Antalet minderåriga asylsökande som kommer till de nordiska länderna utan ledsagare har ökat kraftigt de senaste åren. Dessa ungdomar är individer som har olika bakgrund, ofta en psykologiskt svår och traumatiserad sådan. I FN:s barnkonvention står det att det vid alla handlingar som berör barn så ska hänsynen till barnets bästa vara det grundläggande. För Nordiska rådet är det därför viktigt att fokusera på det enskilda barnets behov, och det är det vi i de nordiska länderna bör se till att göra på bästa sätt.

Man har olika erfarenheter i de nordiska länderna när det gäller hur man kan hjälpa dessa barn och hur man kommer fram till de bakomliggande orsakerna till fenomenet inklusive människohandel. Det behövs nordiskt samarbete och nya lösningar för att garantera asylbarnens rättigheter. Därför bad parlamentarikerna i Nordiska rådet under sessionen i Helsingfors i oktober 2008 de nordiska regeringarna om att bland annat följa Norges bästa praxis, som går ut på att inte låta några oledsagade barn utvisas utan att förvissa sig om att barnen kan tas emot på ett säkert sätt av familjemedlemmar eller något annat nätverk som både har vilja och möjlighet att ta emot dem.

De nordiska regeringarnas svar på vår rekommendation, som också innehåller en lång rad åtgärder för att säkra asylbarnens rättigheter på alla sätt, vittnar om att de nordiska länderna tar problemställningarna kring asylbarn i Norden på stort allvar. Trots detta ser vi i Nordiska rådet ett behov av att särskilt framhålla några konkreta förslag som vi anser att regeringarna fortsättningsvis bör ta ansvar för att följa upp.

Många asylsökande i de nordiska länderna väntar flera år på besked om asyl. Samtliga nordiska länder upplyser om att man tar olika humanitära hänsyn i asylbehandlingen, men att ärendena för det mesta behandlas i den ordning de kommer in. Barnens tid är dyrbar. Eftersom konsekvenserna av att stå länge i kö är så stora för barnen är vi i Nordiska rådet inte tillfreds med den praxisen. Om vi ska ha barnkonventionen som rättesnöre anser vi att barnfamiljer bör få komma först i kön för att få sina asylansökningar behandlade. Det skulle vara för barnens bästa.

Flera humanitära organisationer har påpekat att man bör säkerställa att asylbarnen får professionell uppföljning. Många barn som söker asyl kommer från krigsområden och många har upplevt allvarliga trauman, och då är det inte tillräckligt att de följs upp av frivilliga hjälpfamiljer på det sätt som är praxis i de enskilda nordiska länderna. Vi menar att det skulle vara för barnens bästa att de följs upp av kvalificerade yrkesmänniskor, som till exempel psykologer, så att de kan få den hjälp de behöver tidigt i asylförloppet.

Det är också viktigt att själva omsorgen om asylbarnen säkerställs av barnomsorgen eller humanitära organisationer och inte av den myndighet som behandlar barnets asylansökan. Juridisk handläggning och omsorg bör av princip hållas åtskilda, vilket inte är fallet i alla de nordiska länderna i dag. Anledningen till att detta är viktigt är att den som står för omsorgen om barnet ska fokusera på att ge barnet bästa möjliga omsorg oavsett om barnet till exempel är laglig eller illegal asylsökande, och oberoende av behandlingen av asylansökan i övrigt. Om de personer som har hand om barnet har insyn i asyldokumenten kan man inte garantera att omsorgen inte påverkas av det de känner till om den juridiska handläggningen.

En grupp som inte räknas som barn längre, men som ofta glöms bort trots att den behöver extra uppföljning, är åldersgruppen 18 till 25 år. Ungdomar behöver en annan uppföljning än barn, men det är viktigt att de nordiska regeringarna inte glömmer bort behoven hos denna åldersgrupp, som lätt faller utanför både utbildning och arbete. Genom att se till att ungdomar mellan 18 och 25 år får tillgång till utbildning och arbete bidrar man till att tillförsäkra dessa människor en bättre framtid.

Det bör inte råda några tvivel om att FN:s barnkonvention gäller alla barn oavsett var de kommer ifrån, och det är statens ansvar att se till att barn inte diskrimineras. Därför vilar det ett stort ansvar på myndigheterna i Norden att se till att man även värnar om asylbarnens rättigheter.

Länkar til artikeln i tre nordiska tidningar:

Information (15. mars 2010)

Turun Sanomat (21. mars)

Vårt Land (6. mai 2010)