Nordic Council of Ministers

Document Actions

This content is not available in your chosen language, we are displaying it in Swedish.

Patienter och institutionaliserade personer, överföring mellan nordiska länder

Enligt den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster artikel 9 ska ansvariga myndigheter söka medverka till flytt. De ansvariga myndigheterna kan som ett led i en överenskommelse om flyttning fatta beslut om fördelningen av kostnaderna. Detta fungerar inte i praktiken på grund av oklarheter kring betalning och ansvar. Förfarandet när det gäller överföring gäller både kommunal och landstingsvård. Vid sjukhusen i Sverige har man som praxis att man hjälper till vid flyttar även då personen inte hunnit folkbokföra sig i Sverige för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det typiska fallet är en gammal människa i behov av vård, ofta då äldreomsorg, som vill flytta till ett annat nordiskt land t.ex. pga. att maken/makan gått bort och personen önskar bo med sina anhöriga. I samband med detta finns idag en del oklarheter som grundar sig i att den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster artikel 9 endast stadgar att kommunerna ska ”söka medverka till flytt”. Kostnadsansvar och andra frågor som kan tänkas uppstå regleras alltså inte tydligare och riskerar att vara betungande för den enskilde. Klart är att det i de flesta nordiska länder är mottagarkommunnen som står för alla kostnader.

Issue description

Förfarandet när det gäller överföring gäller både kommunal och landstingsvård. Vid sjukhusen i Sverige har man som praxis att man hjälper till vid flyttar även då personen inte hunnit folkbokföra sig i Sverige för att det ska gå så smidigt som möjligt.

I Danmark är det utflyttningskommunen som har kostnadsansvaret för t.ex. hemtjänst kvar, vilket lett till en del konflikter med svenska kommuner i dessa ärenden. Då har man typiskt från dansk sida fakturerat t.ex. den svenska kommunen för kostnader man haft som ett resultat av patientföverföringen. Men eftersom så inte är fallet i övriga nordiska länder och så inte stadgas i några andra avtal är det uppenbart att en dansk kommun inte kan kräva en svensk kommun på kostnadsansvaret.

Oklarheten i dessa ärenden i kombination med konventionens vaga formuleringar öppnar för att medborgaren kan hamna i kläm. Eventuella syften med artikel 9 i konventionen riskerar att gå om intet. Det tycks inte finnas några styrdokument i Sverige vad gäller dessa ärenden (annat än den information som finns att hämta i versionen av konventionen med kommentarer). Det finns inte någon större kunskap varken hos centrala aktörer eller bland de kommuner och landsting NMR talat med. Frågor några gånger per år kommer frågor till NMR och Hallå Norden. Indikationer via Hallå Norden (www.hallonorden.org) på att det tar lång tid att få till stånd ett samarbete mellan kommuner/landsting i de nordiska länderna är sannolikt sanna. Det faktum att det tar tid och samarbetet inte fungerar smidigt är belastande för individen.

Det tycks råda brist på information om möjligheten att ingå överenskommelser mellan kommunerna i Norden. Detta kom fram även vid mötet i den nordiska biståndsgruppen i Helsingfors den 8 november 2011. Vissa ansåg att detta inte är ett gränshinder eftersom det finns så lite information om ärendena. De enskilda fallen som myndigheterna har fått information om visar dock att fallen är komplicerade.

Example

Det typiska fallet är en gammal människa i behov av vård, ofta då äldreomsorg, som vill flytta till ett annat nordiskt land t.ex. pga. att maken/makan gått bort och personen önskar bo med sina anhöriga. I samband med detta finns idag en del oklarheter som grundar sig i att den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster artikel 9 endast stadgar att kommunerna ska ”söka medverka till flytt”. Kostnadsansvar och andra frågor som kan tänkas uppstå regleras alltså inte tydligare och riskerar att vara betungande för den enskilde. Klart är att det i de flesta nordiska länder är mottagarkommunnen som står för alla kostnader.

Exempel:Finska Mia bor i Sverige sedan långt tid tillbaka. Hon är i behov av besök av hemtjänsten samt har regelbunden kontakt med äldrevård och sjukvård. Eftersom hon nyligen förlorade sin make, önskar hon återvända till Finland där hennes barn och resterande familj och anhöriga finns. Detta skulle betydligt underlätta hennes situation. De berörda kommunerna tycks dock oförmögna att komma överens och processen drar ut på tiden, varför Mia inte vet hur hon ska hantera situationen.

Solution countries:

Denmark, Finland, Iceland, Norway, Sweden

Countries affected:

Denmark, Finland, Iceland, Norway, Sweden

Status

Under behandling

News about Freedom of Movement

Freedom of Movement Events