Fredrik Reinfeldt (Reply)

Fru president! Den som diskuterar utvidgningsfrågor I Europeiska unionen lär sig snabbt att inte ta fram för många kartblad och försöka ringa in Europa på kartan. Den som gör så får snabbt problem, för oavsett var man drar strecket är det någon som förvånad hamnar på andra sidan om det och som själva har den uppfattningen att man vill luta sig mot Europa. Därför har detta inte varit någon lyckad strategi. Sverige har alltid försökt stå emot det sättet att försöka ringa in vad som är Europa och inte.

Snarare har vi velat ha kriterier som grund för att man ska kunna bli medlem i EU. Villkoren för att man ska kunna bli medlem är dels att man ansöker om medlemskap och själv vill – och det ligger ju i det här fallet på Island att fatta det beslutet – dels att man efter medlemskapsförhandlingar lever upp till de kriterier som är grunden. Det är den process som nu kommer att följa.

Har det då funnits någon lång diskussion om konsekvenserna av detta? Nej, det sanningsenliga svaret är snarare att det var med viss förvåning som det konstaterades att Island ansökte om medlemskap. Det hade man knappast förutsett, och det hade naturligtvis att göra med regeringsskiftet på Island.

Jag ska också ärligt säga att det finns en ganska omfattande utvidgningströtthet i EU just nu. Att föreslå en lång rad nya medlemsländer är inte riktigt det bästa sättet att göra sig populär. Det kan en del länder beklaga. Sverige har ju varit pådrivande för en utvidgning. Men om jag korrekt som ordförande ska beskriva läget ska jag säga att det är många som tycker att det räcker och att det nog är bättre att försöka konsolidera vid 27 eller 28 – många är inställda på att Kroatien ska komma med. Mitt intryck är dock att man är beredd att ta med Island också, av det enkla skälet att Island genom EES-avtalet i hög utsträckning redan är integrerat med EU:s regelverk. På det sättet har man nog en kortare väg, givet att det blir riktiga medlemskapsförhandlingar.