Projektrapporten redogör för tillståndet för kopplingen mellan jordbruk och kulturellt arv i dessa nio länder och pekar ut några skillnader mellan samt gemensamma drag i de olika nationella sammanhangen. I rapporten betonar deltagarna följande rekommendationer:

• Intressena kring kulturarvet bör utveckla en effektiv lobby riktad mot de europeiska och nationella politiska organen inom landsbygdsutveckling samt jordbruks- och miljöpolitiken.
• Erfarenheterna visar att jordbrukare och markägare tar hänsyn till det kulturella arvet om de görs medvetna om de kulturarvskvaliteter som deras mark har. Bra information är ett viktigt bidrag både i den processen och i processen att utveckla miljöplaner baserade på lokala kvaliteter.
• Medvetenhet om lokala och regionala kulturarvskvaliteter är en viktig faktor för en växande turistnäring. Det är de många olika lokala formerna för produktion, arv, traditioner och landskapsegenskaper kopplade till jordbruksaktiviteterna som utgör lockelsen i och incitamentet för att besöka europas geografiskt varierade landskap, inte stereotyperna.
• Idéer om aktiv landskapsutformning eller landskapsvård kan verka konstiga eller oförenliga med behovet av att bevara det kulturella arvet. Noggrann planering och utformning av landsbygdens landskap kan dock göra det mer tilldragande för både invånare, nyinflyttade och besökare.