Engelska språket som hot och tillgång i Norden

Engelska språket är vår tids internationella hjälpspråk, ett lingua franca, på gott och ont. Det möjliggör för människor att mötas över språk-, ras- och nationsgränser. Allt fler kan arbeta tillsammans, studera, forska, göra affärer samt odla vänskap och kärlek med hjälp av engelskan.
Det är något storartat, till och med storslaget, över en sådan kommunikationsmöjlighet.
Men det ligger också ett hot däri. Ett hot mot den egna språkkulturen i vår del av världen. De nordiska språkens vara eller inte vara på livets alla områden.
Är vi redan så översköljda av engelskan i vår nordiska värld att våra nationalspråk riskerar att försvinna på sikt? Hur mycket har engelskan erövrat av de nordiska språken hittills? Finns det områden där vi inte längre har egna ord att använda för att engelskan tagit över?
Vad kan vi göra för att motverka de negativa effekterna av engelskans dominans i skolor, universitet och stora företag? Går det att styra utvecklingen? Är det nödvändigt? Vilka språkpolitiska åtgärder kan sättas in för att dels höja våra engelska språkkunskaper – som inte alltid är så goda som vi vill tro – dels stärka modersmålens ställning?
De här frågorna och många andra har språkforskare i Norden försökt besvara i tio rapporter på uppdrag av Nordiska Ministerrådet. Deras rapporter är underlag för skriften Engelska språket som hot och tillgång i Norden.