Stefan Tornberg (Main speech)

Resultatet av det arbete som inletts i Gränshinderforum under Ole Norrbacks ledning är mycket positivt. En rad gränshinder har inte bara identifierats utan också eliminerats. Vi ser det också som mycket välkommet att det kommande danska ordförandeskapet meddelat att gränshindersproblematiken kommer att bli en fast punkt på ministerrådssammanträdena.

Och visst är det så, som påpekas i samarbetsministrarnas redogörelse, att vissa gränshinder som en konsekvens av skillnader i regelverk och lagstiftning är något som vi kommer att få leva med. I redogörelsen står det att dagens nationella regelverk kommit till genom medvetna nationella överväganden. Gott så! Det som saknas är samtidigt en medvetenhet om vilka konsekvenser de nationella regelverken får för de nordiska medborgarnas och företagens rörlighet över nationsgränserna. Det är inte acceptabelt att nya, onödiga gränshinder uppstår genom en frånvaro av samordning mellan de nordiska länderna när ny nationell lagstiftning införs.

Vi utgår från att samarbetsministrarna tar fasta på Gränshinderforums påpekande om en bättre koordinering av den nationella lagstiftningen. I det sammanhanget vill vi från Mittengruppen påpeka att det inte enbart handlar om en bättre nordisk koordinering av den nationella lagstiftningen utan i minst lika stor utsträckning om att oönskade gränshinder riskerar att uppstå på grund av ny lagstiftning i EU. Det har också talats mycket om detta i den här debatten och på den här sessionen.

Samtidigt måste man konstatera att det ännu inte finns någon nordisk EU-politik i egentlig mening, vilket också bekräftas av den rapport vi fick från Tema Nord, där man har gjort en översyn av hur vi arbetar med EU-direktiven. Det här är något som har resulterat i att vi har stora brister när det gäller samarbetet om EU-lagstiftningen, vilket kan komma att försvaga medborgarnas och näringslivets fria rörlighet – en rörlighet som vi i det nordiska samarbetet är särskilt angelägna om. Vi behöver eliminera gränshinder mellan de nordiska länderna, inte åstadkomma fler.

Vi menar därför att EU-lagstiftningssamarbetet mellan de nordiska länderna måste förstärkas. Det gäller processens alla faser, från beredning till implementering. Beredningsskedet är avgörande, eftersom man då har möjlighet att agera och påverka i ett tidigt skede. För den skull får man inte glömma bort implementeringen. En del gränshinder kan elimineras genom att man koordinerar implementeringen. Här är det mycket viktigt att ha ett fungerande utbyte mellan våra parlament. Det bör finnas mer av informationsutbyte och fler direkta kontakter mellan oss parlamentariker och självklart de nordiska ledamöterna i Europaparlamentet. Dessa kontakter borde vara en del av vår parlamentariska vardag.