Romeo ja Julia (Romeo och Julia),

(Förlaget Tammi) 2007.

Våld och grotesk humor i kombination med världslitteraturens mest kända kärlekssaga; där de centrala ingredienserna i Jari Järveläs roman Romeo ja Julia. Resultatet blir en intensiv och aktuell nytolkning av berättelsen om två unga älskande som inte får varandra. Romanen handlar om barn som leker och dödar.

Shakespeares historia är i Järveläs roman förflyttad till ett finländsk nu. Romeo heter Vantte och har arbetat som flyttkarl i ett företag över sommaren. Nu är det sent på hösten, han är 17 år gammal och möter Julia, en anorektisk 13-åring. Kärlek uppstår och möter motstånd. Klassföreståndaren råder Vantte att umgås med jämnåriga, Julias mamma anklagar honom för  pedofili och förbjuder dem att träffas.

Julia och Vantte rymmer tillsammans. Det som börjar som en road movie förvandlas så småningom till en absurd skräckfilm. De som råkar i Vanttes och Julias väg dör. Jari Järveläs stil är oefterhärmlig, en flytande och driven ”stream of consciousness” i staccato. Språket är samtidigt både parodiskt och poetiskt. Det gestaltar på ett levande sätt medvetandet hos en sjuttonårig pojke. Vanttes världsbild är sammansatt av spridda kunskaper från serieteckningar och Internet. I den förekommer kemiska vapen, kamikazeflygare och barnprostitution sida vid sida med mjukisdjur och ung kärlek.

Hos Shakespeare handlar våldet om fäders och släktingar våld som motiveras med maktlystnad. Järveläs unga älskande bär däremot på ett omotiverat våld som kan rikta sig mot vem som helst. Även mot den älskade. Kritikern Helena Miettinen (Keskisuomalainen) beskriver hur mottagaren blir nästan illamående när hon konfronteras med dessa två äkta, barnsliga och väluppfostrade ungdomar som samtidigt är mordiska psykopater.

Järvelä visar hur summan av enstaka händelser leder till hemska saker som sedan ackumulerar. Han förklarar inte vad det är som gör att Vantte begår våldsdåd. Han visar att Vantte agerar helt besinningslöst, att han saknar sinne för proportioner eller kontakt med det vi kallar för verklighet. Romanens absurda och känslolösa sätt att beskriva grymhet gör att man paradoxalt nog drabbas av händelserna med dubbel kraft.

Det har konstaterats att Järvelä är en ordkonstnär som kombinerar situationskomik, absurd humor och skräck på ett sådant sätt att läsaren inte vet om hon skall skratta eller gråta. I Romeo ja Julia fastnar skrattet dock i halsen. Romanen är, med tanke på vad som skett nyligen i Finland,
som en profetia, konstaterade kritikerna. Vid två olika tillfällen har två unga män skjutit ihjäl sig själva efter att först ha mördat ett tiotal människor. Romanens motiv har med andra ord en gastkramande aktualitet.

Järvelä har själv sagt att ”sukeltaa”, att dyka, är hans käraste ord i finskan. Det passar bra för att
beskriva Romeo ja Julia, att läsa romanen är som att dyka ner i kallt, kallt svart vatten.

Jari Järvelä är född i Helsingfors i Finland 1966. Han har skrivit romaner, noveller, essäer, pjäser och hörspel. Järvelä debuterade med Bambi ja muita novelleja (Bambi och andra noveller)1995 och har under åren mottagit flera pris för sina verk, bland annat Statens litteraturpris 2007.

Verk:

• Romeo ja Julia, 2007
• Kansallismaisema, 2006
• Pieni taivas, 2004
• Ystäväni (näytelmäkirja), 2002
• Paljon on Afrikasta kertomatta (noveller), 2002
• Veden paino, 2001
• Lentäjän poika, 1999
• 66 luuta, 1998
• Nuorikko ja muita novelleja, 1996
• Bambi ja muita novelleja, 1995
• Ett antal pjäser och hörspel.

Kristina Malmio