Ville Niinistö (Main speech)

President! Jag hoppas att Ole Norrback stannar kvar för det handlar mycket om gränshinder, som är viktigt för många nordbor. Jag fortsätter på finska för omväxlingens skull.

Keskiryhmien aloite on lähtenyt siitä, että meillä on erilaisia kansallisia määräyksiä henkilötunnuksen saamisesta, mikä aiheuttaa esteitä vapaalle liikkuvuudelle ja rajattomalle Pohjolalle. Keskiryhmän aloitteessa halutaan helpottaa henkilötunnuksen saamista tilapäisen oleskelun aikana toisessa Pohjoismaassa ja halutaan myös harkita sitä, että perustettaisiin yhteispohjoismainen henkilörekisteri.

Lausuntokierroksen jälkeen kansalaiskuluttajavaliokunta on päättänyt ehdottaa, että Pohjoismaiden neuvosto suosittaa Pohjoismaiden hallitukselle sitä, että kansallisia väestörekisterijärjestelmiä koordinoitaisiin niin, että voitaisiin käyttää kansallista henkilötunnusta rinnakkain isäntämaan henkilötunnuksen kanssa oleskeltaessa väliaikaisesti toisessa Pohjoismaassa. Ajatuksesta yhteisestä henkilörekisteristä on luovuttu sen kalleuden, tietoturvaongelmien ja muiden hankaluuksien takia.

Sen lisäksi valiokunta ehdottaa, että Pohjoismaiden neuvosto suosittaa Pohjoismaiden ministerineuvostolle, että se tutkii mahdollisuuksia kehittää verkkokauppaa varten tunnistusjärjestelmä, jonka avulla yritykset voivat hakea henkilötunnustietoja henkilöllisyyden varmistamiseksi eri Pohjoismaista. Tämä helpottaisi verkkokaupassa sitä, että asiakkaat voitaisiin hyväksyä yrityksen asiakkaiksi yli Pohjoismaiden rajojen, kun voidaan varmistua henkilöllisyydestä nykyistä paremmin.

Voimassa olevien pohjoismaisten sopimusten mukaan ei ole pakko tehdä ilmoitusta väestörekisteriin, jos oleskelee toisessa Pohjoismaassa alle kuusi kuukautta, mutta esimerkiksi pankkitilin avaamiseen ja asunnon hankkimiseen vaaditaan paikallinen henkilötunnus.

Henkilötunnuksen saamiseen sovelletaan erilaisia sääntöjä. Usein ongelmat eivät ole lakisääteisiä, vaan johtuvat yritysten käytännöistä. Myös näihin on puututtava, koska nämä ovat sellaisia esteitä, jotka näkyvät yksittäisen kansalaisen arjessa jopa päivittäin.

Esimerkiksi Norja ja Tanska edellyttävät henkilöltä vakituista asuinpaikkaa maassa henkilötunnuksen saamiseksi. Sitä ei kuitenkaan ole, jos henkilö asuu väliaikaisesti maassa. Suomessa taas voi saada henkilötunnuksen jos sille on olemassa selkeä peruste.

Jo se, että kaikki Pohjoismaat hyväksyisivät käytännön, jossa väliaikaisesti maassa oleskeleva saisi anomuksesta kyseisen maan henkilötunnuksen sen rinnalle, että hän on kuitenkin rekisteröitynä asujana kotimaassaan, helpottaisi huomattavasti monien ihmisten arkea.

Voi sanoa, että se helpottaisi myös minun arkeani, koska itse vietän ison osan ajastani Ruotsissa mutta asun valtaosan ajastani Suomessa, jossa olen kirjoilla. Melkein aina, kun on ruotsalaisten yritysten kanssa tekemisissä – pankissa, vuokraamassa filmiä, mitä tahansa – pyydetään henkilötunnusta eri syistä, ja aina pitää löytää yksittäisratkaisuja, miten ongelma kierretään. Usein ongelma on kierrettävissä, mutta tällaisista hankalista byrokraattisista järjestelyistä aiheutuu tavallisille ihmisille haittaa.

Meillä on yhä enemmän pohjoismaalaisia, jotka asuvat niin, että he viettävät osan aikaansa vaikka kesämökillä toisessa Pohjoismaassa, Tanskan ja Ruotsin välillä, Kööpenhaminan ja Malmön alueella, jne. Siksi henkilötunnuksen tilapäistä saamista tilapäiseen oleskeluun toisessa Pohjoismaassa pitää helpottaa, että juuri tällä yhdellä ratkaisulla voidaan poistaa monia rajaesteitä, jotka haittaavat tavallisten pohjoismaalaisten elämää.

Svensk oversættelse:

Ordförande! Tack minister Vapaavuori för en lysande idé. Alla metoder för att avlägsna gränshinder är välkomna. I princip bör man naturligtvis alltid jämföra nya lagar och nya bestämmelser med deras motsvarigheter i övriga länder. Det handlar om ett ganska drygt arbete som inte utförs så lätt, men på detta sätt kunde vi åtminstone komma igång.

Till Arhinmäki måste jag på förekommen anledning kommentera på svenska frågan om snus. Man ska väl säga att snus aldrig är en pipa.  Snus är alltid snus om än i gyllene dosor, för att använda lite svenska uttryck. Det här är nämligen en fråga som har irriterat många åtminstone i Finland, och frågan har uppstått också för att vi har lite olika tolkningar.

Jag ska inte gå in på problematiken men det här är en bra fråga som, även om den är liten kan irritera oerhört många människor och där det skulle gå ganska lätt att komma överens. Målet är trots allt att komma överens, för målet är egentligen detsamma, nämligen att minska nikotinanvändningen. Sedan har man olika tolkningar om vilka medel man ska använda. Det tycker jag är ett bra exempel på att lösningen inte har varit så alldeles perfekt när man inte har samordnat det hela.

Alla talare har haft utmärkta tankar och idéer, och det är därför ingen idé att jag kommenterar dem ytterligare.

Jag vill bara peka på ett nytt gränshinder som har uppstått och som visar på att när läget förändras så får vi också nya situationer. Vi har ju varit stolta över den nordiska arbetsmarknaden. När vi nu plötsligt är inne i en ekonomisk kris så blir folk arbetslösa eller permitterade. Och eftersom vi har olika regler i de olika länderna får en del av dem som har jobbat i ett annat land än där de egentligen bor svårigheter med arbetslöshetsersättning, bland annat för att Sveriges regelverk synbarligen inte känner till ordet permittering. Detta berör möjligen några tusen människor.

Det är lite synd att våra offentliga sektorer är ganska långsamma. I sådana här fall, när problemen är akuta, uppstår snabbt, borde man också kunna reagera snabbt. Få människor klarar sig i veckor eller månader utan jobb. Man kanske klarar sig utan jobb men utan pengar är det svårare att klara sig. Och det är också lite underligt att man ska behöva gå till socialhjälpen för att överleva när man är permitterad. Man har alltså inte förlorat jobbet, utan man är tillfälligt uppsagd från jobbet. Vi borde hitta gemensamma modeller som gör att den nordiska arbetsmarknaden fungerar precis så smärtfritt och problemfritt som vi vill. Det här pekar återigen på att vi ständigt måste vara lyhörda och snabbare på att reagera.

Jag avslutar på samma sätt som jag gjort varje gång då jag haft möjlighet att tala för politiker. Ansvaret är politikernas, och hur vi avancerar beror på den politiska viljan. Det är ni som har ansvaret: Jag var samarbetsminister i åtta år, och hade jag vetat det som jag vet nu skulle jag ha agerat som jag hoppas att ni kommer att göra, nämligen aktivare, mera proaktivt och med mera förstånd.

Lycka till! Gränshinderforumet är ert instrument. Vi ställer upp, ger idéer och stöder er på alla tänkbara sätt, men besluten är era. Vi kan inte besluta om gränshinder. Om Gränshinderforum hade kunnat göra det hade vi varit utan de flesta. Vi har ett mål med vårt jobb som är enkelt att precisera. Tack så mycket!