tätä yhteistyön syvyyttä ja tiiviyttä tasoltaan kohtuullisen riittävänä, mutta varmasti löytyy sellaisia osa-alueita, joissa voitaisiin vieläkin parempia tuloksia saada aikaan.

Meillä on tänäänkin on keskusteltu siitä yksityiskohdasta, että edelleenkin, vaikka meillä on jo vuosikymmeniä ollut vapaa liikkuvuus Pohjoismaissa, se ei kuitenkaan toteudu, vaan edelleenkin on näitä esteitä. Eli nykyisenkin lainsäädännön ja pohjoismaisen yhteistyön puitteissa sitä yhteistyötä voidaan syventää.

Sitten uusiutuviin energioihin ja maiden väliseen vastuunjakoon. Kysymyshän kuului, pitäisikö Pohjoismaista muodostaa ikään kuin jokin alueellinen yksikkö. Tässäkin suhteessa tietenkin haasteena on se, että kaikki Pohjoismaat eivät kuulu Euroopan unioniin. Energialainsäädännön ja myös ilmastokysymysten osalta EU on tietenkin se keskeinen toimija ja foorumi, jossa näistä yksityiskohdista päätetään, mutta mielelläni näkisin kyllä kaikki Pohjoismaat EU:n jäseninä.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande! För det första om den tanke som även tagits upp här i viss mån att de nordiska länderna borde samarbeta intensivare, så är jag av den åsikten att vi redan nu samarbetar mycket intensivt i Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet samt på EU-nivå, i IMF och på andra internationella forum. Jag anser nog detta samarbete vara på en rimligt tillräcklig djup och intensiv nivå, men säkert finns det sådana sektorer där vi kunde få till stånd ännu bättre resultat.

Även i dag har vi diskuterat om den detaljen att fastän vi haft fri rörlighet i Norden redan i flera årtionden så uppfylls den fortfarande inte, utan det finns fortfarande hinder. Det vill säga att även inom ramen för den nuvarande lagstiftningen och det nordiska samarbetet kunde detta samarbete fördjupas.

Sedan till förnybar energi och ansvarsfördelningen mellan länderna. Det frågades ju ifall det borde skapas en någon slags regional enhet av de nordiska länderna. I detta samband är utmaningen naturligtvis att alla nordiska länder inte tillhör Europeiska unionen. Kring energilagstiftning och även klimatfrågor är EU givetvis en central aktör och ett forum där man betslutar om dessa detaljer, men jag skulle nog gärna se att alla nordiska länder blev EU-medlemmar

Jo tak, og tak for spørgsmålet.

Hvis man taler om at skulle lave én stor zone i Norden og være, hvad skal man sige, fælles omkring kvoterne, er der i hvert fald en ting, der er sikker, og det er, at man så også bør gå ind og kigge på, hvad de forskellige lande har af udgangspunkter. Og så kunne det jo være, man også skulle se på CO₂-udledning i et mere globalt perspektiv.

Som jeg sagde i min tale heroppe, har vi i Grønland enormt stor brug for udvikling. Det betyder, at vi på nogle områder bliver nødt til at udlede mere CO₂, end måske godt er. Selvfølgelig skal vi forsøge at gøre det på en så bæredygtig måde som overhovedet mulig. Men man kan tage et lille eksempel på noget, hvor vi i Grønland ligesom kommer til at udlede noget mere, men hvor det på verdensplan, globalt set, kan være en gevinst. Det er, når vi for eksempel taler om, at vi har mulighed for at få lavet en aluminiumssmelter på Grønland, hvor al den energi, som skal bruges dertil, vil komme fra vandkraftværker, det vil sige vedvarende energi. Globalt set vil det naturligvis være langt, langt bedre, at et sådant værk placeres i Grønland, end at det placeres i et andet land, hvor man anvender fossile brændstoffer. Derved vil den samlede CO₂-udledning jo være noget mindre, end hvis man gjorde det i et andet land.

Så der er mange forskellige hensyn at tage inden for Norden, fordi vi faktisk er ret forskellige.

President!

Jag tycker precis som frågeställaren att det skulle vara väldigt viktigt att understryka att de nordiska länderna samarbetar. Jag representerar ett självstyrt område som är beläget mellan två av de nordiska länderna, som också båda är medlemmar i EU och som också har att var för sig leva upp till vissa förnyelsebara energimål. Åland har också det kravet på sig, samtidigt som vi lever mellan två länder som har olika system för hur målen ska förverkliga och leva upp till dem. Visst skulle det vara en fördel om det fanns gemensamma system där man drar åt samma håll och att de kunde gå in i varandra. Det skulle helt klart vara en fördel för det åländska samhället.

Ég vil segja það að ég held að þetta svið, græna hagkerfið og græn atvinnuuppbygging, sé ekki síst það svið sem norræn samvinna eigi að styrkja og byggja á. Ég tók eftir því að forseti Norðurlandaráðs nefndi í sínum upphafsorðum sameiginlega norræna áætlun um grænan hagvöxt. Ég tel að það sé nokkuð sem við eigum að stefna að. Við höfum, Norðurlöndin saman, mörg sóknarfæri og við höfum alla burði til þess að verða frumherjar í nýsköpun á þessu sviði og stefnumótun þar sem sjónarmið umhverfis og umhverfisverndar og sjálfbærrar auðlindastjórnunar eru samofin allri ákvarðanatöku. Ég tel einmitt að þetta, að styrkja saman grænan hagvöxt og græna atvinnuuppbyggingu, sé lykilatriði, græn stefna í orku- og atvinnumálum, til þess að stuðla frekar að því að við náum þeim markmiðum sem við höfum sett okkur um að draga úr loftslagsskaðlegum gróðurhúsalofttegundum og ná markmiðum okkar að því er varðar loftslagsmálin.

Skandinavisk oversættelse:

Jeg vil si at jeg tror dette området, den grønne økonomien og grønn arbeidslivsutvikling, er et sentralt område nordisk samarbeid skal styrke og bygge på. Jeg la merke til at Nordisk råds president i sin innledende tale nevnte en fellesnordisk plan om grønn vekst. Jeg mener at det er noe vi må arbeide for. Vi nordiske land har sammen et stort potensial, og vi har alle muligheter til å bli ledende innovatører på dette området og innen strategiplanlegging der miljø- og miljøvernperspektiv og bærekraftig ressursforvaltning er en del av alle avgjørelser. Jeg mener at akkurat dette, å sammen styrke grønn økonomi og grønn arbeidslivutvikling, er et avgjørende punkt for å få en grønn retning i energi- og sysselsettingsspørsmål som kan bidra til at vi når de mål vi har satt oss om å redusere klimaskadelige drivhusgasser og å nå målene våre når det gjelder klimaspørsmålene.

Den oppfordringen skal jeg ta.

La meg først takke for mange gode innlegg. Det er en rørende enighet mellom de nordiske statsministerne om klimasatsingen. Det kan være bra. Men la meg også bare minne om at den nordiske modellen – som i alle fall vi kaller den – er en modell som ville ha utviklet seg også veldig godt hvis det hadde vært konkurranse mellom de nordiske land, for eksempel på klimasiden. Det at den nordiske modellen er god på økonomisk vekst, på tilvekst og på produktivitet, gjør det til en større utfordring at den også må bli god på den grønne siden.

Jeg skal rette mitt spørsmål til den norske statsminister og starte med å gi den ros fra opposisjonen at vi er glad for at statsministeren også er aktiv på det internasjonale plan innenfor klimapolitikken. Det fortjener Stoltenberg ros for. Men det er viktig at man da også gjør noe hjemme, ikke minst for å demonstrere for de land som har enda mer å gjøre hjemme, at vi også gjør noe. Det er på norsk et uttrykk som heter ”å feie for egen dør” – som man bør gjøre før man kan begynne å klage på naboens mangel på feiing.

I Norge er situasjonen den at vi har en flertallsregjering som får igjennom det den vil, i parlamentet. Men dette spørsmålet har også støtte fra en opposisjon, som består av mitt eget parti, Kristelig Folkeparti og Venstre – vi har inngått et klimaforlik – som i grunnen er utålmodige fordi regjeringen går for sent frem, ikke på alle områder, men på de områdene hvor tiltakene er samfunnsøkonomisk lønnsomme, eller hvor tiltakene er billigere enn kvoteprisen i EU. Man begynner jo med de rimeligste tiltakene. Det finnes mye annet man kan gjøre, som er mye dyrere – og nå snakker jeg til sosialøkonomen Stoltenberg, derfor dette språket og denne begrunnelsen.

Mitt spørsmål er da: Hvorfor nøler du så veldig med å igangsette de rimeligste tiltakene? Vi håpet at det skulle komme noe i budsjettet for neste år – ingenting kom av konkrete tiltak, men vakre talemåter. Men du har varslet en melding om dette – melding er det man kommer med før man skal gjøre de konkrete tiltakene – først neste høst, i 2011. Da er det lenge til det blir konkret. Mitt spørsmål igjen til deg: Hvorfor nøler du med det du allikevel har råd til å gjøre – Norge er et rikt land – og det du har overveldende parlamentarisk støtte for å gjøre?

Takk!

Tusen hjertelig takk.

Nei, vi nøler ikke. Vi gjør det vi ble enige om – og mer enn det. For det første har vi gjennomført mange tiltak i Norge, og jeg tror det tretter dem som ikke er nordmenn, litt mye å nevne dem alle, men slike ting som blant annet å doble jernbanesatsingen, doble subsidiene til ny fornybar energi – og bruker betydelig antall milliarder kroner på å utvikle karbonfangsteknologi, og vi har økt betydelig bevilgningene til forskning på miljøvennlige og CO₂-vennlige teknologier i Norge.

Men ellers er det noe med hele tenkningen, at vi hele tiden snakker som om at det er staten som skal bruke pengene. Jeg vil understreke som sosialdemokrat overfor en høyremann, at staten skal ikke løse alle ting. Jeg mener faktisk at det er bedrifter og konsumenter som skal løse ganske mye. Fordi jeg mener at det er veldig viktig at vi lever etter prinsippet forurenser betaler. Jeg mener at det er viktig både fordi det ikke er rettferdig at fellesskapet skal bruke av de midler vi skal ha til helse, til skole og til utdanning på å betale for rensetiltak som forurenser forårsaker og er ansvarlig for. Så det viktigste tiltaket vi gjennomfører, er at vi utvider det norske systemet for karbonkvoter, for CO₂-kvoter, fra 2012. Da blir en større del av norsk økonomi en del av et kvotesystem, og da vil bedriftene betale for de billigste kuttene. Da sparer vi penger på statsbudsjettet som vi kan bruke til helse og omsorg – og dere kan bruke på skattelette. Men det avgjørende er at vi altså må sørge for at det er bedriftene som tar regningen, ikke felllesskapet.

Tak, hr. præsident.

”Grøn vækst – vejen ud af krisen” er temaet for topmødet. Det er selvfølgelig vigtigt at diskutere, hvordan vi skaber grønne job. Vi har hørt otte forskellige bud på, hvilke teknologier vi skal satse på, men der har manglet et afgørende element, nemlig demokratiet.

I Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe mener vi, at det er nødvendigt, at vi lærer af vores erfaringer. Vi har været igennem en økonomisk krise, vi har en stor klimakrise, og de kriser er opstået, fordi man har ladet markedskræfterne styre. Det mærker vi konsekvenserne af stærkt her i Island, men også i de øvrige nordiske lande og i resten af verden. Derfor er det afgørende at lære af erfaringerne.

Det er afgørende at diskutere ejerskabet til naturressourcerne. Hvis vi skal sikre, at vores naturressourcer bliver udnyttet til en bæredygtig grøn vækst, er det livsvigtigt at sikre, at det er folket, der ejer alle naturressourcerne – både de levende og de ikke-levende. Ellers kan vi ikke sikre, at vi får en bæredygtig udnyttelse, og så risikerer vi at få nye kriser. Vi risikerer, at vi får ødelagt vores natur, at vi får ødelagt levevilkårene for mennesker her i Norden og andre steder i verden.

Derfor er vores bud fra Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe, at folkets ejerskab til naturressourcerne skal sikres, og at vi skal sikre, at naturressourcerne bliver udnyttet på en bæredygtig vis til gavn for hele samfundet og ikke kun for, at nogle få kan tjene penge på dem.

Jeg vil gerne høre, om den demokratiske overvejelse indgår i statsministrenes overvejelser, altså om man forsøger at lære af de kriser og ikke bare gør de samme fejl igen.

Det är inte så att marknadsekonomin per se är perfekt för att i varje läge ta hand om miljön och så att säga säkra hållbarheten i samhället. Det är dock lite oklart för mig vad alternativet är och vilket fantastiskt miljölandskap det har skapat. Det vi försöker göra är väl trots allt att baserat på marknadsekonomin korrigera det som gör att det blir en överdriven användning av ändbara naturresurser och att vi dessutom försöker förena det så att vi ökar vår tillväxt samtidigt som vi minskar påverkan bland annat när det gäller växthusgasutsläpp. Där är jag då inte av den uppfattningen som framfördes här att the only way is down eller något sådant, eller om vi möjligen redan var nere på botten. Vi har en hel del tecken på att vi har lärt rätt mycket och att vi, inte minst i de nordiska länderna, blir allt bättre på att förena att göra vår närmiljö och vårt område renare med att samtidigt ha ekonomisk tillväxt. I den delen tror jag att vi faktiskt har framför oss decennier av ytterligare utveckling i den riktningen. Jag tror att det ligger i människans hand. Det handlar snarare, från mina utgångspunkter, om att vårda och utveckla marknadsekonomin.

Mér finnst þetta mjög mikilvæg spurning sem hér er sett fram sem ég tek af heilum hug undir. Það er í fyrsta lagi um sjálfbæra og vistvæna nýtingu og ekki síst að auðlindirnar séu sameign þjóðarinnar. Það er það sem við höfum verið að ræða mikið á Íslandi, að auðlindirnar séu sameign þjóðarinnar, hvort sem það er fiskurinn eða vatnið. Það verður örugglega ofarlega á baugi á Íslandi núna af því að við erum að endurskoða stjórnarskrá okkar með mjög sérstökum hætti. Sett á laggirnar sérstakt stjórnlagaþing sem þingmenn eiga ekki sæti á og hafa ekki rétt til þess að fara á. Þessir fulltrúar sem verða 25-31 talsins verða kosnir sérstaklega af þjóðinni í allsherjaratkvæðagreiðslu og þeir eiga að skoða stjórnarskrána alla. Ég er viss um að þetta verður stærsta málið að því er varðar endurskoðun á stjórnarskránni á Íslandi, þ.e. að auðlindirnar verði í sameign þjóðarinnar. Mér finnst þetta því mjög mikilvæg spurning sem hér kom fram.

Skandinavisk oversættelse:

Jeg synes det er et svært viktig spørsmål som her har vært stilt, og jeg stiller meg fullstendig bak det. Det handler for det første om bærekraftig og miljøvennlig utnyttelse og ikke minst om at det er viktig at naturressursene er nasjonens felles eiendom. Dette har vi snakket mye om på Island, at naturressursene er nasjonens felleseie, uansett om det gjelder fisken eller vannet. Dette kommer helt sikkert høyt på dagsorden på Island nå som vi holder på å revidere grunnloven vår på en helt spesiell måte. Det blir etablert en egen grunnlovforsamling der alltingsmedlemmene ikke tar del eller har lov til å bli valgt inn. Representantene som blir mellom 25-31 i tallet, blir valgt spesielt av nasjonen i en uravstemning, og de skal gjennomgå hele grunnloven. Jeg er sikker på at dette blir den største saken når det gjelder revisjon av den islandske grunnloven, altså at naturressursene blir i nasjonens felleseie. Derfor synes jeg at det var et viktig spørsmål som kom fram her.

Jo tak. På Grønland er det jo rent faktisk sådan, at retten til undergrunden ligger hos folket. Man har ikke en ejendomsret på Grønland. Men alligevel gør vi det, at vi, for at udnytte de mineraler, vi har i undergrunden, giver enkelte mineselskaber retten til både at efterforske og lave en mine det pågældende sted. Det, der så er vigtigt for os, er at sikre, at vi får en del royalties ud af det, og at minedriften bliver kørt på en miljømæssig forsvarlig vis.

Men man kan ligesom også gå ind og kigge på andre områder. Hvis vi for eksempel tager fiskeriet, kan vi se, at vi lige præcis i dag er i en ret vanskelig økonomisk vanskelig situation, netop fordi vi har et offentligt ejet aktieselskab, som står for en stor del af fiskeridriften, nemlig Royal Greenland, og der har vi så sidste år desværre været nødt til at putte en 0,5 milliarder danske kroner ind i selskabet for at undgå, at selskabet gik ned. Der kan man så sige, at der er andre private virksomheder, som ligesom har klaret sig noget bedre ud af det. Tak.

Situasjonen i Europa er alvorlig, og den økonomiske situasjonen i store land som Storbritannia, Frankrike, Spania og så videre er mer alvorlig enn jeg tror de fleste nordiske borgere aner. Det kan sette Europa langt tilbake økonomisk.

Nå har de nordiske land kommet noe bedre ut av den økonomiske finanskrisen enn mange andre land. Det bør være et momentum for våre land til at vi bør utnytte det for å komme raskt på fote igjen. Men fokus på grønn teknologi og miljøvennlige løsninger er selvfølgelig en del av dette. Men denne utviklingen må være teknologifokusert, og den må være markedsfokusert. Det betyr at vi ikke må bruke offentlige midler på programmer som det ikke blir noe av av, og som markedene ikke etterspør. Man må ha teknologi som markedene etterspør, eller skape nye markeder. Derfor er det viktig med en riktig innretning av virkemiddelapparatet. Vi ser i Norge at vi har et virkemiddelapparat som er fokusert på hvor ideene kommer fra, men ikke på de gode ideer. Det gjør at det området av landet som jeg representerer, ikke har tilgang på noe særlig av offentlige midler til innovasjon. Derfor har jeg et spørsmål til statsministerne Stoltenberg og Reinfeldt. Gode ideer er grenseoverskridende. Hvordan kan vi i de nordiske landene gjøre vårt virkemiddelapparat mer moderne? Og er det mulig med en større samordning av det nordiske virkemiddelapparatet, slik at pengene går til de gode ideene og ikke nødvendigvis hvor de kommer fra?

Herr President! En del av vårt toppforskningsinitiativ har handlat om att försöka skapa forskningsresurser som är mer gränsöverskridande, just för att vi ser en risk att bli alltför nationella. Det handlar naturligtvis om att anslag ska kunna vara gränsöverskridande och att vi i realiteten har ett utbyte, som ju redan finns mellan nordiska länder, att vi kan ha professorer och liknande som går över gränsen.

I grunden handlar det naturligtvis också om att mellan våra länder hålla en fortsatt fri och öppen handel, att låta konkurrensen avgöra och att inte bli alltför protektionistiska i en värld som ropar mycket på detta. Det gäller naturligtvis också mellan våra nordiska länder. Jag tror inte att vi ska slå oss för bröstet och tro att vi inte har några sådana tendenser mellan oss, för det har vi visst. Det är därför det kan vara viktigt att prata om det.

For det første er det klart at en alltid kan få til et samarbeid over landegrensene. Samarbeid om forskning er veldig bra. Der har Nordisk Råd spilt en positiv rolle, og det skal vi ta vare på og styrke.

For det andre er det slik at når vi snakker om Norge, som spørsmålet refererte til, har staten betydelige nasjonale forskningsprogrammer, og mesteparten anvendes i sentrale deler av Norge. Men så har vi enkelte statlige virkemidler som er sterkere i utkantstrøk enn i sentrale deler av Norge, nettopp for å bidra til å opprettholde bosetting og aktivitet i de delene av landet som ikke i utgangspunktet får fordel av alle de andre kreftene som trekker i retning av de sentrale strøkene.

Men igjen er jeg litt overrasket, for det er ikke slik at staten skal ta ansvaret for all innovasjon. Det viktigste er at har man en god idé, så man kan tjene penger på den. Det er markedet som styrer når det gjelder om man får gode inntekter. Og så har vi et utmerket bankvesen, som skal kunne finansiere det.

Så igjen appellerer jeg til høyresidens tro på markedet. Dere må ha større tro på markedet, evnen til innovasjon, evnen til finansiering, evnen til å ta risiko. Tro på markedet!

Etter denne appellen om å tro på markedet finner jeg enda større grunn til å stille det spørsmålet jeg hadde forberedt.

Jeg har en sterk følelse, når jeg lytter til statsministeren, av at grønn vekst er en vekst på den tradisjonelle vekstens premisser. Det er vel og bra – vi trenger den type vekst – men jeg tror at grønn vekst må være noe mer. Grønn vekst må være en sosial vekst, grønn vekst må være en vekst i livskvaliteten.

Jeg tror vi i de nordiske land mangler mål på hvordan vi skal bedømme framgangen i våre samfunn når det gjelder hva som betyr mest for enkeltmenneskenes hverdag. Det er en stor aktivitet internasjonalt nå for å utvikle nye mål for livskvalitet. Den britiske statsministeren snakker om brutto nasjonal livskvalitet som et nytt mål, ikke til erstatning for brutto nasjonalinntekt, men som et supplement. Mitt første spørsmål er om noen av de nordiske statsministrene tar den hansken?

Det andre spørsmålet handler om felles nordisk nytte. Vi har hørt mye i dag om ambisiøse planer i hvert enkelt land, men vi har hørt svært lite om de nordiske statsministrene har en felles strategi. Ser de noen komplementære aspekter ved det å samarbeide når det gjelder grønn vekst? Fins det synergier? Fins det en felles nordisk nytte? – Statsministre, har dere et nordisk prosjekt når det gjelder grønn vekst?

Tak. For det første vil jeg gerne sige til Dagfinn Højbråten, at det da uomtvisteligt er sådan, at økonomisk vækst ikke kan stå alene. Og det er jo ikke kun materiel velstand, der afgør menneskeligt velbefindende. Derfor er det jo relevant at sætte sig andre mål end bare vækst. Men i en situation, hvor Europa kommer langsommere ud af krisen end resten af verden, vil jeg mene at man skal være lidt varsom med blot at opfinde en anden vægt at veje vores velstand på. Jeg har stor sympati for de tanker om at arbejde med supplerende mål for samfundsudviklingen, men det rokker ikke ved, at vi er nødt til at få den rene, økonomiske vækst tilbage som forudsætning for velstand og velfærd. Der må man bare konstatere, at det andre steder i verden går stærkere end i Europa. Man kan glæde sig over, at det går lidt bedre i Norden end i resten af Europa, men det går stærkere i resten af verden. Hvis vi er på vej til at tabe et langdistanceløb, kan det jo ikke nytte noget, at vi bare beslutter os for at stille op i en anden disciplin, der hedder happiness eller noget andet. Så respekt for, at vi skal sætte os andre mål, men det kan ikke skygge for de barske realiteter, nemlig at vi er nødt til at få den økonomiske vækst igen.

I forhold til det med synegier: Jeg synes, at der er mange. Vi har jo sat et arbejde i gang i globaliseringsforum, der er nedsat en task-force – vi vender tilbage til det – og senest her til morgen har vi jo diskuteret helt konkret, hvordan vi kan videreudvikle det nordiske elmarked, for det med at bruge hinandens synergier handler jo også om sådanne konkrete tiltag. Den satsning, der har været på vedvarende energi i Danmark, er jo i høj grad knyttet til vindenergien. Den kan man sige rigtig meget om - bortset fra når det ikke blæser. Derfor vil en yderligere satsning på vindenergi jo forudsætte, at vi får endnu bedre internationale energilinjer. Og hvis man kigger på Norden, så kan man jo sige, at vi har valgt komplementære vedvarende energiressourcer, nemlig vand, vind og i visse lande nuklearenergi, og jo tættere vi kan binde det sammen også i forhold til slutbrugeren, jo bedre vi kan indtænke vedvarende energi i det nordiske elnet ved at udvikle smartbridge og andet, jo mere kan hvert land jo satse på sine egne styrkepositioner. Så det behøver ikke kun at være et spørgsmål om forskning og det meget langsigtede samarbejde. Det handler også om noget så konkret som at få det nordiske elmarked til at fungere endnu bedre.

Arvoisa puheenjohtaja! Ensinnäkin tähän talouden kasvuun. Olen hyvin pitkälti samaa mieltä kuin Lars Løkke siitä, että talouskasvua mitataan meillä tietyillä mittareilla, ja hirveän paljon se ei siitä muuksi muutu, että talouden kasvua on pakko saada aikaan, jotta myös tässä pohjoismaisessa mallissa sitä jaettavaa sitten riittää. Mutta on myös hyvä kehittää muunlaisia talouskasvua vähän laajemmin mittaavia mittareita. Mekin olemme hallitusohjelmassamme tämän ottaneet huomioon. Meilläkin on tavoitteena olla mukana tässä kehitystyössä. Se pelkkä puhdas talouskasvun mittaaminen ei tietenkään ole hyvä asia, vaan on hyvä katsoa myös sitä sosiaalista, ja miksei myös ympäristöulottuuvuutta.

Sitten tästä pohjoismaisesta yhteistyöstä ja sen lisäarvosta. Minusta on erittäin tärkeää, että me tässä pohjoismaisessa yhteistyössä nimenomaan katsomme sitä, että pystymme luomaan sitä lisäarvoa, ja että se yhteistyö, mitä teemme, on sellaista, että saavutamme siinä sellaisia tuloksia, joita yksin emme saavuttaisi. Olen kyllä toisaalta myös sitä mieltä, että pohjoismaisessa yhteistyössä arvo on myös se kanssakäyminen. Aina ei pidä tuijottaa pelkästään niitä tuloksia ja sitä lisäarvoa. Molempiakin tässä tarvitaan.

Mutta minusta yksi konkreettinen esimerkki tämmöisestä lisäarvosta on kyllä se, mihinkä Lars Løkke tuossa viittasi, eli pohjoismaiset sähkömarkkinat ja niiden kehittäminen. Meillähän tavoitteena on se, että vuoteen 2015 mennessä saataisiin todelliset loppukäyttäjämarkkinat. Jo muutenkin nämä pohjoismaiset sähkömarkkinat kyllä kelpaavat esimerkiksi, ei ainoastaan eurooppalaisessa vaan myös maailmanlaajuisessakin mittakaavassa. Niiden jatkokehittämisessä, vaikka nytkin ollaan pitkällä, on vielä mahdollisuuksia, samoin kuin laajentamisessa Baltian maihin, missä on jo ensimmäisiä askeleita otettu. Tässä on mielestäni yksi esimerkki näistä hyvistä uusimmista ja konkreettisista lisäarvoesimerkeistä.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande! För det första om denna ekonomiska tillväxt. Jag är i mycket hög grad av samma åsikt som Lars Løkke att vi mäter ekonomisk tillväxt enligt vissa indikatorer och hemskt mycket förändras situationen inte av att vi måste få till stånd ekonomisk tillväxt för att vi sedan skall ha tillräckligt med att fördela även i denna nordiska modell. Men det lönar sig också att utveckla andra indikatorer som mäter ekonomisk tillväxt lite bredare. I vårt regeringsprogram har vi beaktat detta. Även vårt mål är att delta i denna utveckling. Att enbart mäta ren ekonomisk tillväxt är naturligtvis inte något bra utan det lönar sig att även studera den sociala och varför inte miljödimensionen.

Sedan om detta nordiska samarbete och dess mervärde. Enligt mig är det ytterst viktigt att vi i detta nordiska samarbete uttryckligen ser till att vi kan skapa mervärde och att vårt samarbete är sådant att vi uppnår resultat som vi inte klarade av var för sig. Å andra sidan är jag nog av den åsikten att umgänge är ett annat värde i det nordiska samarbetet. Vi bör inte alltid endast stirra oss blinda på resultat och mervärdet. Vi behöver nog bägge två.

Men enligt mig är ett konkret exempel på sådant här mervärde nog det som Lars Løkke hänvisade till, det vill säga den nordiska elmarknaden och dess utveckling. Vårt mål är ju att skapa en verklig slutanvändarmarknad senast år 2015. Även i övrigt kan nog denna nordiska elmarknad vara en förebild inte endast i europeiska utan även i globala sammanhang. Fastän vi redan nu kommit långt i dess vidareutveckling finns det fortfarande möjligheter och den kan utvidgas till de baltiska staterna, där det redan tagits några första steg. Detta anser jag vara ett exempel på nyttigt och konkret nyligt mervärde.

President! Jag tycker att det var en mycket bra fråga, den om att det också ska finnas en social växt.

Även livskvalitetsbegreppet är mycket viktigt. Ofta när vi talar om hållbar utveckling tänker vi på ekologi och ekonomi, men den sociala dimensionen är det tredje benet när det gäller begreppet hållbar utveckling.

Det är viktigt att vi även på sikt tryggar välfärden och tryggheten för människorna. Det är nämligen de enskilda människorna som formar framtiden. Välmående människor är med och bygger framtiden och tar också ett större ansvar för en välfungerande samhällsutveckling om det hela är stabilt och man har ett liv som är fyllt av livskvalitet. Den dimensionen är alltså viktig.

Takk. Bare et kort svar på Dagfinn Høybråtens uro over mitt syn på markedet. Jeg mener at markedet er en elendig herre, men en utmerket tjener. Det mener jeg er en god måte å formulere hvordan markedet skal håndteres på. Markedet trenger rammer, reguleringer og styring, men styrt på den rette måten, er markedet et effektivt virkemiddel for å nå ulike mål, også miljømål eller sosiale mål. Og det er jo grunnen til at alle de nordiske landene har valgt å bruke CO₂-avgifter i stor grad. I Norge er det det enkelttiltaket som har gitt den klart største reduksjonen i utslipp av CO₂, og det har den tilleggseffekten at det har spart statsbudsjettet – ikke gitt utgifter på statsbudsjettet, men gitt inntekter på statsbudsjettet – som vi kan bruke til andre gode formål. Det er også grunnen til at Europas viktigste tiltak for å redusere utslippene i Europa, er et system med tak på utslippene, klimakvoter, og altså at det skal koste å forurense. Dette er to ulike måter å bruke markedet på, som jeg mener fører til store og raske reduksjoner, men som i tillegg gjør at fellesskapet slipper å bruke store utgifter på ting som forurenser, som det bør betales for. Og det er den troen på markedet jeg mener vi skal ha, og som jeg mener er avgjørende, spesielt i klimapolitikken.

Så spurte Dagfinn Høybråten om et nordisk prosjekt. Det er mange nordiske prosjekter, men ett av dem ble jo tatt opp i globaliseringsforum der det ble satt i gang et prosjekt for å se på hvordan nordiske land kunne gå sammen om å bidra til lavere utslipp i en gruppe av utviklingsland innenfor for eksempel en kraftsektor eller en eller annen tungindustri. Det er nå enighet i miljøkomiteen om at man bør gjøre en nordisk visibility studie i samarbeid med utvalgte uland for å se på nettopp om noen nordiske land kan gå sammen med en gruppe uland. Jeg tror det er et godt nordisk prosjekt, spesielt fordi det er lite framgang i de globale forhandlingene. Hvis Norden kunne vise en gruppe uland hva man kan få til ved å samarbeide, så vil det være et vesentlig bidrag til store reduksjoner, men også framgang i forhandlingene. Så det er en utfordring til oss alle at vi følger opp det forslaget som kom fra Nordisk Råd selv om en slik visibility studie.

Jag vill också framföra ett varmt tack till samtliga ministrar för mycket intressanta bidrag i den här debatten.

Jag vill lyfta fram grön tillväxt ur ett globalt perspektiv. Efter klimatmötet i Köpenhamn antogs Copenhagen Accord, att upprätta och finansiera en grön klimatfond. Det lyftes också upp Redd-ordning, det vill säga hur vi ska kunna reducera klimatgasutsläpp som nu sker genom att vi har en stor avskogning. Klimatfonden beräknades röra sig om 30 miljarder US dollar 2010-2012 och 100 miljarder US dollar efter 2020.

Ska vi lyckas få en grön växt som vi talar om här i dag och ett hållbart samhälle, där vi också har hört om en halverad utsläppsnivå men samtidigt en befolkningsökning som vi vet eskalerar, kommer det att krävas nationella, nordiska, europeiska och globala insatser.

Jag vänder mig till samtliga ministrar - men jag antar att tiden inte räcker till – och speciellt Finlands statsminister som blivande ordförande i Nordiska ministerrådet: Är ministern beredd att i Nordiska ministerrådet driva frågan hur vi nu ska kunna få på plats den gröna klimatfonden, Redd, eventuellt Redd+ som det har talats om och också Nordens möjligheter att bidra till grön teknologiutveckling?

Tak, hr. præsident. Jeg vil gerne følge op på det spørgsmål, som fru Line Barfod rejste, nemlig ejendomsretten til ressourcerne og en bæredygtig forvaltning af ressourcerne. Norden er jo måske verdens rigeste region, når det gælder naturressourcer, både levende og ikke-levende, og ikke mindst Nordatlanten har jo et enormt ansvar for disse rige ressourcer. Så det må vel være en klar fællesnordisk sag, at vi støtter ideen om, at det er folkene i Nordatlanten, folkene i Norden, som har ejendomsretten til ressourcerne, og at man kan forvalte dem på en bæredygtig måde.

Men mit spørgsmål er faktisk til Norges statsminister, og det er, for det første om han støtter idéen om, at man i grundloven indfører, at naturresourcerne er folkets ejendom, og for det andet hvorfor Norge går sammen med EU, når det gælder fælles ressourcer i Nordatlanten. Nu tænker jeg på makrel, sild og blåhvilling og andet. Hvorfor står man ikke sammen i Norden og i Nordatlanten, når det gælder disse fælles ressourcer? Norge går i stedet sammen med EU, som efter min mening ikke har en bæredygtig udnyttelse af de levende ressourcer.

Det var jo i statsministrenes innlegg en tydelig rød tråd, som jo understreket betydningen av at vi klarer utviklingen mot det vi kan kalle for en grønn økonomi. Jeg tror hele Nordisk Råds parlamentariske forsamling er enig i at hvis vi ikke klarer en slik utvikling, vil vi heller ikke greie å uvikle våre egne økonomier. Det ligger en stor utfordring i dette, og det er enighet om det – og det er bra.

Jeg har tre refleksjoner. Det første er at jeg mener at utviklingen dog strekker seg lenger enn det temaet som vi snakker om nå. Det handler om at den framtidige organiseringen av Europas og verdens økonomi ikke kan være basert på at verdens befolkning stadig bruker mer og mer fortere og fortere. Jeg tror ikke det kommer til å gå. Jeg tror ikke at motoren i den materielle utviklingen kan være at vi bruker stadig mer på en sånn måte at det blir det viktigste. Den nordiske velstanden har vært bygd på den mekanismen, men den vil på et eller annet punkt nå et tak. Jeg vil gjerne høre statsministerens refleksjoner rundt det, og gjerne også en refleksjon rundt det selfølgelig vanskelige spørsmål: Hvordan kan vi skape oppslutning i vår befolkning om dette?

Et annet punkt er at jeg er helt enig med vår statsminister Stoltenberg i hans refleksjoner rundt markedet. Men også her er det et lite tillegg: Markedet vil ikke håndtere situasjonen uten en sterk politisk styring. Da må vi ha sterke demokratier, og vi må ha en sterk politikk for å klare det. Der er det en uenighet i høyre- og venstredimensjonen, også i denne forsamling. Jeg er helt sikker på at skal vi makte å imøtekomme det som sies fra statsministerens side her, er det en erkjennelse som vil komme fram, og jeg vil gjerne også høre noen synspunkter på det.

Til slutt skal jeg bare si at uten stabile økonomier vil dette aldri gå. Befolkningen vil ikke slutte opp om det. Vi ser tendenser i Europa. Se hva de nå gjør i Storbritannia – voldsomme kutt! Det vil skape ustabilitet. Det vil skape nye klasseskiller. Det vil undergrave muligheten til å skape en grønn økonomisk utvikling i Europa – og også i Norden.

Puheenjohtaja! Vastaan tuohon yksityiskohtaiseen kysymykseen, joka koski Suomen puheenjohtajakautta ja sitä, miten ilmastokysymyksessä erityisesti nämä rahoitusmekanismit ovat tässä Suomen puheenjohtajuusohjelmassa esillä. Tietenkin nämä ilmastokysymykset ovat keskeisesti esillä, mutta aivan näin yksityiskohtaisesti ei meillä sitten pohjoismaisella tasolla tämän niin kuin rahoituksen osalta linjata, mutta voi sanoa, että nämä puheenjohtajuusvuoden linjaukset eivät millään tavalla sulje pois sitä, etteikö tehdä työtä sitten tämän tällaisen kansainvälisen rahoituksen puolesta.

Skandinavisk oversættelse:

Ordförande! Jag besvarar den detaljerade fråga som gällde det finländska ordförandeskapet och hur klimatfrågan och särskilt dessa finansieringsmekanismer framgår av programmet för det finländska ordförandeskapet. Dessa klimatfrågor har naturligtvis en central ställning men riktigt så här detaljerat dras det inga riktlinjer för dem eller finansieringen på nordisk nivå, men jag kan säga att dessa riktlinjer för ordförandeskapsåret utesluter på inget sätt arbete för att främja sådan här internationell finansiering.

Når det gjelder makrell, så mener jeg at den skal forvaltes på en bærekraftig måte som andre fiskeriressurser. Jeg mener at noe av det vi har greid i Barentshavet, i Norskehavet, i det nordatlantiske fiskerisamarbeidet, er at vi i all hovedsak har greid å forvalte fiskeriressursene på en bærekraftig måte, og bedre enn veldig mange andre land. Det skyldes at vi har forhandlet fram kvoter, blitt enige om fordeling mellom landene, og så holdt oss til de kvotene og nedkjempet ulovlig fiske.

Jeg mener at det er et problem at det nå foregår fiske på makrell uten at det er enighet om kvotene. Det er jeg kraftig motstander av. Jeg mener at det veldig undergraver en bærekraftig, miljøvennlig forvaltning av disse ressursene, og jeg mener at det er helt i strid med det som er en forsvarlig, ansvarlig og bærekraftig forvaltning av fiskeriressurser. Så det som er Norges standpunkt, er at vi må sette oss ned og forhandle og bli enige om kvotene og så holde oss til de kvotene. Alt annet innbærer bare at alle land fisker alt de kan, og at makrellstammen blir ødelagt. Det er et problem for miljøet, for naturen, men det er også et problem for de økonomiske interessene til de involverte landene over tid når man har fisket ut og ødelagt stammene. Det er makrell.

Kort: Når det gjelder naturressurser ellers, tror jeg det er litt uheldig å ha et absolutt prinsipp om at staten skal eie alle naturressurser. Jeg mener at man må skille. I Norge har vi innført et lovverk som gjør at staten eier alle naturressurser i grunnen, altså i kontinentalsokkelen, olje og gass. Vi eier all vannkraft. Vi har noe som heter hjemfallsrett som gjør at den tilfaller staten etter en tid. Men for eksempel at staten skal eie all jord – det prøvde man seg på i Sovjetunionen – det har vi gitt opp i Norge.

Nej, det er ikke kun om makrel. Men når vi taler om fiskeriressourcer, vil jeg sige, at vi i vores lovgvining har det, som på færøsk jo hedder (der tales færøsk), og taler man skandinavisk, hedder det folkets ejendom. Jeg tror, at mange færinger har svært ved at forstå, hvordan det skal udmønte sig i konkrete ting, og der arbejder vi nemlig med en såkaldt ressourcerente, sådan at man føler, at man har del i ejerskabet til ressourcerne. Så jeg tror selvfølgelig, det er meget interessant, at man tager det her spørgsmål op, for når vi snakker om bæredygtig vækst, er det jo meget vigtigt, at regeringerne, folkene, har ejendomsretten over ressourcerne.

Kommer det til spørgsmålet om makrel, synes jeg, at man, hvis der er noget i naturen, som ændrer på, hvordan fiskebestandene færdes, altid skal kunne tage det op til forhandling igen, for det er også sådan på Færøerne, at makrellen i øjebliket er ved at spise al den anden fisk, som svømmer. Så det er alvorligt, også med hensyn til, hvordan man håndterer spørgsmålet om makrellen. Tak.

Nokkur orð um makríl. Ég minnist þess ekki að hafa nokkurn tíma verið ósammála vini mínum Jens Stoltenberg. En mér finnst að Noregur verði að viðurkenna að Ísland á skýlausan rétt samkvæmt hafréttarsamningum til veiðar á makríl í okkar lögsögu. Það er óásættanlegt, þegar fyrir liggur stóraukin ganga makríls í íslenskri lögsögu á undanförnum árum þar sem hlutfall Íslands af heildarveiðum hefur verið 17%, að nú eigi að skammta okkur rúmlega 3%. Það er algjörlega óásættanlegt.

Skandinavisk oversættelse:

Noen ord om makrell. Jeg kan ikke huske å noen gang ha vært uenig med min venn Jens Stoltenberg, men jeg synes at Norge må innrømme at Island har en udiskutabel rett ut fra Havrettstraktaten til makrellfiske i vår jurisdiksjon. Det er uakseptabelt når det har vært en stor økning av makrell i islandsk jurisdiksjon de siste år, der Islands andel av den totale fangsten har vært 17 prosent, at vi nå bare skal få sirka 3 prosent. Det er helt uakseptabelt.

Tak, præsident, og tak til ministrene. Vi hørte om en version 1.0, som var meget national, og så hørte vi om version 2.0. Og vi hørte jo, at der hele kredsen rundt næsten var enighed om, at denne plan måske er det, der skal drives frem. Men der er nogle barrierer, som jeg ser, og dem vil jeg gerne spørge til: Er I alle indstillet på med grøn vækst at skabe et nordisk hjemmemarked?

Det er jo en klar konstatering – som vi også hørte det fra Stoltenberg – at en stor del af økonomien skal komme fra det private erhvervsliv. Men det private erhvervsliv mener, at vi er i en situation, hvor der er alt for mange barrierer, når det handler om at lave et nordisk hjemmemarked. Og et nordisk hjemmemarked vil jo være det, der virkelig kan få en betydning for os – også med hensyn til at kunne udvikle en videre eksport, altså når der er et grundlag, man kan frembringe sine varer på i et hjemmemarked.

Så det er mit spørgsmål.

Tak. Vi snakker grøn vækst, vejen ud af krisen og bæredygtighed. For nogle er der jo kommet andre ting oven i krisen, og det er - apropos den diskussion, der lige har været – uanset hvem der ejer hvad. Nye udfordringer og muligheder åbner sig, men hvis der samtidig lægges hindringer i vejen for, at man kan leve af det, man har gjort altid og gør i øjeblikket, hvad skal man så gøre?

Jeg har et konkret spørgsmål til Færøernes og Grønlands repræsentanter og til samtlige statsministre. Der kører i øjeblikket en kampagne imod hvalfangst. I hvert fald har de danske folketingsmedlemmer i deres mailboks fået et sted mellem 500 og 700 mails rettet mod hvalfangst. Hvad gør man på Færøerne for at oplyse om traditionen og fangsmetoderne i forbindelse med hvalfangst? Og med hensyn til Grønland: Hvor kraftigt har det på nuværende tidspunkt indvirket økonomisk, at EU har lavet den nye særlovgivning?

Til de andre statsministre vil jeg stille spørgsmålet: Hvad gør I, og hvad vil I gøre sammen for at støtte de to selvstyrende områder på det her område?

Tak, hr. præsident.

Jeg vil også gerne tage spørgsmålet om forvaltningen af ressourcer og ejerskab, som er blevet taget op af flere her, op. Vi har i Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe sagt, at vi mener, at naturressourcerne altid skal benyttes til samfundets bedste. Og det er livsvigtigt under en finanskrise at sikre folkets ejerskab af alle naturressourcer.

Der må jeg så til min gamle studiekammerat Jens Stoltenberg sige, at vi ikke mener al jord. Det skal han ikke være bange for.

Islands statsminister har snakket om en revision af den islandske grundlov, og jeg vil gerne stille et spørgsmål til lagmand Kaj Leo Johannesen, for jeg har forstået, at der i det færøske forslag til en grundlov står, at naturressourcerne skal være samfundets ejendom, og at de, som benytter dem, skal betale for det til samfundet. Er der bred politisk enighed om dette på Færøerne, og støtter lagmanden dette forslag? Er der nogen konstitutionelle komplikationer ved en færøsk grundlov, blandt andet med hensyn til forholdet til Danmark? Og er det meningen, at forslaget til en færøsk grundlov skal udlægges til folkeafstemning?

Herr president!

Vi är alla eniga om att Norden har en stor möjlighet att bli en riktig och viktig aktör globalt i utvecklandet av energieffektiva lösningar och förnybara energiformer. Förverkligandet handlar nu om vilja och, inte minst, om en målmedveten politisk vilja.

Jag vill utvidga den här diskussionen om grön tillväxt till Nordens närområden och det hav som omger oss. Mycket positivt har skett i vårt närområde tack vare ett internationellt samarbete där de nordiska länderna har en central betydelse. Det gäller både Östersjön och Barents.

På ett stort vattenforum i Moskva för en dryg vecka sedan konstaterades stora framgångar i reningen av avloppsvatten i S:t Petersburg, Kaliningrad och Lenoblast. Det har till stor del varit möjligt tack vare lån som beviljats av finansieringsinstitut och fonder NDEP, NIB och Nefco.

Det är viktigt att de nordiska länderna också i fortsättningen är villiga att satsa i dessa miljöfinansieringsfonder. Genom att finansiera miljöprojekt skapar vi förutsättningar för en ekologiskt hållbar ekonomisk tillväxt i Nordens närområden, med positiva återverkningar också på Norden.

Min fråga till statsministrarna är hur de ser på betydelsen av dessa nordiska och nordliga finansieringsinstituts framtid och betydelse som verktyg för en grön tillväxt.

Først og fremmest er det rigtigt, at vi får mange e-mail angående drab på grindehvaler på Færøerne, og vi prøver at svare på hver eneste af dem for at oplyse om, hvordan vi behandler hvaler på Færøerne, og det, som vi selvfølgelig kører meget hårdt på, er de stolte principper, som vi altid diskuterer i nordisk regi, nemlig at det er bæredygtig fangst. Det er det, som vi foretager ud fra de bedste oplysninger, som vi hidtil har om hvalfangst. Den er bæredygtig på alle måder.

Vi sætter strengere og strengere regler op for os selv for, hvordan et drab skal foregå, og i forhold til for 20 år siden tror jeg, der er stor, stor forskel på, hvor vi vælger de forskellige steder til at dræbe grindehvaler. For det er ikke alle steder, som er egnede til drab på grindehvaler. Så det, som vi kan gøre på Færøerne, er at værne om, at vi har en bæredygtig måde at dræbe grindehvaler på Færøerne på, og det håber vi så på at andre også kan respektere. Så det er ressourceforvaltning, når det er bedst.

Når det kommer til den nye styrelsesordning, som mange kalder en grundlov, er det en brav kamp på Færøerne. Det er helt rigtigt, at det også er en gammel kamp. Vi har haft en gammel styrelsesordning fra 1995. Vi arbejder nu med den nye. Nogle partier vil kalde den en grundlov, nogle partier vil kalde det en ny styrelsesordning. Vi fra mit parti vil sige, at vi har en af slagsen, og at vi ikke har brug for to. Det, som vi arbejder på, er at få en konsensus om det. Det, som vi kæmper med i øjeblikket, er det, som vi kalder det rigsretlige, altså hvordan vi stadfæster vores position i forhold til omverdenen, og det ser ud til, at de fleste partier er med på at lave nogle forandringer, således at vi gør det i et godt samarbejde med også Danmark. Det er vores mål.

Ja, ingen kommentarer til det. Men jeg kan da sige, at jeg følger rigsfællesskabet og også modtager en del mails om grindefangst, og dem forsøger vi også at svare på. En del af spørgsmålene var jo rettet et spcifikt sted hen, så jeg tror, at jeg vil indskrænke mig til spørgsmålet fra Ole Vagn Christensen, som rullede den vision ud, at der var behov for et større hjemmemarked end det nationale for at drive den grønne teknologiudvikling. Det er jeg hundrede procent enig i. Jeg tror, at vi skal kigge længere end til Norden.

Der er et betydeligt perspektiv i at udvikle EU's indre marked til at blive et grønt indre marked. Der er selvfølgelig, i forbindelse med man gør det, en betydelig opgave i at sikre, at hele EØS tænkes med, og at den nordiske tænkning om miljø- og energistandarder med videre lægges til grund for udviklingen af et europæisk grønt indre marked. Det synes jeg, at der er et perspektiv i. Der er ingen tvivl om, at kan man udvikle et grønt indre marked med en halv milliard mennesker, vil det være drivende i forhold en erhvervs- og teknologiudvikling, og det vil være af stor betydning for at fastholde de styrkepositioner, som vi har i forhold til den grønne teknologi.

Jeg tror, at jeg vil indskrænke mig til den ene bemærkning og så i øvrigt takke for en god debat.

Jag noterar också att här finns en väldig efterfrågan på skattefinansierad styrning av grön tillväxt och gröna investeringar.

Tidigare frågades hur vi ska ha kontakt med näringsliv och liknande. Precis som Lars Løkke redogjorde för ledde jag en särskild svensk hållbarhetskommission med fackliga företrädare och företrädare för näringsliv och akademier. Den ständigt återkommande utgångspunkten, framför allt från forskarvärlden, är att styrmedel är bättre än subventioner när det gäller klimatförändringar.

Det är bättre att ha tydliga styrmedel som sätter rätt pris på utsläppen, men världen över efterfrågas i stället kraftiga subventioner av olika slag som inte sällan gränsar till snedvridning av konkurrensen. Det har jag stött på i Japan, det finns mycket av det i USA, och det har efterfrågats en hel del här i dag.

Det finns ett krav på grundläggande forskningsresurser som vi måste säkerställa, och vi måste ha de ekonomiska styrmedlen. I Norden använder vi dem i större utsträckning än någon annanstans.

Via styrmedlen måste vi få en konkurrenskraft som gör det gröna kommersiellt gångbart och intressant. Det finns en efterfrågan på detta i världen.

Jag ska samtidigt säga att även vi har innovationspengar, och i det här gränslandet diskuterar vi hur det exakt ska se ut. Jag tror dock, som sagt, mer på forskningens synsätt att man ska använda tydligare styrmedel framför subventioner.

Það var talað hér áðan um að við ættum ekki bara að tala um grænan vöxt, það ætti líka að tala um félagslegan vöxt. En það er nú einu sinni svo að atvinnuuppbygging, og kannski ekki síst grænn hagvöxtur, er hin hliðin á félagslegum vexti og á velferðarkerfinu. Ég held sannarlega að það séu tækifæri nú og ég finn áhuga hér í salnum, sem við forsætisráðherrarnir hljótum að taka eftir og vinna með að efla samvinnu og áætlanir um grænan vöxt. Spurt var: Er hægt að vinna saman að grænum hagvexti, grænni atvinnuuppbygginu, þvert á flokka? Svar mitt við því er: Já.

Á Íslandi, eins og annars staðar, er hart tekist á um atvinnuuppbygginguna en eins og ég nefndi í framsöguerindi mínu hér áðan er full samstaða um það á Alþingi, og hefur verið samþykkt um það tillaga sem allir flokkar standa að, bæði til hægri og vinstri og miðjuflokkar, að taka á grænum hagvexti og grænni atvinnuuppbyggingu. Við erum líka að taka að borðinu í þessu skyni, til þess að byggja upp hagvöxt og auka atvinnu á Íslandi, verkalýðshreyfinguna og aðila vinnumarkaðarins. Ég er sannfærð um að þetta verður eitt af stóru málunum í þeirri atvinnusköpun og atvinnuuppbyggingu sem vonandi fer fram á næstunni milli allra flokka á Íslandi.

Skandinavisk oversættelse:

Det ble her tidligere sagt om at vi ikke bare burde diskutere grønn vekst, men at man også burde snakke om sosial vekst. Det er likevel engang slik at arbeidslivsutvikling, og ikke minst grønn økonomisk vekst, er den andre siden av sosial vekst og av velferdssystemet. Jeg tror sannelig at det er en mulighet nå – og jeg merker en interesse her i salen som vi statsministrene må legge merke til og arbeide med – for å styrke samarbeidet og planer om grønn vekst. Det ble spurt: Er det mulig å arbeide sammen for en grønn økonomi og en grønnere arbeidslivslivsutvikling på tvers av partiene? Mitt svar er: Ja.

På Island, som andre steder, debatteres det heftig om arbeidslivsutviklingen, men som jeg nevnte i innledningstalen min her tidligere, er det full enighet på Alltinget om at vi skal arbeide videre med grønn økonomisk vekst og en grønnere arbeidslivsutvikling, og et forslag om dette har blitt godkjent av alle partier både på høyre- og venstresiden og i sentrum. Vi samarbeider også med fagforeningene og partene i arbeidslivet i den hensikt å styrke den økonomiske veksten og øke sysselsettingen på Island. Jeg er overbevist om at dette blir ett av de store spørsmålene for alle islandske partier når det gjelder den arbeidsskapingen og arbeidslivsutviklingen som forhåpentligvis vil foregå i den kommende tiden.

Jag vill tacka Christina Gestrin för att hon tog upp frågan om Östersjön. Jag hade också tänkt förära den med min tid, men den var, tyvärr, lite för kort för det. Det får komma nästa gång. Jag tycker att den frågan är så viktig, och vi har från Ålands sida lyft upp den på mötet med statsministrarna i dag.

Jag anser att det är viktigt att statsministrarna håller sin hand över den här frågan, pekar med hela handen och alldeles klara på att man gemensamt är med i internationella arbetet för att se att det går framåt.

När det gäller stora miljöfinansierade projekt kan Åland med sin lilla ekonomi förstås inte bidra så mycket, men i det lilla arbetet gör vi väldigt mycket, och det är just där som jag tror att man måste jobba. Man måste jobba på ett sådant sätt att enskilda företagare och enskilda människor bidrar till att göra Östersjömiljön bättre.

Vi har ett intressant projekt på gång på Åland där vi håller på och bygga upp ett reningsverk i Östersjön. Musselodling tar bort övergödningsämnen, vilket vi sedan använder till energi. Det är kanske en av räddningen för Östersjön.

Ensinnäkin näistä pohjoismaisista kotimarkkinoista. Vierailin juuri Kiinassa, jossa vuonna 2025 on ainakin 25 kaupunkia, jossa on vähintään 25 miljoonaa asukasta, eli pohjoismaiset markkinat ovat kyllä kotimarkkinoina hyvin pienet. EU-tason markkinat alkavat olla jo oikeaa kokoluokkaa. Eli meidän pitää pystyä tällaisten sisämarkkinoiden luomiseen nimenomaan Euroopan laajuisella tasolla ollenkaan kuitenkaan väheksymättä sitä työtä, mitä pohjoismaisella tasolla tehdään esimerkiksi juuri energia- ja sähkömarkkinoiden osalta.

Det var mycket bra att Christina Gestrin tog upp den här frågan gällande Östersjön. När det gäller betydelsen av NDP, NIB och Nefco har de naturligtvis ganska stor betydelse, men vi måste också minnas att de bara är tilläggsinstrument. Det är ju så att den gröna tillväxten borde man skapa huvudsakligen på marknaden och med hjälp av dem. Men det står också i Finlands ordförandeskapsprogram för ministerrådet att vi borde stärka NDP:s och Nefcos ställning ytterligare, också som miljöfinansieringsinstrument.

Skandinavisk oversættelse:

För det första om denna nordiska hemmamarknad. Jag besökte just Kina där det kommer att finnas åtminstone 25 städer med minst 25 miljoner invånare år 2025, det vill säga den nordiska marknaden är nog mycket liten som hemmamarknad. Marknaden på EU-nivå börjar redan vara av lämplig storlek. Det vill säga vi måste kunna skapa en sådan här inre marknad uttryckligen på europeisk nivå, naturligtvis utan att underskatta det arbete som utförs på nordisk nivå till exempel i samband med energi- och elmarknaden.

Det var mycket bra att Christina Gestrin tog upp den här frågan gällande Östersjön. När det gäller betydelsen av NDP, NIB och Nefco har de naturligtvis ganska stor betydelse, men vi måste också minnas att de bara är tilläggsinstrument. Det är ju så att den gröna tillväxten borde man skapa huvudsakligen på marknaden och med hjälp av dem. Men det står också i Finlands ordförandeskapsprogram för ministerrådet att vi borde stärka NDP:s och Nefcos ställning ytterligare, också som miljöfinansieringsinstrument.

Når det gjelder nordisk hjemmemarked, er det svart og sagt mye fornuftig om det. Bare kort: Alt som bygger ned grensehinder, blir også bygget ned i et nordisk hjemmemarked, og alt som utvikler markedene, ved å stille miljøkrav og ved å stille rensekrav, gjør at det skapes markeder for nye produkter. Så det må vi gjøre mer av.

Når det gjelder hvalfangst, som jeg også fikk spørsmål om, må jeg bare si at det nye med det er at norske diplomater kan veldig mye om hval – overraskende mye, egentlig. Det er det også behov for, for når vi kommer ut i den store verden, oppdager vi at overraskende mange mennesker tror at en hval er én type dyr – punktum – og at det i diskusjonen er synspunkt der en på en måte er for eller mot å drepe fugl, som om det var én fugl. Vi bruker mye tid på å forklare at det er mange ulike typer hval, og at noen hval er truet, annen hval er ikke truet. Vi har mange hundre ansatte i norsk utenrikstjeneste som bruker ganske mye av sin tid på dette.

Jeg synes vi har hatt en interessant debatt her om eiendomsrett til naturressurser, med klare innslag av ideologiske overtoner. Her vil jeg si at jeg er tilhenger av sterkt statlig eierskap, offentlig eierskap, til naturressurser. Vi har praktisert det i Norge. Staten eier for eksempel oljen og gassen og en del andre naturressurser. Men som sosialdemokrat er jeg pragmatisk. Det betyr at jeg tror den type prinsipper må tilpassses litt det landet man lever i, tilpasses den historien og de nasjonale forutsetninger. Den viktigste naturressursen verden har, er jord. Og den mener jeg definitivt ikke staten bør eie, i hvert fall ikke som prinsipp.

Vann er en viktig naturrressurs. I Norge har vi mye privat eiendomsrett til vann. Du kan bore og finne vann, og du eier det. Dette gjør man kanskje annerledes i Saudi-Arabia. Derfor mener jeg vi alt i alt skal være ganske pragmatiske når det gjelder dette spørsmålet.

Jo, tak. Der blev stillet et spørgsmål om EU's særlove. Jeg går ud fra, at det er sælskind, der menes. I den henseende kan jeg så sige, at det indtil nu er rimelig begrænset, hvad den særlov har betydet. Hele den debat, der er foregået i EU om sælskind, har betydet, at sælskindsbranchen i Grønland er i knæ. Det er svært for de familier, der lever af det, at få en omsætning, som er stor nok. Så hele debatten har alt i alt været meget negativ på Grønland.

Når vi går ind og taler om hvalfangst, vil jeg sige, at vi også har bæredygtig hvalfangst i Grønland. Vi retter os efter de anbefalinger, der kommer fra NAMCO, IWC arbejder vi også sammen med, og det er så derfra, vi får kvoterne. Det hænger jo også sammen med de kulturelt traditionelle erhverv, som vi har på Grønland. Jeg er også meget enig i, at det private erhvervsliv også skal være et bærende element i at få grøn vækst, men det betyder samtidig for os som politikere, at vi skal kunne stille krav, og at vi også skal kunne give nogle gulerødder til det private erhvervsliv. Vi skal skabe rammerne. Eksempelvis har vi i Grønland fjernet indførselsafgifter på elbiler, sadan at man kan få fremmet det. Den slags skal vi have mere af. Tak.

Bästa nordiska vänner,

Finland är ett relativt litet land med en befolkining på dryga fem miljoner. Om vi granskar Norden sammanlagt är vi lite fler, men i ett globalt perspektiv kan man väl tycka att detta inte heller blir så välidigt mycket. Kanske vi alltså inte har kvantitet, men det jag vill påstå är att vi har kvalitet.

Nordisk kvalitet återspeglas bland annat i någonting som jag här önskar kalla för det mentala landskapet av globala framgångar. Kort och gott, Norden väcker positiva känslor och finns bland de mest framgångsrika varumärken i världen. Det är vi Norden tillsammans. Jag är övertygad om att den här mentala bilden är till hög grad verklighetsbaserad. Vi har klarat oss bra och som ett bevis på detta placeras Norden i regel på topp i flera olika internationella analyser och jämförelser. Och de kan väl inte alla ha fel.

Hur som helst, vår självklara målsättning är att klara oss bra även i framtiden. Detta kräver att vi fortsätter kämpa för att utveckla våra samhällen med öppna ögon och känsliga sinnen. Demokrati och deltagande, jämställdhet och transparens, frihet och solidaritet, konkurrenskraft och välfärd, alla värden som vi är kända för och alla värden som vi oavbrutet ska sträva efter. Och det är lika bra att medge, att vi kommer aldrig att vara färdiga, vi kommer aldrig att nå helt fram, men det är vår gemensamma vilja att fortsätta själva resan som räknas. Och i en allt mer global verklighet kan vi på många områden skapa mervärde genom att samarbeta. Och det är just detta, nordisk nytta, som ska vara vår ledstjärna i samarbetet.

Kära vänner,

Om man försöker beskriva vad som har hänt i det nordiska samarbetet under de senaste åren så tycker jag att man bör lyfta fram en genomgående omvandling i själva perspektivet. Vi har genom statsministrarnas globaliseringsinitiativ vänt blicken allt mer utåt och anammat tanken om nordisk nytta och kompletterande styrkor i en värld av tilltagande internationell konkurrens. Finland kommer att vara ordförande för Nordiska ministerrådet 2011 och det utåtriktade tankesättet präglar även det finska ordförandeskapet.

Vi har valt hanteringen av klimatförändringen som huvudtema för vårt program. Vi vill fortsätta utveckla och profilera Norden som en aktiv föregångare och pådrivare inom klimatområdet samt betona vikten av en bred och tvärsektoriell sammanslutning bakom klimatvänliga lösningar och en hållbar samhällsutveckling. Norden kan på många sätt visa vägen med sitt kunnande och pragmatiska och resultatinriktade agerande. Det är mot denna bakgrund som vi har valt att rubricera programmet Det gröna Norden, klimatsmart aktör. Klimatförändringen ska bemötas resolut och konsekvent på alla nivåer, allt från lokala åtgrärder till internationella handlingsfora. Apropå de internationella klimatförhandlingarna, även om processen i sig inte kanske har fortskridit så smidigt som vi skulle ha önskat, återstår faktum att klimatförändringen hör till de absolut största globala utmaningarna vi står inför. Vi får inte tappa fokus. Vi måste jobba på, och vår expertis kan bidra till att finna nödvändiga gemensamma lösningar. Samtidigt ska vi komma ihåg att främjandet av vår klimatkompetens är i högsta grad kopplad även till det egna välbefinnandet. Utöver att en miljövänlig teknologi, energieffektivitet och satsningar på förnybar energi är viktigt ur ett miljöperspektiv ska det nordiska näringslivet kunna dra nytta av att rida i spetsen av den nya gröna vågen. Den nya ekonomiska dynamiken ska i sin tur frambringa förutsättningarna till att upprätthålla en rättvis och välfärdsskapande samhällsstruktur. Det är vi Norden tillsammans.

Det konkreta klimatarbetet förs framåt bland annat med de nämnda globaliseringsinitiativen, som startades under det förra finska ordförandeskapet 2007. Det som sattes i gång på nordiska statsministrarnas sommarmöte i Punkaharju har vuxit till ett ledande nordiskt tema med omfattande aktiviteter och detta ska vi fortsätta bygga på. Centrala områden är satsningar på klimat, miljö och energikunnande, forskning och utveckling och innovationsfrämjande samt förutsättningarna för grön näringsverksamhet. Som ett exempel kan nämnas det nordiska toppforskningsinitiativet som i sin första fas i synnerhet har fokuserat på klimat och energi. Det rör sig om genom alla tider den största, gemensamma nordiska forskningsinsatsen.

I övrigt anser vi att man nästa år hellre ska fortsätta ambitiöst med de redan påbörjade insatserna i stället för att utveckla helt nya initiativ och projekt. I grunden är det fråga om det som jag konstaterade redan i början: Vi måste våga lita på kvalitet snarare än kvantitet.

Ett annat fokusområde för det finska ordförandeskapet är barn och unga. Vi vill bidra till en levande nordisk identitet bland de unga emedan ungdomens engagemang och deltagande utan tvivel är en ödesfråga för ett fortsatt aktivt nordiskt samarbete. Skaran av äldre nordister minskar hela tiden ungdomarnas språkförståelse och detta är i synnerhet i Finland en annan viktig ingrediens med tanke på framtiden. De nordiska språken är grundpelaren för samarbetet och känslan av samhörighet. Breda kunskaper i språk och kultur utvidgar horisonten för vidare förståelse och inlärning samt främjar beredskapen att möta nya kulturer och värderingar även utanför Norden. Detta ska vi värna om.

Ordförande, bästa delegater, bästa statsminister Kiviniemi!

Jag vill tacka den finska statsministern för en utförlig presentation av det finska programmet.

Jag vill på den socialdemokratiska gruppens vägnar fästa uppmärksamhet på ett viktigt politikområde som också kräver vår uppmärksamhet under det följande året, nämligen konsumentpolitiken.

Konsumentpolitiken är ett område som, om något, berör de nordiska medborgarnas vardag och trygghet. Det är ett område där Norden tidigare framstod som en stark region och hade ett stort inflytande också på EU:s konsumentpolitik. Varför det här är aktuellt inför 2011 beror på att vi står inför en behandling av ett stort samlat konsumenträttighetsdirektiv i EU som är i full gång. Och det är inte en dag för tidigt att vi från Norden gör en insats för att säkra konsumenternas rättigheter.

Vi har sedan beslutet om en modernisering av Nordiska ministerrådet, där det formella ministerrådet för konsumtion lades ner, diskuterat huruvida konsumentfrågorna fungerar i Nordiska rådet inom det nordiska samarbetet eller inte. Vi är bekymrade över den bedömningen som de nordiska samarbetsministrarna har gjort att samarbetet fungerar, eftersom vi har en annan uppfattning om ärendet.

Jag kommer med några fakta och motiveringar.

De nordiska konsumentministrarna skrev redan 2007, att de inte ansåg att konsumentarbetet i det informella ministerrådet kunde fungera då det inte fanns sekretariatsservice att tillgå och också då man förutsatte att de nationella projekten skulle ha en egen finansiering.

Också konsumentorganisationer i Norden anser att NordKons - ämbetsmannagruppen för konsumenter inte fungerar tillfredsställande. Speciellt med tanke på koordinationsarbetet inom EU, inte minst med tanke på det viktiga konsumtionsarbetet, är det viktigt att vi också får den att fungera.

Dessutom görs det ingen årsrapportering längre för konsumentsamarbetet.

Allt detta leder till att Nordiska rådet och ministerrådet inte kan ha en dialog, och de rekommendationer som rådet tar beaktas inte. Därför hoppas och önskar vi att ordförandeskapet också behandlar dessa ärenden och tar upp konsumentpolitiken på sin agenda under nästa år.

Tak til den finske statsminister for fremlæggelse af formandskabsprogrammet for næste år. Det er jo lidt svært at spørge meget ind til det, fordi vi ikke har set det på tryk i forvejen. Så vi ved ikke, præcis hvad det indeholder. Jeg håber, at vi kan diskutere, at det fremover kunne være rart at se formandskabsprogrammet.

Men det, jeg gerne vil spørge til - for det hørte jeg ikke blive nævnt af den finske statsminister - er spørgsmålet om, om man også under det finske formandskab vil have fokus på Vestnorden. Der er blevet diskuteret meget her om klimaforandringerne, og hvilken betydning klimaforandringerne har. Et af de steder, man mærker det tydeligst, er i Vestnorden. Vi har hele debatten om, hvad der kommer til at ske med det arktiske område, hvad der kommer til at ske med de mange store magter i verden, som interesserer sig for, hvad der nu sker i Arktis med sejlruter, store naturressourcer og så videre. Det er også afgørende, hvad der kommer til at ske med levevilkårene for de mennesker, der lever i Vestnorden, når klimaet forandrer sig så meget, som vi ser det.

Derfor vil jeg gerne høre, om det også vil være et fokusområde for det finske formandskab at se på, hvad der sker i Vestnorden, så vi sikrer, at hele Norden står bag, altså at det ikke er noget, de vestnordiske lande står alene med.

Herr president, bästa parlamentarikervänner!

Jag vil börja med att gratulera Finland till ett framåtsyftande och mycket intressant ordförandeprogram.

Gränshindersamarbetet med syfte att minska de praktiska problemen för medborgare i Norden fortsätter. Detta är någonting som jag vill lyfta fram som väldigt viktigt och bra i det nordiska samarbetet.

I programmet lyfter också ordförandelandet upp de nordiska språken och att de är av central betydelse för samhörighet och förståelse. Jag hoppas att statsminister Kiviniemi under den fortsatta diskussionen här också kunde konkretisera vilka de viktigaste åtgärderna är för att just åstadkomma den situationen att vi lyfter de nordiska språken under de kommande åren. Vilka är de konkreta åtgärder som ordförandelandet med statsminister Kiviniemi i spetsen hade tänkt sig att göra?

Jeg har haft lejlighed til lige at skimme det finske formandskabs papirer, og jeg kan se, at der i forordet står, at det nordiske samarbejde er jordnært, pragmatisk og livskraftigt. Det må jeg sige, at jeg er meget enig i. Jeg synes faktisk, at det er en glimrende beskrivelse af det nordiske samarbejde. Jeg har et par enkelte ord til nogle af de temaer, som den finske statsminister også var inde på vedrørende globaliseringen, som selvfølgelig fortsætter.

Jeg synes, at det er vigtigt, at det finske formandskab er opmærksom på, at det måske i højere grad kræver et ejerskab i forhold til globaliseringen. Det har meget været et statsministerprojekt, og det kan sådan set være udmærket, men hvis det virkelig skal blive til noget, kræver det efter min bedste overbevisning et bredere ejerskab, end det rent faktisk har i dag.

Jeg kan godt forstå, at man har valgt klimaet som hovedtema, og vi har jo nu her af statsministrene hørt de gode argumenter for det. Jeg er ikke et øjeblik i tvivl om, at det kan medvirke til både globalt at skabe et bedre miljø og også at skabe nye varige arbejdspladser i de nordiske lande.

Så er jeg glad for, at man også har en overskrift, der hedder Medborgernes Norden, for den folkelige forståelse for det nordiske samarbejde er fuldstændig afgørende. Jeg synes, at når man kigger på de undersøgelser, der er lavet, så er der en ting, som er meget sigende: Den er, at rigtig mange af de nordiske medborgere synes, at det nordiske samarbejde er vigtigt, men faktisk ved de ikke ret meget om, hvad der foregår i det nordiske samarbejde. Vi bliver nødt til i langt højere grad at få udbredt, hvad der rent faktisk foregår i det nordiske samarbejde. Vi bliver nødt til i langt højere grad at få bredt ud, hvad det er, der rent faktisk foregår i Nordisk Råd og i Nordisk Ministerråd, for har vi ikke det folkelige engagement, nytter det ikke noget.

Jeg vil slutte med at sige, at der selvfølgelig fortsat også under det finske formandskab vil være fokus på grænsehindringer. Det synes jeg er rigtigt set, men jeg synes også, at vi her skal blive mere konkrete, og derfor er jeg glad for, at vi, som jeg forstår det, skal have en konference i begyndelsen af det nye år, hvor vi skal lægge mere vægt på, hvordan det egentlig er, at vi hindrer, at der kommer nye grænsehindringer, blandt andet når vi implementerer nye EU-direktiver. Her er det vigtigt, vil jeg gerne sige til det finske formandskab, at vi får inddraget både næringsliv og forbrugerorganisationer, for det er dem, der lever med grænsehindringerne i hverdagen de grænsehindringer, som er med til at forhindre øget dynamik og vækst i det nordiske samarbejde.

Socialdemokratiet i Nordisk Råd glæder sig til samarbejdet med det finske formandskab og tror på, at vi kan tage nye vigtige skridt i 2011.

Herr ordförande! Tack för bra och konstruktiva kommentarer, men det fanns några frågor gällande våra grannar i väst. Det är på det sättet att ministerrådet förbereder riktlinjer gällande våra grannar i väst och de kommer att presenteras nästa år eller år 2012. När det gäller de konkreta förslagen gällande hur vi kan förbättra språkkunskaperna finns det också konkreta förslag som delvis är sådana initiativ som redan är på gång, i programmet på sidan 16 och 17.

Mange tak for det, fru præsident. Ærede medlemmer af Nordisk Råd!

Nordisk Ministerråd har udrettet meget i det forløbne år, og jeg vil nu som formand give et overblik over nogle af de mange gode resultater, som er opnået inden for de forskellige områder.

Jeg vil starte med at fremhæve globaliseringsindsatsen og grænsehindringer, som jo har været de højest prioriterede områder i 2010. Mine norske og ålandske kollegaer vil redegøre for de to initiativer senere. Inden for nordisk nabosamarbejde har der været fokus på EU’s Østersøstrategi, hvor ministerrådet leder og deltager i en række flagskibsprojekter. Og der har været fokus på Hviderusland, hvor støtten til eksiluniversitetet European Humanities University i Vilnius fortsat er central.

På finansministrenes område har vi fortsat arbejdet med at bekæmpe internationalt skattely. De fælles nordiske forhandlinger om informationsudbytte og skatteaftaler har givet gode resultater siden 2007. I 2010 har de nordiske lande inklusive Færøerne og Grønland indgået aftaler med 18 stater. I alt er der indgået 27 aftaler, så Norden er altså blandt de førende lande i verden.

Kunst og kultur er en hjørnesten i fællesskabet, men det er jo også et område, som er under forandring. Målet er at gøre samarbejdet mere åbent, mere transparent, mere fleksibelt, og i 2010 indledte vi en evaluering, som skal være med til at vise, hvordan kultursamarbejdet kan ændres og udvikles fremover.

Ligestilling er vigtig i de nordiske samfund og der er international opmærksomhed om emnet. Senest i World Economic Forum's "The Global Gender Gap Report" fra oktober, hvor fire af de fem nordiske lande ligger i top ud af 134 lande.

Ministerrådet for uddannelse og forskning har fortsat udviklingen af forskningssamarbejdet gennem NordForsk og uddannelsessamarbejdet i Nordplus. På sessionen fremlægger ministerrådet for uddannelse og forskning sit nye forslag til strategi på uddannelses- og forskningsområdet, der hedder ”Kundskab for grøn vækst og velfærd”.

Børn og unge er fortsat et prioriteret område. Norden skal være verdens bedste sted for børn og unge. I april 2010 afholdt det danske formandskab en nordisk sprogkonference, hvor den nye sprogkampagne blev lanceret. Formålet er at styrke børn og unges forståelse af dansk, norsk og svensk. Webstedet ”Norden før og nu” er under udbygning i samarbejde med Danmarks Radio og de øvrige nordiske public service-stationer. Og det er altså en meget vigtig faktor i sprogkampagnen.

Ministerrådene for beskæftigelses- og arbejdsmarkedet samt for uddannelse og forskning har gennemført en analyse af landenes indsats mod ungdomsledigheden i de nordiske lande. Herefter undersøges mulighederne for nordiske tiltag.

For at øge patientsikkerheden i Norden har social- og sundhedsministrene besluttet, at der skal være en øget adgang til udveksling af information om tidligere virksomhedsudøvelse, når nordiske statsborgere søger om autorisation som læge eller andet sundhedspersonale i andre nordiske lande. Der er også udvekslet erfaringer om organisering af sundshedsvæsenet, samarbejdsmuligheder i forbindelse med forebyggelse af kroniske sygdomme og højt specialiserede behandlinger.

I regi af det erhvervs-, energi- og regionalpolitiske samarbejde har vi udarbejdet en nordisk erhvervsstrategi for de næste tre år – for, hvordan vi kan udnytte Nordens potentiale for grøn vækst gennem samarbejde om klimavenligt byggeri, energi og transport, udvikling af grønne forretningsmodeller og fælles nordisk markedsføring af Nordens grønne virksomheder på de fjerne markeder.

På Globaliseringsforum 2010 besluttede statsministrene, at samarbejdet om et grænseløst nordisk elmarked skulle fokuseres yderligere, så nettet fremadrettet kan håndtere en stigende mængde vedvarende energi.

Miljøministrene har haft et bredt samarbejde om HELCOM, om beskyttelse af Østersøens miljø inden for rammen af EU’s marine strategidirektiv og med hensyn til gennemførelsen af Baltic Sea Action Plan. Den nordiske strategi for bæredygtig udvikling er også kommet fint fra start, og der er aktivitet inden for alle fokusområder. Strategiens prioriteringer skal integreres i alle fagministerråd.

Inden for lovgivningssamarbejdet undersøges mulighederne for at indføre en nordisk gældssaneringskonvention. De nordiske justitsministre har også givet de nordiske politischefer til opgave at undersøge mulighederne for et stærkere politisamarbejde i Norden. Samarbejdsministrene, justitsministrene og Grænsehindringsforum arrangerer en konference om styrket nordisk lovgivningssamarbejde her senere på måneden.

Det blev lidt hurtigt til sidst, fru præsident, men nu er tiden også udløbet. Det her var et lille indblik i resultaterne, og jeg ser hermed frem til en god og konstruktiv debat. Tak for ordet.

Kære alle.

Jeg takker den danske samarbejdsminister for hendes redegørelse, for et godt samarbejde i løbet af året og for hendes fremragende ledelse af arbejdet og også for vort møde i går. Vi i Præsidiet fik lejlighed til at mødes med samarbejdsministrene i en time, og vi fik kun talt om tre af alle de punkter, vi havde på dagsordenen. Jeg håber, vi snart mødes igen, for der er jo mange sager, som vi har grund til at diskutere med samarbejdsministrene.

Jeg vil lige spontant tage det op, som ministeren nævnte vedrørende politisamarbejde og vedrørende skattely. Vedrørende skattely har man gjort et meget godt arbejde i rådet, og det er utrolig vigtigt, at man har sat et stærkere politisamarbejde på dagsordenen. For når vi hos folket i Norden undersøger, hvad det er, folket interesserer sig for at politikerne samarbejder om, så kan vi se, at som nummer et kommer at bekæmpe organiseret kriminalitet. Både det vigtige arbejde med skattely og stærkere politisamarbejde kan jo være og er svar på de røster fra folket, og det er jo vigtigt, at vi hører de prioriteringer, som folket i Norden har, og arbejder i henhold til dem her i rådet.

Vi har jo allerede adresseret de problemer eller sprækker i samarbejdet, som vi har haft med udvisningsreglerne, og vil diskutere det mere i sin helhed senere. Men på sidste session havde vi en resolution om et kontor i Minsk - ikke mindst et norsk initiativ i rådet. Det er jo ikke åbnet endnu, men der er taget skridt til at styrke samarbejdet med Minsk, og jeg tror, det er meget vigtigt, at vi tager skridt fremad i samarbejdet med Hviderusland, ikke bare på regeringssiden, men ikke mindst også på oppositionssiden i Hviderusland. Det er et vigtigt demokratisk arbejde og en opgave, som vi har der i nærområdet, og den resolution, som vi har vedtaget her i rådet om, at der skal åbnes et kontor i Minsk, skal jo følges op.

Nogle af alle de punkter, som blev diskuteret meget med samarbejdsministrene i går, vil vi jo også tale om her som punkter på dagsordenen, for eksempel budgettet. Vi er glade for, hvor godt forhandlingerne er gået i år, og synes, at man i budgetarbejdet har taget positive skridt, som jeg nævnte her under åbningen i går. Men vi lægger stor vægt på transparens i budgetttet, og jeg vil takke for, at der bliver indbudt til en budgetkonference, hvor vi kan tage en ordentlig diskussion om, hvordan vi kan få mere transparens, med hensyn til hvordan man i det nordiske samarbejde bruger skatteborgernes penge, og om, hvordan vi kan gøre budgetdiskussionen mere fremadrettet med hensyn til politisk prioritering og de store linjer, men ikke med hensyn til små summer hid og did.

Vi er også meget glade for, at grænsehindringsforummet nu er blevet forlænget. Det er jo et meget vigtigt og tungtvejende område i vort arbejde, og for at vi får succes i det arbejde, er det meget vigtigt, at ikke kun samarbejdsministrene, men også statsministrene, som vi havde møde med i går, hvor vi satte grænsehindringerne på dagsordenen, sender klare signaler ud i systemet til tjenestemændene rundtom i Norden om, at at man skal tage grænsehindringer i Norden alvorligt, og at man skal arbejde for at fjerne grænsehindringer og prioritere det arbejde, når man kan og får kendskab til grænsehindringer i vore lande.

Men jeg vil bare gentage på Præsidiets vegne: Tak for redegørelsen, og tak for det gode møde, vi havde i går. Jeg ser frem til et godt samarbejde i de kommende år. Tak.

Fru president!

Här nämndes skattefrågan och skattefrågorna är väldigt viktiga. Jag läste i somras hur svenskarna är rädda för att de ska få en skatteflykt till Portugal på grund av de skatteavtal Sverige har med Portugal, Frankrike och Spanien. Finland och Danmark har liknande skatteavtal.

Min fråga är vilka erfarenheter Danmark har av att Danmark uppsade skatteavtalet med Frankrike, Spanien och Portugal och gick in för en avtalslös situation. Om erfarenheterna är positiva tycker jag att samarbetsministrarna gemensamt skulle vidta liknande åtgärder för att få ett reviderat skatteavtal med de länderna. Skatteflykten i dag är väldigt hög.

Fru president! Jag känner ett behov av att kommentera den kritik som framförts mot Danmark om hur man efterlever nordiska avtal kring medborgarskapsfrågor och rätten att röra sig inom Norden. Jag har svårt att se det här som en bristande respekt från Danmarks sida utan ser det snarare som en konsekvens av en oansvarig svensk invandringspolitik och medborgarskapspolitik som har gjort att det blir svårt att ha helt öppna gränser inom Norden. Det är ett svenskt bristande ansvar.

I det svenska svaret och i bakgrunden till ärendet framkommer att man har rätt att utvisa andra nordiska medborgare om man ser att ett missbruk satts i system. Jag menar att det inte finns någon anledning att ifrågasätta den danska regeringen här. Vi har sett hur en oansvarig svensk politik som lett till stora sociala motsättningar, inte minst i Malmöregionen, också kommit att belasta det danska samhället. Snarare finns det, tycker jag, skäl till självrannsakan och till att vi för en diskussion om hur vi ska kunna ha en migrationspolitik och en medborgarskapspolitik som är hållbar och som gör att vi kan ha ett öppet nordiskt samarbete även i framtiden.

Tak for det, fru præsident.

Jeg vælger at kommentere præsidentens replik til at starte med. Jeg er klar over ønsket om et kontor i Minsk, og vi har jo fortsat debatten om, hvorvidt det rent faktisk vil være et effektivt åbent kontor. Jeg noterer mig også med glæde den fine kvittering, der var fra Præsidiet under mødet i går i forbindelse med hele budgetprocessen. Jeg er klar over, at det igennem årene har været til stor frustration for mange, at man måske med rette har kunnet kritisere, hvorvidt budgettet har været transparent, hvorvidt budgettet rent faktisk har været det vigtige arbejdsredskab, det er for alle. Og derfor er jeg også tilfreds med, at vi gør det i forhold til seminaret, og at vi også vedbliver med at ønske en transparens, en anvendelighed, i budgettet.

Helt til sidst med hensyn til grænsehindringerne vil jeg sige: Ja, det handler jo i høj grad også om at forebygge, at de overhovedet opstår. Tak.

Jeg ba om ordet med bakgrunn i hva Erik Almqvist sa. Det er første gang han representerer Sverigedemokraterna her. Da vil jeg si til Nordisk Råds kollegaer: Nå gjelder det altså! Når vi hørte på det innlegget, begynte han å relatere den saken som vi har gående med den danske regjering knyttet til håndteringen av den nordiske konvensjonen om nordiske statsborgere, til svensk innvandringspolitikk. Det er selvfølgelig for det første en tydelig avsporing, og for det andre er det første gangen vi opplever at en representant i Nordisk Råd gjør en slik kobling. Det er nemlig slik at de nordiske konvensjonene handler om nordiske borgeres rettigheter til sosial velferd i Norden. Når det så relateres til den svenske innvandringspolitikken, er det et klart og intenst forsøk på å koble innvandringspolitikken og innvandreres rettigheter i de nordiske velferdssystemene opp mot hverandre. Jeg bare sier kort til den replikken: Det må vi samlet avvise fullstendig.

Fru president! Nu är det faktiskt inte jag som från början har sagt att grunden till problematiken är invandringen. Det är de signaler som vi har fått från det danska agerandet, därför att man har fått en situation i Danmark där svenska medborgare – som ofta på mycket oklara grunder har fått medborgarskap – belastar det danska samhället, belastar socialförsäkringssystemen. Jag menar att det är vi som borde stå för själva saken. Vi har en oansvarig politik som leder till att vi i Sverige men även i andra nordiska länder ser liknande problem. Vi skapar segregation i våra samhällen. Vi skapar en social utsatthet. Jag menar att det vore mer ansvarstagande att vi tog tag i de problemen i grunden så att vi på allvar i stället kunde rikta våra resurser till att hjälpa även människor från andra delar av världen på ett adekvat sätt och inte på det oansvariga sätt som sker i dag då vi ser en omfattande segregation i städer som Oslo och inte minst i städer som Malmö och som också nu belastar Köpenhamn.

Jeg anerkjenner den framgang vi har sett i det nordiske samarbeidet den senere tid, både i kampen mot grensehindringene, når det gjelder et forsterket forsvars- og utenrikspolitisk samarbeid, og når det gjelder et sterkere energipolitisk samarbeid. Men vi har også noen negative utviklingstrekk. Jeg tror vi som folkevalgte, vi som politikere i det nordiske samarbeidet i større grad må evne å ta politisk initiativ – omsette politisk vilje og politiske beslutninger til konkrete handlinger hvis dette nordiske samarbeidet skal få en ny livskraft.

Dessverre er det sterke tendenser til at det nordiske samarbeidet avpolitiseres og drives fram av byråkratiske krefter. Det er ikke byråkratenes skyld; de fyller et vakuum som vi politikere skaper. Det rommet må vi ta tilbake.

Jeg tror det er helt nødvendig å styrke og revitalisere det politiske arbeidet i det nordiske samarbeid. Vi ser stadig eksempler på at politisk initiativ tatt i Nordisk råd enten blir oversett, begravet eller trenert av Nordisk ministerråd, og vi vet hvor lett det er, når man har en embetsmannskomité under ministerrådet, å overlate politiske beslutninger til embetsmannskomiteen dersom det ikke blir enighet i ministerrådet. Vi trenger selvsagt et apparat, men jeg frykter at byråkratiet i for stor grad blir en sovepute for politikere som ikke tør å ta skarpe beslutninger og debatter. Derfor stiller jeg spørsmål om hvorvidt embetsmannsstyret i Nordisk ministerråd har overlevd seg selv. Det sier jeg med bakgrunn i seks år som medlem av Nordisk ministerråd og nå seks år i presidiet og som president i Nordisk råd i 2007. Jeg vet godt hva embetsmannskomiteene gjør av godt arbeid. Dette er ingen kritikk av dem, men det er en kritikk av oss politisk ansvarlige. Vi kan ikke overlate viktige initiativ eller viktige politiske beslutninger til tjenestemannsapparatet; det ansvaret må vi som politikere ta. Kjernen i det nordiske samarbeidet er oss 87 parlamentarikere i Nordisk råd og våre medspillere i Nordisk ministerråd, ministrene.

Jeg spør om det nordiske samarbeidet er tjent med å ha embetsmannskomiteer. Kunne man ikke rett og slett avskaffet dem og sørget for at kjernen, nemlig samspillet mellom den folkevalgte delen og ministrene, blir den sentrale aksen i samarbeidet? Det ville forenkle, det ville spare ressurser, og det ville politisere det nordiske samarbeidet. Jeg tror det er nødvendig å diskutere hvordan Nordisk råd kan målrette og prioritere sitt politiske arbeid, hvordan Nordisk ministerråd bedre kan følge opp de vedtak Nordisk råd gjør, og hvordan vi, når vi tar politiske initiativ som har en aktualitet, kan sørge for at de ikke kommer opp til behandling halvannet år etterpå, når de har mistet sin aktualitet. Skal vi vitalisere det nordiske samarbeidet, må vi politisere det.

Det er angående samarbejdsministrenes behandling af energi uden grænsehindringer, som det blev udtrykt. Vi kan vel forvente, at energiområdet vil indtage en endnu større magtposition i fremtiden, og jeg vil gerne spørge samarbejdsministrene, om de har overvejet en intensivering af kontrollen med udbydere – både i forbindelse med produktionsformer og ejerskab – for at undgå en gentagelse af finanskrisen. Tak.

Arvoisa puheenjohtaja! Olen ollut Pohjoismaiden neuvoston toiminnassa mukana 7 vuotta. Minä peräänkuulutan konkretiaa, niitä asioita, mitä Pohjoismaiden neuvosto perustusvuosikymmenellään, 1950-luvulla, sai aikaan: passivapaus, kunnallinen äänioikeus, sosiaaliturvasopimus, vapaat työmarkkinat jne.

Tästä on tullut hyvin paljon nykyään turistiryhmä, joka reissaa ympäri Pohjoismaita. Esimerkiksi edellinen Malmön kokous oli niin sanottu turistimatka. Siellä ei tehty yhtään mitään päätöstä. Ihmeteltiin Ruotsin ja Tanskan välistä siltaa, ajeltiin bussilla ja junalla edestakaisin. Meidän tulee pistää stoppi tämän tyyppisiin asioihin, lopettaa turistimatkailu.

Olen ollut alusta lähtien myöskin vastaan Minskin toimiston avaamista. Jos tätä rataa jatkamme, Pohjoismaiden neuvoston itäraja on kohta Tyynellä valtamerellä.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande! Jag har deltagit i arbetet i Nordiska rådet i sju år. Jag efterlyser konkrethet, sådana ting som Nordiska rådet fick till stånd på 1950-talet, det årtionde då rådet grundades: passfrihet, kommunal rösträtt, konventionen om social trygghet, en fri arbetsmarknad och så vidare.

Numera har vi blivit i mångt och mycket en turistgrupp som reser runtom i Norden. Föregående möte i Malmö var till exempel en så kallad turistresa. Där fattades inte ett enda beslut. Vi förundrades över bron mellan Sverige och Danmark, åkte omkring i buss och tåg. Vi måste få ett stopp för sådant här, ett slut på turismen.

Redan från första början motsatte jag även mig ett kontor i Minsk. Ifall vi fortsätter som förut går Nordiska rådets östra gräns snart vid Stilla havet.

Kære nordiske kolleger. Jeg takker det danske formandskab for dets redegørelse, og jeg vil kun komme med et par bemærkninger.

Først vil jeg påpege, at Finland som et hovedtema for sit formandskab i 2011 har valgt at fremhæve håndteringen af klimaforandringerne og Nordens rolle som international foregangsregion på dette område. Konsekvenserne af klimaforandringerne og den globale opvarmning er den allerstørste miljøudfordring, menneskeheden nogensinde har stået over for. Og jeg tror, at Finlands valg af fokus er meget på sin plads. Jeg behøver næppe udpensle, hvordan det værste skrækscenario kan komme til at se ud, hvis vi ikke allerede nu bremser denne uheldsvarslende udvikling og ændrer den opførsel, der skaber klimaproblemerne. Det er et billede, vi alle kender udmærket til, og i Norden har vi jo længe samarbejdet om klimaspørgsmålet, og princippet om, at samfundsudviklingen nødvendigvis må være bæredygtig, er for længst accepteret i vores lande.

På den internationale arena vil vi gerne vise vejen på dette område og stå i spidsen for at finde bæredygtige løsninger. Man kan synes, at vi nu oplever strengere tider, end vi har gjort længe, og det kan da være fristende at skubbe miljøspørgsmålene i baggrunden, når vi skal tage beslutninger i situationer, som vi oplever som kriseprægede. Men så må vi ikke glemme, at i den store sammenhæng og sammenlignet med mange andre dele af verden er vi, der bor i Norden, trods alt meget heldigt stillede. Vi har sat os meget ambitiøse klimamål for de nærmeste årtier, og dem bør vi holde os til. Sammen med andre industrialiserede lande har vi nemlig pligt til og et særligt ansvar for at styre verdensudviklingen væk fra klimakatastrofer og i en positiv og bæredygtig retning.

Fru præsident, jeg vil også nævne, at siden sommeren 2007 har de nordiske statsministres globaliseringsinitiativ i meget høj grad været retningsgivende for Nordisk Ministerråds virksomhed. Et toneangivende udgangspunkt for initiativet er forestillingen om Norden som et område med mange vigtige styrkepositioner, der bør udvikles og fastholdes. Der er så meget, som vi er gode til her i Norden, og gennem en fælles satsning kan vi træde frem som en kraftig aktør i den stadig hårdere globale konkurrence. Norden bør derfor forholde sig positivt til de nye muligheder og udfordringer, som globaliseringen medfører.

Men jeg vil påpege, at blandt de såkaldte globaliseringsinitiativer er der også udviklingen og profileringen af Norden som et center for kreative industrier. Vore kulturelle og kreative industriprodukter er en uvurderlig ressource, som vi bør samarbejde om at markedsføre og distribuere. Vi har allerede en vigtig satsning på nordisk film, og alle kender vi til succeshistorien om ny nordisk mad, og jeg vil også nævne musikken.

Selv så jeg gerne, at vores næste store satsning bliver på nordisk musikeksport. Der er stor interesse i den nordiske musikbranche for en samnordisk eksport af musik, og landenes musikeksportråd har allerede nu dannet platformen NOMEX til dette formål. Det er en vigtig sag, som jeg tror vi skal have åbne øjne for. Her gælder det som i øvrigt i det nordiske samarbejde, at sammen står vi stærkt. Tak.

Fru ordförande, bästa minister, bästa rådsmedlemmar

Nordiska rådet har ansett att det är viktigt att vi har konsumentfrågorna starkt på vår agenda trots omorganiseringar i ministerrådet. Som vi vet har de nordiska länderna en likartad syn på konsumentskyddet. Det är självklart att vi inte kan klara oss i den globala världen utan varandra. Vi har också många fina, starka framgångar på den här sektorn. Svanmärket till exempel är ett av det mest framgångsrika projekten inom Nordiska rådet genom tiden. Konsumentskyddet är ett område där Norden tidigare framstod som en stark aktör inom EU och inom den europeiska konsumentpolitiken. I dag står vi inför en viktig och stor behandling av konsumenträttighetsdirektiv i EU; där finns stora intressen för nordbor, nordiska organisationer för samordning och intressebevakning.

Socialdemokraterna i Nordiska rådet anser inte att konsumentsamarbetet har fungerat på ett tillfredsställande sätt efter att man avslutade det som ett formellt ministerrådsområde. Det danska ordförandeskapet har haft konsumentfrågan som ett av sina prioritetsområden i ordförandeprogrammet och jag ställer den danska samarbetsministern frågan: Vad har resultatet varit av denna prioritering under ordförandeskapet? Har också de nordiska konsumentorganisationerna involverats i ordförandeskapets arbete?

Fru præsident, vi i Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe, vi i Vestnorden og vi i Færøerne mener, at den store prioritering for det nordiske samarbejde i de kommende år skal være fokus på naturressourcerne: Forvaltning af naturressourcerne og et mere bæredygtigt ejerskab til naturressourcerne. Det er det bedste svar på finanskrisen og på klimaændringerne.

Vi i Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe har foreslået, at de nordiske lande for det første skal overveje, om man i de nordiske landes grundlove skal sikre, at ejendomsretten til naturressourcerne skal være sådan, at den er folkeejet, for det andet, at vi lovgivningsmæssigt skal sikre, at der betales for retten til at bruge naturressourcerne, og at gevinsten går til samfundet, og for det tredje sikre, at ejerskabet til de store kraftværker og energiselskaber også er sådan, at den er samfundsejet. For det fjerde påpeger vi, at de nordiske lande i de internationale aftaler selvsagt skal gå foran for at sikre ejerskabet til de globale naturressourcer, for der er jo et globalt perspektiv, som er lige så vigtigt for resten af verden og ikke mindst for den tredje verden, som det er for de nordiske lande.

Fordelen ved dette perspektiv vil også være, at vi flytter fokus i det nordiske samarbejde væk fra det skandiocentriske perspektiv altså det perspektiv, hvor Norden bare er Skandinavien, og hvor nærområderne bare er Hviderusland og de baltiske lande til et perspektiv, hvor vi ser hele Norden som den enorme region, den er, og hvor vores nærområder også er Canada, Storbritanien, Skotland og så videre, og hvor vi fokuserer på hele Nordatlanten og Aktis, som også i fremtiden bliver de helt store naturressourceområder.

Jeg vil også påpege, at de nordiske lande jo også har underskrevet Rio-deklarationen, som siger, at rettighederne til at udnytte naturressourcerne skal ligge hos de enkelte folk. Det vil vi også lægge vægt på i det videre arbejde.

Jeg vil, som jeg gjorde i går, påpege, at vi har et problem i det nordiske samarbejde med, at de lande, der har de største naturressourcer, er uden for EU, mens en stor del af landene i Skandinavien er inden for EU. Det gør, at når der forhandles om naturressourcerne, forhandler de vestnordiske lande med EU. Når de nordatlantiske lande forhandler, havde vi jo håbet, at Norge, Færøerne, Island og Grønland kunne stå sammen om at forvalte de fælles ressourcer. Men her ser vi også, at Norge forhandler sammen med EU og danner en slags blok sammen med EU imod eksempelvis Island og Færøerne. Det mener vi ikke er en hensigtsmæssig udvikling i det nordiske samarbejde.

Som nævnt, fru præsident, så mener vi, at fokus på naturressourcerne skal være det helt store omdrejningspunkt i arbejdet det kommende år og i det nordiske samarbejde som helhed.

Tak, fru præsident. Jeg bad om ordet, fordi der jo var en række helt konkrete spørgsmål.

Lad mig ganske kort lige samlet kommentere på det, som både Dagfinn Høybråten og Lyly Rajala – nu ved jeg ikke, om jeg siger navnet korrekt, beklager – sagde. Budskabet var lidt: Slut med turistrejserne, fokus på det politiske arbejde. Jeg er vældig enig i de her udsagn, og jeg vil blot som et eksempel informere om, at vi i samarbejdsministerrådet har oplevet lidt den samme frustration i forhold til møderne, hvor en vældig masse dygtige embedsmænd har løst mange af problemerne, inden vi mødes. Og så er spørgsmålet ligesom, hvornår det så er, vi kan få den store politiske debat. Det har vi insisteret på at vi skal have på dagsordenen til hvert møde, altså at vi har temadrøftelser, at vi har muligheden og naturligvis evnen til at have den politiske debat.

Samtidig vil jeg også sige, at det jo ikke er turistrejser, når man så tager rundt og ser på nogle af de mange spændende institutioner, som vi støtter – det synes jeg er vigtigt at vi gør. Det er enormt vigtigt for hele kendskabet til den nordiske merværdi, som vi alt andet lige skaber rigtig mange steder rundtom på institutionerne.

Så tak for gode kommentarer. Jeg beder om ordet senere igen. Tak, fru præsident.

Fru president, bästa parlamentarikervänner,

För att de nordiska arbetet ska vinna legitimitet hos medborgarna i våra länder krävs att Norden är närvarande, och då närvarande på ett positivt sätt.

Jag är glad att Nordiska ministerrådet inser detta och att satsningar även görs i de självstyrande länderna. Ett exempel på detta finner vi också i samarbetsministrarnas redogörelse. Ministerrådet har beslutat att avsätta medel för att etablera en kontaktpunkt för Hallå Norden på Åland. Satsningen är mycket välkommen. Eftersom Åland ligger mitt emellan två nordiska stater, Sverige och Finland, uppstår ofta frågeställningar av praktisk natur som medborgarna kan behöva hjälp med. Här kommer Hallå Norden att fylla en viktig funktion.

Som jag nämnde i går anser jag att arbetet med gränshinder är en av de viktigaste insatser som Nordiska rådet gör för tillfället. Även detta arbete ökar Nordens möjligheter att vinna hög legitimitet hos medborgarna. Jag är också därför mycket nöjd med att ministerrådet beslutat att fortsätta detta arbete.

Jag vill här nämna att vi ålänningar är mycket tacksamma för den positiva lösning som kunde åstadkommas för att åländska studerande fortsättningsvis skulle få tillgång till svenska högskolor. Jag vill rikta ett stort tack till den svenska regeringen och hoppas på att det goda samarbetet ska fortsätta. Arbetet med att göra Norden synligt bland medborgarna måste fortsätta. Endast så kan det nordiska arbetet bestå och fördjupas.

Tak for det. Under mit forrige minut nåede jeg ikke at svare på det vældig konkrete spørgsmål, der var fra Maarit Feldt-Ranta vedrørende forbrugerpolitikken, og der vil jeg blot ganske kort nævne, at vi på mødet med Præsidiet i går debatterede emnet igen. Det, som var en vigtig tilkendegivelse, var, at vi fra Ministerrådets side nu vil sikre, at der bliver formidlet kontakt mellem Nordisk Råds Medborger- og Forbrugerudvalg og NordKons, for jeg tror ikke på, at vi ved at gå tilbage til det formelle netværk, som var før, forbedrer den koordination, som er i dag. Men der var jo fra Nordisk Råds side en frustration i forhold til et dybere kendskab til den koordination, der rent faktisk sker, og derfor er det vigtigt, at den her kontakt nu bliver formidlet, og det har vi givet tilsagn om, således at der er direkte kontakt mellem NordKons og Nordisk Råds Medborger- og Forbrugerudvalg. Tak, fru præsident.

Jeg vil benytte denne anledningen til å rette fokus mot det viktige arbeidet som gjøres for å utvikle det nordiske genressurssenteret Nordgen videre, og på den betydelige forskningen som skjer her.

Dette senteret ble etablert i 1979 som en institusjon under Nordisk Ministerråd. Norgens hovedoppgave er blant annet å bevare et størst mulig mangfold av frø fra de nordiske landene og bygge opp en felles kompetanse på dette. Nordgen ivaretar her en stor og viktig oppgave som ellers måtte bli løst i det enkelte land. I dag oppbevares mer enn 30 000 frøprøver hos Nordgen.

Nordgen har ansvaret for å drifte Svalbard Globale frøhvelv på vegne av den norske regjering.

Nordgen har i løpet av de siste 30 årene framstått som en viktig plattform for politisk samarbeid i Norden. Svalbard Globale frøhvelvs felles nordiske regler for forvaltning av genmateriale og synliggjøring av samspillet mellom klimatilpasningsarbeidet og forvaltningen av det genetiske mangfoldet er konkrete eksempler på at det nordiske samarbeidet har en effekt på slike viktige internasjonale oppgaver. I dette arbeidet har det vært behov for å bygge opp en god og på mange måter unik kompetanse. Dette er et arbeid som krever forutsigbarhet og rammebetingelser som gir virksomheten utviklingsmuligheter. Dette er forskning på meget høyt plan, som må få gå kontinuerlig. Jeg er derfor opptatt av at det tilføres tilstrekkelig økonomiske midler til dette viktige arbeidet, og at vilkårene er slik at det er mulig å holde på den viktige kompetansen som er så avgjørende for å lykkes med dette omfattende nordiske samarbeidet, ikke minst i en tid da endringer i naturen skjer så fort som vi nå ser.

Jeg håper at det på ingen måte blir skapt usikkerhet om dette, og at dette arbeidet får meget høy prioritet i tiden som kommer. Jeg håper at samarbeidsministrene kan si noe om hvor den saken står.

Fru president! Grön växt var temat för gårdagens möte med våra nordiska statsministrar. Vi fick då bevittna hur Grön växt förvandlades till gammal traditionell ekonomisk tillväxt. Det låter så enkelt när statministrarna slår fast att den gamla konflikten mellan tillväxt och miljö inte längre gäller. Men då tar man till exempel inte hänsyn till alla de klimatpåverkande utsläpp som vår livsmedelsproduktion skapar i tredje världen. Då blundar man för alla de tungmetaller som vår moderna livsstil sprider, och man ser inte att deponierna redan är fulla.

Vi har en stor utmaning framför oss. Det förändrade klimatet, som redan har nämnts av flera talare, ställer helt nya villkor på den globala arbetsfördelningen. Några av de bördigaste deltaområdena i världen är redan allvarligt försaltade. Torka och översvämningar blir allt vanligare och de träffar allt större områden. Mat och dricksvatten är faktiskt grunden för välfärd. Mat och dricksvatten är även grunden för demokrati.

Samtidigt som vi politiker talar om vikten av att stödja demokratiutvecklingen i världen – vi skickar till och med soldater för att med vapen i hand sprida demokratin – samtidigt som vi talar om utvecklingen av våra egna demokratier har den politiska praktiken i våra nordiska länder steg för steg avvecklat medborgaren. Kundperspektivet i den offentliga verksamheten har fjärmat medborgaren från rollen som ansvarig. När medborgaren blev kund hos det offentliga förvandlades demokratin från ett system för ansvarstagande till ett system för kravställande. Valprocessen har degraderats till en renodlad räkneövning där några kronor mer eller mindre är avgörande. Så ser den verklighet ut som vi politiker inte vill veta av när vi talar om framtid och utmaningar. Vi behöver mobilisera medborgare inte motborgare, inte bara i Norden utan i hela världen. För det krävs det en sann verklighetsbeskrivning, för människor förstår mer än vad politiker tror.

Det krävs också visioner. Då räcker det inte med nya ord, som att fortsatt traditionell tillväxt kallas grön växt. Att inte ifrågasätta att jorden ska försörja nio miljarder människor om 40 år inger inte något förtroende hos den tänkande medborgaren. Att människorna här på Island kräver en icke-politisk regering förvånar mig lika lite som att partier runt om i våra demokratier har svårt att locka nya medlemmar. Politik har låg status och politiker har dåligt rykte. Vi behöver helt enkelt vitalisera demokratin om demokratin ska ha någon framtid. Det är här som den stora utmaningen ligger för oss i Nordiska rådet. Det civila samhället ligger redan långt före när det gäller att organisera anpassningen för individer, till den nya verklighet som ett förändrat klimat innebär. Det civila samhället ligger långt före politiken när det gäller att förändra livsstilen så att den enskildes påverkan på klimatet minskar. I den verkligheten är det samarbete som gäller, inte kundfokus och kravprofiler. Det handlar om solidaritet, inte om konsumism till varje pris.

Fru president! Bästa nordiska rådsparlamentariker!

Ungdomens Nordiska råd har under sessionen förra helgen uttyckt stark oro för ungdomar som marginaliseras ut ur vårt samhälle, ungdomar vars resurser skulle behövas på arbetsmarknaden, ungdomar vars liv påverkas starkt av att helt hamna utanför, ungdomar som faktiskt förtjänar en möjlighet att påverka sin omgivning och sina liv.

Ungdomsarbetslöshetens delproblem är det så kallade drop-out-syndromet. Det är oroväckande hur många skolungdomar som försvinner ut ur systemet efter att de gått ut grundskolan. De får ingen studieplats eller så avbryter de sina studier kort efter att de påbörjat dem. De hittar inte något arbete eller någon praktikplats därefter. De tvingas helt enkelt ut ur systemet. Och den som en gång har fallit ur har en oerhört lång och snårig väg att hitta tillbaka.

Förutom att det är sanslöst dyrt för vårt samhälle är det också alltid en personlig tragedi för den enskilda individen. Därför ber Ungdomens Nordiska råd er i Nordiska rådet om hjälp. Vi ber om hjälp att gemensamt hitta lösningar och jobba med ungdomsarbetslösheten. Därför har UNR redan listat upp några prioriteringar för att underlätta ert arbete.

Vi vill gärna se mer studie- och karriärvägledning. Det behövs alltid en vuxen människa som handleder skolungdomar i deras framtida planer och berättar vad man har för framtidsmöjligheter. De flesta 16-17-åringar frågar sig: Vad ska jag göra när jag blir stor? Och då behövs det någon som kan hjälpa till med att hitta olika möjligheter.

Ett annat sätt är att öka den uppsökande ungdomsverksamheten. Det betyder att det finns ungdomsarbetare som jobbar med att hitta de ungdomar som fallit ut ur systemet. Ju snabbare man kommer tillbaka desto lättare är det nämligen att hitta möjligheterna. Dessutom har man större chans att klara sig i fortsättningen.

Ett tredje alternativ är att öka antalet praktikplatser. Nordjobb är ett bra koncept och kunde utvecklas till att även omfatta högskolepraktik. Praktikplatser är ett utomordentligt bra sätt att få arbetslivserfarenhet, men det är också bra för arbetsgivarna att få unga medarbetare.

UNR vill även se ett ökat samarbete mellan arbetsmarknadsministrarna i Norden, för där kan vi lära oss av varandra.

Så nu, bästa Nordiska råd, hoppas jag att få både ert understöd och er hjälp med dessa frågor.

Ungdomarnas engagemang är oerhört väsentligt. Jag tycker att det har lyfts vid flera tillfällen här hur viktig den kraften är, och den bör alla vi som har några år till på nacken ta vara på.

Ett stort engagemang som ungdomar ofta bidrar med är engagemanget för en god miljö, för en framtid. Jag är därför väldigt glad att ministerrådet tog sig an en miljöpolicy för framtiden och för arbetet i Nordiska ministerrådet. Det är också något som vi som parlamentariker, både unga och äldre, måste driva vidare i våra egna parlament, i våra egna partier en miljöpolicy för resor, för hela vårt arbete och för konferenser men också för en attitydförändring hos kommande generationer inför framtiden.

Arvoisa puhemies! Hyvät pohjoismaiset kollegat! Nuorisotyöttömyys on suurimpia ongelmia, mihin meidän pitää puuttua. Nuoret, jotka syrjäytetään työelämästä, syrjäytetään yhteiskunnasta. Jo kolmen kuukauden työttömyysjakso voi merkitä nuorelle pysyvää syrjäytymistä työelämästä. Sen vuoksi Pohjolassa pitää olla tavoite, että jokainen koulutettu nuori saa kolmessa kuukaudessa työpaikan ja jokainen nuori, jolla ei ole koulutusta, saa räätälöidyn opiskelupaikan kolmessa kuukaudessa.

Kun katsoo tilastoja, Pohjoismaista Ruotsissa ja Suomessa on keskimäärin enemmän nuorisotyöttömiä, eikä muissakaan Pohjoismaissa tilanne ole hyvä. Mitä me voimme Pohjoismaissa yhdessä, Pohjoismaiden neuvostona, ministerineuvostona, tehdä? Täällä on puhuttu siitä, mikä on se konkreettinen asia, mitä me teemme, ja täällä on vaadittu, että entistä enemmän olemme todellisten asioiden kuten Nordjobbin asialla. Ensimmäinen ja isoin asia on, että ministerineuvoston pitää panostaa Nordjobbiin enemmän voimavaroja.

Tällä hetkellä tilanne on se, että on pelko, että voimavarat Nordjobbissa vähenevät. Ja jos jollain tavalla nuorisotyöttömyyteen Pohjoismaiden neuvostona ja ministerineuvostona voimme vaikuttaa, ensimmäinen konkreettinen asia on se, että varmistetaan riittävä rahoitus Nordjobbille.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande! Kära nordiska kollegor! Ungdomsarbetslöshet är ett av de största problem som vi bör befatta oss med. Unga som slås ut från arbetslivet slås ut från samhället. En arbetslöshetsperiod på redan tre månader kan innebära att en ung slås ut permanent från arbetslivet. Därför bör vi ha som ett mål i Norden att varje utbildad ung får arbete inom tre månader och att varje outbildad ung får en skräddarsydd studieplats inom tre månader.

När man läser nordisk statistik så är ungdomsarbetslösheten över medeltalet i Sverige och Finland, men situationen är inte bra i de övriga nordiska länderna heller. Vad kunde vi i Norden tillsammans som Nordiska rådet, ministerrådet göra? Här har det diskuterats om vad konkret vi kunde hålla på med och här har det krävts att vi allt mer arbetar för konkreta ting såsom Nordjobb. Det första och viktigaste steget är att ministerrådet anvisar mer resurser till Nordjobb.

För tillfället är situationen sådan att man är rädd för att Nordjobbs resurser minskar. Och om vi som Nordiska rådet och ministerrådet på något sätt kan påverka ungdomsarbetslösheten så är den första konkreta åtgärden att vi ser till att Nordjobb får adekvat finansiering.

Jeg må med det samme rette en misforståelse, som tilsyneladende har bredt sig, for nu har jeg hørt flere tale om, at der skulle være nedskæringer på Nordjobb. Det er ikke tilfældet. Jeg kan bekræfte, at jeg just her til morgen har haft et vældigt konstruktivt møde med Ungdommens Nordiske Råd og hørt om de spændende ting, som de har arbejdet med vedrørende ungdomsarbejdsløshed. Det er klart, at jeg fuldstændig deler det synspunkt, at det er det absolut vigtigste. Der er jo nogle vældig skræmmende cifre, som det procentvise antal af arbejdsløse unge under 25 år viser i henholdsvis Sverige og Finland, hvor tallene er ekstremt høje. Det er noget, som vi i samtlige nordiske lande skal finde løsninger på, og Ungdommens Nordiske Råds arbejde med at være konstruktive i løsningsforslag hilser vi velkommen. Jeg har opfordret Ungdommens Nordiske Råd til også at henvende sig til de nordiske landes regeringer med de konkrete forslag, de har til håndtering af den udfordring, som vi alle står med.

Tak, fru præsident.

Jeg er helt enig med dem, som har sagt, at vi skal være et politisk forum, at vi skal diskutere politik. Det tror jeg ikke vi bliver af bare at sige det. Det bliver vi af at gøre det, af at turde stille de kontroversielle forslag, af at turde rejse debatter, selv om vi er dybt uenige. Derfor rejser vi fra Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe spørgsmålet om ejerskab af naturresourcerne. Og som vi kunne høre på de otte statsministre i går, er der stor uenighed på det her punkt, men vi mener faktisk, at det er afgørende, at vi tør stille de forslag, at vi tager de debatter.

Hvis ikke nogen var begyndt at komme med de urealistiske ideer om, at man kunne udnytte sol og vind til vedvarende energi, hvis ikke nogen var begyndt at tale om, at man skulle se på miljø og klima, ville vi ikke være nået dertil, hvor vi er i dag. Derfor er det afgørende, at vi også tør tage de debatter, hvor vi er uenige.

Vi mener, det er fuldstændig afgørende for at kunne komme ud af de kriser, vi er i – både den økonomiske krise og klimakrisen - at vi gør noget ved ejerskabet. Vi ser for eksempel i Danmark, at vi har et stort energiselskab, DONG Energy, som godt nok er statsejet, men agerer, som om det var et privat selskab og skal fokusere på at tjene penge. De gør, hvad de kan, for at forhindre lokale projekter i kommunerne om udnyttelse af vind og sol, og i stedet har de prøvet at bygge et kulkraftværk i Tyskland, der kun blev forhindret på grund af stor modstand i Tyskland. Det er ikke den vej, vi skal. Hvis vi skal sikre samfundets interesser, borgernes interesser, er vi nødt til at sikre offentligt ejerskab.

Derfor skal vi rejse de politiske diskussioner, men vi skal selvfølgelig også prøve at nå kompromiser, så langt vi kan. Derfor vil jeg bare sige, at selv om vi er så politisk uenige i Danmark, er det faktisk i forhold til vores grundvand, vores drikkevand, lykkkedes at blive enige om, at man ikke må tjene penge på vand i Danmark. Det er afgørende, at alle mennesker kan få vand at drikke, og derfor må det ikke være noget, der er kommercielt, noget, man kan tjene penge på. Det har vi fået alle partier med på i Danmark. Jeg håber, det også kan lykkes i Nordisk Råd, og at vi internationalt kan arbejde for, at det kommer til at gælde i hele verden.

President! Bästa vänner!

Jag har glädjen att på Nordiska rådets mandat föra ordet i det parlamentariska Östersjösamarbetet BSPC. BSPC är nu inne på det tjugonde verksamhetsåret och Nordiska rådet har alltid haft en mycket aktiv roll i det samarbetet. BSPC trycker aktivt på Östersjöregionens regeringar, bland annat i frågor som berör miljö, sjösäkerhet, civil trygghet och människors möjligheter att arbeta och röra sig i Östersjöregionen.

Den parlamentariska Östersjökonferensen har från första början uttalat sitt starka stöd för Helcoms handlingsplan mot Östersjön. Med en viss besvikelse noterade vi att flera stater inte kunde presentera nationella handlingsplaner vid Helcoms ministermöte i maj, och nu hoppas vi verkligen att dessa stater lägger fram sina handlingsplaner senast under våren 2011.

Förutom övergödningen är det de enorma oljetransporterna som är de allra största hoten för Östersjöns miljö. EU:s Östersjöstrategi, som formellt sjösattes för ett år sedan, i oktober 2009, är ett välkommet verktyg för hanteringen av regionens utmaningar. Vi vidhåller därför att den måste synkroniseras med andra initiativ och åtgärder, inte minst den nordliga dimensionen, för att säkra full och jämbördig medverkan av alla länder i Östersjöregionen.

President! Det gladde mig att samarbetsminister Elleman berörde Helcoms aktionsplan i sitt anförande, och jag hoppas verkligen att de nordiska regeringarna ska göra sitt yttersta för att aktionsplanen genomförs enligt den överenskomna tidtabellen.

Fru president!

Jag vill ännu en gång återgå till den skattefråga som jag fick en minut på mig att redogöra för.

Skattehindren inom Norden har till väsentlig del förbättrats och avlägsnats. Bland de skatteavtal som de nordiska länderna har med icke-nordiska länder, alltså de avtal som Finland och även Sverige har med Kina, finns ett skatteavtal som är tämligen gemensamt för alla nordiska länder. Det gäller skatteavtalet med Frankrike, Portugal och Spanien. I Finland, och jag har märkt att det också är fallet i Sverige och Danmark, har den här frågan ofta varit på tapeten i och med att man anser att skattepengar flyter ut ur landet, exempelvis i form av pensioner och kapitalinkomster. Pensioner från den privata sektorn är skattefria när personen har flyttat till något av de nämnda länderna.

Skattebortfallet är så pass stort att man har försökt föra förhandlingar med de berörda länderna, men eftersom de har ett bra och förmånligt avtal vill de inte ändra på det trots många förhandlingar. Det ledde till att Danmark sade upp sitt avtal, och de lever kanske alltfort i ett avtalslöst förhållande till dessa länder.

För ett år sedan ställde jag frågan till samarbetsministrarna, närmast då till den danska samarbetsministern, vilken erfarenhet man har av att ha sagt upp det här avtalet. Han kunde då inte svara på det, och jag förstår att när frågan nu dyker upp igen kan det vara svårt att besvara den.

Min förhoppning är att de nordiska ministrarna tillsammans kan pressa dessa parter, i det här fallet Frankrike, Portugal och Spanien, att göra ett bättre avtal för de nordiska länderna. Med Kina har vi tillsammans lyckats få bättre avtal än vi skulle ha fått om vi varit ensamma.

Bara ett kort påpekande om Bjarne Kallis förhoppning när det gäller skatteavtal. Det är inte bara gynnsamt för länder som Spanien och Frankrike, utan även i Nordenområdet finns det all anledning, inte minst för den danska regeringen och minister Ellemann, att titta på skatteavtal som finns mellan olika länder. Jag skulle föreslå att man tittar på det mellan Sverige och Danmark.

Tak, fru ordstyrer og kære kolleger. Der skal også lyde en tak fra mig for samarbejdsministrenes redegørelse.

Fru Karen Ellemann sagde jo i sin tale heroppe, at kulturen er en af hjørnestenene i det nordiske samarbejde. Det tror jeg at vi alle er enige om, og der gøres også et stort arbejde på dette område i alle de nordiske landes regeringer, synes jeg. Jeg er også glad for, at det finske formandskabs program tager nogle helt nye retninger, når det gælder udviklingen af det nordiske kultursamarbejde; dels at man nu i den kommende periode vil se på kulturens stilling i forhold til det samarbejde, vi i de nordiske lande har med udviklingslande, og de bistandsstrategier, vi har, hvor kulturen jo også spiller en vigtig rolle og betyder noget for udviklingslandene som en sektor, der skal udvikles; dels at Finland lægger op til at se på cirkus og artisteri som kunst- og kulturformer, hvor vi også i det nordiske område har unikke kompetencer; og dels at det finske formandskab også vil se på fremtidens bibliotek og lægger op til en debat om, hvad vi i Norden kan bibringe hinanden på det her område.

Men noget, jeg har savnet, både under det danske formandskab og nu også under det finske, er spørgsmålet om børns og unges adgang til kultur. Det er et meget vigtigt fundament for det kulturelle samarbejde mellem de nordiske lande, og Nordisk Råds session har anbefalet de nordiske regeringer, at der laves en fælles nordisk deklaration om børns og unges adgang til kunst og kultur og til selv at udtrykke sig kreativt. Jeg vil sige, at jeg undrer mig over, at det ikke har haft en stærkere position under det danske formandskab, og at det ej heller er nævnt under det kommende finske formandskab. Jeg håber ikke, det er udtryk for, at man synes, at det er en dårlig idé. Tak.

Tak, fru præsident, jeg skal gøre et forsøg. Jeg har meget, jeg gerne vil berette, så jeg gør det bare lidt hurtigere.

Samarbejdsministrene har fastlagt en uændret ramme i forhold til 2010, og den er på lige knap 900 millioner danske kroner. Det har været væsentligt for ministerrådet at styrke globaliseringen og grænsehindringsarbejdet, og disse prioriterede områder er hovedsaglig financieret ved en prorata reduktion på øvrige områder i budgettet på en procent samt selektive besparelserpå nabopolitikområder på ca. 4,5 millioner danske kroner. Det er besluttet at styrke globaliseringsinitiativerne med 1 million kroner i forhold til 2010, så de i 2011 får tilført i alt 71 millioner danske kroner. I 2011 er der ikke givet væsentlige midler til nye globaliseringsinitiativer. Ministerrådet vurderer, at de nuværende strukturer og ressourcer bedst udnyttes med en fortsættelse og en videreudvikling af eksisterende projekter - specielt inden for de nye temaområder, som blev godkendt af samarbejdsministerene i 2010. Det er energi og transport, sundhed og velfærd, kultur og kreativitet, det finansielle område samt de nye initiativer i science og klimavenligt byggeri.

I ministerrådsforslaget er der i 2011 indarbejdet en forøgelse på tre millioner danske kroner til grænsehindringsarbejdet. Midlerne, der tilføres budgetposten, skal sammen med den nuværende finansiering fra landene være med til at styrke dette arbejde, og de 3 mio. kr. er udmøntet i forslaget med 1,25 millioner kroner til Øresunddirekt. Pengene fordeles lige mellem Øresunddirekt i Malmø og København. Så er der 1,25 millioner kroner til grænsetjenesten og 0,5 millioner kroner til grænsehindringsarbejdet i nord mellem Sverige, Finland og Norge.

Nordisk Ministerråd og sekretariatet arbejder, som vi har hørt, løbende og kontinuerligt med at sikre større økonomisk og politisk gennemsigtighed i Nordisk Ministerråds budget, blandt andet er budgetposternes kategorisering ændret i årets budget for netop at sikre en klarere skelnen mellem projektaktiviteter og programmer. Et program defineres ved at have et mere overordnet formål. Det har derfor været nødvendigt at udvide med nye budgetposter for at sikre en klar skelnen mellem de egentlige projekter og de øvrige aktiviteter. Og det er ministerrådets opfattelse, at den nye kategorisering netop bidrager til at tydeliggøre de beslutninger, som træffes for at føre ministerrådets politikker ud i livet.

Gennemsigtigheden, som vi taler om, er meget vigtig, både for Nordisk Råd og selvfølgelig også for os ministre i Nordisk Ministerråd. Vi skal allesammen vide, hvad pengene går til. Rådet har derfor, som også nævnt tidligere, foreslået, at der afholdes et budgetseminar, hvilket jo er en rigtig god idé, som vi har taget til os. Vi håber, at seminaret allerede vil finde sted i tiden omkring årsskiftet. Derfor bør Nordisk Råd komme med bemærkninger til budgettet tidligere i processen.

Så igen i år må jeg sige som kompromis, at der har været drøftelser mellem Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd, og i den forbindelse vil jeg gerne som formand for Nordisk Ministerråd takke for en tæt og konstruktiv dialog med Nordisk Råd gennem hele året. Vi vurderer, at dialogen mellem Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd om budgettet er forløbet godt og smidigt, som præsidenten også forklarede. Rådet havde ønsker til budgettet, som var sammenfaldende med ministerrådets, og det gjorde det - må man sige - forholdsvis nemt at opnå et kompromis med rådet. Tak, fru præsident.

Ja, hvis det skal gøres, så alle forstår, hvad jeg siger, så tror jeg, at jeg tager det på det dårlige svensk, jeg taler. Men ministeren sagde jo det meste, og jeg vil først takke Karen Ellemann for en vældig god budgetproces. Det har været en vældig åben diskussion, og vi er blevet enige om stort set alt. Fra begyndelsen fik vi et budget, hvor man havde tænkt på, hvad vi, kan man sige, skulle kunne bede om, og det er første gang i de fem år, jeg har været med, at det har været så let at nikke ja til sager i budgettet.

Det, vi har sagt, vi gerne ville have ind, som ikke var der i forvejen, var præcis, som ministeren sagde, det med grænsehindringer, merydelserne på tre millioner danske kroner, hvor vores accept af det gør, at vi vil holde vældig meget øje med, at det ikke betyder, at de nationale budgetter går ned med 3 millioner danske kroner. Så det kommer vi og holder øje med.

Så er der NordGen. Ministeren sagde også tidligere i en replik, at NordGen er vædig vigtig, og det er også det, vi har sagt, og det har vi bedt om en redegørelse om, så vi får det, der præcis sker på det punkt.

Så er der transparens i budgettet. I ved, vi har talt om det i hvert fald i de fem år, jeg har været med, og nogle af os kommer i hvert fald til at tøve, hvis en journalist spørger til specifikke tal i vores budgetter, for det er vældig svært at gennemskue det. Så vi har aftalt med ministeren, at vi holder et budgetseminar, hvor vi kigger på, hvordan vi kan gøre det i fremtiden, så der bliver meget mere transparens. Det er os, som skal stå til ansvar over for skattebetalerne, sådan er det.

Så er der det forbrugerpolitiske samarbejde. Vi fik løftet fra ministerrådet, at det i alle fald skulle følges, og at det fortsat skulle være højt prioritetet. Vi føler ikke, at det har været sådan, men vi har fået løfte om, at man nu skulle se på det igen, og vi har fået det ind i diskussionen.

Så er der kulturfestivallen. Vi synes, at Nordisk Råds vindue udadtil ofte er kultur, og derfor har vi sagt, at vi også skal have kigget på det hvert år, når vi har sessionen. Tak.

I den foregående generaldebatten var det mange som etterlyste konkretisering, etterlyste en politisk temperatur, etterlyste evne til tydelig prioritering. Siste taler, Mogens Jensen, synes jeg på en utmerket måte pekte på det som kanskje er mange av kjerneområdene våre. Det er viktig at Ministerrådet tar innover seg de signalene. Jeg har et bestemt inntrykk av at de har vært gitt i mange år, og jeg synes nok at budsjettet i liten grad gjenspeiler de klare ønskene som har kommet.

I årets budsjett bruker vi cirka 12 prosent av midlene til formål utenfor Norden. Baltikum, globalisering og endatil nordområdet er eksempler på hva som ligger i dette. Samtidig får vi vite at rammen for budsjettet ikke har økt. Det betyr at man i år, som i tidligere år, skjærer på tvers i systemet, altså bruker ostehøvelen, og lar overordnede internasjonale ønsker gå ut over det som er kjerneområdene våre.

Kjerneområdene i det nordiske samarbeidet er kultur, det er språk, det er grensehinder, det er koordinering av lover og regelverk. Det må vi evne å synliggjøre gjennom konkretisering, men det må også få sitt uttrykk gjennom budsjettet. Jeg håper at man tar konsekvensen av dette, og at man lar det bli en del av den politiske debatt at vi faktisk må ta stilling til hva som er det viktigste. Hvis ikke kan vi risikere å gjøre det nordiske samarbeidet til et eliteprosjekt for regjeringenes politikere, et prosjekt som befolkningene ikke kjenner seg igjen, og da er vi skikkelig langt ute å kjøre.

President! Nordiska vänner! Den konservativa gruppen har valt att foga en reservation till Nordiska ministerrådets budget för 2011, väl medveten om att diskussionen i processen har föregått i en väldigt positiv och konstruktiv anda som också vi tycker är glädjande. Trots detta väljer vi ändå att i reservationen lägga fram att vi anser att rådets totala budget bör minskas med ungefär 2 procent. Det betyder ungefär 17 miljoner danska kronor av de drygt 896 som utgör Nordiska ministerrådets budget.

Vi har lagt fram ett detaljerat besparingsförslag som jag inte går in på här. Jag kan ändå säga att med tanke på den positiva anda som har rått väljer att inte yrka bifall till reservationen, men vi har den med som reservation och viljeyttring från de konservativas sida.

I Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe har vi længe arbejdet for, at vi skal have et budget, som vi kan forstå, så vi kan forklare vore landes borgere, hvad de knap en milliard kroner, vi bruger, egentlig bliver brugt til. Når vi eller ministre stiller spørgsmål til, hvad pengene er gået til, eller hvor mange penge der er brugt på et bestemt område, skal vi også kunne få et svar. Det er vi glade for, at der nu ser ud til at være opbakning til både fra Nordisk Råd og ministerrådet, og at vi får et budgetseminar, hvor vi skal se på, hvordan det kan lade sig gøre – også så vi, som det er blevet sagt af andre, kan undgå at skære i alt, og i stedet kan gå ind og sige, at vi laver en prioritering: Der er nogle ting, vi holder op med at give penge til, og så vil vi hellere give penge til noget andet. Det tror vi er vigtigt: at vi kan lave de politiske prioriteringer.

Så var der tidligere under generaldebatten noget debat om Nordjobb, hvor den danske samarbejdsminister sagde, at der ikke bliver skåret i Nordjobb. Det har jeg prøvet at spørge til. Det svar, jeg har fået fra dem, der har kendskab til Nordjobb, er, at der sidste år blev skåret i Nordjobb, men at man så i stedet lavede en bonusordning, så Nordjobb fik de penge, der blev skåret væk. Men det har man ikke sat penge af til næste år. Så hvis ikke man finder en løsning, kommer der til at mangle cirka 200.000 danske kroner til Nordjobb, og derfor håber jeg, at samarbejdsministeren nu vil sige, at det er noget, samarbejdsministeren vil tage fat på, og sikre, at Nordjobb får de penge, der skal til, for at ordningen kan fortsætte med de glimrende resultater, de har. Tak.

Det er blot ganske kort. Den specificering, som Line Barfod nu kom med, vil jeg lige drøfte med generalsekretæren, for det er i hvert fald ikke intentionen, at der skal ske nogen som helst reduktion i Nordjobb.

Det kan så blive ganske kort, for det var også Nordjobb, der bragte mig her op. Det er jo sådan, at det er 200.000 danske kroner, der mangler. Den bonus på de 200.000 danske kroner, som man sidst år blev lovet, fik man jo, men den er ikke fortsat i det videre budgetforløb. Det er urimeligt, for hvis Nordjobb opfylder de betingelser, der stilles, altså lever op til det, der skal til for at få bonussen, skal de selvfølgelig også fremadrettet have den, hvis man overholder måltallene. Derfor er jeg glad for tilsagnet fra den danske samarbejdsminister om, at det findes der en løsning på. Det kan vi alle kun være tilfredse med.

Så vil jeg sige, at den debat, der er om budgettets klarhed, også må gælde klarheden omkring alle de forskellige projekter, som vi etablerer under Nordisk Råd. Der er mange projekter, og det er vigtigt, at vi er i stand til, også i de enkelte udvalg, at have et overblik over, hvilke projekter der er i gang på vores områder. Det er meget svært at få et overblik over det idag. Og jeg må henstille til, at man gør alt for at få etableret et system, der gør, at både vi som politikkere og også befolkningen er i stand til at overskue det og har fuldstændig klarhed over, hvilke projekter der er sat i gang, hvad de koster, og hvordan de forløber, så vi har mulighed for at evaluere, mulighed for at sætte nye projekter i gang og mulighed for at stoppe projekter, når de skal stoppes. Det vil jeg anbefale at man arbejder stærkt på i den kommende periode.

Mange tak, fru præsident.

Jeg vil her kort som ønsket af Nordisk Råds Medborger- og Forbrugerudvalg redegøre for den danske lovgivning og praksis vedrørende hjemsendelser af nordiske statsborgere. Det er jo en sag, som har været meget omtalt i pressen, og jeg håber virkelig, at jeg med den her redegørelse kan bidrage til at få skabt mere klarhed over, hvad sagen egentlig drejer sig om.

Der er tale om hjemsendelser i tilfælde, hvor en nordisk statsborger, der har opholdt sig i Danmark i mindre end tre år, har fået behov for vedvarende offentlig hjælp, og det vil sige, at den pågældende ikke kan forsørge sig selv. I perioden fra 2004 til 2007 blev der truffet afgørelse i 33 sager. Siden den 1. september 2007 er der blevet truffet 14 afgørelser om hjemsendelse af nordiske statsborgere i første instans. Heraf er indtil videre alene fem afgørelser blevet stadfæstet i Integrationsministeriet, fire sager er blevet omgjort, mens to sager er blevet henvist til fornyet behandling. Der er således tale om meget få sager.

Det er vigtigt for mig at understrege følgende: Den danske lovgivning og praksis på området er i fuld overensstemmelse med artikel 7 i den nordiske konvention om social bistand og sociale tjenester af 1994. Af konventionen fremgår det, at en nordisk statsborger ikke kan hjemsendes på grund af vedkommendes behov for social bistand, såfremt hans familieforhold, tilknytning til bopælslandet eller omstændigheder i øvrigt taler for, at han bør forblive der, og i alle tilfælde ikke, såfremt han i de sidste tre år har haft lovlig bopæl i landet. Der er således ikke tale om et forbud mod hjemsendelse ved behov for social bistand.

De danske regler om hjemsendelse af nordiske statsborgere med behov for vedvarende sociale ydelser findes i lov om aktiv socialpolitik, og reglerne bygger fuldt ud på konventionens tekst. Det fremgår direkte, at der ikke kan træffes afgørelse om hjemsendelse, hvis den pågældende har haft ophold i Danmark på over tre år; det fremgår direkte, at der skal være tale om hjælp til forsørgelse af mere vedvarende karakter; det fremgår direkte, at der ved en afgørelse skal lægges vægt på tilknytningen til Danmark og på familiemæssige forhold. Det er på dette grundlag, de danske udlændingemyndigheder træffer afgørelser om sagerne i praksis.

Jeg vil gerne understrege, at der ikke er tale om en ny praksis. Reglerne om hjemsendelse af nordiske statsborgere eksisterede også tilbage i 1990'erne og i den tidligere danske bistandslov. Den danske praksis har i øvrigt været prøvet ved Højesteret i 2001, og Højesteret fastslog lovligheden af hjemsendelse af en islandsk statsborger.

De pågældende personer bliver i øvrigt ikke udvist, som det ellers har været meget fremme i debatten, og de kan efter hjemsendelsen genindrejse og bosætte sig i Danmark, såfremt de opfylder betingelserne for det.

For mig er det helt afgørende, at juraen i denne sag er klar, og at den danske lovgivning og praksis er i overensstemmelse med den nordiske konvention om social bistand og sociale tjenester. Det er også klart, at hvis de nordiske regeringer over for Danmark fremsætter ønske om, at konventionen skal ændres, vil vi indgå i en drøftelse med de andre nordiske regeringer. Tak for ordet.

Fru President,

Tack för redogörelsen!

Vi i Norden har länge haft som målsättning ett Norden där våra medborgare relativt fritt utan gränshinder kan bidra till den nordiska välfärden genom att kunna bosätta sig, studera och arbeta i olika nordiska länder. Detta är en fråga om medborgerliga friheter men också en fråga om en effektiv nordisk arbetsmarknad. Tillsammans är vi mer. Det finns fler och fler människor som utnyttjar denna nordiska arbetsmarknad som vi har skapat till exempel i Öresundsregionen, och det kommer att finnas fler och fler fall där vanliga människor har familjeanknytning där de bosätter sig, till exempel i Danmark, blir gifta med en dansk man och då kan man inte hemskickas till sitt ursprungliga land om man till exempel behöver föräldrapenning. Vi pratar alltså om en dansk praxis som tydligt avviker från den nordiska principen. Det kanske inte finns så väldigt många fall i dagens läge och det är bra att Danmark har använt denna praxis mindre ofta på sistone, men det är ändå i princip emot de nordiska avtalen och den politiska målsättningen som vi har haft i Norden.

Medborgar- och konsumentutskottet har dryftat saken under detta år, vi har ställt spörsmål till de nordiska regeringarna, explicit till den danska regeringen och vi har också haft Hallå Norden att presentera saken för utskottet samt senast igår en juridisk expert från det danska universitet. Det framgick av svaren från de nordiska regeringarna att det uteslutande är den danska regeringen som utvisar personer som har behov av social hjälp under en kortare eller en längre period. Andra länder använder hemsändelse bara om det finns en brottslig bakgrund eller helt avsaknad av arbetsmarknads- eller studiehistoria i landet.

Det handlar alltså om helt vanliga nordiska medborgare som är bosatta i ett annat nordiskt land, studerande eller arbetare som blir med barn och behöver föräldrapenning, arbetare som mister jobbet. Och i dagens välintegrerade Norden känns det som en konstgjord praxis från historien att nordbor måste lämna sina närmaste och skickas till sitt hemland för det nödvändiga sociala stödet. Det finns inga sociala turister i Norden. Det finns bara medborgare som utnyttjar den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och som därmed ibland även behöver hjälp i ett annat land än sitt ursprungsland. Vi har ungefär likadana sociala förmåner i varje nordiskt land, och andra nordiska länder ger rättigheter till danskar som danskar inte tillåter till våra medborgare i Danmark. Formellt sett är siffrorna låga, men vi har också kontaktats i utskottet av flera personer som har fått instruktioner muntligt från danska myndigheter. Då är det ju väldigt viktigt att den enklaste lösningen är att danska ministern skulle ge tydliga instruktioner till danska myndigheter att man inte skulle tillämpa denna praxis längre. Det handlar inte om en stor förändring i praktiken, men det handlar om en stor förfändring i princip för de människor som drabbas av den här praxisen.

För Medborgar- och konsumentutskottet är det särskilt viktigt att alla medborgare omfattas av samma regler. Utskottet menar att de nordiska reglerna ska tolkas så att alla nordiska medborgare har samma rättigheter och att alla nordiska medborgare ska kunna bosätta sig var de vill då de har en arbetsmässig och familjemässig anknytning till landet. Dessa konventioner bör tolkas ungefär på samma sätt av alla nordiska regeringar. Det är ohållbart politiskt men också juridiskt att man tolkar på helt olika sätt.

Utskottet har velat diskutera ärendet med danska integrationsministern Birthe Rønn Hornbech vid flera tillfällen. Vi ville att ministern skulle redogöra närmare om den danska praxisen på vårt möte i september. Hon kunde tyvärr inte delta där och det är första gången som ministern säger att hon aktivt inte ville delta i utskottsmöte, så vi tycker också att hanteringen inte heller har varit helt perfekt i frågan. Senast fick vi en utvärdering juridiskt från professor Kirsten Ketcher från Köpenhamns universitet. Vi kan ju prata om det politiska innehållet, att principen som vi har haft i Norden bör upprätthållas men också juridiskt finns det problem med den danska tolkningen, säger Ketcher; även EU-rättigheter medborgerliga rättigheter, till exempel garanterar att gravida kvinnor inte bör skickas hem. Det är EU-domstolens tolkning och det bör också upprätthållas i Danmark och sedan bör den sociala konventionen, den nordiska sociala konventionen, täckas vidare än de EU-rättsliga grundrättigheter vi alla har. Och de har EU-rättsligheter också; det gäller Island och Norge som är en del av det europeiska ekonomiska området.

Till slut, ordförande, vill jag säga att Danmarks tolkning är en historisk tradition från en tid då sådana fall var ovanliga och internationell rätt var mindre utvecklad. Felet har inte begåtts av den nuvarande danska regeringen och det behöver inte vara ett inrikespolitisk ärende. Nordiska rådet har inget intresse att blanda sig i inrikespolitik i olika nordiska länder, men här i Nordiska rådet handlar det om grundläggande principer i det nordiska samarbetet. Därför frågar jag den danska regeringen: Varför håller Danmark fast vid en mycket mer restriktiv tolkning av artikel sju i den nordiska konventionen än de andra nordiska länderna? Vi hoppas att Danmark fort ändrar sin tolkning.

Tak, fru præsident. Jeg ved godt, der er en uskik, at vi uden for partigrupperne tager ordet, og kan også høre, at det er til stor forargelse for andre. Men nu er det rent faktisk sådan, at vi uden for partigrupperne er valgt på samme demokratiske vis som de øvrige medlemmer, og derfor må man acceptere, at vi tager ordet.

Jeg vil bare sige, at det ikke har været et enigt udvalg, som har været inde i den har sag. Jeg har fra starten af syntes, at der kunne være visse ting, som ikke var klarlagt, og jeg har også begæret afstemning om det her, netop fordi jeg mener, at vi er ude på et skråplan, når man undervurderer landenes egne aftaler, de har lavet i det nordiske. Hvis der så måske på længere sigt skal vise sig at være en eller anden fiks EU-regel, som man kan bruge i stedet for det nordiske her, så må vi tage den til den tid. Men jeg er mere bekymret for fremtiden, i og med at man på den anden side af Sundet måske har, hvad skal jeg sige, en lidt mere lemfældig omgang med uddeling af statsborgerskaber, og folk frit kan rejse over broen, i og med at der ikke er en klap i den. Derfor vil jeg bare sige, at den afstemning, vi har begæret her, lige så meget er for at synliggøre, at det altså ikke har været et enigt udvalg, og at vi gerne i fremtiden ser på, hvordan vi kan få indført en praksis, som alle kan leve med, i og med at det er en nordisk aftale, som der er blevet handlet efter her. Tak.

Når jeg føler mig kaldet til at tage ordet, er det selvfølgelig, fordi samarbejdsministeren henviste til tidligere regeringer, og jeg fornemmede også sådan en henvisning til, at jeg jo selv som socialminister har haft ansvaret for det her område. Derfor bare to ting:

Den ene ting er, at i min tid, da jeg havde ansvaret, havde vi aldrig nogensinde en debat om de her spørgsmål. Jeg husker ikke en eneste debat.

Den anden grund til, at jeg går herop, er, at jeg vil replicere ministeren og sige, at en ting jo er jura - og jeg skal ikke afvise, at Danmark har ret i det juridiske - og så er der den anden del, nemlig det, at vi er samlet her i det nordiske fællesskab.

Derfor er det gode spørgsmål: Hvorfor vælger Danmark den meget stramme fortolkning af juraen, når alle de andre nordiske lande ikke gør det? Det er jo der, vi ikke får noget svar. Det er jo her, den politiske diskussion, det er her det politiske spørgsmål ligger, og det har vi ikke fået noget svar på, hverken i dag eller i tidligere samråd og diskussion med den ansvarlige minister hjemme i Danmark.

Fru president! Det är med både häpenhet och viss bestörtning jag hör ministern från Danmark säga som hon gör.

Jag är uppvuxen i Öresundsregionen och har levat hela mitt liv där. Jag har ibland känt Köpenhamn som min huvudstad och inte Stockholm, för där har jag tillbringat mycket av min barndom och ungdom. Det är klart att det känns lite konstigt att man här i dag diskuterar stramare regler i det som har varit lika mycket ett land för mig som Sverige har varit under min uppväxttid. Jag blir lite bekymrad över diskussionen.

Att man tolkar den nordiska konventionen på det sätt man gör i Danmark innebär ju att man skapar hinder i stället för möjligheter. Vi utvecklar hela Europa. Vi utvecklar världen. Ungdomarna i dag reser över hela världen, deltar i arbetsmarknaden och kan röra sig fritt. Detta försöker man här begränsa. Det går tillbaka till en stil av protektionism som jag tycker är felaktig.

Vi måste se till att öppna världen och Norden mer för våra nordiska medborgare. Det är en av de viktigaste ståndpunkterna hos oss som jobbar med de nordiska frågorna.

Tak for det. Jeg tænkte, at det er ganske praktisk at svare indimellem og har derfor bedt om en replik. Til hr. Henrik Dam Kristensen: Jeg stod ikke og henviste til tidligere regeringer. Jeg henviste til nogle årstal og sagde, at det var tilbage i 1990'erne. Jeg tror, at hr. Henrik Dam Kristensen måske refererede til et samråd i Danmark. Men det vil jeg gerne have mig frabedt. Jeg henviser blot årstalmæssigt til en praksis.

Ville Niinistö spørger til, om vi ikke støtter den fri bevægelighed. Jo, selvfølgelig gør vi det. Arbejdskraftens fri bevægelighed er et vigtigt fundament. Og jeg må igen sige, at reglerne om hjemsendelse af nordiske statsborgere med behov for vedvarende forsøgelse efter lov om aktiv socialpolitik er i fuld overensstemmelse med den nordiske konvention om social bistand og sociale tjenester fra 1994. Det er jo så bekræftet af Højesteret i 2001. Så er jeg ikke bekendt med, hvorfor de øvrige nordiske lande ikke benytter sig af den mulighed, der ligger i den nordiske konvention fra 1994. Men det vil Danmark jo ikke blande sig i. Så det her er blot et svar på, hvorfor vi holder fast i den tolkning. Det her er en mulighed, som vi har valgt at benytte os af, og sådan har det længe været. Og mig bekendt er det altså ikke noget, de øvrige lande gør. Det har jeg heller ikke tænkt mig at blande mig i. Tak, fru præsident.

Tak, fru præsident.

Jeg vil også takke Ville Niinistö for sin redegørelse for arbejdet i Medborger- og Forbrugerudvalget. Jeg deler helt hans tolkning, også at vi nu på det sidste møde har fået konstateret, at det ikke bare var en politisk tolkning, som er gjort, men også juridisk mente vor ekspert, at Danmark tolker paragraf 7 i konventionen forkert.

Men det er jo klart, at de nordiske konventioner udgør stortømmeret eller pillerne i hele det nordiske fællesskab. Det er dem, som sikrer de enkelte borgeres rettigheder i Norden, og derfor er denne sag med de danske hjemsendelser en helt principiel sag for hele det nordiske samarbejde, for her går man ind og tager pillerne eller grundkonstruktionen i hele det nordiske samarbejde væk.

Vi får også konstateret, at med den danske praksis vil EU-reglerne, altså unionsborgerskabet, i visse tilfælde give bedre rettigheder end det nordiske statsborgerskab, og det skulle jo være præcis omvendt.

Derfor må jeg bare sige - også på Den Venstresocialiste Grønne Gruppes vegne - at vi vil protestere mod dette. Vi arbejder alle på at fjerne grænsehindringer, og derfor vil jeg spørge den danske minister: Mens vi arbejder med at fjerne grænsehindringer i hele Norden, hvordan kan det så være, at graviditet er blevet en ny grænsehindring? Det var det første.

Det næste, jeg vil spørge om, er det, at ministeren siger, at det er en langvarig praksis, man har brugt: Hvor mange gange er det, at man har hjemsendt nordiske statsborgere, hændt i 1990erne?

De to spørgsmål vil jeg gerne have svar på. Tak, fru præsident.

Tak. Ministeren har redegjort for synet på udvisning og hjemsendelse. Men det var noget, som Høgni Hoydal sagde, som fik mig op af stolen. Han sagde, at nu er det blevet konstateret, at det, Danmark gør, også er juridisk forkert. Jeg må anholde det standpunkt, fordi det kun er én jurist, som har sagt det. Det er altså samtlige jurister i Justitsministeriet i Danmark, som har kigget på den her sag, og de siger, at vi handler rigtigt. Tak.

Fru president! Till Danmark: Som företrädare för Sveriges riksdag representerar jag här i Nordiska rådet Skåne, så Köpenhamn är min närmaste huvudstad. Vi är ett antal personer som är engagerade i frågan. Det finns tre dimensioner på den: konvention, politik och form.

För det första: Strider detta mot konventionen? Ja, det kan vi ha delade meningar om, precis som hördes nyss. Det kan finnas jurister som tolkar på olika sätt. Det är också fråga om den nordiska konventionen som EU-rätt. Det finns de som menar att det här strider mot konventionen.

För det andra: När det gäller politik skiljer Danmark, precis som sagts här tidigare, ut sig från övriga nordiska länder. Endera kan man välja att göra så som jag tycker att ministern gjorde, nämligen att säga att det finns ett land som gör rätt och att det finns fyra länder som gör fel. Men det kan också vara tvärtom, att det är fyra länder som gör rätt och ett land som gör fel. Det är det som politik handlar om. Därför är vi här vid Nordiska rådet. Vi säger till Danmark vad som är vår rekommendation. Danmark har självt avgört detta. Men vår rekommendation handlar om att er politik skiljer ut sig från de andra ländernas politik. Därför tycker vi att ni skulle kunna närma er de fyra som gör på vårt sätt. Det är vad detta med att vara ett nordiskt råd handlar om. Vi kommer samman. Vi jämför, och vi ger varandra goda råd.

För det tredje: När det gäller formen har den ansvariga ministern Birthe Rønn Hornbech, som sagts här, inte velat träffa oss. Det är lite ovanligt att inte komma när ett utskott vill träffa ansvarig minister. Men vårt utskott har också goda erfarenheter av den danska regeringen. I ett annat fall var nämligen Brian Mikkelsen mycket glad över att ta emot oss.

Avslutningsvis: Det handlar om 46 fall, möjligtvis 47, så det kan inte vara fråga om ekonomi, utan det måste vara fråga om principer. Därför ger vi detta vårt, som vi tycker, goda råd till den danska regeringen.

Just när det gäller de 46 fallen vill jag säga till Sverigedemokraterna att man inte kan säga att det har någonting med svensk invandringspolitik att göra. Det handlar om 46 fall. En gravid isländsk kvinna är inte svensk invandringspolitik!

Fru president! Självklart är en gravid isländsk kvinna inte en del av svensk invandringspolitik. Det har jag aldrig påstått. Men jag tror inte att vi kan recensera varje enskilt fall här politiskt. Det vi måste hantera är generella regler och regelverk.

Jag måste säga att det är väldigt oroväckande att det är så många från övriga nordiska länder utanför Danmark som använder som argument att Danmark står ensamt i sin regeltolkning. Om man menar att Danmark har fel ska man förklara varför Danmark gör fel tolkning, på vilket sätt och varför den andra tolkningen är bättre. Att bara säga att Danmark gör fel därför att Danmark står ensamt gentemot övriga nordiska länder ser jag som ett uttryck för ett skapande av politisk korrekthet här i Nordiska rådet. Jag hoppas att vi snarare ser upp till yttrandefrihet och demokrati och att vi har en öppen debatt där vi använder sakargument för att motbevisa och argumentera mot varandra.

Jeg viser først til det som lederen i Medborger- og forbrukerutvalget sa. Det er det som er den brede begrunnelsen for at utvalget har tatt opp denne saken på den måten vi har gjort.

Jeg vil bare også si fra mitt ståsted det samme som for så vidt flere allerede har sagt, at det dette handler om er jo ikke først og fremst jussen. Det er den ulike praksisen hvor Danmark skiller seg veldig tydelig ut. Og det handler om et grunnleggende prinsipp som denne forsamling gjennom to generasjoner har bidratt til, nemlig likhet i Norden. Det er det vesentlige. Det er det det egentlig handler om, at alle nordiske borgere skal håndteres likt. Og når vi ser en ulikhet på et så viktig prinsipielt område som vi ser her, og som vi nå snakker om, er det klart at da er det viktig for denne forsamling av parlamentarikere å reagere på det.

Statsråden sa noe som jeg synes hun bør ha en replikk på å klargjøre. Hun sa at – og jeg tror hun mente – det er ikke aktuelt for den danske regjering å forandre denne praksis uten at man igjen går gjennom konvensjonen og får en forhandling med de andre nordiske regjeringer. Hvis det er riktig, ber jeg deg bekrefte det. Og hvis du mener at jeg har forstått deg feil, så er det viktig at du avkrefter det. For det er klart at hvis statsråden står ved et slikt standpunkt, er det desto viktigere for denne forsamling å være klar over hva vi voterer over når vi da kommer til avstemning, slik som teksten ligger.

Så vil jeg bare si til slutt at jeg hørte ikke samordningsministeren beklage at en ansvarlig minister ikke hadde møtt de nordiske parlamentarikerne. Jeg hørte ikke at hun sa det. Jeg vil oppfordre henne én gang til og bruke sjansen overfor Nordisk Råds samlede plenum til å beklage at en statsråd utviser en slik form for arroganse.

Det siste jeg vil si, er at jeg ville også gjerne høre den danske samarbeidsministerens reaksjon på det Almqvist nå har sagt i hvert fall i ett innlegg – litt mer moderat i det andre innlegget – men han sa at den danske praksis også kom av en uansvarlig svensk innvandringspolitikk. Jeg vil gjerne høre den danske samarbeidsministerens kommentar til det.

Præsident! Når integrationsministeren formentlig ikke havde afset tid til at mødes med udvalget, var det, fordi vi i Danmark i de sidste 30 år har haft en fejlslagen indvandringspolitik, som har gjort, at hun har rigeligt at se til; den har man så eksporteret til Sverige, og det skal jeg kun beklage. Vi har ikke fået noget konkret ud af at lave et sådant samråd i Nordisk Råd, i og med at der ikke har været kvalitet i de spørgsmål, der er blevet stillet.

Der er jo blevet lavet en aftale mellem de nordiske lande, som Danmark har fulgt. Så kan det godt være, at den skal laves om på sigt - det vil jeg gerne have diskussionen om - og det har vi heller ikke nogen problemer med. Herregud, de fem mennesker, det drejer sig om, kunne vi sikkert sagtens brødføde, ligesåvel som vi er flittige til at uddanne de andre nordiske medborgere til både læger og alt muligt andet. Så det har vi slet ikke nogen problemer med. Vi siger bare, at sådan forholder tingene sig rent faktisk.

Det er muligt, at jeg foregriber, hvad ministeren vil sige, men vi har i Danmark haft det, vi kalder et samråd, om det her spørgsmål, med Birthe Rønn Hornbech. Ministeren forklarede meget tydeligt, at grunden til, at hun ikke mødte op i det nordiske udvalg, var, at hun, da hun svarede tilbage på det første brev, bad om, at man konkret pegede på, hvor Danmark overtrådte reglerne, men at hun ikke har fået svar på det brev fra udvalget, og derfor mødte hun ikke op.

Som Marion Pedersen sagde, kaldte vi den danske integrationsminister, Birthe Rønn Hornbech, i samråd i Folketinget. Der skal hun møde. Hun afviste jo at møde Nordisk Råd, fordi det ikke eksplicit står i konventionen. Dem, der lavede Helsingforskonventionen, havde ikke forestillet sig, at ministre ville afvise at have dialog med nordiske parlamentarikere. Den situation har man ikke forudset, og derfor står der ikke, at der er tvang i forhold til at møde op. Men der er tvang i Folketinget, og ministerens begrundelse for ikke at møde Nordisk Råd var, at man ikke havde fremsendt juridisk holdbare beviser. Jeg mener, det er afgørende, at vi holder fast i, at vi skal have en politisk dialog i det nordiske mellem ministre og parlamentarikere. Vi skal, som flere har været inde på, politisk diskutere, om vi ønsker, at nordiske borgere ikke kan rejse frit, om vi ønsker, at hvis man bliver gravid, bliver man hjemsendt fra et nordisk land, eller om vi faktisk ønsker, at man frit kan slå sig ned. Det er det, debatten drejer sig om, og det forsøg med at kalde det indvandringspolitik eller påstå, at indvandrere skulle shoppe hen over grænserne, er altså fuldstændig langt ude. Det her handler om politik, i forhold til om man ønsker, at vi skal kunne have mulighed for at bosætte os i et nordisk land, og det er det, som vi skal kunne have en dialog med ministrene om.

Tack fru president,

Jag vill bara klargöra att utskottet ville gärna ha en dialog med Birthe Rønn Hornbech. I sitt brev till utskottet skriver hon, att hon inte tänker delta i utskottet. Hon säger, att jag ser icke behov för att deltaga i samrådet, och i slutet av brevet säger hon att hon ”gärna vill höra mera om det finns enskilda fall där det strider mot den nordiska konventionen”. Vi behandlade brevet på det utskottsmöte dit hon inte kom. Så hur hade vi kunnat få henne dit på grund av detta brev där hon säger att hon icke ser behov av att komma! Det har jag lite svårt att förstå. Men vi vill gärna ha en dialog framöver med den danska regeringen. Jag hoppas att de olika nordiska samarbetsministrarna nu samarbetar i den här frågan och utskottet hjälper gärna till. Det handlar om små förändringar i danska praxisen som går att göra utan att förändra avtalet.

Først vil jeg bekrefte Villes fremstilling av den kontakten som har vært mellom Medborger- og forbrukerutvalget og Birthe Rønn Hornbech. Det skulle ikke stå på uavklarte temaer som begrunnelse for ikke å møte.

Det politiske i dette er at man i Danmark, med en integrasjonsminister som på tross av at man har det samme konvensjonsrammeverk, et juridisk rammeverk som er helt ens for de nordiske land – og jeg vil si at Oppholdsdirektivet fra EU, som også omfatter EØS-landene, er her minst like viktig – allikevel har en forvaltningspraksis som er annerledes. Og integrasjonsministeren spør seg ikke: Er dette en ønsket situasjon? Er det en ønsket situasjon av hensyn til forutberegnelighet og rettssikkerhet for det enkelte mennesket? Husk at vi snakker om individer, som det er veldig viktig at det er samsvarende regler for. Man stiller seg altså ikke disse spørsmålene, om det er presiserende nasjonal lovgivning vi nå må bakke opp for eventuelt å endre vår praksis.

Det er også ganske påfallende at Danmark påberoper seg at de har hatt den samme praksis ikke bare siden 1970-årene, men siden 1933. Da burde jo alarmklokkene ringe, for man har altså ikke endret sin administrative praksis, på tross av at man inngikk en nordisk konvensjon i 1994, og senere, i 2004, uten forbehold implementerte EUs oppholdsdirektiv, artikkel 24.

Så mitt spørsmål – jeg vil avslutte med det – er til samarbeidsminister Karen Ellemann: Ser hun ikke at også danske myndigheter har en oppgave å gjøre med hensyn til å implementere direktiv 2004/35 om opphold, og å reflektere politisk over at det faktisk er EUs organer som tvinger frem rettsenhet i Norden, med større driv og med større energi enn det de nordiske land selv etterlever rettsenhet i Norden? Jeg vil gjerne ha en kommentar fra samarbeidsministeren når det gjelder Oppholdsdirektivet, som er det sentrale direktivet i dette spørsmålet.

Frú forseti.

Grunnurinn að norrænu samstarfi, sérstaklega fyrir ungt fólk, er að öll Norðurlöndin bjóði það velkomið þangað, að ungt fólk kynnist öðrum norrænum þjóðum, fái að búa þar, fái að dvelja þar, fái að stofna þar fjölskyldu, fái að vinna þar, fái að læra þar.

Svo stöndum við hér og í heilt ár hafa forsætisnefndin og meðborgaranefndin þurft að fjalla um það sem ég vil kalla hneyksli, sem eru brottvísanir norænna ríkisborgara frá Danmörku, yfir 40 á undanförnum árum, þar sem fólk hefur þurft að biðja um félagslega þjónustu og aðstoð.

Grunnurinn að þessu norræna samstarfi, að fá að koma til annarra landa, er að menn tapi ekki þeim réttindum sem þeir hafa heima, að menn hafi sömu réttindi hvar sem þeir búa á Norðurlöndum. Það er það sem norrænt samstarf byggir á.

Ein af þeim sem vísað var frá Danmörku, eins og komið hefur fram, var ung íslensk kona sem ofan í kaupið var ófrísk, átti 4 ára son, hafði búið í Danmörku og átti þar kærasta. Hún þurfti að draga til baka umsókn sína um félagslega aðstoð til að fá að dvelja áfram í landinu.

Í það heila ár sem þetta mál hefur verið til umræðu opinberlega og á norrænum vettvangi hafa Danir þverskallast við að viðurkenna að þetta sé brot á 7. gr. norræna sáttmálans um félagslega aðstoð. Og ég verð að lýsa miklum vonbrigðum með ræðu Karen Ellemann hér áðan. Ég hafði vonast til þess að dönsk stjórnvöld skildu um hvað málið snýst. Það snýst ekki um lagaklæki eða lagaþrætur heldur fyrst og fremst um prinsipp og grunninn í norrænni samvinnu. Ég vil hvetja alla fulltrúa til að styðja tillögu þessarar nefndar sem hefur unnið vel og þakka henni fyrir störfin.

Skandinavisk oversættelse:

Fru president.

Fundamentet for nordisk samarbeid, spesielt for unge mennesker, er at alle de nordiske landene ønsker dem velkommen dit, at de blir kjent med andre nordiske nasjoner, får bo der, får oppholde seg der, får stifte familie der, får arbeide der, får studere der.

Så står vi her, og i et helt år har Presidiet og Medborger- og forbrukerutvalget måttet diskutere det jeg vil kalle en skandale, nemlig utsending eller hjemsending av nordiske statsborgere fra Danmark, over 40 personer de siste årene, som har hatt behov for sosiale tjenester og hjelp.

Fundamentet for det nordiske samarbeidet, å kunne komme til andre land, er at man ikke mister rettighetene man har hjemme, og at rettighetene er de samme uansett hvor man bor. Det er det nordisk samarbeid bygger på.

En av dem som ble utvist fra Danmark, som det har kommet fram, var en ung islandsk kvinne som attpåtil var gravid, hadde en fire år gammel sønn, hadde bodd i Danmark og hadde en kjæreste der. Hun måtte trekke tilbake søknaden sin om sosialhjelp om hun skulle få oppholde seg videre i landet.

I hele dette året som vi har diskutert denne saken offisielt og i nordiske fora, har danskene blånektet å innrømme at dette er et brudd på paragraf syv i Den nordiske konvensjonen om sosialhjelp og sosiale tjenester. Jeg vil også uttrykke min skuffelse over talen til Karen Ellemann her tidligere. Jeg hadde håpt at danske myndigheter forstod hva denne saken handler om. Det handler ikke om juridiske knep eller juridisk strid, men først og fremst om prinsipper og fundamentet i nordisk samarbeid. Jeg vil oppfordre alle representantene til å støtte forslaget fra nemnda som har arbeidet godt, og jeg ønsker å takke den for det utførte arbeidet.

Tak for det, fru præsident. Jeg håber, at jeg får lidt mere end et minut, for der er jo stillet vældig mange spørgsmål, og jeg vil gerne forsøge at svare lidt på dem.

Først var der et direkte spørgsmål til opholdsdirektivet. Det er sådan, at vi altid vurderer begge regelsæt, og netop på grund af regelsættet er der også sket det, at der er blevet ændret i et par af afgørelserne.

Så var det Hans Wallmark, tror jeg, som valgte at se det her som tre klumper og sige: Der er noget, der handler om jura, der er noget, der handler om politik, og så er der også noget, der handler om stil. Og den fremgangsmåde er jeg enig i. Jeg er enig i, at man kan diskutere på flere planer her, og derfor vil jeg her afslutningsvis forsøge at gøre det efter samme fremgangsmåde. Altså, noget er juraen, noget er politikken, og noget er stilen.

Hvad angår juraen, vil jeg ganske kort igen sige, at det altså fremgår af konventionen, at en nordisk statsborger ikke kan hjemsendes på grund af vedkommendes behov for social bistand, såfremt hans familieforhold, tilknytning til bopælslandet eller omstændighederne i øvrigt taler for, at han bør forblive der, og i alle tilfælde ikke, såfremt han i de sidste tre år har haft lovlig bopæl i landet. Så der er således ikke tale om et forbud mod hjemsendelse ved behov for social bistand.

Flere har omtalt Kirsten Ketschers vurdering, og jeg er nødt til igen at understrege, at der netop er tale om en praksis, der kun bruges i undtagelsestilfælde. Kirsten Ketscher har således på ingen måde ret i, at det er en generel regel i Danmark, at vi hjemsender nordiske statsborgere, der ikke kan forsørge sig selv. Det er simpelt hen ukorrekt. Det var først til juraen.

Så vil jeg godt lige komme lidt ind på stilkarakteren og blot sige, at den danske regering tillægger det nordiske parlamentariske samarbejde stor vægt. Og jeg er helt enig i, at vi skal fastholde en åben og direkte dialog med Nordisk Råd om de sager, som optager sindene i de nordiske lande. Og det gælder naturligvis også i den her konkrete sag.

Så vil jeg til sidst sige noget til politikken. Der var en, tror jeg, som må have misforstået, hvad jeg sagde i forhold til den øvrige politiske håndtering af det. Jeg siger: Det er klart, at hvis de øvrige nordiske regeringer over for Danmark fremsætter ønske om, at konventionen skal ændres, jamen så vil vi da indgå i en drøftelse med de andre nordiske regeringer.

Tak, fru præsident.

Ærede delegater.

Nordisk ministerråds globaliseringsarbeid er intensivt og er gitt høyeste prioritet siden det ble initiert av de nordiske statsministrene i 2007. Målet er å utvikle den nordiske modellen, øke konkurransekraften og profilere og synliggjøre Norden som en foregangsregion. Interesssen for temaet ble jo bekreftet av den debatten som var i forbindelse med statministrenes toppmøte i går.

Vi har realisert 20 konkrete prosjekter siden 2007. Mange av prosjektene ble satt i gang i løpet av 2008 med sikte på gjennomføring i løpet av tre år, mens ytterligere prosjekter ble besluttet igangsatt i 2010.

Globaliseringsinitiativet er nå en fullt ut integrert del av arbeidet i Nordisk ministerråd og fungerer som et instrument for gjennomføring av prioriteringer.

Jeg vil trekke fram det klart største initiativet som er Toppforskningsinitiativet innen klima, energi og miljø. Toppforskningsinitiativet er den største felles nordiske forskningssatsingen som noensinne er lansert og utgjør totalt 480 millioner svenske kroner. Seks delprogrammer er igangsatt med prosjekter og aktiviteter. Toppforskningsinitiativet samler deltagere fra samtlige nordiske land og styrker samarbeidet mellom ledende forskningsmiljøer og industrien.

Grensehinderforumet har nylig fått fornyet sitt mandat. Grensehinderforumet skal bidra til menneskers og bedrifters mobilitet innenfor de nordiske landene. Arbeidet med å løse grensehindre har blitt intensivert og finnes bla annet på dagsordenen i alle ministerråd. Et tiltak som kan nevnes er etableringen av en ekspertgruppe som skal kartlegge og fremme løsninger på grensehindre innen trygde- og arbeidsmarkedsområdet, apropos den debatten vi akkurat har vært gjennom. I november avholdes en konferanse om utvikling av samarbeidsmodeller for å sikre bedre koordinering av nasjonal lovgivning og implementering av EU-direktiver.

Årets globaliseringsforum 20. mai hadde temaet ”Grønn vekst – perspektiver for et styrket nordisk samarbeid”. Statsministrene ble enige om å opprette en ”task force” for å kartlegge spesifikke nordiske styrkeposisjoner og konkrete områder der samarbeidet mellom de nordiske landene kunne gi merverdi. Samtidig ble el-samarbeidet løftet fram. De nordiske energiministrene fikk i oppdrag å formulere forslag som kan håndtere den økte mengden av bærekraftig energi.

Som en del av initiativet Expo Shanghai 2010 ble ”Nordens dag” avholdt med et klimaseminar i Shanghai 25. juni. I tillegg nevnes prosjekter innen energi og transport og klimavennlig byggestil som begge kobles til grønn vekst.

Kvikksølvsamarbeidet innen FNs miljøprogram er et godt eksempel på hvordan Norden sammen kan spille en fremtrendende rolle i globale prosesser. UNEP la det første forhandlingsmøtet om en global kvikksølvsamarbeidsavtale til Sverige i juni 2010.

Det er også etablert et globaliseringsinitiativ på helse og velferd. Programmet er treårig og består av syv selvstendige delprosjekter. Det er konsentrert rundt hovedtemaer som utvikling av velferd, kompetanseutvikling av arbeidsstyrken og inkludering samt helse og livskvalitet.

Dette er status for noen av globaliseringsinitiativene. Ønsker dere å få en samlet fremstilling - og ønsker å utdype det - finnes det i den redegjørelsen som er gitt fra ministerrådet.

Årsaken til at jeg tar ordet her er at Presidiet har satt i gang et arbeid som jeg har ledet sammen med representanter for andre partier enn mitt eget, Høyre og den konservative gruppen, for å få til en utdypning av det som på dansk kalles tyngdepunktsområder, på norsk vil vi kalle det satsingsområder, innenfor globaliseringsinitiativet, for det er klart at det er et veldig vidt begrep.

La meg først si til min ærede delegasjonskollega, Olemic Thommessen, som ikke er her, som i et tidligere innlegg sa at det å satse på globalisering var satsing utenfor Norden. Det er galt. Globaliseringssatsing er satsing innenfor Norden for å møte den globale utfordring. Det er altså ikke snakk om utenlandssatsing, men om nordisk satsing.

Bakgrunnen for det danske initiativet i sin tid, det var før min tid i Nordisk råd, har jeg betydelig sans for. Det var nemlig et ønske om å fornye den nordiske satsingen. Da pekte man på at Norden har én ting til felles: Man har en del problemer - i politikkens språk kalles det utfordringer - når det gjelder å møte globaliseringen. Vi har pekt ut fem satsingsområder. Jeg skal ta dem veldig kort.

Velferd - den demografiske utfordringen. Det faktum at vi blir flere og flere og eldre og eldre stiller oss overfor store velferdsutfordringer. Det at man da satser på velferdsteknologi som løser helseproblemer eller som gir muligheter for for eksempel sykehjem slik at personalet kan bruke mer tid på menneskelig kontakt, er et lite nisjeområde, men veldig viktig i fremtiden.

Migrasjon, integrasjon Det er et faktum at de nordiske land i årene fremover kommer til å trenge mer arbeidskraft utenfra det nordiske området. Det er ikke et spørsmål om politisk vilje, det er et spørsmål om å se på alderssammensetningen. Da vil man se at vi ikke har arbeidskraft nok. Så man kan ville eller ikke ville det, men vi er nødt til å innse at det er en utfordring. Da er det å få til en vellykket integrasjonspolitikk avgjørende for å kunne takle fremtidens velferdsutfordringer ganske enkelt.

Innovasjon og forskning Jeg slutter meg til det som den norske samarbeidsministeren sa om blant annet Toppforskningsinitiativet. Det er viktig. Men det er kanskje også viktig å satse på å skape en større sammenheng mellom innovativ kompetanse og forskningstradisjoner. Det er ikke sikkert at mye forskning gir stor innovasjon. Det er det andre land som kanskje er bedre til enn de nordiske. Der har vi mye å gjøre i fellesskap.

Vedvarende energi, eller det som på norsk heter fornybar energi - det er mange nordiske navn på det, men det er det samme vi snakker om. De nordiske land har forskjellige naturgitte forutsetninger. Noen er gode på vindkraft, noen på vannkraft, på bioenergi, på termisk energi eller på solenergi, som alle er vedvarende. Det å få til felles initiativ på dette området, ikke minst rettet mot eksportmarkedet, er viktig.

Dette er et lite område, men det er ganske viktig. Det er å satse på entreprenørskap og innovasjon i utdannelsene, altså sørge for at en nordisk utdannelse på det vi vil kalle et videregående nivå i Norge og på universitet- og høyskolenivå, også skaper en kultur for kreativitet- og iverksetteregenskaper, eller gründer-egenskaper. Der er det en del vellykkede nordiske initiativ som kan videreutvikles.

Her er det ikke stor politisk uenighet mellom ministerrådet og oss parlamentarikere, heldigvis. Jeg er særlig glad for at statsråd Aasrud, også i sitt innlegg, sa den nordiske modellen. For når våre norske statsråder er på hjemmebane, snakker de ofte om den norske sosialdemokratiske modellen. Det gjør ikke vi andre, vi snakker om den nordiske modellen, fordi det er et fellesskap mellom modellene i de nordiske landene, selv om det også er ulikheter, som gjør at vi kommer lengst ved å omtale den nordiske modellen. Så kjære stasråd Aasrud: Ta med deg dette hjem når du taler i norske forsamlinger! Da får du full støtte.

Fru president!

Redogörelsen hänvisar till statsministrarnas så kallade globaliseringsinitiativ som de godkände i Punkaharju 2007 såsom det skulle ha skapats i ett tomrum. Jag vill påminna om att det mer var parlamentarikerna i Nordiska rådet som tvingade globaliseringsproblematiken på den nordiska agendan i Köpenhamn 2006 då den antogs som ämne för toppmötet mellan statsministrarna och oppositionsledarna i årets session.

Detta är viktigt eftersom globaliseringsfrågorna skall vara föremål för samarbete inte enbart regeringarna emellan utan också för dialog och samarbete med de nordiska parlamentarikerna. Vi i rådet kan utan förbehåll ge vårt understöd till det mesta som finns om aktiviteter i redogörelsen, men samtidigt kan vi dock påstå att nästan allt som har samlats under beteckningen globaliseringssamarbete är sådana aktiviteter och projekt som redan tidigare har ingått och skulle ingå inom det nordiska samarbetets ramar även utan något globaliseringsprogram.

Det viktigaste är emellertid det som inte finns med i globaliseringsredogörelsen som omfattar de av statsministrarna utstakade målsättningarna med en "förnyad nordisk satsning för att möta de globala utmaningarna genom att utveckla den nordiska modellen, öka konkurrenskraften och profilera och synliggöra Norden som en föregångsregion".

Detta kan också vi socialdemokrater omfatta. Samtidigt har vi konsekvent ansett att det nordiska globaliseringssamarbetet inte enbart kan begränsa sig till hur vi ska anpassa oss till globaliseringens krav, utan det skall också omfatta hur de nordiska länderna tillsammans kan arbeta för en bättre globaliseringshantering. Med undantag för klimatfrågor tycks detta helt saknas på agendan.

De nordiska länderna har goda möjligheter att tillsammans påverka dessa processer för en mer rättvis och bättre fungerande globalisering. Tillsammans kan vi utöva ett inflytande som är betydligt större än vad vår andel av världsbefolkningen eller ekonomin skulle ge. Här spelar den nordiska modellen och dess föregångseffekt en roll, liksom de insatser som våra länder har gjort inom FN och i andra sammanhang, såsom bistånds- och utvecklingsfrågor, krishantering med mera.

Naturligtvis sker en stor del av arbetet kring globaliseringen inom EU, men det finns fortfarande behov av och utrymme för de nordiska ländernas initiativtagande och agerande. Vi kunde och borde till exempel vara mer aktiva för att kräva reformer på de internationella finansmarknaderna, inklusive införandet av en internationell skatt på alla finanstransaktioner. Vi kunde och borde vara aktivare för att reformera Världshandelsorganisationen så att handelns spelregler bättre skulle ta hänsyn till ökade krav på miljöskydd, bättre konsumentskydd, skyddet för minoritetskulturer och språk och så vidare. Vi kunde och borde också arbeta tillsammans för ett internationellt globalt avtal beträffande reglerna för gränsöverskridande investeringar vilket skulle skapa en rättvis balans mellan företagens och regeringarnas rättigheter och skyldigheter. Lyckligtvis ledde frånvaron av dessa till det att utkasten för det så kallade MAI-avtalet som hade utarbetats i OECD havererades.

De nordiska statsministrarnas så kallade globaliseringsinitiativ har nu några år på nacken. Nordiska rådet har med stort intresse följt realiseringen av initiativet. Vi har förvisso haft en hel del duster om både innehåll och finansiering. Vi har varit överens om att det är behövligt med detta initiativ, framför allt i den globaliserade värld som vi nu lever i, och det har inte minst den finansiella krisen visat.

Vi nordiska länder är små och behöver använda våra gemensamma krafter för att kunna konkurrera i sektorer som i slutänden ger nordisk nytta. Men – och det är det som är min poäng i det här – det betyder inte att vi ska glömma det nordiska och det europeiska samarbetet. Allt behövs: det globala, det nordiska, det europeiska. För att nå toppen måste man börja vid sin egen tröskel på hemmaplan.

Jag tycker att Nordiska ministerrådet borde arbeta fram en gemensam plan över frågor som vi i Norden vill och kan driva inom EU för att just förstärka Norden. Vi har tidigare varit överens om att inte bilda ett nordiskt block inom EU, men det kanske kan vara dags att ta en ny funderare på det. Fastän Norge och Island inte är medlemmar i EU påverkas ändå alla nordiska länder av EU:s beslut på många olika sätt, inte sällan tyvärr på ett negativt sätt, till exempel genom att nya gränshinder uppstår för våra medborgare i en tid när fler och fler arbetspendlar mellan våra länder.

Min fråga är: Är det inte dags att börja fundera på att göra en kraftsamling, en nordisk kraftsamling, för gemensamma EU-initiativ och uppföljning av beslut utifrån grundtanken En fri rörlighet utan gränshinder i Norden, och också att i EU dra nytta av samarbetet i Norden och i Norden dra nytta av samarbetet inom EU? Man skulle kunna drista sig att säga: Det handlar om att kunna få två plus två att bli mer än fyra.

Det foregår mye samarbeid over grensene mellom land i Norden, og det er svært positivt. Jeg har med interesse lest og hørt samarbeidsminister Rigmor Aasruds redegjørelse om ulike grensehinderprosjekter, og jeg støtter de prioriteringene som er gjort når det gjelder ulike prosjekter.

Når jeg tar ordet i dag, er det for å spille inn en ny grensehinderproblematikk. Det gjelder Lierne og Røyrvik kommuner i Norge, som har et tett samarbeid med Strömsund og Krokom kommuner på svensk side. Det samarbeidet er svært positivt med tanke på utvikling av et levende og godt samfunn i distriktene både i Norge og i Sverige. Samarbeidet omfatter utviklingen av både gode velferdstjenester og et levedyktig næringsliv. Kommunene støter selvfølgelig på flere grensehindere som tas opp fortløpende, men i dag vil jeg fokusere på ett som har fått mye oppmerksomhet i Nord-Trøndelag, hvor jeg kommer fra.

I Lierne finnes det et lefsebakeri som går svært godt. Mange som jobber der, bor på den svenske siden av grensen. Lierne lefsebakeri har problematisert at det er ulik sats på arbeidsgiveravgift i Norge og i Sverige. I Lierne er det lav sats på arbeidsgiveravgiften, da Norge bruker dette som et distriktspolitisk virkemiddel. Sverige gjør ikke det. Det betyr store utgifter for Lierne lefsebakeri, da mange av deres tilsatte bor i Sverige. Dette er en bedrift vi svært gjerne vil beholde i Sørli. Det er avgjørende for at det finnes en trygg arbeidsplass både for menneskene som bor på den norske siden, og for dem som bor på den svenske siden av grensen. Jeg ønsker derfor å spille inn denne problemstillingen i grensehinderdebatten.

Takk!

Takk for gode innspill. Jeg er glad for at det er en generelt positiv holdning til at vi skal gå i den retningen vi gjør. Jeg er også glad for at Nordisk råd har laget et papir som skal si noe om deres prioriteringer. Når jeg ser det initiativet, er det stort samsvar mellom det vi gjør fra ministerrådets side, og det initiativet som her er presentert av representanten Per-Kristian Foss.

La meg likevel bare komme med noen få kommentarer. Jeg tror det er viktig at vi bruker disse samarbeidene til å kunne utmeisle en politikk som vi sammen kan bruke i internasjonale fora. Det som vi har gjort, og som er omtalt i rapporten, både når det gjelder det som skjedde på klimamøtet i København, det som har skjedd omkring kvikksølv, og også andre initiativ, er jo bidrag til at vi klarer å stå med en felles stemme i Norden i internasjonale sammenhenger.

Når det gjelder forholdet til EU, registrerer jeg at det er stor interesse for både det toppforskningsinitiativet som vi jobber med, og det arbeidet som skjer særlig knyttet til kreative industrier, og det er mulig å få til gode samarbeidsprosjekter med EU om de konkrete prosjektene.

Så ser jeg at Per-Kristian Foss i sitt forslag her omtaler migrasjon og behovet for arbeidskraft i Norden. Jeg er helt sikker på at vi står foran demografiske utfordringer i tida framover. Jeg vil si at fra norsk side har det særlig vært viktig at vi har en etisk dimensjon i måten vi rekrutterer helsepersonell på. Det er jo ikke bare vi i Norden som kommer til å ha utfordringer på det området, og jeg synes det er et godt eksempel på et område der de nordiske landene står sammen også i andre internasjonale fora.

Fru President! Bästa nordiska kolleger och vänner! Arbetet med att undanröja gränshinder är högt prioriterat av de nordiska regeringarna. Inom ramen för det nordiska globlaliseringsarbetet har därför på uppdrag av statsministrarna skapats ett Gränshinderforum. Gränshinderforum har sedan sin tillkomst i början av 2008 haft som uppgift att driva på arbetet med att undanröja gränshinder samt att bistå länderna med att utarbeta konkreta lösningsförslag. Notera att vi talar om konkreta lösningsförslag. I maj 2010 beslöt de nordiska statsministrarna att förlänga Gränshinderforumets uppdrag med ytterligare tre år samt be ambassadör Ole Norrback att fortsätta som dess ordförande.

På initiativ av det danska ordförandeskapet har gränshinder tagits upp till behandling i samtliga ämbetsmannakommittéer och ministerråd under året. Ministerråden har också ombetts att ta fasta på en till två konkreta gränshinder samt arbeta fram lösningsförslag. Vi samarbetsministrar har bett att till varje möte få en statusrapport över samtliga hinder och hur arbetet framskrider. I september fanns 42 konkreta punkter på listan över prioriterade gränshinder i process. Minst lika viktigt som rivandet av befintliga hinder är emellertid att förhindra nya. Ett starkare samarbete inom lagstiftningsarbetet ska minimera olikheter vid nationell lagstiftning och i implementeringen av nya EU-direktiv.

För att ytterligare utöka det gränsregionala samarbetet har ministrarna beslutat att tillföra gränshinderarbetet i gränsregionerna ytterligare tre miljoner danska kronor från och med 2011. Pengarna ska användas för att stärka de informations- och gränshinderaktörer som arbetar i de nordiska gränsområdena. Därutöver har avsatts medel för etablering av en kontaktpunkt till Hallå Norden på Åland vilket vi ålänningar är speciellt tacksamma och glada över.

Det blir lätt komplicerade anställningsförhållanden inom vår sjöfart på grund av olika flaggbyten. Men, bästa delegater, vilka konkreta resultat har vi uppnått? Jag redogör för några exempel:

timanställda i Danmark har nu rätt till sjukpenning och föräldrapenning, ett norsk-svenskt taxiavtal har undertecknats, utländska vaktbolag kan vara verksamma i Finland, arbetssökande svenskar kan söka arbete utan att behöva riskera att mista sin svenska a-kassa, tidigare permitterad svensk personal i Norge kan nu få svensk a-kassa. Dessutom är arbete utanför Sverige nu möjligt utan att vederbörande får sänkt svensk a-kassa.

Rapporten innehåller även information angående pågående lösningsarbeten, informationsförbättringar, nya initiativ och pågående samarbete. Jag rekommenderar varmt att ni läser den.

Det här var en kort presentation av några av de lösningar och satningar som förts fram under år 2010.

Värderade företrädare för Nordens folk!

När Gränshinderforum tillsattes för tre år sedan var förväntningarna stora. Nu skulle äntligen gränshindren i Norden avskaffas. En del gränshinder har försvunnit, vilket vi hört här, men samtidigt har nya uppstått. Nya nationella lagar och regler, som till sitt innehåll avviker från grannländernas, skapar problem för ett växande antal nordbor och företag. Gränshinder uppstår som en följd av politiska beslut, och bara politiska beslut kan undanröja dem eller se till att nya inte uppstår.

Gränshinder finns på de flesta områden. Många av problemen berör kärnan i den nordiska välfärden, det vill säga tryggheten vid föräldraskap, studier, arbetslöshet, sjukdom och pensionering. Alltför många, tusentals som levt eller verkar i mer än ett nordiskt land, ramlar mellan de nationella systemen. Skillnaderna i beskattningen ger gränsgångare, flyttare och inte minst företag problem, som ibland är stora. Inom många branscher, byggnads har vi speciellt tittat på, har vi, trots den gemensamma marknaden, fortfarande nationella normer och standarder, som verkar protektionistiskt, och som höjer kostnaderna, vilket väljare och konsumenter får stå för. Också multinationella företag agerar nationellt. Det finns ingen logisk förklaring till att ett telefonsamtal mellan Trondheim och Vasa skall vara mycket dyrare än ett mellan Hangö och Utsjoki, eller Kirkenes och Kristiansand. Så är det dessvärre fortfarande. Dessa problem finns också på många områden inom det privata näringslivet.

Två sinsemellan motstridiga trender är mycket tydliga när det gäller den allmänna inställningen till det internationella samarbetet, och detta gäller även gränshindren. Å ena sidan har vi globaliseringen, som drivs framåt av marknadskrafterna med informationsteknologin som effektivt hjälpmedel, samt av behovet av bättre samarbete för att rädda miljön, skapa förutsättningar för fred, och i kampen för de mänskliga rättigheterna. Å andra sidan har vi en oroande tillväxt av en nationalism som bottnar i en rädsla för det som är annorlunda. Det är paradoxalt att vi lever i en värld där vi behöver varandra mera och där gränserna borde betyda allt mindre samtidigt som vi har en växande trend av nationalism som bottnar i, som jag sade, rädsla. Det är också paradoxalt att de som motsätter sig samarbete får ökat stöd i våra nordiska länder.

Det finns bara en kraft som är tillräckligt stark för att kunna avreglera nationellt och nyreglera internationellt så att marknaden fungerar bättre, miljön kan skyddas och arbetet för fred och mänskliga rättigheter kan ge resultat. Det finns bara en kraft som kan minska gränshindren i Norden, och det är ni, ni politiker.

I det nordiska samarbetet har globaliseringen gjorts till ett bärande tema. Det är utmärkt. Det finns dock en stor efterfrågan på förebilder för en gränslös värld på global nivå. Det nordiska samarbetet kan igen bli en sådan förebild. Då gäller det att börja i hemregionen, att kännbart minska gränshindren i Norden.

I retoriken är ett gränslöst Norden vårt gemensamma mål. För alla dem som stöter på nordiska gränshinder känns retoriken mycket teoretisk. Vad behövs då för att effektivare lyfta existerande gränshinder och hindra nya från att uppstå? Framför allt behövs tydligare politiska signaler till administrationen om att arbetet mot gränshinder ska tas på fullt allvar. Mest av allt behövs fler och klara politiska beslut.

Arbetet mot gränshindren har tagit betydande fart när både ministerråden och NR:s utskott permanent har gränshinder på dagordningen. Vår uppgift i Gränshinderforum är att förse dem med rapporter om problemen och med förslag till åtgärder. Här behöver metoderna ännu utvecklas. På nationell nivå bör nya lagar och regler mer systematiskt jämföras med grannländernas innan de godkänns. Det gäller i minst lika hög grad implementeringen av EU-direktiven. Också det arbetet håller vi på att systematisera.

På Gränshinderforums och egna vägnar vill jag tacka för förtroendet när vårt mandat nu förlängts med tre år. Det känns mycket uppmuntrande. Vi tar vårt uppdrag på stort allvar och med stort engagemang. Arbetet mot gränshindren i Norden går klart bättre, men ännu går det långt ifrån bra. Vårt mandat räcker inte till att lyfta gränshindren, men vi gör vårt bästa för att ge er en god grund för beslut. "Jos olisi valtaa niinkuin on mieli . . .", heter en populär sångtext på finska. Det betyder att om makten var lika stark som viljan, så skulle saker hända. Alla har vi viljan, men ni har makten. Tack för att ni lyssnat, tack för det goda samarbetet och tack för förtroendet!

Da jeg vokste opp, var dette passet symbolet på nordisk nytte. Vi trengte ikke pass for å bevege oss i Norden. I dag er passfriheten utvidet til et langt større område, og dette er ikke lenger beviset på at nordiske politikere gjør jobben sin. Vi trenger hele tiden å vise nordiske medborgere at vi opererer til nordisk nytte, og at den aktiviteten vi gjør, angår hverdagen for folk flest i Norden. Grensehindringer handler om å gjøre nytte for seg som nordiske politikere i forhold til våre medborgere; i forhold til alle dem som opplever i praksis i sin hverdag plunder og heft fordi de arbeider og bor i mer enn ett land på en eller annen måte.

Jeg vil fra Presidiets side si at det er mitt oppdrag her i dag -med et slagord fra en forgangen svensk valgkamp - "Vi är stolta, men inte nöjda". Vi er stolte, fordi vi har medvirket til en ny organisering av grensehindringsarbeidet som vi tror fungerer, og som nå leverer resultater. Og takk til Nordisk ministerråd for rapporten som konkret dokumenterer fremgang på små, men for dem det gjelder, viktige områder.

Vi er stolte av at vi har fått til en tung organisering av dette med tungvektere som Ole Norrback, Ole Stavad og Bjarne Mørk-Eidem i spissen, som har mulighet, og som har mandat direkte fra statsministrene til å gå på de nordiske ministre, fagministre og administrasjoner og følge opp de konkrete grensehindringer som vi får dokumentert. Det er bra.

Vi er derimot ikke "nöjda" med hvor langt vi er kommet. Det er all grunn til for Nordisk råd i dag å si til ministerrådet at vi forventer at dere legger enda større tyngde og trykk bak Grensehindringsforums arbeid. Vi er glad for at dere setter dette så hyppig på deres egen dagsorden, men vi er opptatt av at Grensehindringsforum skal ha muligheten til konkret å følge opp overfor ministrene som ikke responderer adekvat på de utfordringene som gis.

Jeg husker at da jeg var helseminister hadde Nordisk ministerråd utsett tidligere dansk statsminister, Poul Schlüter, til å følge opp de konkrete grensehindringene som man ville gjøre noe med. Jeg fikk et brev fra Poul Schlüter - og man legger jo litt mer merke til brev man får fra en tidligere statsminister enn andre brev. Jeg fikk så etter en måned besøk av Poul Schlüter på mitt kontor. Han kom inn, og han spurte hva jeg hadde gjort med det brevet han hadde sendt meg. Da var det litt vanskeligere for meg som fagminister å si til mitt embedsverk at ja, alle de gode argumenter dere har for at denne forordningen må være akkurat slik i Norge, og annerledes i Norge, enn i de andre nordiske land, de er gode. Nei, jeg måtte svare Poul Schlüter at dette har jeg faktisk tenkt å gjøre noe med. Og jeg måtte overbevise mitt embedsverk om at det var nødvendig av hensyn til nordiske medborgeres felles nytte. Der er kjernen i dette arbeidet, og derfor er det at Ole Norrback har helt rett: Vi som politikere er nødt til å gi dette verktøyet, Grensehindringsforum, maksimal tyngde til å gjøre jobben sin. Så skal vi som folkevalgte i de respektive land, ta stilling til om de endringer som foreslås, er riktige og nødvendige. Men vi er nødt til å ha et verktøy som bringer dette fram helt til vårt bord, og at det ikke begraves i et eller annet byråkratisk arkiv.

Jeg tror sterkt på forebygging. Jeg tror forebygging er billigere og mer effektivt enn reparasjon. Vi har sett at reparasjonsarbeidet har gitt noen resultater, men vi er også i Presidiet og i Nordisk råd sterkt opptatt av at man setter fokus på å forebygge at nye grensehindringer oppstår. Vi vet at de oppstår hver dag. Vi vet at en del av dem som oppstår, oppstår i kjølevannet av implementeringen av nye EU-direktiv, og vi ønsker at ministrene skal ha et sterkt fokus på det også framover.

Og sist, men ikke minst, ber vi om at Nordisk ministerråd forsikrer seg om at det i alle land finnes en administrativ og politisk mekanisme som sørger for en clearing av ethvert forslag til regelverk, hvor man må huke av. Skaper dette en ny grensehindring? Bidrar dette til å fjerne grensehindringer? De spørsmålene bør besvares av enhver som lager et nordisk regelverk. Bare slik kan vi forebygge at nye grensehindringer oppstår.

Fru ordförande! Jag kommer fortfarande i fred.

Gränshinder är viktigt. Det är i dag kanske ett av de områden som mest legitimerar vår existens som nordiska politiker, för det är det som ligger närmast vanliga medborgares vardag. Precis som Dagfinn Høybråten nämnde är passfriheten ett tydligt och konkret tecken på det nordiska samarbetet. Svanenmärkningen är ett annat. Men i dag gäller efterfrågan hos våra enskilda medborgare i mycket stor utsträckning att vi ska göra något konkret åt de olika gränshinder som finns.

Det är naturligt att fler gränshinder uppstår, för vi rör oss mer mellan länderna, vilket vi i grunden tycker är bra.

Låt mig därför börja med det som är bra i redogörelsen. Det kan man hitta på sidorna två och tre. Där räknas det upp olika saker. Man har tillsatt en grupp på arbetsmarknads- och socialförsäkringsområdena. Den ska återrapportera till december 2011. Man har anslagit mer pengar. Det är alldeles utmärkt. Man räknar upp de lösta hindren, och det är alldeles glimrande.

Sedan, på sidan fyra, börjar det bli mindre bra, för då handlar det om de pågående lösningsarbetena. Det handlar om hälsa och socialförsäkring, vilket är viktiga och breda områden. Vi kan avsluta med det som är ännu lite mindre bra.

Hemma i Skåne är det för många medborgare nästan viktigare att jag är ledamot av Nordiska rådet än att jag är riksdagsledamot. Många av de problem som de kommer med de skickar e-post eller ringer gäller just deras vardag. Det handlar om hur man lever i ett land och arbetar i ett annat. Man pendlar mellan Skåne och Själland, mellan Sverige och Danmark. Därför är det så viktigt att vi följer upp den här typen av gränshinder. Det vi talar om i vår Öresundsregion kan vara allt från extraknäcksförbud när en kvinna som arbetar i Danmark men bor i Sverige ska använda sin föräldrapenning eller olika former av sjukpenningsgrundande inkomster.

Kanske de enskilda fallen inte är så många. Det kanske inte är fler än 46 fall, som det var i en annan fråga, men för alla enskilda som berörs av de 46 fallen är detta väldigt viktigt, för det handlar om deras vardag. Därför skulle jag vilja ge ett litet tips eller råd till gränshinderarbetet. Jag skulle vilja följa upp det ordföranden Christina Gestrin påpekade vid ett möte som vi hade i Haparanda-Torneå, nämligen att vi behöver få en baslista: Säg vad vi kan göra i våra parlament! Upprätta en lista över alla de fall som kommer in, och låt oss följa dem både på regeringsnivå och i det parlamentariska arbetet. I denna fråga är ansvaret delat. Det är både vi som parlamentariker och ni som regeringsföreträdare som har att följa upp detta. Därför är det viktigt att vi hela tiden följer de konkreta ärendena.

Om vi kan förbättra det här arbetet förbättrar vi vårt gemensamma Norden, och det är alldeles utmärkt, men vi förbättrar också respekten för oss som politiska företrädare.

Fru president! Gränshinder är ett faktum för nordiska medborgare och företagare, trots mångårigt arbete inte minst här i Nordiska rådet. Gränshindersforum, som vi hörde Ole Norrback tala om, gör ett otroligt viktigt arbete. Det är bra med en förlängning av mandatet och ett tydligt mandat till Gränshindersforum. De ansvariga ministrarna gör också en viktig del av arbetet. Därför behöver vi fortfarande satsa konkret på de nuvarande och inte minst de kommande gränshindren.

Gränshindersforum tillsammans med de regionala kontoren Öresund, Grensetjänsten på Morokulien, Haparanda/Torneå gör ett otroligt viktigt jobb tillsammans och är beroende av varandra. Regionalt möter man frågor som försvårar gränshindren för medborgare och företagare, och Gränshindersforum kan se till att hindren blir satta på rätt nivå och att man tar bort dem där. Därför krävs det en långsiktig finansiering av Gränshindersforum och de regionala kontoren. Jag vill gärna uppmana till att länderna tillsammans med ministerrådet utformar ett avtal eller hittar någon väg framåt för att säkra finansieringen av både Gränshindersforum och de regionala kontoren flera år framåt. Det går inte att bedriva ett bra arbete när man bara ett år i taget vet hur finansieringen ser ut.

De nordiska ministerråden för samarbetsministrarna och alla andra relevanta fackministerråd måste vara mycket tydliga i arbetet med att hitta lösningar på de identifierade gränshindren på respektive område. Vi hörde Gränshindersforums ordförande Ole Norrback beskriva arbetet, behoven av lösningar och vilket ansvar vi politiker som sitter här har i våra egna nationella parlament om vi vill nå det gränslösa Norden.

Om ministrarna sätter sig i ett rum utan ämbetsmän och inte kommer ut förrän man har hittat en lösning tror jag att vi mycket snabbare skulle få en situation som gör livet lättare för både nordbor och nordisk verksamhet som drabbas av regler och lagstiftning som skapar gränshinder. Min fråga till samarbesministern och inte minst till Veronica är: Hur ser man på detta, finns det möjlighet att lösa den långsiktiga finansieringen av det gränshindersarbete som vi alla är överens om måste ske?

Også jeg vil berømme det viktige arbeidet som Grensehinderforum gjør for oss, og jeg setter stor pris på at mandatet fortsetter. Jeg er glad for at ministerrådet vektlegger dette arbeidet så tydelig, og vi må gjøre hva vi kan for å løse eksisterende grensehindere og unngå at det utilsiktet oppstår nye.

I denne forbindelse må jeg nevne viktigheten av Grensetjenesten. Grensetjenestens virksomhet er et grense- og myndighetsoverskridende samarbeid for å hjelpe mennesker og bedrifter mest mulig friksjonsfritt over grensene, for derigjennom å bidra til økonomisk aktivitet og vekst. Virksomheten går rett inn i kjernen av det som lå bak opprettelsen av den nordiske overenskomsten fra 1954 om et felles nordisk arbeidsmarked.

Takket være Grensetjenestens sammensetning, med representanter fra myndighetene, skapes det en arena hvor de berørte aktørene møtes direkte, og løsningsorientert diskuterer de ulike forhold og lover i de respektive land.

Selv om alle er enige om at Grensetjenesten gjør en god jobb, har det vært knyttet mye usikkerhet til finansieringen av virksomheten. Denne usikkerheten må det bli slutt på.

Budskapet mitt er at vi må komme bort fra usikre og mer eller mindre improviserte løsninger og over i en fast og forutsigbar bevilgning.

Grensetjenesten utfører oppdrag både nasjonalt og på internasjonalt nivå, og man kan ikke forvente at lokale aktører skal finansiere virksomheten i framtiden.

Det er også en vanskelig arbeidssituasjon for dem som jobber der. De må hele tiden forholde seg til ett og ett års budsjett, og de vet aldri om de forskjellige aktører som i dag er med på spleiselaget, vil stille opp neste år.

Jeg oppfordrer alle til å ta med seg denne utfordringen i det videre arbeidet med dette viktige spørsmålet om grensehindringsproblematikk.

Tack fru president!

Många av de gränshinder vi har att tampas med i dag beror ju på den lagstiftning som kanske är tagen för 10-15 år sedan i de respektive länder där inte hade i åtanke att man i framtiden kunde tänka sig att röra sig över gränserna såpass mycket som vi gör i dag. Jag skulle vilja ta fasta på det som Dagfinn Høybråten talade om ett fokus på förebyggande arbete. Det finns få saker i politiken som är så osexiga och så svåra att göra som förebyggande arbete. För i det förebyggande arbetet ska du inte bara evaluera hur lagstiftningen ser ut i dag utan också på lång sikt, vilka verkningar kan det här få för vår nation också i relation till ett EU-regelverk. Hans Walmark efterfrågade en lista, den listan finns och vi ska se till att den distribueras ut till de nationella parlamenten. När det sedan gäller gränshinderarbete som fokusområde skulle jag säga att jag personligen tror att det är ett av de största hinder vi har i det nordiska samarbetet. Det är ett hinder som vi måste på alla fronter, både inom regeringar och parlament, arbeta aktivt med om vi ska hålla vårt brand kvar Norden som en välmående, välutvecklad och en ledare for resten av världen. Tack.

Tack ännu en gång för det förtroende vi har fått när vi får fortsätta och tack också för de vänliga orden som strömmar emot oss! Jag är gammal politiker och på min tid i politiken fick jag aldrig tack, fast jag hade förtjänat det - nu får jag tack fast jag tycker att jag inte riktigt förtjänar det! Men det är ju bättre att få det någon gång än att inte få det alls.

Jag ville säga två saker. Den entusiasm som finns för nordiskt samarbete i arbete mot gränshinder som finns här, den måste spridas om vi vill se resultat. Lämna inte entusiasmen när ni går ut genom dörren utan ta den med hem och se till att ni implementerar den i verksamhet.

Min andra kommentar är att vill vi göra nytta av det nordiska samarbetet så behövs det betydligt starkare politiskt styrning. Det här innehåller mera självkritik, det riktar inte sig mot nuvarande politiker. Jag vet hur det är när Nordiska ministerrådet har haft sammanträden eller utskotten och man har beslutit om någonting så händer alltför sällan någonting, oftast händer faktiskt ingenting. Så var det på min tid. Det sitter någon tjänsteman i löneklass A13 och säger att det här går inte i vårt land, så säger han det till sin chef som säger det till sin chef och så meddelar man de andra länderna att det går inte och så går inte i de andra länderna heller! Det här är problemet och vill politikerna göra någonting av det här nordiska samarbetet, och kampen mot gränshinder är symbolen för det nordiska samarbetet, så gör det där. Då lyfter ni er själva, ni lyfter er egen status och ni lyfter förtroendet för det nordiska samarbetet. Det är det här vi behöver och lyssna nu på en gammal man som misslyckades totalt som samarbetsminister, jag vet vad jag talar om!

Lycka till!

Fru president! Jag talar för utskottet, och detta är ett exempel på ett konkret gränshinder som en del människor uppfattar finns. Om man vill höra god, tydlig svenska talas ska man besöka Oslo. På kaféer, i restauranger och i butiker arbetar det många unga svenskar. De försöker prata tydligt för att både gäster och norrmän ska förstå dem. Det är en del av deras konkreta vardag. De arbetar något eller några år i Norge, men när de ska skicka hem pengar eller byter mellan konton är det belagt med avgifter och det är svårigheter. Det är en konkret verklighet som de lever i. Det är alldeles utmärkt för Norge att det finns svensk arbetskraft. Det är alldeles utmärkt för Sverige att unga svenskar kan få arbeta i Norge. Men det är ett problem när man ska överföra pengar.

Från utskottets sida gjorde vi ett litet experiment i all ovetenskaplighet, men ändå. Vi skickade pengar mellan några av länderna. När vi till exempel skickade hundra kronor från Danmark till Norge kostade det 20 kronor. Tog man emot samma pengar i Norge från Danmark kostade det 30 kronor. 20 kronor + 30 kronor blir 50 kronor. Av 100 danska kronor var det kun 50 kvar. Om man skickade pengar från Norge till Finland kostade det 60 kronor. Tog man emot samma pengar från Norge i Finland kostade det 50 kronor. 60 kronor + 50 kronor blir 110 kronor. Det kostade alltså 10 kronor att flytta 100 kronor. Då förlorade man dessutom hundralappen.

Det är klart att detta uppfattas som ett hinder av de medborgare som till äventyrs skickar pengar till exempel mellan Norge och Finland eller mellan Danmark och Norge. Om man skickar pengar och det blir noll kronor kvar på kontot är det i realiteten ett gränshinder. Därav detta förslag om att man borde göra någonting åt det.

Man kan dessutom se att det här delvis också är en fråga som politikerna har reglerat på EU-nivå. På EU-nivå finns det redan regler om detta. Det finns direktiv om det, men det gäller enbart vid överföringar i euro. Vi vill nu se till att det även gäller överföringar i kronor, oavsett om det är isländska, danska, norska eller svenska kronor och till äventyrs även finska euro.

Bifall till utskottets förslag!

Saken om grenseoverskridende betalinger ble for første gang reist under sesjonen i 2009. Uformelle undersøkelser, som Hans Wallmark gjorde godt rede for, har vist at det er uforholdsmessig dyrt å overføre penger fra ett nordisk land til et annet. Gebyrene varierer og er meget høye fra og til enkelte land, hva gjelder både å overføre penger og å motta penger.

Det er spesielt interessant å merke seg at Norge og Finland har de høyeste gebyrene for å sende penger. Norge har også, sammen med Færøyene, de høyeste summene for å motta penger.

Da saken ble reist i spørsmål fra representanten Henrik Dam Kristensen til den danske samarbeidsministeren under sesjonen i Stockholm, lovte ministeren å følge den opp. Dette er et konkret eksempel på et grensehinder som finnes, og som er negativt for innbyggere i Norden. Dette er en viktig brikke for å hindre at det skapes flere og nye grensehindre mellom de nordiske landene.

Vår intensjon er at det skal være mulig å jobbe i ett nordisk land og bo i et annet. Høye gebyrer for overføring av penger skaper et hinder som det bør være enkelt å fjerne, og som vi ikke ser noen grunn til skal være der i dag.

Også for innbyggere som ikke er bosatt i grenseområdene, er dette uhensiktsmessig. Netthandelen har skutt fart, og mange benytter Internett for å komme i kontakt med privatpersoner som selger en gjenstand eller et produkt som de er interessert i å kjøpe. Summen for privatpersoners handel av produkter over grensene kan bli uforholdsmessig høy og komme som en overraskelse på mange. Det skal ikke være en økonomisk belastning å motta og å overføre penger i Norden. Å drive handel privatpersoner imellom er lovlig, og det bør da tilrettelegges for at dette kan gjennomføres uten et fordyrende tillegg.

Den uformelle undesøkelsen viste også at det ikke var noen sammenheng mellom gebyrene. Mellom noen land var det å sende og å motta gratis, mens det mellom enkelte land var uforholdsmessig dyrt. Derfor anbefaler Medborger- og forbrukerutvalget regjeringene i de nordiske landene å innføre nasjonale lovgivninger som forhindrer at banker og pengeinstitusjoner krever gebyrer i forbindelse med private pengeoverføringer mellom de nordiske landene.

Fru president! Ärade nordiska vänner!

Nordiska ministerrådet vill öka och fördjupa det nordiska engagemanget med Vitryssland genom utvecklingen av demokrati och det civila samhället som utgångspunkt. Detta har även de nordiska parlamentarikerna önskat i flera olika sammanhang. Ministerrådet har därför utarbetat riktlinjer för NMR:s Vitrysslandsaktiviteter 2011-2012 i nära samarbete med de nordiska ländernas utrikesministerier.

De senaste rapporterna från Vitryssland präglas av en allmänt svår politisk situation i landet. Trots att det finns vissa positiva tecken i utvecklingen av ekonomin har demokratiutvecklingen, respekten för mänskliga rättigheter, frivilligorganisationernas ställning och mediernas frihet stampat på stället. Samarbetsministrarnas förslag till riktlinjer för samarbete med Vitryssland betonar utvecklingen av demokrati som utgångspunkt genom att man samarbetar med det civila samhället samt med lokala och regionala myndigheter.

Prioriterade samarbetsområden är utbildning och unga, medierna, kultur och gränsregionala projekt. Riktlinjerna inkluderar också stöd till de nordiska parlamentarikernas kontakter med vitryska politiker. Nordiska ministerrådet stöder det vitryska exiluniversitetet European Humanities University i Vilnius i nära samarbete med EU-kommissionen, 14 europeiska regeringar och USA.

Samarbetsministrarna ville speciellt demonstrera betydelsen av det samarbetet genom att under det danska ordförandeskapet ordna ett av våra årliga samarbetsministermöten i Vilnius. Då hade alla samarbetsministrar tillsammans med Presidiet för rådet också en konkret möjlighet att besöka universitetet.

Nordiska ministerrådets Vitrysslandsaktiviteter evalueras kontinuerligt mot bakgrund av den politiska utvecklingen i landet. Nordiska ministerrådet vill gärna ha en kontinuerlig dialog med Nordiska rådet om Vitryssland och kommer därför att rapportera om utvecklingen också vid sessionen 2011.

Hvorfor skal Norden bry seg om Hviterussland? Har vi ikke mer enn nok med vår eget her hjemme på berget? Det er et naboland. Det er et land som står i den nordeuropeiske sammenheng og tradisjon. Det er et land vi til dels har felles historie med, og det er et land – ja det eneste landet i Europa - hvor menneskerettigheter brytes på grunnleggende sett hver eneste dag.

Vi i de nordiske landene gjorde et viktig arbeid i forhold til våre naboland da Baltikum ble fritt. Vi var med og utviklet demokratiet i Baltikum. Balterne gjorde det selv, men vi var med dem om det. Baltisk forsamling er på mange måter utviklet etter mønster av Nordisk råd, med inspirasjon fra Nordisk råd og med penger fra Nordisk ministerråd.

Ideen i Presidiet i Nordisk råd da vi tok initiativ til en forsterket kontakt med Hviterussland, var nettopp: Kan vi som parlamentarikere sammen med våre baltiske kolleger bidra til å utvikle demokrati, frihet og menneskerettigheter i Hviterussland? Vi tok initiativ til noe fram til da ganske ukjent, nemlig et felles forum for dialog mellom parlamentarikere fra parlamentet, som er valgt ved valg som ikke er internasjonalt anerkjent, og opposisjonen, som sitter utenfor parlamentet, men som er aktive i det politiske arbeidet. Vi maktet, gjennom å etablere en slik arena, å få til en dialog som har vært ganske unik.

Gjennom denne dialogen kom spørsmålet om det ikke var hensiktsmessig å forsterke det nordiske samspillet med Hviterussland, opp. Jeg vil på Presidiets vegne si at vi er glad for at Nordisk ministerråd gjennom den meldingen som ligger her i dag, og gjennom retningslinjene som er utviklet, veldig sterkt markerer at man ønsker å forsterke det samspillet, det samarbeidet og den støtten som man allerede ser fra regjeringenes side når det gjelder Hviterussland.

Jeg røper ingen hemmelighet når jeg sier at Nordisk råd ikke er fornøyd med at ministerrådet ikke følger opp det som et overveldende flertall i Nordisk råd vedtok for et år siden, nemlig å etablere et informasjonskontor i Minsk. Argumentasjonen mot dette har dels vært at det er vanskelig for et slikt kontor å fungere, og at det ikke er sikkert at opposisjonen der er tjent med det. Da ber jeg om at man lytter til dem av oss som gjennom flere år har ført dialog med samtlige opposisjonsledere og med regimets folk og beredt grunnen for at noe slikt kan skje. Nå velger vi fra presidiets side å anbefale at rekommendasjonen fra ifjor ikke legges til side, men opprettholdes. Med mindre representanten for ministerrådet korrigerer meg, konstaterer jeg at det ikke er noen endelig avvisning av dette forslaget fra ministerrådets side. Man ønsker å bruke litt mer tid, man ønsker å bruke informasjonskontoret i Vilnius i en periode.

Vi kommer til å stå opp for dette forslaget fordi vi tror det er bra. Vi tror tiden er moden for det. Vi har fått den type signaler fra alle kanter i Hviterussland. Vi forventer at den tettere dialogen som signaliseres i retningslinjene fra ministerrrådet, vil føre til at vi klarer å overbevise Ministerrådet om at dette er et forslag som bør gjennomføres.

Fru president

Jag vill helt kort på socialdemokraternas vägnar säga att vi omfattar ministerrådets riktlinjer för det nordiska samarbetet kring aktiviteter i Vitryssland. Det är viktigt att Norden är med i strävandena att understöda de demokratiska krafterna i Vitryssland och att motarbeta människorättsbrott i landet. I detta sammanhang vill jag också välkomna, någonting som vi ännu inte har sett, nämligen en etablering av ett informationskontor i Vitryssland och jag omfattar fullständigt de synpunkter som Dagfinn Høybråten kom med från presidiets sida. Till Lyly Rajala, som dock inte är närvarande, vill jag säga att dessa aktiviteter har ingenting att göra ingenting att göra med Tysta havet. Det har att göra med Östersjön, nämligen Vitryssland är också, även om det inte har en direkt kustlinje med Östersjön, ett Östersjöland och det är viktigt för Östersjösamarbetet, för ekologin, miljöfrågorna och allt att också Vitryssland så småningom dras med, helst som ett demokratiskt land i detta samarbete och därför är de nordiska aktiviteterna viktiga.

Fru president,

Jag vill bara poängtera att vi på ministerrådssidan är helt eniga med rådet om behovet av ökat samarbete med Vitryssland. När det gäller etableringen av ett Nordiskt Ministerråds-kontor i Minsk i den nuvarande politiska situationen avviker våra åsikter delvis. Men vi vill satsa mera på samarbete och det kommer vi också att göra. Vårt kontor i Vilnius kommer att ha en större roll i framtiden och Sveriges ambassad i Vilnius samt vissa finska tjänstemän. Men, som sagt, det här är inte något slutligt ställningstagande. Vi tycker också att det här arrangemanget ger ministerrådet möjligheten att testa vilken slags verksamhet som är möjlig i Vitryssland och senare öka närvaron till och med till ett fullständigt kontor om det så gäller.

Præsident.

Det er mig en stor fornøjelse atter at stå her i dag i Reykjavik på vegne af mine kolleger i Nordisk Ministerråd.

Grønlands landsstyre sætter stor pris på det nordiske samarbejde. I det sidste årti har vi været vidner til en konstant stigende interesse for Arktis og de forandringer og muligheder, der med stor hast viser sig i det høje nord. Interessen kommer fra de arktiske stater selv, men også fra fjerne egne som Japan og Kina. Interessen er i de senere år blevet mere konkret og findes på alle niveauer, fra små mineralprojekter til store og kostbare olieprojekter på åbent hav. Senest er det set ved Cairngruppens prøveboringer ud for Grønland, der viser tidlige spor af et aktivt kulbrintesystem i den grønlandske undergrund.

I Nordisk Ministerråd har vi tidligere været bevidste om den forandringsproces, der foregår i Arktis, og drøftet, hvad vi i fællesskab kan gøre for at imødegå de forandringer, som vil påvirke den arktiske natur, det arktiske miljø og befolkningen i Arktis.

Helt tilbage i 1996 udarbejdede Nordisk Ministerråd det første arktiske samarbejdsprogram. Siden da har vi femdoblet midlerne til området og har fra 2011 allokeret 9,3 millioner danske kroner til området. Dette understreger Nordisk Ministerråds prioritering af området og er et klart udtryk for en fælles nordisk plan, der tager ansvar for udviklingen i Arktis. Konkret bidrager projekterne i det arktiske samarbejdsprogram til ny og bedre viden, som kan tjene til at træffe bedre beslutninger.

Som en del af statsministrenes globaliseringsinitiativ er det værd at nævne enkelte områder med betydning for Arktis.

For det første er der det nordiske topforskningsinitiativ, som er den største indsats inden for forskning i Norden, på 400 millioner danske kroner over fem år. I Topforskningsinitiativet er der igangsat en række projekter med fokus på Arktis, inklusive cryosfæreforskning, det vill sige forskning i isens og sneens betydning for vores klima.

For det andet har globaliseringsinitiativet støttet en synliggørelse af de klimamæssige konsekvenser til COP15 med udstillinger, sideevents og visuelle virkemidler.

Sluttelig har globaliseringsinitiativet også støttet et netværksprogram til belysning af klimaforandringens konsekvenser for naturen.

Nordisk Ministerråds engagement i Arktis er også blevet styrket politisk i de senere år gennem en række højt profilerede konferencer, hvor Nordisk Ministerråd har sat et markant fingeraftryk på den arktiske dagsorden.

I 2008 under det svenske formandskab var Nordisk Ministerråds konference Common Concern for the Arctic med til at påtegne udfordringerne og mulighederne, som primært klimaforandringerne skabte for naturen og miljøet i Arktis, den arktiske befolkning og den omkringliggende verden. Interessen var overvældende, og vi erfarer også, at EU har fået øjnene op for potentialet i Arktis, og der er blevet etableret et gensidigt godt forhold til vores europæiske venner.

I 2010 holdt vi konferencen Arctic - Changing Realities, hvor vi stillede skarpt på svarene på de mange ubesvarede spørgsmål, der er i Arktis. Igen fik vi gode bud på og diskussioner om, hvordan vi tackler disse i fremtiden.

Jeg er glad for at konstatere, at Nordisk Ministerråd har førertrøjen på i forhold til at sætte en dagsorden, både for så vidt angår arktisk Europa og på globalt plan. Det er min klare overbevisning, at Nordisk Ministerråd gør en forskel, først og fremmest ved - ved hjælp af det arktiske samarbejdsprogram – at hjælpe, men også ved vores aktive deltagelse i debatten om arktiske spørgsmål generelt.

Jeg har fået at vide, at jeg har fået forkortet taletiden, så jeg vil takke for opmærksomheden i de fire minutter her. Tak.

Jeg taler på grønlandsk, så I skal tage hovedtelefonerne på. Nej, vi har jo ikke nogen tolke her, så vi taler på dansk. Vi har ingen tolke. Vi skulle lige vække jer, sådan at I hører på os.

Medlemmerne af det nordiske Miljø- og Naturresurseudvalg har med interesse læst Nordisk Ministerråds redegørelse om, hvordan ministerrådet bidrager til og støtter det arktiske samarbejde. I redegørelsen beskrives, hvordan klimaændringerne er en trussel og samtidig skaber nye muligheder i de arktiske områder – muligheder, man skal prøve at udnytte, men det skal ske på en bæredygtig måde. Rygraden i ministerrådets engagement er det arktiske samarbejde, som årligt forvalter omkring 10 millioner danske kroner. Programmet har en bredde, og man kan opfatte det sådan, at programmet bidrager til at belyse mange spørgsmål, som er meget aktuelle for de arktiske områder og de fire millioner mennesker, som bor i Arktis.

I tillæg kommer en betydelig indsats for miljøsektoren, social- og sundhedssektoren og forskningssektoren med fokus på de arktiske udfordringer. Aktiviteterne er tilrettelagt, så de understøtter arbejdet i Arktisk Råd. Arktisk Råd er det organ, som har hovedansvaret for samråd og samordning af den arktiske politik. Men Arktisk Råd er en ung organisation, og derfor er det en fordel, at Nordisk Ministerråds aktiviteter understøtter rådet.

Det er også vigtigt, at der ikke foregår dobbeltarbejde. Det noteres også, at ministerrådet er i dialog med EU om at søge muligheder for, at fælles konkrete samarbejdsflader i EU får en indvirkning på de arktiske områder og den arktiske befolknings levevilkår. Derfor er det en fordel, hvis ministerrådet gennem sin virksomhed bidrager til en positiv udvikling i EU's politik, som har konsekvenser for de arktiske områder, ikke mindst inden for miljø, fiskeri og forskning.

Miljø- og Naturresurseudvalget har sat specielt fokus på søsikkerhed - og det fremgår ikke særlig tydeligt af redegørelsen - og de har samtidig ønsket uddybende behandling med hensyn til den internationale maritimorganisation. Ikke mindst med hensyn til de mange krydstogtskibe, som sejler i de arktiske farvande i sommermånederne, er der grund til at agere hurtigst muligt. Det kræver beslutninger i IMO, International Maritime Organization, at definere de arktiske farvande som et specielt område med strengere regler. Videre er det nødvendigt med et tæt samarbejde om overvågning, eftersøgning og redning. Stoltenbergrapporten kom med flere bud på, hvordan udfordringen kan adresseres gennem et tættere nordisk samarbejde. Jeg opfordrer ministerrådet til at sætte fokus på denne udfordring.

Her kan det samtidig nævnes, at man i 2008 har lavet et samarbejde med de forskellige respektive lande i Arktis inden for skibssikkerhed og søsikkerhed, hvor man vil sørge for, at man for skibe, der sejler i Arktis, påbyder at tilføje internationale og nationale regler for at sikre shipping, bekæmpelse af forurening, nedbringelse af risiko for at umuliggøre redningsindsats.

Ærede forsamling. For kun et par uger siden havde Færøerne fornøjelsen af at være vært for et møde i Arktisk Råd. Vi følger aktivt med i det arktiske samarbejde som en del af Danmarks medlemskab i Arktisk Råd. Den voksende interesse i det arktiske samarbejde indebærer store udfordringer for det arktiske samarbejde, og det indebærer i allerhøjeste grad udfordringer for os, der skal håndtere og udnytte de forandringer, som vores samfund står over for.

Diskussionen om klimaændringernes konsekvenser for de nordlige områder bærer desværre ofte præg af en opfattelse af Arktis som en stor isørken, der skal beskyttes. Det er vores ansvar at vise omverdenen, at de nordligste områder er grundlaget for velfærd og udvikling hos flere befolkninger, og det er først og fremmest os, som bor her i det høje nord, der har ansvaret for og kundskaben om, hvordan vores samfund og vores natur og dens ressourcer skal forvaltes på forsvarlig vis. I den sammenhæng har Arktisk Råd en del at lære af det nordiske samarbejde.

Vi, den nordiske familie, bor i et hus, som er Nordisk Råd og det er et fantastisk hus. Vores hovedopgave er at vedligeholde dette hus, måske ændre det lidt, men også udbygge det, og det har de nordiske lande gjort gennem Arktiske Råd. Her lytter vi til alle, og det skal man også gøre i det arktiske samarbejde, for der er det vores største opgave at sikre, at det reelt er de mennesker, der bor i det nordlige område, der sidder fremmest ved bordet og selv udformer politikken om deres egen fremtid. Tak.

Arvoisa puheenjohtaja!

Maailman katseet suuntautuvat nyt aiempaa vahvemmin arktisille alueille, ja tämä lisää myös Pohjoismaiden painoarvoa kansainvälisessä politiikassa. Ilmastonmuutos tuo mukanaan ympäristöhaasteen, jonka ratkaisemiseksi tarvitaan määrätietoisia ponnisteluja. Toisaalta muutos tuo mukanaan myös merkittävän kaupallisen mahdollisuuden, jonka hyödyntämiseen meidän tulee osaltamme olla valmiina. Näitä molempia on käsitelty hyvin ministerineuvoston selonteossa arktisesta yhteistyöstä. Selonteossa korostetaan aivan oikein, että vastakkainasettelua mahdollisuuksien hyödyntämisessä tulee välttää ja että esimerkiksi luonnonvarojen hyödyntämisen tulee olla vastuullista ja kestävää.

Suomessa Lapin kauppakamari on arvioinut arktisten alueiden kaupallisia kehityshankkeita tulevalla vuosikymmenellä. Lapin investoinneiksi on arvioitu 12,1 miljardia euroa, Pohjois-Ruotsin 17,5 miljardia euroa, Pohjois-Norjan 9,5 miljardia euroa ja Luoteis-Venäjän peräti 62 miljardia euroa. Yhteensä investointeja on siis odotettavissa yli 100 miljardin euron edestä suuntautuen muiden muassa offshore-toimintaan, liikennehankkeisiin, kaivostoimintaan, teollisuuteen, kuten teräs- ja metsäalalle, matkailuun sekä energiatoimialaan.

Suurvestointien lisäksi pohjoisen meriväylän avautuminen kaupalliselle liikenteelle tulee muuttamaan maailman merirahtiliikennettä dramaattisella tavalla tulevina vuosikymmeninä. Pohjoinen meriväylä tulee lyhentämään merirahdin kuljetusaikaa Keski-Euroopasta Aasian väkirikkaille markkinoille Suezin kanavan kautta kulkevaan reittiin nähden jopa 10 päivällä, 30 päivästä 20 päivään.

Arviot arktisen alueen tai tässä tapauksessa vielä kuvaavammin Barentsin alueen tulevista investoinneista sekä muutoksesta maailman meriväyliin tukevat vahvasti ministerineuvoston näkemystä strategisen painopisteen siirtymisestä kohti pohjoisia alueita. Junan lähdettyä liikkeelle kehitys tähän päivään on ollut nopeaa. Siksi on tärkeää, että ministerineuvosto arvioi selonteon mukaisesti aiemman ja myös nykyisen arktisen yhteistyöohjelman sekä sektoritoimenpiteiden tavoitteita ja niiden saavuttamista sekä varautuu strategisten painotusten lisäämiseen tuleviin mahdollisuuksiin ja haasteisiin.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande!

I världen riktas blickarna allt mer mot Arktis, vilket ökar de nordiska ländernas vikt i internationell politik. Klimatförändringen medför en miljöutmaning vars lösning kräver målmedvetna ansträngningar. Å andra sidan medför förändringen även en stor kommersiell möjlighet som vi för vår del måste vara beredda att kunna utnyttja. Bägge två tas förtjänstfullt upp i ministerrådets redogörelse för det arktiska samarbetet. I redogörelsen betonas helt korrekt att motsättningar bör undvikas i utnyttjandet av möjligheterna och till exempel att naturtillgångar bör utnyttjas ansvarsfullt och hållbart.

Handelskammaren i finska Lappland har utvärderat kommersiella utvecklingsprojekt i Arktis det kommande decenniet. Det uppskattas att det investeras 12,1 miljarder euro i Lappland, 17,5 miljarder euro i norra Sverige, 9,5 miljarder euro i norra Norge och hela 62 miljarder euro i nordvästra Ryssland. Totalt kan vi därmed förvänta oss investeringar på över 100 miljarder euro i bland annat offshoreverksamhet, trafikprojekt, gruvdrift, industri såsom stål- och skogsbranschen, turism och energisektorn.

I tillägg till jätteinvesteringarna kommer det faktum att den nordliga sjöförbindelsen öppnas för kommersiell trafik, vilket påverkar dramatiskt fraktfarten i världen de kommande årtiondena. Den nordliga farleden kommer att förkorta frakttiden från Centraleuropa till de folkrika marknaderna i Asien med upp till tio dagar jämfört med rutten via Suezkanalen, från 30 till 20 dagar.

Uppskattningarna om framtida investeringar i Arktis eller i detta fall mer beskrivande Barentsområden och förändringarna i den globala sjöfarten stöder starkt ministerrådets uppfattning om att den strategiska tyngdpunkten förskjuts norrut. Efter startskottet har utvecklingen varit snabb fram till denna dag. Därför är det viktigt att ministerrådet i enlighet med redogörelsen utvärderar det tidigare och nuvarande arktiska samarbetsprogrammet och målen för sektorinsatserna och uppnåendet av målen samt förbereder sig för fler strategiska prioriteter med samband till kommande möjligheter och utmaningar.

President!

Jag skulle vilja ta upp två saker om redogörelsen för arktiskt samarbete. För det första saknar jag en viktig institution i redogörelsen som jag skulle vilja ta tillfället att uppmärksammas lite mer, nämligen University of the Artic. University of the Arctic är ett nätverk i vilket det ingår universitet och högskolor i den arktiska regionen bestående av 121 medlemmar med totalt 700 000 studenter och 50 000 forskare. Av dessa så har ungefär en tredjedel rötterna och verksamheten i Norden och de nordiska universiteten och högskolorna.

Genom att verkligen ta tillvara och använda de redan befintliga nordiska ländernas engagemang i University of the Arctic finns alla förutsättningar för Norden att få en fördel i internationella sammanhang för att driva och äga de frågor vi anser vara viktiga i och omkring Arktis.

För det andra tog jag upp till diskussion på sessionen förra året ett ärende som jag tycker är för bra för att inte titta på lite mera. Vi vet alla att den globala uppvärmningen påverkar de arktiska områdena, de flesta effekterna är negativa, såsom issmältningen, men det öppnar samtidigt också upp för nya möjligheter, som exempelvis nya transportrutter för shippingen.

Jag tog upp förra året ett oerhört intressant konkret exempel som de nordiska länderna skulle kunna samarbeta om och utveckla, nämligen att öka nyttjandegraden av de finska och svenska isbrytarna som är stationerade i Östersjön. Jag tror att dessa fartyg under våren, sommaren och hösten skulle kunna gör otrolig nytta om de istället skulle vara placerade i de nordliga regionerna för att säkerställa isfriheten för transportfartygen och för kryssningsfartygen som är där och dessutom utgöra en viktig del i räddnings- och sjösäkerhetsarbetet. Hur detta praktiskt, teoretiskt och ekonomiskt skulle kunna fungera behöver givetvis utredas och forskas kring mera, men det skulle vara ett sätt att utnyttja våra gemensamma resurser på ett nytt effektivare sätt.

Så jag vill med det här korta inlägget avslutningsvis säga fokusera och glöm inte bort University of the Arctic och titta, samarbetsministrarna i Finland och Sverige, på möjligheten att använda isbrytarna som står mestadels stilla våren, sommaren och hösten i Östersjön, i Arktis i stället.

Det blir få ord per kvadratkilometer når man skal snakke om Arktis på to minutter.

Arktis er på den internasjonale dagsordenen. De utfordringene vi står overfor når det gjelder global oppvarming, issmelting og livet i naturen ellers, må stå aller mest i fokus både når det gjelder forskning og tiltak som skal iverksettes. Vi ser at disse endringene åpner for nye muligheter, men viktigst av alt er å ta hensyn til naturen – hvordan endringene påvirker livet både i havet og på land. Slike endringer melder seg aller først i de arktiske områdene. Derfor må det forskes, og det må iverksettes nødvendige tiltak som er tilpasset en helt ny situasjon. Jeg er glad for at den norske regjering har satset så mye på dette arbeidet ved blant annet å ha etablert et sterk kompetansemiljø i Tromsø.

Økt skipstrafikk og interessen knyttet til nye muligheter for utvinning av energi er noe av det som svært raskt vil stå i fremste rekke i disse områdene. Det er mange positive effekter av dette, men da må vi snarest gjøre de tiltakene som er nødvendig for at de positive effektene skal kunne utnyttes på en bærekraftig måte. Jeg tror at det som haster aller mest er å få på plass en god overvåkings- og sjøredningstjeneste i de artiske områdene. I denne sammenheng legger Stoltenberg-rapporten et meget viktig grunnlag for den videre behandling og framdrift, og på en måte som gjør at det er forsvarlig å utvikle ny næringsvirksomhet i disse områdene. Det er behov for at innsatsen og initiativene økes på disse områdene i tiden som kommer. Vi har ingen tid å miste.

Tak, fru præsident. Der er vel ingen tvivl om, at det arktiske arbejde – og tak for redegørelsen – bliver det varmeste politiske emne i verden i de kommende år.

Jeg skal bare anbefale, at vi, når vi behandler det arktiske samarbejde og arktiske spørgsmål, ser Arktis og hele Nordatlanten som en stor region, som har disse enorme ressourcer. Der skal jeg igen henlede opmærksomheden på, at foruden de sikkerhedsmæssige, miljømæssige og klimamæssige spørgsmål i Arktis må vi fokusere på ressourcerne, forvaltningen af ressourcerne og ejendomsretten til ressourcerne. Og her har vi det problem, at mange af de mennesker, som bor i Arktis, og som bor i Nordatlanten, jo på mange områder ikke kan træffe selvstændige afgørelser.

Jeg skal også anbefale, at man eksempelvis tager de grønlandske, færøske og ålandske udenrigsministre med til de møder, som foregår blandt udenrigsministrene her i Nordisk Råd. For det er jo vigtigt, at de mennesker, som bor der, selv kan træffe afgørelserne om forvaltningen af deres egne ressourcer.

Jeg føler altid, at den store fare, når vi behandler Arktis, er, at vi behandler Arktis som et reservat. Der er jo et stort pres fra miljøorganisationer, med hensyn til at man nu ikke skal udnytte de ressourcer, som findes. Vi kender hvalsagerne, vi kender sælsagerne, og det er her, det nordiske samarbejde kommer ind. Det skulle være det bedste til at løfte den demokratiske dimension i det arktiske samarbejde og fremme retten hos de arktiske folk og folk i Nordatlanten til selv at udnytte alle levende ressourcer, herunder også sæler, hvaler og alt, som lever. Jeg håber, at det nordiske samarbejde kan give den demokratiske dimension til det arktiske samarbejde foruden alle de andre vigtige spørgsmål.

Det, som jo er tydeligt her, er, at vi alle sammen er enige om, at der kommer til at ske mange ting i Arktis fremover. Der skal investeres masser af tid, og der skal investeres masser af ressourcer i, at det sker på et bæredygtigt grundlag, for den udvikling, der er i gang, vil fortsætte, og jeg kan fra Grønlands side sige, at vi i hvert fald ikke finder os i, at man arbejder for at gøre Grønland og Arktis til et frilandsmuseum, fordi man gerne vil have et rejsemål, der ser pænt ud en gang i sit liv. Det, man skal huske, er, at der i Arktis bor mennesker, som vil skabe et velfærdssamfund, hvor man kan udvikles ligesom alle andre steder, men vi har fra starten valgt at gøre det bæredygtigt, så vi ikke havner i de samme problemer, som man ser i mange andre lande.

Hvis man vil være med til det fra Nordisk Råds side, skal man være med til at finde ud, hvad vi gør med SAR-beredskabet, og hvad vi gør med andet beredskab, Det, der er meget vigtigt, og som Høgni Hoydal også kom ind på, er, at når man træffer beslutning om ting, der har med Arktis at gøre, så har man værsgo at invitere de folk med, som det drejer sig om. For ellers træffer vi – og jeg er ked af at sige det – beslutningerne selv, for det kan vi udmærket godt. Så vil jeg slutte af med det her: Husk altid på, at Arktis er hot, og det bliver det ved med at være.

På vegne av ministerrådet er jeg glad for å få redegjøre for Den nordlige dimensjons kulturpartnerskap. Partnerne i Den nordlige dimensjon er: EU, Russland, Island og Norge. Samarbeidet bygger på fire konkrete partnerskap. Det er partnerskap innenfor miljø, innenfor helse og sosial velferd, innenfor transport, og den fjerde pilaren i dette samarbeidet er kultur. Det ble avholdt et møte for utenriksministrene i Den nordlige dimensjon i Oslo i går, og det skal avholdes et møte for parlamentarikere i Tromsø i februar 2011. Her vil kulturpartnerskapet bli presentert. Vi har nå rammeverket på plass. Nå vil vi fylle det med konkret innhold og ønsker å invitere parlamentarikerne til en slik diskusjon, i samarbeid med kulturaktører innenfor Den nordlige dimensjon.

Kulturpartnerskapet kan vektlegge flere områder. Det ene er samarbeid om kulturnæringene. Disse næringene er jo i en sterk vekst innenfor hele Den nordlige dimensjon og i mange av våre nordiske land. Vi har i Norge nå flere ansatte innenfor kultur enn det vi har innenfor hotell- og restaurantnæringen. Men likevel er det nordiske land som har flere ansatte enn oss, blant annet Danmark. Mange kunstnere synes det er vanskelig å arbeide med entreprenørskap. Kanskje kan vi lære noe av hverandre for å utvikle de kreative næringene innen for Den nordlige dimensjon.

Samarbeidet kan også handle konkret om samarbeid mellom ulike kulturinstitusjoner. Finland har for eksempel tatt opp samarbeid innenfor opera. Det er økt oppmerksomhet om opera både i Norge og Danmark, der man har fått nye operahus. Her kan vi utvikle et bedre samarbeid mellom ulike kulturinstitusjoner innenfor denne dimensjon.

Et tredje område der man kan se for seg et mulig samarbeid, er innenfor kulturturisme. Vi i Norden selger ofte oss selv som kulturnasjoner gjennom vår natur. Vi har en fantastisk natur. Men i enda større grad bør vi kanskje markedsføre oss samlet sett som kulturnasjoner - se kultur og natur i en sammenheng. Vi har for eksempel innenfor norskekysten satset på å lyslegge enkelte steder som en del av vårt arbeid med å trekke til oss turister i mørketiden.

Vi kan også se for oss at vi etablerer egne vikingruter, og at kulturdimensjonen styrkes som en del av turistnæringen.

Til slutt vil jeg understreke samarbeidet som vi har innenfor urfolk. På dette området har vi allerede et sterkt nordisk samarbeid, og det er interessant å bringe inn Russland i forhold til samarbeidet omkring urfolk.

Vi har store forventninger til det videre arbeidet. Rammeverket er nå på plass. For å realisere partnerskapet trenger vi forslag til konkrete prosjekter, og vi ønsker innspill fra parlamentarikerne.

Mange tak, fru præsident. Tak for redegørelsen om status for den nordlige dimensions kulturpartnerskab.

EU's tretrinsraket: EUs nordlige dimension, EUs strategi for Østersøen og EUs strategi for Arktis, hører sammen. De skal ses som et samlet hele. Den nordlige dimensions rum har det vigtige aspekt, at der hersker ligeværd mellem parterne. Derfor ser jeg det som uhyre vigtigt, at vi fremmer samarbejdet dér.

Redegørelsen handler om, at samarbejdet bredes ud som partnerskaber inden for kulturområderne. Jeg har haft fornøjelsen af at deltage i to seminarer om den nordlige dimensions kulturpartnerskaber. Både i dag og i redegørelsen har jeg svært ved at se, hvilken vej det skal tage. Jeg mangler at få konkretiseret indeholdet af partnerskabet, hvilket ministeren også efterlyste. Både ministeren og de fremmødte ved seminarerne om kulturpartnerskaberne arbejder med kulturbegrebet og anvender det synonymt med markedsføring af kultur. Oplæg og debat drejer sig om kreative industrier, altså om kultur som industri.

Nu har jeg intet imod, at kultur også kan være en industri, men jeg mener, at det er forkert at blande begreberne sammen på den måde. Begrebet kultur må ikke blive ensbetydende med kulturindustri. Der er som sagt intet galt i, at kulturfrembringelser kan sælges, men det er galt, hvis vi ikke holder fast i, at kulturen er god i sig selv, og at ikke al kultur frembringes for at kunne sælges.

Jeg forstår på redegørelsen, at der skal fremlægges en endelig plan på et ministerådsmøde her i november i Oslo. Det tager jeg til efterretning. Det er fint.

Jeg vil afsluttende sige, at jeg finder det rigtig, rigtig postivt, hvis kulturpartnerskabet kan bidrage til fremme af samarbejdet mellem de fire regionale råd: Arktisk Råd, Østersørådet, Barentsrådet og Nordisk Ministerråd. Jeg kan også se et andet positivt udviklingspotentiale, nemlig at når der opstår kultursamarbejde mellem landene, kan det bidrage til, at samarbejdet glider nemmere på andre områder. Alt i alt modtager parlamentarikerne redegørelsen positivt og er lidt afventende den næste status, der må komme.

Fru præsident, kære kolleger!

Norden har brug for en fælles nordisk kultur-tv-kanal. Vi har brug for en fælles nordisk kanal, som kan tilbyde nordboerne det bedste af de programmer, som produceres og udbydes i vore nordiske lande.

Hver eneste dag året rundt er der i Norden kulturarrangementer, koncerter, teaterforestillinger, og der produceres film og tv-udsendelser, musik med videre, som fortjener et langt større publikum, end man kan få i hvert enkelt nordisk land. I dag bliver mange af de her nordiske kulturtilbud ikke i tilstrækkelig grad formidlet af de eksisterende tv-kanaler. En ny nordisk kultur-tv-kanal ville kunne gøre det. En nordisk kultur-tv-kanal ville kunne være et udstillingsvindue ud i Europa og i verden for mange af Nordens bedste film- og tv-producenter, og en nordisk kulturkanal vil kunne give de nordiske landes befolkninger en meget bredere adgang til nordisk kulturindhold og samtidig være kulturbærer for de nordiske sprog og selvfølgelig som noget helt naturligt fungere som et tiltrængt supplement, eller skal vi sige alternativ, til de mange, mange amerikanske tv-programmer, som også dominerer vore egne tv-kanaler.

Nordisk Råds Kultur- og Uddannelsesudvalg besluttede derfor i år at nedsætte en arbejdsgruppe, som skulle undersøge mulighederne for en fælles nordisk kultur tv-kanal. Udvalget har haft en sammensætning af kultur- og mediepersoner fra Danmark, Norge og Sverige, men i det videre forløb, i næste fase, skal vi selvfølgelig også sikre, at de øvrige dele af Norden vil være repræsenteret. Det har været af rent praktiske årsager, at arbejdsgruppen har haft en begrænset sammensætning. Gruppen har lavet en god rapport, som klart skitserer, hvordan en fælles nordisk kultur-tv-kanal realistisk kan etableres, og som også fokuserer på de værdier, som forener os i Norden.

I Danmark og i Finland er der allerede oprettet særskilte kultur-tv-kanaler, men med relativt små ressourcer, som fører til et programindhold med mange genudsendelser og få nye produktioner.

I Tyskland og i Frankrig er lighederne ikke så store som hos os i Norden, men de har alligevel i fællesskab nu i over 20 år drevet en af verdens mest kvalitetsbevidste tv-kanaler, nemlig Arte-kanalen. Arte fortæller en 20-årig succesfuld historie om, hvordan to lande kan samles om en uafhængig kulturkanal af uhyre høj kvalitet. Idéen er derfor ikke ny, men den er enkel, og den er indlysende god at arbejde videre med i et nordisk perspektiv.

Arbejdsgruppen foreslår oprettet en uafhængig nordisk kultur-tv-kanal i samarbejde med public service-kanalerne i de nordiske lande. Den kunne hedde Arte Norden. Det skal ske i et samarbjede med Arte Tyskland-Frankrig, som allerede har stillet sig til rådighed og også gerne vil investere i en sådan kanal.

Visionen for en ny nordisk tv-kanal er klar: Den skal styrke formidlingen af de nordiske landes kulturer. Den skal give de nordiske borgere adgang til et bredere kulturindhold hentet fra de nationale, de nordiske og de europæiskie tv-markeder. Og endelig skal kanalen igennem sine programmer også styrke de skandinaviske sprog.

På den baggrund anbefaler Kultur- og Uddannelsesudvalget til sessionen, at Nordisk Råd rekommanderer de nordiske landes regeringer, at der oprettes en ny uafhængig nordisk kulturkanal i samarbejde med public service-kanalerne i de nordiske lande, enten med egen sendefrekvens eller i et samarbejde med allerede etablerede public service-kanaler og efter Arte-udredningens øvrige anbefalinger.

Norden har brug for en ny fælles nordisk kulturkanal, lad os her på sessionen sætte arbejdet i gang. Tak.

Arvoisa presidentti!

Pohjoismainen uusi kulttuuri-tv-kanava on siis tarkoitus perustaa tiiviinä lähetysteknisenä kanavayhteistyönä Pohjoismaiden yleisradioyhtiöiden kanssa, jolloin tämä Arte Nordeniksi nimetty kanava vastaisi 6 tunnin ohjelmatarjonnasta jollakin yleisradioyhtiön pienemmällä kanavalla. Tämän pitäisi valmistelutyöryhmän mukaan olla kaikille win-win-tilanne.

Pohjoismaiden kulttuurillisia arvoja välittävä tv-kanava on varmasti hyvä keksintö, yhtä hyvä ajatus kuin oli muutama vuosi sitten Ole Norrbackin esitys lastenohjelmien pohjoismaisesta kanavasta. Ikävä, että tämä hanke ei edennyt. Kaikki, millä voimme poiketa valtavirrasta ja liiasta amerikkalaistumisesta tv-ohjelmien suhteen, on nimittäin toivottua kehitystä. Samoin pohjoismaisten kielten oppimisen kannalta tämä hanke on hyvä.

Kulttuurikanavan alkuun saattamiseksi pohditut arvot ovat myös ideaalisia: avoimuus, kunnioitus ja läheisyys eli valmius kuunnella ja ottaa huomioon toisen mielipiteet ja luoda ohjelmia, joilla täytetään monikulttuurisen yleisön tarpeet. Kaikki ovat erittäin hyviä arvoja.

Mutta miten näiden arvojen mukaan on sitten tehty tätä valmistelutyötä? Valmistelutyöryhmästä puuttuvat Islannin ja Suomen edustajat. Kulttuurivaliokunnassa saimme kuulla selityksenä, että asiaa on valmisteltu hyvin vähäisin varoin ja myöhemmässä vaiheessa on tarkoitus ottaa kaikki maat mukaan. Myöskään Suomen ja Ruotsin yleisradioiden johtajien kanssa ei asiasta ole käyty keskustelua.

Arvoisa presidentti! Niin hyvä kuin hanke on – ja haluan sitä kannattaa – näen erittäin suurena puutteena sen, että valmistelutyössä ei ole nähty aiheelliseksi kuulla kaikkia asianomaisia maita. Kansallisessa budjetissa hankkeen osalta puhutaan kuitenkin 3,7 miljoonasta eurosta. 50 prosenttia kanavan rahoituksesta on tarkoitus hoitaa valtion budjetista. Ohjelma-aikaa tällä kukin maa saa viikoittain 8,4 tuntia. Haluaisin nähdä, että asian valmisteluun nyt nimenomaan otetaan mukaan kaikki Pohjoismaat. Silloin asiaa on paljon helpompi viedä eteenpäin myös kansallisissa parlamenteissa ja yleisradioyhtiöissä.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade president!

Planen är alltså att upprätta en ny nordisk kultur-tv-kanal i nära sändningstekniskt samarbete med de nordiska public service-bolagen, så att denna kanal, som kallas Arte Norden, skulle ansvara för sex timmar av programutbudet på någon av public service-bolagens mindre kanaler. Detta borde enligt arbetsgruppen vara ett win-win-läge för alla.

En tv-kanal som förmedlar nordiska kulturella värden är säkert en bra uppfinning, en lika bra tanke som förslaget till en nordisk kanal för barnprogram som Ole Norrback lade fram för några år sedan. Det är tråkigt att det projektet inte har framskridit. Allt, med vilket vi kan avvika från huvudströmningen och en alltför omfattande amerikanisering när det gäller tv-program, är nämligen en önskvärd utveckling. Likaså är detta ett bra projekt med tanke på inlärning av nordiska språk.

Värderingarna som föreslås utgöra grunden för att inrätta en kulturkanal är även de idealiska: öppenhet, respekt och närhet, det vill säga beredskap att lyssna till och beakta andras åsikter och skapa program som uppfyller behoven hos en mångkulturell publik. Alla dessa är mycket bra värderingar.

Men hur har man då följt dessa värderingar vid beredningsarbetet? Arbetsgruppen saknar representanter för Island och Finland. Som förklaring fick vi i Kulturutskottet höra att saken har beretts med mycket små resurser och avsikten är att i ett senare skede ta med alla länder. Saken har inte heller diskuterats med cheferna för Finlands och Sveriges rundradiobolag.

Ärade president! Hur fint projektet än är – och jag vill understödja det – ser jag det som en stor brist att man i beredningen inte har ansett det motiverat att höra alla berörda länder. Ändå talar man om en andel på 3,7 miljoner euro för projektet i den nationella budgeten. Avsikten är att 50 procent av kanalens finansiering ska komma från den statliga budgeten. För detta får varje land 8,4 timmar programtid per vecka. Jag önskar att man nu uttryckligen tar med samtliga nordiska länder i sakens beredning. Då blir det även mycket lättare att föra ärendet vidare i de nationella parlamenten och rundradiobolagen.

Ikke la oss gjøre dette til en kamp mot amerikansk kultur. Amerika er et land med en enorm kulturproduksjon som også vi i Europa og Norden kan lære mye av. La oss heller få en debatt rundt hvordan vi skal få utnyttet mer av den kulturproduksjonen vi allerede har i våre nordiske land.

Jeg synes at initiativet rundt et ArteNorden er en god idé. Men det er en idé som må utredes ytterligere. Det grunnlaget som vi i Kultur- og utdanningsutvalget allerede har fått gjennom arbeidsrapporten, er for tynt på mange sentrale områder. Og som Peltonen her viste til, mangler også undersøkelser i flere av de nordiske landene.

Det besnærende ved et ArteNorden og tankegangen rundt det er at vi kan få en større utnyttelse av de programmene, konsertene og så videre som skattebetalerne på mange måter allerede har vært med og finansiere gjennom støtte til kulturarrangementer, men også gjennom TV-lisensen til allmennkringkasterne. Derfor tror jeg at løsningen på dette er et samarbeid med allmennkringkasterne i de nordiske land. Jeg har mest tro på at man bruker sendeflater gjennom eksisterende kanaler, for eksempel NRK2 i Norge. Dette vil vi få mer rede på gjennom en grundigere utredning, som ministerrådet må sette i gang.

Men tanken er god, og initiativet er godt.

Det er gledelig at det later til å være en bred enighet om viktigheten av å få til en felles tv-kanal, et felles offentlig rom, der vi kan møtes - ikke bare ved å se på hverandres tv-programmer, slik Nordvisjonen tilbyr, men faktisk ha ansatser til det vi kan kalle en felles nordisk offentlighet. Gjennom en felles nordisk offentlighet der samtaler føres – jeg hadde nær sagt – på alle nivåer, vil vi kunne bringe nordisk samarbeid inn i en helt annen sammenheng.

De av oss i Norge og Sverige som ser på fjernsyn, har hatt erfaring med Skavlans talkshow. Der møter vi hverandres artister, kjendiser og samfunnsdebattanter i det daglige. Det tror jeg har betydd veldig mye for forståelsen mellom Norge og Sverige, og det har åpnet øynene for hva en felles offentlighet faktisk kan bety, også hvis man ser det i en bredere sammenheng.

Bare et par kommentarer. Dette er ikke ment til fortrengsel for Nordvisjonen. Nordvisjonen er svært viktig og skal selvfølgelig fortsette sitt arbeid. Men Nordvisjonen vil kunne bidra inn i de sammenhengene som vi her snakker om.

Kritikken med hensyn til forankringen i forhold til Finland og Island er berettiget. Den må vi ta med oss og selvfølgelig ta hensyn til i et videre arbeid. Jeg vil bare understreke at den rapporten som der nå ligger, er en konkretisering av en idé. Det er ikke noen avsluttet og utfyllende rapport som sådan.

Hjertelig takk!

Hyvät pohjoismaista yhteistyötä tekevät kollegat! Käsittelimme tänään aamulla Suomen valtuuskunnan kokouksessa tätä Arte Norden -projektia ja puhuimme siitä, kun olemme täällä tekemässä pohjoismaista yhteistyötä, että pohjoismaiseen yhteistyöhön kuuluuvat kaikki viisi maata ja kolme itsehallintoaluetta. Ongelma tämän Arte Norden -projektin osalta, niin kuin tässä tuli edustaja Peltosen puheenvuorossa esille, on se, että kaksi viidestä maasta on jätetty tässä vaiheessa valmistelun ulkopuolelle.

Hanke on hyvä, erittäin tärkeä. Tämä on Suomen valtuuskunnan viesti. Haluemme edistää sitä, että erittäin laadukas pohjoismainen televisiotuotanto, elokuvatuotanto ja erityisesti lastenohjelmatuotanto on mahdollista saada jatkossa entistä laajempaan levitykseen, että entistä laajemmin pystytään tekemään pohjoismaista yhteistyötä myös tätä kautta.

Tämän kaltaisissa hankkeissa on myös rahoituksellisia kysymyksiä yleisradio-yhtiöiden osalta. Esimerkiksi Suomessa käydään erittäin kovaa keskustelua tv-lupamaksujen tasosta, Yleisradion tulevasta rahoituksesta, Yleisradion mahdollisuudesta toimia. Jos silloin yhtäkkiä Pohjoismaiden neuvostossa tulee esityksiä, joissa odotetaan miljoonien eurojen panosta ilman, että on osallistuttu edes valmisteluun, se vaikeuttaa tällaisten projektien eteenpäinviemistä niin Suomessa kuin muissakin Pohjoismaissa. Sen vuoksi todella toivoisin, että jatkossa myös kulttuuriprojektien osalta pohjoismainen yhteistyö tarkoittaa kaikkien Pohjoismaiden yhteistyötä, ei vain osan Pohjoismaista yhteistyötä.

Skandinavisk oversættelse:

Bästa kollegor som håller på med nordiskt samarbete! I morse behandlade vi projektet Arte Norden på ett möte med Finlands delegation och diskuterade om att när vi är här för att samarbeta nordiskt så bör alla fem länder och tre självstyrande områden omfattas av det nordiska samarbetet. Såsom det framgick här av medlem Peltonens inlägg är problemet med projektet Arte Norden att två länder av fem lämnats utanför beredningen i detta skede.

Projektet är bra, mycket viktigt. Detta är budskapet från Finlands delegation. Vi vill se till att den mycket högklassiga nordiska televisionsproduktionen, filmproduktionen och särskilt barnprogramsproduktionen får en möjlighet till en bredare distribution i fortsättningen så att man bredare kan samarbeta nordiskt även på detta sätt.

Sådana här projekt är också förknippade med frågor kring finansiering av rundradiobolag. I Finland förs till exempel en mycket intensiv diskussion om nivån på TV-licensavgiften, den framtida finansieringen av Rundradion, dess möjligheter att fungera. Om Nordiska rådet då plötsligt kommer med förslag som förutsätter en satsning på miljontals euro utan att man ens fått delta i beredningen, försvårar detta genomförandet av sådana här projekt såväl i Finland som i övriga Norden. Därför hoppas jag verkligen att i framtiden innebär nordiskt samarbete kring kulturella projekt samarbete mellan alla nordiska länder, inte endast vissa nordiska länder.

Fru president!

Även jag sällar mig till dem som tycker att detta är ett i grunden bra förslag. Det som jag tycker att man bör fundera lite vidare kring är hur man rent tekniskt kommer att föra det här vidare ut till de olika länderna. Jag tycker att det är viktigt att man nu inte stirrar sig blind på ett gammalt sätt att sprida information mellan våra länder utan att man faktist tar till sig det att vi har Internet som erbjuder fina möjligheter för att just skapa de här bitarna och att man på det sättet också kanske kunde minska den totala kostnaden för ett sådant här projekt. Ser man nämligen till hur mycket det är beräknat att kosta är det en ganska rejäl slant som man har tänkt sig. Jag hoppas att man i den fortsatta beredningen, på samma sätt som den finska delegationen påpekade, tar till sig att man bör få med samtliga regioner i diskussionen. Man skall också komma ihåg de självstyrande områdena här, men då bör man också få med diskussionen kring just vilken teknik man ska använda sig av för att sprida detta vidare.

Fru president!

Jag tänkte säga ungefär samma sak som ledamoten Johan Ehn men tillägga att den utredning som ligger till grund för arbetet är mycket bra. Jag tycker dock inte att ministerrådet alltför starkt ska följa de rekommendationer som ges utan försöka ha ett öppet sinne för att verkligen få projektet att gå framåt.

Ett enkelt sätt vore det som ledamoten Johan Ehn tog upp, nämligen att se till att publicera det bästa som finns av kulturpoduktioner i Norden på nätet. Det vore ett sätt för public service-bolagen att kunna marknadsföra den portalen i sina traditionella kanaler i respektive länder. Det vore också ett sätt att få i gång en gemensam kulturproduktion som då skulle spridas över länderna.

Det finns alltså mycket som är bra i utredningen, men det finns också sådant som man kan ifrågasätta. Det gäller kanske just kostnaderna och att placeringsorten ska vara Strasbourg samt kravet på en frekvens eller egen kanal. Kanske borde man redan från början vara lite mer öppen i sinnet när man tittar på detta.

Jamen jeg vil også gerne takke for den brede tilslutning til forslaget. Der er jo ingen tvivl: Selvfølgelig skal alle lande og selvstyreområder, der er med i det nordiske samarbejde, med i projektet. Det er vi fuldstændig enige om. Grunden til, at man ikke har været repræsenteret i arbejdsgruppen, er, at det sådan set nærmest har været et frivilligt arbejde, som er blevet udført af en række personer for meget begrænsede ressourcer, for at belyse ideen, for at vise, at det var realistisk at gennemføre. Men det er klart, at i en forhåbentlig positiv dialog med ministerrådet skal vi have alle lande med og alle public service-institutioner, og vi skal selvfølgelig også undersøge yderligere omkring finansiering.

Jeg synes, det er vigtigt at understrege, som det er fastslået i rapporten, at kanalen selvfølgelig skal sendes på internettet. Det vil være helt naturligt og mærkeligt andet. Og selvfølgelig skal det også være sådan, at det almindelige Nordvisionsarbejde mellem public service-institutionerne skal fortsættes. Så jeg siger tak for et positivt tilsagn. Vi tager selvfølgelig fremkomne bemærkninger med i det videre arbejde, og jeg håber på en bred tilslutning her på sessionen.

Tusind tak. Præsident, kolleger, medlemmer af Nordisk Råd.

Jeg vil gerne starte med at takke mine nordiske kolleger for det fine samarbejde, vi har haft, siden jeg tiltrådte som udenrigsminister den 23. februar i år. Allerede den 11. marts havde vi det første nordiske udenrigsministermøde i København, og det var meget konstruktivt og udbytterigt. Vi har under det danske formandskab haft flere farver på paletten, som alle helst skulle skinne lige klart igennem.

I 2010 har Danmark formandskab for Nordisk Ministerråd og dermed for det nordiske udenrigspolitiske samarbejde. Vi har også formandskabet for Arktisk Råd, og selv om vi ikke som Island sidste år samtidig har haft formandskabet for det nordisk-baltiske samarbejde, har netop det samarbejde haft nok så stor vægt. Endelig skal man ikke glemme EU’s Østersøstrategi, hvis gennemførelse har taget fart i år.

Som jeg ser det, hænger tingene nøje sammen. Samarbejdet i Norden og ikke mindst gennemførelsen af nogle af forslagene i Stoltenbergrapporten, samarbejdet i Arktis – også en del af Stoltenberg opfølgningen – det nordisk-baltiske samarbejde og samarbejdet i Østersøen viser mindst en meget vigtig ting: Som små lande i Norden skal og må vi samarbejde tæt, både mellem os og med vores umiddelbare naboer.

Stoltenbergrapporten blev som bekendt præsenteret på et ekstraordinært nordisk udenrigsministermøde i Oslo den 9. februar sidste år og var også oppe på Nordisk Råds session sidste år. Der var velfortjent ros til den tidligere norske udenrigsminister og hans medarbejdere for en glimrende rapport. Senest har vi drøftet status på opfølgningen af rapporten på vores møde tidligere i dag. Der er gjort rigtig gode fremskridt på en række områder, og vi har grund til at takke eksperterne for et ofte meget omfattende forarbejde. Jeg håber og tror på, at kadencen vil kunne opretholdes, også i de kommende år.

Som de nordiske udenrigsministre påpegede i juni 2009, kan dele af Stoltenbergrapportens forslag gennemføres, uden at alle fem lande nødvendigvis skal deltage, mens andre forslag rækker ud over samarbejdet mellem de fem nordiske lande. De nordiske ministre inviterede de baltiske lande til aktiv deltagelse i gennemførelsen af rapportens forslag, og andre forslag berører jo for eksempel også samarbejdet med Canada, USA og Rusland.

Nu har vi så i august i år modtaget vismandsrapporten om det nordisk-baltiske samarbejde. Den er udarbejdet af den forhenværende danske forsvarsminister, Søren Gade, og forhenværende stats- og udenrigsminister, Valdis Birkavs, fra Letland. Enkelte af forslagene i Gade/Birkavs-rapporten kan ses som en direkte forlængelse af forslagene i Stoltenbergrapporten, og det viser også noget om dynamikken i processen. Mange af forslagene hos Gade/Birkavs er i virkeligheden – og det er en stor ros – meget enkle og kan gennemføres rimelig hurtigt. Det vil også bidrage til at fejringen næste år af et nordisk-baltisk mærkeår, fordi det i 2011 er 20 år siden, de baltiske lande genvandt selvstændighed og det nordisk-baltiske samarbejde blev genoptaget.

Både Stoltenbergrapporten og Gade/Birkavs-rapporten indeholder forslag om samarbejde i Østersøområdet. De nordiske lande bør sikre de forskellige samarbejdsstrukturers effektivitet. Globaliseringens udfordringer og finanskrisens eftervirkninger presser sig på og skaber behov for øget regionalt samarbejde. Det er min ambition, at Østersøområdet udvikler sig til et vækstcenter og et stabilitetsanker. Det kan vismandsrapporten hjælpe os med, og det skal vi også bruge EU’s Østersøstrategi til. Jeg er sikker på, at mine kolleger deler den opfattelse.

Danmark, som har formandskabet for EU i 2012, er allerede i førertrøjen med gennemførelsen af EU’s Østersøstrategi og har blandt andet ansvar for projekter om ren skibsfart, energi, maritim sikkerhed og klima. Her er der igen kobling til Stoltenbergrapporten. Ikke-EU-lande har også engageret sig i gennemførelsen af projekter, herunder Norge, og ikke mindst har vi også gode håb om, at Rusland vil deltage i projekter af fælles interesse. Diskussionerne om dette foregår i Den Nordlige Dimension, hvor EU, Island, Norge og Rusland deltager som jævnbyrdige parter.

Stoltenbergrapporten anbefaler ikke kun øget nordisk samarbejde i forhold til Østersøområdet. Et helt centralt område for os alle, herunder for Danmark og hele det danske rigsfællesskab, er samarbejdet om arktiske spørgsmål. Udviklingen i Arktis påkalder sig stadig større global  opmærksomhed, og det vil fortsat være tilfældet, i takt med at klimaforandringerne øger regionens tilgængelighed med de konsekvenser, som det vil få.

Arktis er et område, hvor de nordiske lande i høj grad har haft og har sammenfaldende interesser. Vi har overordnet set de samme målsætninger for regionens fremtid, og vi ønsker alle, at Arktis også i fremtiden vil bevare sin nuværende status som en region uden voldelige konflikter, og hvor samarbejdet blandt staterne bidrager til en bæredygtig udvikling.

Derfor står det nordiske samarbejde om arktiske spørgsmål naturligvis ganske centralt, når vi agerer i internationale sammenhænge. Vi støtter alle arbejdet med at styrke Arktisk Råds virksomhed og samarbejde med alle arktiske og ikkearktiske aktører, som kan bidrage til samarbejdet. I den sammenhæng støtter vi også EU’s observatørstatus i Arktisk Råd.

Endelig vil jeg gerne nævne den værdi, som vi tillægger det nordiske FN-samarbejde. Dette gælder vigtige områder som kandidatur til valg, koordinering og fælles indlæg i forskellige fora samt tematisk samarbejde på områder som klima, ligestilling, fredsopbygning og FN-reform. Det er dejligt at kunne tale som formand for det nordiske udenrigspolitiske samarbejde med så indholdsrige og vigtige opgaver på bordet, som vi alle er dybt engageret i.

Jeg vil gerne takke min nordiske kolleger for et godt og meget konstruktivt samarbejde. Vores møder viser, at vi - omend med forskellige politiske udgangspunkter - grundlæggende tænker ens, og sådan er det, når man er i nær familie. Tak for ordet.  

Det er jo godt at høre, at der på mange områder er et godt nordisk samarbejde. Udenrigsministeren nævnte også nogle emner i FN. Tidligere har et af de områder, hvor de nordiske udenrigsministre og det nordiske samarbejde stod meget stærkt, været et fælles arbejde mod tortur, og også i FN-sammenhænge stod de nordiske lande stærkt i arbejdet mod tortur. Men i de seneste år har der været flere eksempler på, at nordiske lande desværre medvirker til tortur. Vi har dels haft sagen om CIA-fly, som flere af vores lande desværre har givet tilladelse til; dels er det på seneste kommet frem i forbindelse med Irakkrigen og Afghanistan, hvordan styrker har udleveret fanger, som så senere er blevet udsat for tortur. Derfor vil jeg høre, om det er noget som udenrigsministrene diskuterer i forhold til, hvad man kan gøre for, at Norden igen bliver en stærk forkæmper for at få afskaffet tortur og holder op med at medvirke til tortur.

Jeg vil gerne sige til fru Line Barfod, at jeg ved, at jeg taler på vegne af alle fem kolleger, når jeg siger, at vi stadig væk er fuldt ud opsatte på at gøre, hvad vi kan, for at sikre alle imod tortur, og arbejder meget ihærdigt for det i de fora, hvor vi har mulighed for det. Det tror jeg står meget centralt for os. Vi har ikke under vores drøftelse i dag, der jo primært har omhandlet Stoltenbergrapporten, været så meget inde at diskutere, man kan sige de initiativer og det arbejde, vi ofte har i FN-fora, hvor vi ofte er rigtig gode til at koordinere tingene. Men det, vi er enige om, er i hvert fald, at de steder, hvor vi er til stede – også hvor vi er til stede med internationale styrker – skal vi selvfølgelig gøre vores yderste for at sikre ikke mindst civilbefolkningen bedre vilkår. Derfor har vores drøftelse i dag, der som sagt ikke har omhandlet det spørgsmål, som fru Line Barfod stiller, handlet meget om at være med til at sikre kvinders rettigheder i Afghanistan og se på, hvad vi kan gøre for at sikre regeringsførelse.

Tak til ministeren og alle de nordiske udenrigsministre for at følge op på det vitaliserede udenrigs- og forsvarpolitiske arbejde i Norden. Det støtter jeg fuldt ud. Og mit spørgsmål til den danske minister går faktisk på, at disse vigtige områder, som nævnes her, samarbejdet om sikkerhed i Arktis og Nordatlanten, jo også vedrører de befolkninger, som bor i Nordatlanten og i Arktis.

Jeg har aldrig forstået og jeg vil spørge den danske minister, og andre nordiske udenrigsministre må gerne svare, hvorfor de færøske, grønlandske og ålandske udenrigsministre ikke sidder med ved debatterne i den nordiske kreds af udenrigsministre, når man behandler de spørgsmål, som vi selv lovgiver om og selv har ansvaret for, eksempelvis søsikkerhed.

Det mener jeg er et demokratisk underskud i det nordiske samarbejde, som man må gøre op med. Så jeg vil håbe, at den danske minister vil støtte den tanke, at alle de nordiske lande selvsagt skal være repræsenteret i udenrigsministerkredsen.

Jeg vil sige, at jeg har en vis erfaring med at diskutere dette spørgsmål med hr. Høgni Hoydal, ikke mindst i min fortid som justitsminister, men jeg synes, at det nok er at føre det for vidt under en Nordisk Råds session at begynde at diskutere den danske grundlov og rammerne og vilkårene for den.

Det, jeg vil sige til hr. Høgni Hoydal, er i hvert fald, at jeg som repræsentant for Kongeriget Danmark og for vores rigsfælleskab har gjort alt, hvad jeg overhovedet kan for at sikre, at der både fra færøsk og fra grønlandsk side er opbakning til det arbejde, vi udfører i forbindelse med det arktiske. Vi er i rigsfælleskabet blevet enige Grønland, Færøerne og Danmark imellem, at vi sammen efter mødet i Nuuk i maj næste år vil fremlægge en arktisk strategi, som der skal være fuld politisk tilslutning til.

Så jeg vil sige, at selv om vores grundlov sætter nogle rammer for, hvem der fører udenrigspolitikken, så mener jeg, at det er meget vigtigt, at alle parter, der bliver berørt af de beslutninger, der bliver truffet, selvfølgelig også er en del af processen, og vi har med udarbejdelsen af den arktiske strategi sikret, at det er noget, der sker i meget smuk harmoni mellem alle dele af rigsfælleskabet.

Ærede president, regjerings- og parlamentsmedlemmer og øvrige tilhørere i salen!

Norge har formannskapet i nordisk forsvarssamarbeid i 2010. Året vi snart har lagt bak oss, har vært utfordrende for alle de nordiske land. Operasjonen i Afghanistan er meget krevende. Nesten alle nordiske land har også i år måttet tåle smertefulle tap av egne soldater.

Regionalt samarbeid er viktig. Våre land deler mange sikkerhets- og forsvarspolitiske interesser og utfordringer. I et langsiktig perspektiv bør vi samarbeide tettere for å opprettholde vår sikkerhets- og forsvarsevne.

Det nordiske samarbeidet spenner vidt. Vi konsulterer om sikkerhetspolitiske utfordringer. Vi har som mål å bidra sammen i internasjonale operasjoner. Alle nordiske land får betydelige veterangrupper med erfaringer fra krigslignende operasjoner. Også på dette området har vi felles erfaringer. I det nordiske forsvarssamarbeidet arbeider vi for å gi sikkerhetssektorstøtte til en rekke land, og vi samarbeider for å få bedre operativ evne ut av de bevilgninger som gis til Forsvaret.

På flere av disse områdene har vi et utstrakt samarbeid med de baltiske land. Der det er hensiktsmessig, søker vi å anskaffe samme type forsvarsmateriell. Det vil gi økonomiske fordeler, og det vil i større grad være mulig å samarbeide om utdanning og trening. Kostnadene knyttet til vedlikehold vil også kunne deles på flere.

La meg kort gjøre rede for de mest sentrale samarbeidsområder i inneværende år.

De nordiske land står sammen om å vektglegge FNs betydning for internasjonal rettsorden. Det er viktig at de nordiske land bidrar med styrker til FNs operasjoner. Vi drøfter nå muligheter for et felles nordisk bidrag til en eventuell framtidig FN-operasjon som kan imøtekomme FNs behov.

I Nord-Afghanistan har Finland, Sverige og Norge et praktisk samarbeid om logistikk. Dette sparer ressurser for alle parter. Videre er grunnlaget lagt for felles nordisk mentorering av afghanske sikkerhetsstyrker. De nordiske land har blitt enige om sammen å støtte den afghanske hæren ved å sende instruktører til deres sambandsskole. På sikt ønsker Norge å dreie fokus mot mer støtte til den afghanske hærens skole- og utdanningssystem, og dette kan åpne opp for et tettere nordisk samarbeid. I denne sammenhengen er det diskutert en mulig felles nordisk utrykningsstyrke. Fra 1. januar neste år står en av EUs innsatsstyrker på beredskap. Majoriteten av personellstyrken er nordisk, og dette viser de nordiske lands evne og vilje til å bidra internasjonalt.

Som en følge av våre lands aktive engasjement i internasjonale operasjoner trenger vi en politikk som på beste måte ivaretar vetaranenes behov. I den nordiske krets er vi nå i ferd med å utvikle et tett og godt samarbeid på dette området, blant annet innen medisinsk støtte, erfaringsutveksling og felles tiltak for anerkjennelse.

De nordiske land har igangsatt et arbeid for å støtte landene i Øst-Afrika med å øke evnen til å ivareta egen sikkerhet. Fem nordiske offiserer stasjonert i Nairobi yter verdifull hjelp til Den afrikanske union med å bygge opp en kapasitet for krisehåndtering og myndighetsutøvelse. Vi bidrar blant annet med hjelp til etablering av landstyrker, opprettelse av kystvakt og evne til kontroll med egne havområder samt utdanning og trening innen fredsoperasjoner. Vi ønsker å systematisere og kraftsamle nordiske ressurser til støtte for demokratisk kontroll av de væpnede styrker i konfliktrammede stater og svakere stilte partnerland. De nordiske land er aktive innen opplæring av forsvarsdepartementene og omskolering av overtallige offiserer på Vest-Balkan og i andre tidligere østeuropeiske stater.

Vi har spilt en viktig rolle i landenes prosesser mot NATO-medlemskap. Denne type samarbeid og støtte er framtidsrettet og meget etterspurt i både FN, NATO og EU.

De nordiske land samarbeider ikke bare ute. Vi deltar i felles øvelser her hjemme. Som et eksempel kan nevnes øvelsen Cold Response i Nord-Norge, som i år også delvis foregikk på svensk territorium. Det norske, finske og svenske flyvåpen gjennomfører ukentlig felles treninger i nord. Gjennom et slikt arrangement kan man på kort varsel og med små ressurser gjennomføre svært nyttig trening. Det arbeides med å utvide øvelsesområdet til syd og harmonisere øvingsplanene. Vi søker å bygge ned byråkratiske og praktiske hindringer for samarbeid på tvers av grensene. Sverige og Finland vil i løpet av høsten være knyttet opp til NATOs felles system for luftovervåking. Dette vil kunne bane veien for et enda tettere luftforsvarssamarbeid i Norden.

Norge og Sverige gjennomfører felles utvikling og anskaffelse av et nytt artillerisystem, og det vurderes ytterligere muligheter for samarbeid i forbindelse med modernisering og nyanskaffelser av kjøretøy til Hæren, og den finske anskaffelsen av nytt luftvern gir nye muligheter for samarbeid med Norge på dette området. Landene har videre sammenholdt sine langsiktige utviklingsplaner og identifisert et titalls høyt prioriterte områder hvor behov er sammenfallende. Blant disse områdene er informasjons- og kommunikasjonsinfrastruktur, langtrekkende presisjonsvåpen, luftovervåking, bakke–luft-forsvar og framtidens bataljonsystem.

Likheten mellom de nordiske land er grunnlaget for vårt fellesskap, utfordringene vi står overfor, likeså. Det nordiske forsvarspolitiske samarbeidet er for meg selve kjennetegnet på et godt, pragmatisk og løsningsorientert fellesskap.

La meg avslutningsvis derfor benytte anledningen til å takke mine nordiske kolleger for innsatsen under det norske formannskapet. Sverige vil om kort tid overta formannskapet, og ser vi på det arbeidet Sverige gjør som leder for den nordiske EU-innsatsstyrken, vet jeg at det nordiske forsvarspolitiske samarbeidet er i de beste hender.

Takk for oppmerksomheten!

Herr president! Jag vill verkligen tacka utrikes- och försvarsministrarna för deras redogörelser, för de här områden som verkligen kräver ett pragmatiskt förhållningssätt, som försvarsministern nyss sade, och långsiktighet. Ett sådant typiskt område är Afghanistanpolitiken där det gäller att vi i Norden står sida vid sida och arbetar tillsammans. Förutsättningen är just att vi gör det tillsammans, att vi gör det långsiktigt och att vi gör det med klara mål framför oss.

Jag är väldigt glad över att representera Sverige där vi nu har en bred överenskommelse mellan Alliansregeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en långsiktig Afghanistanpolitik. Den kan inte ses enskilt, utan den måste ses i en helhet där vi står länder tillsammans på ett gemensamt FN-uppdrag, naturligtvis med det långsiktiga målet att överlämna det hela till de egna myndigheterna när så är möjligt – när det finns en fungerande armé och när en fungerande polis finns på plats. Dessutom handlar det om att växla från armé till hjälp till människor.

Långsiktigt är en ABC-bok viktigare i Afghanistan än ett armégevär. Men just nu behövs nordiska armégevär och soldater i Afghanistan – detta för att kunna ha någon att överämna det hela till. Det är ett gott exempel på nordisk politik.

Jeg takker for kommentaren. Erfaringen fra det nordiske samarbeidet av praktisk art i Nord-Afghanistan som nå har pågått i noe tid med Sverige, Finland og Norge gjennom samarbeid på logistikk, har ikke minst vært veldig verdifull. Når vi nå også har gått sammen alle tre pluss Danmark om bidrag til sambandskole, opplever jeg at vi igjen har funnet en verdifull måte å utvide dette samarbeidet på. Jeg ser det som en styrke at vi også jobber tett sammen videre med ulike tiltak med sikte på å gjøre en best mulig innsats i Afghanistan.

Tak for det, og tak for invitationen til at komme her til Nordisk Råds session i Reykjavík. Det har jeg helt oprigtigt glædet mig til.

Se, i maj måned fik jeg en henvendelse om, om jeg sammen med den tidligere statsminister i Letland ville lave en rapport om det nordisk-baltiske samarbejde. Det sagde jeg uden tøven ja tak til, fordi jeg synes emnet er utrolig vigtigt. Jeg vil gerne takke de nordiske ministre for, at jeg blev tildelt denne opgave.

Tidshorisonten var kort. Vi fik opgaven i maj måned og skulle hen over sommeren besøge alle de nordiske og baltiske lande med henblik på at indsamle informationer og få forslag til vores vismandsrapport. Vi havde fra starten fået i opdrag primært at fokusere på udenrigspolitik, men det stod hurtigt klart, at det ville begrænse vores vismandsrapport, hvis vi kun fokuserede på udenrigspolitik, idet vi fik utrolig mange forslag og input fra både regeringer, embedsværk, organisationer, ngo’er og andre. Det var i det hele taget en utrolig spændende opgave, men det gik også op for os begge under processen, at alt jo er muligt inden for de strukturer, der rent faktisk findes. Ja, der var rent faktisk nogen, som under vores rundrejse gjorde opmærksom på, at der måske var for meget struktur. Men vi henholdt os til det faktum, at det ikke var vores opdrag at kigge på strukturer omkring det nordisk-baltiske samarbejde, men at komme med konkrete eksempler på, hvor man kunne gøre det bedre.

Vi besluttede os for at lave det, vi kaldte en meget hands on-rapport, altså en rapport med nogle helt konkrete forslag, som ministrene kan tage stilling til. De helt konkrete forslag skulle også være forslag, hvor der var det, vi kaldte added value, altså det, at der skulle værdi for landene ved at tage fat på lige det helt konkrete forslag. Vi kom frem med 38 forslag, som ligger inden for områderne udenrigspolitik, civil beskyttelse og forsvarssamarbejde, som vi har hørt en fremragende redegørelse om. Der er også forslag omkring energi, uddannelse og så det, vi kalder NB8-brandet.

Det er vigtigt for mig at sige, at den rapport, som Valdis Birkavs og jeg har lavet, ikke er i konkurrence med Stoltenbergrapporten, snarere tværtimod. Nogle af vores forslag bygger netop også på det, der står i Stoltenbergrapporten, og vi hørte jo også den danske udenrigsminister redegøre for og invitere til, at de baltiske lande kunne deltage i nogle af de forslag, som også er nævnt i Stoltenbergrapporten.

Se, man kan spørge sig selv, hvorfor det er vigtigt med et øget nordisk-baltisk samarbejde. Man skal jo ikke samarbejde for samarbejdets skyld. Vi mener, at det er vigtigt, fordi der er områder, hvor landene kan få gavn af, at vi intensiverer samarbejdet. Der er heller ikke nogen tvivl om, at vi i EU vil se en øget regionalisering i årene, der kommer, og der vil det være helt naturligt, at en region i EU vil være den nordisk-baltiske region.

Hvis man kan blive enig om en fælles dagsorden med udgangspunkt i nogle af de her forslag, tror jeg, at det vil være rigtig godt. Der er ingen tvivl om, at den politiske vilje er til stede. Vi har jo hørt udenrigsministrene tale om det nordisk-baltiske samarbejde. Nogle af vores forslag peger fremad, så man kan se eller undersøge, om forslagene er mulige, og så kan vurdere forslagene til næste år. Og det er jo så dejligt, at vi næste år har et 20-års jubilæum at fejre, hvor vores baltiske venner genvandt deres selvstændighed.

Så jeg vil slutte af med at sige tak for, at jeg blev betroet den her meget vigtige opgave, og jeg håber, at nogle af de forslag, som vi er kommet frem med, vil inspirere ikke kun politikere, men også andre, som er engageret i det nordisk-baltiske samarbejde, til at flytte det samarbejde fremad. Det mener Birkavs og jeg at der er et stort potentiale for. Tak.

Herr president!

Jag kunde upprepa en del av det som jag redan tidigare i dag sade om globaliseringsredogörelsen. Det finns ett behov att utvidga våra globaliseringsinsatser till att inte enbart omfatta anpassningen till globalisering utan också till att göra en aktiv nordisk insats för globaliseringshanteringen. Det är någonting som naturligtvis gäller utrikesministrarnas ansvarsområde.

Och om statsministrarna medvetet har beslutat att utesluta denna aspekt av globaliseringssamarbetet borde vi egentligen begära att utrikesministrarna då presenterade för oss en redogörelse om nordiska insatser för en bättre och mer rättvis globaliseringshantering.

Vad gäller Stoltenbergrapporten har vi diskuterat den tidigare. Det finns en bred konsensus att gå vidare med dess implementering. Detta arbete pågår och det välkomnar vi i rådet. Naturligtvis förutsätter vi att vi blir ständigt informerade om det arbete som pågår.

Jag vill dock lyfta upp en av rekommendationerna för närmare granskning, nämligen den som angår ett fördjupat ambassadsamarbete, och detta av två skäl. För det första har också här rådet varit vägvisande i att kräva ett djupare samarbete i ambassadsfrågor. Vi har tidigare godkänt rekommendationer, redan före Stoltenbergrapporten, och vi väntar på svar från regeringarna.

Det andra skälet är att trots att detta förslag kanske minst av alla har mött något motstånd tycks det vara svårt att få mera långtgående resultat ur den. Paradoxalt är ett skäl det att samtliga våra utrikesförvaltningar i dag möter samma krav på nya besparingar vilket leder till att samtliga länder gör sina egna ad hoc-beslut . Det borde egentligen leda till att vi gick in för ett mer långtgående perspektiv i samarbetet.

Det som vi diskuterade med ministrarna under lunchen i dag var att vi kanske kunde ha de ansvariga för den långsikta planeringen och förvaltningen inom ministerierna att sitta samman och dryfta hur våra ambassadsnätverk kommer att se ut om 10-15 år och identifiera möjligheterna till ett mer långtgående samarbete som inte enbart skulle gälla fastigheterm vilket i dag närmast är fallet.

Den tredje frågan gäller NB8-samarbetet. Vismansrapporten präglas av en sträng kalvinistisk anda av realism. Det öppnar inte för mer långtgående visioner utan håller sig till många förhållandevis små men mycket konkreta steg som ingen kan motsätta sig av tekniska skäl eller av kostnadsskäl.

Om många rapporter och utredningar kan man säga att de låter bra men djävulen finns i detaljerna. Här kan man kanske säga tvärtom. Rapporten väcker inga stora känslor men änglarna kan finnas i detaljerna.

President, nordiska vänner! Det försvarspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna har utvecklats oerhört starkt under de senaste åren. Stoltenbergsrapporten är naturligtvis det tyngsta och bästa beviset på detta. Men samarbetet har börjat långt tidigare mellan Sverige och Norge. Något senare anslöt sig Finland och ytterligare lite senare också Danmark.

De nordiska försvarscheferna har identifierat cirka 150 konkreta samarbetsområden som man är i gång med att förverkliga inom ramen för Nordefco. Ambitionen är att ett alltmer integrerat samarbete möjliggör specialisering och arbetsfördelning. Bakgrunden och drivkrafterna till det fungerande samarbetet är naturligtvis i hög grad ekonomiska. Kostnderna för att anskaffa de alltmer sofistikerade försvarsmaterielen stiger hela tiden, samtidigt som försvaret också drabbas av nödvändiga inbesparingar i alla de nordiska länderna. Det ökade samarbetet är därför rationellt och mycket välkommet och har Nordiska rådets fulla stöd.

Jag vill också uttala mitt stöd för och min tillfredsställelse över ambitionerna att inkludera de baltiska staterna i det nordiska försvarssamarbetet, men inte bara där utan också på de internationella arenorna. Under lunchen träffade Nordiska rådets Presidium utrikesministrarna, och en fråga som där var aktuell och uppe och diskuterades livligt var både försvars- och säkerhetsfrågorna i Arktis och i Östersjön.

Mot bakgrund av det skulle jag till slut, herr president, vilja påminna om vad presidenten sade i öppningsanförandet i går där han bad landets regeringar att överväga om tiden nu inte var mogen för att också inrätta ett gemensamt ministerråd inom utrikes- och försvarsfrågorna. Därför skulle jag till försvarsminister Grete Faremo, som nyss var här uppe, vilja ställa frågan hur hon ser på det.

Mr. Chairman! Excellencies! Friends!

In a few hours, a Finnish author of Estonian descent will be awarded this years literary prize of the Nordic Council. During the past year, I have met several west Europeans who have told me that after reading Sofia Oksanens Purge they have at long last really understood what really happened in Estonia, and of course in Latvia and Lithuania, during and after the Second World War.

Yes, artistic painting may sometimes be much more telling than studied academic explanation. Of course, it is no wonder that the Baltic States take the issue of international security and the matter of national defense very seriously.

In the 21st century, it is customary to talk about new security threats, and quite rightly so. International terrorism, among others, is a very serious danger. However, while new threats emerge, this does not necessarily mean that the old ones disappear. There was an alarming example of this in the South Caucasus only two years ago. As we all know, long-term predictions are much more difficult to make than short-term ones.

Mr. Chairman! Fortunately enough, we can admit that we have learnt from history. Nowadays, nations are more united than they were in the past. Co-operation between the five Nordic countries is an excellent example for others, above all for the three Baltic nations. Fundamental and comprehensive institutions such as the NATO and the European Union offer an unforeseen degree of security and stability, but whereas not all Nordic countries belong to both of them, additional effort is needed to get the most out of the historical ties, to get also the added value out of the joint Nordic-Baltic community.

Former ministers of Denmark and Latvia, Mr. Søren Gade and Mr. Valdis Birkavs have written a wise mens report offering a number of clues how to step up Nordic-Baltic integration. Their suggestions are worthy to be followed, including the field of international security and defense, and I am very glad that Mr. Gade is with us today. I would like to thank him and Mr. Birkavs for the work they have done.

Mr. Chairman! Next year, Lithuania, Latvia and Estonia will celebrate the 20th anniversary of their regained independence. Without the assistance of the Nordic countries we would not be where we are today. The Nordic community has made a difference for Estonia, Latvia and Lithuania. Therefore, please allow me, on behalf of the Baltic Assembly, to express our warmest gratitude to the Nordic Council and to all five Nordic nations. Tack!

Skandinavisk oversættelse:

Herr president! Excellenser! Vänner! Om några timmar tilldelas en finsk författare med estniska rötter detta års litteraturpris av Nordiska rådet. Under det senaste året har jag träffat flera västeuropéer som har berättat att efter att ha läst Sofi Oksanens Utrensning har de äntligen verkligen förstått vad som egentligen hände i Estland, och givetvis i Lettland och Litauen, under och efter andra världskriget.

Ja, konstnärliga bilder kan ibland vara mycket mer talande än utforskade akademiska förklaringar. Naturligtvis är det inget under att de baltiska länderna tar frågan om internationell säkerhet och det nationella försvaret mycket allvarligt.

På 2000-talet talar man mycket om nya säkerhetshot, och detta är välgrundat. Bland annat internationell terrorism är en mycket allvarlig fara. Men det att det uppstår nya hot betyder dock inte nödvändigtvis att de gamla försvinner. Detta såg vi ett alarmerande exempel på i Södra Kaukasien för bara två år sedan. Som vi alla vet, är det mycket svårare att göra långsiktiga prognoser än kortsiktiga.

Herr president! Lyckligtvis kan vi medge att vi har lärt oss av historien. I dag är nationer mer förenade än de var tidigare. Samarbetet mellan de fem nordiska länderna är ett utmärkt exempel för andra, framför allt för de tre baltiska länderna. Grundläggande och omfattande institutioner som NATO och Europeiska unionen ger en oförutsedd grad av säkerhet och stabilitet, men eftersom inte alla nordiska länder hör till båda dessa organisationer, behövs det ytterligare insatser för att få ut det mesta av de historiska banden, för att även få ut mervärdet av en nordisk-baltisk gemenskap.

De tidigare danska och lettiska ministrarna, Søren Gade och Valdis Birkavs har skrivit en visemansrapport med ett antal förslag på hur den nordisk-baltiska integrationen kan intensifieras. Deras förslag är värda att följas, inbegripet området för internationell säkerhet och internationellt försvar, och jag är mycket glad över att herr Gade är med oss i dag. Jag vill tacka honom och herr Birkavs för det arbete som de har utfört.

Herr president! Nästa år firar Litauen, Lettland och Estland 20-årsjubileum över att de återfick sin självständighet. Utan hjälpen från de nordiska länderna skulle vi inte vara där vi är i dag. Det nordiska samfundet har gett Estland, Lettland och Litauen ett avgörande stöd. Låt mig därför, på Baltisk församlings vägnar, uttrycka vår varmaste tacksamhet till Nordiska rådet och alla de fem nordiska länderna. Tack!

Herr president!

Tre punkter på tre minuter!

Den första har med arktiska frågor att göra. Vi anser från Finlands sida, också mina nordiska utrikesministrars kollegor, att de arktiska frågorna är otroligt viktiga och har tagit en ny roll i världspolitiken. I somras lade jag själv ut sex förslag på hur vi borde förbättra det jobbet vi gör i arktiska frågor och jag hoppas att vi kan ta itu med dem. Jag för bara fram två förslag just nu. Det första är det att vi borde ordna ett arktiskt toppmöte med de åtta arktiska länderna. Det andra förslaget är otroligt själviskt, jag anser att Finland borde få ett informationscentrum i arktiska frågor från EU-sidan. Det är intressant och se att länder som Indien och andra har sina strategier i arktiska frågor. Vi måste också ta itu med dem lite starkare.

Punkt nummer två: Stoltenbergs rapport och dess implementering. När vi för ungefär ett och ett halvt år sedan föreslog att Stoltenberg skulle göra en rapport visste vi inte hur bra och viktig rapporten skulle bli. Det är egentligen ett 12 plus ett förslag. Tolv konkreta förslag och ett stort politiskt förslag om samarbete och solidaritet bland de nordiska länderna. Det är en fråga som vi måste tackla inom den närmaste framtiden. Jag tycker att många av de konkreta förslagen som vi såg av Stoltenberg, inte minst det som Erkki Tuomioja hänvisade till med samarbete, med ambassader, är bra och viktiga.

Den sista och tredje punkten har och göra med NB8-samarbete. Jag vill tacka Søren Gade och Birkavs för den ypperligt fina rapporten de skrev och anser att vi borde ha ett mycket långt integrerat samarbete mellan de nordiska länderna och de baltiska länderna. Om vi sätter ihop det som vi har i Stoltenbergs rapport, det som vi har i Birkavs och Gades rapport, så kommer vi redan långt. Jag tycker att det som han som talade före mig hänvisade till att de baltiska länderna celebrerar 20 år av självständighet nästa år skulle vara ett ganska bra startskott för ett fördjupat samarbete mellan nordiska och baltiska länder. Det var på två och en halv minut!

I går var Norge vertskap for møtet i Den nordlige dimensjon - EU, Russland, Norge og Island. Det var et produktivt møte, som slo fast samarbeid på områder som transport, helse, miljø og kultur – et veldig spennende prosjektsamarbeid som forandrer virkeligheten for borgere i det nordlige av Europa. Det understreket at de nordiske landene er ledende i det nord-europeiske regionale samarbeidet. Det er vi som er limet mellom de ulike samarbeidsorganene Arktisk råd, Barentssamarbeidet, Østersjøsamarbeidet, Den nordlige dimensjon, og nå er vi samlet på Island innenfor rammen av Nordisk Råd.

Dette er noe av det mest nyskapende regionale samarbeidet som skjer i Europa. Det blir hentet inspirasjon fra dette i mange andre deler på vårt kontinent, og det et langt sprang fra de første redegjørelsene om utenriks- og sikkerhetspolitikk i denne sal tidlig på 1990-tallet. Da brøt man tabuet, slik at man kunne diskutere utenriks- og sikkerhetspolitikk og forsvarspolitikk her i Norden. Siden har vi hatt stor utvikling. Nye land har blitt medlemmer av EU, EØS-avtalen har er kommet på plass, EU er utvidet, NATO er utvidet, og om tre uker vil NATO videreutvikle sitt strategiske konsept. Da kommer vi til det spørsmålet som utenriksminister Stubb var inne på, nemlig det 13. forslaget i Stoltenberg-rapporten: Hva med Nordens strategiske konsept og utsikt? Har vi oppdatert hva det vil si at vi er nordiske, solidariske land? Vi har nå et tettere samarbeid om utenriks- og sikkerhetspolitikk enn før, vi ser en integrasjon mellom våre forsvarssystemer, med innkjøp, øvelse og planlegging, vi påtar oss operasjoner i internasjonale sammenhenger, tre av landene samarbeider tett i Afghanistan, og så videre. Et paradoks har vært påpekt: I dag vil et nordisk EU-land ha en større formell solidaritet med et sør-europeisk EU-land enn med Norge. Og Norge vil gjennom NATO ha en større solidarisk forpliktelse med et sør-europeisk NATO-land enn med Sverige og Finland. Det reiser spørsmålet om ikke de nordiske landene må diskutere hva det vil si å ha solidaritet i en moderne tid.

I går undertegnet Storbritannia og Frankrike en omfattende avtale om samarbeid. Der er det en formulering som sier at dersom en situasjon skulle true vitale interesser hos den andre part, vil det selvfølgelig ikke være ubemerket i det andre landet. Jeg tror vi bør ha diskusjoner mellom de nordiske land i de nordiske parlamentariske miljøene og mellom regjeringene om dette spørsmålet, som skal gjøre Norden like moderne på dette området som på alle de andre områdene som våre samfunn representerer.

Hyvä presidentti!

Tässä on puhuttu siitä, miten hyvää yhteistyö Pohjoismaiden välillä on ulko- ja turvallisuuspolitiikassa. Se voisi olla sitä myös Afganistanin politiikan suhteen.

Vasemmistoliitto on ehdottanut, että Suomen sotilaallinen operaatio Afganistanissa muutetaan pikaisesti siviilioperaatioksi. Sotilaalliseen operaatioon käytettävien voimavarojen varat pitäisi ohjata koulujen, terveysasemien ja teiden rakentamiseen. Emme enää osallistuisi Afganistanin sotaan, emmekä olisi osapuoli maan kiihtyvässä ja yhä enemmän siviiliuhreja vaativassa sisällissodassa.

Mielestäni Pohjoismaiden yhdessä, tai ainakin vähintään sotilaallisesti liittoutumattomien Suomen ja Ruotsin, pitäisi yhdessä harkita uudelleen osallistumista Nato-johdolla käytävään Afganistanin sotaan. Korruptoituneen ja vaalivilppiin vaaleista toiseen syyllistyvän Karzain hallituksen keinotekoinen pystyssä pitäminen mittavan ulkomaalaisen sotavoiman ja usein vääriin käsiin menevän taloudellisen tuen avulla ei ole kestävää politiikkaa eikä sellaisen avulla voida luoda vakautta sotien pirstomaan yhteiskuntaan.

Afganistan tarvitsee kipeästi apua, ei aseita. Jos Pohjoismaiden nykyisellään jo varsin mittava sotilaallinen panostus käytettäisiin maan hädässä elävien kansalaisten todelliseen auttamiseen, elintason ja koulutuksen parantamiseen, voisi varsin nopeastikin syntyä kestäviä tuloksia, varsinkin jos olisimme samalla edistämässä dialogien syntyä ja vahvistamassa maan eri heimojen poliittisten ryhmien ja myös maassa toimivien kapinallisten ja Kabulissa nyt valtaa pitävien välillä.

Suomi ja Ruotsi eivät pysty tukemaan rauhanprosessia ja keskustelua kapinallisten kanssa, jos maat samanaikaisesti osallistuvat Afganistanin sisällisotaan yhtä osapuolta tukien. Kaikilla Pohjoismailla tai ainakin Suomella ja Ruotsilla olisi halutessaan mahdollisuus auttaa käänteen aikaansaamisessa Afganistanissa. Tämä vaatii kuitenkin uutta politiikkaa ja ennen kaikkea ensi vaiheessa sen tosiasian tunnustamista, ettei sotilaallista ratkaisua Afganistanin kriisiin ole olemassa eikä sitä myöskään koskaan tule. Mitä pikimmin Pohjoismaat vetävät sotilaansa pois maasta, sitä paremmat edellytykset kriisin todelliseen ratkaisuun syntyvät.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade president!

Här har vi diskuterat om hur bra det nordiska samarbetet är kring utrikes- och säkerhetspolitik. Samma kunde även gälla Afghanistanpolitiken.

Vänsterförbundet har föreslagit att Finlands militära operation i Afghanistan skall snabbt ändras till en civil operation. De resurser som går åt till den militära operationen borde användas för att bygga skolor, hälsocentraler och vägar. Vi skulle inte längre delta i kriget i Afghanistan och inte heller vara en part i det inbördeskrig som blir allt intensivare och kräver allt fler civila offer.

Enligt mig bör de nordiska länderna eller åtminstone de militärt icke-allierade Finland och Sverige tillsammans åter fundera på sitt deltagande i det Natoledda kriget i Afghanistan. Att konstgjort se till att Karzais korrumperade regering som gör sig skyldig till valfusk från ett val till ett annat hålls flytande med hjälp av en massiv utländsk krigsmakt och ekonomiskt stöd som ofta hamnar i fel händer är inte hållbar politik och med en sådan kan det inte skapas stabilitet i ett samhälle som splittrats av krig.

Afghanistan behöver trängande hjälp, inte vapen. Om de nordiska ländernas redan nu ganska stora militära satsning användes för att verkligen hjälpa de nödställda människorna i landet, att förbättra levnadsstandarden och utbildningen, kunde det mycket snabbt fås till stånd bestående resultat, särskilt om vi samtidigt försökte främja och stärka dialogen mellan stammarna, politiska grupperingarna och även rebellerna i landet och de nuvarande makthavarna i Kabul.

Finland och Sverige kan inte stöda fredsprocessen och diskussionen med rebellerna om de samtidigt deltar i det afghanska inbördeskriget på sidan av en part. Alla nordiska länder eller åtminstone Finland och Sverige har om de så vill en möjlighet att bidra till en vändning i Afghanistan. Detta förutsätter dock ny slags politik och i första skedet framför allt ett erkännande av det faktum att det inte finns en militär lösning på krisen i Afghanistan och att en sådan aldrig kommer att uppstå. Ju snabbare de nordiska länderna drar sina soldater tillbaka från landet, desto bättre förutsättningar att verkligen lösa krisen.

Herr president!

Det är fel att säga att Sverige är en neutral nation. Vi är en engagerad nation också när det gäller fredsansträngningar. Vi deltar i Afghanistan på mandat av FN:s säkerhetsråd, efter uppmaning av FN:s säkerhetsråd, tillsammans med 47 andra nationer. Mandatet förnyades så sent som för två veckor sedan.

Man måste värna freden mot dem som vill spränga framtidens möjligheter. Det hjälper vi det afghanska folket med, också på uppmaning från Afghanistans folk självt. Det är den viktiga uppgiften. Där ska vi i Norden också vara stolta över de bidrag som vi har gett till den nya inriktningen av de internationella ansträngningar som lades fast vid Londonkonferensen och senast vid Kabulkonferensen och som kommer att komma till nya uttryck under nya internationella möten under de närmaste veckorna.

Herr president!

Troligen var det fel i översättningen. Jag sade om oallians på finska. Kan man översätta vad jag sade? Jag sade:

Suomi ja Ruotsi ovat liittoutumattomia maita. Se on aivan eri asia kuin ”puolueettomia”. Puheessaan hän sanoi ”liittoutumattomia” maita. Tämä on hyvä korjata, ettei ministerille tule väärää käsitystä siitä, mitä sanoin.

Skandinavisk oversættelse:

Herr president! Troligen var det fel i översättningen. Jag sade om oallians på finska. Kan man översätta vad jag sade? Jag sade:

Finland och Sverige är icke-allierade länder. Det är något helt annat än ”neutrala”. I sitt tal sade han ”icke-allierade” länder. Det är skäl att korrigera detta så att ministrarna inte får fel uppfattning av det jag sade.

Två snabba anmärkningar. För det första så är Finland inte ett icke-allierat land. Finland är ett land som inte tillhör en militär organisation. Det är en ganska stor skillnad. För det andra vill jag säga till alla att det beslut som Sverige gjorde om Afghanistan var ett praktexempel på hur det nordiska samarbetet fungerar som bäst. Vi diskuterade det här beslutet under flera veckor, vi höll varandra informerade och kom till en bra kompromiss och en bra konsensus mellan Sverige och Finland och förstås mellan de svenska huvudpartierna. Tack.

Meningen är inte att det här ska bli en Afghanistandebatt, men jag tycket att det dock är viktigt att poängtera en sak. Vi, också mitt parti i Finland, har understött och vi har varit med om att ta beslut om att vara i Afghanistan, men samtidigt måste vi erkänna att situationen helt har förändrats och utgångspunkterna då vi gjorde det ursprungliga beslutet håller inte mera. Det betyder att vi, både i Finland och i Sverige, och i samtliga länder kanske måste göra nya bedömningar också. Vi ska inte tänka att det är Sverige eller Finland eller ens europeiska länder tillsammans som avgör vad som händer i Afghanistan och hur den här operationen kommer att lyckas eller misslyckas. Det sker någonstans mellan Pentagon och Vita huset och då är vi bara tvungna att anpassa oss till der.

Jeg tror alle er enige om at tross endringene i Europa må vi i Norden ha en god sikkerhetspolitikk. La meg igjen nevne Stoltenberg-rapporten som ble lagt fram i 2009, og som peker på mange områder hvor det kan samarbeides om sikkerhets- og utenrikspolitikk. Her må ikke våre lands forskjellige tilknytninger til NATO og EU være noen barriere. De nordiske landene har noen ulikheter, men mest likhetstrekk. Vi lever i et godt naboskap, og vi har et felles ønske om å ta vare på våre verdier. Her spiller menneskene, bosettinger og våre rike naturressurser en helt avgjørende rolle. Hittil har forsvars- og sikkerhetspolitikken ligget utenfor det tradisjonelle nordiske samarbeidet, men jeg tror vi har mye å hente på så snart som mulig å komme nærmere også på dette området.

De nordiske land er forholdsvis små nasjoner, men sammen har vi en betydelig styrke både økonomisk og på andre måter, slik vi har hørt under denne sesjonen. Et samarbeid om forsvarspolitikk på en del områder vil etter min mening ha synergieffekter som vil gi mer forsvar for pengene og samtidig være mer effektivt.

Jeg er glad for de redegjørelsene jeg har hørt fra flere statsråder her i dag, og jeg hilser velkommen de skritt som allerede er tatt for samarbeid. Men vi må komme videre. Jeg er klar over at dette tar tid, men vi må ha kontinuerlig framdrift.

Jeg er også glad for at dette er spørsmål som også fra fagmilitært hold i Norden blir tatt imot på en konstruktiv måte. Dette gjør at sakene blir enda mer interessante. Ikke minst er punkt 2 i Stoltenberg-rapporten, om nordisk samarbeid om luftovervåking, viktig. Det samme gjelder punkt 3, om et nordisk havovervåkingssystem. Jeg er glad for at Stoltenberg-rapporten har kommet, og jeg tror at det arbeidet som nå er i gang, vil gi resultater både på kort og på lang sikt.

I Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe er vi glade for debatten om øget samarbejde om udenrigs- og sikkerhedspolitik. Vi mener, det er afgørende, at vi arbejder langt tættere sammen i Norden, men vi mener også, at det er afgørende at diskutere, hvad det er, vi arbejder sammen for.

Hvad er det for nogle grundlæggende værdier, vi arbejder for? Der kan findes mange lande rundtom i verden, som gerne vil arbejde tættere sammen, men det afgørende må jo være, hvad det er, vi arbejder for. Og derfor er det vigtigt at holde fast i og også sikre, at vi er enige om, at det grundlag, vi arbejder på, er for at sikre demokrati, for at få respekt for menneskerettighederne. Derfor er det også afgørende, at vi får et klart opgør med de tilfælde, der har været, af medvirken til tortur, og at vi får sikret meget klart, at det ikke kan forekomme igen. Hvis Norden skal nyde respekt ude i verden og skal kunne være med til at virke for fred, er det afgørende, at vi ikke samtidig selv er med til at bryde grundlæggende menneskerettigheder ved at medvirke til tortur.

Vi mener, det er afgørende, at Norden igen kommer til at stå forrest i arbejdet for fred. Derfor har vi fremsat et forslag her i Nordisk Råd om, at vi ikke kun skal se på samarbejdet mellem militær og beredskab, men også skal styrke de nordiske fredsinstitutter, skal styrke arbejdet for at kunne foretage mægling ude i verden i de konfliktområder, der er, for at finde fredelige løsninger på konflikterne i stedet for kun at satse på at skulle sætte ind med militær. Det er trods alt langt bedre, hvis vi kan finde fredelige løsninger. Det er også det eneste, der virker på længere sigt – som det også lige kom frem i forhold til Afghanistandebatten før.

Vi er i vores gruppe imod at lave militær oprustning. Derfor er vi også imod punkt 22 i NB8-rapporten, som handler om at opruste militært. Vi synes langt hellere, man skal opruste det civile beredskab. Vi har diskuteret længe i Nordisk Råd - også i dag - at vi har brug for at opruste i forhold til søredning. Vi har brug for at opruste i forhold til miljøkatastrofer, i forhold til ekstreme vejrsituationer, som vi på grund af klimaforandringerne får flere og flere af, i forhold til cyberangreb på vigtige samfundsfunktioner som vores vandforsyning, energiforsyning og så videre. Der er mange steder, hvor vi har brug for oprustning.

Så mener vi altså også, at der er et punkt, som man helt glemmer i de her fine rapporter, og det er det folkelige engagement. Hvis vi for alvor skal kunne få et godt beredskab for vores befolkninger, men som også kan støtte andre steder i verden, er det afgørende med det folkelige engagement, som også altid har kendetegnet det nordiske – i forhold til fredsarbejde og udviklingsarbejde, som jo også er med til at skabe bedre vilkår ude i verden, men også helt konkret i forhold til beredskabet, også for vores egne befolkninger. Derfor mener vi, det er afgørende, at det kommer med i den videre udvikling af et tættere samarbejde på udenrigs- og sikkerhedsområdet, at man også har både fredsarbejdet og det folkelige engagement i udenrigs- og sikkerhedspolitik med.

Arvoisa puheenjohtaja!

Taitaa olla niin, että suomalaiset ministerit kerkisivät luikkia pois täältä.

Otan ihan erilaisen näkökohdan. Minä olen Suomen eduskunnan ainoa merimies, ollut kolmella vuosikymmenellä merillä. Täällä otettiin meripuolustus esille. Suomi on toistaiseksi, ennen kuin Islanti liittyy EU:hun, Euroopan unionin kaukaisin saari.

Meripuolustuksesta puhuttiin äsken. Mitähän meille tapahtuu, kun meille tulee maailman kovin rikkidirektiivi vuonna 2015? Millähän nuo meidän puolustussotalaivamme liikkuvat sen jälkeen?

Tämä on myöskin elinkeinopoliittisesti äärettömän ankara asia, sen haluan tuoda kaikille julki. Suomen kuljetuskustannukset tulevat nousemaan merenkulun osalta 3050 prosenttia, ja kun ajatellaan, että Suomen viennistä 90 prosenttia ja tuonnista 70 prosenttia kulkee laivoilla, meillä on odotettavissa tunkkainen tulevaisuus.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande!

Det verkar som om de finländska ministrarna hann smita sin väg härifrån.

Jag vill ta upp en helt annorlunda aspekt. I Finlands riksdag är jag den enda sjömannen, jag har varit på sjön under tre decennier. Här nämndes sjöförsvaret. Innan Island kommer med i EU är Finland än så länge den avlägsnaste ön i Europeiska unionen.

Sjöförsvaret diskuterades just. Vad månne sker när vi får världens striktaste svaveldirektiv år 2015? Med vad går våra försvarsfartyg efter det?

Detta är en ytterst bister fråga även näringspolitiskt - det vill jag göra klart för alla. Inom sjöfarten kommer de finländska transportkostnaderna att öka med 30 - 50 procent och när man beaktar att 90 procent av exporten från och 70 procent av importen till Finland transporteras med fartyg, har vi en tung framtid framför oss.

Herr president! Det är en replik till Line Barfod som använde uttrycket upprustning. Det som det handlar om är omrustning, egentligen för två ändamål. Det ena är att vi ska kunna möta nya risker och nya utmaningar i vårt eget närområde som är av en långt bredare natur än bara att möta ett militärt angrepp. Här är samverkan nyckeln till att vi ska bli mer effektiva.

Det andra är omrustning för att kunna delta i freds- och stabilitetsoperationer i andra delar av världen. Det har varit i Balkan. Det kan vara i Afrika. Det är i Afghanistan. Då ska vi i samverkan med politiska och diplomatiska insatser visa att de nordiska nationerna verkligen är fredsnationer, men att vi kan operera över hela det spektrum som framgångsrika freds- och stabilitetsoperationer faktiskt förutsätter. Den omrustningen ligger i vårt intresse och gör oss till starkare fredskrafter i världen.

Man kan selvfølgelig godt kalde det omrustning i stedet for oprustning, men når det, der opfordres til, er, at man skal opruste, at man skal bruge flere penge på den militære del, så betragter jeg det altså som en oprustning.

Jeg mener, at vi skal bruge det, at vi ikke i dag har nogen risiko for, at der sker en militær invasion af vore lande – det var også konklusionen på Østersøforsamlingen i Åland for nylig, at der ikke er nogen, der forventer, at der kommer en militær invasion af vore lande. Derfor har vi mulighed for at bruge nogle af de midler, vi ellers har brugt på at have et stort forsvar mod en militær invasion, på dels at kunne gå ud og hjælpe til ude i verden, dels i høj grad at kunne sikre det civile beredskab. Og der er budskabet fra vores gruppe, at vi mener, det er nødvendigt at tænke fred og beredskab med ind i det øgede udenrigs- og sikkerhedspolitiske samarbejde blandt de nordiske lande og ikke kun fokusere på det militære.

Arvoisa presidentti! Pohjoismaat ovat aina olleet suurvaltoja rauhanturvaamisessa, löytämässä rauhaa hakevien kriisiosapuolten välille rauhaa. Niin pitää olla jatkossakin. Pohjoismaiden pitää olla rauhanturvaamisen suurvaltoja, mutta pitääkö Pohjoismaiden olla jatkossa osapuolia sisällissodassa? Minun mielestäni ei pidä olla, ja tämänhetkinen varustautumispolitiikka esimerkiksi Suomessa nimenomaan tähtää ei rauhanturvaamiseen vaan sotimiseen. Mistä muusta esimerkiksi kertoo se, että Hornet-hävittäjiin hankitaan miljardilla eurolla ilmasta ammuttavat hyökkäysaseet? Mistä lähtien Horneteista ammuttavilla pommeilla on turvattu rauhaa? Tästä pitäisi meidän tehdä selkeä linjaero. Me olemme rauhanturvaajia, emme sotaosapuolia.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade president! De nordiska länderna har alltid varit stormakter inom fredsbevarande verksamhet, i att finna fred mellan parter i en kris. Så bör det vara även i framtiden. De nordiska länderna bör vara stormakter inom fredsbevarande verksamhet men bör de nordiska länderna vara parter i ett inbördeskrig i fortsättningen? Enligt mig bör svaret vara nej men till exempel i Finland syftar den nuvarande upprustningspolitiken uttryckligen inte till att bevara fred utan att föra krig. Varför annars skulle man till exempel satsa en miljard euro i attackvapen som skjuts från luften från Hornetplan? När har bomber som skjuts från Hornetplan tryggat freden? Här bör vi dra en klar skiljelinje. Vi är fredsbevarare, inte parter i krig.

Bare noen få ord i tillegg til det som mine kolleger fra Den Venstresosialistiske Grønne Gruppe allerede har vært inne på.

Jeg vil takke for redegjørelsen fra de nordiske utenriksministrene og si at det som jeg er spesielt fornøyd med, er den oppmerksomheten som rettes mot nordområdene og de arktiske spørsmål.

Man kan si at Nordisk råd ganske lenge har rettet blikket mot øst og sørøst de siste årene. Det er kanskje ikke så merkelig i og for seg, tatt i betraktning den utviklingen som har foregått i nabolandene i Baltikum og Øst-Europa de siste årene. Noen kaller det en skandiosentrisk retning innen Nordisk råd.

Nå ser vi at vi står overfor store utfordringer i nord. De arktiske områdene kan være en indikator for de globale klimaendringene vi ser. Det vil følge store aktiviteter i området. Det innebærer at naturressursene ikke minst energiressursene blir lettere tilgjengelige, og det får følger for det sårbare havmiljøet i nord. Jeg vil derfor understreke at jeg synes at det er viktig at Nordisk råd og de nordiske land retter blikket ganske kraftig mot dette området.

Jeg vil gjerne peke på noen punkter i Stoltenberg-rapporten som jeg synes er viktige. Det er punkt seks om nordisk samarbeid om arktiske spørsmål, det er punkt treom et nordisk havovervåkingssystem og punkt fire om en maritim innsatsenhet, og også punkt otte.

Nordområdene blir den viktigste pilaren i islandsk utenrikspolitikk i årene som kommer. Jeg mener det er viktig for oss at vi satser på miljø- og ressursutviklingen der. Den må være på en bæredyktig måte. Vi må kjempe mot militarisering av nordområdene, og vi skal jobbe for solidaritet. Der er jeg enig med dem som allerede har snakket om det.

Jeg tror det var Jonas Gahr Støre som snakket om solidaritet i samband med EU, innenfor EU, innenfor NATO, og så videre. Ja, vi trodde mange at medlemskapet i NATO skulle sikre solidaritet. Det hjalp ikke Island veldig mye da Storbritannia anvendte antiterrorloven mot Island. Jeg kan ikke huske at de andre nordiske NATO-landene protesterte sterkt noe de kunne ha gjort, i hvert fall oralt.

Jeg vil gjerne spørre utenriksministrene om de anser at parlamentene og parlamentarikerne kan spille en større rolle i utformingen av nordområdepolitikken og oppfølgingen av Stoltenberg-rapporten i årene som kommer.

På det spørgsmål vil jeg gerne svare, at jeg mener, det er helt afgørende, at parlamentarikerne i samtlige medlemslande bliver indddraget. Der er jo mange måder at indrette sig på, også nationalt. I Danmark har vi en tradition for at lave redegørelser og have årlige debatter, der handler om, hvad det er, vi vil på et politisk område, men det er selvfølgelig til dels bagudskuende og også lidt fremadskuende. Det er selvfølgelig et af de instrumenter, man kan benytte, men jeg mener, at det er helt afgørende med den stigende betydning, som ikke mindst det arktiske område får globalt set, at der fortsat er en stærk forankring i parlamenterne i diskussionen om, hvad det så er for initiativer, der skal tages.

Jeg vil sige, at jeg holder de komitéer i det danske parlament, blandt andet Udenrigspolitisk Nævn, hvor jeg kommer, løbende orienteret om de initiativer, som vi fra dansk side tager, og jeg kan kun opfordre til, at man har en debat om det. For næste år til maj forventer vi jo, at der I Nuuk kan blive indgået en juridisk forpligtende aftale om søredning, som kommer til at have stor positiv betydning for hele vores område. Så parlamentarikere skal inddrages, og hvert land må gøre det på den måde, man synes er bedst. Men det er en forudsætning for at have demokratisk legitimitet.

Jeg er helt enig med utenriksminister Espersen i at det er viktig at parlamentarikerne har en rolle å spille.

De enkelte nasjoners parlamenter og utenrikskomiteene i parlamentene har selvfølgelig mulighet til å innkalle sine respektive ministre, men jeg synes vi kanskje mangler et forum for dette innenfor Nordisk Råd. Vi har jo forskjellige utvalg innenfor Nordisk Råd som behandler forskjellige temaer. Det har vi egentlig ikke på det utenriks- og sikkerhetspolitiske området. Det er ikke så veldig lenge siden det var tabu å snakke om utenriks- og sikkerhetspolitikk i Nordisk Råd. Så kanskje vi burde tenke på å få et slikt forum for å diskutere disse sakene med utenriksminstrene og forsvarsministrene i årene som kommer.

Herr president!

Jag har tre frågeställningar som jag tänker att vi måste fundera över när det gäller det kanske viktigaste nordiska samarbetet, nämligen det försvars- och säkerhetspolitiska. Det första gäller solidaritetsklausulen där vi likt de tre musketörerna är alla för en och en för alla. Där har just Sverige uttalat att vi ska ställa upp i vårt närområde i händelse av ett angrepp, och vi förväntar oss också att det är ömsesidigt. Finns viljan? Ja, det tror jag. Är det någon garanti? Nej, det är det inte. Därför undrar jag hur vi ska göra den här solidaritetsklausulen trovärdig mellan de nordiska länderna.

Den andra frågan gäller en utveckling av det nordiska samarbetet som vi alla skulle tjäna på, men går det att göra så länge inte alla är medlemmar i Nato? Jag vet inte. Oavsett om Sverige och Finland blir medlemmar i Nato eller inte tror jag att det kommer att bli ett ökat krav från USA att Norden borde klara sig själv med tanke på den militära kapacitet och de resurser vi har. Krav kommer att ställas därifrån på att vi ska öka det samarbetet och faktiskt kunna ställa upp för varandra i händelse av ett angrepp och inte lita på att USA hjälper till.

Det tredje gäller hur vi verkligen kunde visa handlingskraft i den här samarbetsviljan och sätta ned foten. Det vore väl att implementera ett förslag från Stoltenbergrapporten. Jag tänker då speciellt på luftpatrullering över Island och även över Baltikum. Där skulle vi kunna visa att vi kan göra verklighet av den här viljan. Eftersom jag är lite tveksam till hur vi ska kunna arbeta med de här frågorna stöder jag Cristina Husmark Pehrssons tankar om ett ministerråd för utrikes- och försvarsfrågor. Vill vi visa något mer än vilja och göra verklighet av viljeinriktningen tror jag att det är en väg att gå.

Jeg synes det var et interessant innlegg, som reiste noen av spørsmålene rundt hva nordisk solidaritet er. Den debatten mener jeg bør pågå i nordiske organer, i nasjonale organer og i nasjonalforsamlinger.

Nordisk råds organisering av sitt arbeid skal vi som regjeringer ikke ha bestemte oppfatninger om. Jeg vil på vegne av utenriksminstrene bare si at jeg tror vi har opplevd å ha en veldig viktig samtalepartner i Presidiet. Det er et organ i denne forsamling som stiller med god tid og veldig klare meninger når de med jevne mellomrom møter utenriksminstrene.

Ágætu þingfulltrúar.

Ástæða þess að ég kýs að fjalla um þá tillögu sem hér liggur fyrir á íslensku er annars vegar sú að hún á uppruna sinn hjá íslensku landsdeildinni í Norðurlandaráði og hins vegar sú að hún snýr að málefnum sem varða okkur miklu á Íslandi. Hún er einnig í tengslum við það sem við höfum rætt á þinginu núna og eins á síðasta þingi og á fundum okkar í forsætisnefnd með utanríkisráðherrunum, sem ég vil þakka sérstaklega fyrir, þeir fundir hafa verið innihaldsríkir og góðir. Þar höfum við rætt um Stoltenberg-skýrsluna sem er mikið fóður í umræðu um öryggis-, varnar- og utanríkismál á Norðurlöndum.

Um leið og við lofum öll Stoltenberg-skýrsluna fyrir það hve góð hún er þá er það auðvitað þannig að í heiminum er mikið af góðum skýrslum. Það sem skiptir máli þegar skýrslurnar eru fengnar er að fylgja þeim eftir. Sú tillaga sem forsætisnefndin hefur meðhöndlað frá Íslandsdeildinni í Norðurlandaráði lýtur að því að þrýsta á ríkisstjórnirnar og hvetja þær til að fylgja eftir þeim þáttum sem lúta sérstaklega að samfélagsöryggi. Þar dró Íslandsdeildin sérstaklega fram þætti nr. 4 og nr. 8 í skýrslunni. Það eru annars vegar tillögurnar sem varða björgunarsamstarf á höfunum í norðri. Það var mjög til umfjöllunar á fundi okkar með utanríkisráðherrunum og er öllum mikið áhyggjuefni. Æ stærri skip með æ fleiri farþega sigla á nýjum hafsvæðum allt í kringum okkur, hafsvæðum sem eru ókönnuð og þar sem aðstæður eru afar hættulegar.

Það er fagnaðarefni að danski utanríkisráðherrann, sem veitt hefur utanríkisráðherrunum forustu þetta árið, tilkynnti á fundi Norðurskautsráðsins í Brussel í september að við mættum vænta þess að skuldbindandi samkomulag um samstarf í björgunarmálum yrði undirritað á fundi Norðurskautsráðsins í maí næstkomandi. Það leysir málið auðvitað ekki fyllilega því að enn skortir mjög á að við höfum þau tæki og tól til reiðu sem þarf til að takast á við aukna umferð og hættu hér á höfunum.

Hinn punkturinn sem Íslandsdeildin tók sérstaklega upp er hamfarabjörgunarsveit, katastrofe-enhet, en samstarf okkar Norðurlandanna um að hafa viðbragðssveit við hamförum er gott dæmi um praktískt og mikilvægt samstarf þar sem við getum saman skilað meiri árangri hraðar í aðstæðum þar sem hraði, styrkur og effektívitet skiptir öllu og getur ráðið um líf eða dauða fólks. Forsætisnefndin tók málið til jákvæðrar meðhöndlunar en leggur einnig sérstaka áherslu á þann þátt í skýrslu Stoltenbergs sem lýtur að samstarfi í utanríkisþjónustunni, samstarfi um sendiráð. Það var það sem fyrst var tekið upp á fundi okkar með utanríkisráðherrum því að við lifum jú á niðurskurðartímum í opinberum útgjöldum. Það er sannfæring forsætisnefndarinnar að veruleg tækifæri séu til að spara og hagræða án þess að það þurfi að bitna á þjónustunni með því að við leggjum saman í sendiráðastarfsemi og í representasjón í löndum víðs vegar um heiminn.

Það er því tillaga forsætisnefndarinnar, sem hér liggur fyrir, að þingið hvetji ríkisstjórnirnar til þess að hraða því að láta aðgerðir fylgja þeim tillögum sem eru í Stoltenberg-skýrslunni er lúta sérstaklega að samfélagsöryggi.

Skandinavisk oversættelse:

Bästa sessionsdeltagare.

Anledningen till att jag väljer att tala om det här förslaget på isländska är dels att det ursprungligen kommer från Nordiska rådets isländska delegation, dels att det berör frågor som är av stor betydelse för oss på Island. Förslaget hör också ihop med vad vi har diskuterat på sessionen nu, liksom på föregånede session och på våra möten i presidiet med utrikesministrarna, vilka jag särskilt vill tacka. De mötena har varit innehållsrika och givande. Vi har diskuterat Stoltenbergrapporten, som är ett stort inlägg i debatten om säkerhets-, försvars- och utrikesfrågor i Norden.

Samtidigt som vi alla berömmer Stoltenbergrapporten för dess förtjänster, finns det naturligtvis många bra rapporter i världen. Det som är viktigt när en rapport tas emot är att den efterföljs. Det förslag som Presidiet har behandlat från Nordiska rådets isländska delegation handlar om att påverka regeringarna och uppmuntra dem att efterfölja de delar som särskilt berör samhällssäkerhet. Den isländska delegationen poängterade där särskilt punkt nr fyra och åtta i rapporten. Det är bland annat förslagen om räddningssamarbete på haven i norr. Detta diskuterades mycket på vårt möte med utrikesministrarna och är något som alla prioriterar. Allt större fartyg med allt fler passagerare trafikerar nya havsområden i vår närhet, havsområden som inte är undersökta och har ytterst farliga förhållanden.

Det var glädjande att Danmarks utrikesminister, som har lett utrikesministrarnas arbete under året, på Arktiska rådets möte i Bryssel i september meddelade att vi kan vänta att ett bindande avtal om samarbete i räddningsfrågor kommer att undertecknas på Arktiska rådets möte i maj. Detta löser naturligtvis inte frågan fullständigt, eftersom vi fortfarande saknar beredskap med utrustning och material som krävs för att möta den ökade trafiken och riskerna på våra hav.

Den andra frågan som den isländska delegationen har tagit upp är katastrofräddning. De nordiska ländernas samarbete kring en beredskapsenhet för katastrofer är ett bra exempel på ett praktiskt och viktigt samarbete där vi tillsammans snabbare kan uppnå bättre resultat i situationer där snabbhet, styrka och effektivitet betyder allt och kan vara avgörande för människors liv eller död. Presidiet behandlade frågan positivt men lägger även särskild vikt vid den del av Stoltenbergrapporten som handlar om utrikespolitiskt samarbete, samarbete om ambassader. Det var det första som avhandlades på mötet med utrikesministrarna, eftersom vi ju lever i tider av offentlig nedskärning. Presidiet är övertygat om att det finns goda möjligheter till besparingar och rationaliseringar utan att servicen behöver drabbas genom att vi slår ihop vår ambassadverksamhet och representation runt om i världen.

Presidiets föreliggande förslag är därför att sessionen ska uppmuntra regeringarna att driva på åtgärder i enlighet med de förslag i Stoltenbergrapporten som särskilt berör samhällssäkerhet.

Vestnordisk Råd har i en årrække opfordret til et forstærket redningssamarbejde i Nordatlanten. Derfor fejrer vi det foreliggende forslag om at forstærke det nordiske samarbejde om samfundssikkerhed, som uden tvivl vil gøre det muligt at få mere ud af de ressourcer, som landene samlet bruger på området. Mangelen på tilstrækkeligt beredskab i Nordatlanten har bekymret rådet, specielt efter at USA trak sine styrker og redningskorps hjem fra Island i 2006. Der er risiko for, at et forlis i dag kunne udvikle sig til en enorm miljømæssig eller menneskelig katastrofe.

Skibstrafikken stiger i regionen, nye sejlruter åbnes, der er stigende økonomisk aktivitet, og antallet af cruiseskibe stiger. Så alt tyder på, at trafikken fortsat vil stige i fremtiden, ikke mindst på grund af øget udnyttelse af ressourcer i Arktis samt nye sejlruter. Der er selvfølgelig tale om en sag af yderste interesse ikke bare for de nordatlantiske kystlande, men også for alle lande, hvis virksomheder deltager i økonomisk aktivitet i området, eller hvis borgere rejser som turister i området.

Vi mener derfor, at det ikke kan vente med i fællesskab at finde løsninger på beredskabssituationen, lave fælles øvelser samt at styrke landenes samarbejde og koordination for at kunne reagere på en tilfredsstillende måde.

Jeg vil her til sidst lige orientere jer om, at Vestnordisk Råd deltager i et projekt med de vestnordiske frivillige beredskaber og NORA om at forstærke de vestnordiske frivillige beredskabers samarbejde. Tak for ordet.

Den islandske delegasjonen har i sin helhet og tverrpolitisk lagt frem et medlemsforslag om et forsterket nordisk samarbeid angående samfunnssikkerhet, slik det ble påpekt i Stoltenberg-rapporten. Forslaget har så blitt behandlet i Presidiet slik som Helgi Hjörvar sa her nettopp.

Sikkerheten for trafikken til sjøs er høyaktuell, og det er meget viktig at man påskynder det nordiske samarbeidet angående samfunnssikkerheten. Vi må forhindre ulykker i Nordatlanteren og i Arktis. Men vi må også ha beredskap og planer om hvordan vi gjør tingene raskest mulig når vi får ulykker. Og jeg sier når, ikke hvis. Det sier jeg fordi vi her på Island som i de andre landene her oppe i Nord-Atlanteren, kan se at vi på grunn av klimaforandringer og også økning i turisme, får flere og flere cruiseskip hit. Vi får nå over 100 cruiseskip til Island. De fleste kommer til Reykjavik og Akureyri, men de kommer også til andre havner her. I fjor var det 72 000 passasjerer. I de siste årene har denne trafikken økt 15-20 prosent. Disse skipene seiler så videre til Grønland, Svalbard, Jan Mayen og til andre steder her i nord. Dette dreier seg om store områder. Jeg tror at Island har ansvaret for rundt to millioner kvadratkilometer. Det er et kjempestort område. Og på ett skip kan det være mer enn 1.000 passasjerer.

Så spørsmålet er: Hva hvis det skjer en ulykke - og nå sier jeg hvis? Et skip kan støte på is, eller det kan være åpen brann, så hvordan redder vi 1.000 svømmende mennesker? Det er spørsmålet. Hvordan gjør vi det? Det ville jo være en katastrofe. Men det er det synet vi må ha foran oss. Svaret er ikke enkelt. De land som ligger her oppe i nord, klarer ikke dette selv, så man må ha en avtale på plass. Jeg vet at man nå arbeider med å få til en internasjonal avtale om et samarbeid angående sjøredding i det arktiske området. Men det samarbeidet må påskyndes, og det må være på plass så fort som mulig. For det er ingen politiker, ingen, som vil være ansvarlig for ikke å kunne hjelpe folk i en slik situasjon.

Ärade ordförande nordiska vänner, kolleger Ministerrådsförslag om flerårigt samarbetsprogram för jämställdhet.

Jag har den stora glädjen i dag att som finländsk jämställdhetsminister presentera för er förslaget till det nya fleråriga programmet för jämställdhetspolitiskt samarbete i Norden. Arbetet med programmet har inletts år 2009 och det har behandlats på samtliga ämbetsmannakommittémöten år 2010. Det nya programmet utgör en fyraårsplan i stället för en femårsplan som tidigare.

Historien har kanske lärt oss att alla femårsplaner inte alltid har lyckats, det låter mycket bättre med fyraårsplaner. Detta för att undvika att samma ordförandeskapsland ensamt ska behöva arbeta och ansvara för utvecklingen av programmet. Vi föreslår dessutom en lägesutvärdering av de prioriterade temana så att det är möjligt för Nordiska ministerrådet att omprioritera och vid behov också lägga om kursen, om orsak finns. Titeln på det nya fyraåriga samarbetsprogrammet avspeglar framtida jämställdhetspolitiska utmaningar i Norden och våra närområden. Det kommer självfallet att översättas till de fem nordiska språken och till engelska. Det nya fyraåriga samarbetsprogrammet heter: Jämställdhet skapar ett hållbart samhälle.

De prioriterade temana för 2010-2014 används som tidigare för utvecklande av aktiviteter i ordförandeskapens årliga handlingsplaner. Vi har ändå valt att inkludera två genomgående och tvärgående teman, vilket möjliggör att vi nu kan igångsätta aktiviteter som sträcker sig över mera än en ordförandeskapsperiod. Temana integreras i de övriga prioriterade områdena och samarbetsavtalen. De kommer att fokusera på: 1) Integrering av ett köns- och jämställdhetsperspektiv och 2) Aktivt manligt deltagande. Avsikten är att de överordnade temana på bästa möjliga sätt blir förankrade genom olika, så många som möjligt, aktörers engagemang. Därför bad Nordiska ministerrådets sekretariat i samband med beredningen av samarbetsprogrammet de fem nordiska länderna och de tre självstyrelseområdena att inbjuda relevanta utomstående aktörer att delta i processen.

Representanter för det civila samhället och andra relevanta aktörer har alltså haft en möjlighet att lämna temaförslag till nordiska jämställdhetspolitiska myndigheter för vidarebehandling i Nordiska ministerrådets officiella organ. Dessutom har Nordiska ministerrådets sekretariat självt tagit kontakt med och fått kontributioner från Nordiska Institutet för kunskap om kön, NIKK, Nordiskt Innovationscenter NICe, Nordiska rådets Medborgar- och konsumentutskott samt EU:s jämställdhetsinstgitut i Vilnius. Till slut förde NMR:s sekretariat en dialog med ministerrådets kontor i de tre baltiska länderna, nordvästra Ryssland, Nordiska ministerrådets sekretariat, det civila samhället och frivilligsektorn i Baltikum för att befästa de aktuella samarbetsrelationerna. De prioriterade temana godkänns därefter av de nationella jämställdhetsmyndigheterna i de tre baltiska staterna och av de lokala politiska myndigheterna i S:t Petersburg.

För att integrera de tematiska prioriteringarna på bästa möjliga sätt delas de in i tre samhällskonstellationer: 1) De fem nordiska länderna och de tre självstyrelseområdena, 2) De tre baltiska länderna och 3) Nordvästra Ryssland. Detta görs i syfte att anpassa temana och därmed aktiviteterna till de lokala förhållandena. Förslag till möjliga och aktuella aktiviteter inom de tre samarbetsområdena ingår i det nya samarbetsprogrammete. Samarbetet i Norden omfattar de fem nordiska länderna samt de tre självstyrelseområdena. De aktviteter som inleds tifrån de överordnade temana anpassas så att de beaktar utmaningarna i självstyrelseområdena och andra utkantsområden i Norden. De prioriterade temana för det nordiska jämställdhetsarbetet är: 1) Jämställdhet på arbetsmarknaden, 2) Jämställdhet inom utbildning, 3) Kön, etnicitet och jämställdhet samt 4) Nolltolerans mot kölnsrelaterat våld. Samarbetet med de tre baltiska länderna karaktäriseras av att följande teman prioriteras: 1) Jämställdhet på arbetsmarknaden, 2) Jämställdhetsundervisning, 3) Jämställdhet i det offentliga rummet och i medierna samt 4) Nolltoleras mot könsrelaterat våld. Samarbetet med nordvästra Ryssland karaktäriseras genom att prioritera två teman: 1) Jämställdhetsundervisning och 2) Nolltoleras mot könsrelaterat våld.

Med dessa ord vill jag avrunda min presentation av det nya samarbetsprogrammet och de visioner Nordiska ministerrådet vill få igenom i sin strävan att främja jämställdheten i Norden. Jag är övertygad om att vi med det nya fyraåriga programmet för jämställdhetssamarbete skapar en klar fokus och ett framgångsrikt samarbete som kan medverka till att lösa jämställdhetsproblem som förekommer i Norden. Vi måste komma ihåg, att könsperspektivet förbättrar vårt arbete i alla sektorer, inte bara när det gäller jämställdhetspolitiken.

Ligestillingsredegørelse: Ministerrådet för jämställdhet har av Nordiska rådet fått i uppdrag att redogöra för hur det står till med jämställdheten mellan könen inom det nordiska samarbetet. Jämställdhet mellan könen gäller såväl pojkar och flickor som kvinnor och män, båda könen.

Vi i Norden har upplevt att båda könen bidrar till ett jämställt samhälle med sina resurser och begåvningar. Vi har kunnat tillvarata alla de goda krafter och talanger som finns i hela befolkningen – på global nivå är vi som kan göra så dock väldigt få. Men vi har klarat av att ha både ett högt kvinnligt arbetsmarknadsdeltagande och mycket högre fertilitet än de flesta andra länder och regioner som vi kan jämföra oss med. De huvudsakliga orsakerna till detta är att vi har lyckats utveckla goda välfärdssystem och rättvisa demokratiska samhällen. Men vi bör vara på vår vakt: Det finns fortfarande många uppgifter att ta itu med i jämställdhetsarbetet. Jämställdhetsfrågorna är viktiga inte bara ute i världen men också i vår egen lilla värld i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Om vi vill vidareutveckla jämställdheten är det av stor vikt hur jämställdhet genomförs i det nordiska samarbetet. Man har därför beslutat att samtliga sektorer ska integrera ett köns- och jämställdhetsperspektiv i sin verksamhet.

Alla fackministerråd ska intill år 2012 ha identifierat och integrerat relevanta jämställdhetsperspektiv i sin verksamhet. Om vi betraktar Nordiska ministerrådets avdelningar så diskueras och prioriteras jämställdhet dock inte tillräckligt på flera avdelningar. Ett omnämnande av prioritering av jämställdhet är långt ifrån tillräckligt. Behandlingen av jämställdhetstemat i det danska ordförandeskaps- och sektorsprogrammet för 2010 tecknar en liknande bild. Dessa är tendenser som man ska råda bot på. Vi ska som politiker fästa uppmärksamhet på arbetet att integrera jämställdhetsperspektivet. Det är alltså likaså viktigt att profileringen av våra samarbetsorganisationer är i överensstämmelse med våra prioriteringar och beslut. Vi ska nog som ministrar be att våra tjänstemän noga följer arbetet och varslar oss om någonting förefaller gå i fel riktning. Om vi gör detta kommer vi närmare de mål som är uppställda för år 2012. Samtidigt ska vi också se till att det nordiska samarbetet framstår som det fyrtorn för jämställdhet som vi alla önskar att det ska vara.

Därför är jag glad över att Ministerrådet för jämställdhet har påpekat vikten av att köns- och jämställdhetsperspektivet också ska uppmärksammas i Nordiska ministerrådets omfattande globaliseringsperspektiv. Det är också glädjande att Nordiska ministerrådet har utarbetat en statistisk översikt om mäns och kvinnors representation, som belyser könsfördelningen i de olika fackministerrådena, de nordiska samarbetsinstitutionerna och ämbetsmannakommittéerna samt i Nordiska ministerrådet. Det framgår av jämställdhetsredogörelsen att man gjort framsteg när det gäller att uppnå en jämn könsrepresentation i de nordiska ministerråden. De nordiska ministerråden är i regel könsbalanseradde i förhållande till målsättninen om en jämn könsfördelning på 40/60 procent. Detta gäller också Nordiska rådet, ämbetsmannakommmittéerna och de nordiska institutionerna och samarbetsorganisationerna, där representationen av män och kvinnor genomgående är jämn. I Nordiska ministerrådets sekretariat ses dock en svag överrepresentation av kvinnor. Likaså har delmålet om att få en större representation av män bland arbetsgruppernas koordinatorer inte nåtts. Det finns en snedvridning där som man ska försöka rätta till. Ministerrådet för jämställdhet har dock under strategiperioden 2006 – 2010 haft stor framgång med en strategi som fokuserar på kön och makt respektive kön och ungdom. Strategin har lett till ett vällyckat program på fem år som har stärkt jämställdhetsutvecklingen i Norden. Många projekt och initiativ har genomförts. Jag hoppas att vi senare i dag kan resonera om en ny fyraårig handlingsplan som kan avspegla denna positiva riktning. Detsamma gäller en större undersökning av jämställdhetsfrågorna som utförs år 2010.

Det är klart att vi står inför mer traditionella problem och utmaningar som ska åtgärdas i jämställdhetsarbetet, medan nya utmaningar dyker upp. Jag är övertygad om att vi genom ett nära nordiskt samarbete kan beakta de ändringar och konsekvenser som ett dynamiskt samfund som Norden har när det gäller jämställdhetsfrågor. Tillsammans kan vi sträva efter att förbättra jämställdheten så att vårt samhälle blir så rättvist och jämställt som möjligt - för alla.

Herr president! På medborgar- och konsumentutskottets vägnar vill jag tacka för berättelsen om det kommande fyraårsprogrammet och för redogörelsen om jämställdhet.

Redogörelsen är den årliga temperaturmätningen på hur det står till innanför våra egna dörrar, i vårt eget hus. Kan vi leva upp till de mål och visioner vi sätter upp för jämställdhetspolitiken? Med förmiddagens debatt i färskt minne som bland annat handlar om utvisning/hemsändning av en gravid isländsk kvinna kan vi faktiskt fundera på hur det är. Det korta svaret är att det fortfarande finns god anledning att fokusera på och att öka medvetenheten inom detta politikområde.

Sett till ordförandeskapets program för 2010 nämns ordet ”jämställdhet” flera gånger. Jämställdhet mellan könen är en grundläggande värdering i det nordiska samhället, och det ska vi hårt hålla fast vid. Bland annat hade ordförandeskapet några jämställdhetsmål. Att främja jämställdhet bland etniska minoriteter i Norden och att se på finanskrisens konsekvenser för den könsuppdelade arbetsmarknaden är förnuftiga prioriteringar.

Finanskrisen har fått konsekvenser för jämställdheten. Krisen har i stor utsträckning drabbat typiskt manliga yrkesgrupper samtidigt som det finns en brist på personal inom typiskt kvinnodominerade yrkesgrupper. Arbetslösheten är alltför stor bland Nordens invandrade, och invandrade kvinnor har oftast en extra besvärlig situation. Jämställdhetsperspektivet behöver alltså få större plats i det politiska arbetet.

Utskottet noterar en tillfredsställelse med att arbetet för ökad jämlikhet och likabehandling – oberoende av kön, sexualitet, ålder, etnicitet, religion och handikapp – ingår som en central nordisk värdering som också bör integreras i arbetet på generalsekreterarens kontor. Vidare önskar utskottet att nolltoleransen mot könsrelaterat våld även ska omfatta hatbrott mot speciellt utsatta grupper.

Vi har också ett internt ansvar för våra nordiska institutioner och för oss själva. Sett till vår egen organisation finns det faktiskt anledning att framhäva vissa olikheter. I Nordiska rådet är 55 procent män och 45 procent kvinnor. Trots det består Välfärdsutskottet av 83 procent kvinnor och 17 procent män. Å andra sidan utgör männen 60 procent i näringsutskottet.

Senare på dagordningen ska vi behandla Valkommitténs förslag till utskottsfördelning. Jag kan bara hoppas att de här siffrorna rätas upp inför nästa period.

Dessutom har vi ett ansvar för våra interna institutioner och våra egna nordiska medarbetare. Visionen för det interna sekretariatsarbetet är att det ska vara vara en god arbetsplats som ger lika möjligheter till karriär och utveckling och att det ska vara möjligt att kombinera arbete och familjeliv. Därför fungerar det inte att enbart titta på en strikt könsfördelning. Vi måste också se till vilka yrkesgrupper som representeras. Det duger inte om alla män är chefer och alla kvinnor är sekreterare. Som statistiken visar i dag finns det en ojämlik fördelning mellan funktion och kön samt mellan män och kvinnor.

Kära nordiska kolleger! Med detta sagt är det ett faktum att genus-, jämställdhets- och jämlikhetspolitiken alltjämt är aktuell och att det krävs insatser från vår sida.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets ställningstagande.

Jämställdhetsarbetet är ett arbete som man kanske aldrig blir riktigt klar med, och det är ett angeläget arbete. Men jag vill ändå höja ett varningens finger, för jag är inte säker på att jämställdhet betyder samma sak för den svenska delegationen som för er övriga nordbor.

Jag hoppas att vi slipper se en svensk typ av jämställdhetsarbete inom Nordiska rådet där man till exempel diskriminerar majoriteten för att gynna minoriteter, som att i Sverige nu bland annat genom instegsjobben subventionera 80 procent av anställningen för nyanlända invandrare, som då alltså bekostas av svenska skattebetalare. Jag hoppas också att vi slipper – som vi redan har fått en förnimmelse av från svenska delegater i dag – genustänket inom jämställdhetsarbetet, det vill säga strävan att utkräva av män och kvinnor att de ska bete sig på samma sätt för att kunna anses som jämställda.

Jag hoppas att vi kan ha ett jämställdhetsarbete där man inte på något sätt förfördelar någon etnisk grupp och där man accepterar att män och kvinnor kanske inte alltid är lika men ändå får samma förutsättningar oavsett kön.

Herr president, bästa nordiska vänner!

Norden är det mest jämställda området i hela världen. En färsk rapport från världens ekonomiska forum berättar detta: Island toppar, Norge är tvåa, Finland trea och Sverige fyra. Norden bildar ett område i världen som är helt i egen klass jämfört med något annat område i hela världen, och så här vill vi att det också skall vara framöver. Det förutsätter att vi bär ansvaret för att utvecklingen i jämställdhetsfrågor går i rätt riktning och att vi bidrar till att det går i rätt riktning också i övriga världen.

Samtidigt som vi gläds över goda resultat i olika undersökningar är det också på sin plats att säga att allt inte är bra; även hos oss finns det fortsättningsvis olägenheter. Kvinnornas makt i olika frågor, oftast ekonomiska frågor, motsvarar inte könsfördelningen och också löneutvecklingen släpar efter.

Vi socialdemokrater vill hålla jämställdhetsfrågorna starka på den nordiska agendan. Det är viktigt och bra. Vi vill att Norden också framöver leder jämställdhetsutvecklingen i världen och att Norden också inom EU tar en starkare roll som vägvisare i jämställdhetsfrågor samt att vi utöver vår egen utveckling också axlar ansvar för andra länders utveckling.

Så, ordförande, några mera konkreta kommentarer kring jämställdhetsredogörelsen. Det är en bra praxis med att ministerrådet rapporterar om arbetet med jämställdheten. Det som skulle göra rapporten mera åskådlig skulle vara om man hade en analys om jämställdheten har ökat eller minskat och vad detta har berott på. Vi tycker också att det är naturligt att MR-Jäm har ett övergripande ansvar, men eftersom de har väldigt lite resurser tycker vi att det är väsentligt att alla ministerrådets ansvarsområden bär sitt ansvar och därför var vi väldigt oroliga för att MR-Kultur, som jobbar med barn och unga, inte visade något som helst intresse för jämställdhetsfrågorna eller planer på att ha dem på sin agenda. Jag vill gärna uppmana att de tar dem på sin agenda.

Vad gäller statistiken är det intressant att det visar sig att målet 40-60 har uppfyllts på många områden. Ett samarbetsområde som dock sticker ut i mansdominansen är MR-Finans med 80 procent män.

För att underlätta uppföljningen av rapporten föreslår vi att man framöver kunde ta till exempel ett femårsperspektiv; genom att rapportera bara ett år i gången är det väldigt svårt att se vart utvecklingen går.

Till slut vill jag även understryka det viktiga arbete som ordförandelandet kan bidra med. Danmark hade jämställdhetsfrågor som sin prioritet och jag hoppas att det motiverar också de andra länderna att göra det.

Hr. præsident.

Vi takker i Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe også for redegørelsen på ligestillingsområdet, som er en af de fineste og bedste af de nordiske værdier, som vi alle sammen skal kæmpe for. Medborger- og Forbrugerudvalget har jo ud fra fine intentioner foreslået, at man udvider ligestillingsspørgsmålene til at gælde begge køn og etniske minoriteter, handicappede og så videre. Det er jo en fin tanke.

Vi i Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe har trods det en reservation. Vi mener ikke, at vi støtter arbejdet med antidiskrimination og ligestilling, hvis vi lægger alt sammen i én og samme klump. Så vi foreslår i vores reservation, bare som en præcisering, at man skal arbejde endnu mere med ligestilling mellem mænd og kvinder og samtidig arbejde med ligestilling mellem andre grupper med hensyn til etnicitet, tro, seksuel orientering og så videre, og at begge skal opprioriteres. Vi føler, at hvis vi lægger alt sammen i én klump, vil alle tabe på det. Så det er vores reservation.

Det kommer nok til at blive præciseret lidt, og derfor foreslår vi egentlig, at man stemmer imod Medborger- og Forbrugerudvalgets forslag for dermed at stemme for vort forslag. Vi siger altså, at man skal udarbejde en mangfoldighedspolitik i tillæg til ligestillingspolitikken og ikke, at man skal lægge alt sammen i det samme arbejdsområde. Så det er vor appel fra Den Venstresocialistiske Grønne Gruppes side, at vi ikke udvander, når vi skal udvikle, men at vi holder fast i, at ligestillingspolitikken for mænd og kvinder bliver stadig opprioriteret, og at vi så i tillæg til det sætter ind med en mangfoldighedspolitik og en antidiskriminationspolitik på alle andre områder.

I forbindelse med utarbeidelsen av likestillingsprogrammet for det nordiske samarbeidet har Medborger- og forbrukerutvalget debattert hvorvidt det er hensiktsmessig å utvide likestillingsarbeidet, eller "jämställdhet"-arbeidet, til å omfatte mer en kjønnsproblematikken. Diskriminering på grunn av kjønn er kun én form for diskriminering. Gjennom blant annet ulike internasjonale fora er det åpnet opp for et bredere perspektiv hvor likestilling ikke bare omfatter kjønn, men også flere grupper i samfunnet. Denne utviklingen bygger i hovedsak på et menneskerettighetsperspektiv. Likestilling er nært forbundet med ikke-diskriminering og likebehandling og kan derfor omfatte likestilling med hensyn til kjønn, etnisk opprinnelse, religion, tro, funksjonsevne, alder, seksuell orientering og annet.

I Norge har vi utvidet likestillingsbegrepet, og likestillingsombudet heter fra årsskiftet 2005–2006 likestillings- og diskrimineringsombudet. Ombudets arbeidsfelt er ikke lenger bare diskriminering på grunn av kjønn, men også alder, etnisitet, funksjonsevne, kjønn, religion og seksuell orientering. Dette er vellykket. Det er snevert å fortsette å omtale likestilling kun i et kjønnsperspektiv. Mange andre grupper i samfunnet opplever diskriminering, og det er på høy tid at arbeidet i Nordisk ministerråd følger opp dette.

Å utvide likestillingsbegrepet betyr ikke at man mener at man har oppnådd full likestilling mellom kjønnene i Norden. Jeg mener at vi fortsatt har et arbeid igjen før kvinner og menn er likestilt blant annet hva gjelder lønn for likt arbeid og omsorg for egne barn. Men å skyve vekk de gruppene som opplever diskriminering fordi en mener at likestillingen er kommet for kort, blir for meg helt feil.

Likestillings- og diskrimineringsombudet i Norge jobber blant annet med å tilrettelegge for rullestolbrukere på fly, teksting av all kinofilm, slik at hørselshemmede også kan få kinoopplevelser, og samtaler om islam og homofili. Medborger- og forbrukerutvalget foreslår at det utarbeides en mangfoldighetspolitikk innenfor det nordiske samarbeidet som omfatter likestilling mellom kjønnene, mellom religioner og seksuell orientering.

Ja, det er bare, fordi det her står lidt på skandinavisk, så man anvender ord, som i hvert fald betyder forskellige ting. Jeg skal bare spørge dem, som har stillet forslaget: Jeg er totalt enig i, hvad der står, bortset fra én ting, nemlig at der skal udarbejdes en mangfoldighedspolitik. Mener I med det ord ligestillingspolitik ("jämställdhetspolitik") eller hvad? For det er vigtigt for mig at vide. Tak.

President!

Jag som använder svenska har inget problem med den här frågan. Vi har diskuterat i utskottet om man ska bredda begreppet, att man pratar om andra diskrimineringsgrunder i samband med könsfrågor. Det finns till exempel kvinnor som kan bli dubbelt diskriminerade på grund av att de är kvinnor och på grund av att de tillhör någon minoritet. Då har vi velat att man ska använda ett begrepp som innehåller alla dessa diskrimineringsgrunder. På svenska är det jämställdhet i stället för jämlikhet. På papperet står det, på danska, att det ska vara mångfaldspolitik i stället för likestilling. Jag förstår att begreppet mångfaldspolitik är lite bredare än jämställdhet, men det som vi menar är att det ska innehålla alla dessa andra diskrimineringsgrunder. Det betyder alltså detsamma som jämställdhet, och det är det som är fokuset i vårt förslag.

Jeg må igjen på et veldig prinsipielt grunnlag reagere på det Almqvist sier. Vi forstår jo nå at representanten for Sverigedemokratene vil ha diskriminering og ikke likestilling - vi forstår det veldig tydelig. Det som er å si, er jo at det som Almqvist eksponerer, er en utvikling mot ulikhet.

Det som demokratiet i Norden er bygd på, er at vi har hatt flertallsmakt og demokrati i de nordiske land. Men det handler om noe mer; det handler også om mindretallets rettigheter. Det at de nordiske demokratier har greid å ivareta mindretallets rettigheter - det gjelder urbefolkningen i våre land, det gjelder etter hvert kvinnenes plass i de nordiske samfunn, og nå også minoritetsbefolkningen i forbindelse med innvandringen – gir de nordiske samfunn en enorm ikke bare politisk, men også sosiologisk-økonomisk kraft. Det er det som står på spill i forlengelsen av det Almqvist sier. Det som er paradokset her, er jo – jeg har satt meg inn i Sverigedemokratenes politiske program – at de også sverger til den økonomiske liberalismen. Spørsmålet er: Hvordan skal man håndtere den økonomiske liberalismen hvis man ikke har med seg hele samfunnet? Det som er svikten i Sverigedemokratenes analyse, er nemlig at hvis man ikke har et sterkt samfunn der alle deltar, vil verdiproduksjonen falle. Det har gitt kvinnene i de nordiske samfunnene den sosiologiske plassen de fortjener - og det er strålende! Men alle på høyresiden, inklusiv Sverigedemokratene og alle deres meningsfeller, må forstå at verdiproduksjonen vil tape fullstendig hvis vi ikke har et helhetlig og homogent samfunn. At man nå har et program i Nordisk råd som har plan for hvordan man skal inkludere den store internasjonale strømmen som vi har i hele Europa, og hvordan den skal håndteres, er meg helt uforståelig. Kanskje er det slik at Almqvist vil at de skal være der? Kanskje vil de at de skal gjøre de dårligste jobbene, men ellers synes minst mulig? Det er helt i strid med hva alle andre politiske partier i Norden har stått for gjennom nå 60-70 år etter den annen verdenskrig. Det er den linjen som i tilfelle blir brutt. Derfor har jeg dette engasjerte innlegget på nytt, og det synes jeg vi skal slutte opp om alle sammen.

Jag tror att Martin Kolberg skulle behöva en historielektion om hur det svenska samhället har utvecklats under de senaste 30 åren. Under dessa 30 år har vi haft företrädesvis socialdemokratisk regering i Sverige. Vi har sett en ökad segregation och ett ökat utanförskap i Sverige, social utsatthet, ofta med en etnisk dimension. Det beror på en segregationspolitik som har byggt de här problemen. Den segregationspolitiken har Kolbergs socialdemokratiska kolleger i Sverige stått för, men även den nuvarande borgerliga regeringen. Det är de problemen vi vill åt.

Vi vill ha en jämställdhetspolitik, vilket jag sade från första början här i dag, men vi tror inte att man bygger jämställdhet genom diskriminering, som vi har sett i Sverige. Jag säger inte att det är det som förespråkas av något annat land här i dag, men svensk jämställdhetspolitik har präglats av diskriminering. Man diskriminerar en grupp för att höja en annan, och när denna grupp sedan har höjts ska den diskrimineras för att höja en tredje. Man ställer på så sätt grupper mot varandra. Det är ingen konstruktiv jämställdhetspolitik. Det är ingen jämställdhetspolitik som skapar enighet och känsla av värdegemenskap.

Herr president!

Det är inte brukligt att vi har en inrikespolitisk debatt i ett nordiskt forum som detta, men jag vill klargöra några saker för er, nordiska kolleger, och trots att jag sitter i opposition ska jag berätta lite om den borgerliga regeringens politik på arbetsmarknaden, när nu sverigedemokraten i breda slängar påstår att Sverige diskriminerar och hänvisar till något som heter instegsjobb.

Den borgerliga regeringen har något som heter första-jobbet-avdrag. Man har något som heter nystartsjobb. Man har anställningar i Samhall och andra former av trygghetsanställningar. Man har speciella planer för hur man ska få tillbaka långtidssjuka in på arbetsmarknaden, liksom människor med handikapp.

Att sverigedemokraten i ett nordiskt perspektiv försöker göra det här till en inrikespolitisk debatt tycker jag är trist. Jämställdhetspolitik handlar ju om något annat. Det handlar om kön, etnicitet, ålder, handikapp och väldigt många andra saker. Att i ett nordiskt forum flytta ned detta till den inrikespolitiska nivån tycker jag är lågt.

President!

Jag tackar kollegerna för synpunkterna. Jag tar den här diskussionen som ett slags remissdebatt för det kommande finländska ordförandeskapet. Det har presenterats viktiga poänger, förhoppningar, önskemål. Den här debatten kommer att noteras under det finländska ordförandeskapet, åtminstone till sina väsentligaste delar. Tack ska ni ha!

Hr. præsident, kære nordiske venner.

Det her skal handle om redegørelsen fra Nordisk Ministerråd om en indsats til bekæmpelse af menneskehandel - den årlige skriftlige redegørelse.

Handel med mennesker er et alvorligt brud på de grundlæggende menneskerettigheder. Det er en meget grov forbrydelse og i strid med de værdier, som Norden kæmper for i hele verden. Nordisk Ministerråd sætter fortsat bekæmpelse af menneskehandel højt på dagsordenen i det nordiske samarbejde.

Selv om de nordiske lande på mange måder ligner hinanden og arbejder med fælles mål, er der indbyrdes forskelle. Det er netop gennem sammenligninger mellem de nordiske lande indbyrdes og mellem de nordiske lande og resten af Europa, vi lærer af hinandens erfaringer. For eksempel afventer ministerrådet i slutningen af året en kortlægning af otte landes erfaringer med beskyttelsesordninger for ofre og af, hvordan samarbejdet med politiet om retsforfølgelse af bagmænd kan styrkes. Ud over de nordiske lande indgår Belgien, Italien og Litauen i undersøgelsen. Disse lande repræsenterer forskellige modeller og erfaringer, som giver et godt grundlag for en værdifuld drøftelse af, hvad der virker godt, og hvad der virker mindre godt.

En vigtig dimension i ministerrådets indsats mod handel med mennesker er især arbejdet for at forstærke det regionale samarbejde med vores nabolande. Det er lykkedes at skabe en vigtig og veletableret platform for samarbejde, både på myndigheds- og NGO-niveau, og det er et konkret eksempel på et sådant regionalt samarbejde, der stiller skarpt på de fysiske og psykiske skader, som ofre for menneskehandel er udsat for. I september i år diskuterede nordiske og baltiske deltagere på en konference i Riga konkrete anbefalinger for at fremme et relevant sundhedstilbud integreret i støtten til ofre for menneskehandel.

Jeg vil afslutningsvis særlig fremhæve kundskabsnetværksprogrammet for Nordvestrusland som et vigtigt redskab for at fremme samarbejdet på tværs af de nordiske lande og Nordvestrusland. Tyngdepunktet ligger på kundskabsopbygning for at fremme et tværsektorialt netværk. Eksempelvis afholdt ministerrådet i marts en international konference i Sankt Petersborg for politimyndigheder i de baltiske lande, Nordvestrusland og de nordiske lande. Ministerrådet har således fortsat indsatsen mod menneskehandel gennem et antal projekter og initiativer, der har ført til en forstærket regional platform for samarbejdet – en platform, som supplerer de nationale indsatser, som allerede gøres på området.

Tak. Det er muligt, at Line Barfod også kommer op og siger det, men nu vil jeg i hvert fald også gøre det. Jeg vil ønske, at man bruger det rette ord for handel med mennesker, for det er slaveri. Og jeg synes, at vi skal bruge det rigtige ord for det, som er det mest dækkende ord for det.

Herr president och nordiska kolleger!

På uppdrag av Medborgar- och konsumentutskottet vill jag tacka ministerrådet för jobbet och insatsen i kampen mot människohandeln, slavhandeln. Utskottet har både genom egen kunskapsinhämtning och genom att faktiskt författa ett flertal rekommendationer uppmärksammat just handeln med människor och att det är ett utbrett samhällsproblem i våra nordiska länder. Utskottet har ett flertal rekommendationer som belyser tvångsarbete och asylbarnens situation, så kallade safe houses. Utskottet kan tyvärr i år igen gång på gång konstatera att kvinnor och barn är de som är mest sårbara och utsatta när det handlar om människohandel. Vi vet alla att handel med människor sker över våra landsgränser och därför ska vi naturligtvis bekämpa dem över landsgränserna också. Kan skurkarna jobba på det sättet är det klart att vi också kan det.

Internationell, regional och nationell kraftsamling kring de här frågorna blir allt viktigare. Nordiskt samarbete i det här sammanhanget är extra viktigt både ur ett mänskligt perspektiv och naturligtvis även ett sätt att upprätthålla våra rättsstater och säkerheten för våra medborgare. Vi i utskottet är glada att ministerrådet också prioriterar området högt och att ministerrådet som en uppföljning av Nordiska rådets rekommendation 15/2007 arbetar med att utveckla och ta till vara erfarenheter och kartlägga nordiska och europeiska best practice, så att säga.

Men, och det finns oftast ett men, även om slavhandeln förbjöds för tvåhundra år sedan är det faktiskst tre gånger så många slavar år 2010 som det var år 1800. Vi måste nu i modern tid ta krafttag mot bland annat lönearbete som sker under slavliknande förhållanden. Jag bor i norra delen av Sverige, och vi har bitter erfarenhet av hur fattiga människor utnyttjas i våra bärskogar år ut och år in. Thailändska bärplockare i svenska skogar är ett tecken på att vi också måste våga se att traffickingoffer inte alltid är illegala invandrare, men de har på ett grymt och utstuderat sätt blivit lurade, skuldsatta och hotade till livet. Pass och id-handlingar fråntas dem och på det sättet hamnar människor i en helt miserabel och utsatt situation. De lever faktiskt och finns mitt ibland oss andra.

I Medborgar- och konsumentutskottet är vi överens om att kampen mot människohandeln ska omfatta alla former av människohandel. Det är viktigt att uppmärksamma arbetsksraftsutnyttjande och inte enbart sexuellt utnyttjande. Exempelvis får många traffickingoffer som är barn starta med hushållstjänster, men deras liv och deras vardag slutar nästan alltid i grymma sexuella utnyttjanden. Det finns oroväckande information från Europol som tyder på att handeln med barn ökar medan handeln med kvinnor minskar. Barnen, som ändå är vår framtid, säljs för 20 000 pund runt om i Europa men kan generera upp till 100 000 pund årligen till sina förövare. Vi kan inte ha det på det här viset. Med den kunskap och den insikt som vi faktiskt har måste vi också arbeta med hur offren har det. Vi måste säkert omvärdera en del politiska beslut när det just handlar om arbete med offren.

Även om utskottet är tacksamt för ministerrådets arbete med traffickingfrågan har utskottet en del frågor till ministerrådet, bland annat hur många projekt som finns och hur mycket pengar som används till just det här området. Ministern påpekar att det är ett tvärsektoriellt samarbete, och det är gott så. Men det måste gå att lägga ihop summor och lista projekt så att det blir synligt och tydligt hur arbetet faktiskt fortlöper. Hur ska vi annars kunna värdera våra insatser på ett vettigt sätt, om vi egentligen inte har någon större aning om hur mycket pengar vi använder och på vilket sätt vi har använt dem.

Nu är frågan ställd från utskottet sida, men jag ska försäkra mig om att ministerrådet även får frågan skriftligt så att vi i utskottet så småningom kan få ett väl genomarbetat svar från ministern. Med de orden tackar jag för ordet å utskottets vägnar.

Tak, præsident.

I går, da vi havde topmødet med statsministrene, hørte vi om, hvordan politikere får flere hundrede mails fra borgere, der protesterer mod hvalfangst. Er der nogen politikere her, der har fået mail fra borgere, der protesterer mod, at kvinder holdes som slaver og voldtages flere gange dagligt? Der er en enkelt, der har fået en enkelt mail, men ellers er det ikke noget, borgerne protesterer mod. Jeg synes, det er uhyggeligt, at det kan finde sted i vore lande, uden at der er en stor protestbevægelse mod det, og vi har som politikere et kæmpe ansvar for at vække vores befolkninger, for at få vores borgere til at sige, at de ikke vil finde sig i, at der foregår slaveri, ikke vil finde sig i, at der er mennesker, der holdes fanget, ikke vil finde sig i, at der er kvinder, der voldtages flere gange dagligt.

Jeg mener, det er afgørende, at vi begynder at bruge de rigtige ord: Det, der foregår, er slaveri, mennesker holdes som slaver igen. Og det, der foregår, er voldtægt. Det har samtlige partier i det danske Folketing lige fastslået, kan jeg så sige til inspiration for andre. Det er ikke bare køb af sex, hvis en mand køber sex hos en kvinde, som han ved bliver holdt som slave, og som kun har sex med ham, fordi hun er tvunget til det. Det er voldtægt, og han skal straffes for voldtægt. Det håber jeg man også vil tage fat i i de andre nordiske lande.

Østersøforsamlingen nedsatte sidste år en arbejdsgruppe med parlamentarikere på tværs af Østersølandene, hvor der også er mange gode nordiske politikere med. Vi laver et stort arbejde med at prøve at tage nogle konkrete tiltag, og det lyder jo fint med den opbakning, vi her hører der er fra Nordisk Ministerråd. Men samtidig er noget af det, vi har konstateret i vores arbejde, at en af de ting, der virkelig fungerer i Østersøsamarbejdet, er en taskforce, som helt konkret arbejder med indsatsen mod menneskehandel, slaveri; som helt konkret uddanner politifolk, socialarbejdere og andre til at lære, hvordan de identificerer ofre, hvordan de bedst muligt hjælper ofrene. Men den taskforce står uden finansiering fra næste år, og derfor vil jeg gerne høre fra ministerrådet, om man vil sikre, at der fremover kommer finansiering til den taskforce, og vi snakker småpenge. Det er 0,5-1 millioner danske kroner, hver af vores nordiske lande skal bidrage med. Det må vi have råd til i indsatsen mod slaveri i vore lande.

Det, vi også har fundet er en meget vigtig pointe fra vores arbejdsgruppe, er: Man taler meget om menneskehandel, slaveri, som en international forbrydelse, der skal bekæmpes internationalt, og det er også rigtigt, men det er samtidig noget, der foregår helt lokalt. Det er på de restauranter, vi spiser, der er slaver, der bliver brugt til at vaske op og gøre rent. Det er på de hoteller, vi bor, der er slaver. Det er den mad, vi spiser, som vi lige hørte før, og de bær, vi køber, der er blevet plukket af slaver, og derfor er det vigtigt, at man lokalt sikrer, at man er med til at bekæmpe slaveriet, at man ikke kun overlader det til internationale organisationer, men at man tager fat i sit lokalområde. Tak.

Jeg stiller meg bak Maria Stenbergs innlegg, som var en grundig gjennomgang. Men jeg har lyst til å understreke noen av de punktene som Den sosialdemokratiske gruppen har jobbet med. Der sitter jeg fra Velferdsutvalget.

Jeg synes det er viktig at begrepet ”traffficking” blir brukt riktig, slik det er sagt her, at det er vår tids slaveri. Det er ikke bare prostitusjon av kvinner og menn, det er organsalg, og det er salg av små barn. Det er den type utnyttelse vi snakker om her, og den raskest økende type kriminalitet.

Det gjøres veldig mye bra i de ulike landene. Det er mange tiltak og mange planer for hvordan vi skal ta fatt i dette, for det må tas fatt på mange ulike fronter – forebygge at noen blir ofre, dempe etterspørselen og hjelpe ofrene med tiltak etterpå for å komme ut av situasjonen.

Hva kan vi så gjøre politisk? Og hva kan Ministerrådet gjøre? Det viktigste er å sette temaet på dagsordenen i parlamentene – interpellasjoner, lovverk, spørsmål eller andre aktiviteter. Opplæring av diplomater og samarbeid over grenser, spesielt innenfor økonomi og politi, er nødvendige tiltak. Vi er nødt til å ha samarbeid med NGO-er som kan fokusere på trafficking og på ofrene.

Et av de viktige rådene vi i gruppen har fått, er å følge pengene. Pengene er hovedgrunnen til at folk driver med trafficking. Pengene er hovedgrunnen til forbrytelsen. Stopper vi inntektskilden, stopper vi en del av det vi nå ser. Hovedkvarteret er ikke her i Norden, hovedkvarteret er et annet sted. Norden er inntjeningsstedet. Det å få tatt pengeoverføringene er absolutt det viktigste, og det må gjøres internasjonalt. Derfor må vi intensivere når det gjelder den muligheten folk har til å overføre penger. Vi vet at det per i dag blir smuglet ut mange penger fra flyplassene, fordi det er enkelt. Politiet har nå skaffet seg hunder som lukter penger, og har tatt mange hundre millioner kroner ved å ta folk som reiser ut av landet med penger. Det er helt nødvendig at vi fortsetter å jobbe med dette. Det trengs felles regler og felles strategi, og det må vi kunne klare å få til.

Jeg synes Line Barfod hadde et veldig godt innlegg, og jeg støtter henne fullt ut.

Gruppen kommer til å fortsette å jobbe innenfor de utfordringene vi ser, og jeg håper at alle kommer til å følge de rådene vi kommer med etter at vårt arbeid er ferdig neste høst.

Jeg føler bare en trang til at takke de tre sidste kvinder, som så varmt fra hjertet talte om det her slaveri, som vi oplever, især når vi hører, at salget af kvinder reduceres, men at salget af børn øges. Jeg mener, det var Line Barfod, som nævnte, at vi bliver nødt til at gøre noget lokalt, og så vil jeg lige, eftersom vi er i Island, nævne - og det er en solskinshistorie fra Island i disse dage, at det islandske parlament har vedtaget en lov imod, hvad kalder man det nu, striptease, og det er fantastisk. Det skal de have stor ros for, og det er den vej, vi skal gå, nemlig lokalt at tage initiativer, som batter.

Hr. præsident,

Det er for lige at afslutte diskusionen og sige tak til dem, der er kommet med indslag, og for at understrege, hvor vigtigt det er for os alle sammen at afskaffe alle former for slaveri eller menneskehandel, ligegyldigt under hvilke former det findes i verden. Vi skal først og fremmest tænke hvert land for sig, og vi skal arbejde med os selv for at nå målet. Det vigtigste er jo at erkende problemet, og det tog lidt tid for eksempel her i Island, men vi har ligesom fået lært, at der ikke er nogen undtagelse, selv om landet er lidt mindre.

Det, der er blevet sagt, er rigtigt, nemlig at man skal sætte skarpere fokus på, hvor alvorligt det er, og anse det for at være slaveri eller kriminalitet. Det er også vigtigt at understrege, at det hovedsaglig er børn og kvinder, der bliver udsat for det, selv om der findes flere former for menneskehandel og slaveri.

I forbindelse med det, der blev sagt om at få oplysninger fra ministerrådet og en liste med konkrete initiativer og anvendte midler i Nordisk Råd, vil jeg tage det videre med til ministerrådet, og der vil blive lavet en liste med oplysninger. Vi vil ligeledes videregive de ønsker om, at der bliver afsat flere penge, så vi kan gøre en større indsats på området. Tak.

E 25/2010: När kommer den nordiska samekonventionen och får samerna lov att medverka?

Nordiska rådet har nu ett antal år väntat på ett utlåtande från Nordiska ministerrådet angående den nordiska samekonventionen. Flera frågor till olika länders ministrar har ställts, och svaren har alltid haft samma innehåll: Vi återkommer nästa år. Nu har Norge tagit över ansvaret för att sammanställa ett utlåtande inom fyra år. FN:s urfolksdeklaration har funnits ett antal år, och i Arktissammanhang talar vi varmt om urfolkens situation och deras möjligheter att delta i den förhandlingsprocess som pågår i den arktiska regionen.

Min fråga till den norska samarbetsministern är: Vilket år kommer ministerrådet med ett färdigt förslag till en nordisk samekonvention, och på vilket sätt får vårt eget urfolk medverka i framtagandet av detta förslag?

Vi skal starte forhandlingene om hvordan vi skal jobbe med en nordisk samekonvensjon, på et møte i Stockholm den 22. november i år. Det er den svenske landbruksministeren som har lederskapet i det nordiske samarbeidet knyttet til urfolksspørsmål dette året. Vi skal ha det første møtet. En av de viktigste oppgavene vi skal jobbe med da, er hvordan vi skal få framdrift i forhandlingene.

Når det gjelder hvordan vi skal få de forskjellige samepolitiske organisasjonene med på det, er vi i Norge opptatt av at vi skal bruke de konsultasjonsordningene som vi har etablert mellom de norske myndighetene og Sametinget, og vi kommer til å konsultere Sametinget om de posisjoner Norge skal ha i sine forhandlinger. Sverige og Finland vil nok ha en litt annen arbeidsmåte, men vi har som sagt fra norsk side etablert konsultasjonsordningene som en veldig god ordning mellom myndighetene og Sametinget.

Så legger ikke jeg skjul på at det er krevende spørsmål vi skal inn i. Blant de tingene som er omtalt i samekonvensjonen, er blant annet retten til land. Norge har hatt et omfattende arbeid med å klargjøre det i Finnmark, og starter nå med det som skal skje sør for Finnmark. Det er krevende forhandlinger, og jeg er ikke oppdatert på hvor langt Sverige og Finland har kommet i den typen spørsmål, så jeg tør ikke være sikker på når vi kommer til å være ferdige med forhandlingene. Det vil både kompleksiteten i spørsmålene og det arbeid vi legger i å gjennomføre forhandlingene, kunne avklare. Men vi starter i alle fall den 22. november i Stockholm.

Tack så mycket för svaret! Jag vill bara säga att det är viktigt, precis som Rigmor pratar om, att vi måste gå framåt ordentligt. Jag hoppas att Norge också kan driva på Sverige och Finland att jobba på samma sätt som ni gör genom att ha kontakt med samerna och se till att de är med i processen.

E 26/2010: Små håndværksfag: koordinering på nordisk niveau?

Tak for det. Kultur- og Uddannelsesudvalget har de seneste år fokuseret på de små håndværksfags stilling i det nordiske samarbejde. Der er vedtaget to rekommandationer, i 2007 og i 2009. Som svar på rekommandationerne, som blev enstemmigt vedtaget, har der været konference, seminarer og rapporter.

Konklusionerne er stort set de samme: Der er behov for koordinering på nordisk niveau for at sikre, at de små håndværksfag kan overleve. Jeg stiller spørgsmål til formanden for ministrene lige om lidt, fordi jeg ikke kan stille spørgsmålet til alle ministrene. Landene er for små til hver for sig at opretholde aktiviteterne på alle områder, hvis man ikke samarbejder. Men hvis man gør, er der mulighed for, at både uddannelses-, erhvervs- og kulturbærerfunktionen vil overleve.

Jeg vil derfor høre samarbejdsministrene, og da jeg ikke kan spørge alle, bliver det formanden for ministrene – det må være Karen Ellemann – om holdningen til, hvorfor man ikke imødekommer denne efterspørgsel på koordinering på nordisk niveau. Forleden i den norske stortingsdebat sagde statsråd Rigmor Aasrud, at der kommer en strategiplan for perioden 2011-2013 på undervisningssiden, men jeg vil også gerne høre, hvad alle de andre ministre vil gøre – det er ikke kun Norge, der skal leve op til rekommandationerne.

Tak for spørgsmålet. Nu bliver det stillet til samarbejdsministrene, så derfor synes jeg, at det er rimeligt, at jeg giver det vældigt specifikke spørgsmål videre til Rigmor Aasrud, som også har markeret, at hun ønsker at svare på det.

Ja, hvis det er greit, kan jeg i hvert fall opplyse at de nordiske utdanningsministre er blitt enige om en strategiplan for sitt arbeid de nærmeste årene. Det var den strategiplanen jeg refererte til i det norske Stortinget. Der har man gjort en arbeidsdeling på hvilke land som skal jobbe med hvilke typer spørsmålsstillinger. Norge har sagt at man kan ta ansvar for å jobbe med de små håndverksfagene, og vi vil gi vårt utdanningsdirektorat et oppdrag med å lede et prosjekt for å styrke arbeidet med de små yrkesfagene i Norden. Det er veldig nytt. 10. oktober var det møtet i København, så jeg er ikke oppdatert på om det oppdraget faktisk har gått fra Kunnskapsdepartementet til Utdanningsdirektoratet i Norge. Men det er iallfall slik vi tenker å jobbe med det, men vi vil selvsagt trekke med de andre nordiske landene i det arbeidet.

E 27/2010: Toppforskningsinitiativ II: en storsatsing innenfor forskning knyttet til velferd, helse og sosial?

Jeg vil gjerne stille spørsmålet til Rigmor Aasrud og Karen Ellemann. Det er knyttet til det som Velferdsutvalget har hatt som hovedtema i år, livskvalitet for eldre.

Nå er det slik at vi har toppforskningsinitiativ innenfor miljø og klima. Det går 400 mill. kr over fem år til forskning på det viktige feltet. Jeg vil gjerne spørre om dette, fordi vi nå står foran store utfordringer på grunn av demografi. Vi i velferdskomiteen har tatt initiativ til å foreslå at man etter dette toppforskningsinitiativet går over til et annet, toppforskningsinitiativ II, som blir storsatsing innenfor forskning knyttet til velferd, helse og sosial, særlig på grunn av de store utfordringene vi står overfor i forbindelse med demografien. Er dette noe ministrene vil se nærmere på? Vi skal behandle dette under punkt 15 nå etterpå, så det kan være viktig å høre hva dere har å si om det.

Tak, Siv, for et vældig relevant spørgsmål. Det er jo præcis, når man nu ser succesen i forhold til topforskningsinitiativet, altså den model, at jeg synes, det er oplagt, at man også ser på, hvordan man kan arbejde med det på andre områder. Og du siger præcis det, som jo er kernen i det her, nemlig at vi med den demografiske udvikling ikke bare i Norden, men jo overalt har en mulighed for at være frontløbere, first movers, i udviklingen af det. Det er jo ikke bare til glæde og gavn for Norden, men i høj grad også en eksportfordel, at vi altså har nogle kompetencer der. Så jeg synes, det er et interessant forslag, og så må vi høre, hvad I drøfter her senere på dagen på det punkt. Jeg synes, det er interessant.

E 28/2010: Klimaændringer: Agter man fortsat at prioritere Arktis?

Hr. præsident, kære venner.

I går fik vi fremlagt den arktiske redegørelse og de udfordringer, som de klimatiske ændringer har medført.

Mit spørgsmål er derfor følgende til Finland, som overtager formandskabet: Agter man fortsat at prioritere Arktis, da det fortsat er et hot emne og de klimatiske ændringer stadig væk accelererer? Da jeg kan se, at Finlands præsident ikke er til stede, vil jeg gerne have, at Åland svarer på vegne af Finland, da de også har formandskabet.

Fru president!

Jag tackar så mycket för frågeställningen men måste i ärlighetens namn tillstå att jag representerar Åland. Finland har sin egen samarbetsminister, Jan Vapaavuori.

Jag har tagit del av det program som Finland arbetat fram inför ordförandeskapet, men jag har svårt att här och nu ge detaljerade svar.

På det övergripande planet kan jag säga att när det gäller miljöfrågor, grön tillväxt, har vi ett gemensamt intresse; det gäller alla de nordiska länderna och självstyrande områdena. Jag kan tyvärr inte ge ett bättre svar här och nu.

Tak for svaret. Vi er jo omkring fire millioner mennesker, der bor i Arktis, så jeg håber, det nye formandskab, der kommer til at sidde, vil arbejde intensivt for det og stadigvæk respektere den minoritet, der er, og de udtalelser, der kommer derfra.

Från svensk sida vill jag bara poängtera att vi är väldigt glada över att klimatfrågan kommer att stå i fokus under nästa år. Det var också någonting som stod i fokus under vårt svenska ordförandeskap i EU. Det är oerhört viktigt att alla nordiska länder arbetar gemensamt just i klimatfrågan, därför att det är ingen nationell fråga utan någonting som vi måste göra gemensamt. Vi har också väldigt goda förutsättningar att göra det. Vi ligger i topp i forskning, vi är starka i konkurrensen och alla länderna har detta högt på agendan. Därför ser jag hur vi i både den arktiska regionen och Östersjöregionen med synergieffekt kan få ett mycket bättre klimat när det gäller transporter, infrastruktur och havet.

E 29/2010: Implementering av EU-direktiv så det inte skapas nya gränshinder

Min fråga kommer att gå till Danmarks samarbetsminister men även till de andra.

Arbetspendlingen i Norden har aldrig varit så hög som i dag. Arbetet med att minska antalet gränshinder har intensifierats de senaste åren, bland annat genom det nyinrättade Gränshindersforum. Men det finns mycket mer att göra. Ett problem kan vara EU-direktiven, därför att medlemsländerna tolkar och implementerar direktiven olika.

Min fråga till Danmarks samarbetsminister är då, också med anledning av den diskussion som hölls i går: Hur samarbetar Danmark med de andra nordiska länderna och EU för att implementera EU-direktiven på ett sätt som inte skapar nya gränshinder utan möjligheter för framtiden?

Tak for et relevant spørgsmål. Vi har jo de sidste dage heldigivis også debatteret, at grænsehindringer fortsat har topprioritet, for når man taler specifikt om grænsehindringerne, må man sige, at vi endnu ikke har løst alle opgaverne. Vi har jo ikke løst dem endnu, og det, som også er vigtigt, er præcis, at vi forhindrer - at vi forebygger - at der opstår nye, og det er jo lige præcis dér, i forhold til implementeringen af EU-lovgivningen. Og som jeg har sagt til præsidiet på vores møde her, har vi nu arrangeret en konference, som begynder i Tivoli her om et par uger, hvor vi netop fokuserer på, hvordan vi i fællesskab arbejder bedre sammen, når det handler om at implementere EU-direktiverne. Så det er i høj grad noget, vi er optaget af skal lykkes, fordi vi ønsker at forebygge, at der skabes nye grænsehindringer.

E 30/2010: Optagelse af udenlandske studenter på svenske videregående uddannelser

Tak for det. Mit spørgsmål er til den svenske samarbejdsminister, og det handler om, hvorvidt den svenske regering erkender, at visse nordiske studerende ikke kan få plads på visse studier på svenske videregående uddannelser, fordi de bliver placeret i en særlig ansøgergruppe. Erkender regeringen, at den gældende svenske lovgivning på området dermed ikke lever op til den nordiske overenskomst om adgang til videregående uddannelser, som Sverige jo er medunderskriver af? Mit spørgsmål går selvfølgelig også på, om den svenske regering har tænkt sig at ændre på det forhold, så man sikrer, at også studerende fra de øvrige nordiske lande kan optages på de videregående uddannelser i Sverige på samme vilkår som svenske studerende.

Tack, Mogens Jensen, för en viktig fråga!

Den svenska regeringen avser att ta bort urvalsgruppen för sökande med betyg från utländsk gymnasial utbildning från och med antagningen till utbildning som påbörjas efter utgången av maj 2012. I stället ska sökande med utländsk utbildning konkurrera i samma urvalsgrupper som sökande med betyg från svensk gymnasial utbildning.

Eftersom det här är fråga om inte bara nordiska länder utan ett stort antal länder, och det är utbildningssystem som ska omräknas på ett nytt sätt i förhållande till den betygsskala som vi använder i Sverige, är det inte möjligt att få ett tidigare ikraftträdande än hösten 2012.

Som det ser ut nu kan en sökande med betyg från svensk gymnasial utbildning få meritvärde för kurser i språk och matematik. Eftersom det i dag inte är möjligt att tilldela meritpoäng för utländska betyg har vi också gett i uppdrag att räkna om de utländska betygen så att de ska kunna ge motsvarande värde och motsvara högsta möjliga meritvärde i Sverige, som i dag är 22,5.

Tak for svaret. Jeg forstod det som en tilkendegivelse af, at den svenske regering vil sikre, at nordiske studerende har mulighed for at blive optaget på udddannelserne på lige fod med svenske studerende.

Så vil jeg som et tillægsspørgsmål spørge, om den svenske regering ikke vil sørge for, når man laver ny lovgivning, at tilse, at den er i overensstemmelse med de overenskomster, der indgås på nordisk plan, for det er også den svenske regering forpligtet til i forbindelse med grænsehindringsinitiativet. Så, hvordan arbejder den svenske regering med nye lovforslag? Sørger man ikke for at få en vurdering af, hvorvidt det skaber nye grænsehindringer?

E 31/2010: Privatisering og skattelettelser, hvordan påvirker det velfærden og fællesskabet i Danmark?

Jeg har et spørsmål til den danske samarbeidsministeren.

Den nordiske velferdsmodellen har vært unik, og den er blitt beundret av verden utenfor. Grunnen til at dette har fungert så godt, er at de nordiske landene har hatt en så sterk vilje til satsing på et sterkt fellesskap, og den store viljen til fordeling.

Tegn kan tyde på at viljen til fordeling nå svekkes i deler av Norden på grunn av en omfattende privatisering og store skattelettelser til dem som har mest fra før. Dette skjer i en tid da vi trenger mer fellesskap og ikke mindre.

Spørsmålet er da: Hvordan påvirker dette velferden og fellesskapet i Danmark?

Et sådant spørgsmål får det jo til at lyde, som om privatisering og frit valg ikke er foreneligt med velfærd, og det må jeg anholde. Det er det bestemt. Det er blot for at sige, at jeg ikke accepterer præmissen for spørgsmålet. For at skabe og videreudvikle den her – og det er jeg fuldstændig enig i – unikke velfærdsmodel og hele vores flexicuritysystem er det vigtigt, at vi også øger konkurrencen på det her felt. Det er ikke en ren offentlig kompetence. Jeg har fået stor inspiration ved at se på Sverige, med hensyn til, hvordan man eksempelvis på området for ældrepleje er lykkedes med at åbne op for langt flere private udbydere, skabe en konkurrence og – vigtigst af alt – sikre, at der er meget, meget stor tilfredshed blandt de mennesker, som anvender velfærdsydelserne.

Jeg skjønner at statsråden ikke aksepterer innholdet i spørsmålet, men spørsmålet var faktisk: Hvordan påvirker den utviklingen som har vært i Danmark, velferden i Danmark? Så kort er spørsmålet.

E 32/2010: Fel information om social trygghet och beskattning - gränshinder för medborgare som flyttar mellan länderna

Arvoisa puheenjohtaja! Kysymykseni suuntaan kaikille. Asia koskee kaikkia, mutta erityisesti haluan vastausta Ruotsin ja Norjan ministereiltä. Kysymys koskee erästä rajaestettä eli Pohjoismaiden välillä muuttavia kansalaisia. Jatkuvasti törmää ongelmiin, jotka johtuvat siitä, että pohjoismaiset viranomaiset antavat väärää informaatiota erityisesti silloin, kun kysymyksessä on sosiaaliturva tai verotus. Ei anneta kunnon neuvoja, ollaan haluttomia auttamaan kansalaisia. Tämän takia monet kansalaiset joutuvat vaikeuksiin, menettävät etuja ja joutuvat pitkällisiin prosesseihin saadakseen heille kuuluvat oikeudet.

Aikovatko pohjoismaiset ministerit tehdä jotain asiantilan korjaamiseksi?

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande! Min fråga är till alla. Den gäller alla men jag vill särskilt ha ett svar av de svenska och norska ministrarna. Frågan kretsar kring ett gränshinder för människor som flyttar mellan de nordiska länderna. Kontinuerligt stöter de på problem som beror på att nordiska myndigheter ger fel information, speciellt då det handlar om social trygghet och beskattning. Det ges inte ordentliga råd, man är ovillig att hjälpa människor. Därför hamnar många människor i problematiska situationer, går miste om förmåner och blir inblandade i långa processer för att få rättigheter som tillhör dem.

Ämnar de nordiska ministrarna göra något för att råda bot på situationen?

Fru president! Jag vill tacka för en viktig fråga.

Självklart måste ett av de viktigaste målen med det nordiska samarbetet vara att det finns en fri rörlighet mellan våra nordiska länder. Precis som för delar av oss som också är medlemmar i EU gäller det även fri rörlighet beträffande kapital, varor, tjänster och människor. Jag skulle vilja ha en femte frihet: Innovation-forskning. Det är ju just därför som vi sitter här och som vi samarbetar.

Gränshindersforum är, tycker jag, ett utmärkt sätt att försöka lösa gränshinder också i praktiken. Jag är väldigt glad över förlängningen där. Men naturligtvis gäller det både att arbeta med att lösa de problem som existerar i dag och att arbeta på ett annat sätt, i preventivt syfte. När vi implementerar ny lagstiftning gäller det att på ett tidigt stadium arbeta gemensamt med att tolka den nya lagen lika. Det är nämligen väldigt ofta så, exempelvis mellan Sverige och Finland, att vi har goda intentioner och är goda grannar, men vi implementerar EU-lagstiftningen på olika sätt och skapar därigenom nya gränshinder. Jag vet att människor som bor nära gränsen – jag tänker främst på Tornedalen – är oerhört pragmatiska till sin natur och löser ofta det här ändå. Men det är inte riktigt så det ska gå till. Det är ju inte en intention för oss som politiker att göra det svårare. Tvärtom vill vi förenkla för människor hemma i deras vardag.

Kiitos vastauksesta. Minulla ei ole lisäkysymystä. Toivon vain, että tähän asiaan saadaan myös käytännön tasolla eikä vain vain puheissa korjausta.

Skandinavisk oversættelse:

Tack för svaret. Jag har inte ytterligare frågor. Jag hoppas endast att detta problem löses även i praktiken och inte endast i tal.

E 33/2010: Förstora arbetsmarknadsregionerna, t.ex. Oslo-Stockholm, infrastruktur

Fru president!

Som vanligt går denna min fråga till Norges samarbetsminister. De kunskapsintensiva och högteknologiska företag som ska skapa grön växt behöver också personal. Som vi vet handlar det i dag väldigt ofta om unga barnfamiljer med två högutbildade föräldrar som båda ska lösa sin jobbsituation. Jag tror att vi alla förstår att det innebär att vi effektivt måste förstora arbetsmarknadsregionerna.

Min uppfattning är och har alltid varit att den mest intressanta, attraktiva och i ett globalt perspektiv förnuftiga arbetsmarknadsregion vi kan skapa i Norden är Oslo-Stockholm. Med modern tågteknik skulle restiden kunna vara inte mer än två timmar. Här har vi möjlighet att kanske för 30–40 år skapa miljöer för de här människorna som ofta kräver närhet i sitt boende till vindsurfing, segling, vattenskidåkning, skog och natur. Här finns möjligheter som till exempel Skåne-Danmark med Köpenhamn, Malmö, Lund och Roskilde inte under överskådlig framtid kan erbjuda. Det här är, tycker jag, det mest intressanta projektet.

Vi i Sverige har svårt att komma loss här. Jag har ställt samma fråga många gånger och fått ett positivt svar från Norge. Men kan ni hjälpa oss att komma i gång med detta?

Jeg er enig i at det er viktig at vi får til godt samarbeid mellom de enkelte landene. For hvis de nordiske landene virkelig skal bety en forskjell, må vi bruke kreftene våre sammen. Det å ha gode samferdselstilbud mellom de enkelte landene er en viktig del av det. Jeg er glad for at vi har fått på plass en togforbindelse mellom våre to hovedsteder som kan bidra til at vi lettere kan bevege oss.

Fra norsk side vil jeg si at vi er positive til å få til gode samarbeidsrelasjoner med Sverige og de andre nordiske landene. Jeg oppfatter at vi har det, og at vi klarer å løse de utfordringene som vi møter, på gode måter, selv om det fortsatt er ting som står igjen. Et felles nordisk arbeidsmarked er viktig, og det kommer til å bli viktig i tiden framover, for vi kommer i en situasjon der demografien gjør at arbeidskraft kommer til å være en mangelvare i de fleste land – kanskje i særdeleshet i de nordiske. Så ja, jeg skal bidra til at vi fortsatt har et godt og aktivt forhold til Sverige og de andre nordiske landene.

E 34/2010: Nordjobb

Fru talman! 

Med anledning av debatten om Nordjobb vill jag fortsätta ännu i dag. Jag hade tänkt ställa min fråga till nästa års ordförandeskap, men eftersom den finska ministern inte är när varande vill jag ställa frågan till den danska samarbetsministern Karen Elleman, som ju redan tidigare har fått besvara den här frågan. Det är så att i första hand har det diskuterats om bonusbeloppet 200 000 danska kronor för Nordjobb.

Ministern sade häromdagen att pengarna finns med också i nästa års budget. Fältet är ännu väldigt oroligt huruvida pengarna verkligen finns där i och med att det är en viktig del av deras verksamhet som i så fall inte kommer att kunna genomföras. För det andra är det så att eftersom medlen är danska och verksamheten pågår i Sverige finns det en valutaminskning där. Således, finns de här pengarna och kan man ta hänsyn till valutaminskningen?

Tak for spørgsmålet. Som jeg også bekræftede i går under gennemgangen af budgettet, blev jeg bekendt med, at man så, at der manglede 200.000 danske kroner. De var bundet op på noget med en bonus, lød forklaringen, så vidt jeg husker. Jeg har i går her i salen bekræftet, at der ikke er nogen intention om at skære ned på bevillingen til Nordjobb, og derfor er det gået videre til generalsekretæren, som har bekræftet, at man får rettet det til, så der altså ikke bliver tale om nedskæringer.

E 35/2010: Språk - oppfølgning av språkkonventionen, fælles oversættelse av EU-direktiver

Mitt spørsmål dreier seg om språk, og jeg vil rette det til den svenske samarbeidsministeren.

Det skandinaviske språkfellesskapet, det at vi kan forstå hverandre i de nordiske land, er jo en forutsetning for det nordiske samarbeidet. Vi vedtok for få år siden en nordisk språkkonvensjon som var ganske ambisiøs. Dessverre – vil jeg nesten si – tror jeg det er litt ulikt i hvilken grad de enkelte land har fulgt opp konvensjonen. Når jeg velger å rette dette spørsmålet til den svenske statsråden, er det fordi det for Sverige, i kraft av sin befolkningsmengde, sin geografiske plassering og det faktum at svært mange svenske borgere, særlig yngre, arbeider i nabolandene, kanskje er av særlig interesse å nyttiggjøre seg det potensialet som ligger i at vi faktisk kan forstå hinnannen.

Mitt spørsmål til samarbeidsministeren er: Hva tenker den svenske regjeringen å gjøre for å følge opp språkkonvensjonen? Hvilke strategier arbeider man etter?

Fru ordförande! Tack för frågan från Olemic Thommesen.

Sverige är ju i framkant när det gäller IT, telekommunikation och högteknologi, och vi försöker också använda Internet så mycket som möjligt för utbildning och information på många olika områden, och så gör vi även här när det handlar om språket.

I år har det tillskapats en webbaserad resurs för att främja både lärares och elevers möjlighet att i både grundskolan och gymnasieskolan öka kunskaperna i de skandinaviska språken, främst norska och danska. Därutöver, som en extra morot, får eleverna numera extra meritpoäng om de väljer att läsa danska, finska, isländska eller norska.

Jag ser alltså positivt på framtiden i den här frågan.

Jeg vil takke for et svar som jeg synes er godt med hensyn til den målgruppen det snakkes om.

Men nordisk språksamarbeid må også foregå med en større bredde av initiativ. Da er det om å gjøre å skjære igjennom byråkratiske skillelinjer og problemer. Jeg har lyst til å utfordre den norske, den svenske og den danske samarbeidsministeren på følgende:

Så vidt vites er det ingen kontakt mellom oversetterne av EU-direktiver eller av andre reglementer som kommer fra EU til de nordiske land. Kanskje hadde det vært en idé om man koordinerte oversettelsene og fikk dem lagt så tett språklig opp til hinnannen som overhodet mulig. Det skapes mye nytt språk, og det er betydelige volumer av tekst som tilflyter våre land. I det ligger det en betydelig mulighet for språklig koordinering. Er det en utfordring den svenske statsråden kunne tenke seg å ta i forhold til sine skandinaviske samarbeidspartnere?

Fru ordförande!

Detta är en intressant tanke och en tanke som vi behöver ta med oss när vi nu ska arbeta mer preventivt när det handlar om EU-lagstiftning. Man ska samarbeta på ett tidigare stadium, som jag nämnde tidigare, för att undvika att skapa nya gränshinder. Då är detta en bra fråga att ta med sig.

E 36/2010: Islands forhandlinger med EU

Det var et spørgsmål til den islandske Katrín Jakobsdóttir og også et spørgsmål til Palle Christiansen fra Grønland og Jørgen Niclasen fra Færøerne. Island er i gang med forhandlinger med EU, og det har utrolig stor interesse for Færøerne. Vi håber ikke, at det lykkes at splitte det nordatlantiske samarbejde og lokke Island fra os. Så jeg vil spørge, hvordan det går med de forhandlinger og så spørge Palle Christiansen og Jørgen Niclasen, hvordan EU-sagen står på henholdsvis Grønland og Færøerne.

Ég ætla að tala íslensku sem er auðvitað elsta norræna tungumálið þó það sé ekki oft í fókus þegar við ræðum um norrænt tungumálastarf. Hvað varðar aðildarviðræður við Evrópusambandið þá er staðan sú að þær eru í raun og veru enn á því frumstigi að verið er að rýna löggjöf Evrópusambandsins og Íslands. Eiginlegar samningaviðræður eru því ekki hafnar, þessi rýni stendur enn yfir. Líklega hefjast eiginlegar samningaviðræður núna um áramótin. Þannig er staðan á viðræðunum.

Eins og þingmanninum er kannski kunnugt þá er málið mjög umdeilt á Íslandi þannig að engin leið er að spá fyrir hvernig aðildarumsókninni mun lykta. Við höfum séð miklar sveiflur í fylgi Íslendinga við aðildina sjálfa og við fylgjumst vel með því. Það mikilvægasta fyrir Íslendinga núna og íslensku þjóðina er að hún geti fylgst mjög vel með því sem kemur fram í samningaviðræðunum. Við vitum að sjávarútvegurinn mun verða mjög mikilvægur fyrir Íslendinga en líka önnur mál eins og til að mynda landbúnaður.

Skandinavisk oversættelse:

Jag tänker prata isländska, som ju är det äldsta nordiska språket, även om det sällan står i fokus när vi talar om nordiskt språkarbete. Vad gäller medlemsförhandlingarna med EU så är de fortfarande i ett skede där man granskar EU:s och Islands lagstiftning. Vi har alltså inte börjat förhandla om medlemsavtalet, utan är fortfarande i ett granskningsskede. Förmodligen kan avtalsförhandlingarna påbörjas nu vid årsskiftet. Så ligger det till med förhandlingarna.

Som lagtingsmannen kanske känner till är frågan mycket omdiskuterad på Island, och det är omöjligt att sia om hur medlemsansökan kommer att sluta. Vi har sett stora svängningar i islänningarnas stöd för själva medlemsskapet, vilket vi noga bevakar. Det som är viktigast nu för islänningarna och den isländska nationen är att kunna ta del av det som kommer fram i avtalsförhandlingarna. Vi vet att fisket kommer att vara mycket viktigt för islänningarna, men även andra frågor, till exempel jordbruket.

Jeg mener, det er et interessant spørgsmål for os her i Nordisk Råd, for de nordiske lande består af EU-medlemmer og ikke-EU-medlemmer, men alligevel formår vi at holde fast i vores nordiske familie og sidde her og tale om grænsehindringer, konventioner og alt det, som vi har til fælles. Og de EU-medlemmer, som er med i Nordisk Råd, har gennem disse mange år bevist, at man alligevel formår at holde sammen på det nordiske, og det er vi utrolig glade for.

Island tænker på medlemskab af EU, og hvad resultatet af det bliver, ved man selvfølgelig ikke, men jeg kan sige fra færøsk side, at vi har lavet en udredning om vores forhold til EU, og ud fra den kan jeg sige, at landsstyret ikke ser nogen interesse i færøsk medlemskab af EU. Vi vil have en tættere tilknytning, men af den udredning, vi har lavet, kan vi ikke se, at et medlemskab af EU ville blive godt for det færøske folk og den færøske velfærd – men en tæt tilknytning vil vi gerne have.

På den anden side vil vi gerne have et selvstændigt medlemskab af Nordisk Råd, men det får vi ikke. Der har vi fået nej – og når det så kommer til spørgsmålet om EU-medlemskab, siger vi nej.

Tak for et meget relevant spørgsmål. Det, som vi gør på Grønland, er, at vi øjeblikket er ved at kortlægge de mulige samarbejdsformer, der er mellem Grønland og EU. I øjeblikket har vi en partnerskabsaftale, som tilfører Grønland en masse midler, som vi kanaliserer direkte over i uddannelsesområdet, og vi har også en velfungerende fiskeriaftale, i hvert fald set med grønlandske øjne. Men vi bliver ved med at regne på, hvilken model der er bedst for Grønland i forhold til EU, og vi følger naturligvis de forhandlinger, som islændingene har i øjeblikket, og de tanker, som de gør sig, og den debat, der er på Island, men vi har ikke specielt travlt fra Grønlands side med at komme ind i EU. Vi vil meget gerne knytte meget tætte bånd til EU, for vi mener godt, at man kan samarbejde med nogen uden decideret at være i union med dem.

Vi har også fået en henvendelse fra NAFTA, hvor der bliver spurgt, om det kunne være af interesse for Grønland at indgå i et tættere samarbejde med de nordamerikanske lande. Vores marked ligger jo tæt på dem, så det ville jo være nærliggende at have større samhandel med Canada og USA, og med den position, Grønland har, siger vi, at vi hellere vil åbne flere døre til alle sider end at lukke nogle i. Men vi følger det nøje og skynder os langsomt.

E 37/2010: Vurdering av forslaget om å bygge ut jernbanen mellom Hunndalen og Kopperåsen?

Mitt spørsmål går til den svenske og den norske samarbeidsminister.

I Nord-Sverige blomstrer det med nye selskap som ønsker å utvinne blant annet jernmalm og andre mineraler. Problemet er at malmbanen fra Kiruna til Narvik ikke har kapasitet til å ta imot alle nyetablerere. Det er derfor nødvendig med nye utbygginger, slik at næringslivet på svensk og norsk side kan få utvikle seg. Jeg ønsker at man kan starte bygging av en ny jerbanetrasé fra Hunndalen på norsk side forbi riksgrensen fram til Kopperåsen stasjon. Det er en strekning på 20 km med to tunneller, henholdsvis på 7,7 og 1,9 km, samt 11 km spor i åpent terreng på svensk side.

Som følge av nye aktører på banen og økning av eksisterende trafikk er kapasitetsøkningen på banen nødvendig, og svenske og norske myndigheter anmodes derfor om å få forslaget utredet og iverksatt. Spørsmålet mitt blir: Vil den svenske og norske samarbeidsministeren sette seg ned og gå gjennom forslaget og se om man kanskje kan få gjort dette, slik at næringslivet på norsk og svensk side av grensen kan utvikle seg og skape nye arbeidsplasser?

Takk for spørsmålet.

Det er jo gledelig at det er stor interesse for Ofotbanen. Jeg har registrert at det er interesse for Ofotbanen i en korridor helt til Kina gjennom Russland for å skape aktivitet der. Den norske regjeringen har bidratt til å styrke kapasiteten på Ofotbanen noe ved veldig nylig å åpne et nytt krysningsspor. Det jobbes også med å bedre strømforsyningen.

Det er jo slik at i Norge prioriterer vi jernbanestrekninger gjennom et dokument som heter Nasjonal transportplan. Det ville være interessant og riktig, mener jeg, at samferdselsministrene i våre to land drøfter eventuelle spørsmål knyttet til Ofotbanen i forkant og eventuelt tar dem inn i prioriteringer i de nasjonale jernbaneplanene. Så jeg skal ta med meg spørsmålet og videreformidle det til vår samferdselsminister, som jeg mener er den riktige til å ha kontakt med svenske myndigheter om det spørsmålet.

Fru ordförande! Tack för en väldigt viktig fråga!

Jag ska börja med att säga att jag tycker att det är glädjande att gruvnäringen går framåt så starkt. Järnmalmspriset har ökat minst fyra gånger på bara några år, och vi ser hur Kirunavaara, Luossavaara, Gällivare och även Pajala blomstrar upp. Pajala blir nu en inflyttningskommun för första gången på 54 år. Men naturligtvis kräver detta också nya lösningar och effektivare transporter för järnmalmen och för att fler människor kommer att röra sig i regionen.

Från den svenska regeringens sida har vi lagt fram en stor satsning på infrastruktur, närmare bestämt 497 miljarder svenska kronor, för en tidsperiod framåt. Vi håller också på att bygga ut vårt järnvägssystem.

Precis som Rigmor sade är det här en fråga för våra infrastrukturministrar, och det är också något vi får ta med oss hem båda två. Från den svenska regeringen vill jag dock skicka med att vi ser Nordkalotten och Nordregionen som en väldigt viktig framtidssektor där vi behöver jobba över gränserna för att kunna uppnå maximal potential och få fler jobbtillfällen i både Sverige och Norge.

Da blir mitt neste spørsmål til begge ministrene: Vil dere for å få fortgang i dette åpne for eventuelt private løsninger? Det private står her og venter og ønsker å gå i gang. Godset kommer til å finansiere utgiftene.

På hvilken måte en eventuell utbygging skal skje og hvordan den skal finansieres, må jeg få lov å komme tilbake til når samferdselsministrene eventuelt får sett på hvilket grunnlag vi har og hvilke kostnader vi snakker om. Prinsippet i Norge har jo vært at vi bygger infrastruktur gjennom det offentlige. Så får vi se om det er noen særstillinger som gjør at man skal tenke annerledes knyttet til Ofotbanen, men det mener jeg må være riktig at samferdselsministrene drøfter i det videre arbeidet.

Jag har inget mer specifikt att tillägga utöver det som Rigmor har sagt, men jag skulle vilja säga att vi är öppna för alla olika diskussioner. När det handlar om östra norra Sverige – Pajala och Tornedalsregionen – pågår ju redan den typen av diskussioner.

E 38/2010: Nordisk mat - Norges proteksjonistiske politikk ved import av mat - grensehinder?

Jeg har et spørsmål til den svenske samarbeidsministeren.

Prosjektet ”Ny nordisk mat” er et prosjekt som Nordisk Råd har satset mye på, og som man også vil satse mye på fremover. Poenget med det programmet har jo vært å vise fram spesielle nordiske råvarer koblet sammen med nordisk kokkekunst overfor verden, men også overfor innbyggere i andre nordiske land. Restauranten Noma i København er spydspissen i dette arbeidet.

Norge er vel et av de land i verden som har en mest proteksjonistisk politikk når det gjelder import av mat fra andre land, også fra våre naboland i Norden. Jeg kunne tenke meg å høre hvordan den svenske regjeringen ser på et slikt betydelig grensehinder. Og: Er dette noe den svenske samarbeidsministeren akter å ta opp med den norske samarbeidsministeren?

Fru president! Tack för en intressant fråga!

Det stämmer väldigt väl med det vi från svenskt håll också gör med våra exportsatsningar. Vi har sagt att vi vill se mer av matlandet Sverige ute i världen och naturligtvis locka turister till hela Norden för att äta vår fantastiska mat. Vi är också väldigt framgångsrika i hockey-VM, där vi förra gången faktiskt kom etta, trea och fyra – Norge, Sverige och Danmark. Vi får se hur det blir 2011. I en sådan tävling deltar vi i Norden naturligtvis inte gemensamt utan tävlar faktiskt mot varandra. Det är precis som sport.

Om vi är lite mer seriösa ser jag naturligtvis att det är ett stort gränshinder att ha jordbrukstullar på i vissa fall upp till 124 procent gällande några mjölkvaror och några köttvaror mellan Sverige och Norge. Jag har också tagit upp exemplet att vi snart har ett frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea på plats som gör att det blir billigare att handla med mat mellan Sverige och Sydkorea än det är med vår närmaste granne som dessutom är det land som de flesta av våra små svenska företag vill ha sin första exportkontakt med.

Det är en fråga som vi driver från svensk sida. Jag har också sett vissa framsteg från norsk sida. Men jag tycker att vi skulle kunna sätta oss ned och prata mer om det här för att riva de hindren.

Jeg takker den svenske samarbeidsmininsteren for et godt svar, og jeg ser frem til at den svenske regjeringen fortsetter dette arbeidet mot den norske regjeringen. Det er slik at hvis vi i Norden skal overleve i den globale konkurransen, er det ikke gjennom proteksjonisme, men gjennom å bygge på våre fortrinn og vise verden hva vi er gode på, og hvilke gode råvarer – i dette tilfellet – som vi i alle de nordiske land sitter på.

Jeg takker for svaret og ser frem til et fortsatt godt arbeid fra den svenske regjeringens side på dette området.

Fru president! Tack för den kommentaren! Jag vill dock förtydliga med att säga att jag tror att det allra viktigaste är att arbeta med den norska regeringen för att vi ska kunna gå framåt och riva fler hinder. Jag är övertygad om att alla i Norden egentligen ser vikten av öppenhet, vikten av att vi har så få hinder mellan varandra som möjligt för att vi också ska stå oss i konkurrensen utanför Norden.

E 39/2010: Konsumentpolitiken inom det nordiska samarbetet

Fru ordförfande!

Det är vår gemensamma utmaning att få konsumentpolitiken att fungera bättre inom det nordiska samarbetet. Den danska samarbetsministern berättade igår att ministerrådet nästa år kommer att ordna ett möte med Medborgar- och konsumentutskottet, och det är bra. Men vi förstår säkert alla att ett möte inte löser de strukturella problem vi har inom området.

Danmark har haft konsumentpolitiken som ett av sina prioritetsområden under ordförandeskapet. Vad har ni haft för erfarenheter? Hur har de nordiska konsumenternas konsumentskydd förbättrats under ordförandeskapet och framför allt: hur ser ni att konsumentpolitiken och dess strukturer i Norden borde stärkas?

I går, da jeg svarede på det med kontakten til NordKons, sagde jeg, at der nu skulle etableres kontakt mellem Nordisk Råd og NordKons. Jeg erindrer ikke, jeg sagde, at der bare var tale om ét møde, men netop at det var vigtigt, at der blev skabt en kontakt, skabt mulighed for dialog, sådan at Nordisk Råd i højere grad blev vidende om det samarbejde, der rent faktisk foregår, den koordination, der sker - blot for at man er informeret om det og med i dialogen og med til at stille spørgsmål.

Jeg synes jo, vi har nogle rigtig gode eksempler på, at vi på området for det forbrugerpolitiske netværk virkelig skaber succeser, og der er det som altid sådan, at vi trækker Svanen frem og siger, at vi her har et utrolig stærkt mærke, som er i fremgang. Vi har jo også senest arbejdet med at forbedre Svanens forskellige optagelsesmekanismer, med hensyn til om det skal kvalificeres yderligere. Det synes jeg er det helt rigtige spor at bevæge sig på i forhold til at støtte forbrugerpolitisk fremgang.

E 40/2010: Hvor mange medborgere blev sendt ud af Danmark i 1990erne?

Tak. Mit spørgsmål er til den danske samarbejdsminister. Under debatten i går om hjemsendelse af nordiske statsborgere fra Danmark sagde ministeren, at der faktisk hverken juridisk eller i praksis var sket ændringer i den måde, som man agerer på. Så er mit spørgsmål til ministeren: Hvor mange medborgere blev sendt ud af Danmark i 1990erne? Spørgsmålet er naturligvis affødt af, at hvis det var meget få, er der jo noget, der tyder på, at det ikke er helt rigtigt, at der ikke er sket ændringer i praksis.

I min redegørelse i går fortalte jeg om antallet af hjemsendelser med tal opdateret fra 2004, fordi det er der, vi har statistikken fra Udlændingeservice. Jeg sagde desuden, at reglerne om hjemsendelse af nordiske statsborgere også eksisterende tilbage i 1990'erne i den tidligere danske bistandslov. Og så har den danske praksis i øvrigt været prøvet ved Højesteret tilbage i 2001. Men jeg redegjorde præcis for tallene, som vi har fra 2004. Jeg har ikke tallene tilbage fra 1990'erne, men reglerne eksisterede også tilbage i 1990'erne.

Tak for svaret. Det er naturligvis rimeligt, at ministeren ikke er et omvandrende leksikon. Men når jeg alligevel nu stiller spørgsmålet, er det, fordi ministeren også fik spørgsmålet i går af Høgni Hoydal, og der undgik ministeren jo elegant at svare på det, og så tænkte jeg, at ministeren siden i går har haft rimelig med tid til at undersøge, hvor mange der måtte være sendt hjem. Men jeg håber, at ministeren kan give et skriftligt svar på spørgsmålet, når det nu ikke kan lade sig gøre mundtligt.

E 41/2010: Är samarbetsministern beredd att ta ett initiativ för att underlätta möjligheten
till studiemedel och studielån i Norden?

Fru president! Min fråga går till den norska samarbetsministern, men den berör säkert även andra samarbetsministrar.

Det finns i dag väldigt många svenska ungdomar som arbetar i Norge. Det är naturligtvis jättepositivt. Det är en av kärnorna i det nordiska samarbetet att vi ska ha en öppen arbetsmarknad. Dessutom är det så att är man ung och arbetar i ett annat nordiskt land får man också lära sig språket, kulturen och så vidare. Men som i alla andra fall finns ju gränshinder. I det här fallet finns det alltså olika lagstiftningar i de nordiska länderna som hindrar en del av våra ungdomar att till exempel efter ett antal år i ett yrke gå vidare och studera. Därför tar jag ett exempel från Norge, men det finns säkert andra exempel också.

När en ung svensk har arbetat i Norge en längre tid och vill börja studera i Norge kan han eller hon faktiskt inte få studielån vare sig i Norge eller i Sverige. Det hindrar naturligtvis ungdomar i det livslånga lärandet. Min fråga är: Är samarbetsministern beredd att ta ett initiativ för att faktiskt underlätta möjligheten till studiemedel och studielån i Norden?

Takk for spørsmålet.

Jeg har litt problemer med å forstå hva som er bakgrunnen for spørsmålet i praksis, for de nordiske landene har jo jobbet veldig lenge med å ha likhet i sine systemer når det gjelder utdanningsstøtte. I tillegg gjør EØS-regler og EU-regler at vi behandler våre ungdommer, enten de er fra nasjonalstaten, eller det er noen som er i landet, på samme måten.

I Norge er det inntektsgrenser. Hvis man har hatt høy inntekt eller har høy formue det året man begynner å studere, er man i visse tilfeller ikke berettiget til utdanningsstøtte. Men de reglene er like enten man er en norsk ungdom, en nordisk ungdom eller for den saks skyld en ungdom som kommer fra et av EØS-landene. Jeg må i alle fall få noen flere detaljer hvis det er noe som ikke stemmer i de konkrete tilfellene. Prinsippet er at vi behandler alle ungdommer likt, men det er altså inntektsgrenser som handler om hvor mye man har tjent det året man søker studielån for.

E 42/2010: Klimatförändringar och ekonomisk kris - förhandlingar ml Sverige och Norge om  grönt certifikat?

Rouva puhemies! Täällä on keskusteltu paljon kahdesta haasteesta, ilmastohaasteesta ja talouskriisistä. Näillä on tietty yhteys, koska energiapolitiikka on yksi keskeinen osa ilmastohaasteen hoitamista. Suomalainen konsulttiyritys Pöyry on laskenut, että mikäli Pohjoismaat tekisivät yhteistyötä energiapolitiikassa tukijärjestelmien osalta, voitaisiin saavuttaa jopa 950 miljoonan euron hyöty vuositasolla. Tiettävästi ainakin Ruotsin ja Norjan välillä ollaan neuvottelemassa yhteisestä vihreästä sertifikaatista.

Olisin halunnut kysyä, millä tavalla Ruotsi ja Norja ovat näissä neuvotteluissa etenemässä ja mikä on suhtautuminen mahdolliseen yhteispohjoismaiseen tukijärjestelmään, jolla voitaisiin saavuttaa merkittäviä taloudellisia säästöjä, mikä olisi varmasti tässä talouskriisin jälkivaiheessakin paikallaan.

Skandinavisk oversættelse:

Fru talman! Här har vi diskuterat mycket om två utmaningar, klimatutmaningen och den ekonomiska krisen. Det finns ett visst samband mellan dem eftersom energipolitiken spelar en central roll i att lösa klimatutmaningen. Finländska konsultföretaget Pöyry har uppskattat att ifall de nordiska länderna samarbetade kring energipolitiska stödsystem kunde de uppnå en nytta på upp till 950 miljoner euro per år. Veterligen håller åtminstone Sverige och Norge på att förhandla om ett gemensamt grönt certifikat.

Jag vill fråga hur förhandlingarna mellan Sverige och Norge fortskrider och hur man förhåller sig till ett eventuellt samnordiskt stödsystem som kunde resultera i en ansenlig ekonomisk inbesparing, vilket säkert var på sin plats även i detta skede efter den ekonomiska krisen.

Fru president! Tack för frågan!

Det här är ju någonting som främst diskuteras under miljöministrarnas område, naturligtvis tillsammans med näringsministrar. Men det är också ett bra exempel på hur vi kan arbeta bättre inom Norden och hur vi också tänker när vi talar Östersjöstrategi. Där är energifrågan en oerhört viktig del tillsammans med infrastruktur och tillsammans med miljötänkande vad gäller Östersjön och ett rent hav, liksom alla de beslut som hör därtill. Exakt var vi står i de här förhandlingarna i dag har jag ingen uppgift om just nu när jag sitter här, men naturligtvis kan jag återkomma efter att ha hört med miljöministern hemma i Sverige.

Heller ikke jeg er oppdatert på hvor vi er i forhandlingene, annet enn at jeg vet at det har vært en positiv utvikling, og man har en god dialog om de spørsmålene. Så har jeg også forstått at de nordiske ministrene som har ansvar for energispørsmål, jobber med å se på den nordiske dimensjonen i de spørsmålsstillingene som reises og skal vel nå rapportere tilbake til sine ministerråd i løpet av kort tid. Så det er i alle fall både interesse, arbeid på gang og et engasjement for å få den nordiske dimensjonen inn i disse spørsmålsstillingene. Men det må jeg også få lov å komme tilbake til, sånn statusmessig, på hvor vi er i arbeidet med grønne sertifikater.

Forseti. Góðir hálsar. Norræna ráðherranefndin hefur staðið að umhverfismerkingum með góðum árangri í 20 ár. Svanurinn er norænt umhverfismerki sem fyrirtæki geta sótt um. Svanurinn á sinn þátt í að draga úr umhverfisáhrifum daglegrar neyslu.

Við þróun viðmiða um Svaninn eru umhverfisáhrif tiltekinnar vöru rannsökuð í gegnum allan feril hennar, frá því að hún er hráefni þar til hún verður úrgangur. Strangar kröfur eru gerðar um áhrif á loftslag og umhverf, t.d. hvað varðar innihald vörunnar og notkun hættulegra efna og losun þeirra í andrúmsloftið, vatn og jarðveg. Einnig eru kröfur um orku- og auðlindanotkun, meðhöndlun úrgangs og notagildi og gæði.

Svanurinn á sinn þátt í að leiðbeina neytendum og fyrirtækjum á Norðurlöndum þannig að þau eigi raunverulegan kost á að sýna ábyrgð í umhverfismálum. Jafnframt felur svansmerkið í sér hvatningu um framleiðslu á umhverfisvænum vörum. Ég ætla að segja frá stöðu svansmerkisins í dag, 20 árum eftir að því var komið á laggirnar.

Svanurinn er nú notaður í 65 mismunandi vöruflokkum og meira en 5.000 vörur eru svansmerktar. Veitt hafa verið yfir 2.000 leyfi til meira en 1.000 fyrirtækja og leyfum fjölgar jafnt og þétt. Bæði neytendur og framleiðendur meta Svaninn mikils. Merkið hefur einstaka stöðu meðal vörumerkinga, það er þekkt og hefur unnið sér sess sem öruggur valkostur fyrir þá sem vilja taka tillit til umhverfis og loftslags.

Norræna umhverfismerkingarnefndin mótar sameiginlega stefnu um hvaða vöruflokka má merkja með Svaninum og hvaða skilyrði þarf að uppfylla. Allir hagsmunaðilar geta komið með tillögur um nýja vöruflokka og samnorrænar tillögur um skilyrði og viðmið fara í opið umsagnarferli þar sem kallað er eftir athugasemdum hagsmunaaðila. Kröfur Svansins eru stöðugt til endurskoðunar. Venjulega eru viðmiðin endurskoðuð á 3 til 4 ára fresti. Þannig verða umhverfismerktar vörur á markaðnum sífellt betri. Umhverfismerkingarráð í hverju landi hefur umsjón með umsóknum og leyfisveitingum. Til að tryggja að varan eða þjónustan uppfylli viðmið Svansins eru fyrirtæki sem sækja um leyfi könnuð með víðtækum prófunum óháðra rannsóknarstofa, vottorðum, gagnasöfnun og eftirliti.

Umhverfismerkingaráð í hverju landi sinna bæði Svaninum og umhverfismerki Evrópusambandsins. Á Norðurlöndum vinna yfir 100 manns við umhverfismerkingar og nemur kostnaður vegna starfsins u.þ.b. 75 millj. dkr. Fjárveiting Norrænu ráðherranefndarinnar til norrænu umhverfismerkingarnefndarinnar fyrir árið 2010 er 2,5 millj. dkr.

Frá árinu 2006 hafa norrænu umhverfisráðherrarnir borið ábyrgð á svansmerkinu. Að okkar mati er Svanurinn gott dæmi um einkar árangursríkt norrænt samstarf sem stuðlar að sjálfbærri neyslu og framleiðslu á Norðurlöndum. Á heimsvísu er Svanurinn jafnframt eitt sterkasta umhverfismerkið og góð kynning fyrir Norðurlönd. Rétt er að undirstrika að við teljum mikilvægt að stuðla að samlegðaráhrifum milli Svansins og umhverfismerkis ESB, EU Eco-label.

Á árinu 2008 var gerð úttekt á Svaninum. Við höfum fylgt þeirri úttekt eftir með því að setja fram framtíðarsýn fyrir Svaninn fram til ársins 2015. Sýn okkar á þróun merkisins fram til þess árs er sú að hann njóti viðurkenningar sem eitt árangursríkasta og traustasta tækið sem völ er á fyrir neytendur sem kjósa að ástunda vistvæna neyslu.

Við viljum að Svanurinn hafi steka stöðu fyrir trúverðugleika og markaðshlutdeild og að hann sé í fararbroddi fyrir umhverfismerki hvað snertir skýr og skörp viðmið. Einnig viljum við að Svanurinn sé eftirsóknarverður og trúverðugur fyrir fyrirtæki sem vilja nota umhverfismál til að efla samkeppnishæfni sína og ekki síður fyrir neytendur sem gera miklar kröfur til gæða og umhverfisþátta. Þá leggjum við einnig áherslu á að neytendum sé ljóst að í viðmiðum Svansins eru gerðar miklar kröfur hvað varðar loftslagsmál. Auk umhverfisþátta verða önnur sjálfbærniviðmið smám saman tekin inn í viðmið um Svaninn.

Auk þeirrar heildarsýnar sem ég hef lýst hefur verið þróuð sýn á afmarkaða þætti. Til að fylgja henni eftir verður nokkrum verkefnum ýtt úr vör á eftirtöldum fimm lykilsviðum:

Sambandið milli Svansins og EU Eco-label.

Samlegðaráhrif gagnvart öðrum upplýsingakerfum.

Samvinna við fyrirtæki.

Hlutverk Svansins í stefnumótun á sviði neytenda-, umhverfis- og framleiðslumála.

Miðlun upplýsinga um loftslagsviðmið svansmerkisins.

Norrænu umhverfisráðherrarnir hafa ákveðið að hækka fjárframlag sitt til norræna samstarfsins um Svaninn í 4 millj. dkr. árið 2011. Á komandi ári munum við einnig kortleggja skipulag og fjármál Svansins í því skyni að tryggja að við höfum traustan grunn til að ná þeim markmiðum sem sett eru fram í sýninni og þróa Svaninn áfram.

Skandinavisk oversættelse:

Herr president. Gott folk. Nordiska ministerrådet har framgångsrikt arbetat med miljömärkning i 20 år. Svanen är ett nordiskt miljömärke som företag kan ansöka om. Svanen bidrar till att minska miljöpåverkan av den dagliga konsumtionen.

Vid utvecklingen av Svanens kriterier granskas varans miljöpåverkan genom hela processen från råvara till avfall. Det ställs hårda krav på klimat- och miljöpåverkan, blant annat vad gäller varans innehåll och användningen av skadliga ämnen och utsläpp av dessa i luft, vatten och mark. Det ställs också krav på energi- och resursanvändning, avfallshantering samt funktion och kvalitet.

Svanen bidrar till att vägleda konsumenter och företag i Norden så att de har en verklig möjlighet att ta sitt ansvar i miljöfrågor. Samtidigt uppmuntrar Svanmärket tillverkning av miljövänliga varor. Jag ska berätta om Svanmärkets ställning idag, 20 år efter det att arbetet satte igång.

Svanen används för mer än 65 olika varukategorier och mer än 5000 varor är svanmärkta. Det har utfärdats mer än 2000 licenser till fler än 1000 företag och antalet licenser ökar hela tiden. Både konsumenter och producenter uppskattar Svanen. Märket intar en särställning bland varumärkningar, det är välkänt och har skapat sig ett namn som ett pålitligt val för de som vill ta hänsyn till miljön och klimatet. Nordiska miljömärkningsnämnden utarbetar gemensamma riktlinjer för vilka varukategorier som får svanmärkas och vilka krav som ska uppfyllas.

Alla intressenter kan komma med förslag till nya varukategorier och samnordiska förslag till krav och kriterier utsätts för en öppen granskningsprocess där intressenterna uppmanas ge kommentarer. Svanens krav revideras ständigt. Vanligtvis revideras kriterierna med tre till fyra års mellanrum. På så vis förbättras de miljömärkta varorna på marknaden hela tiden. Varje lands miljömärkningsnämnd hanterar ansökningar och ger licenser. För att garantera att varan eller tjänsten uppfyller Svanens kriterier granskas de licenssökande företagen genom omfattande prover av oberoende institut samt intyg, informationsinsamlande och kontroller.

Varje lands miljömärkningsnämnd sköter både Svanen och EU:s miljömärkning. Över 100 personer arbetar med miljömärkning i Norden och kostnaden för arbetet uppgår till cirka 75 milj. danska kronor. Nordiska ministerrådets finansiering av Nordiska miljömärkningsnämnden uppgår för 2010 till 2,5 milj. DKK.

Sedan 2006 ansvarar de nordiska miljöministrarna för svanmärket. Vi anser att Svanen är ett gott exempel på ett särdeles framgångsrikt nordiskt samarbete som bidrar till hållbar konsumtion och produktion i Norden. Samtidigt är Svanen globalt sett en av de starkaste miljömärkningarna och en god representant för Norden. Det bör poängteras att vi tycker det är viktigt att bidra till samverkan mellan Svanen och EU:s miljömärke, EU Ecolabel.

I 2008 genomfördes en utvärdering av Svanen. Vi har följt upp utvärderingen genom att presentera en vision för Svanen fram till 2015. Vår syn på märkets utveckling fram till dess är att Svanen kommer att erkännas som ett av de framgångsrikaste och pålitligaste hjälpmedlen för konsumenter som väljer att handla miljövänligt. Vi vill att Svanen ska ha en stark ställning för sin trovärdighet och marknadsandel och att den ska ligga i framkant bland miljömärkena när det gäller klara och tydliga kriterier.

Dessutom vill vi att Svanen ska vara attraktiv och trovärdig för företag som vill använda miljöfrågor för att öka sin konkurrenskraft och inte minst för konsumenter som ställer stora krav på kvalitet och miljöaspekter. Det är också viktigt för oss att konsumenterna är medvetna om att Svanens kriterier ställer höga krav på klimatfrågorna.

Förutom miljöaspekter tas andra hållbarhetskriterier så småningom med i Svanens kriterier. Förutom den helhetsvision jag har beskrivit finns en vision för avgränsade delar. För att följa upp den kommer några projekt att inledas inom följande fem huvudområden:

Kopplingen mellan Svanen och EU Ecolabel.

Samverkan med andra informationssystem.

Samarbete med företag.

Svanens ledande roll inom konsument- miljö- och produktionsfrågor.

Förmedling av information om Svanmärkets klimatkriterier.

De nordiska miljöministrarna har bestämt att öka sina anslag till det nordiska samarbetet om Svanen till fyra milj. DKK för 2011. Nästa år kommer vi även att kartlägga Svanens organisation och finanser i syfte att säkerställa att vi har en solid grund för att nå de mål som sätts upp i visionen samt vidareutveckla Svanen.

Jeg takker den islandske miljøministeren for redegjørelsen.

Det er jo med stor tilfredshet vi kan konstatere at det nordiske miljømerket Svanen er godt kjent og har bred anvendelse i Norden. Det faktum at 90 prosent av Nordens befolkning kjenner merket, og at det anvendes av 1 000 bedrifter, viser at vi har et instrument som både forbrukerne og produsentene er glade for.

Miljømerket Svanen er et usedvanlig godt eksempel på nordisk nytte, og at nordisk samarbeid gir resultater som gagner Nordens befolkning. I lys av den beskrivelsen vi har fått om utviklingen av kriterier og krav som produktene skal oppfylle, kan vi konstatere at Svanen gagner Nordens miljø: Den bidrar til mindre bruk av farlige kjemikalier, mer effektiv ressursanvendelse og ansvarlig avfallshåndtering. I tillegg kan vi si Svanen er til god hjelp for forbrukerne, slik at de kan unngå produkter som inneholder farlige stoffer. Dermed har Svanen også en positiv helseeffekt.

Vi er også tilfreds med at det foreligger ambisjoner om å utvikle Svanen til et merke som kan bidra i klimakampen. Det er en fordel at Svanen dekker miljø i bred forstand, og at Svanemerket derfor kan bidra til å stoppe en utvikling der det utarbeides merkeordninger for hver enkelt miljøutfordring. Dette hjelper forbrukerne til å navigere, og det gir større makt til forbrukerne, fordi de kan bruke sine innkjøp som instrument til å forbedre miljøet.

Svanen er også et bevis på at det nordiske, regionale samarbeidet kan tjene som inspirasjon og være til nytte for det bredere europeiske samarbeidet. Av redegjørelsen fremgår det at EU bruker det nordiske arbeidet med Svanen som inspirasjon til å utvikle kriterier og krav til sitt eget miljømerke: EU-Blomsten.

Det er også meget positivt at Svanen internasjonalt er anerkjent som ett av verdens sterkeste miljømerker og bidrar til å profilere Norden.

Miljøministrene drøftet – slik jeg har oppfattet det – på sitt møte i går en fremtidsvisjon for Svanen. Jeg har med stor interesse hørt den islandske miljøministerens redegjørelse om dette. I Nordisk råds Miljø- og naturressursutvalg vil vi på neste utvalgsmøte se nærmere på den visjonen som ministerrådet nå har skissert.

Med tiden kan vi forvente at EUs miljømerke vil vokse, selv om veksten frem til nå ikke har kunnet matche fremgangen i anvendelsen av Svanen. Derfor vil det være interessant å høre fra den islandske miljøministeren om hun vurderer at Svanen i fremtiden vil være en konkurrent til EUs miljømerke dersom det oppnår samme utbredelse og status som Svanen, og om dette vil kunne ha noen konsekvenser for det nordiske samarbeidet om Svanen.

Videre vil jeg høre om ministerrådet har vurdert om den ordningen man har i dag, med fem nasjonale sekretariater, er optimal, og om det er aktuelt å styrke den nordiske administrasjonen av miljømerket.

Til slutt: Ministerrådets redegjørelse gir også grunnlag for å stille spørsmål om Svanen har et potensial til å utvikles til et miljømerke som kan brukes på det internasjonale markedet.

Herr president! Bästa delegater!

Jag vill börja med att tacka Islands miljöminister Svandís Svavarsdóttir för en komplett och faktaspäckad redogörelse.

Man misstsröstar ibland som miljöansvarig. Därför känns det bra med framsteg och konkreta resultat. Jag vill uttrycka min tacksamhet för de politiker och tjänstemän som framsynt startade miljömärket Svanen 1989. Nu tar vi steg framåt och går vidare genom att understryka Svanens klimatkrav och den roll Svanen kan spela i grön offentlig upphandling.

Svanen och miljömärkningsnämnden får välkommen tilläggsfinansiering från miljösektorns prioriteringskonto. För att miljöarbetet ska bli framgångsrikt måste det bedrivas på alla plan - internationellt, nationellt, på kommunnivå och på individplan.

Ett bärande tema för årets session har varit grön tillväxt. En väsentlig del för en lyckad grön tillväxt är grön upphandling. Om de pusselbitarna faller på plats för regeringar, kommunförbund, landsting och kommuner kommer vi snart att se stora och genomgripande förändringar. Offentlig sektor har alla möjligheter att både uppmuntra och ställa krav på producenter och näringsliv så att utbudet av miljövänliga produkter ökar inom alla områden.

I dagsläget finns Svanen inom 65 produktgrupper och inkluderar mer än 5 000 produkter. Hushållen är i sig små enheter men blir sammanlagt en av de största aktörerna i samhällsekonomin. De spelar därför en nyckelroll i hur hållbart samhället är. Svanen gör det möjligt att ta ett konkret miljöansvar i vardagen. Inom offentlig sektor vet vi att det inte är helt lätt att göra upphandlingar.

Svanen hjälper hushållen att handla grönt, att göra gröna upphandlingar. Det är naturlligt för många medborgare att Svanenskanna av produktutbudet antingen man handlar tvättmedel, toalettpapper eller diskmedel. Det är ett omedelbart sätt att utöva konsumentmakt flera gånger i veckan.

Det finns bara en väg framåt för Norden och den är grön.

Tak, præsident.

Svanemærket er en af de helt store nordiske succeser. Vi ved, at når vi køber et produkt, der er svanemærket, kan vi stole på, at der her er taget nogle miljøhensyn, og at der er nogen, der kontrollerer, at det ikke er et mærke, producenten bare sætter på, men at produktet faktisk lever op til det, det skal, for at få Svanemærket.

Det er fint og godt, men problemet er jo, at det mærke kun tager hensyn til miljø. I Norden har vi diskuteret bæredygtighed i mange år, men vi har kun diskuteret den del af bæredygtighedsbegrebet, der handler om miljø. Jeg mener, det er på tide, at vi også begynder at tale om hensyn til mennesker. Vi har i dag det problem med produkter, der er svanemærket, at de tager hensyn til miljøet, men at en del af dem altså er fremstillet uden hensyn til mennesker.

Vi kan stå i en situation, hvor et produkt, der har fået det officielle nordiske mærke for at være bæredygtigt, er fremstillet af arbejdere, der står i gift til knæene, og som ikke har ret til at være i fagforening og kæmpe for nogle ordentlige arbejdsvilkår. Vi kan risikere – jeg har ikke set eksempler på det, men vi kan risikere det – at få produkter, der er mærket med Svanemærket, og som altså er blåstemplet af det nordiske, som man har stor tillid til, men som kan være fremstillet med slavearbejdskraft.

Derfor mener jeg, at det er på høje tid, at vi i det nordiske begynder at diskutere at udvide Svanemærket til også at omfatte mennesker, så bæredygtighed ikke kun skal handle om miljø, men også skal handle om mennesker. Det vil være en god måde at gå forrest i det nordiske på, og det vil også være en stor indsats i bekæmpelsen af slaveri i verden og for at sikre ordentlige arbejdsvilkår. Det mener jeg at vi bør tage fat på; det ville være at leve op til det, de nordiske lande ellers står for, det, som Svanemærket ellers står for. Ellers tror jeg altså også, at vi risikerer, at der kommer sager, som undergraver opbakningen til Svanemærket, både blandt nordiske forbrugere og ude i verden. Tak.

Tak, hr. præsident, og også tak til den islandske miljøminister.

Jeg vil bare sætte perspektiv på Svanemærket, og det gælder forvaltningen af naturressourcer i Nordatlanten. Vi ved jo, at alle de nordatlantiske lande, som er fiskeproducenter, nu arbejder med at få godkendt deres fiskeri som et bæredygtigt fiskeri, og der er oprettet en lang række internationale organisationer, som skal give dette stempel til, at fiskeriet eksempelvis også er bæredygtigt, når det kommer ud til forbrugerne.

Så jeg vil bare anmode de nordiske miljøministre, måske i samarbejde med de nordiske fiskeri- og landbrugsministre, om, at man også begynder at arbejde med et nordisk mærke for bæredygtig forvaltning af de naturressourcer, som vi eksporterer. Det tror jeg ville være en stor fordel for både Island, Færøerne, Grønland, Norge og de andre nordiske lande, som jo alle har en stor produktion og eksport af fisk. Norden er måske den største fiskeeksportør i verden, specielt målt i forhold til befolkningstallet. Så der burde jo også være et mærke for det, og det burde være en opgave for det nordiske samarbejde at få et bæredygtighedsmærke på vor forvaltning af naturressourcerne.

Forseti. Ég þakka kærlega fyrir spurningarnar.

Fyrst að því er varðar spurningar Sonju Sjøli þá vil ég segja þetta. Hún spyr fyrst um það hvort Svanurinn geti í framtíðinni verið í samkeppni við Blómið. Staðreyndin er sú að merkin eru eðlisólík að því leytinu til að Svanurinn stendur undir sér sjálfur. Fyrirtækin borga sjálf fyrir notkunina á Svaninum þannig að það er um sjálfbæran rekstur og sjálfbært utanumhald að ræða, ólíkt evrópska Blóminu. Þannig að Svanurinn stendur mjög sterkt þrátt fyrir þetta eða vegna þess. Í öðru lagi spurði Sonja um skrifstofurnar fimm. Staðreyndin er sú að ráðherranefndin hefur pantað skýrslu um stjórnskipulag Svansins og fjármál hans þannig að það er til skoðunar. Í þriðja lagi spyr hún hvort Svanurinn geti þróast sem merki víðs vegar um heiminn. Já, Svanurinn hefur í raun allar forsendur til þess að gera það, hann er sterkur á allan hátt, bæði að því er varðar utanumhald og framkvæmd. Þetta hefur ekki verið rætt formlega í í hópi norrænu umhverfisráðherranna en hlýtur samt sem áður að vera hluti af hnattvæðingarstarfi þeirra.

Line Barfod spurði um þessar félagslegu breytur og um kjör og aðstæður almennings og þeirra sem vinna verkin. Svanurinn er mjög meðvitaður um þetta og vinnur í átt að sjálfbærni að því er varðar félagslegu breytuna líka og í anda þess sem kallað hefur verið „corporate social responsibility“. Það er breyta og stoð sem þarf að styrkja umtalsvert að því er varðar sjálfbærnisýn á umhverfismerkið Svaninn, sem og sjálfbærni almennt.

Høgni Hoydal spyr um norrænt merki um sjálfbæra nýtingu náttúruauðlinda. Í sjálfu sér er það ekki verkefni Svansins að leiða það til lykta en hins vegar er það svo að Norðurlöndin verða auðvitað að skipa sér fremst í sveit landa í veröldinni að því er varðar kröfuna um sjálfbæra nýtingu auðlinda. Ég held að sú umræða muni verða sífellt vaxandi á næstu mánuðum, missirum og árum, þ.e.a.s. við getum ekki annað en gengið um auðlindina með sjálfbærum hætti. Spurningin er hvort það verði gert með merkingum eða einfaldlega þannig að við horfumst í augu við það að lagasetningin verður að vera nægilega sterk til að sjálfbær umgengni við allar auðlindir verði tryggð.

Skandinavisk oversættelse:

Herr president. Jag tackar så hjärtligt för frågorna.

Först när det gäller Sonja Sjølis fråga så vill jag säga följande. Hon frågar först om Svanen i framtiden kan komma att konkurrera med EU-blomman. Faktum är att märkena är väsensskilda såtillvida att Svanen är självbärande. Eftersom företagen själva betalar för användningen av Svanen är verksamheten och administrationen hållbara, till skillnad från EU-blomman. Svanen är alltså mycket stark trots detta eller just därför. För det andra frågade Sonja om de fem sekretariaten. Faktum är att ministerkommittén har beställt en rapport om Svanens organisation och finanser, så det är under utredning. För det tredje frågar hon om Svanen kan utvecklas som märke runt om i världen. Ja, Svanen har egentligen alla förutsättningar för att göra det, den är stark på alla sätt, både när det gäller administration och realisation. Detta har inte diskuterats formellt bland de nordiska miljöministrarna men måste ändå vara en del av deras globala arbete.

Line Barfod frågade om sociala förändringar och om villkor och förhållanden för allmänheten och dem som utför arbetet. Svanen är mycket medveten om detta och arbetar för hållbarhet också när det gäller social förändring och i en anda av vad som har kallats corporate social responsibility. Det är förändring och stöd som behöver förstärkas avsevärt när det gäller hållbarhetssynen på miljömärket Svanen, liksom hållbarhet i allmänhet.

Høgni Hoydal frågar efter ett nordiskt märke för ett hållbart nyttjande av naturresurserna. Det är i sig inte Svanens uppgift att ro det i land, men å andra sidan är det så att Norden naturligtvis måste vara bland de främsta av världens länder när det gäller kravet på ett hållbart nyttjande av naturresurserna. Jag tror att den diskussionen kommer att bli allt större under kommande månader och år, det vill säga. vi kan inte annat än hantera naturresurserna på ett hållbart sätt. Frågan är om det kommer att ske genom märkningar eller om vi helt enkelt kommer till insikt om att lagstiftningen måste vara tillräckligt stark för att säkra en hållbar hantering av alla naturresurser.

Jeg skal redegjøre for en samlet innstilling fra Medborger- og forbrukerutvalget.

Initiativet til denne saken kommer egentlig fra ministerrådets Grensehindringsforum. Det har vært gjennomført en veldig omfattende utredning ledet av Jan Rehnberg, og Medborger- og forbrukerutvalget har flere ganger behandlet saken om et felles nordisk pante- og retursystem for drikkevareemballasje, som det heter formelt.

Vi vet at de nordiske land allerede i dag hver for seg har meget godt fungerende pante- og retursystemer. Det er derimot et ganske stort problem mellom våre land at disse systemene ikke fungerer sammen.

Vi handler mer og mer over grensene, men tilbake i hjemlandet opplever vi altså at vi ikke får pant på importerte flasker og bokser, selv om veldig mange av disse er identiske med dem vi får pant for nasjonalt. Dette betegner utvalget som beklagelig, fordi det senker motivasjonen for å bære med seg alle de utenlandske boksene til pantemaskinene. Veldig mange av dem går faktisk i det som på norsk heter søpla.

Nordiske forbrukere er pantere, det vil si at man gjennom mange år har gjort det å pante til en fast rutine i forbindelse med innkjøp. Det er et ønske og en forventning om at man skal kunne pante og resirkulere stadig flere ting. Her er det viktig at vi som politikere bidrar til å støtte opp om disse holdningene, og i mange land er utfordringen å få overbevist forbrukerne om nytten av å pante.

I tillegg til at vi i Norden ikke har pantesystemer som snakker sammen, har vi også et annet problem. Grensehindringsforums panteutreder, Jan Rehnberg, anslår etter en grundig undersøkelse at det er - og jeg sier obs, obs - cirka  en milliard bokser og PET-flasker årlig som ikke går i pantesystemet. Det er en stor miljømessig utfordring. Dette er i stor grad bokser som stammer fra taxfree-salg og privatimport fra naboland utenfor Norden, som Tyskland og Estland.

Det paradoksale her, mine gode venner, er at mange av disse boksene - jeg skal ikke si hvor mange - faktisk stammer fra nordiske bryggerier, som altså produserer det på de samme boksene, men uten de nødvendige strekkodene slik at de kan gå inn i de nordiske pantesystemene.

Utvalget har i den senere tid mottatt en rekke henvendelser fra bransjen, og budskapet fra bransjen er overveldende negativt til et nordisk pantesystem. Man er i utgangspunktet positiv til panteordningen i bransjen, men mener at det nordiske systemet er unødvendig, og at man i dag har en høy resirkuleringsprosent i Norden. Frykt for økende kostnader fremheves, og forskjellige rammebetingelser i de ulike landene vil kunne gi store utfordringer, nevnes det og hevdes det.

I utvalgets siste forslag til vedtak har man derfor tatt hensyn til bransjens innvendinger, og bransjen selv skal nå tas med i det videre arbeidet. Samtidig skal vi være klar over at det historisk er få eksempler på pantesystemer som er innført som frivillige ordninger mellom produsenter eller ved hjelp av markedskreftene. Det må politiske initiativ og politisk vilje til for å etablere et felles nordisk pantesystem. Den viljen har alle i Medborger- og forbrukerutvalget. Forslagene er å samordne og koordinere enkle og realistiske systemer hvor de nordiske panteautomatene over flere år omprogrammeres og kodes til å omfatte alle de nordiske kodene for flasker og bokser.

For Medborger- og forbrukerutvalget er det samtidig viktig at et nordisk pantesystem kan løse grensehindrene mellom landene og også problemet med bokser uten pant fra taxfree-salg på ferger og fra grensehandel med nabolandene utenfor Norden. Derfor skal all drikkevareemballasje som produseres i Norden til taxfree-salg ved grensen eller om bord på ferger, også pantlegges.

Jeg legger frem det forslaget som fremkommer av det dokumentet som jeg ser ligger på bordene, og som altså handler om en rekommandasjon til de nordiske regjeringer om å følge dette opp, og at Nordisk Råd rekommanderer Ministerrådet om å samordne dette systemet, slik at vi på litt sikt kan få et felles pantesystem i Norden. Tre år er det som er satt som rammen.

Herr president !

Jag vill på Miljö- och naturresursutskottes vägnar stöda förslaget från Medborgar- och konsumentutskottet gällande nordiskt pantsystem.

Jag vill understryka att Miljö- och naturresursutskottet, Näringsutskottet och Medborgar- och konsumentutskottet har på ett gemensamt möte varit eniga om att ett förslag om ett nordiskt pantsystem förs fram på sessionen.

Frågan om ett nordiskt pantsystem har många dimensioner. För bryggerier och detaljhandeln är det fråga om näringsutövning och business. För deras del handlar det om att skapa förutsättningar för ett kostnadseffektivt system som konsumenterna kan genomföra. För konsumenten är det fråga om rimlighet: att på ett enkelt sätt få tillbaka den pant man betalat för sin dryckesbehållare oavsett var i Norden man betalat för den. För Miljö- och naturresursutskottets vidkommande talar vi förstås varmt om den miljövinst man får om man bara kan få de burkar, till antalet en miljard, som är helt utanför pantsystemet, nämligen taxfreeburkarna. För miljöns del är det fråga om möjlighet till ökad återvinning, hindrande av nedskräpning av naturen samt att spara naturresurser.

Under arbetets gång i utskotten har vi kunnat konstatera att det i varje land finns fungerande system för internt handhavande av pantsystem, men ur konsumentens och även ur miljösynpunkt finns det förbättringar att göra. Med förslaget vill vi på sikt få lösning på gränshandelsproblematiken som uppstår mellan de nordiska länderna men även gentemot Tyskland och Estland. Erfarenheten har visat att fast det finns god vilja är det svårt att få näringslivet att ta nya initiativ till exempel i detta ärende. Därför måste det till politisk samarbetsvilja och verkstad - inte bara prat.

Miljö- och naturresursutskottet stöder de tre att-satserna vilka i slutändan leder till att pantsystem kan tas i bruk i alla nordiska länder. Då kan vi i alla fall kruxa bort en punkt på listan av gränshinder. Faktum är att det finns stora mängder burkar och plastflaskor som inte återanvänds av konsumenterna eftersom de inte får pant för dessa. Som jag sade tidigare är det fråga om en miljard enheter. Detta vill vi ändra på, det finns system för det, det behöver inte kosta mera, utan det går att tjäna pengar på detta. Nordiska rådet ger regeringarna tre år att ordna detta i gemensam anda och här kan Norden även gå i spetsen för ett system som kan implementeras i hela Europa.

Herr president, bästa nordiska vänner!

Även jag tycker att förslaget med ett gemensamt nordiskt pant- och retursystem är bra. Jag är nöjd med de skrivningar som utskotten kommer fram med till beslut här för oss i dag. Det jag vill lyfta fram här är att under beredningens gång så har framför allt branschen visat på att det finns bekymmer med de här frågorna och därför tycker jag att det är bra att man också bjuder in branschen till de fortsatta diskussionerna. Men för att ytterligare räta ut de frågetecken som eventuellt skulle kunna finnas i de här sammanhangen skulle jag vilja föra fram ytterligare ett förslag som man i den fortsatta beredningen borde ta med sig och se om man kunde använda sig av.

Det handlar om att vill man genomföra någonting kan det vara bra att pröva ett system först innan man genomför det på stor skala och få fram de för- och nackdelar som kan finnas med det. Jag skulle vilja att man tittade på möjligheterna att genomföra någon typ av begränsat pilotprojekt. Jag vill också där lyfta fram min hemö som ett utmärkt exempel på var man skulle kunna göra det, det vill säga Åland. Åland har fördelar vad gäller den biten att prova ett sådant här system. Vi ligger mitt emellan två nordiska länder, vi har taxfree-handeln, som nämndes i presentationen från de båda utskottstalesmännen och man kunde då simulera de problem som skulle kunna uppstå när man så att säga genomför detta på allvar. Tittar man vidare på den tanke som framfördes från Miljö- och naturresursutskottet om att man också skall ha möjlighet att föra det här vidare ut i Europa, så har Åland status av tredje land i skattesammanhang som skulle kunna göra att vi kunde få till stånd också en simulering av just tredjelandsstatus, som också, om jag inte har förstått det hela fel, också behöver tittas på om man ska få med samtliga nordiska länder i och med att det gäller också skattefrågor och därmed EU.

Herr president! Jag hoppas att ministerrådet i den fortsatta beredningen överväger att ett pilotprojekt kunde genomföras och då med fördel på området Åland.

Bare et lite tillegg, en replikk, til det som nå ble sagt:

Forslaget som ligger, må vedtas som det ligger, for ellers må jo saken tilbake til utvalget. Det ville være en unødvendig heft.

Men vi hørte hva som ble sagt i det siste innlegget. Det er klart at man må ta mange betraktninger med i gjennomføringen av dette. Så vi slutter oss til tanken, uten at man pålegger at det skal være at man gjennomfører et prøveprosjekt.

Herr president!

I Miljö- och naturresursutskottet har vi hanterat ett förslag om behovet av ett ökat gemensamt arbete kring jord- och skogsbruk. I ett globalt perspektiv står jordbrukssektorn inför sin största utmaning någonsin. Under de närmaste 50 åren måste livsmedelsproduktionen fördubblas om vi ska klara av att försörja jordens ökande befolkning med mat. Samtidigt måste jordbrukets negativa miljöpåverkan minimeras för att säkerställa den ekologiska balansen. Vattenanvändningen måste minskas med 50 procent. Vi ser hur odlingsarealer minskar på grund av urbaniseringen samtidigt som priser på konstgödsel och energi stiger och klimatförändringar skapar extrema väderleksförhållanden.

För att lösa dessa problem krävs det mer av forskning om tillståndet och förutsättningarna för att sedan skrida till konkret handling.

Mycket har redan gjorts inom Norden: Gemensamma projekt som Nordisk Mat, det nordiska genresurscentret, godkännandet av internationella konventioner och Selfossdeklarationen från 2008 för att främja hållbart skogsbruk.

Men det behövs mer. Med det här förslaget vill utskottet förstärka det nordiska samarbetet för att underlätta när det gäller den press som det nordiska jordbruket framöver kommer att utsättas för.

Vi måste utveckla en kunskapsbas om klimatförändringarnas effekter på de areella näringarna och om vilka anpassningsåtgärder som krävs. Den positiva effekten av detta är också att vi får en bild av vilken potential länderna i framtiden har som livsmedelsleverantörer, regionalt och globalt.

Nordens befolkning utgör cirka 25 miljoner av jordens ungefär sju miljarder människor. Först och främst måste vi säkra livsmedelsproduktionen i våra egna länder. Men Norden har också ett globalt ansvar. Med vår kunskap om förändringar och möjligheter till anpassning och förbättring kan vi även dela med oss av den kunskapen globalt.

Vi bör formulera vår jordbruks- och skogspolitik så att den motsvarar våra egna utmaningar och bidrar till globala lösningar. Vi ska bli klokare tillsammans och använda vårt inflytande inom EU och i FN till att säkra livsmedelstillgången för jordens växande befolkningen.

De nordiska länderna har lite olika förutsättningar men också lika möjligheter. Vi har WTO, FN, EU och EES-avtalet som vi kan använda lika och olika, beroende på vilka sammanhang vi är med i. Men det går alltid att koordinera om vi vill.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik håller man just nu på att revidera. Det är ett utmärkt tillfälle för de nordiska länderna att finna en gemensam syn på livsmedelsproduktionen i Norden. Speciellt borde vi undersöka hur de olika stödformer som i dag finns i jordbrukspolitiken kan utvecklas så att de främjar natur- och miljöskyddet och livsmedelsproduktionen i hela Norden.

Utskottet vill härmed rekommendera Nordiska ministerrådet att

• utveckla en kunskapsbas om vilka effekter klimatförändringarna kommer att ha på nordiskt jord- och skogsbruk och om vilka anpassningsåtgärder som krävs och vilken potential det nordiska jordbruket i framtiden har som regional och global livsmedelsleverantör
• anordna en konferens nästa år för att belysa de långsiktiga utmaningar som jordbruket i Norden och Europa samt globalt står inför och bidra till idéutväxling om förslag till förbättringar och
• genomföra en nordisk expertutredning om hur de existerande stödformerna för jordbruket kan utvecklas för att på sikt främja hållbar långsiktig jordbruksproduktion och grön tillväxt

Herr President!

Problemen med ett förändrat klimat upphörde inte i och med Köpenhamnsmötet, om nu någon trodde det. Förändringarna av den globala miljön som konsekvens av ett varmare klimat har tvärtom gått snabbare än vi bedömde för bara ett par år sedan. Det extrema vädret sommaren 2010, och det faktum att första halvåret i år varit det varmaste första halvår som har uppmätts sedan jordens temperatur på ett systematiskt sätt samlades ihop, ger ett tydligt besked: Vi håller på att missa tvågradersmålet. Det är väldigt bråttom nu med verkningsfulla insatser om vi ska klara det.

Nordiska rådet har varit den institution i Norden som hela tiden har legat främst när det gäller att bevaka och följa utvecklingen. Vi har hela tiden jagat våra nordiska regeringar och pressat dem att stå främst i ledet i det globala arbetet. Vårt engagemang här har starkt bidragit till det omfattande samarbete som i dag finns mellan våra nordiska länder, även utanför själva förhandlingsarbetet. Det handlar till exempel om forskning och utveckling och inte minst om marknadsföring av klimatanpassning och ny teknik.

Nordiska rådets Miljö- och naturresursutskott ligger alltid före. Därför jagar vi även våra regeringar när det gäller att jobba mer förebyggande. Vi kräver till exempel ett ökat engagemang för ett mer förebyggande arbete och då även för att förebygga de konflikter som en växande migration på grund av det nya klimatet kommer att leda till.

Misslyckandet i Köpenhamn reser emellertid en, som vi tycker, väldigt viktig fråga: Är FN den rätta nivån för klimatarbetet? Vi i utskottet anser att Nordiska rådet ska ställa sig den frågan och menar att våra nordiska regeringar måste våga tänka nytt. Kanske är det orealistiskt att närmare 200 länder ska kunna komma överens om regler om överföring av teknik, finansiering och en bördefördelning när det är så många särintressen som står på spel. Kanske har andra förhandlingsupplägg utanför FN-systemet större möjligheter att gå i mål inom rimlig tid.

Det är även viktigt att undersöka vilka nya lösningar som kan finnas för att det ska vara möjligt att genomföra kraftiga minskningar av utsläppen av klimatpåverkande gaser i ett enskilt land utan att det försämrar det landets internationella konkurrenskraft. Utskottet vill helt enkelt att det ska utredas om vi kan hitta klimatpolitiska verktyg som leder åt rätt håll utan att det försämrar konkurrensvillkoren för det land som vågar gå före och vidta de kraftiga åtgärderna och om det här kanske måste ske utanför FN-systemet.

För att få ett tydligt svar på dessa frågor föreslår vi nu att Nordiska rådet uppmanar de nordiska länderna att skapa en expertpanel som kan arbeta med att utvärdera olika alternativ för internationellt samarbete med målet att snabbare nå stora minskningar när det gäller utsläpp av klimatpåverkande ämnen.

Men vi anser också att de nordiska länderna måste bli bättre på att ta till vara sitt eget arbete, det som redan skett. Vi har faktiskt 20 års erfarenhet av klimatpolitik, och det borde innebära att vi har en hel del kunskaper att ta till vara. Vi föreslår därför att Nordiska rådet beslutar att uppmana ministerrådet att snarast arrangera en konferens med syfte att belysa vilka av de instrument som har använts hittills som faktiskt har varit effektiva när det gäller att reducera klimatgaserna.

Men sedan är det också så att kunskaper snabbt blir väldigt gamla när förändringar sker fort, och så är det verkligen på klimatområdet. IPCC:s senaste rapport kom 2007, och den var på sätt och vis gammal redan när den släpptes. Så blir det naturligt när man har krav på att underlaget ska vara väl granskat. Nästa rapport väntas inte förrän 2014, men redan finns det ett stort antal nya forskningsrapporter som tydligt visar att förändringarna går mycket fortare än vad IPCC alltså förutsåg 2007. Konsekvensen och det här är viktigt av det innebär att de förhandlingar som nu förs faktiskt förs utifrån en verklighetsbeskrivning som redan är föråldrad.

Därför menar vi att det vore bra om de nordiska länderna kunde samarbeta om att kontinuerligt uppdatera och sammanställa forskning på klimatområdet så att det hela tiden finns en uppdaterad, aktuell bild av klimatförändringarna. Utskottet föreslår därför att ministerrådet tar ansvar för att upprätthålla ett kontinuerligt uppdaterat kunskapsunderlag om förändringarna av klimatet på jorden och konsekvenserna av det på miljön, på ekosystemet och för oss människor.

Herr ordförande! Nu står jag här igen och ska tala om Copenhagen Accord.

Klimatkonferensen i Köpenhamn, COP 15, gav inte det resultat som vi hade hoppats på. Det positiva vid konferensen var dock ett klart tillkännagivande och en bred enighet om att målet ska vara att hålla jordens uppvärmning inom två grader, precis som Jan Lindholm sade förut.

Det är en väldigt viktig signal. Det var också bred enighet om att de industriella länderna har ett stort ansvar. Det blev specificerat i beslutet om behov av att upprätta den gröna klimatfonden, Copenhagen Green Climate Fund. Etableringen av fonden är fortfarande föremål för förhandlingar inför COP 16 i Mexiko. Flera länder har tillkännagivit att de kommer att bidra med medel.

Samtidigt anses etableringen av fonden vara beroende av bredare överenskommelser om flera olösta frågor i klimatförhandlingarna. Formell etablering av fonden och en framgångsrik finansiering av den väntas få en positiv inverkan på de globala klimatförhandlingarna. Det kan göra att det luckras upp och att man kommer framåt.

I samband med klimaförhandlingarna har de nordiska länderna, med Norge i spetsen, medverkat till att utveckla det så kallade Red-systemet. Det handlar bland annat om att minska utsläpp från avskogning och återbeskogning i utvecklingsländerna. Syftet är att skapa ekonomiska incitament för att minska utsläppen av klimatgaser från avskogningen i utvecklingsländerna. En uppskattning visar att ungefär en femtedel av de klimatutsläpp som orsakas av oss människor kommer just från avskogningen, och det är ett stort problem.

Inom det nordiska samarbetet har man med pengar från Nordic Development Fund blidat en speciell fond som heter Nordic Climate Facility, som syftar till att just stötta utveckling av teknologi, kunskap och innovation mellan Norden och utvecklingsländerna, och den syftar också till att främja utvecklingsländernas förmåga att reducera utsläpp av klimatgaser och inte minst kunna anpassa sig till de klimatförändringar som kommer. De första erfarenheterna från detta visar att det kan komma att bli en mycket effektiv nordisk insats.

Klimatfrågan är global och kräver globala lösningar. Alla länder har ett stort ansvar, men ansvarsbördan är inte jämnt fördelad mellan länderna, och de industriella länderna, inklusive oss i Norden, måste åta sig ett större ansvar. Därför anser Nordiska rådets Miljö- och naturresursutskott att det finns behov av en samlad nordisk insats i arbetet med just finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländerna.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna att ingå i ett aktivt arbete för att upprätthålla ambitionen i Copenhagen Accord och för att upprätta och finansiera Copenhagen Green Climate Fund och Red-systemet. Även föreslås att de nordiska regeringarna vidareutvecklar en gemensam insats för finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländerna inom ramen för Nordic Climate Facility. Detta är våra rekommendationer.

Tak, præsident.

Jeg skal på Miljø- og Naturresurseudvalgets og Næringsudvalgets vegne fremlægge, hvorfor vi finder det meget nyttigt at indlede et samarbejde med ministerrådet for at undersøge, om de vedvarende energiers støttesystemer kan harmoniseres.

Som Næringsudvalgets rapportør i arbejdsgruppen om vedvarende energi har jeg sammen med Miljø- og Naturresurseudvalgets rapportør behandlet rapporter og haft kontakt med branchen, som påviser, at en harmonisering af støttesystemer vil kunne styrke forbrugernes interesser i Norden: Billigere energi samt styrkelse af den nordiske velfærd.

Vores rekommandation har fået ny næring fra indmeldinger om, hvilke mål de enkelte nordiske EU-lande skal indmelde, og disse tre lande kan sammen med de norske mål være gode katalysatorer for såvel investerings-, forsynings- og beskæftigelsemuligheder i Norden.

Norden er i dag i førerfeltet, når det handler om den vedvarende energi og miljø, og mindre bliver det ikke med de nye tiltag. Det er blevet fremført, at vi skulle vente på det fodslæbende EU, før vi forener vores styrke i Norden. Det vil være et fejlskud af dimensioner.

Derfor må jeg anbefale, som foreslået i vores rekommandation, at Nordisk Ministerråd på Nordisk Råds 63. session i København fremlægger en redegørelse med udgangspunkt i en grundig analyse af konsekvenserne af en harmonisering af støtteordninger til produktion af den vedvarende energi i Danmark, Finland, Norge og Sverige. Vi ser ikke rekommandationen som et slutpunkt på Nordisk Råds engagement i sagen, for inden for dette område foregår der en meget dynamisk udvikling – både på det tekniske og det politiske område. Det stiller store krav om opmærksomhed fra Nordisk Råds side, hvorfor jeg kan oplyse, at såvel næringsudvalget som Miljø- og Naturresurseudvalget vil fortsætte med ekspertkonsultationer og politisk dialog med ministerrådet og med de nationale parlamenter om sagen i løbet af 2011.

Med disse ord skal jeg fremlægge vores rekommandation til vedtagelse. Tak, hr. præsident.

Som denne saken viser, vil man kunne oppnå betydelig besparelse. Konsumentene har blitt målt til å kunne spare 1,4 milliarder euro årlig dersom man mellom de nordiske landene klarer å få til en hensiktsmessig samordning av støtteordninger som fører fram til en hensiktsmessig og god teknologi for ny strømproduksjon.

De nordiske landene og kraftprodusentene er jo knyttet sammen i et felles EU-nett, og de naturgitte omstendighetene for produksjon av fornybar energi er jo forskjellig. I en analyse som er bestilt av Nordisk ministerråds arbeidsgruppe for fornybar energi, framgår det at ved å harmonisere støtteordningen og ved å anvende markedsbaserte styringsmidler kan man oppnå nevnte besparelser. Når det gjelder de investeringer som er påkrevd for å oppnå EUs mål i forhold til de forpliktelser som Danmark, Sverige og Finland er underlagt, har også Norge hatt en målsetting om å komme betydelig lenger opp. Men i den sammenheng mener jeg at det forslag til vedtak som foreligger, har en vesentlig mangel. Den vesentlige mangelen som jeg vil peke på, er at man trenger å få inn ordet teknologinøytralt, for det er nemlig forutsetningen for at denne ordningen skal kunne nå målet på 1,4 milliarder euro. Så jeg tillater meg herved å fremme forslag om at forslaget blir som følger jeg leser bare deler av det:

(...) på Nordisk råds 63. sesjon framlegge en redegjørelse med utgangspunkt i en grundig

analyse av konsekvensene av å harmonisere teknologinøytrale støtteordninger (...)

Jeg fremmer hermed det forslaget.

Det er et meget vigtigt spørgsmål omkring teknologien, der her bliver rejst. Men netop det videre arbejde med forslaget her er jo, at vi skal arbejde videre med at se på de teknologiske muligheder. Jeg mener ikke, at vi for nærværende skal overdrage det til ministerrådet, men arbejde videre med det i vores to udvalg.

Derfor må jeg bede om, at man ikke prøver på at putte mere ind i vores samlede resolution end det, vi har, nemlig det angående støtteordninger. Jeg håber, at ordføreren forstår, at det er nødvendigt for os, at det her arbejde er noget, vi politikere arbejder videre med, og at det ikke bare bliver overdraget. Det håber jeg at jeg kan få tilslutning til.

Da utskottet som jeg er medlem av, diskuterte dette, så vi fornuften i å få inn ordet ”teknologinøytralt”, men på oppmodning av Næringsutskottets representant om at vi avventer det, trekker jeg herved forslaget. Jeg har i alle fall fått gitt det signalet som jeg mener er viktig i den sammenhengen, Så får vi komme tilbake til det når utskottene og forsamlingen skal gjøre endelig vedtak.

Tak, præsident. Jeg vil gerne redegøre for Miljø- og Naturresurseudvalgets synspunkter i sagen.

Der har været stort fokus på bevaring af jordens biologiske diversitet i den senere tid, ikke mindst i tilknytning til FN’s biodiversitetskonference i Japan i oktober måned i år. Biodiversiteten er truet på grund af menneskelige handlinger, og der er bred enighed om, at den udvikling er meget alvorlig, og at den bør stoppes. En del af kampen mod tab af biodiversitet er at hindre, at invasive arter spreder sig og dermed ændrer på den naturlige balance i de pågældende økosystemer.

Det forslag, som udvalget her stiller, er ikke et forslag mod mårhunden som art; det er et forslag, som skal rette op på en fejl, hvor mårhunden er blevet indført af mennesker fra Østasien til vores del af verden. Den er for eksempel indført i Rusland på grund af sin fine pels. Mårhunden er meget ferm til at etablere sig i naturen og spreder sig over stadig større områder, men den hører ikke til naturen i vores del af verden. Mårhunden har etableret sig i Finland og spreder sig i den danske og svenske natur. Mårhunden er en fremmed art, som vil ændre den naturlige balance i den nordiske fauna, hvis den får lov til at sprede sig, og det vækker stor bekymring, at den vil forårsage store skader på fuglelivet. Desuden kan mårhunden også øge risikoen for udbredelse af smittefarlige parasitter og sygdomme, som kan være farlige for mennesker. I Finland og Sverige har man igangsat en indsats for at begrænse mårhundens ekspansion, og i Danmark har man planer om det samme. Desuden er et svensk projekt for at stoppe ekspansionen nu videreudviklet til et fælles dansk-finsk-svensk projekt, der finansieres af EU.

Miljø- og Naturresurseudvalget har gennemført en høring hos berørte myndigheder, institutioner samt jagt- og naturbeskyttelsesorganisationer. Der er endvidere indkommet høringssvar fra institutioner og organisationer i Danmark, Finland, Norge og Sverige. Alle høringssvarene støtter forslagets intentioner om at begrænse mårhundens videre udbredelse i Norden.

I de fleste høringssvar er der udtrykt støtte til, at de berørte nordiske lande skal gå sammen for at forsøge at begrænse mårhundens videre udbredelse. Det vil være nyttigt at indsamle statistik for udbredelsen, udveksle erfaringer om tiltag, og udvikle fælles tiltag i grænseområder, hvor det anses for at være hensigtsmæssigt. I de områder, hvor mårhunden ikke har etableret sig, anser udvalget, at det er vigtigt at være på forkant med udviklingen, således at man kan sikre en begrænsning. Udvalget støtter derfor meldlemsforslaget om at udvikle en strategi for at hindre ekspansion af mårhunden i Norden. Udvalget mener, at en strategi skal have ambitiøse målsætninger og definere samarbejdsformer og fælles instrumenter, som kan bidrage til at styrke indsatsen i de enkelte lande. Udvalget finder, at man med fordel kan bygge på erfaringer fra det svenske projekt, der, som jeg tidligere sagde, er ved at blive udviklet til et bredere nordisk projekt. Det er i øvrigt udvalgets opfattelse, at hvis arbejdet med en nordisk mårhundestrategi viser sig at være virkningsfuldt, vil den model kunne udvikles til at dække andre fremmede arter i den nordiske fauna, hvor de nordiske lande har en fælles udfordring.

Tak, formand.

Invasionen af fremmede, aggressive arter er noget, vi skal være på forkant med at begrænse. Klimaændringerne giver også bedre forhold for nogle forskellige dyrearter, og de må tilpasse sig de forskellige forhold. De aggressive arter kan skade den fauna, som er til stede. Vi kan kigge på fuglelivet, på fuglereservater og den slags: Der skal vi passe på, hvis der kommer mårhunde eller andre aggressive invasive arter til. Vaskebjørnen er for eksempel også blevet indført. Den vil også i fremtiden give store problemer. Det er et eldorado for dem at komme til sådan nogle fuglereservater.

Vi skal være på forkant med at hindre invasionen af de forskellige aggressive arter, så jeg håber, der bliver god og bred tilslutning til forslaget fra Miljø- og Naturresurseudvalget.

Forseti.

Fyrir hönd Norrænu ráðherranefndarinnar um menntamál og vísindi mun ég kynna tillögu ráðherranefndarinnar um nýja stefnu á sviði menntamála og vísinda fyrir tímabilið 2011–2013. Hún kallast: Þekking í þágu græns hagvaxtar og velferðar — Kunnskap for grønn vekst og velferd. Stefnan sýnir helstu áherslur ráðherranefndar um menntamál og vísindi á næstu árum og kemur í staðinn fyrir núverandi stefnu sem kallaðist: Norðurlönd – leiðandi kraftmikið svæði þekkingar og hæfni.

Ætlunin með stefnunni er að vísa veginn, setja markmið, forgangsraða, ákveða hvað skiptir máli, leggja áherslur og tryggja árangur. Hún á að líka að vera sveigjanleg í eðli sínu og um leið vera ansi víðfeðm, ná yfir stórt svæði. Fyrst og fremst er þetta einhvers konar stýritæki fyrir norræna mennta- og vísindasamstarfið sem á að vísa fram á veginn. Við vonum og treystum því að sú tillaga ráðherranefndarinnar sem hér er lögð fram nái að umfaðma þetta allt saman og við vonum að Norðurlandaráð sé sammála stefnunni og áhersluatriðum í henni því miklu skiptir að við getum staðið saman um að ná þessu fram á næstu þremur árum.

Í stefnunni er lögð áhersla á þau mikilvægu mannlegu og efnahagslegu gæði sem við búum yfir á Norðurlöndum og þann sérstaka styrk sem felst í norrænum velferðarsamfélögum og þeirri sameign sem felst í tungumálum okkar og menningu. Það eru að sjálfsögðu hraðar breytingar í umheiminum, þar nægir að nefna alþjóðavæðinguna, fjármálakreppuna, breytingar á þróun íbúafjölda heimsins og allt setur þetta okkur nýjar áskoranir í þá átt að halda uppi velmegun og velferð og það setur líka nýjar kröfur á menntakerfið og rannsóknir.

Atvinnuleysi hjá ungu og nýútskrifuðu fólki á Norðurlöndum er mikið og atvinnulífið finnur líka fyrir samkeppni frá löndum utan Norðurlanda. Við teljum að lausnin eða að minnsta kosti ein af lausnunum sé að forgangsraða þeim þáttum menntunar og rannsókna sem við viljum að hafi forgang og eru til lengri tíma. Lausnin felst í því að það skipti máli að breyta þekkingunni og rannsóknunum í nýsköpun sem getur gagnast okkur fyrir sjálfbæran vöxt. Þetta er innifalið í stefnunni. Við höfum sett okkur nokkur markmið á mismunandi sviðum í stefnunni sem sýna nýja hugsun og samfellu þar sem við leggjum áherslu á samfelluna allt frá grunnmenntun upp í háskóla, samfellu á milli skólastarfs og samstarfs í rannsóknum og samstarfs fullorðinsfræðslunnar og hins formlega skólakerfis. Markmiðin endurspegla líka að í samspili menntunar og rannsókna á nýbreytni, sem stundum er kölluð þekkingarþríhyrningurinn, verður til bæði ný hugsun og þróun. Með því að koma á nýrri samvinnu og nýjum tengslum með stefnunni skapast ný leið til að taka stökk í þekkingu, grænum vexti og velferð. Við lítum svo á að þarna standi Norðurlöndin sterkt og geti í raun orðið fyrirmynd, bæði á evrópskum og alþjóðlegum vettvangi.

Ráðherranefndin á sviði mennta og vísinda hefur stutt frumkvæði forsætisráðherranna í að búa til sterkara samstarf á sviði hnattvæðingar og við teljum að það hafi átt sinn þátt í því að leggja áherslu á þetta verkefni sem er framundan og höldum áfram að sama marki í stefnumótun á næstu árum. Þessi ráðherranefnd á sviði menntunar og vísinda ber ábyrgð á helmingnum af verkefnum á sviði hnattvæðingarinnar og ber að hluta til ábyrgð á mörgum hinna. Þessi verkefni meðal annars, ásamt rannsóknarverkefnum innan NordForsk og menntasamvinnunni í Nordplus, og auðvitað tungumálaátakinu Sprogkampagnen, eru nokkur þeirra sem mest áhersla verður lögð á næstu árin ásamt ýmsum breytingum á vinnulagi sem við vonumst til þess að leiði til enn betra vinnulags.

Það verður að muna að það tekur tíma að fá uppskeru á þessu sviði og stundum erum við óþolinmóð en það skiptir máli að hugsa til lengri tíma og forgangsraða og ég held að stefnan snúist um það og geti náð því markmiði. Ég vona að ráðherranefndin og Norðurlandaráð geti staðið saman um þessa stefnu. Ég vil þakka sérstaklega mennta- og menningarmálanefnd Norðurlandaráðs fyrir umsögn þeirra þar sem nefndin í raun lýsir stuðningi við stefnuna en ítrekar líka mikilvægi tiltekinna hluta, rannsókna á sviði brottfalls, aukinnar áherslu á sköpun í skólastarfi og margra fleiri hluta sem ég lít svo á að sé mikilvægt að ráðherranefndin taki inn í stefnuna og vinni að.

Ég er spennt að heyra ykkar sjónarmið en vona að sátt geti náðst um þetta.

Skandinavisk oversættelse:

Herr president.

På uppdrag av Ministerrådet för utbildning och forskning ska jag presentera rådets förslag till ny strategi för utbildnings- och forskningsområdet för perioden 2011–2013. Den heter: Kunskap för grön tillväxt och välfärd. Strategin visar vad Ministerrådet för utbildning och forskning kommer att fokusera på under de närmsta åren och ersätter den nuvarande som hette: Norden – en ledade, dynamisk kunskaps- och kompetensregion.

Avsikten med strategin är att visa vägen, sätta upp mål, prioritera, avgöra vad som är viktigt, fokusera och säkerställa resultat. Den ska också vara flexibel till sin karaktär, samtidigt som den ska vara väldigt bred och täcka ett stort område. Först och främst är den ett slags ledfyr för det nordiska utbildnings- och forskningssamarbetet som ska visa vägen. Vi hoppas och tror att ministerrådets förslag som här presenteras lyckas omfatta allt detta och vi hoppas att Nordiska rådet instämmer i strategin och dess huvudfrågor eftersom det är viktigt att vi kan kan vara eniga för att uppnå detta under de kommande tre åren.

Strategin fokuserar på de viktiga mänskliga och ekonomiska kvaliteter som vi besitter i Norden och den inneboende styrka som finns i de nordiska välfärdssamhällena och i den gemenskap vi har i våra språk och vår kultur. Omvärlden förändras naturligtvis i rasande fart, det räcker att nämna globaliseringen, finanskrisen och förändringarna i befolkningsutvecklingen. Allt detta ger oss nya utmaningar med att upprätthålla välståndet och välfärden och det ställer också nya krav på utbildningssystemet och forskningen.

Arbetslösheten bland unga och nyutexaminerade är stor i Norden och näringslivet känner även av konkurrens från länder utanför Norden. Vi anser att lösningen eller åtminstone en av lösningarna är att prioritera de delar av utbildningen och forskningen som vi vill ska ha prioritet och är långsiktiga. Lösningen ligger i att det gör skillnad att förvandla kunskapen och forskningen till nyskapande som kan gynna oss för en hållbar tillväxt. Detta ingår i strategin. Vi har satt upp några mål inom olika områden i strategin som visar nytänkande och kontinuitet, och vi betonar kontinuiteten hela vägen från grundutbildning upp till universitetsnivå, kontinuitet mellan skolarbete och forskningssamarbete och samarbete mellan vuxenutbildningen och det formella skolsystemet. Målen reflekterar också att det i samspelet mellan utbildning, forskning och innovation, ofta kallat kunskapstriangeln, genereras såväl nytänkande som utveckling. Genom att åstadkomma nya samarbeten och nya kontakter skapar strategin en ny väg till framsteg inom kunskap, grön tillväxt och välfärd. Vi anser att Norden står starkt där och faktiskt kan bli en förebild, både i Europa och internationellt.

Ministerrådet för utbildning och forskning har stöttat statsministrarnas initiativ till att skapa ett starkare samarbete på det globala området och vi anser att det har bidragit till att fokusera på den uppgift vi har framför oss och fortsätter på samma sätt vid utformningen av kommande års strategier. Ministerrådet för utbildning och forskning ansvarar för hälften av projekten på det globala området och ansvarar delvis för många av de andra. Dessa projekt, tillsammans med forskningsprojekt inom NordForsk, utbildningssamarbetet Nordplus och naturligtvis Språkkampanjen, är några av de som kommer att stå mest i fokus de närmsta åren, tillsammans med diverse nya arbetsmetoder som vi hoppas ska leda till ett ännu bättre arbete. Man måste komma ihåg att det tar tid innan man kan skörda på det här området och ibland är vi otåliga, men det gäller att tänka långsiktigt och prioritera och jag tror att strategin handlar om just det och kan nå det målet. Jag hoppas att ministerrådet och Nordiska rådet kan enas om den här strategin. Jag vill tacka särskilt Nordiska rådets Kultur- och utbildningsutskott för deras uttalande, där utskottet faktiskt uttrycker sitt stöd för strategin, men även betonar vikten av vissa saker, som undersökningar av avhoppningar, ökat fokus på skapande i skolarbetet och många andra saker som jag tycker det är viktigt att ministerrådet tar med i strategin och jobbar på.

Jag ser fram emot att höra era åsikter och hoppas att vi kan bli eniga om detta.

Fru president!

Kultur- och utbildningsutskottet ser många bra saker i ministerrådets strategi för utbildning och forskning. Utskottet vill inledningsvis peka på några områden som vi anser extra viktiga för ministerrådet att prioritera.

Strategin bygger på ett samspel mellan utbildning, forskning och innovation som en kunskapstriangel där kunskap och utveckling kan skapas. Under strategiperioden 2011-2013 kommer fokus att sättas på just de tre viktiga områdena, men i synnerhet kan man önska från utskottets sida att man sätter fokus på språk och språkförståelse samt tillvaratagande och användande av informations- och kommunikationsteknikens nya möjligheter.

Utskottet anser att förskoleforskningen och särskilt den effektorienterade delen av forskningen bör vara ett fokusområde. Det är ett område som är föremål för ett stort och växande internationellt intresse och ett område där de nordiska ländernas forskning ligger i framkant. Samtidigt är det ett forskningsområde som kan hjälpa till med svar i samband med bland annat förebyggande av avhopp senare i utbildningen.

Forskningen om avhopp eller drop-out är, vilket framgår av Nordiska rådets rekommendation 31/2008, ett område som prioriteras högt av Nordiska rådet. Utskottet hänvisar därför till innehållet i den rekommendationen och dess förslag till specifika forskningsprojekt på det här området. Vidare önskar utskottet peka på forskningen om kreativitet och innovation och lyfter fram den rekommendation som vi antog förra året, nummer 24 om kultur i skolan, alltså den som vi antog vid sessionen i Stockholm.

Kunskap, kompetens och forskning är nödvändigt men det är inte på långa vägar längre tillräckligt för att vara konkurrenskraftigt i framtiden. Kreativitet, originalitet och innovation är vad våra länder behöver, och vi från Nordiska rådet bör uppmuntra det. Kreativitet uppkommer ju när de estetiska ämnena uppmuntras och stimuleras på ett helt annat sätt än om man bara fokuserar på de traditionella kunskapsämnena.

Innovation uppkommer ur tankar, drömmar och fantasier, och för att stimulera detta är projektet Kultur i Skolan ett steg i rätt riktning. Vi i utskottet är övertygade om att en satsning på kultur i grundskolorna kommer att ge flera innovationer i framtiden.

Nya banbrytande innovationer uppkommer när teoretiska och praktiska områden korsbefruktas med de estetiska ämnena och ses på och upplevs med nya ögon. Kunskap är nödvändigt, men kreativitet och innovation är oumbärligt för att bibehålla Norden som ett föregångsland i den globala värld vi lever i.

Mot bakgrund av detta föreslår Kultur- och utbildningsutskottet att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att genomföra förslaget om kunskap för grön tillväxt och välfärd och då särskilt med beaktande av de synpunkter som utskottet framfört i sitt betänkande.

Præsident, kære kolleger, kære Nordisk Råd.

Jeg vil gerne præsentere jer for det nordiske samarbejdsprogram for innovation og erhvervspolitik 2011-2013. De nordiske erhvervsministre har udarbejdet et samarbejdsprogram for de næste tre år, der tager udgangspunkt i de udfordringer, som landene står over for netop nu. Vi har gennemført en række workshops og fået gode input til programmets indhold fra Nordisk Råds Næringsudvalg, nordiske institutioner og nationale innovations- og erhvervsfremmeaktører.

Den økonomiske krise og konkurrencen fra nye vækstøkonomier stiller krav til, at vi forbedrer vores konkurrenceevne og produktivitet og bliver endnu bedre til at udvikle produkter og tjenester med global efterspørgsel. Klimaændringerne skærper kravene til omstilling og fornyelse af vores energiproduktion, til udvikling af grønne forretningsmodeller og til udvikling af klimavenligt byggeri og transport.

Ændringerne i befolkningssammensætningen medfører en stadig stigende andel af ældre i befolkningen, som har krav på en velfærd, der skal finansieres af en stadig mindre del af befolkningen på arbejdsmarkedet. Vi har viljen til at finde løsninger på disse udfordringer i alle de nordiske lande, og ambitionerne om fortsat at udvikle velfærdsstaterne er høje.

Jeg mener, at innovation og entreprenørskab er afgørende for, at vi kan håndtere disse udfordringer. Det er derfor, at de nordiske erhvervsministre ønsker et tæt samarbejde på de områder, hvor det giver en tydelig ekstraværdi at samle ressourcer, viden og indsatser. Vores vision er et svar på de udfordringer, som statsministrene pegede på ved deres seneste globaliseringsforum i juni 2010, nemlig at Norden skal blive en ledende region for innovation inden for grøn vækst og velfærd.

Det nye samarbejdsprogram tager sit udgangspunkt i seks fyrtårnsprojekter, men lægger også op til samarbejde på bredere politikområder. På området innovation oprettes et nordisk innovationsforum, som skal være en platform, hvor analyser og evalueringer udvikles for at styrke innovation i Norden. Vi vil også udvikle en strategi, der skal hjælpe de nordiske virksomheder til at håndtere sociale, etiske og miljømæssige udfordringer - en såkaldt CSR-strategi. Samtidig ønsker vi at fortsætte det stærke nordiske samarbejde, der allerede er sat i gang på områder som brugerdreven innovation og kreative industrier.

Der etableres mange nye virksomheder i Norden, men det er en særlig udfordring i alle de nordiske lande lande at få virksomhederne til at vokse. Hvis vi vil forbedre vores konkurrenceevne, bliver vi nødt til at sikre flere vækstvirksomheder i Norden. Derfor vil vi etablere et videncenter for entreprenørskab, som kan samle erfaringerne med nordisk entreprenørskabspolitik og hjælpe samarbejdet mellem nationale højvækstprogrammer på vej.

Jeg er klar over, at Nordisk Råd har været særlig engageret i entreprenørskabsområdet, og vi har i år fået udarbejdet analysen Nordic Innovation Monitor, som sammenligner Norden med en række andre regioner i verden og klart angiver områder, hvor Norden har mulighed for at forbedre sig. Jeg synes, at monitoren giver et godt grundlag for vores videre arbejde med at stimulere entreprenørskab. Den er i øvrigt også tilgængelig her på Nordisk Råds session og på ministerrådets hjemmeside.

De næste tre år vil vi som sagt have særlig fokus på grøn vækst og velfærd. Vi vil udvikle politikområderne i et bredere perspektiv, men også satse specifikt på et innovationsprogram for klimavenligt byggeri og på en nordisk markedsføringsindsats for grønne virksomheder.

Vi har altså et godt grundlag at arbejde videre ud fra, men står også med store udfordringer i forhold til at opretholde og videreudvikle det høje offentlige serviceniveau, vi har i de nordiske lande. I en tid som denne med meget store udfordringer for såvel de nordiske landes konkurrencevne som de offentlige budgetter, er det klart, at vi har behov for et forstærket og fokuseret nordisk samarbejde, som spiller godt sammen med de nationale indsatser og indsatserne i andre internationale sammenhænge som for eksempel EU og EØS.

Norden skal have flere vækstvirksomheder, end vi har nu, og vi synes, at samarbejdsprogrammet giver en god, relevant og realistisk ramme for de næste tre års samarbejde om innovation og erhvervspolitik i Norden.

Fru president! Jag vill börja med att tacka ministern för redogörelsen och tänkte nu ge några synpunkter från Näringsutskottet.

Vi finner insatsområdena i det nordiska samarbetsprogrammet för innovations- och näringspolitik som relevanta, genomtänkta och konkreta. Ministern redogjorde också för att det här bara är starten till att vi i den nordiska regionen ska stå starka för att kunna möta de globala utmaningarna.

Programmet koncentrerar sig på relevanta områden, innovation, entreprenörskap, grön tillväxt och välfärd, där man räknar med att det nordiska samarbetet ska göra stora insatser och nordisk nytta. Det är bra att försöka uträtta mer inom ett mindre antal prioriterade områden. Utskottet håller med om utgångspunkten att nyckeln till lösning på de stora utmaningarna heter innovation och entreprenörskap.

Insatserna i samarbetsprogrammet, som går ut på att inrikta sig på sex så kallade fyrtornsprojekt där vart och ett av de nordiska länderna har huvudansvar för minst ett projekt, anser utskottet borgar för engagemang från de olika nordiska länderna. Att ge varje land ansvar för minst ett fyrtornsprojekt borgar för ansvarstagande, dialog och resultat från varje land. Förhoppningsvis innebär detta att ingen vill vara sist i klassen.

Utskottet kan ställa sig bakom samarbetsprogrammet men saknar vissa insatsområden i programmet. Vi anser att det saknas en direkt koppling till EU:s program 2020. I EU 2020 är ett av flaggskeppsinitiativen Innovation i EU – en omläggning av forskning och utveckling och innovationspolitiken så att det fokuseras mer på de stora utmaningarna samtidigt som klyftan mellan vetenskapen och marknaden överbyggs och uppfinningar leder till produkter som näringslivet kan dra nytta av.

EU-kommissonen skriver också att ”innovationsunionen” ska förbättra de grundläggande villkoren och tillgången till finansiering för forskning och innovation så att innovativa idéer kan omvandlas till produkter och tjänster som skapar tillväxt och arbetstillfällen. Jag vet att det här är någonting som vi brottas med i alla länder. Hur ska vi omsätta idéer till goda produkter och lösningar?

Vidare skriver man att ”industripolitik för en globaliserad tid” ska förbättra företagsklimatet, särskilt för små och medelstora företag, och stödja utvecklingen av en stark och hållbar industribas med internationell konkurrenskraft. Förutsättningarna för företagande i Norden tas inte upp i programmet på samma sätt.

Jag är också glad att ministern valde att nämna de innovativa och nya näringarna, då det annars lätt blir fokus på de industritunga delarna.

Vi anser också att det saknas en koppling mellan det nordiska forskningssamarbetet, Noria, och innovation i programmet. Inom både EU och det nordiska samarbetet läggs ökad vikt vid att forskning och innovation ska bidra till att belysa och hitta svar på stora samhällsutmaningar såsom klimathot, demografi, utveckling och upprätthållande av välfärden. Detta pekar i riktning mot större sektorsövergripande satsningar som inkluderar både forskningen och teknologin samt näringslivsutvecklingen.

För att markera och stärka relationen mellan forskning och innovation har man på EU-nivå inrättat en ny kommissionärspost för forskning och innovation inom den nya EU-kommissionen. Det är därför viktigt att man även på nordisk nivå organiserar samarbetet på detta område på ett adekvat sätt i förhållande till att man ska uppnå de politiskt definierade målen.

Vi saknar även den del som gäller tillgång till kapital, möjligheten till finansiering och verkställande av idéer. Vi har sett det här som ett problem på många sätt. Frågan har även varit uppe i Nordiska rådets Näringsutskott tidigare.

Finanskrisen har fått konsekvenser för nyetablering av företag. Det finns en svårighet att få den ordinaire finansmarknaden att låna ut pengar till nya och redan etablerade företagare. Vi skulle gärna vilja att även detta ingår i programmet, det vill säga möjligheter till riskkapital. Det kunskapccenter för entreprenörskap som ska etableras tycker vi är en naturlig del där man även skulle kunna införa frågan om tillgång till kapital för företagande.

Tidigare har utskottet uttalat att vi måste utveckla en politik som kan stärka det nordiska innovationssamarbetet så att visionen om Norden som ett gränslöst innovationsområde kan realiseras. I ljuset av en finanskris är en fokusering på innovation allt viktigare för att skapa tillväxt och ökad sysselsättning i de nordiska länderna. Det krävs politisk dialog och politiska initiativ för att skapa förutsättningar för företag och forskarmiljöer att utveckla och omsätta innovationer i konkret verksamhet.

Fru president! Bästa delegater!

Jag kommer att ta med er på en resa från Östersjön till Arktis sett ur ett individperspektiv.

Östersjöregionen är en levande region. Det är också en ledande region. Där finns innovation, där finns grön tillväxt. Men för detta har vi betalat ett ganska högt pris.

Vi har ett innanhav som är så nedsmutsat, så kontaminerat, att vi visserligen ännu kan simma i det men om vi inte vidtar radikala åtgärder kommer vi inte att kunna göra det i framtiden. Vi lämnar ett arv till våra barn som inte är värt namnet.

Hur gör jag då kopplingen till Arktis? Jo, Arktis sett ur min värld som en individ. Det är ett orört vackert landskap. Nu ska Arktis nyttjas på ett annat sätt för där finns potential för tillväxt. Det tycker jag är bra, men jag skulle vilja uppmana aktörerna i området att inte göra samma misstag som vi gjorde i Östersjöregionen. Jag skulle vilja att aktörerna i området - det privata näringslivet, myndigheterna, privatpersoner - verkligen arbetar tillsammans så att grön tillväxt blir ledordet inte bara i teorin utan även i praktiken.

Jag skulle också uppmana er att försöka visionera framåt. Vad får det här för effekter om tio år? Vad får det här för effekter om 50 år? De aktiviteter som nu kommer att påbörjas i Arktis kommer att få följdverkningar för hela Norden och även för delar av världen.

Jag tror på grön tillväxt, jag tror på innovation och jag önskar aktörerna i området lycka till.

Kæru ráðsmeðlimir. Það er ánægja mín að kynna fyrir ykkur skýrslu um þróun á norræna vísindasamstarfinu. Vöxtur þekkingarsamfélagsins á þessum tímum hnattvæðingar sem við lifum hefur aukið mikilvægi þess að forgangsraða innan þekkingar- og vísindageirans til lengri tíma. Miklu skiptir líka að unnt sé að umbreyta þekkingu og vísindum yfir í nýjungar, nýsköpun og sjálfbæra þróun og eins og kom fram hjá ræðumanni hér áðan, um stefnuna til næstu ára, þá lítum við svo á að það sé einn af lyklunum að því að Norðurlöndin geti áfram verið í fararbroddi hvað varðar bæði þekkingu og velferð.

Vísindasamstarfið hefur haft mikla þýðingu í norrænu samstarfi og það er mikilvægt að bæði markmiðin og skipulagningin sé sýnileg og henti aðstæðum á hverjum tíma og haldi áfram að þróast. Ráðherranefndin hefur af þeim sökum komið á meira eftirliti með norræna vísindasamstarfinu og ég mun nefna það aðeins ítarlegar hér á eftir.

Á undanförnum 10 árum hefur norræna vísindasamstarfið breyst talsvert og gengið í gegnum talsverða endurnýjun. Einn af grunnþáttunum í þeim breytingum var stofnun norræna vísinda- og nýsköpunarsvæðisins, NORIA, sem er opinn innri markaður, ef svo má að orði komast, fyrir rannsóknir og nýbreytni og nýsköpun ásamt myndun NordForsk og Nordisk InnovationsCenter, eða NICE, og þessar stofnanir eða svæði hafa skipt miklu fyrir þróun vísindasamstarfsins.

Í framhaldi af þeim hefur norræna vísindasamstarfið þróað sinn styrk og komið á fót sterkara samstarfsneti og aukið samvinnu milli lykilstofnana í hverju landi fyrir sig og svo norræna vísindasamfélagsins. Við höfum átt okkar þátt í því að innri markaður fyrir þekkingu á Norðurlöndum og opið vísindasamstarf er að komast á og þetta er fjármagnað sameiginlega, byggist bæði á forgangsröðun heima fyrir, í hverju landi fyrir sig, og svo styrkri stöðu vísindasvæðanna eða fagsviðanna innan hvers lands fyrir sig.

Það sem kalla má vísindafrumkvæði á íslensku — við köllum það Topforsknings-initiativet — um loftslag, orku og umhverfi hefur verið eitt af stærstu samvinnuverkefnum nokkrum sinnum á vegum ráðherranefndarinnar og það hefur haft í för með sér nýjar áskoranir fyrir norræna vísindasamstarfið, bæði hvað varðar skipulag, samhæfingu og svo framkvæmd stórra sameiginlegra vísindaverkefna. Topforsknings-initiativet er á fullu í þessari vinnu og hefur á árunum 2009 og 2010 náð talsverðum árangri í útboðum, úthlutun fjár til verkefna og hefur sett í gang starfsemi í ýmsum verkefnum.

Það sem er kannski áhugaverðast við þetta er að Topforsknings-initiativet, hefur reynst vera aðlaðandi samstarfsvettvangur fyrir leiðandi vísindastarfsemi á Norðurlöndum. Við sjáum framúrskarandi vísindamenn í öllum löndunum leita inn í þetta verkefni og sækja þangað. Þannig hefur Topforsknings-initiativet tekist að skapa og styrkja samvinnu milli vísindastarfsemi og svo auðvitað þekkingariðnaðar á Norðurlöndum og þvert á lönd.

Það má því segja að þær breytingar sem orðið hafa í umhverfi háskóla- og vísindastarfsemi hafi skilað sér inn í norræna vísindasamstarfið og munu áfram hafa afleiðingar fyrir það í framtíðinni. Til að mæta þeim kröfum og breyttum tímum hefur verið ákveðið að hefja umfangsmikið eftirlit með vísindasamstarfinu eins og ég nefndi hér áðan. Ætlunin er að það fari fram árið 2011 og í framhaldi af því eigum við von á því að fram komi tillögur með lagfæringum í tengslum við þá sýn sem við höfum í samstarfinu, í tengslum við árangur og svo framtíðaruppbyggingu.

Norræna ráðherranefndin á þessu sviði, menntun og vísindum, hefur sér til ánægju tekið eftir því að áhugi á vísindum og nýbreytni og áframhaldandi þróun á norræna vísinda- og nýsköpunarsviðinu er ofarlega á dagskrá Norðurlandaráðs og við hlökkum til samræðunnar við ráðið um þróun á þessu sviði sem hefur mjög mikla stefnumarkandi þýðingu fyrir Norðurlönd. Líklega má þetta teljast, alla vega að mínu viti, eitt af mikilvægustu samstarfssviðum okkar því að þarna liggja gríðarlegir möguleikar og þarna getum við mikið lært hvert af öðru.

Norrænu mennta- og vísindaráðherrarnir funda í næstu viku og ég tek fúslega við ábendingum Norðurlandaráðs um skýrsluna og mun líka gera þar grein fyrir þeim ábendingum sem hér komu fram áðan við tillöguna um vísindastefnuna til næstu ára.

Skandinavisk oversættelse:

Kära rådsmedlemmar. Det är en glädje för mig att för er få presentera en rapport om utvecklingen för det nordiska forskningssamarbetet.

Kunskapssamhällets tillväxt i dessa globaliseringens tider som vi upplever har ökat betydelsen av långsiktig prioritering inom kunskaps- och forskningssektorn. Det är också viktigt att det går att omsätta kunskap och forskning i innovationer, nyskapande och hållbar utveckling, och precis som det framgick i talet här innan om strategin för de närmsta åren, så anser vi att det är en av lösningarna för att Norden ska kunna fortsätta att ligga i framkant när det gäller både kunskap och välfärd.

Forskningssamarbetet har haft stor betydelse i det nordiska samarbetet och det är viktigt att både målen och organisationen är synliga och anpassade till varje tillfälle och att de fortsätter att utvecklas. Ministerrådet har därför åstadkommit bättre tillsyn av det nordiska forskningssamarbetet och jag kommer att nämna det lite mer utförligt senare.

De senaste tig åren har det nordiska forskningssamarbetet förändrats mycket och gått igenom stor förnyelse. En av de mest grundläggande förändringarna var bildandet av det nordiska forsknings- och innovationsområdet, NORIA, som är en öppen inre marknad för forskning, innovation och nyskapande, liksom bildandet av NordForsk och Nordisk InnovationsCenter, NICe, och dessa institutioner eller områden har varit av stor betydelse för utvecklingen av forskningssamarbetet.

Därefter har det nordiska forskningssamarbetet utvecklat sin styrka och fått till stånd ett starkare samarbetsnät och ökat samarbetet mellan nyckelinstitutionerna i varje enskilt land och även inom det nordiska forskarsamhället. Vi har bidragit till att en inre marknad för kunskap i Norden och ett öppet forskningssamarbete håller på att bildas. Detta finansieras gemensamt och bygger både på prioriteringar på hemmaplan i varje land och på forsknings- eller fackområdenas starka position i varje enskilt land.

Det så kallade Toppforskningsinitiativet om klimat, energi och miljö har varit ett av ministerrådets största samnordiska projekt någonsin och det har inneburit nya utmaningar för det nordiska forskningssamarbetet, såväl när det gäller organisation och koordination som genomförande av stora gemensamma forskningsprojekt. Toppforskningsinitiativet är i full gång och har under 2009 och 2010 uppnått ansenliga resultat när det gäller utlysningar och beviljande av pengar till projekt och har startat verksamhet i flera projekt. Det kanske intressantaste med detta är att Toppforskningsinitiativet har visat sig vara en attraktiv samarbetsplattform för ledande forskningsverksamhet i Norden. Vi ser att framstående forskare i samtliga länder vill delta och söker sig till projektet. På så sätt har Toppforskningsinitiativet lyckats skapa och förstärka samarbetet inom forskningsverksamheten och kunskapsindustin i Norden.

Man kan därför säga att förändringarna i universitets- och forskningsmiljön har tagit sig in i det nordiska forskningssamarbetet och kommer fortsätta att påverka det i framtiden. För att möta kraven och de nya tiderna har det beslutats att starta en omfattande tillsyn av forskningssamarbetet som jag nämnde tidigare. Planen är att detta ska ske under 2011 och därefter förväntar vi oss att det kommer fram förslag till förbättringar i relation till vår vision i samarbetet, i relation till resultat och framtida uppbyggnad.

Nordiska ministerrådet för utbildning och forskning har med glädje noterat att intresset för forskning och innovation och fortsatt utveckling av det nordiska forsknings- och innovationsområdet står högt på Nordiska rådets program och vi ser fram emot samtalet med rådet om utveckling på det här området som har mycket stor strategisk betydelse för Norden. Detta kan så vitt jag vet räknas som ett av våra viktigaste samarbetsområden eftersom det har har enorm potential och ger oss möjlighet att lära av varandra.

De nordiska utbildnings- och forskningsministrarna har möte nästa vecka och jag tar gärna emot Nordiska rådets anmärkningar på rapporten och kommer också att redogöra för de anmärkningar som framkom tidigare vid förslaget om forskningsstrategin för de närmsta åren.

Jeg vil takke ministeren for en veldig grundig redegjørelse for forskningssamarbeidet i Norden, men på vegne av Næringsutskottet vil jeg gå inn på en del av de tingene som blir tatt opp, gå litt mer i dybden.

Næringsutskottet og Kultur- og utdanningsutskottet har tidligere bedt om en vurdering av NORIA, som består av NordForsk og Nordisk Innovationscenter. Disse organisasjonene er relativt unge. Derfor er det for tidlig å foreta en evaluering av resultatene. Men det er fortsatt en del ting en kan vurdere for å sikre seg at prosessen med videreutvikling av NORIA og de underliggende institusjonene blir optimal.

Det er en del ting vi kan vurdere underveis når vi satser på forskning. Det er for eksempel om de programmene som blir utlyst, har stor søkning, det er publiseringsraten, og det er interessen for forskningsprogrammene blant ulike aktører, for eksempel i næringslivet. Derfor har Næringsutskottet ønsket en tett dialog med de forskjellige aktørene, for å diskutere hvordan vi kan støtte og videreutvikle samarbeidet innenfor forskning på det nordiske området.

Ministerrådet har lagt fram en foreløpig orientering til denne sesjonen, men samtidig har de sagt at vi skal få en grundigere orientering om det nordiske forskningssamarbeidet i 2011 og en større rapport i 2012. Og det er jo den rapporten som er svaret på den forespørselen som Næringsutskottet la fram tidligere i år.

Toppforskningsinitiativet innenfor klima, energi og miljø er en sentral satsing i NordForsk. Toppforskningsinitiativet har gjennomført utlysninger både i 2009 og i 2010, så man er godt i gang med aktiviteten innenfor Toppforskningsinitiativet. Det som er positivt, er at det er stor interesse for de utlysningene som har blitt gjort. Men det som er enda mer positivt når det gjelder den prosessen og de ønskene som Næringsutskottet har vært opptatt av, er å se sammensetningen av forskerne innenfor Toppforskningsinitiativet. Det vi ser der, er at innenfor de programmene og de prosjektene som har kommet i gang, har vi omtrent like mange forskere fra universiteter, fra instituttsektoren og fra næringslivet. Det er en veldig positiv måte å drive forskning på. Ved at vi har den bredden i type forskere, får forskningen relevans, slik at vi underveis kan få tilbakemelding fra ulike aktører og ulike potensielle brukere av forskningen. Og ikke minst sikrer vi oss, ved at næringslivet er med underveis, at de resultatene som kommer fram, raskt blir tatt i bruk innenfor samfunnsliv og næringsliv. Så vi er veldig glad for den foreløpige tilbakemeldingen vi har fått, om hva som har skjedd med Toppforskningsinitiativet.

Næringsutskottet er også interessert i det som skjer innenfor innovasjon, og er veldig glad for at ministeren nå la stor vekt på at vi skal satse på samarbeid innenfor innovasjon i Norden. Vi i Næringsutskottet er overbevist om at de ulike landene i det nordiske samarbeidet har store muligheter til å lære av hverandre innenfor innovasjon og entreprenørskap. Og vi ser at det nordiske samarbeidet innenfor Nordisk Innovationscenter, innenfor NordForsk og innenfor den nye institusjonen som nå blir etablert, har en stor mulighet til - gjennom å utveksle erfaringer - å være en katalysator for et innovativt og grønt Norden.

Vi ser veldig positivt på den utviklingen som skjer, men ser med stor forventning fram til en grundigere tilbakemelding fra ministerrådet, slik vi har bedt om, som kommer delvis neste år, og grundig i 2012.

Tak, fru præsident, kære kolleger.

Nordisk Råds Kultur- og Uddannelsesudvalg har gennem noget tid arbejdet med kreativitet, innovation og entreprenørskab, og på baggrund af det researcharbejde - vi har udført studiebesøg, vi har gennemført diskussioner - er vi er i udvalget fremkommet med dette udvalgsforslag. Vi mener, det er et helt grundlæggende faktum, at konkurrenceevnen i de nordiske lande afhænger af vores formåen, når det gælder innovation, når det gælder kreativitet, og når det gælder entreprenørskab. Vi ved alle, at vi dårligt - for at sige slet ikke - kan konkurrere med omverdenen på løn eller arbejdstid, og derfor er det helt nødvendigt, at vi udnytter og udvikler andre kompetencer, vi har i Norden, for at styrke vores position i en globaliseret verden.

Samme indstilling har Ungdommens Nordiske Råd, og de har også haft en diskussion om dette på deres session, og de anbefaler også i en rekommandation fra sessionen, at der skal satses på entreprenørskab i uddannelserne. De ser direkte en satsning på dette område som en af løsningerne i forhold til at bekæmpe den alt for store ungdomsledighed, vi har over hele Norden. De foreslår blandt andet, at man skal kunne tage fag på grundskolestadiet i entreprenørskab og som led i denne undervisning også få hjælp til at udvikle projekter, bære projekter videre til lokale virksomheder og eventuelt få mulighed for selv at oprette virksomheder som led i undervisningen. Jeg synes, det er et meget spændende forslag. Vi er i Kultur- og Uddannelsesudvalget glade for, at også Ungdommens Nordiske Råd finder, at det her er en vigtig problemstilling, som bør fremmes.

På baggrund af de her overvejelser og med udgangspunkt i anbefalingerne fra blandt andre Ungdommens Nordiske Råd rekommanderer udvalget, at Nordisk Råd anbefaler Nordisk Ministerråd at styrke fagligheden og fagplanerne for entreprenørskab på de almene læreruddannelser på tværs af Norden, at øge mulighederne for og udbuddet af kurser og videreudddannelse i entreprenørskab rettet mod skoleledere og rettet mod undervisere og lærere og eventuelt også at oprette en nordisk masteruddannelse i entreprenørskab og innovation. Udvalget rekommanderer også, at vi på tværs af de nordiske lande øger erfaringsudveksling, best practices og videndeling inden for et tværsektorielt samarbejde mellem skoler, læreruddannelser og lokalt næringsliv på det nordiske niveau til gavn for de aktører og de netværk, som har en mlighed for at styrke dette område, at vi udvikler og udbreder modeller for partnerskaber og samarbejder på tværs af det lokale næringsliv i de nordiske lande, på tværs af uddannelserne og på tværs af vores arbejdsmarkeder, og endelig, at Nordisk Ministerråd også understøtter, at der kan gennemføres en række nordiske pilotprojekter, hvor skoler og næringsliv på tværs af landene opbygger best practice-metoder og -erfaringer. Og på den baggrund skal jeg anmode sessionen om at godkende udvalgsforslaget.

Det har i lengre tid pågått et arbeid i Kultur- og utdanningsutvalget når det gjelder kompetansen til våre unge i arbeidslivet. Som Mogens Jensen sa i det forrige innlegget, er det et stort problem med arbeidsløshet blant unge i flere av de nordiske land, og det bekymrer utvalget at vi ser at det er stort frafall i videregående utdanning.

I mange av de nordiske land er det altså 20 prosent frafall, og det gjør at veldig mange av våre unge ikke får den kompetansen som arbeidslivet etterspør. Det kan medføre at mange av dem aldri vil kunne komme inn i inntektsskapende arbeid.

Komiteen har på utvalgsmøtet i København gjennomført et større seminar om dette temaet, og vi har fått betydelige innspill til hva som kan gjøres. I vårt forslag kommer vi med følgende anbefalinger til Nordisk Ministerråd, at man skal: Utvikle partnerskapsmodeller til jobbskapelse ved å etablere samarbeid mellom kommuner, næringsliv og utdannelser utvikle modeller for ikke-formell læring "on the job training", og ikke minst utvikle gode systemer for måling av realkompetanse, slik at de som er skolelei, og som ikke ønsker å gå på skolen, men som har realkompetanse, kan få anerkjent denne. Vi ber også om at man skal se nærmere på unges mobilitet innenfor læresystemene arbeide for å unngå flaskehalsproblemer, og sikre høy kvalitet på veiledning, rådgivning og praksisplasser for unge

Endelig foreslår vi at man skal fremme forskning og vitenskap innenfor dette feltet som kan bidra til å belyse og dokumentere både økonomiske, individuelle og samfunnsmessige fordeler og resultater, som kan oppnås ved å anerkjenne realkompetansevurderinger. Derfor anbefaler vi at man utarbeider en katalog over best practices, oppbygger et aktørnettverk og plattform for videre behandling, og arrangerer seminarer for utdannelsesaktører, arbeidsmarkedets parter og kommuner og andre, og, som jeg har sagt, fremmer og kartlegger forskning innenfor feltet. Mye av suksessen her vil også avgjøre mye av Nordens framtid og våre økonomiers framtid. Da er vi nødt til å ha produksjon av kompetent arbeidsstokk til et stadig mer spesialisert og høykompetent arbeidsliv.

Jeg skal bare på Den Socialdemokratiske Gruppes vegne stærkt bakke op om det her udvalgsforslag. Det er vigtigt, at de nordiske uddannelsesministre bliver opmærksomme på at få udarbejdet en strategi for, hvordan unge uden en afsluttende uddannelse kan få fod på arbejdsmarkedet. Som det også blev sagt af Hans Frode Kielland Asmyhr, er ungdomsarbejdsløsheden i de nordiske lande jo markant højere, end arbejdsløsheden er for arbejdsstyrken generelt. Samtidig er næsten en fjerdedel af de 15-årige i Norden i den situation, at de har ringe læsefærdigheder, ligesom et stort antal unge også forlader skolen uden at færdiggøre deres uddannelse. Det er vi nødt til at gøre noget ved.

Det kan ikke være rigtigt, at man fra regeringernes side bliver ved med at vende det blinde øje til den her store gruppe af unge, som i dag enten står uden job eller uden formelt eksamensbevis, altså med ringe udsigt til at få ordentligt fodfæste på arbejdsmarkedet. Derfor handler det her om at sende et klart signal til regeringerne og til erhvervslivet og uddannelsessystemerne om at lukke op for den store gruppe af unge, som ikke har en afsluttet uddannelse.

Det er nødvendigt, at der vises handlekraft. Vi vil have regeringerne i alle de fem nordiske lande til at lave en strategi for, hvordan vi udnytter og også anerkender kompetencerne hos de tusinder af unge, der aldrig har fået en formel uddannelse. Vi kan jo for eksempel starte med, at uddannelserne og erhvervslivet selv begynder at arbejde bedre sammen i forhold til både uddannelse og aftag af unge.

Vi mener, det er nødvendigt, at der laves en samlet nordisk strategi for ikke-formel uddannelse, hvor der gennemføres det, vi kan kalde realkompetencevurderinger af unge, som kunne supplere den formelle uddannelse og forbedre integreringen i de etablerede uddanelsessystemer. I sidste ende skal det være med til at støtte og bidrage til strategien om livslang læring i Norden, som er utrolig vigtig at satse på.

Vi vil gerne have ministrene til at udarbejde et katalog over best practices i de nordiske lande, hvor man går ind og opbygger aktive aktørnetværk og får en platform for videndeling på tværs af Norden.

Endelig peger vi også på behovet for at få landenes uddannelsesaktører og arbejdsmarkedets parter og kommunerne til at arbejde langt bedre sammen om den her vigtige udfordring, som jeg tror hele sessionen er enig i at vi har et fællesnordisk ansvar for at løse. Tak.

I år har vi i Velferdsutvalget hatt som hovedtema: Hvordan kan vi skape bedre livskvalitet for eldre? Det har vært et kjempespennende tema. Den nordiske velferdsmodellen er en suksess. Bedre levekår, bedre livsstil og bedre behandlingsmuligheter gjør at levealderen øker i Norden. De som lever lengst, lever også lengere enn tidligere. Levealderen har gått opp med rundt  to prosent hvert år de siste tiår. Mennesker over 80 år er den hurtigst voksende gruppen i Norden og er nå fire ganger større enn i 1950. Hvis utviklingen blir slik videre de neste år, som det ser ut til, kan man forvente, fordi kvinner lever litt lenger enn menn, at 50 prosent av jentene som blir født i år, blir 100 år - det er en ganske høy alder. Forskning tyder heldigvis på at det, i takt med levetidsforlengelsen, også skjer en forlengelse av antall gode år. Det betyr at flere eldre har en god helse og kan klare seg lenger uten alvorlig sykdom eller vesentlig tap av funksjonsevne, og det er jo meget positivt.

I perioden fra 2010 til 2060 vil antallet eldre øke raskere enn den yrkesaktive befolkningen. Det er en ny og utfordrende situasjon i de nordiske land. I framtiden skal færre hender forsørge flere i Norden. Det krever nytenkning og bedre utnyttelse av ressursene.

Velferdsutvalget vil møte denne utfordringen, og har arbeidet fram utvalgsforslaget om hvordan vi sammen kan skape god livskvalitet for eldre i Norden. Vi har mange forslag og tiltak som jeg ikke rekker å gå inn på her, men jeg skal ta opp noen av de viktigste nå.

Målet med eldrepolitikken er best mulig livskvalitet for eldre i Norden, men vi har for lite kunnskap om eldre som en differensiert gruppe i våre nordiske samfunn. Forskningen er derfor meget viktig for å sikre at eldre får best kvalitet på eldreomsorgen. Vi må satse på en kunnskapsbasert tilnærming på tvers av profesjoner for å skape en best mulig tiltakskjede rundt den enkelte og dens pårørende. Vi har mye å lære av hverandres erfaringer i Norden ved å utveksle best practice.

Velferdsutvalget har merket seg at Danmark har gjennomført en systematisk besøksordning én gang i året etter fylte 75 år. Dette gjøres nettopp med tanke på eventuell tidlig intervensjon og i et forebyggende perspektiv. Velferdsutvalget foreslår at det etableres en tilsvarende ordning i alle nordiske land etter denne danske modellen for å kartlegge eventuelle behov etter fylte 75 samt informere om kommunens tjenester.

Sverige er det landet i Norden som har lyktes best i å opprettholde funksjonsnivået i gruppen eldre. Velferdsutvalget mener at det vil være av stor nordisk nytteverdi å gjøre sammenlignende studier i de nordiske land for å finne ut hva Sverige gjør, som andre nordiske land ikke gjør. Desto flere eldre som kan klare mye av eldreomsorgen i det daglige, jo mindre øker behovet for omsorgstjenester. Samtidig er det viktig at vi hele tiden forsikrer oss om at det vi bevilger penger til, har dokumentert effekt og er etter målsettingen. Vi trenger altså forskning til å finne de beste løsningene på eldreområdet, og å bruke forskning til å forsikre oss om at vi bruker pengene på den beste måten til dem som trenger det mest.

Boligen er en ramme for de eldre i deres hverdag. Velferdsutvalget har lagt vekt på at det må tilrettelegges boliger etter individuelle behov og funksjonsnivåer. Tilretteleggelse av boligen, sammen med bruk av tekniske hjelpemidler og hjemmehjelp, kan sikre at den eldre kan bo hjemme så lenge som mulig. Det ser ut til at det kan forebygge økte kostnader både i spesialisthelsetjenesten og i den kommunale helse- og omsorgstjenesten.

Hvis eldre skal kunne bo hjemme så lenge som mulig, er det også viktig med tilpasset daghjemstilbud. Det gir stimulans til den eldre og samtidig sikkerhet og avlastning i omsorgsoppgavene for eventuelle pårørende.

Pårørendes rolle kan være meget krevende når hjelpebehovet er stort, f.eks. ved demens. Velferdsutvalget ønsker å se på muligheten for å lovfeste en plikt for kommunene til å støtte pårørende som har et stort omsorgsansvar.

Vi har flere tiltak, men jeg anbefaler sterkt på vegne av Velferdsutvalget at Nordisk Råd godkjenner våre forslag.

Præsident, jeg vil starte med at sige tak til arbejdsgruppen i Velfærdsudvalget, som har produceret det her forslag. Der er især to ting, jeg vil nævne. Siv nævnte det her med et besøg til ældre - et årligt besøg, efter at de er fyldt 75 år. Jeg ved, at Siv har fremlagt et forslag i Altinget, som bliver behandlet i øjeblikket, og jeg tillod mig at fremlægge et sådant forslag i det færøske Lagting for et halvt år siden. Det fik simpelthen en så god og positiv modtagelse, at det druknede i positivitet. Alle syntes, at det var fantastisk, men o.k., det kom fra et oppositionsparti, så det druknede i positivitet.

Det sidste, som jeg tænkte på lige at nævne, er, at man foreslår at arrangere et etisk seminar i nordisk regi med tematikken: Hvad er et menneske værd? Skal det være muligt at sætte en økonomisk grænse for livsnødvendig behandling? Hvornår skal denne grænse sættes, og hvem skal sætte den og så videre? Den konference ser jeg frem til med spænding. Jeg ved ikke, om netop det her diskuteres i de andre nordiske lande. Vi gør det kun sporadisk på Færøerne, men jeg mener, at det er nødvendigt, at vi får snakket om og afklaret og lovfæstet rettigheder til behandling og til en anstændig afslutning på livet for vores ældre - men ikke bare til behandling ved livets afslutning og ved sygdom, men også ved livets start, og her tænker jeg på fostret, det ufødte barn.

Præsident, spørgsmålet, udfordringerne og pligten til at skabe god livskvalitet for vores ældre kommer ikke af sig selv tværtimod. Især i disse tider, hvor krisen har ramt vores lande, er udfordringen specielt stor. På Færøerne har vi for eksempel i de sidste to år, hvor krisen har banket på døren, oplevet, at man fra politisk side desværre gang på gang er gået ind på ældreområdet for at finde besparelser til at pynte på statsbudgettet. Derfor er det nødvendigt, at vi får nedfældet rettigheder til de ældre, altså får dem lovfæstet, så vi kan beskytte de ældre og deres behov især mod os politikere, når vi glemmer vores pligt til at sikre deres selvsagte rettigheder - rettigheder som dem, som har grundlagt og oparbejdet vores velfærdssamfund, til enhver tid har fortjent og bør have.

Arvoisa puhemies!

Tällä hetkellä Suomessa keskustellaan paljon vanhustenhuollosta ja sen laadusta ja toimivuudesta. Meillä on jo voimassaolevat vanhustenhoidon laatusuositukset, joita viimeksi uudistettiin vuonna 2008. On kuitenkin huomattu, että ne eivät toimi, joten nyt tarkoitus on, että meille tulee voimaan myöskin vanhuspalvelulaki, jota tullaan tekemään yhdessä terveydenhuolto- ja sosiaalitoimen lakiuudistuksen kanssa. Lisäksi meillä on olemassa lakisääteinen palvelutarveselvitys, joka tehdään kaikille 75 vuotta täyttäneille, ja lisäksi vielä ennalta ehkäisevät kotikäynnit, joita tehdään niille 65 vuotta täyttäneille, jotka eivät ole olleet julkisen terveydenhuollon palvelujen piirissä.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande!

I Finland diskuterar vi för tillfället livligt om äldreomsorgen och dess kvalitet och funktioner. Vi har redan rekommendationer kring kvaliteten inom äldreomsorg som senast reviderades år 2008. Det har dock uppdagats att de inte fungerar. Därför har man nu för avsikt att även vi skall få en lag om äldreservice som stiftas i samband med lagreformen inom hälsovårds- och socialförvaltningen. Ytterligare har vi en lagstadgad utredning av servicebehov som utförs för alla som fyllt 75 år och dessutom förebyggande hembesök hos 65 år fyllda personer som inte tagit del av tjänsterna inom den offentliga hälsovården.

Det er mange områder innenfor helse hvor et tettere nordisk samarbeid vil ha stor betydning, ikke minst når det gjelder sjeldne sykdommer.

Under Velferdsutvalgets besøk på Ullevål sykehus i Oslo fikk vi høre om utfordringer som møter både helsepersonell og dem som lider av sjeldne sykdommer. I land som de nordiske, med få innbyggere, finnes det ikke nok erfaringsmateriale, noe som fører til feildiagnostiseringer og et mangelfullt behandlingstilbud.

Sjeldne diagnoser er en medisinsk tilstand som i Norge får en definisjon når sykdommen er medfødt og det er færre enn 100 kjente tilfeller per en million innbyggere i landet. I Norge tilsvarer det færre enn 500 tilfeller, og på Island er det færre enn 35. Definisjonen av hva som skal regnes under kategorien sjelden sykdom, er ulik i Norge og andre land, noe som bør vurderes om er hensiktsmessig. Her bør man kunne enes om de samme definisjonene. Mange mener også at sykdommer som ikke er medfødt, bør regnes med.

Ny medisinsk kunnskap har ført til at stadig flere diagnoser oppdages og defineres, og flere av diagnosene types i flere undergrupper. I tillegg ser vi tilgrensende tilstander med sykdomsbilder som ligner diagnoser som vi har et tilbud til. I den forbindelse var jeg i kontakt med Revmatikerforbundet i Norge. De kunne fortelle at innenfor revmatiske lidelser er det over 200 sykdommer, og mange av dem er små og sjeldne lidelser som de har for lite kompetanse og dårlig tilbud til. De ønsker en handlingsplan som det her er snakk om, hjertelig velkommen.

For å kunne kjenne igjen problemstillinger som gjentar seg ved ulike diagnoser, er det vesentlig at det finnes en mulighet til å se på mange med samme diagnose, og et utstrakt samarbeid mellom de nordiske landene vil ha stor positiv betydning.

Velferdsutvalget vil at pasienter med sjeldne sykdommer skal oppnå et behandlingstilbud som er likeverdig med det andre med mer kjente lidelser får. Jeg vil påpeke at det ofte vil kreves både spesielle og generelle tiltak for å oppnå dette. De nordiske landene har etablert forskjellige former for kompetansesentre, men informasjonen som finnes, er ofte spredt og lite tilgjengelig, og dette kan medføre at tilbudet til den enkelte kan bli tilfeldig og mangelfullt. Personer med sjeldne diagnoser og deres familie kan lett føle seg overlatt til seg selv med en fragmentert tilnærming til problemstillingen.

Det vil være nødvendig i langt større grad å prioritere støtte til de ulike fagmiljøene som jobber med mennesker med sjeldne diagnoser. Mangel på kunnskap kan føre til usikkerhet hos så vel pasient og pårørende som hos hjelpepersonell. Det er komplekst å skulle koordinere sin egen omsorg og informere om sin egen sykdom og behandling eller behandlingsvalg. Noen av de sjeldne sykdommene er også så alvorlige at pasienten trenger mange omsorgs- og pleietiltak, og mange ganger klarer de ikke å ivareta seg selv eller stille krav til behandling for sykdommen.

Velferdsutvalget ser på bakgrunn av de entydige anbefalingene og bekymringene nytten av å utvikle en nordisk handlingsplan. Ny kunnskap fra andre land og fagmiljøer, et tett samarbeid mellom nettverk og fagmiljøer og eksperter, god informasjonsstrøm og god tilgang på data vil være viktig. En holdbar finansierings- og samarbeidsstruktur på forskjellige nivåer i helsetjenestene vil bidra til å heve kvaliteteten og kunnskapen på et viktig område hvor man mange ganger i dag ikke klarer å imøtekomme pasientenes rettigheter. Det er gjort en del i Norden, men mer kan gjøres innenfor dette viktige området.

EUs anbefalinger av 2009, C15102, peker på mange av de samme innsatsområdene som Velferdsutvalget har nevnt i sitt utvalgsforslag. Vi har alt å vinne på et tettere nordisk samarbeid innenfor feltet. Samtidig vil det bety økte utfordringer rundt pasientbevegelighet, tekniske og lovmessige forbedringer av medisinsk informasjon om pasienter med sjeldne diagnoser og ikke minst motarbeide grensehinder innenfor helse- og sosialfeltet mellom våre nordiske land.

Velferdsutvalget har tro på at de nordiske helse- og soialministrene vil gripe fatt i denne saken og jobbe videre med den. På bakgrunn av dette anbefaler Velferdsutvalget at Nordisk Råd godkjenner utvalgsforslaget.

Præsident! Det er et utrolig godt og vigtigt forslag. På Færøerne har vi, som måske ingen andre steder, oplevet på vores egen krop, hvor hårdt sådan en sjælden diagnose kan slå. Midt i 1990erne var der en tysk børnelæge, som startede en undersøgelse af, hvorfor nogle børn på Færøerne var døde, uden at der var fundet en diagnose. Hun fandt frem til, at det skyldtes en sygdom, som var kendt fra Japan. Én ud af 50.000 i Japan har den sygdom, og vi er jo kun 50.000 mennesker. Én ud af 60.000 i Australien har den sygdom. Hun fandt ud af, at det var den samme sygdom, og efterhånden har man fundet ud af, at den nok kom til Færøerne, da vi kun var 6.000-7.000 mennesker. Og den er genetisk, så det er nemt at få den spredt til hele befolkningen.

Til dato har man fundet ud af, man har undersøgt 60 pct. af den færøske befolkning, at ud af de 60 procent er 120 syge, og de er rigtig syge. Det er sådan, at når man konstaterer det, uanset hvor i verden patienten er, bliver vedkommende akut indlagt, for han kan dø her og nu. Man fandt nemlig ud af, at der ud over en barneversion af sygdommen, også er en voksenversion, og den er farlig; den kan få hjertet til at stoppe, hvornår det skal være. Så man aner ikke, hvor mange færinger der op igennem årene er døde af en sygdom, som man ikke vidste eksisterede. Men den eksisterede; man kendte den i Japan, man kendte den i Australien. Og den er nem at behandle med nogle tabletter. Patienterne tager tabletter hver dag, og så er de fuldstændig lige så trygge som os andre. Den kaldes CTD, Carnitine Transporter Deficiency.

Det viser, hvor vigtigt det er, at man får hjælp til det her. Vi vidste det ikke. Det var tilfældigvis en tysk børnelæge, som havde hørt om det, og som kunne hjælpe os med den her sjældne sygdom, som har dræbt så mange færinger.

Så tak for det her forslag. Vi får brug for støtte til at finde ikke bare den her sygdom, men mange andre, som er sjældne, men er livsfarlige.

Velferdsutvalget mener at det er viktig at det etableres et felles nordisk elektronisk register for leger, tannleger, sykepleiere og annet autorisert helsepersonell i Norden og selvstyreområdene. Forslaget er møtt med stor interesse, og det har vært mange positive tilbakemeldinger.

Bakgrunnen for forslaget er at det beklageligvis har vært noen svært uheldige episoder i Norden, med blant annet leger som har stått bak alvorlige tilfeller av feilbehandlinger, og som har fått advarsler fra helsemyndighetene i det respektive landet, eller som har fått tilbakekalt sin autorisasjon. Noen har flyttet over landegrensene i Norden og fortsatt sin virksomhet, noe som har ført til rapporter om feilbehandlinger også i andre nordiske land.

Et godt, eller skal vi si et forferdelig, eksempel er følgende: For en tid tilbake ble en dansk lege meldt til Norsk pasientskadeerstatning 42 ganger for å begått feilbehandling av pasienter i Norge. 29 av disse endte med at det ble utbetalt erstatning på over ti millioner NOK for feilbehandling. Etter at legen mistet retten til å praktisere som ortoped i Norge, ble vedkommende ansatt på sykehus i Sverige, men til tross for advarsler fra Norge ble verken CV eller referanser sjekket. Dette er ett eksempel av mange.

Det finnes altså en god grunn for at vårt forslag bør vedtas, slik at man får et register der det må være obligatorisk å sjekke når man ansetter helsearbeidere fra våre naboland. På den måten kan vi sikre oss mot flere sånne episoder. Rapporteringen som i dag finnes mellom helsemyndighetene og Norden og selvstyreområdene, fungerer ikke tilfredsstillende. Som pasienter forventer vi å møte et velkvalifisert helsepersonell når vi søker behandling. Sikkerhet for pasienter er grunnleggende prinisipper for lover og regler for helsepersonell og den behandlingen de gir. I Norden har vi et omfattende lovverk som regulerer hvem som er kvalifisert til de ulike helseprofesjoner og regelverk for virksomheten de skal bedrive. Det er et alvorlig smutthull i informasjonen mellom landene når helsepersonell som enten ikke er tilstrekkelig kvalifisert, eller som har problemer på annen måte, kan påføre alvorlig skade på pasienter ved feilbehandling og deretter flytte til andre nordiske land eller selvstyreområder og fortsette med å sette liv og helse på spill. Det er det velferdsutvalget ønsker å sette en stopper for.

Det har imidlertid skjedd en positiv utvikling. I juni i år møttes de nordiske helseministrene og vedtok at før året var omme, skulle det være økt tilgang til utveksling av informasjon om tidligere yrkesutøvelse når nordiske statsborgere søker om autorisasjon som lege i andre land. Velferdsutvalget mener at dette ikke er å gå langt nok. Derfor ønsker vi å gå lenger, til et felles elektronisk register som må være enkelt å bruke. Velferdsutvalget vil understreke at det kun er alvorlige anmerkninger som skal inn i et slikt register. Det gjøres mindre alvorlige feil hver eneste dag i pasientbehandlingen, og det er viktig for pasientsikkerheten at feil og mangler rapporteres, slik at den enkelte utøver og virksomheter kan lære av det. Det er ikke denne type feil vi ønsker å dele over landegrensene. Det er alvorlige feilbehandlinger som skal rapporteres. Disse må være tilgjengelige for de rette instansene, og de må få tilgang til opplysningene.

Et nordiske elektronisk register for helsepersonell vil møte på flere utfordringer, som for eksempel personvern, pasientsikkerhet og ulike lovverk i de nordiske land. Velferdsutvalget legger derfor ekstra vekt på at dette elektroniske registeret må utarbeides og utformes i samarbeid med berørte grupper og aktuelle aktører på områder som er relevante for problemstillingen. Med et nordisk elektronisk register for autorisert helsepersonell i Norden og selvstyreområdene vil velferdsutvalget være med på å garantere nordboerne den pasientsikkerheten som alle nordboere, uansett geografisk tilhørighet, skal ha en selvfølgelig rett til, og derved kjenne en absolutt trygghet for rett behandling gjennom vårt helsesystem. Det er å ta pasientsikkerheten på alvor. Dette dreier seg faktisk om liv og helse for våre innbyggere.

På bakgrunn av dette anbefaler velferdsutvalget at Nordisk Råd godkjenner utvalgsforslaget A 1506/velferd.

Ärade president,

Välfärdsutskottets initiativ, gällande ett Nordiskt innovationscenter för folkhälsa, avser att all expertis, forskning och innovation samt näringslivet bör samlas på ett ställe för att tillsammans behandla likartade problem, möjligheter och kostnadsstrukturer inom folkhälsa och det sociala området i de nordiska samhällena. Dessa är till exempel åldersstruktur, folk- och livsstilssjukdomar som ger upphov till de största kostnaderna. Den samhällsekonomiska hållbarheten förutsätter samarbete mellan företagsvärlden och offentlig sektorn och forskningen.

För det första blir det ingen innovativ företagsamhet, inga synergier mellan de gemensamma nordiska systemen, ny teknik och internationell synlighet inom området folkhälsa, om finansieringen av folkhälsoforskning, teknisk utveckling och innovationsprojekt splittras för mycket.

För det andra har Göteborg redan etablerat sig som sätet för den Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap. De har redan strukturerna och traditionerna på plats. Enligt tidigare beslut ska det inte heller inrättas någon ny separat institution, utan verksamheterna kommer i stället att koncentreras.

För det tredje bör samarbetet mellan näringslivet, högskoleforskningen och det allmänna intensifieras för att innovationer ska kunna omsättas i industriella produkter eller tjänster, också för export.

Ett Nordiskt innovationscenter för folkhälsa kan således bidra till att lösa gemensamma problem, ta fram strategier och knyta samman nätverk för att göra omvandlingen till produkter effektivare och förankra ny praxis inom området hälsa och sociala tjänster.

Centret kan till exempel stå under Nordiska ministerrådet och finansieras delvis av näringslivet, regionala aktörer och organisationer.

Ärade president,

Summa summarun, behövs det en likadan satsning inom området folkhälsa som de nordiska ministrarna har gjort med anledning av det första toppforskningsinitiativet inom klimat, energi och miljö.

Området kommer att ha mycket stor efterfrågan och utvecklingspotential i framtiden. För att bedöma vilken nytta och vilka möjligheter en sådan storsatsning kan ha, behövs det en utredning om vilken roll initiativet kan komma att spela för forskningssamarbetet, arbetsmarknaden, Nordens synlighet i ett globalt sammanhang, utvecklingen av Norden som varumärket och synergifördelarna för olika branscher. Om projektet väcker intresse, måste det också avsättas adekvata resurser för att det ska ge resultat.

Ärade president,

Utifrån allt detta föreslår Välfärdsutskottet att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet:

1. att det utreder om det är möjligt att inrätta ett Nordiskt innovationscenter för folkhälsa i anknytning till Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg och
2. att det bedömer vilka möjligheter det finns till ett Toppforskningsinitiativ II ett nordiskt storprojekt för hälsa, välfärd och sociala frågor enligt samma modell som toppforskningsinitiativet   inom klimat, energi och miljöfrågor.

Etter finanskrisen har det blitt ny fart i diskusjonen om skattlegging av finansielle transaksjoner. En oppløst finansøkonomi skapte en dramatisk krise, og mange sliter fremdeles med alvorlige ettervirkninger etter krisen. Folk ser det urimelige i at det er skattebetalerne og ikke finanssektoren som må betale for de problemene som finanskrisen skapte. Sentrale politikere fra alle deler av det politiske spekter har nå engasjert seg i arbeidet for å få en internasjonal tilnærming til avgift på finansielle transaksjoner. Den konservative Merkel fra Tyskland er en av forkjemperne for den type aktivitet.

FN har lenge arbeidet med dette spørsmålet. Nå har også EU engasjert seg sterkt på dette området. I juni i år bestemte Europarådet at EU skal arbeide med en internasjonal tilnærming til avgifter på finansielle transaksjoner. EU-kommisjonen vil ta opp spørsmålet om globale skatter på finansielle transaksjoner på G20-møtet i Seoul senere i år. Næringsutskottet sier at Norden skal ha en stemme som gjør seg gjeldende i denne diskusjonen. Derfor foreslår utskottet at de nordiske landene i fellesskap skal arbeide for å innføre avgift på finansielle transaksjoner på internasjonalt plan. Det som er utfordringen, det som er viktig og som Næringsutskottet er opptatt av, er at når den diskusjonen går internasjonalt, kan ikke Nordisk råd stille seg utenfor. Da bør Nordisk råd være offensiv i diskusjonen.

Forslaget som er lagt fram fra utskottet, er åpent og spesifiserer ikke hvordan slike avgifter skal utformes i detalj. Poenget er at Norden skal ha en felles stemme. Poenget er at Norden skal være med i diskusjonen. Når det foregår viktige prosesser i EU, har vi tidligere sagt at det er viktig at Norden har en felles stemme i prosesser som går i EU og i internasjonale fora. Her har nettopp Næringsutskottet sagt at vi skal ha en stemme i diskusjonen som hele det brede politiske spekter i resten av verden, diskuterer.

Forslaget fra utskottet er forskjellig fra det opprinnelige medlemsforslaget. På møtet i Malmø i september kom utskottet fram til en konsensus. Da det opprinnelige forslaget var mye mer detaljert, gikk vi som hadde lagt fram forslaget, tilbake på noen av de konkrete formuleringene, slik at vi skulle få konsensus i Næringsutskottet. Og det fikk vi. Vi fikk enstemmighet i utskottet i Malmø. Under behandlingen i utskottet ble det også enighet om å legge til en oppfordring om at de nordiske landene skal jobbe aktivt, slik at man kan være forberedt på en eventuell ny krise.

Når rådet har møte på Island, er det en spesiell god grunn til at vi skal ta opp denne saken. Og det ville være et ekstra håndslag til Island om vi kunne komme ut herfra med en kraftig stemme som sier at finanstransaksjoner må vi styre, ikke la oss styre av.

Præsident. Jeg støtter selvsagt fuldt ud Alf Egil Holmelids udlægning af denne sag. Jeg tror, det er vigtigt at fastslå, at dette selvsagt ikke er noget, som de enkelte nordiske lande skal indføre hos sig selv, men at de skal arbejde sammen for at få det indført på europæisk og globalt plan. Det er jo også helt rigtigt, som Alf Egil Holmelid siger, at dette jo ikke er et spørgsmål, som kun findes på venstrefløjen eller visse dele af det politiske spektrum. Jeg tror ikke, jeg husker forkert, når jeg siger, at Mitterand rejste det på et møde i København i 1995, og siden har så både Merkel og Sarkozy jo taget det op.

Så jeg er helt enig: Det vil være et stærkt signal fra Nordisk Råd om, at vi fokuserer på dette, som kunne være en lille brik i arbejdet på at forhindre fremtidige finanskriser.

Fru president!

Med samma cykliska säkerhet som att julafton äger rum i december och att Nordiska rådets session sker vecka 44 vet vi att lågkonjunktur följer efter högkonjunktur. Norden, Europa och världen återhämtar sig efter en historiskt djup lågkonjunktur. Vi gick in i lågkonjunkturen samtidigt men har återhämtat oss olika. Olika länder tar sig olika snabbt ur densamma.

Medlemsförslaget från Den vänstersocialistiska gröna gruppen har med anledning av denna djupa lågkonjunktur lagt fram ett medlemsförslag och har identifierat flera problem. Bland annat har man sett att bankerna tar risken och att samhället tar kostnaden och städnotan för spekulationer och kostnader.

Vi i den konservativa gruppen kan hålla med och identifiera samma problem. Däremot ser vi inte att lösningen är densamma som i det konkreta förslag som föreligger. Vi ser det faktum att skatten/avgiften måste vara global. Det här är någonting som även Tobin identifierade. Den skatt på finansiella transaktioner som han tidigare föreslagit har han under tiden fått revidera.

Under 1990-talet infördes i Sverige en transaktionsskatt, den så kallade valpskatten. Den bidrog till att finansiella transaktioner flyttade utomlands och till att statens intäkter uteblev. Därför har Sverige infört den så kallade svenska modellen där bankerna själva finansierar och sparar inför kommande kriser. Banker och finansföretag betalar själva en årlig avgift och bygger därmed upp en fond och en buffert för att ha garantier för att klara eventuella framtida kriser. Man betalar således premier till sitt eget försäkringssystem. Det innebär också att detta system ligger utanför statens löpande budget, vilket gör att man inte behöver ta hänsyn till detta eller riskera statens utgifter.

Flera länder har tagit intryck av den svenska modellen. Vi har här hört både Tyskland och Frankrike nämnas – länder som har reviderat sin uppfattning och som i dag sneglar på den svenska modellen för ett införande av den här typen av avgifter. Vi har också haft besök, och jag vet att USA har tagit intryck av den modell som vi infört i Sverige för att kunna få ordning på framtida kriser. Vi ser avgiften som en garanti för att bankernas spekulationer ej ska ställas mot välfärden.

Med detta, fru president, yrkar jag bifall till föreliggande reservation där vi föreslår att medlemsförslaget icke föranleder ytterligare åtgärder samt till att-satsen om vikten av att de nordiska finansministrarna jobbar gemensamt och på det sättet också kan möta framtida finanskriser.

Nå konstaterer jeg faktisk at den foregående taler argumenterte for flertallsforslaget ved å si at det er viktig at en eventuell avgift blir internasjonal. Det er jo nettopp det som ligger i kompromisset, og som ikke var tydelig i det opprinnelige forslaget. Nettopp fordi vi skulle komme de konservative i møte, sa vi at vi skal jobbe for at vi skal finne en ordning der vårt synspunkt er med i det internasjonale systemet som en gang vil komme. Da synes vi det er underlig at en argumenterer for det essensielle i det kompromisset som de konservative selv var med på i Malmö, og så går de tilbake på det.

Fru President!

Vi ser att avgiften måste vara global, och det måste vara en garanti för att avgiften över huvud taget skulle fungera. Som jag sade är det redan flera länder som ser att det här inte är en fungerande eller framkomlig väg. Därför ser vi problemet. Jag vet inte riktigt hur Näringsutskottet i Nordiska rådet ska kunna övertyga hela världen om att just den här transaktionsavgiften är fantastisk och bra - annars stupar ju förslaget. Jag tror fortfarande att vi kanske inte ska ta det som en självklarhet att världen lyssnar på näringsutskottet i Nordiska rådet, tyvärr.

Argumentationen här på slutet blev lite konstig: Bara för att Nordiska rådet inte kan besluta över hela jordklotet ska vi inte fatta beslut här. Det resonemanget är egentligen obegripligt. Vi måste ju hela tiden flytta fram våra positioner och tala om vad vi tycker, och sedan kan andra ta intryck av det.

Jessica Polfjärds argumentation att vi inte skulle fatta ett beslut därför att vi inte beslutar över alla andra är direkt felaktig. Det är ju det som är politik! Vi ska driva våra frågor utifrån våra ståndpunkter, det vi tror på. Hur vi tror att ett samhälle ska fungera. Det är det vi ska göra här, i denna fråga som i alla de andra.

Därför tycker jag att man i Den konservativa gruppen, som de gjorde i utskottet, skulle ställa upp på det här förslaget. Då hade vi visat att Norden är enig om att det måste bli slut på de transaktioner som kan fördärva ett helt land. Inte minst det land som vi i dag befinner oss i har varit i den situationen. Låt oss enas i det nordiska utskottet om det här beslutet utan votering!

I går försvarade Socialdemokraterna aktivt alliansregeringen, och jag upptäcker att det är slut på det nu.

Det är klart att vi ska jobba för goda saker, men i grunden tror inte vi att det här är ett bra förslag. Därför har vi hänvisat till det system som vi har infört i Sverige. Som jag sade finns det andra länder som tittar på Sverige och vad vi har gjort i den så kallade svenska modellen. Om det finns ett missförstånd i botten så att någon tvekar om det här är svaret: Nej, vi tror inte på den här typen av skatt.

Fru ordförande! Den vänstersocialistiska gruppen har lagt ett förslag som pläderar med grund i finanskrisen. Det är alldeles riktigt att finanskrisen har avslöjat ofullständigheter. Jag tror att de allra flesta härinne är övertygade om att marknadsekonomi inte är ett perfekt system, men det är det bästa vi känner till. Därför behövs olika typer av stödmekanismer. Det handlar om granskning, finansinspektion och andra sådana saker.

Nog så viktigt för att förhindra valutaspekulationer är också att det är ordning och reda på varje lands egna finanser.

Vad har valutaspekulation sin grund i? Ytterst är valuta en vara, och valutan som vara vilar på ett förtroende. Därför är det viktigt med stabila finanser, låga statsskulder och att man har budgetöverskott eller i vart fall låga budgetunderskott. Jag skulle vilja säga att detta är den svenska linjen, och jag uppfattar det också i rätt hög grad som en nordisk linje. Det har den varit alldeles oavsett om det har varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar. Man har velat ha stabilitet, låg statsskuld och överskott i ekonomin, eller i vart fall låga underskott.

Jag kommer från ett land där vi just nu har ungefär to procent av BNP i underskott och ungefär 42 procent av BNP i statsskuld. Det gör också att vår valuta är relativt trygg och stabil för närvarande, inte minst gentemot en skvalpvaluta som dollarn.

Tobinskatten är det få seriösa bedömare som tror på. Ibland när man lyssnar på Tobin själv verkar det som om inte heller han tror på den. Det räcker med att ett enda land eller område mäler sig ur för att Tobinskatten inte ska fungera, för då kommer pengarna att röra sig.

Precis som Den vänstersocialistiska gruppen är jag övertygad om att det går att uppfylla millenniemålen. Det går att halvera fattigdomen. Men då ska vi göra det på det nordiska sättet. Det handlar om frihandel, tullfrihet och om att vara emot protektionism. Det är vårt budskap och vår gåva till resten av världen. Det är den nordiska linjen, och det är det som har gjort våra länder rika.

Om man nu skulle bifalla det här förslaget och utfärda en rekommendation till Nordiska ministerrådet är jag helt övertygad om att Nordiska ministerrådet om ett antal år kommer att säga: Det här går inte! Sedan kommer vi om tre eller fyra år att sitta på Nordiska rådets session och skriva av ärendet. Detta går nämligen inte. Det är inte realistiskt. Då är det bättre att göra något som är realistiskt, nämligen att arbeta för frihandel, för tullfrihet och mot protektionism.

Det förslag som vi nu diskuterar vilar på utopism. Jag känner en del socialdemokrater, och jag ser att några av dem sitter i Näringsutskottet. Jag vill fråga dem: Var är den revisionism, pragmatism och realism som har utmärkt de socialdemokratiska partierna i kontrast mot de vänstersocialistiska? Här står utopi mot den pragmatism som jag tycker kännetecknar socialdemokrati, och, mina vänner, det är inte bara socialdemokrater som har varit med i Näringsutskottet jag ser en och annan borgerlig företrädare som stöder förslaget om Tobinskatt. Fundera fram till voteringen!

Jeg kommer fra et land med en sosialdemokratisk og venstre-rød-grønn allianse som har en meget solid internasjonal økonomi, men allikevel støtter vi forslaget.

Det som jeg hadde lyst til å si, er at her har vi et nytt eksempel på at de som går imot forslaget, argumenterer imot noe som ikke står i forslaget. Det står ikke Tobin-skatt i forslaget; det står skatt på finansielle transaksjoner, og det kan være veldig mange andre ting enn Tobin-skatt. Tobin-skatt er absolutt ikke det eneste aktuelle, for der har vi nettopp det poenget at en må ha en veldig bred konsensus internasjonalt for at det skal fungere.

Jeg oppfordrer de som går opp, til å argumentere imot forslaget og til å argumentere imot det som vi skal votere over, og ikke imot helt andre ting,

Fru ordförande! Låt mig vara väldigt tydlig: Alldeles oavsett Tobin tror jag inte på en generell avgift för internationella finansiella transaktioner, varken i Europa eller i Norden. Det kommer nämligen inte att fungera. Kapitalet kommer att hitta andra vägar, för kapitalet rör sig hela tiden. Då är det bättre att satsa på det som är realism. Nej till utopism! Ja till realism!

Det er opprørende at land etter land nå må bruke innbyggernes skattepenger på å redde en finansnæring som har tatt en uansvarlig høy risiko og skapt finanskrisen. Vi må lete etter virkemidler som kan hindre at dette skjer igjen. Avgift på internasjonale finanstransaksjoner kan være én løsning.

Jeg må si at også jeg er forundret over den snuoperasjonen som de konservative medlemmene i utskottet har gjort siden Malmö-møtet, og totalt har forandret mening i denne saken. Jeg trodde at når vi ut fra de diskusjonene vi har hatt tidligere, nå var enige om at dette ikke er et forslag om Tobin-skatt, som er sagt her tidligere, men en avgift på finansielle transaksjoner som må innføres på et globalt og jeg understreker globalt nivå, så ville denne saken hatt en enstemmig innstilling.

Forskjellige typer avgifter har vært diskutert i mange år. Det var blant annet aktuelt den gangen George Soros knekte det engelske pundet. Han beviste den gangen hvordan én person kan ødelegge ett lands økonomi, bare man er rik nok. Og han sa i ettertid at den eneste løsningen for å unngå slike episoder i framtiden er å innføre en avgift på valutatransaksjoner.

Nå er det finanskrisen som har satt saken på dagsordenen, og saken er satt inn i et mye større perspektiv enn kun dette med valutatransaksjoner.

Da verdens ledere i G8 og G20 møttes på forsommeren, drøftet de dette. Merkel har blitt en av de ivrigste forkjemperne i denne saken, men fikk dessverre ikke gjennomslag da. Men Sarkozy har sagt at han vil ta dette opp igjen når Frankrike overtar ledelsen i G20-gruppen i 2011. Og vi er som sagt overrasket over at høyresiden i Norden vil stemme imot det som hele det internasjonale samfunnet nå er opptatt av.

På et arrangement i FN den 21. september presenterte Belgia, Frankrike og Japan en erklæring som fremmer en finansiell transaksjonsskatt for utvikling. Brasil og Norge ga sin tilslutning til erklæringen.

Jeg oppfordrer forsamlingen til å stemme for utvalgets innstilling, for på den måten kan også vi i Norden vise at vi er opptatt av å hindre finanskriser i framtiden.

Fru president! Då är min fundering till Tone: Om det inte är en Tobinskatt som man föreslår, som ändå var det ursprungliga förslaget, vad är det då man vill införa och hur ska det utformas? Det innebär att vi här i dag skulle fatta beslut angående någonting som vi inte vet vad det är. Vi vet inte hur det kommer att finansieras och vi vet inte hur det kommer att se ut. Det tycker jag i sådana fall är allvarligare än att faktiskt hålla fast vid förslaget om en Tobinskatt. Det här uppdraget har ju getts från G20 till IMF för att man skulle utreda hur det här skulle kunna se ut. I så fall skulle vi föregå det förslaget.

Berätta gärna hur ni hade tänkt utforma det här. Vad är det vi tar ställning till i dag?

Som Holmelid var inne på i sin redegjørelse i sitt første innlegg i dag, er dette en start, en begynnelse på å se på hvordan man på en mye bedre måte kan ha en avgift på internasjonale finansielle transaksjoner på et globalt plan. Det er selvfølgelig ikke vi her i Norden som alene skal utvikle et slikt system, men det er en start. Og det er et viktig signal fra denne forsamling om at vi tar denne type saker på stort alvor, at vi gjør hva vi kan for at vi unngår denne type kriser i framtiden. Det er poenget i saken.

Mitt ståsted i denne sammenheng er at jeg i 12 år har vært med i finanskomiteen i det norske storting og i fire år vært finansminister. Forslagets tanker blir ikke noe klarere om den fremføres ved repetisjoner.

Og Holmelid, du tar feil! Den islandske finanskrisen skyldes ikke mangel på avgift, den skyldes mangel på følgende: regler for finansnæringen, åpenhet om bankene og et effektivt finanstilsyn. Det har andre land hatt, ikke Island. Og Island hadde ikke på noen som helst måte vært reddet med en Tobin-skatt. Er dette noe annet enn en Tobin-skatt? Nei, det er bare mer uklart tenkt. Og det skjønner jeg, for selv Tobin har tatt selvkritikk på Tobin-ideen. Hvorfor? Er valutatransaksjoner noe annet enn finanstransaksjoner? Nei, valutatransaksjoner er hoveddelen av alle finanstransaksjoner. Så det er det samme du snakker om. I tillegg skal du altså ramme fusjoner og fisjoner mellom bedrifter, det er en finanstransaksjon. Og dem du da rammer, er ikke spekulantene, for spekulantene tjener så grådig mye penger at en liten avgift etter Tobins modell overhodet ikke vil ha betydning for dem. Det dette vil ramme, er vanlige bedrifters valutasikring og handel seg imellom.

Selv om dette blir internasjonalt, blir det jo en avgift og noen må betale den. Hvem skal betale den? Det er ikke bankene, men de som handler valuta eller er del i finanstransaksjonene. Og det er bedriftene. Derfor er dette en avgift på nordiske bedrifter som gjør at nordiske bedrifter kommer dårligere ut enn tidligere. Vi lever altså i nordiske land som har verdens høyeste kostnadsnivå, og så skal vi legge på våre bedrifter en ekstra avgift og svekke deres konkurranseevne. Dette er en trussel mot jobbene, ikke noe mindre enn det.

Så er jeg litt overrasket over at Midtengruppen er med på dette, for dere sitter jo i regjeringer som langt fra har gått inn for dette. Senterpartiet i Norge satt med finansministeren i en lang periode, det ble aldri reist noe spørsmål om noen Tobin-avgift eller en utvidet Tobin-avgift, som dette er. Jeg satt selv som finansminister sammen med sentrumspartier i fire år, det ble aldri reist et slikt spørsmål. Dette er ikke en måte å møte finanskrisen på, det er en måte å ramme bedriftene på ikke noe mer og ikke noe mindre.

Jeg skal være veldig kort. Per-Kristian Foss prøver å gi inntrykk av at med finansøkonomien mener han det er én til én-relasjon til realøkonomien. Der tror jeg han tar feil, selv om han har vært finansminister.

Neida, det er slik at finansøkonomien har virkninger for realøkonomien. Det som pålegges av avgifter, må noen betale. Slik er det i virkelighetens verden. Og de som må betale dette, er ikke noen tredjeperson, men bedriftene selv. Nordiske bedrifter blir ekstra rammet fordi deres kostnader fra før av er verdens høyeste. Det kommer vi ikke unna.

Jeg er en sterk forsvarer av den nordiske velferdsstaten og de kostnadene den har påført næringslivet, men vi kan ikke legge ekstra avgifter på toppen og svekke de nordiske bedriftenes konkurranseevne i en situasjon som dette. Allerede i dag er jo arbeidsløsheten i en del nordiske land altfor høy. Med denne avgiften svekker man bedriftene ytterligere og svekker jobbene.

Fru president!

Hans Wallmark sade att valuta är en vara. De flesta varor beskattas men inte pengar. Det finns skäl att fundera på att finansmarknaden ska delta i att man finansierar den välfärd vi har. Man ska hitta lösningar där man undviker att skapa problem med vår konkurrenskraft, och förslagets rekommendationer grundar sig på ett sådant tänkande att man ska hitta större lösningar, inte bara nordiska lösningar, och att man ska hitta fungerande lösningar. Det står inget om Tobinskatten där. Jag tycker att det är märkligt att man påstår att Mittengruppen skulle vara emot förslaget när våra regeringar, den finska regeringen, moderaterna också, är för sådana här lösningar. Vi har jobbat för dem på europeisk nivå, och det vore konstigt om vi inte i Norden skulle säga att vi tillsammans vill jobba för de här lösningarna.

Det blir jo ikke noe mindre Tobin-skatt om man på toppen av Tobin-skatten legger enda mer skatt. For dette er altså en skatt på valutahandel og på finanstransaksjoner som ikke er valutahandel, det vil sige fusjoner og fisjoner. Så dette er mer enn Tobin-skatt.

Så er det vel slik at de regjeringer som har store finanssentre i sine land, det vil sige i England og USA, det er de to store finanssentrene i verden hvor pengetransaksjonene betyr mye, har gått imot og kommer til å gå imot, uavhengig av hvilken president som sitter i USA. Og grunnen til det er meget enkel: De ser jo at en global avgift er umulig fordi det finnes mange skatteparadiser som vil opprette en børs, altså en liten datasentral og en postkasse. Det gjør at man kan bruke de børsene og de handelshusene i stedet for dem som ligger i New York og London. Dermed blir avgiften usedvanlig lett å omgå og en avgift som i realiteten ikke skal betales. Derfor er dette litt av en illusjon. Men vi kan gjerne fortsette med det, uten at jeg tror noen som helst i det internasjonale miljøet blir overbevist av Nordisk råds anbefaling, om jeg så må si.

Í gær sýndi Norðurlandaráð mikla framsýni þegar þrír norrænir bankar fengu umhverfisverðlaun ráðsins, bankar sem miða starfsemi sína við þarfir samfélagsins á sjálfbærum grunni en ekki við skammtímagróða. Þetta eru mjög ólíkir bankar þeim sem við þekkjum á Íslandi.

Öll umsýsla með fjármagn hefur vaxið gríðarlega í samfélagi okkar. Peningar hafa fengið eins og sjálfstætt líf, langt fyrir ofan öll landamæri og langt fyrir ofan skilning venjulegs fólks. Venjuleg bankastarfsemi, þ.e.a.s. innlán og útlán, er ekki lengur meginviðfangsefni í bönkum eða bankastarfsmanna heldur hafa bankar breyst í fjárfestingabanka sem eru mjög áhættusæknir og stunda einkum viðskipti með hlutabréf og gjaldmiðla. Og það er eins konar leikur eða spil.

Þessi vöxtur varð mjög mikill hér á Íslandi og sumir trúðu að alþjóðleg bankastarfsemi mundi verða stærsta atvinnugreinin á Íslandi, bæði hvað varðaði mannafla og umfang. Allir vita nú hvernig þetta fór og nú borgar almenningur á Íslandi og reyndar víðar brúsann af því að samfélagið hafði ekki tryggt sig fyrir þessum óskapnaði eða afleiðingunum sem þessi starfsemi leiddi yfir þjóðina.

Frú forseti. Það er eðlilegt að skattleggja bankastarfsemi eins og hverja aðra atvinnustarfsemi og það er eðlilegt að skattleggja innstæður og vexti sem hverja aðra eign en reynslan sýnir okkur að það er ekki nóg þegar áhættusæknir fjármagnsflutningar yfir landamæri eru annars vegar. Þetta þekkjum við mjög vel á Íslandi og við Per-Kristian Foss vil ég segja að ef einhvers staðar hefði verið alþjóðlegur skattur sem hefði getað komið til hjálpar þegar bankarnir hér hrundu hefðu afleiðingarnar fyrir íslenskt efnahagslíf orðið minni.

En peningarnir fara frjálsir yfir landamærin og þess vegna er ljóst að reglur og skattlagning koma ekki að gagni nema um það sé alþjóðleg samstaða. Umræðan er hafin í alþjóðasamfélaginu og þess vegna fagna ég frumkvæði vinstri sósíalistagrúppunnar hér og efnahags- og viðskiptanefndar Norðurlandaráðs sem hefur lagt fram samkomulag um tillöguna. Það er mjög mikilvægt að Norðurlöndin taki þátt í þessari umræðu, að þau tali einni röddu, þau tali sterkri röddu og þau hafi frumkvæði að því að tryggja heilbrigðara viðskiptalíf í alþjóðasamfélaginu. Markmiðið, frú forseti, er að reisa nýjan fjármálamarkað, ekki endurreisa þann gamla.

Skandinavisk oversættelse:

Igår visade Nordiska rådet stor framsynthet när tre nordiska banker fick rådets miljöpris, banker som inriktar sin verksamhet på samhällets behov av en hållbar grund, och inte på kortsiktiga vinster. Detta är helt andra banker än de vi känner till på Island. All hantering av kapital har ökat enormt i vårt samhälle. Pengarna har liksom fått ett eget liv, långt utanför alla gränser och långt utanför vanliga människors förståelse. Vanlig bankverksamhet, det vill säga in- och utlån, är inte längre bankernas eller banktjänstemännens huvuduppgift, utan bankerna har förvandlats till investeringsbanker som är mycket riskbenägna och framför allt sysslar med aktie- och valutahandel. Och det är ett slags lek eller spel. Tillväxten blev mycket kraftig här på Island och vissa trodde att internationell bankverksamhet skulle bli Islands huvudnäring, både när det gäller sysselsättningsgrad och omfång. Alla vet hur det gick och nu får allmänheten på Island och även i andra länder stå för fiolerna eftersom samhället inte hade försäkrat sig mot katastrofen eller de följder som den här verksamheten drog över nationen.

Fru president. Det är naturligt att beskatta bankverksamhet liksom vilken annan näringsverksamhet som helst och det är naturligt att beskatta kapital och räntor som vilken annan egendom som helst, men erfarenheten visar att det inte är tillräckligt när man har att göra med riskfyllda kapitalförflyttningar över landsgränser. Detta vet vi alltför väl på Island och till Per-Kristian Foss vill jag säga att om det någonstans hade funnits en internationell skatt som hade kunnat komma till hjälp när bankerna här kollapsade, så hade följderna för den isländska ekonomin blivit mindre. Men pengarna rör sig fritt över gränserna och därmed är det klart att regler och beskattning inte gör någon nytta när det inte finns någon internationell överenskommelse.

Debatten har börjat i det internationella samfundet och därför välkomnar jag initiativet från Den vänstersocialistiska gruppen och från Nordiska rådets Näringsutskott som har gjort en överenskommelse om förslaget. Det är mycket viktigt att Norden tar del av debatten, att vi talar med en gemensam och stark röst och tar initiativ till att säkra ett hälsosammare affärsklimat i det internationella samfundet. Målet, fru president, är att bygga upp en ny finansmarknad, inte att återuppbygga den gamla.

En liten avgift på internasjonale finanstransaksjoner vil raskt redusere omfanget av internasjonal spekulasjonsøkonomi som er sterkt medvirkende til den finansielle krisen.

Institusjonen BIS i Sveits har lenge registrert omfanget av internasjonale finanstransaksjoner. Allerede så tidlig som i 1995 var det bare fem prosent av internasjonale finanstransaksjoner som var betaling for varer og tjenester. Omfanget av dette har sjølsagt akselerert ytterligere i de siste år. Denne risikoen ved den internasjonale spekulasjonsøkonomien har hele tida vært erkjent av IMFs ledelse.

Så tidlig som i 1995 fikk jeg anledning til å besøke forskningsavdelingen i Det internasjonale pengefondet for å høre deres svar på hvordan man kunne avbøte en slik risiko. Virkemiddelet skulle være landsanalyser med såkalt "early warning and full transparency". Det skulle forutse problemene. Som vi vet, har det ikke fungert, verken i Thailand og de asiatiske tigrene på 1990-tallet, eller i Island på 2000-tallet. Det ble ikke gitt tilstrekkelig "warning" fra Det internasjonale pengefondet i forhold til hva som var i ferd med å utvikle seg, slik at det som Per-Kristian Foss tar opp i forhold til hvordan dette vil ramme ordinær handel og tjenestebetaling, er ikke dekkende for det som er kjernen i situasjonen.

Det som vi diskuterer i Norge, er jo å få finansøkonomien til å bli stillaset rundt realøkonomien, ikke sjølve byggverket, slik som den nå lenge har vært. Derfor vil jeg bare si at det norske Senterpartiet lenge har arbeidet for et slikt forslag som Næringsutskottet går inn for, og vi vil sjølsagt støtte forslaget. |

Jeg har et veldig enkelt spørsmål til Lundteigen, som har sett lyset i flere tiår.

Fra 1997 til 2000 satt Senterpartiet med finansministeren i Norge. Hvorfor sa ikke han ett ord, verken nasjonalt eller internasjonalt, om Tobin-skatt eller tilsvarende? Jeg angrep Mittengruppen i stad, fordi de har sittet med regjeringsmakt, og sitter med det, så mange steder hvor de ikke tar til orde for dette. Den første var allerede i 1997, hvor det etter Lundteigens oppfatning var meget klart hvilke transaksjoner som var spekulasjonsbetinget, og hvilke som var betaling for varer og tjenester. Men likevel: total taushet i tre år fra Senterpartiets finansminister. Hvorfor det?

Jeg skal følge opp det.

Kjernen i dette er at den internasjonale institusjonen BIS i Sveits følger med på disse transaksjonene og lenge har erkjent hva som er betaling for varer og tjenester, og hva som ikke er det. Omfanget av det som ikke er betaling for varer og tjenester, har økt eksponensielt og er sterkt medvirkende til situasjonen vi er i. At partiet Høyre ikke er for endring på dette punktet, overrasker ikke. Senterpartiet i Norge har hele tida arbeidet for det, men vi har vært i en slik politisk situasjon at vi ikke har hatt nødvendig flertall for å fremme forslagene når vi har hatt finansministeren.

Tak, fru præsident.

Med rekommandationen foreslår Næringsudvalget, at ministerrådet inden for programmet Ny Nordisk Mad arrangerer en konference om produktion af sundhedsskabende mad til mange. Næringsudvalget ønsker, at Nordisk Råd markerer, at det at lave mad til mange stiller krav til råvarer, tilberedning og logistik. Maden til de mange i de nordiske lande er i det daglige centrum for mere end fem millioner måltider, der indtages af sygehuspatienter, af skolebørn, af børnehavebørn, af ansatte og klienter på offentlige institutioner samt ansatte i de store private virksomheder med egen kantine.

Derfor kræves en indsats på dette område for at få involveret alle aktørerne, så for eksempel institutioner, kommuner, producenter af madvarer, kokke og storkøkkener kan samles for at skabe et innovativt samarbejde. Ny teknologi og medarbejderdreven innovation, forskning og best practice fra de nordiske lande kan være vigtige redskaber i denne sammenhæng. Alle er de egenskaber, som kan give Nordens borgere en bedre madkultur, når alle sætter sig sammen om at fremme Nordisk Råds overordnede mål med forslaget.

Næringsudvalget vil derfor i samarbejde med ministerrådet deltage i konferencen med de ovenfor nævnte involverede aktører for at bidrage til at udvikle visionerne for måltider og produktion af sundhedsfremmende mad til mange gennem et samarbejde og et erfaringsudbytte mellem aktører og sektorer i de nordiske lande samt søge svar på mulighederne, som dette område står for. Temaet for konferencen er også at belyse, hvordan lovgivningen kan påvirkes, så den ikke forhindrer, at der kan opstilles en række sundheds-, miljø- og kvalitetskrav ved offentlige indkøb af levnedsmidler, samt give svar på, hvordan man i højere kan bygge bro mellem køkkenpraksis.

Næringsudvalget har siden starten af Nordisk Råds globaliseringsinitiativ Ny Nordisk Mad fulgt projektet med stor interesse. Udvalget anser projektet for at have en vigtig funktion med at profilere Norden. Næringsudvalget mener, at en udvikling af projektet er at gå fra den igangsættende fase et til en mere kommerciel og markedsførende fase to, hvor opgaven er at udvikle og styrke et tværgående samarbejde inden for gastronomi, kultur, turisme, regional erhvervsudvikling, sundhed og madproduktion. Næringsudvalget vil i samarbejde med ministerrådet fremlægge et forslag til et konkret initiativ kaldet Ny Nordisk Mad Til Mange. Forslaget om en konference skal ses som starten på denne kampagne med fokus på Ny Nordisk Mad Til Mange. Og med konferencen introduceres et bud på, hvordan man opfylder målet med at producere mad til mange.

Med disse ord skal jeg anbefale Nordisk Råds session, at de rekommanderer forslaget om, at Nordisk Ministerråd arrangerer en konference gennem programmet Ny Nordisk Mad om produktion af sundhedsfremmende mad til mange i Norden.

Tak, fru præsident.

Arvoisa puhemies!

Tarkastuskomitean puheenjohtajana haluan lyhyesti tehdä selkoa komitean toiminnasta ja johtopäätöksistä viime vuodelta.

Komitea asetti itselleen kolme päätehtävää vuodelle 2010 sen lisäksi, että se tarkasti ja hyväksyi Tanskan valtiontalouden tarkastusviraston kertomukset Pohjoismaiden neuvoston, Pohjoismaiden ministerineuvoston ja Pohjoismaisen kulttuurirahaston tilinpidosta ja toiminnasta. Komitea esittää Pohjoismaiden neuvoston istunnolle, että se merkitsee Pohjoismaiden neuvoston ja Pohjoismaiden ministerineuvoston vuoden 2009 tilinpidon ja tilintarkastuskertomuksen tiedokseen ja hyväksyy Pohjoismaisen kulttuurirahaston tilinpidon vuodelta 2009.

Tarkastuskomitean muut tehtävät olivat: 1) Pohjoismaiden ministerineuvoston projektitoiminnan tarkentaminen edelleen, 2) vierailu ministaerineuvoston Kalininingradin toimistossa ja 3) Pohjoismaiden globalisaatioaloitteen tarkastelu.

Komitea on usean vuoden ajan kiinnittänyt huomionsa ministerineuvoston projektitoimintaan. Jo vuonna 2008 komitea esitti aloitteen A 1451 Pohjoismaiden ministerineuvoston projektinhallinnasta, johon liittyy neljä pontta. Komitea on pohtinut asiaa kahden tanskalaisen yhteistyöministerin kanssa, jotka ovat hoitaneet puheenjohtajuutta tänä vuonna. Komitea on tyytyväinen siitä, että toiminnassa on edistytty sen suhteen, että keskitytään harvempiin projekteihin, muun muassa panostamalla suuriin globalisaatioprojekteihin. Komitea on kuitenkin sitä mieltä, että jatkossa on tehtävä vielä enemmän, varsinkin projektien kriittisemmäksi tarkastelemiseksi ja arvioimiseksi.

Tarkastuskomitea esittää näin ollen, että Pohjoismaiden neuvosto päättää pitää kiinni ehdotuksen ensimmäisestä ja kolmannesta ponnesta. Ensinnäkin projektinhallinnassa on kiinnitettävä huomiota yhteispohjoismaiseen hyötyyn ja projektien määrään. Toiseksi on keskeisen tärkeää, että ministerineuvoston projekteilla on poliittinen päämäärä ja että päämäärien saavuttamista arvioidaan. Samalla on tärkeää, että projektien alkaminen ja päättyminen on selkeästi määritelty.

Kahden muun tarkastustehtävänsä suhteen tarkastuskomitea sai helmikuisella vierailullaan myönteisen käsityksen ministerineuvoston toiminnasta Kaliningradissa. Samoin vierailu kolmessa pohjoismaisessa laitoksessa, Nordforskissa, Pohjoismaisessa innovaatiokeskuksessa ja Pohjoismaisessa energiantutkimuksessa, oli antoisa. Vierailun tarkoituksena oli tutustua pohjoismaisiin globalisaatioaloitteisiin ja ennen muuta kuulla huippututkimusaloitteen edistymisestä. Tämä on hyvä esimerkki siitä, että nyt panostetaan harvempiin, suurempiin ja keskeisempiin toimintoihin sen sijaan, että hajautetaan panostus usealle pienemmälle projektille. Tällä mahdollistetaan näkyvämpi pohjoismainen panostus.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande!

Som ordförande för Kontrollkommittén vill jag kort redogöra för dess verksamhet och slutsatser under det gångna året.

Kommittén ställde sig tre huvuduppdrag för 2010 i tillägg till att den granskade och godkände de danska riksrevisorernas berättelser om redovisningen och verksamheten vid Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet och Nordiska Kulturfonden. Kommittén föreslår för Nordiska rådets session att den lägger bokslutet och revisionsberättelsen för Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet för 2009 till handlingarna och godkänner bokslutet för Nordiska Kulturfonden för 2009.

Kontrollkommitténs övriga uppgifter var: 1) en ytterligare precisering av projektverksamheten vid Nordiska ministerrådet, 2) ett besök hos ministerrådets kontor i Kaliningrad och 3) en granskning av de nordiska ländernas globaliseringsinitiativ.

I flera år har Kommittén fokuserat på projektverksamheten vid ministerrådet. Redan år 2008 framlade kommittén förslaget A 1451 om projekthantering vid Nordiska ministerrådet med fyra klämmar. Kommittén har diskuterat frågan med två danska samarbetsministrar som svarat för ordförandeskapet i år. Kommittén är nöjd med att det gjorts framsteg i verksamheten så att det fokuserar på färre projekt, bland annat tack vare satsningar på stora globaliseringsprojekt. Kommittén anser dock att i fortsättningen måste det göras ännu mer, särskilt för att kritiskt granska och utvärdera projekt.

Kontrollkommittén föreslår därmed att Nordiska rådet håller i kraft den första och tredje klämmen i förslaget. För det första måste det i projekthanteringen fästas uppmärksamhet vid samnordisk nytta och antalet projekt. För det andra är det centralt att ministerrådets projekt har politiska mål och att man utvärderar uppnåendet av målen. Samtidigt är det viktigt att det klart slås fast när ett projekt börjar och slutar.

I samband med sina två övriga granskningsuppdrag fick kontrollkommittén ett positivt intryck av ministerrådets verksamhet i Kaliningrad på sitt besök i februari. Även ett besök hos tre nordiska institutioner, Nordforsk, Nordisk innovationscenter och Nordisk Energiforskning, var givande. Syftet med besöket var att bekanta sig med nordiska globaliseringsinitiativ och framför allt att få höra om framstegen i toppforskningsinitiativet. Detta är ett gott exempel på att det numera satsas på färre, större och centralare funktioner i ställer för att sprida satsningen på många små projekt. Detta möjliggör en synligare nordisk satsning.

Hr. Præsident;

Der har været et godt samarbejde i Valgkomitéen, som kan fremægge sit forslag i enstemmighed. Rigsdagsvalget i Sverige medførte i sagens natur, at Valgkomitéen ikke kunne komme rigtig i gang med sit arbejde før kort tid før denne session, og det er derfor ekstra tilfredsstillende, at Valgkomitéen uden større diskussion har kunnet nå til enighed.

Det er et sundt princip, at der så vidt muligt er overensstemmelse mellem hvilke udvalg i Nordisk Råd, medlemmerne sidder i, og de udvalg, de sidder i i de nationale parlamenter. Derudover er der selvfølgelig kriterier som køn og land og naturligvis også gruppefordeling. Der er også fordelingen af medlemmer uden for partigrupperne at tage højde for. Så der er faktisk mange kriterier, der skal inddrages, når rådets medlemmer skal fordeles i udvalg med videre. Der må man også sige, at det er svært at leve op til dem alle, og det gælder også for det her forslag, men jeg synes nu alligevel, at man kan være tilfreds med resultatet.

Valgkomitéen har fulgt partigruppernes og landedelegationernes indstillinger i sit forslag, og jeg takker de øvrige medlemmer af Valgkomitéen for et godt samarbejde og overlader hermed forslaget til rådets behandling.

Når det nu er Henrik Dam Kristensen, der er formand for Valgkomitéen, så synes jeg, at det var på sin plads, at jeg gik op og sagde, at det er en enig dansk delegation, der anbefaler Henrik Dam Kristensen til præsident for 2011.

Hr. præsident. Kære nordiske venner.

Først vil jeg gerne sige en varm tak for den tillid, I har vist mig ved at vælge mig til Nordisk Råds præsident i 2011. Jeg ser frem til samarbejdet med jer, med præsidiet, men også med rådets nye vicepræsident, Marion Pedersen. Vi ser frem til at videreføre det gode samarbejde, som rådets nuværende præsident, Helgi Hjörvar, har gjort.

De nordiske samarbejder lever og har det godt. I de sidste 200 år har de nordiske lande udbygget et meget tæt samarbejde. I en globaliseret verden har man brug for venner, og hvad er mere naturligt end at styrke de venskaber, man har i forvejen, og som man har et historisk, kulturelt og politisk fællesskab med. Men den, som lever godt, behøver ikke at leve i stilhed.

Det nordiske samarbejde er et levende, pragmatisk samarbejde, som har givet mange konkrete resultater, men Nordisk Råd og det nordiske samarbejde skal også være aktuelt og være relevant for de nordiske borgere. Nordisk Råds arbejde bør blive mere fokuseret, og vi bør sætte konkrete mål for arbejdet, så de nordiske borgere oplever, at rådets arbejde giver merværdi og nytte.

Jeg er optaget af, at Nordisk Råd i min præsidentperiode skal kunne reagere hurtigt og konkret på begivenheder og problemstillinger i det nordiske. Der behøver ikke at gå uger eller i værste fald måneder, før Nordisk Råd kan mene noget i offentligheden. Nordisk Råd skal ganske enkelt være bedre og hurtigere til at reagere på politiske begivenheder og enkeltsager.

Kan man ikke forestille sig, at vi udvælger nogle mærkesager, hvor de nordiske lande har fælles holdninger, og at vi i fællesskab markerer dette i forhold til ministerrådet, ministre, EU-parlamentarikere og Kommissionen for her at påvirke meget konkret i enkeltsager? Vi må for eksempel producere hurtigt, når nordiske samarbejdsaftaler sættes til side af andre regler, som besværliggør bevægelse og arbejdslivet i Norden, eller hvis nordiske samarbejdsaftaler bliver brudt af et eller flere nordiske lande.

Arbejdet med at nedbryde grænsehindringer er vigtigt og bør selvfølgelig fortsætte. De nordiske statsministres beslutning tilbage i 2007 er stadig væk meget aktuel, og jeg hilser det velkommen, at regeringerne har forlænget Grænsehindringforummets mandat.

Jeg synes også, det er glædeligt, at vi her på sessionen har diskuteret forbrugerpolitik. Det lover godt, at ministeren har givet tilsagn om, at de initiativer, der er, på regeringsplan for at koordinere forbrugerpolitikken nu vil blive diskuteret i de relevante udvalg. Jeg anser det faktisk som en sejr for Nordisk Råd. Og man kunne jo stille spørgsmålet: Hvis ikke Norden skulle prioritere forbrugerspørgsmålene, hvem i Europa skulle så gøre det?

For få år tilbage besluttede statsministrene, at globaliseringsinitiativerne skulle være et fokusområde i det nordiske samarbejde - noget, som rådet først tog initiativ til. Hvordan håndterer vi globaliseringsaktiviteterne på en sådan måde, at rådsmedlemmer føler, at de medvirker og er aktive? Jeg tror, det er helt afgørende, at vi skaber ejerskab til globaliseringsinitiativerne blandt parlamentarikerne, så vi sammen kan sætte os klare mål.

På samme måde skal vi have et nordisk mål om at skabe nordisk vækst ved for eksempel at sætte et konkret mål for, hvor mange der gennemfører en ungdomsuddannelse, så vi sikrer, at Norden er konkurrencedygtig i en globaliseret verden.

Andre områder, som er vigtige at prioritere, er at skabe gennemsigtighed i Nordisk Ministerråds budgetter. Vi må som parlamentarikere faktisk kunne tage stilling til budgetterne - ud fra nogle klare og gennemskuelige budgetter.

Tack herr president!

Jag vill först gratulera Henrik Dam Kristensen och Marion Pedersen till den viktiga uppgiften ni kommer att ha nästa år som president och vice president för Nordiska rådet. Men jag har en punkt som jag skulle vilja ta upp här. Ålands lagting firar i år 40 år som ett av åtta parlament vilka tillsammans bildar det Nordiska rådet. Under denna tid har vi aktivt deltagit i det nordiska samarbetet och på vårt sätt bidragit till att göra Norden till en bättre plats att bo på. Vi beklagar att nästa års session kommer att hållas vecka 44, som en tid varit gällande praxis. Vecka 44 nästa år infaller den 31 oktober till - 4 november, vi har nyval i oktober och det nya lagtinget inleder sitt arbete den 1 november. Detta medför problem för Ålands delegations deltagande, eftersom till exempel den som är medlem av den församling som förrättat valet, således lagtinget, till Nordiska rådet kan vara medlem av rådet enligt Helsingforsavtalets 47 artikel. Vi har påtalat detta i ett brev till presidiet redan i juni i år utan att få gehör för vår åsikt.

Jag beklagar på den åländska delegationens vägnar den uppkomna situationen och uppmanar presidiet att ta samtliga åtta deltagarparlaments arbetsår i beaktande då sessionernas tidpunkt fastställs, om inte inför nästa år, så inför de kommande åren.

Jag vill också tacka Island för detta arrangemang.

Kære venner. Så er vi nået til afslutningen. Jeg vil bede personalet fra Altinget og Reykjavík Congress om at komme herop til scenen, hvis de kan. Jeg har bedt om, at de skulle være her i salen, jeg håber det, men jeg kan jo ikke se det.

I går i Operaen bad jeg også om at takke dem, som har arbejdet så utrolig meget for at gøre det muligt for os at have denne session, både vores sekretariat og sekretariaterne fra de øvrige landes parlamenter, de, som har arbejdet for partigrupperne, specielt alle tolkene og alle vores medarbejdere.

Men jeg sagde, at vi havde indbudt de islandske medarbejdere til operaen i går for at takke dem, og så fik jeg alle til at klappe, men så hørte jeg senere på aftenen, at da de opdagede, at ikke alle gæsterne kunne komme ind i Operaen, rejste de sig og gav deres pladser til de nordiske gæster, og de tog hjem. Så de hørte aldrig takketalen eller de klapsalver, vi gav dem (der brydes ud i klapsalver) og jeg tror, at det meget godt viser, hvor engagerede i arbejdet de har været, og hvilken stor respekt de har, som vi alle i Island har det, for vores ærede nordiske gæster, venner og medarbejdere. Jeg takker for effektive dage, for hyggelige aftener og erklærer hermed, at Nordisk Råds session nr. 62 er slut. God rejse!