Christina Gestrin (Main speech)

Herr president!

Vitryssland har betydelse för Norden. Landet, som nu varit självständigt i 18 år, orienterar sig delvis mot Europa och Östersjön. Tyvärr har den demokratiska utvecklingen gått långsamt. Nordiska rådet har trots detta – i samarbete med Baltiska Församlingen – lyckats med att bygga kontakter med både parlamentet i Minsk och oppositionspartier som för närvarande inte är representerade i parlamentet. Det nästa – fjärde i raden – rundabordssamtalet mellan nordiska, baltiska och vitryska politiker planeras äga rum i Minsk under våren 2010.

Under sommaren 2008 besökte Nordiska rådets miljöutskott de områden i Tjernobyl där den höga radioaktivitetsnivån förhindrade fast bosättning och förhindrar fortfarande. Nordiska Investeringsbanken och miljöfonden NEFCO håller på att förhandla om ett samarbetsavtal med den vitryska regeringen. Det här skulle betyda konkret samarbete om miljöprojekt till exempel i vattenrening och Vitryssland är en del av Östersjöns avrinningsområde.

Helt nyss har Vitryssland låtit Europarådet öppna en liten informationspunkt i Minsk. Även andra regionala organisationer har börjat skapa nya kontakter med Vitryssland. EU:s östra partnerskap inkluderar Vitryssland. Östersjörådet har redan gett Vitryssland observatörsstatus och Östersjöparlamentarikerna i BSPC, vars ordförande jag är, hade i år för första gången bjudit in observatörer från parlamentet i Minsk att delta i den årliga konferensen i månadsskiftet augusti-september.

Förslaget om att etablera ett nordiskt informationskontor i Minsk har flera gånger behandlats i presidiet. Kontoret anses inte som ett mål i sig själv, utan som ett instrument för genomförandet av de redan existerande samarbetsprojekten som Nordiska ministerrådet och andra nordiska institutioner har med landet. Kontoret skall även kunna underlätta Nordiska rådets samarbete med vitryska politiker och på så sätt bidra till den demokratiska utvecklingen i landet.

Det är viktigt att kontoret byggs upp i ett tätt samråd med de nordiska diplomatiska representanterna som redan finns i regionen.

Slutligen vill jag tillägga att Nordiska rådet under behandlingen av frågan om informationskontoret har tagit upp synpunkten ifall man på längre sikt bör överväga huruvida det finns grunder för att upprätthålla de tre infokontoren som för närvarande finns i de baltiska länderna. Ett faktum är ju att sedan infokontoren i de baltiska länderna grundades har mycket i omvärlden -förändrats, bland annat har de baltiska länderna blivit medlemmar i EU.