På sistone har det funnits otaliga orsaker att fundera över det nordiska samarbetet och dess framtid. Internationaliseringen och globaliseringen, den allt snabbare och djupare politiska och ekonomiska integrationen i Europa, den ekonomiska utvecklingen inom våra närområden och övriga faktorer ger anledning till eftertanke. Vilken är vår roll i det föränderliga Nordeuropa? Vilka chanser har regionalt samarbete i det nya Europa? Hur påverkar de baltiska staternas och Polens EU-medlemskap det nordiska samarbetet? Vilken roll spelar Norden och det nordiska i de föränderliga samarbetskonstellationerna i Nordeuropa? Den europeiska integrationens utveckling påverkar konkret Nordens ställning och det nordiska samarbetet.
Eftersom världen blir allt internationellare ökar betydelsen av regionalt samarbete mellan länder som delar samma värden och intressen. EU-utvidgningen med tio nya medlemsstater innebär nya utmaningar och möjligheter även för det nordiska samarbetet.
På nordisk nivå vill man slå vakt om den nordiska identiteten och kulturen, den fria rörligheten och hemmamarknaden samt om Nordens konkurrenskraft och starka sidor. Ett annat mål är att utvidga det regionala samarbetet i Nordeuropa, särskilt i Östersjöområdet. Nordens starka sidor har alltid varit flexibilitet och förmågan att anpassa verksamheten till nya behov. På grund av EU-utvidgningen är det nu dags att tillsammans och med gemensamma krafter granska vårt regionala samarbete och dess former.
I Nordeuropa verkar förutom Europeiska unionen fyra andra mellanstatliga regionala organisationer: Nordiska ministerrådet, Östersjörådet, Barents euroarktiska råd och Arktiska rådet. De regionala organisationerna i Nordeuropa har skapats vid olika tillfällen och för olika syften. Därför skiljer sig deras arbetsfält och medlemmar även från varandra. Alla har egna missioner och det finns ännu uppgifter som inte sköts. Inom sina egna områden verkställer de ytterligare EU:s nordliga dimension. De nordiska länderna tillhör alla dessa organisationer - därmed kunde det påstås att Norden utgör kärnan i dessa regionala organisationer.
Debatten om de nordliga regionala organisationernas framtid har intensifierats på sistone särskilt i och med EU-utvidgningen. Diskussionen om eventuell överlappning i regionalt samarbete har varit livligast mellan de nordiska länderna, främst då endast de är med i alla samarbetsstrukturer.
Även Finlands riksdag förde nyligen en aktualitetsdebatt om utvecklingen av samarbetet i Nordeuropa och särskilt dess parlamentariska dimension. En central utgångspunkt i debatten var att det redan finns nästan ett halvt dussin parlamentariska samarbetsorgan i Nordeuropa. Det efterlystes nytänkande, dynamik och nya visioner särskilt i Östersjöområdet. Enligt riksdagsledamöterna bör det nordeuropeiska parlamentariska samarbetet rationaliseras och fördjupas. Av debatten framgick att ledamöterna är frustrerade över mångfalden i de nuvarande strukturerna samt över eventuell överlappning och ineffektivitet.
På den senaste tiden har samarbetet mellan de fyra regionala råden dock blivit bättre. Nuförtiden håller rådens ledningar bland annat årliga samordningsmöten. Östersjörådet och Nordiska ministerrådet har även utvecklat närmare samarbete. Det är essentiellt att fortsätta effektivisera verksamheten och arbetet vid råden samt strömlinjeforma arbetsfältet. Då en förnyelse av det nordeuropeiska samarbetet diskuteras bör man dock även hålla i minnet att de övriga länder som deltar i Östersjösamarbetet - Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Ryssland - inte varit intresserade av att ändra redan existerande samarbetsstrukturer.
Samtidigt som man först letar efter en egen identitet för Östersjöområdet representerar det nordiska samarbetet, som bygger på en gemensam kultur och historia samt baserar sig på delade värden, kontinuitet i föränderliga samarbetskonstellationer. Ett bredare samarbete till exempel mellan Östersjöländerna och det nordiska samarbetet bör även uppfattas som kompletterande, inte konkurrerande, samarbetsformer.
Det kunde sägas att det nordiska samarbetet har tre dimensioner: de nordiska ländernas interna samarbete, som utgör kärnan i samarbetet, närområdessamarbetet och det europeiska samarbetet. Det nordiska närområdessamarbetet har redan etablerat sig. Norden bör dock rikta blicken ännu längre utåt och precisera sin roll i utvecklingen av demokrati och stärkandet av medborgarsamhället hos EU:s nya grannar i öst såsom Ukraina och Vitryssland. I ett EU som utvidgas, och eventuellt regionaliseras, är det allt viktigare att de nordiska länderna samarbetar och överlägger med varandra. Inom EU bör därför de möjligheter som etablerade och bekanta samarbetskonstellationer erbjuder utnyttjas så mycket som möjligt, såväl på minister- som på tjänstemannanivå.
