Norden borde i högre grad agera och tala med en och samma röst i EU. Tiden är nu inne för nordisk” blockbildning” i EU-sammanhang. Exempelvis kunde EU:s policydokument granskas tillsammans, med nordiska glasögon. Det menar Nordiska rådets direktör Jan-Erik Enestam.

Den europeiska familjen har vuxit så det knakar det senaste decenniet. I dag består EU av inte färre än 27 länder – det innebär att antalet medlemmar har mer än fyrdubblats sedan grunden för samarbetet lades för över fem decennier sedan. Vad innebär utvidgningen för det nordiska samarbetet? Vilka möjligheter ger den och vilka utmaningar ställs vi inför?

Erfarenheten säger att ju större familjen är desto svårare är det att fatta beslut som tillfredsställer alla. Speciellt de mindre medlemmarna kan ha problem med att få sina röster hörda – ofta är det de stora som dominerar. För att öka sina möjligheter att påverka är det naturligt för de mindre medlemmarna att söka partners och allianser bland likasinnade.

Med samma logik kan man tala för en mer aktiv och samlad nordisk politik i EU-sammanhang. Såväl Finland som Sverige gick in för en motsatt politik vid EU-inträdet år 1995. Vi önskade ingen nordisk blockbildning, tvärtom. Vår tanke var i stället att, från fall till fall, gå samman med länder som hade liknande mål och tankar i en specifik fråga. EU:s utveckling och utvidgning talar dock för att det är dags att rucka på denna princip.

Tiden är mogen för ett mer systematiskt och integrerat nordiskt samarbete i EU. Det finns trots allt fler likheter än olikheter i de nordiska länderna – det är begreppet den nordiska modellen ett tydligt bevis på. Norden kunde exempelvis ha en mer koordinerad politik då det gäller EU:s grön- och vitböcker. Relevanta policydokument borde granskas med nordiska glasögon, såväl på parlamentariker- som på regeringsnivå. Naturliga organ för en sådan granskning och koordinering vore Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

Det finns naturligtvis områden och frågor där också de nordiska länderna har olika ståndpunkt. Men på de områden som faller sig naturligt för samarbete, där vi kan uppnå nordiskt mervärde, borde vi tala med en och samma röst i högre grad än i dag.

Ett exempel på en sektor där vi i viss mån redan koordinerar vår politik i EU-sammanhang är miljön. EU-frågor står nämligen på dagordningen på i stort sett varje nordiskt miljöministermöte. Dessutom träffas Nordens miljöministrar i regel inför varje miljöministermöte i EU. Det här ger också Norge och Island, som står utanför EU, en möjlighet att få sin röst hörd i unionen.

Norden har en central roll inom just miljö- och klimatområdet de närmaste åren. För det första är Sverige ordförande för EU under andra hälften av 2009. Då är det meningen att världen ska enas om ett nytt globalt avtal för att motarbeta klimatförändringarna. Avtalet ska ersätta Kyotoavtalet som löper ut år 2012. För det andra står Köpenhamn värd för FN:s stora klimatkonferens där det förhoppningsvis ambitiösa avtalet ska godkännas. Allt är därmed upplagt för ett ännu mer systematiskt nordiskt klimatsamarbete!

Liknande modeller, om inte fullt så långtgående, kunde tillämpas på nordiska ministermöten också inom andra sektorer i EU-sammanhang. Det gäller inte minst inom utbildning, forskning och innovationer, där de nordiska länderna haft stor framgång. Miljön och klimatet, forskning och innovationer är dessutom tätt förknippade med den pågående globaliseringen.

En gemensam röst och gemensamma aktioner har blivit allt viktigare i dagens allt mer globaliserade värld. De nordiska länderna har tillsammans inlett en ambitiös globaliseringsprocess där ovanstående områden har hög prioritet. Det gäller att ta tillvara de möjligheter som globaliseringen medför.

Det har kanske gått en aning inflation i devisen ”tillsammans är vi starkare”. Men uttrycket symboliserar precis det som vi i dag måste eftersträva. Förutsättningarna för ett kunnigare, synligare och mer välmående Norden är att vi tillsammans garderar och förbereder oss för framtiden, såväl på det regionala, europeiska som på det globala planet.