Vi börjar i Lettland, ett land som blev fritt först 1991 efter kommunismens fall. Landet hade varit helt beroende av gamla Sovjet och saknade egentligen alla förutsättningar att blir en modern stat.

Lettland och Baltikum kunde ha stannat där och blivit ett annat fattigt hörn av Europa med en ekonomi som bars upp av de pengar som gästarbetarna skickade hem.

Så blev det nu inte.

Lettland vände sig mot väst och tog emot alla moderna råd man kunde få, inte minst från Sverige. Skatten plattades ut, tullar togs bort och budgeten balanserades. Letterna knöt valutan till D-marken.

Marknadsekonomins Shangri-La

Lettland blev rena demonstrationsexemplaret, så här bra går det för länder som växlar över till västlig marknadsekonomi. Befolkningen följde med, så klart. Den började konsumera bostäder, bilar och andra kapitalvaror, behoven var omättliga efter alla år bakom järnridån. De svenska bankerna hängde på. Swedbank och SEB var två banker som snabbt etablerade sig i detta nya Shangri-La där allt uppenbarligen var möjligt. De lånade ut pengar och snart ägde de 60 procent av den lettiska bankmarknaden.

Den lettiska befolkningens standard ökade snabbt, från 41 procent av EU-genomsnittet år 2000 till 62 procent 2008. Folk handlade och den lettiska staten var ungefär lika lättsinnig med pengarna.

Euforin ökade, snart började det koka. 2007 var löneökningstakten 20-30 procent per år medan bankernas utlåning till privatpersoner snarare låg på uppemot 50-70 procent.

Befolkningen hade pengar och shoppade loss, men man gjorde av med mycket mer än man producerade.

Underskottet i bytesbalansen låg nu på 25 procent av BNP. Man konsumerade dessutom det mesta själv, intresset för att exportera varor var lågt och därför kom det inte in särskilt mycket pengar från utlandet. Behövde man pengar kunde man ju lika gärna låna av de svenska bankerna som nu konkurrerade med varandra om de osäkra låntagarna. På lettisk tv visade Swedbank en reklamfilm där en familj borrade efter olja hemma i vardagsrummet. Underförstått, lägenheten var rena oljekällan eftersom den gick att belåna. Ekonomin gick på speed och den globala finanskrisen blev den utlösande faktorn.

Sparpaket drabbar alla letter

Nu backade investerarna, nu var Lettland ett vanskligt land och hela Baltikum en riskfylld region. Pengarna rann ut och Lettland hamnade i en akut valutakris. Under förra året föll BNP med 20 procent. Budgetunderskottet ökade kraftigt och när de svenska bankerna drabbades av bankkrisen hade de lånat ut 432 miljarder svenska kronor i de baltiska länderna.

Den svenska Riksbanken hade varnat för överhettning i Baltikum redan 2005. Året därpå gjorde Riksbanken ett första stresstest som visade att en kris i Baltikum skulle försvaga både Swedbank och SEB. Man kan inte påstå att de svenska bankerna lyssnade på de varningarna. Det vittnar de halvfärdiga husskeletten i Riga om. Och den som vill betrakta den svensk-lettiska kollapsen kan alltid gå in på sajten lizings.lv. Det är Swedbank som äger sajten där man säljer alla konfiskerade lyxbilar, Lamborghini, Mercedes, Bentley, BMW, Porsche, Lexus och andra lyxbilar. Somliga av bilarna är knappt körda, bara köpta.

Folk får sälja sina bilar, men givetvis har konsekvenserna för Lettland blivit mycket svårare än så. Sverige har bland annat reserverat 7,5 miljarder kronor i nödlån till Lettland via IMF. Sverige har också ett avtal med Lettland som innebär att Sverige kan låna ut 500 miljoner euro (5,2 miljarder kronor) mot att Sverige får lettiska lats. Sammanlagt har den svenska staten reserverat 23 miljarder kronor till olika lån i Baltikum. Swedbank, SEB samt även Nordea har reserverat sammanlagt 15 miljarder. Det innebär att det är de svenska skattebetalarna som riskerar mest.

IMF ansåg först att en devalvering och en övergång till euron skulle vara den enda lösningen, men EU sa nej. Ett medlemskap i unionen förutsätter ordning på finanserna. Den svenska regeringen har också lobbat hårt för att Lettland inte ska devalvera eftersom det skulle innebära förluster för Sverige. I stället tvingas Letterna till en plågsamt sparpaket. Välfärden halveras, skolor och sjukhus stängs. Pensioner och barnbidrag minskas drastiskt precis som lönerna. Arbetslösheten ökar och många får gå från hus och hem. Sparprogrammet drabbar alla letter, inte bara de som en gång köpte bostadsrätt och BMW.

Hemma i Sverige har de lättsinniga bankerna fått en ganska mild behandling. När euroländerna beslutade om sitt åtgärdsprogram satte också den svenska regeringen in sina krisåtgärder med lånegarantier och möjligheter till akut stöd. Även om bankernas stora förluster låg i Baltikum så måste Sverige försäkra sig om sina bankers fortlevnad.

Bonusstopp – eller?

Finansminister Anders Borg ställde framför allt ett tydligt krav på de bankerna som ville söka stöd – inga bonusar. Anders Borg gjorde bonusarna till ett så stort nummer att han citerades i medier över hela Europa. SEB införde också bonusstopp, men försökte sedan i stället höja vd:n, Annika Falkengrens fasta lön med två miljoner kronor om året. Det ledde till ett ramaskri och inför risken att inte få ta del av bankstödsprogrammet fick hon till sist avstå från pengarna och stå kvar på sin gamla lön på sju miljoner om året.

Swedbank, kollegan och konkurrenten från de glada dagarna i Riga, har behållit sitt bonusprogram, men bara i dotterbolaget Swedbank Markets. Man kan i stor sett nog påstå att de svenska bankerna har gått igenom det baltiska äventyret förhållandevis helskinnade. Man har redan kaxat upp sig och när Finansinspektionen i höstas presenterade nya regler för bonusar protesterade bankvärlden hej vilt. Börje Eklund, vd på Wallenbergs maktbolag Investor som äger SEB, protesterade nästan mest. En dolkstöt, sa han och menade att nu finns det risk för att bankerna flyttar utomlands.

Sett så här i backspegeln kan man nog tycka att det var ett märkligt uttalande. Bankerna flyttar ju redan precis vart de vill, till Lettland till exempel.

Swedbank och SEB finns fortfarande kvar i Lettland utan att göra något större nummer av det. När den lettiska regeringen sprack häromdagen tog de båda svenska bankerna det hela med ro.

Marknaden tog också det hela med upphöjt lugn. Alla vet att bankerna bidar sin tid och ser möjligheterna till nya vinster när letterna en dag kan bygga färdigt sina hus. Men först måste de gå igenom det stålbad svenskarna slapp. Svenskarna klarade sig från en devalvering i grannlandet med allt vad det hade inneburit i form av ytterligare nedskärningar och arbetslöshet på den svenska arbetsmarknaden.

Var och en står sig själv närmast

Den globala krisen har ändå påverkat Sverige och framför allt den svenska bilindustrin. Den svenska ungdomsarbetslösheten är den näst högsta i hela Europa. Krisen märks också i den offentliga förvaltningen med nedskärningar i vård, skola och omsorg. I kombination med nya regler för sjuka och arbetslösa har de svenska socialbidragen ökat.

Den svenska alliansregeringen hade aldrig klarat en lettisk devalvering ovanpå allt detta. Inte konstigt att Anders Borg slagits hårt för att Lettland inte ska devalvera. Den enes bröd är den andras död, som det svenska ordspråket lyder. När Lettland blev fritt stod de svenska bankerna på rad för att få delta i undret. Inte reflekterade de svenska bankerna då över att letterna som just blivit fria aldrig upplevt denna generositet förut. Kanske saknade de mer än andra den kapitalistiskt drivna självbevarelsedriften.

Medan konjunkturen nu vänder upp i Sverige går letterna igenom det brutala besparingsprogrammet. Även om de båda länderna är med i EU så visar krisen att var och en alltid står sig själv närmast.

The views expressed are those of the author.