Kent Olsson (Main speech)

Herr president! Man kan konstatera att mycket onekligen har hänt de senaste åren. Att vi skulle ha en sådan här utrikes- och försvarspolitisk debatt förvånar kanske många som har suttit länge i Nordiska rådet. Jag kan också som presidiets representant konstatera att det är med glädje man läser igenom utrikesministrarnas redogörelse, noterar den positiva syn som de har på det nordiska samarbetet där de bland annat talar om att man ska ha en ökad gemensam krigsberedskap, försvarskontroll, utveckling av satelliter, nätsäkerhet och militärt samarbete så långt det går. De talar också om den arktiska regionen som ett viktigt område för samarbete ihop med IMO.

Tidigare nämndes också det ambassadsamarbete som är på gång. Vi får hoppas att det utvecklas. Dessutom ser vi fram emot att den nya Östersjöstrategin förhoppningsvis kommer under de närmaste dagarna.

I den nya säkerhetspolitiska situation som råder är jag övertygad om att ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete är en stor tillgång. Mervärdet uppstår ur kombinationen av långvariga samarbetserfarenheter på snart sagt alla samhällsområden, breda erfarenheter av internationellt samarbete, hög trovärdighet på den internationella arenan, tillgång till expertis på toppnivå samt erfarenheter av gemensamma åtgärder och insatser i fredsfrämjande syfte. Allt detta framgår klart och tydligt i Stoltenbergs rapport, en rapport som dessutom är väl förankrad i Nordiska rådets arbete.

Förra året lämnade Nordiska rådet, på den konservativa gruppens initiativ, en rekommendation till de nordiska regeringarna att verka för ett fördjupat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete i Norden. Den vann gillande i Nordiska rådet.

Från rådets sida föreslår vi att det nordiska samarbetet inom samhällssäkerhet, utrikes- och säkerhetspolitik får en nordisk parlamentarisk dimension. Det stärker regeringarnas samarbete och ger det större legitimitet. Nordiska rådet måste förhålla sig till både Nordiska ministerrådet och de nordiska ländernas regeringar. I rådet har presidiet ansvar för dessa sakområden. Presidiet, anser vi, bör utse en rapportör som har ett samlat ansvar för samhällssäkerhet samt utrikes- och säkerhetspolitik.

Vi kan också när vi talar om nordiskt försvarssamarbete beakta vad som har hänt den senaste tiden. Nato har lämnat Island och skapat ett militärt tomrum. Den norska regeringen har presenterat sin långtidsplan för försvaret, ett försvar till värn för Norges säkerhet och intressen. De nordiska försvarscheferna har som vi tidigare har hört identifierat 140 samarbetsområden. Och sist, men inte minst, har vi Stoltenbergs rapport.

Det går inte att fördjupa sig i allt som har sagts. Jag väljer därför att ta fasta på de nordiska element som framgår tydligast i Stoltenbergs rapport och i det som går under förkortningen Nordsup, Nordic Supportive Defence Structures, det vill säga försvarschefernas initiativ. Genom samarbete och arbetsfördelning kan man frigöra resurser och därmed få en bättre utveckling av försvaret.

De allt dyrare försvarsmaterielen talar för arbetsfördelning och samarbete så att vi tillsammans utvecklar prestationsförmågan. Skapandet av ett ömsesidigt beroende garanterar att allt fungerar också i kristider. Ett exempel på detta är att Sverige, Norge och Finland sammantaget har flera jaktplan än något annat enskilt europeiskt land.

Jag är övertygad om att vi nordbor hyser en stark samhörighetskänsla och står beredda att ge varandra ömsesidigt stöd oavsett från vilket håll något av våra länder hotas. I det sammanhanget skulle jag också vilja ta upp att det för att lyckas med ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete är avgörande att vi kan leverera. Ett fördjupat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete i Norden svarar mot människors förväntningar på att nordiskt samarbete handlar om att bistå varandra i konkreta och påtagliga utmaningar. Det kan vi göra.

Jag vill också helt kortfattat påpeka, herr president, att presidiet har noterat Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Vi utgår från att hänsyn tas till detta vid det fortsatta arbetet med att fördjupa och utveckla det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet i Norden.