Document Actions
This content is not available in your chosen language, we are displaying it in Swedish.

Dödsfall och arv i Norge

Här kan du läsa om anmälan av dödsfall i Norge, norska regler om arv, bouppteckning och arvsavgift samt annat som är relevant om du mister en anhörig som bor i Norge.

Photographer
Freyja Finnsdottir

Anmälan om dödsfall

När en person som är bosatt i Norge dör måste de närmaste anhöriga se till att dödsattesten/dödsanmälan skickas antingen till tingsrätten eller lensmannen i kommunen där den avlidne bodde.  

Vid naturligt dödsfall är det i regel en läkare på plats som skriver en dödsattest som den anhörige ska skicka in tillsammans med dödsanmälan. Den anhörige kan få hjälp med detta av en begravningsbyrå. Begravningsbyrån hjälper också till med andra praktiska saker som ska ordnas vid en persons död. Följande upplysningar ska ges om avlidna i dödsanmälan till polisen och tingsrätten:

  • Förnamn och efternamn
  • Födelse- och personnummer
  • Bosättningsort
  • Födelseort
  • Dödsort
  • Dödsdatum
  • Trossamfund
  • Medborgarskapsförhållande
  • Civilstånd
  • Vigselår
  • Arvingar: Äkta maka eller partners födelse- och personnummer samt adress. Barns, bröstarvingars, födelse- och personnummer samt adress. Eventuella andra arvingar i enlighet med släkttavla och testamentsarvingar.
  • Utöver detta bör man också registrera följande i den mån det är möjligt: Om man vill ha begravning eller kremering och var. Yrke. Typ av arvsskifte (skifte, oskifte, offentligt skifte). Testamente eller äktenskapsförord.

Blanketten för dödsanmälan hittar du på polisens webbplats.

Tingsrätten/lensmannen meddelar därefter folkbokföringsregistret och socialförsäkringsmyndigheterna om dödsfallet.

Om det finns en misstanke om annat än en naturlig dödsorsak är det polisen själv som skickar in dödsanmälan till tingsrätten. Detta sker först efter obduktion av den avlidne. 

Om du bor i ett annat land och en anhörig dör i Norge så har norska myndigheter ansvaret för att anmäla dödsfallet till myndigheterna i ditt land, som i sin tur ska meddela dig.

Anmälan när en norsk medborgare/person bosatt i Norge dör utomlands

När en norsk medborgare dör utomlands och det antas att de anhöriga inte informerats om detta ska den norska beskickningen utomlands (ambassad eller konsulat) snarast möjligt underrätta norska utrikesdepartementet om dödsfallet. Detta görs också om den avlidne är utländsk medborgare, men är folkbokförd i folkbokföringsregistret som bosatt i Norge.

Så långt det är möjligt ska det finnas skriftlig dokumentation från de lokala myndigheterna i landet i fråga som bekräftar den avlidnes identitet.  Normalt är detta en dödsattest, men om de anhöriga inte blivit informerade kan det vara oskäligt att vänta tills man kan skaffa fram en sådan attest.  I dylika fall är det tillräckligt med en rapport från sjukhus, polisen eller behandlande läkare, så länge det inte råder minsta tvivel om den avlidnes identitet. De anhöriga informeras genom att norska utrikesdepartementet underrättar Kripos, som i sin tur informerar det lokala polisdistriktet, som tar ansvar för att informera de anhöriga, eventuellt i samarbete med en präst. 

Begravning och begravningsbidrag

Normalt ska gravsättning eller kremering ske senast tio dagar efter dödsfallet. Vid kremering ska nedsättningen av urnan ske inom sex månader efter dödsfallet.

Det är anhöriga med begravningsrätt (gravferdsrett) som ska arrangera begravningen. I Lov om gravplasser, kremasjon og gravferd (gravferdsloven, norska begravningslagen) kan du läsa mer om detta. Om det inte finns någon som tar hand om begravningen ska kommunen där den avlidne bodde vid dödsfallet ansvara för detta. Om den avlidne inte bodde i Norge är det kommunen som dödsfallet ägde rum i som ska arrangera den.  Kommunen kan utkräva kostnaderna för begravningen av dödsboet.

Utgifter i samband med dödsfall utomlands måste antingen täckas av den avlidnes försäkring, om en sådan finns, eller betalas av dödsboet eller anhöriga. Sådana utgifter kan exempelvis vara förvaring, hemtransport av kista eller urna och andra kostnader. Men utgångspunkt i dödsattesten som utfärdas av lokala myndigheter utomlands skickar den norska beskickningen utomlands en formell dödsanmälan till Skatteetaten i Norge (Folkeregisteret) för norska medborgare och för utländska medborgare folkbokförda i det norska folkbokföringsregistret. Ofta tar det längre tid än de anhöriga förväntar sig innan alla formaliteter är avklarade när en person dör i ett annat land än boendelandet.

Den norska socialförsäkringsmyndigheten, NAV, ger i vissa fall gravferdsstønad (begravningsstöd). Stödet är behovsprövat och för att kunna ansöka om det måste den avlidne ha varit med i den norska folketrygden. Särskilda regler gäller när dödsfallet sker utanför Norge. Särskilda regler gäller också när dödsfallet beror på yrkesskada. Kontakta eventuellt NAV för att höra dig för mer om reglerna.

Arv och bostad

Arvingarna måste vända sig till tingsrätten, då det är tingsrätten som hanterar så kallat skifte av dödsbo (skifte av dødsbo). Skifte av dödsbo innebär fördelning av arvet, alltså det som den avlidne lämnar efter sig. I Oslo är det Oslo byfogdembete som hanterar skifte av dödsbo. I resten av landet är det de lokala tingsrätterna som gör detta.

I Norge gör man ingen bouppteckning.

Vilka är arvingar?

Du är arvinge om den avlidne har omnämnt dig i sitt testamente eller om arvslagen fastställer det. Om den avlidne inte har upprättat något testamente är det bröstarvingarna (slektsarvingene) och den avlidnes eventuella efterlevande äkta maka som är arvingar. Bröstarvingarna delas in i tre arvsled (arverekker), också kallade arveklasser. På Skatteetatens webbplats kan du se hur dessa är indelade. Läs också mer om vem som är arvinge på Domstol.no. Själva lagtexten om arv, Arvelova, hittar du här.

Arvingarna måste ta ställning till hur boet ska skiftas, det vill säga vem som ska fördela arvet efter den avlidne mellan arvingarna. Hur ett skifte ska genomföras är reglerat i en egen lag, skifteloven. Tingsrätten kan ge vägledning i hur du kan "göra upp" dödsboet (förmögenhet och skulder) efter den avlidne. Läs mer om detta på Domstol.no.

Hur fördelar man arvet efter den avlidne?

Det vanligaste är privat skifte, det vill säga att arvingarna kommer överens dem emellan om hur ägodelar och förmögenhet ska fördelas. Därför är det viktigt att slå fast vilka som är den avlidnes faktiska arvingar. Om arvingarna ska göra ett privat skifte får de en skifteattest från tingsrätten. Denna attest ger arvingarna "råderett" (förfoganderätt) över den avlidnes ägodelar.

Ett privat skifte förutsätter att minst en arvinge tar över ansvaret för den avlidnes skulder. Arvingar som vill ha en skifteattest eller andra attester måste fylla i och underteckna en blankett. Aktuella blanketter finns på domstol.no.

Om arvingarna inte vill ta på sig ansvaret för den avlidnes skulder eller för att fördela den avlidnes förmögenhet och ägodelar kan tingsrätten på begäran genomföra ett offentligt skifte. Tingsrätten utser då en "bobestyrer" åt dödsboet å rättens vägnar. I regel upprätthålls kontakten med arvingarna genom bobestyreren. När alla frågor rörande dödsboet är avklarade (däribland försäljning av ägodelar, tvister, täckning av den avlidnes skulder etc.) skickar bobestyrern över ärendet till tingsrätten, som avslutar det offentliga skiftet med en så kallad kennelse om utlodning (ung. "domslut om utdelning, fördelning") till arvingarna.

Arveavgift

Du kan behöva betala så kallad arveavgift på det du ärver. Om du är arvinge efter en person som bodde i Norge, men du själv inte är bosatt i Norge måste du ändå följa norska regler om arveavgift. Mer om detta kan du läsa på Skatteetatens webbplats. Kontakta Skatteetaten om du undrar över någonting angående detta.

Annan information till anhöriga

Helsenorge.no har en översikt över vem man kan prata med om man behöver hjälp med bearbetning av sorg.

Här hittar du en konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om arv och dödsboskifte från 1934.