The content is not available in your chosen language, we are displaying it in Swedish instead.

Löneskillnader – en knäckfråga för den nordiska modellen

04.07.14 | News
Hur ska den nordiska modellen utvecklas för att hålla in i framtiden? Krävs det ökade löneskillnader? Meningarna går isär hos panelen i Almedalen, men debatten mynnar ut i visst samförstånd.

Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, har på uppdrag av bland annat Nordiska ministerrådet tagit fram en forskningsrapport som analyserar den nordiska modellen. På några minuter ger han en närmast omöjligt förenklad sammanfattning.

– De nordiska ländernas ekonomier har mycket gemensamt, men samtidigt är vi inte så unika längre som vi tror, säger Lars Calmfors.    

Några gemensamma drag hos länderna är, visar han, hög inkomstnivå, hög sysselsättning, jämn inkomstfördelning och omfattande välfärdssystem – men sådana drag finns också hos andra länder som Österrike, Nederländerna och Tyskland.

Andra typiska drag är hög andel yrkesarbetande kvinnor, starka fackföreningar, utbredd användning av ny teknik och nya organisationslösningar, stora satsningar på forskning, utveckling och utbildning samt ett generellt högt förtroende bland medborgare för samhällssystemen.

Men modellen är inte ohotad, betonar Lars Calmfors. Bland hoten finns fallande produktivitetstillväxt, åldrande befolkningar och fallande sysselsättning för lågutbildade.

– Framför allt Sverige har ett mycket stort problem: Vi har mindre löneskillnader än alla andra länder, men samtidigt större kunskapsskillnader mellan dem som ligger i topp och dem som ligger i botten.

Rapporten föreslår bland annat kraftfulla satsningar på skolans svagare elever, parat med bättre arbetsmiljö i skolan och högre ingångslöner och större lönespridning för lärare.

– Men det räcker kanske inte – jag tror att vi också måste acceptera större löneskillnader för att öka motivationen för utbildning, säger Lars Calmfors.

Morgan Johansson, S-riksdagsledamot, är först mycket kritisk. Istället för att öka inkomstskillnaderna måste man förstå att det som har gjort de nordiska länderna framgångsrika är just de små inkomstskillnaderna, säger han med emfas.

– Nationalekonomer har svårt att förstå den nordiska modellen. Här har vi en grupp länder som har små inkomstskillnader, starka fackföreningar, ambitiösa trygghetsförsäkringar, en reglerad arbetsmarknad och höga skatter – och som samtidigt ligger bland de allra högsta när det gäller konkurrenskraft.

Moderatorn Karin Arvidsson frågar panelen om socialdemokraterna har patent på den nordiska modellen. Nej, säger Britt Bohlin, ny direktör för Nordiska rådet.

– Den nordiska modellen, som idé och värdegrund, den äger vi tillsammans. Medborgarna i de nordiska länderna är stora anhängare av den och de tycker, tror jag, att det behövs mer nordiskt samarbete för att utveckla vår välfärdsmodell.

Karin Arvidsson vänder sig till M-riksdagsledamoten Jessica Polfjärd med frågan om hur hon ser på de hot mot sysselsättningen som Lars Calmfors har identifierat.

– Vissa jobb försvinner, andra kommer till. I IT-sektorn finns jobb idag som inte fanns tidigare, säger hon.

– Ja, instämmer Lars Calmfors. Om arbetsmarknaden fungerar så kan man få upp sysselsättningen för alla och då kan ungdomsarbetslösheten sänkas.

Han återkommer till att detta antagligen måste göras genom större lönespridning – men betonar att det inte behöver betyda större reella inkomstskillnader.

– Skatte- och transfereringssystemet kan kompensera för förändringarna, säger han.

Det finns, menar Lars Calmfors, skattehöjningar som inte behöver få negativa effekter på tillväxten.

– Till exempel kan man återinföra fastighetsskatter värda namnet och man kan införa en enhetlig moms.

Morgan Johansson nickar belåtet.

– Där ser man hur mycket ett seminarium kan göra, säger han halvt på skämt. I rapporten står att det knappast är möjligt att öka det generella skatteuttaget, men nu säger Lars att man kan höja vissa skatter. Då kanske vi är överens? Och dessutom verkar vi vara överens om vikten av trygghetssystemen.

Lars Calmfors betonar att en initierad debatt är avgörande för framtiden.

– Här kommer det att gå en djup skiljelinje i politiken framöver: hur ska man balansera krav på att upprätthålla tillväxten med krav på att samhället inte ska dras mer isär? Det är en målkonflikt och den är mycket svår. Därför är det så viktigt att föra debatt.

Om den debatten förs med respekt så tror Lars Calmfors att den nordiska modellen har bärkraft.

– Ja, säger han, det är rimligt att tro att den kommer att fortsätta att leverera.

Text: Katarina Bjärvall