Utbudet av livsmedel förändras ständigt genom intensiv produktutveckling och internationalisering. Det ställs också allt större krav på information om livsmedlet till konsumenten. Konsumenterna har rätt att förvänta sig att livsmedlen håller god kvalitet och att innehållet är redovisat så att konsumenten kan göra sina val utifrån korrekta uppgifter. Myndigheterna medverkar när det gäller obligatoriska uppgifter genom att ge ramar för vilken märkning som skall finnas och hur den skall vara utformad för att fylla sin funktion.

Konsumenten kan också vilja ha andra upplysningar, t.ex. av etisk karaktär. Vilka faktorer som konsumenten då tolkar in i upplysningen kan variera från t.ex. önskemål om att köpa produkter utan tillsatser till önskemål om valmöjligheter i syfte att stödja vissa produktionsmetoder som förknippas med vissa positiva värden. Avsikten är att de olika märkningssystemen skall ge tydlig information som underlättar konsumentens val. Ur ett politiskt perspektiv finns också ett intresse av att understödja ett handlingssätt som t.ex. bidrar till en hållbar utveckling.

Konsumenternas krav på information om livsmedlens egenskaper eller produktionsmetoder kan tillgodoses på olika sätt, varav symbolmärkning av produkten är ett. En alltför rik flora av symboler kan dock medföra problem för konsumenterna i form av t.ex. svårigheter att orientera sig och rätt förstå innebörden av en viss symbol. Det är därför av vikt att även andra sätt att förse konsumen-terna med den efterfrågade informationen värderas.

I rapporten Etisk märkning av livsmedel, TemaNord 2003:527, redovisas flera nordiska symboler som ger upplysning om t.ex. produktkvalitet, produktionsform, miljö och handel.

I rapporten dras också en rad slutsatser som pekar på möjligheter till utveckling av informationen om etiska frågor.

• De existerande märkningssystemen bör upprätthållas och förstärkas inom de hittillsvarande ramarna.
• På de områden där det finns ett informationsbehov kan utveckling ske dels genom utarbetandet av nya system för märkning och dels genom annan information.
• Etablering av en ny symbol, introduktion av symbolen på marknaden och upprätthållandet av symbolens innebörd samt kontroll av märkningen är dock en stor fackmannamässig och ekonomisk utmaning.
• Mot bakgrund av tidigare erfarenheter och samhällelig avreglering bör eventuella nya system för märkning initieras av näringsliv och/eller organisationer.
• Andra metoder för information till konsumenten erbjuder en stor utvecklingspotential, t.ex. elektronisk information både i butiker och på Internet.

Utredningen föreslår följande konkreta initiativ:

• att arbetet med utveckling av metoder för information och utbildning beträffande etik i livsmedelsproduktionen inleds med ett tvärsektoriellt seminarium med deltagande av näring och NGOs i syfte att få en tydligare bild av konsumenternas förväntningar om etisk information.
• att en analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna av användningen av olika informa tionsmetoder rörande etiska förhållanden genomförs.
• att gemensamma Nordiska riktlinjer för användning av etiska påståenden i marknadsföringen av livsmedel utarbetas.
• att det tidigare påbörjade arbetet inom Nordiska ministerrådet med märkning av fisk från ett hållbart fiske fortsätter.
• en förstudie för att utvärdera om databaser är ett effektivt sätt att informera så att ställning kan tas till en nordisk databas om hållbar produktion.
• att Nordiska ministerrådet påbörjar ett expertarbete med syfte att samla kunskap om möjligheten att mäta miljöbelastning orsakad av livsmedel.
• att Nordiska ministerrådet inleder en dialog med livsmedelsbranschen om utveckling av kriterier och frivilliga märkningssystem rörande djurskydd.

De nordiska ministrarna finner information om etiska förhållanden i livsmedelsproduktionen betydelsefull och vill ta fasta på arbetsgruppens slutsatser om utvecklingsmöjligheter. Arbetsgruppen konstaterar emellertid att det för närvarande inte finns underlag för att införa en allmän etisk märkning av livsmedel. Därför rekommenderar de nordiska ministrarna att relevanta kommittéer inom det nordiska samarbetet får i uppgift att mot bakgrund av en dialog med konsumenter, handel och producenter prioritera och vidareutveckla arbetsgruppens förslag till möjliga initiativ för att tillgodose kravet på konsumentinformation om etiska förhållanden i livsmedelsproduktionen.