Sinikka Bohlin (Main speech)

Rådets 61:a session närmar sig nu sitt slut. Vi har haft några hektiska men innehållsrika dagar här i Stockholm. Jag vill tacka er alla för en stimulerande session och en livlig debatt i denna kammare.

Eftersom det här är min sista session vill jag tacka er alla för alla dessa år i Nordiska rådet. Jag har varit lite som i en saloon med svängdörr in och ut, ordinarie och suppleant, och slutar nu som president. Jag vill speciellt tacka för detta sista år då jag har haft förtroendet att leda arbetet tillsammans med er i Nordiska rådet.

Jag har alltid sagt att när man inte kan lära sig något nytt ska man sluta i politiken. Jag ska sluta, men jag lär mig fortfarande, och jag har lärt mig väldigt mycket under det år som har varit.

Gränshinder – de tar aldrig slut.

Språkförståelse – här vill jag tacka Ungdomens nordiska råd för gott samarbete. Jag har förstått riktigt vilka problem vi har i framtiden i språkfrågan.

Kultur – vilken rikedom vi som var på Kulturhuset på tisdagskvällen fick ta del av!

Grannsamarbetet – jag har haft förmånen att få jobba med de baltiska länderna och med nordvästra Ryssland. Alla dessa möten med människor har betytt så mycket. Jag har lärt känna människor. Jag har lärt mig att acceptera och respektera människor. Vi är lika, fastän vi är olika.

Globaliseringen, vår gemensamma värld och vårt gemensamma ansvar, och klimatförändringarna som vi ser med blotta ögat i Arktis.

När jag nu lämnar över stafettpinnen till min kollega Helgi Hjörvar önskar jag honom lycka till i detta spännande och intressanta uppdrag.

Jag vill säga ett särskilt tack till all personal i riksdagen som har gjort det möjligt för oss att vara här. Deras hjälpsamhet och deras leenden som vi har fått möta – utan personal skulle vi aldrig klara av den här sessionen. Jag skickar till alla i detta hus en tacksam hälsning för all hjälp.

Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till den svenska delegationen, som har stöttat mig under mina år som delegationsledare. Jag säger bara: Ni är underbara!

Sedan finns rådets alla sekretariat som jag vill tacka för hjälpen. En president behöver också ha hjälp. Men jag vill särskilt tacka det svenska nationella sekretariatet. Nu börjar jag nästan gråta. Om inte de fanns skulle jag faktiskt aldrig ha klarat av det här året. Tack till Evorna och alla andra!

Ett stort tack till våra stenografer, som försöker förstå alla dessa språk, och ett stort tack till våra tolkar! Ni behövs i det nordiska samarbetet. Jag tycker att ni ska ge en applåd till alla dem som jobbar runt omkring oss här.

Jag började den här sessionen med att läsa en dikt ur den rosa boken från Språkskolan. Jag tänkte avsluta med att läsa en dikt som heter När gränsen drogs blev nog många glada:

”När gränsen drogs blev nog många glada.

Då slapp man kriga och skada.

Gränsen drogs för att inte kriga,

Ingen vill ju döda och strida.

Livet på gränsen är bra var da,

Även om jag inte kan finska så bra.

Fred på gränsen, det är bra.

Fred på gränsen, det vill vi ha.”

Med dessa ord förklarar jag rådets 61:a session avslutad och önskar er alla en god hemresa.