Fredrik Reinfeldt (Main speech)

Fru president! Statsministerkolleger! Nordiska vänner! Det känns alltid högtidligt när vi samlas till möten och samvaro i vår nordiska familj. Vi är nära grannar, och vi har djupa och gemensamma historiska rötter. En gång för länge sedan var vi Europas ständiga oroshärd, där vi blickade på varandra med misstänksamhet och till och med tog till vapen för att bekämpa varandra. I dag, med ett varmt och nära samarbete, är detta helt annorlunda, vilket bland annat syns här i Nordiska rådet.

Vi i Norden lever i dag i samhällen som många andra eftersträvar: demokratiska, fria och i framkant när det gäller välfärd och utveckling, öppna för nya intryck i fråga om forskning, teknik och ekonomi. Våra medborgare skulle i dag aldrig acceptera om vi reste hinder eller gränser mellan våra länder, tvärtom. De förväntar sig att kunna dela erfarenheter med varandra, oaktat i vilket nordiskt land de råkar vara födda. Denna nordiska gemenskap har tjänat oss väldigt väl. Den förtjänar att vårdas, tål att utvecklas och utgör en viktig del även i EU-samarbetet.

Öppna som vi är mot varandra har vi också en lång tradition att vara öppna mot vår omvärld. Som små ekonomier i en global verklighet har vi byggt mycket av vårt välstånd på handel. Det har gjort inte minst att Europa är viktigt för oss. Våra vägar har här, som nämnts, varit lite olika, men oavsett vilken väg vi slagit in på för att närma oss det europeiska samarbetet vet vi alla att vi påverkas av den europeiska union som har vuxit fram på vår kontinent. Beslut som tas i EU påverkar våra medborgares liv och vardag, och det gäller i alla våra nordiska länder. Vi kan också se att mycket av det vi diskuterar i vårt nordiska samarbete är något som vi tar med oss in i den europeiska politiken.

Det svenska ordförandeskapet förbereder nu det toppmöte som ska hållas senare i veckan, och där kommer många frågor av avgörande betydelse för våra medborgare i Europa att tas upp. Jag vill nämna några, med särskild bäring på våra nordiska länder.

Den första är klimatfrågan, som utgjorde ett av våra fyra prioriterade K under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet förra året. Det kommer att uppta en stor del av våra diskussioner. Vår ambition är att kunna fatta de nödvändiga beslut som behövs för att EU fortsatt ska spela en ledande roll för ett framgångsrikt resultat i Köpenhamn i december. Klimatområdet är också ett av de områden där våra nordiska länder gemensamt kan göra mycket för ett bra förhandlingsresultat. Vi har gott anseende i klimatfrågan. Vi samarbetar i nordisk regi genom den särskilda COP 15-gruppen, bland annat med att sprida information och ta fram rapporter. Särskilt de stora effekterna av klimatförändringar på Arktis är något vi gemensamt lyfter fram. Genom den nordiska utvecklingsfonden har vi också möjlighet att gemensamt göra en skillnad med våra samarbetsländer i syd.

Om klimatfrågan utgör en viktig utmaning utgör också finanskrisen en andra viktig fråga. Finanskrisen är global men kan inte mötas av enskilda länder eller några få länder i samverkan. Konsekvensen av den kris vi nu upplever präglar människors vardag globalt, men europeiskt, regionalt, nordiskt och nationellt. Vi har ansvar för att mildra krisens effekter och möjliggöra en ekonomisk återhämtning men också att förhindra att något liknande kan hända igen. Det kommer att kräva regleringar och övervakningar av en tidigare otillräckligt reglerad finansmarknad. Det kräver att vi finner ett gemensamt europeiskt svar men också förmår påverka resten av världen i samma riktning.

Vårt arbete med Östersjöstrategin förtjänar också att nämnas. Målet är att öka Östersjöregionens konkurrenskraft, riva handelshinder och förbättra Östersjöns utsatta miljö. Vår förhoppning är att kunna ta beslut om denna strategi senare i veckan. Senare inleds det viktiga arbetet med att få Östersjöstrategin på plats, ett arbete under vilket Nordiska ministerrådet med sina resurser, sin expertis och sina omfattande kunskaper om projektarbete kommer att ha en viktig roll.

Det fjärde område jag skulle vilja belysa i en nordisk-europisk kontext handlar om Nordens insatser i vår omvärld. Att vi har ett gemensamt ansvar i att medverka till fred och säkerhet är något som vi alla borde kunna skriva under på. Här har det också blivit tydligt att ett samarbete med andra är en grundförutsättning för framgång. Det gäller i hög grad samarbete mellan EU och Nato, där våra nordiska länder i olika konstellationer finns med och där den nordiska stridsgruppen utgör ett mycket bra och ofta framlyft exempel på nordiskt samarbete.

Varför är då vår aktiva medverkan i operationer av det här slaget viktig? Vad kan Norden fylla för roll och vad kan vi bidra med när vi talar om internationella insatser? Tydligt är att vi inte bara har exceptionellt goda möjligheter att samverka utan också kan bidra med initiativ från olika infallsvinklar. Detta är också något som manifesteras genom gemensamma förslag för att förbättra samarbetet mellan EU och Nato när det gäller alltifrån insatser och politisk dialog till planering och övning.

Låt mig avslutningsvis ta upp något jag tycker att vi har särskilt skäl att uppmärksamma. Redan i inledningen av vårt EU-ordförandeskap beslutade Island att ansöka om medlemskap i EU. Det var en glädje för mig att kunna välkomna detta beslut. Island i EU skulle ytterligare stärka Nordens röst i unionen inom nordiska kärnområden som hållbar resursutvinning, förnybar energi, miljö och jämställdhet. Ett isländskt medlemskap i EU skulle bidra till EU:s arktiska politik, som för närvarande är under utveckling. Det skulle också kunna innebära att EU i större utsträckning riktade sina blickar norrut och mot de särskilda utmaningar som nordområdena står inför. Island i EU – på så vis kan Norden bidra med ytterligare ny styrka och nya initiativ i Europasamarbetet. Det är viktigt, för på samma sätt som vi behövs i EU behöver vi också EU.

En gång sågs våra länders gränser också som naturliga gränsdragningar för påverkan. Steg för steg vidgades sedan synfältet. Vi gick från att söka svaren nationellt till att söka svar tillsammans och i nordisk gemenskap. I dagens krympande värld tar vi nu steg för steg denna insikt om att samverkan och samarbete behövs vidare, till Europa och vidare ut i världen. Jag är övertygad om att det är till nytta för våra länder, för vårt Norden och för de människor som lever här.