Under höstens lopp har det pågående internationella ekonomikaoset ofrånkomligen också blivit ett samtalsämne i Finland. Hittills har krisen haft förvånansvärt små effekter i landet, men många befarar att läget kommer att ändras.

Finland ser sig i spegeln

Skolmassakern i Jokela för ett år sedan skakade Finland djupt. Innerst inne ansåg dock många att händelsen var en gärning av en störd individ, som i princip skulle ha kunnat ske i vilket land som helst. Efter ett andra likadant fall gäller inte den förklaringen längre. Nationen ser sig spegeln och försöker förstå vad det hela handlar om.

Jokela och Kauhajoki föregicks av ett annorlunda, men också svårförklarligt fall. I Vanda nära Helsingfors satt en ung, tystlåten man år 2002 på sitt rum och sökte instruktioner på internet för hur man bygger en bomb, sedan packade han sprängladdningen i sin ryggsäck, gick ut och började irra omkring. Mitt i ett stort shoppingcenter exploderade ryggsäcken och dödade sin bärare och sex andra samtidigt som 80 personer skadades.

Ingen vet om det faktum att bomben detonerade just där var ett misstag eller ett avsiktligt dåd. Oavsett vilket, så är det i alla fall säkert att den unge mannen rörde sig bland människor med en känslig sprängladdning på ryggen.

Finland har ännu inte upplevt ett enda egentligt terrordåd, inte ens något allvarligt hot. Politiskt våld har varit något helt okänt här i flera generationer. Det förekommer tidvis utlänningshat i vardagen, men det har inte kanaliserats i någon organiserad verksamhet. I kommunalvalen fiskar inte ett enda parti röster genom aktiv främlingsfientlighet, eftersom det inte fungerar som politiskt tema i Finland.

Allt borde stå väl till, och ändå gör det inte det. De unga männens obegripliga gärningar väller fram ur något i det finska samhällets inre – men exakt varifrån? Ingen kan ge ett entydigt svar på detta, men påverkan från internet duger i alla fall inte längre som förklaring. Alltför flitig och förvrängd internetanvändning är en del av detta problem, kanske till och med utlösare av vissa beteendemodeller, men någon grundorsak är det inte.

Skulden kan inte heller läggas enbart på vapenlagen, som man efter Kauhajoki äntligen har insett att är för slapp och som ska göras striktare när det gäller att skaffa handeldvapen. Det traditionella jaktskyttet, som gör att det finns ett vapen i så gott som varje hus på landsbygden, har lämnats utanför den aktuella debatten.

Nu har man framför allt talat om bristen på gemenskap, ensamheten som många unga upplever, prestationsfokuseringen i samhället och de alldeles för små resurserna inom ungdomspsykvården.

Det går bra för det stora flertalet ungdomar – men vem lyssnar på dem som visar symtom på att må dåligt, eller gömmer sina bekymmer inom sig, tills de inte längre kan hållas kvar där? Finlands vålds- och självmordsstatistik hör envist till den högsta i Västeuropa.

Det är uppenbart att den här typen av diskussion är mycket svår att konkretisera i praktiska åtgärder. Efter fallet i Kauhajoki har det på olika håll i landet dessutom förekommit hot mot skolor, som visserligen har visat sig vara falska, men som har lett till utrymningar av skolor, oro och diffusa rykten. Det som hände i Kauhajoki kommer därför att länge påverka stämningen bland folk.

Den egna arbetskraften räcker inte längre

I och för sig har de finska ungdomarna under de senaste åren kunnat vara ganska säkra på att hitta sin plats – förutsatt att man har skaffat sig någon utbildning eller yrkeskunskaper. Alla har dock inte någondera av dessa, eftersom vissa unga direkt efter skolan hamnar in i en ond cirkel av utslagning med varken utbildningsplats eller arbete. De utgör kanske inte en särskilt stor grupp, men de är tillräckligt många för att synas i statistiken.

Framtiden för de unga som blir utan utbildning förmörkas av de ständigt tuffare kraven i arbetslivet.

Det är i och för sig lättare att få anställning numera. Under lågkonjunkturen i början av 1990-talet rusade arbetslösheten i Finland upp till cirka tjugo procent och hölls länge på en hög nivå. Nu har den dock sjunkit till ungefär sex procent. De regionala skillnaderna är stora, men framför allt i Helsingforstrakten finns det i praktiken sysselsättning för alla arbetsföra och arbetsvilliga.

Detta faktum har också lett till en tydlig insikt om att den egna arbetskraften i Finland inte räcker till. Inom de närmaste åren kommer åldersklasserna som går i pension att vara större än de unga generationer som i stället kommer in på arbetsmarknaden. Det har lett till en minskad oro över att det svagare internationella ekonomiska läget skulle leda till en snabb ökning av arbetslösheten i Finland. Om konjunkturen sjunker brant är det möjligt att arbetslösheten stiger tillfälligt, men statistiken talar mot en långvarig ökning av arbetslösheten.

Befolkningen åldras i snabb takt

Den största demografiska utmaningen för Finland är den snabbt åldrande befolkningen. Enligt Statistikcentralen kommer antalet personer över 65 år att öka med 78,7 procent mellan år 2000 och 2030. Det innebär att framtidens pensionsutgifter samt efterfrågan på social- och hälsovårdstjänster kommer att öka brant och mängden arbetskraft i förhållande till den övriga befolkningen kommer att minska kraftigt. En potentiell lösning är att öka mängden utländsk arbetskraft i landet. Dessutom pratas det om att förkorta studietiderna och förlänga den yrkesverksamma tiden. Men då blir frågan hur man ska orka i arbetslivet, eftersom takten redan nu ofta är hård.

Finland håller först nu på att vänja sig vid att ta emot utländsk arbetskraft. Detta är dock oundvikligt enbart på grund av befolkningsutvecklingen i Finland.

Problemet är att Finland inte har varit ett särskilt lockande land. Från Norden har det aldrig kommit mycket arbetskraft till Finland, trots att många finländare har flyttat till Sverige och Norge. I de övriga närområdena har man dessutom haft full sysselsättning i storstäderna i Ryssland och den ekonomiska utvecklingen i de baltiska länderna har hittills varit snabb. Detta har effektivt dämpat migrationen från närområdena. Den arbetskraft som kommit har främst bestått av arbetare från Polen och övriga länder till stora byggprojekt. Det håller på att ske en ändring också inom andra branscher, men utvecklingen är långsam.

Arbetskraft behövs inte bara i Helsingforsregionen, där andelen utlänningar nu är störst. Exempelvis till Lapplands turistmål har det varit svårt att hitta tillräckligt med folk att anställa i Finland, åtminstone under högsäsong. Samma problem kommer att drabba gruvorna som eventuellt ska öppnas i Lappland.

Grannkommunerna på var sin sida om gränsen, Kolari i Finland och Pajala i Sverige, har redan intensifierat sitt samarbete till helt nya dimensioner. Bakgrunden till detta är att ett kanadensiskt bolag planerar öppna en gruva i området, som direkt skulle sysselsätta minst 2 000 personer. Så mycket arbetskraft finns helt enkelt inte i norr, alltså måste de komma någon annanstans ifrån. Men varifrån, det är fortfarande en öppen fråga.

Egna ekonomiska grunden stabil

Det är emellertid möjligt att den globala finanskrisen bromsar upp både turismen och denna typ av stora investeringar och många andra saker. Befolkningsutvecklingens realiteter påverkar den dock inte. Det betyder bland annat att det kommer att finnas mer lediga jobb inom den offentliga sektorn och social- och hälsovårdsservicen i framtiden i och med pensioneringsvågen, oavsett om investeringarna på den privata sidan minskar.

Den ekonomiska grunden i Finland anses nu vara så stabil att den borde klara stötar från den internationella konjunkturen bättre än de flesta andra länder i Europa. I början av 1990-talet upplevde Finland en mycket djup lågkonjunktur och bankkris. Av den bittra erfarenheten lärde man sig att undvika stora risker. Landets banker är i gott skick och statens ekonomi är tämligen stark. Inte heller bostadspriserna har upplevt någon större förändring.

Hittills har man följt finanskrisen liksom utifrån och det har inte förekommit någon krisstämning inom landet. Inte ett enda forskningsinstitut har än så länge förutspått någon recession i Finland, utan enligt bedömningarna förväntar man sig en tillväxt på mellan en och två procent och en arbetslöshet på nuvarande nivå. Men det finns ändå mycket osäkerhet och den beror dels på aspekter som inte berör övriga Norden i lika hög grad. Exempelvis har handeln med Ryssland ökat så mycket, att om det uppstår allvarliga problem i den ryska ekonomin så inverkar detta direkt också på den finska.

Regeringen har signalerat att om den globala finanskrisen fortsätter, så kan också Finland bli tvunget att omvärdera sin ekonomiska politik – och läget kan ändras under den tid som går mellan att denna text skrivs och dess publicering.

För några år sedan pratade man fortfarande om globalisering i tid och otid. Nu tycks ordet ha försvunnit ur politikernas vokabulär, trots att den annalkande ekonomiska stormen kommer till Finland just i och med den globala ekonomin.

The views expressed are those of the author.