Document Actions
Þetta innihald er ekki til á því tungumáli sem þú hefur valið, því sýnum við innihaldið á ensku.

Markku Heikkilä

Klimatdebatten inte längre på modet

Finlands klimatpolitik har till stor del handlat om en anpassning till Europeiska unionens allmänna klimatlinje. Detsamma gäller mötet i Durban. Finlands stöd till EU:s mål om 30-procentiga utsläppsminskningar är villkorlig på så sätt att alla viktiga industrialiserade länder uppriktigt måste lova att minska sina utsläpp. Den rena teknologins roll betonas. Trots detta är den största förändringen som skett inom klimatdebatten att hela ämnet förs in på något slags sidospår, i bakgrunden inom politiken men bort från synfältet.

24/11 2011

I mitten på november började det kännas som att någonting var fel i Finland. I Lappland uppmättes den varmaste hösten på 50 år och snöns ankomst hade inte skett så sent på 100 år. Öppningen av skidcentren sköts upp vecka efter vecka, tills senare än någonsin. Inställda skidtävlingar, förlorade turistinkomster. Isfria sjöar och barmark. I Lappland har man aldrig tidigare upplevt ett sådan här november.

Samtal om vädret kunde inte undvikas i Finland när december månad närmade sig, och vintern anlände varken i söder eller i norr. I tidningsreklamen utannonserades skidor, trots att det endast var några få kilometer skidspår som det gick att åka skidor i. Trots detta hade man fortfarande föregående vinter i minnet, då det under en lång tid var ordentlig vinter ända ner i södra Finland. Experternas varningar har gått fram: kortsiktiga förändringar säger något om vädret, men ännu inte något om förändringarna av klimatet.

Men om klimatet var ordet på allas läppar inför klimatmötet i Köpenhamn för två år sedan, är det absolut inte så längre. Hela ämnet verkar endast tas upp av någon sorts pliktskyldighet. I debatten i Finland känns det som att det bara får plats med ett aktuellt ämne i taget, och nu har det överallt handlat om den ekonomiska krisen i Europa och eurons öde.

Några verkliga nya initiativ på klimatområdet har inte kommit i Finland efter Köpenhamn. Innan dess kom man med en rad politiska riktlinjer som nu håller på att förverkligas. I FN-förhandlingarna rör sig Finland i samma takt som EU, och definierar som sin ståndpunkt att man ska diskutera bland de klimatländer som ligger i framkant.

Klimatpanel och klimatlag

I regeringsförhandlingarna ville de gröna ha och fick även miljöministerposten. Till miljöminister utsåg man den nya partiordföranden Ville Niinistö. I regeringsprogrammet kan man också läsa om strävanden som om de blir verklighet gör Finland till ett av föregångsländerna inom klimatpolitiken.

Målet är ett bindande FN-klimatavtal, som begränsar uppvärmningen till två grader. EU:s övergång till ett utsläppsminskningsmål på 30 procent ger man sitt stöd till med förbehåll. Ett utsläppsmål på minst 80 procent fram till år 2050 har skrivits in och man strävar efter att bli ett koldioxidneutralt samhälle.

Samtidigt vill man behålla en rimlig konkurrensposition i förhållande till EU:s externa aktörer och inte snedvrida konkurrenssituationen inom unionen. Beräkningen av kolsänkor vill man ska ske på ett sätt som tryggar ett hållbart bruk av Finlands skogar.

Man ska inrätta en mångvetenskaplig klimatpanel i Finland som upprättar en vägledande utsläppsbudget och ger regeringen råd. Man bad i november universiteten och forskningsinstituten om förslag på medlemmar till panelen. Enligt minister Niinistö vill regeringen med klimatpanelens hjälp lyfta ambitionerna för Finlands klimatpolitik och klimatforskningens ställning i den offentliga debatten. Panelen ska även delta i beredningen av en ny klimatlag. Lagen skulle styra utsläppshandeln för att minska de externa utsläppen.

En av panelens uppgifter är att utvärdera vilka åtgärder som Finland bör vidta för att för egen del på ett kostnadseffektivt sätt uppnå de mål man redan förbundit sig vid. Dessutom skulle den utvärdera om målen för utsläppsminskningarna är tillräckligt ambitiösa för att begränsa klimatförändringarna.

Konsensus krackelerar

Men detta är än så länge bara minister Niinistös beskrivning av vad man kommer att göra. Den nya regeringen, som tillträdde i juni, har inte i sin praktiska politik hunnit profilera sig inom klimatpolitiken. Detta kan även ha inrikespolitiska förklaringar. Det stora oppositionspartiet, det populistiska sannfinländska partiet som ökat starkt, är i opposition även när det gäller klimatpolitiken. Den gröna linjen är för det ett skällsord.

I sitt valprogram hävdade partiet att den nuvarande klimatpolitiken måste reformeras. Tolkningen av Finlands deltagande i utvecklingsländernas klimatfond lydde som följer: ”Är detta tacken för att våra föräldrar och deras föräldrar före dem genom hårt arbete under långa dagar skapade Finlands industri för att trygga vår välfärd”.

Tidigare har det till stor del rått konsensus i Finland mellan de olika partierna i klimatpolitiken, då man snarare har fört en diskussion om de praktiska riktlinjerna än själva principerna. Även nu råder det enhällighet i frågan bland regeringspartierna. Debatten ser dock ut att gå mer i riktning mot att betona den finska teknologins roll än att tala om att minska utsläppen.

Näringsminister Jyri Häkämies från Samlingspartiet kräver inför mötet i Durban att i och med att man tyngs av den ekonomiska krisen bör EU:s klimatpolitik framför allt vara kostnadseffektiv. Det viktigaste satsningen nu är inte takten för minskningen av utsläppen utan innovationer inom ren teknologi och energieffektivitet. ”Cleantech” bör enligt hans mening bli huvudfokus i Finlands klimat- och energipolitik.

Även miljöminister Niinistö framhöll innan Durban de finska kunskaperna inom ingenjörskonst och innovationer samt grön teknologi.

Vindkraften fortfarande i stå

Ett bra exempel på konflikten mellan teori och praktik är vindkraftens ställning i Finland. Vindkraftens andel i elproduktionen är helt marginell, cirka 0,3 procent. Man har pratat i åratal om behovet av att bygga ut den betydligt. Det nuvarande målet är en andel på mellan sex och sju procent.

Det har utarbetats rapporter och åtgärdsprogram och man har kartlagt platser vid kuster och andra miljöer för jag vet inte hur många vindkraftsparker, och den ena efter den andra planen på vindkraftsparkerna har förekommit i nyheterna. Det har varit betydligt färre nyheter om att planerna ska förverkligas. Vindkraften stretar i en djungel av olika stödbehov och tillståndskrav, och därför känns det inte som att den riktigt kommer vidare.

Olika åtgärder för att minska utsläppen, ökade satsningar på förnybar energi och en ökad energieffektivitet är dock på gång på olika håll i samhället. Att FN:s klimatförhandlingar kört fast kan emellertid ha inverkat på att hela frågan på något sätt att har tappat kraft.

Klimatfrågorna lämnade offentligheten kort efter Köpenhamn. Enligt de omfattande och upprepade värdemätningarna som genomförts av Näringslivets Delegation har finländarnas klimatoro sjunkit betydligt efter år 2009, från en mycket hög nivå. Trots detta ansåg cirka 70 procent av finländarna i vårmätningen att klimatförändringarna var det största miljöhotet i vår tid. 17 procent förnekade detta.

Vi står inför ett presidentval i januari, och det ser inte ut som att klimatfrågan åtminstone så här inledningsvis över huvud taget är uppe till debatt. Frågan ligger i och för sig inte ens på presidentens bord, även om den avgående presidenten Tarja Halonen har varit aktiv på FN-nivå när det gäller att koppla samman effekterna av kvinnors ställning och klimatförändringarna.

Höfundurinn ber sjálfur ábyrgð á innihaldi greinarinnar

Leit í Analys Norden