Sisältöä ei ole saatavilla valitsemallasi kielellä, joten se näytetään kielellä Swedish.

Mångfald på kulturinstitutioner – nödvändigt men kan kosta kortsiktigt

09.11.15 | Uutinen
Kulturinstitutioner som jobbar för mångfald, hamnar lätt i ett dilemma. Att ta vara på sin köpstarka publik som gör verksamheten möjlig och att samtidigt nå en ny publik. Det menar Dritëro Kasapi, biträdande teater- och scenkonstchef Kulturhuset Stadsteatern vid ett seminarium i samband med Best of Norden, ett arrangemang för att uppmärksamma nordisk kultur och Nordiska rådets priser.

Kulturinstitutioner som jobbar för mångfald, hamnar lätt i ett dilemma. Att ta vara på sin köpstarka publik som gör verksamheten möjlig och att samtidigt nå en ny publik. Det menar Dritëro Kasapi, biträdande teater- och scenkonstchef Kulturhuset Stadsteatern vid ett seminarium i samband med Best of Norden, ett arrangemang för att uppmärksamma nordisk kultur och Nordiska rådets priser.

Kulturinstitutionerna har en lägre andel anställda med utländsk bakgrund än svenska arbetsplatser i genomsnitt – och tendensen har förstärkts de senaste åren. Vad kan man göra åt det? Det var utgångspunkten för ett seminarium på Kulturhuset Studion. I panelen fanns Dritëro Kasapi och Soraya Hashim, community manager från Rättviseförmedlingen. Cathrine Sandnes, skulle också ha deltagit för att ge det norska perspektivet men var tillfälligt sjuk. I hennes frånvaro berättade moderatorn Harald Hultqvist, att hans research inför seminariet visar att detta inte längre är en politiskt prioriterad fråga i vare sig Finland, Danmark eller Norge. 

Han säger att i Sverige är det ännu en prioriterad fråga i den svenska kulturpolitiken, men det kan ändra sig om andra politiker kommer till makten.

En del i den svenska kulturpolitiken är önskan att öka andelen som har utländsk bakgrund bland de anställda på de statligt styrda kulturinstitutionerna. Även på andra nivåer finns samma uppdrag. 

Kulturhuset Stadsteatern, där Dritëro Kasapi arbetar, drivs av en kommunal koncern, och de har också ett mångfaldsuppdrag. Och det finns mycket att jobba med. 

- Vi har mycket publik, men vilka är det vi når? Det är en köpstark publik som tillhör en viss klass och ålder. Om vi ska nå en annan publik måste vi inse att det är en förlustaffär under kanske tio år, säger Dritëro Kasapi.

Publik och anställning hör ihop
Både Dritëro Kasapi och Soraya Hashim är övertygande om att för att få fler med utländsk bakgrund att arbeta i kultursektorn så måste också institutionerna nå samma grupp som publik. 

- För vem, och av vem – hänger ihop säger Soraya Hashim. 

Själv råkade hon av en slump börja jobba på Världskulturmuseet i Göteborg, och fick då många unga att vilja komma dit genom att ordna breakdancebattle. Det spred sig och blev en stor succé. Tack vare det blev hela museet förknippat med något positivt för unga människor. 

Soraya Hashim upprepar flera gångar att kulturen måste få alla att känna sig välkomna.

- Du måste känna att kulturen är till för dig. Det får inte vara att du känner dig mer dum i huvudet när du går hem från museet än du gjorde när du gick dit. 

Ekonomin spelar roll

Den ekonomiska aspekten är också viktig påpekar Dritëro Kasapi.

- Det handlar om att sänka trösklarna, och då ska inte det ekonomiska underskattas – sänkta biljettpriser för ungdomar exempelvis.

Harald Hultqvist frågar panelen hur de ser på kvotering. De är både tveksamma. Soraya Hashim menar att det borde finnas tillräckligt med incitament ändå. 

- Om kulturinstitutionerna inte når nya grupper så kommer de inte överleva.

Seminariet är  en del av Best of Norden, som arrangeras för att uppmärksamma Nordiska rådets priser inom film, musik, miljö - och natur, barn- och ungdomslitteratur och litteratur. Arrangörer är Kulturhuset Stadsteatern, Kulturbyrån, Norden i Fokus, Nordisk Film och TV-fond och Kulturbyrån