Document Actions
Þetta innihald er ekki til á því tungumáli sem þú hefur valið, því sýnum við innihaldið á ensku.

Eva Franchell

Uppgivenhet och några bra förslag

Veckorna innan klimatmötet i Durban rasar den svenska debatten om – äldrevård. Riskkapitalbolaget Carema har vanvårdat gamla och senila människor. Bolaget har tjänat stora pengar på de svenska skattebetalarna medan Caremas egen vinst har förts över till skatteparadiset Jersey. En rad reportage i tv, radio och samtliga svenska dagstidningar har dominerat debatten och skakat om regeringen. Kanske är den tidstypisk.

02/12 2011

När den vanliga produktionen minskar i den ekonomiska krisen, då satsar riskkapitalet på tjänsteproduktion. Då är det gamla människor och skolbarn som får ersätta produktionen av bilar och mobiltelefoner.
I sitt tal till Moderatstämman i oktober mediterade statsminister Fredrik Reinfeldt också över köphetsen:

– Rätt omfattande funderingar finns i vårt svenska samhälle kring konsumtionssamhället. Är det livets mening? Flest prylar när vi dör vinner – är det det som är syftet? Också den här tanken: om alla konsumerade lika mycket som vi, klarar världen av det totalt sett?

Ansvaret för klimatet finns där, även om ingen pratar om det längre. Kanske står det skrivet i den svenska undertexten; att produktionen och konsumtionen av saker måste minska. Kanske är det därför kapitalet satsar på tjänsteproduktion, kanske är det därför statsministern blir existentiell i sitt tal till partimedlemmarna.

Hög svansföring inför Köpenhamnsmötet

Annat var det för två år sedan, inför klimatmötet i Köpenhamn. Då var Sverige ordförandeland i EU och Fredrik Reinfeldt investerade enormt mycket prestige i klimatprojektet. Han höll presskonferens iklädd grön tröja och alla hans tal handlade om klimatfrågan. Men så gick det som det gick, och sedan dess har det varit tyst om klimatet i svensk politik.

Åren efter Köpenhamnsmötet har snarare kantats av svenska klimatförstörande projekt som statligt ägda Vattenfall som driver kolkraftverk i både Tyskland och Nederländerna.  Bolagets koldioxidutsläpp ökar, trots alla gröna ambitioner.

Järnvägsbolaget SJ har haft enorma problem under senare år, underhållet är eftersatt, tågen går inte i tid, resenärerna och godsspeditörer har i princip gett upp. Allt fler tar bilen för att säkert komma fram.

Fredrik Reinfeldt har också problem med partikamraterna i Stockholm som vägrar att bygga ut tunnelbanan trots att den skulle svälja tusentals kollektivtrafikanter. I stället satsar Stockholmsmoderaterna på ett gigantiskt motorvägsprojekt. Påfarten till Gamla stan vill man också bygga ut till en åtta-filig bilväg trots att oppositionen trycker på för ett bilfritt Gamla stan.

Faktum är att Sverige faller i Climate Action Networks årliga ranking över klimatprogressiva länder.

Stora utmaningar väntar Alliansens gröna röst

Ändå har den svenska regeringen ambitioner. Den nya miljöministern Lena Ek har startat ett klimatarbete som hon döpt till Färdplan 2050. Då ska Sverige vara utan nettoutsläpp av växthusgaser. Därmed hoppas Lena Ek kunna bidra till EU:s gemensamma mål om att minska utsläppen med 80-95 procent till år 2050.

Lena Ek är centerpartist och en av dem som brukar kallar sig ”alliansens gröna röst”. När den nya centerledaren Annie Lööf tog över bytte hon raskt ut den gamla miljöministern Andreas Carlgren mot EU-parlamentarikern Lena Ek. Det var sannolikt ett led i utrensningen av gamla centerpartister, men i Lena Ek har regeringen fått en miljöminister som är känd för sin starka vilja. Nu återstår det bara att se hur hon klarar att driva igenom sin Färdplan 2050 i förhandlingarna med finansminister Anders Borg. Hennes företrädare hade inga större framgångar i de förhandlingarna.

En nyligen genomförd opinionsundersökning visar att Miljöpartiet är det parti folk har störst förtroende för i klimatfrågan. Men på andra plats kommer faktiskt Moderaterna som ligger före det gamla gröna Centerpartiet. Lena Ek har en del att slåss med, både på hemmaplan, i EU och i Durban.

Det är i skrivande stund fortfarande oklart med vilket mandat Lena Ek kommer att åka till klimatförhandlingarna. Sverige står bakom EU:s ganska blygsamma ambition att minska sina utsläpp med 20 procent till 2020. Men Lena Ek har också sagt att hon vill öka på den ambitionen till 30 procent – ”när det är läge för det”.

EU vill ju också se ett nytt avtal när det gamla Kyotoavtalet löper ut nästa år. Men något nytt avtal kommer inte ens att ligga på förhandlingsbordet i Durban. I stället kommer klimatfrågan att falla sönder i mängder av delfrågor där ingen riktigt vet var Sverige och EU kommer att befinna sig.

I Durban kommer striden fortfarande att i mycket stå mellan den industrialiserade världen och de framväxande ekonomierna. Det handlar fortfarande om vilka länder som ska minska sina utsläpp mest och vilka som ska betala. Frågan är hur hårt krisekonomierna i Europa kommer att hålla i plånboken i år. Sannolikt kommer de framväxande ekonomierna att ha ett sämre förhandlingsläge när USA och länderna i EU drabbats så hårt i finanskrisen.

Utsläppsminskningar och finansiering, mötet i Durban kommer också att handla om skogen. Ju mer skog, desto bättre för klimatet. Men här kommer Lena Ek att få kritik från den svenska miljörörelsen som anser att Sverige fuskar med sin egen redovisning.  Dessutom kommer hon att få kritik för att Sverige inte följer FN:s överenskommelse om att klimatbiståndet ska vara ”new and additional”. Det ska alltså inte gå att döpa om det vanliga biståndet till klimatbistånd. Men här hävdar miljörörelsen att den svenska regeringen redan har börjat använda sitt ordinarie bistånd i klimatsyfte.

Det är som det brukar vara, miljöministrarna talar om sina höga ambitioner medan finansministrarna friserar siffrorna. För Sveriges del återstår det nog att se hur styrkeförhållandet mellan Lena Ek och Anders Borg kommer att se ut.

Ny idé från gammal minister

Även om de svenska medierna hittills inte skrivit många rader om klimatmötet pågår det ändå diskussioner på miljöbloggar och i tankesmedjor. Ett av de mest intressanta förslagen kommer från tankesmedjan Global utmaning. Det är förre finansministern Allan Larsson, förre statssekreteraren i Miljödepartementet Måns Lönnroth samt förre miljöambassadören Bo Kjellén som tillsammans skrivit ett förslag om hur man skulle kunna bryta ner striden mellan rika och fattiga länder.

De vill att FN:s klimatpanel i stället ska sponsra regioner som jobbar klimatsmart. De föreslår att FN i framtiden skippar striderna och fokuserar på frågor där det råder samsyn. Att man försöker hitta övergångslösningar i förhandlingarna och stöd till regionala initiativ för klimatinvesteringar. I sin sammanställning tar de fram goda exempel som handlar om utbildning, stöd till företag, stöd och information till politiker, exempel från utvecklingsländer och så vidare.

Exemplen är enkla, lätta att kopiera och de kan bli fler. Och med alla låsta positioner inför Durban, är tanken lockande. Isarna i Arktis smälter, översvämningarna dränker Asien. Någonstans måste ställningskriget övergå till direkt aktion för att rädda klimatet.

Höfundurinn ber sjálfur ábyrgð á innihaldi greinarinnar

Leit í Analys Norden