Forseti. Góðir hálsar. Norræna ráðherranefndin hefur staðið að umhverfismerkingum með góðum árangri í 20 ár. Svanurinn er norænt umhverfismerki sem fyrirtæki geta sótt um. Svanurinn á sinn þátt í að draga úr umhverfisáhrifum daglegrar neyslu.

Við þróun viðmiða um Svaninn eru umhverfisáhrif tiltekinnar vöru rannsökuð í gegnum allan feril hennar, frá því að hún er hráefni þar til hún verður úrgangur. Strangar kröfur eru gerðar um áhrif á loftslag og umhverf, t.d. hvað varðar innihald vörunnar og notkun hættulegra efna og losun þeirra í andrúmsloftið, vatn og jarðveg. Einnig eru kröfur um orku- og auðlindanotkun, meðhöndlun úrgangs og notagildi og gæði.

Svanurinn á sinn þátt í að leiðbeina neytendum og fyrirtækjum á Norðurlöndum þannig að þau eigi raunverulegan kost á að sýna ábyrgð í umhverfismálum. Jafnframt felur svansmerkið í sér hvatningu um framleiðslu á umhverfisvænum vörum. Ég ætla að segja frá stöðu svansmerkisins í dag, 20 árum eftir að því var komið á laggirnar.

Svanurinn er nú notaður í 65 mismunandi vöruflokkum og meira en 5.000 vörur eru svansmerktar. Veitt hafa verið yfir 2.000 leyfi til meira en 1.000 fyrirtækja og leyfum fjölgar jafnt og þétt. Bæði neytendur og framleiðendur meta Svaninn mikils. Merkið hefur einstaka stöðu meðal vörumerkinga, það er þekkt og hefur unnið sér sess sem öruggur valkostur fyrir þá sem vilja taka tillit til umhverfis og loftslags.

Norræna umhverfismerkingarnefndin mótar sameiginlega stefnu um hvaða vöruflokka má merkja með Svaninum og hvaða skilyrði þarf að uppfylla. Allir hagsmunaðilar geta komið með tillögur um nýja vöruflokka og samnorrænar tillögur um skilyrði og viðmið fara í opið umsagnarferli þar sem kallað er eftir athugasemdum hagsmunaaðila. Kröfur Svansins eru stöðugt til endurskoðunar. Venjulega eru viðmiðin endurskoðuð á 3 til 4 ára fresti. Þannig verða umhverfismerktar vörur á markaðnum sífellt betri. Umhverfismerkingarráð í hverju landi hefur umsjón með umsóknum og leyfisveitingum. Til að tryggja að varan eða þjónustan uppfylli viðmið Svansins eru fyrirtæki sem sækja um leyfi könnuð með víðtækum prófunum óháðra rannsóknarstofa, vottorðum, gagnasöfnun og eftirliti.

Umhverfismerkingaráð í hverju landi sinna bæði Svaninum og umhverfismerki Evrópusambandsins. Á Norðurlöndum vinna yfir 100 manns við umhverfismerkingar og nemur kostnaður vegna starfsins u.þ.b. 75 millj. dkr. Fjárveiting Norrænu ráðherranefndarinnar til norrænu umhverfismerkingarnefndarinnar fyrir árið 2010 er 2,5 millj. dkr.

Frá árinu 2006 hafa norrænu umhverfisráðherrarnir borið ábyrgð á svansmerkinu. Að okkar mati er Svanurinn gott dæmi um einkar árangursríkt norrænt samstarf sem stuðlar að sjálfbærri neyslu og framleiðslu á Norðurlöndum. Á heimsvísu er Svanurinn jafnframt eitt sterkasta umhverfismerkið og góð kynning fyrir Norðurlönd. Rétt er að undirstrika að við teljum mikilvægt að stuðla að samlegðaráhrifum milli Svansins og umhverfismerkis ESB, EU Eco-label.

Á árinu 2008 var gerð úttekt á Svaninum. Við höfum fylgt þeirri úttekt eftir með því að setja fram framtíðarsýn fyrir Svaninn fram til ársins 2015. Sýn okkar á þróun merkisins fram til þess árs er sú að hann njóti viðurkenningar sem eitt árangursríkasta og traustasta tækið sem völ er á fyrir neytendur sem kjósa að ástunda vistvæna neyslu.

Við viljum að Svanurinn hafi steka stöðu fyrir trúverðugleika og markaðshlutdeild og að hann sé í fararbroddi fyrir umhverfismerki hvað snertir skýr og skörp viðmið. Einnig viljum við að Svanurinn sé eftirsóknarverður og trúverðugur fyrir fyrirtæki sem vilja nota umhverfismál til að efla samkeppnishæfni sína og ekki síður fyrir neytendur sem gera miklar kröfur til gæða og umhverfisþátta. Þá leggjum við einnig áherslu á að neytendum sé ljóst að í viðmiðum Svansins eru gerðar miklar kröfur hvað varðar loftslagsmál. Auk umhverfisþátta verða önnur sjálfbærniviðmið smám saman tekin inn í viðmið um Svaninn.

Auk þeirrar heildarsýnar sem ég hef lýst hefur verið þróuð sýn á afmarkaða þætti. Til að fylgja henni eftir verður nokkrum verkefnum ýtt úr vör á eftirtöldum fimm lykilsviðum:

Sambandið milli Svansins og EU Eco-label.

Samlegðaráhrif gagnvart öðrum upplýsingakerfum.

Samvinna við fyrirtæki.

Hlutverk Svansins í stefnumótun á sviði neytenda-, umhverfis- og framleiðslumála.

Miðlun upplýsinga um loftslagsviðmið svansmerkisins.

Norrænu umhverfisráðherrarnir hafa ákveðið að hækka fjárframlag sitt til norræna samstarfsins um Svaninn í 4 millj. dkr. árið 2011. Á komandi ári munum við einnig kortleggja skipulag og fjármál Svansins í því skyni að tryggja að við höfum traustan grunn til að ná þeim markmiðum sem sett eru fram í sýninni og þróa Svaninn áfram.

Skandinavisk oversættelse:

Herr president. Gott folk. Nordiska ministerrådet har framgångsrikt arbetat med miljömärkning i 20 år. Svanen är ett nordiskt miljömärke som företag kan ansöka om. Svanen bidrar till att minska miljöpåverkan av den dagliga konsumtionen.

Vid utvecklingen av Svanens kriterier granskas varans miljöpåverkan genom hela processen från råvara till avfall. Det ställs hårda krav på klimat- och miljöpåverkan, blant annat vad gäller varans innehåll och användningen av skadliga ämnen och utsläpp av dessa i luft, vatten och mark. Det ställs också krav på energi- och resursanvändning, avfallshantering samt funktion och kvalitet.

Svanen bidrar till att vägleda konsumenter och företag i Norden så att de har en verklig möjlighet att ta sitt ansvar i miljöfrågor. Samtidigt uppmuntrar Svanmärket tillverkning av miljövänliga varor. Jag ska berätta om Svanmärkets ställning idag, 20 år efter det att arbetet satte igång.

Svanen används för mer än 65 olika varukategorier och mer än 5000 varor är svanmärkta. Det har utfärdats mer än 2000 licenser till fler än 1000 företag och antalet licenser ökar hela tiden. Både konsumenter och producenter uppskattar Svanen. Märket intar en särställning bland varumärkningar, det är välkänt och har skapat sig ett namn som ett pålitligt val för de som vill ta hänsyn till miljön och klimatet. Nordiska miljömärkningsnämnden utarbetar gemensamma riktlinjer för vilka varukategorier som får svanmärkas och vilka krav som ska uppfyllas.

Alla intressenter kan komma med förslag till nya varukategorier och samnordiska förslag till krav och kriterier utsätts för en öppen granskningsprocess där intressenterna uppmanas ge kommentarer. Svanens krav revideras ständigt. Vanligtvis revideras kriterierna med tre till fyra års mellanrum. På så vis förbättras de miljömärkta varorna på marknaden hela tiden. Varje lands miljömärkningsnämnd hanterar ansökningar och ger licenser. För att garantera att varan eller tjänsten uppfyller Svanens kriterier granskas de licenssökande företagen genom omfattande prover av oberoende institut samt intyg, informationsinsamlande och kontroller.

Varje lands miljömärkningsnämnd sköter både Svanen och EU:s miljömärkning. Över 100 personer arbetar med miljömärkning i Norden och kostnaden för arbetet uppgår till cirka 75 milj. danska kronor. Nordiska ministerrådets finansiering av Nordiska miljömärkningsnämnden uppgår för 2010 till 2,5 milj. DKK.

Sedan 2006 ansvarar de nordiska miljöministrarna för svanmärket. Vi anser att Svanen är ett gott exempel på ett särdeles framgångsrikt nordiskt samarbete som bidrar till hållbar konsumtion och produktion i Norden. Samtidigt är Svanen globalt sett en av de starkaste miljömärkningarna och en god representant för Norden. Det bör poängteras att vi tycker det är viktigt att bidra till samverkan mellan Svanen och EU:s miljömärke, EU Ecolabel.

I 2008 genomfördes en utvärdering av Svanen. Vi har följt upp utvärderingen genom att presentera en vision för Svanen fram till 2015. Vår syn på märkets utveckling fram till dess är att Svanen kommer att erkännas som ett av de framgångsrikaste och pålitligaste hjälpmedlen för konsumenter som väljer att handla miljövänligt. Vi vill att Svanen ska ha en stark ställning för sin trovärdighet och marknadsandel och att den ska ligga i framkant bland miljömärkena när det gäller klara och tydliga kriterier.

Dessutom vill vi att Svanen ska vara attraktiv och trovärdig för företag som vill använda miljöfrågor för att öka sin konkurrenskraft och inte minst för konsumenter som ställer stora krav på kvalitet och miljöaspekter. Det är också viktigt för oss att konsumenterna är medvetna om att Svanens kriterier ställer höga krav på klimatfrågorna.

Förutom miljöaspekter tas andra hållbarhetskriterier så småningom med i Svanens kriterier. Förutom den helhetsvision jag har beskrivit finns en vision för avgränsade delar. För att följa upp den kommer några projekt att inledas inom följande fem huvudområden:

Kopplingen mellan Svanen och EU Ecolabel.

Samverkan med andra informationssystem.

Samarbete med företag.

Svanens ledande roll inom konsument- miljö- och produktionsfrågor.

Förmedling av information om Svanmärkets klimatkriterier.

De nordiska miljöministrarna har bestämt att öka sina anslag till det nordiska samarbetet om Svanen till fyra milj. DKK för 2011. Nästa år kommer vi även att kartlägga Svanens organisation och finanser i syfte att säkerställa att vi har en solid grund för att nå de mål som sätts upp i visionen samt vidareutveckla Svanen.

Jeg takker den islandske miljøministeren for redegjørelsen.

Det er jo med stor tilfredshet vi kan konstatere at det nordiske miljømerket Svanen er godt kjent og har bred anvendelse i Norden. Det faktum at 90 prosent av Nordens befolkning kjenner merket, og at det anvendes av 1 000 bedrifter, viser at vi har et instrument som både forbrukerne og produsentene er glade for.

Miljømerket Svanen er et usedvanlig godt eksempel på nordisk nytte, og at nordisk samarbeid gir resultater som gagner Nordens befolkning. I lys av den beskrivelsen vi har fått om utviklingen av kriterier og krav som produktene skal oppfylle, kan vi konstatere at Svanen gagner Nordens miljø: Den bidrar til mindre bruk av farlige kjemikalier, mer effektiv ressursanvendelse og ansvarlig avfallshåndtering. I tillegg kan vi si Svanen er til god hjelp for forbrukerne, slik at de kan unngå produkter som inneholder farlige stoffer. Dermed har Svanen også en positiv helseeffekt.

Vi er også tilfreds med at det foreligger ambisjoner om å utvikle Svanen til et merke som kan bidra i klimakampen. Det er en fordel at Svanen dekker miljø i bred forstand, og at Svanemerket derfor kan bidra til å stoppe en utvikling der det utarbeides merkeordninger for hver enkelt miljøutfordring. Dette hjelper forbrukerne til å navigere, og det gir større makt til forbrukerne, fordi de kan bruke sine innkjøp som instrument til å forbedre miljøet.

Svanen er også et bevis på at det nordiske, regionale samarbeidet kan tjene som inspirasjon og være til nytte for det bredere europeiske samarbeidet. Av redegjørelsen fremgår det at EU bruker det nordiske arbeidet med Svanen som inspirasjon til å utvikle kriterier og krav til sitt eget miljømerke: EU-Blomsten.

Det er også meget positivt at Svanen internasjonalt er anerkjent som ett av verdens sterkeste miljømerker og bidrar til å profilere Norden.

Miljøministrene drøftet – slik jeg har oppfattet det – på sitt møte i går en fremtidsvisjon for Svanen. Jeg har med stor interesse hørt den islandske miljøministerens redegjørelse om dette. I Nordisk råds Miljø- og naturressursutvalg vil vi på neste utvalgsmøte se nærmere på den visjonen som ministerrådet nå har skissert.

Med tiden kan vi forvente at EUs miljømerke vil vokse, selv om veksten frem til nå ikke har kunnet matche fremgangen i anvendelsen av Svanen. Derfor vil det være interessant å høre fra den islandske miljøministeren om hun vurderer at Svanen i fremtiden vil være en konkurrent til EUs miljømerke dersom det oppnår samme utbredelse og status som Svanen, og om dette vil kunne ha noen konsekvenser for det nordiske samarbeidet om Svanen.

Videre vil jeg høre om ministerrådet har vurdert om den ordningen man har i dag, med fem nasjonale sekretariater, er optimal, og om det er aktuelt å styrke den nordiske administrasjonen av miljømerket.

Til slutt: Ministerrådets redegjørelse gir også grunnlag for å stille spørsmål om Svanen har et potensial til å utvikles til et miljømerke som kan brukes på det internasjonale markedet.

Herr president! Bästa delegater!

Jag vill börja med att tacka Islands miljöminister Svandís Svavarsdóttir för en komplett och faktaspäckad redogörelse.

Man misstsröstar ibland som miljöansvarig. Därför känns det bra med framsteg och konkreta resultat. Jag vill uttrycka min tacksamhet för de politiker och tjänstemän som framsynt startade miljömärket Svanen 1989. Nu tar vi steg framåt och går vidare genom att understryka Svanens klimatkrav och den roll Svanen kan spela i grön offentlig upphandling.

Svanen och miljömärkningsnämnden får välkommen tilläggsfinansiering från miljösektorns prioriteringskonto. För att miljöarbetet ska bli framgångsrikt måste det bedrivas på alla plan - internationellt, nationellt, på kommunnivå och på individplan.

Ett bärande tema för årets session har varit grön tillväxt. En väsentlig del för en lyckad grön tillväxt är grön upphandling. Om de pusselbitarna faller på plats för regeringar, kommunförbund, landsting och kommuner kommer vi snart att se stora och genomgripande förändringar. Offentlig sektor har alla möjligheter att både uppmuntra och ställa krav på producenter och näringsliv så att utbudet av miljövänliga produkter ökar inom alla områden.

I dagsläget finns Svanen inom 65 produktgrupper och inkluderar mer än 5 000 produkter. Hushållen är i sig små enheter men blir sammanlagt en av de största aktörerna i samhällsekonomin. De spelar därför en nyckelroll i hur hållbart samhället är. Svanen gör det möjligt att ta ett konkret miljöansvar i vardagen. Inom offentlig sektor vet vi att det inte är helt lätt att göra upphandlingar.

Svanen hjälper hushållen att handla grönt, att göra gröna upphandlingar. Det är naturlligt för många medborgare att Svanenskanna av produktutbudet antingen man handlar tvättmedel, toalettpapper eller diskmedel. Det är ett omedelbart sätt att utöva konsumentmakt flera gånger i veckan.

Det finns bara en väg framåt för Norden och den är grön.

Tak, præsident.

Svanemærket er en af de helt store nordiske succeser. Vi ved, at når vi køber et produkt, der er svanemærket, kan vi stole på, at der her er taget nogle miljøhensyn, og at der er nogen, der kontrollerer, at det ikke er et mærke, producenten bare sætter på, men at produktet faktisk lever op til det, det skal, for at få Svanemærket.

Det er fint og godt, men problemet er jo, at det mærke kun tager hensyn til miljø. I Norden har vi diskuteret bæredygtighed i mange år, men vi har kun diskuteret den del af bæredygtighedsbegrebet, der handler om miljø. Jeg mener, det er på tide, at vi også begynder at tale om hensyn til mennesker. Vi har i dag det problem med produkter, der er svanemærket, at de tager hensyn til miljøet, men at en del af dem altså er fremstillet uden hensyn til mennesker.

Vi kan stå i en situation, hvor et produkt, der har fået det officielle nordiske mærke for at være bæredygtigt, er fremstillet af arbejdere, der står i gift til knæene, og som ikke har ret til at være i fagforening og kæmpe for nogle ordentlige arbejdsvilkår. Vi kan risikere – jeg har ikke set eksempler på det, men vi kan risikere det – at få produkter, der er mærket med Svanemærket, og som altså er blåstemplet af det nordiske, som man har stor tillid til, men som kan være fremstillet med slavearbejdskraft.

Derfor mener jeg, at det er på høje tid, at vi i det nordiske begynder at diskutere at udvide Svanemærket til også at omfatte mennesker, så bæredygtighed ikke kun skal handle om miljø, men også skal handle om mennesker. Det vil være en god måde at gå forrest i det nordiske på, og det vil også være en stor indsats i bekæmpelsen af slaveri i verden og for at sikre ordentlige arbejdsvilkår. Det mener jeg at vi bør tage fat på; det ville være at leve op til det, de nordiske lande ellers står for, det, som Svanemærket ellers står for. Ellers tror jeg altså også, at vi risikerer, at der kommer sager, som undergraver opbakningen til Svanemærket, både blandt nordiske forbrugere og ude i verden. Tak.

Tak, hr. præsident, og også tak til den islandske miljøminister.

Jeg vil bare sætte perspektiv på Svanemærket, og det gælder forvaltningen af naturressourcer i Nordatlanten. Vi ved jo, at alle de nordatlantiske lande, som er fiskeproducenter, nu arbejder med at få godkendt deres fiskeri som et bæredygtigt fiskeri, og der er oprettet en lang række internationale organisationer, som skal give dette stempel til, at fiskeriet eksempelvis også er bæredygtigt, når det kommer ud til forbrugerne.

Så jeg vil bare anmode de nordiske miljøministre, måske i samarbejde med de nordiske fiskeri- og landbrugsministre, om, at man også begynder at arbejde med et nordisk mærke for bæredygtig forvaltning af de naturressourcer, som vi eksporterer. Det tror jeg ville være en stor fordel for både Island, Færøerne, Grønland, Norge og de andre nordiske lande, som jo alle har en stor produktion og eksport af fisk. Norden er måske den største fiskeeksportør i verden, specielt målt i forhold til befolkningstallet. Så der burde jo også være et mærke for det, og det burde være en opgave for det nordiske samarbejde at få et bæredygtighedsmærke på vor forvaltning af naturressourcerne.

Forseti. Ég þakka kærlega fyrir spurningarnar.

Fyrst að því er varðar spurningar Sonju Sjøli þá vil ég segja þetta. Hún spyr fyrst um það hvort Svanurinn geti í framtíðinni verið í samkeppni við Blómið. Staðreyndin er sú að merkin eru eðlisólík að því leytinu til að Svanurinn stendur undir sér sjálfur. Fyrirtækin borga sjálf fyrir notkunina á Svaninum þannig að það er um sjálfbæran rekstur og sjálfbært utanumhald að ræða, ólíkt evrópska Blóminu. Þannig að Svanurinn stendur mjög sterkt þrátt fyrir þetta eða vegna þess. Í öðru lagi spurði Sonja um skrifstofurnar fimm. Staðreyndin er sú að ráðherranefndin hefur pantað skýrslu um stjórnskipulag Svansins og fjármál hans þannig að það er til skoðunar. Í þriðja lagi spyr hún hvort Svanurinn geti þróast sem merki víðs vegar um heiminn. Já, Svanurinn hefur í raun allar forsendur til þess að gera það, hann er sterkur á allan hátt, bæði að því er varðar utanumhald og framkvæmd. Þetta hefur ekki verið rætt formlega í í hópi norrænu umhverfisráðherranna en hlýtur samt sem áður að vera hluti af hnattvæðingarstarfi þeirra.

Line Barfod spurði um þessar félagslegu breytur og um kjör og aðstæður almennings og þeirra sem vinna verkin. Svanurinn er mjög meðvitaður um þetta og vinnur í átt að sjálfbærni að því er varðar félagslegu breytuna líka og í anda þess sem kallað hefur verið „corporate social responsibility“. Það er breyta og stoð sem þarf að styrkja umtalsvert að því er varðar sjálfbærnisýn á umhverfismerkið Svaninn, sem og sjálfbærni almennt.

Høgni Hoydal spyr um norrænt merki um sjálfbæra nýtingu náttúruauðlinda. Í sjálfu sér er það ekki verkefni Svansins að leiða það til lykta en hins vegar er það svo að Norðurlöndin verða auðvitað að skipa sér fremst í sveit landa í veröldinni að því er varðar kröfuna um sjálfbæra nýtingu auðlinda. Ég held að sú umræða muni verða sífellt vaxandi á næstu mánuðum, missirum og árum, þ.e.a.s. við getum ekki annað en gengið um auðlindina með sjálfbærum hætti. Spurningin er hvort það verði gert með merkingum eða einfaldlega þannig að við horfumst í augu við það að lagasetningin verður að vera nægilega sterk til að sjálfbær umgengni við allar auðlindir verði tryggð.

Skandinavisk oversættelse:

Herr president. Jag tackar så hjärtligt för frågorna.

Först när det gäller Sonja Sjølis fråga så vill jag säga följande. Hon frågar först om Svanen i framtiden kan komma att konkurrera med EU-blomman. Faktum är att märkena är väsensskilda såtillvida att Svanen är självbärande. Eftersom företagen själva betalar för användningen av Svanen är verksamheten och administrationen hållbara, till skillnad från EU-blomman. Svanen är alltså mycket stark trots detta eller just därför. För det andra frågade Sonja om de fem sekretariaten. Faktum är att ministerkommittén har beställt en rapport om Svanens organisation och finanser, så det är under utredning. För det tredje frågar hon om Svanen kan utvecklas som märke runt om i världen. Ja, Svanen har egentligen alla förutsättningar för att göra det, den är stark på alla sätt, både när det gäller administration och realisation. Detta har inte diskuterats formellt bland de nordiska miljöministrarna men måste ändå vara en del av deras globala arbete.

Line Barfod frågade om sociala förändringar och om villkor och förhållanden för allmänheten och dem som utför arbetet. Svanen är mycket medveten om detta och arbetar för hållbarhet också när det gäller social förändring och i en anda av vad som har kallats corporate social responsibility. Det är förändring och stöd som behöver förstärkas avsevärt när det gäller hållbarhetssynen på miljömärket Svanen, liksom hållbarhet i allmänhet.

Høgni Hoydal frågar efter ett nordiskt märke för ett hållbart nyttjande av naturresurserna. Det är i sig inte Svanens uppgift att ro det i land, men å andra sidan är det så att Norden naturligtvis måste vara bland de främsta av världens länder när det gäller kravet på ett hållbart nyttjande av naturresurserna. Jag tror att den diskussionen kommer att bli allt större under kommande månader och år, det vill säga. vi kan inte annat än hantera naturresurserna på ett hållbart sätt. Frågan är om det kommer att ske genom märkningar eller om vi helt enkelt kommer till insikt om att lagstiftningen måste vara tillräckligt stark för att säkra en hållbar hantering av alla naturresurser.

Jeg skal redegjøre for en samlet innstilling fra Medborger- og forbrukerutvalget.

Initiativet til denne saken kommer egentlig fra ministerrådets Grensehindringsforum. Det har vært gjennomført en veldig omfattende utredning ledet av Jan Rehnberg, og Medborger- og forbrukerutvalget har flere ganger behandlet saken om et felles nordisk pante- og retursystem for drikkevareemballasje, som det heter formelt.

Vi vet at de nordiske land allerede i dag hver for seg har meget godt fungerende pante- og retursystemer. Det er derimot et ganske stort problem mellom våre land at disse systemene ikke fungerer sammen.

Vi handler mer og mer over grensene, men tilbake i hjemlandet opplever vi altså at vi ikke får pant på importerte flasker og bokser, selv om veldig mange av disse er identiske med dem vi får pant for nasjonalt. Dette betegner utvalget som beklagelig, fordi det senker motivasjonen for å bære med seg alle de utenlandske boksene til pantemaskinene. Veldig mange av dem går faktisk i det som på norsk heter søpla.

Nordiske forbrukere er pantere, det vil si at man gjennom mange år har gjort det å pante til en fast rutine i forbindelse med innkjøp. Det er et ønske og en forventning om at man skal kunne pante og resirkulere stadig flere ting. Her er det viktig at vi som politikere bidrar til å støtte opp om disse holdningene, og i mange land er utfordringen å få overbevist forbrukerne om nytten av å pante.

I tillegg til at vi i Norden ikke har pantesystemer som snakker sammen, har vi også et annet problem. Grensehindringsforums panteutreder, Jan Rehnberg, anslår etter en grundig undersøkelse at det er - og jeg sier obs, obs - cirka  en milliard bokser og PET-flasker årlig som ikke går i pantesystemet. Det er en stor miljømessig utfordring. Dette er i stor grad bokser som stammer fra taxfree-salg og privatimport fra naboland utenfor Norden, som Tyskland og Estland.

Det paradoksale her, mine gode venner, er at mange av disse boksene - jeg skal ikke si hvor mange - faktisk stammer fra nordiske bryggerier, som altså produserer det på de samme boksene, men uten de nødvendige strekkodene slik at de kan gå inn i de nordiske pantesystemene.

Utvalget har i den senere tid mottatt en rekke henvendelser fra bransjen, og budskapet fra bransjen er overveldende negativt til et nordisk pantesystem. Man er i utgangspunktet positiv til panteordningen i bransjen, men mener at det nordiske systemet er unødvendig, og at man i dag har en høy resirkuleringsprosent i Norden. Frykt for økende kostnader fremheves, og forskjellige rammebetingelser i de ulike landene vil kunne gi store utfordringer, nevnes det og hevdes det.

I utvalgets siste forslag til vedtak har man derfor tatt hensyn til bransjens innvendinger, og bransjen selv skal nå tas med i det videre arbeidet. Samtidig skal vi være klar over at det historisk er få eksempler på pantesystemer som er innført som frivillige ordninger mellom produsenter eller ved hjelp av markedskreftene. Det må politiske initiativ og politisk vilje til for å etablere et felles nordisk pantesystem. Den viljen har alle i Medborger- og forbrukerutvalget. Forslagene er å samordne og koordinere enkle og realistiske systemer hvor de nordiske panteautomatene over flere år omprogrammeres og kodes til å omfatte alle de nordiske kodene for flasker og bokser.

For Medborger- og forbrukerutvalget er det samtidig viktig at et nordisk pantesystem kan løse grensehindrene mellom landene og også problemet med bokser uten pant fra taxfree-salg på ferger og fra grensehandel med nabolandene utenfor Norden. Derfor skal all drikkevareemballasje som produseres i Norden til taxfree-salg ved grensen eller om bord på ferger, også pantlegges.

Jeg legger frem det forslaget som fremkommer av det dokumentet som jeg ser ligger på bordene, og som altså handler om en rekommandasjon til de nordiske regjeringer om å følge dette opp, og at Nordisk Råd rekommanderer Ministerrådet om å samordne dette systemet, slik at vi på litt sikt kan få et felles pantesystem i Norden. Tre år er det som er satt som rammen.

Herr president !

Jag vill på Miljö- och naturresursutskottes vägnar stöda förslaget från Medborgar- och konsumentutskottet gällande nordiskt pantsystem.

Jag vill understryka att Miljö- och naturresursutskottet, Näringsutskottet och Medborgar- och konsumentutskottet har på ett gemensamt möte varit eniga om att ett förslag om ett nordiskt pantsystem förs fram på sessionen.

Frågan om ett nordiskt pantsystem har många dimensioner. För bryggerier och detaljhandeln är det fråga om näringsutövning och business. För deras del handlar det om att skapa förutsättningar för ett kostnadseffektivt system som konsumenterna kan genomföra. För konsumenten är det fråga om rimlighet: att på ett enkelt sätt få tillbaka den pant man betalat för sin dryckesbehållare oavsett var i Norden man betalat för den. För Miljö- och naturresursutskottets vidkommande talar vi förstås varmt om den miljövinst man får om man bara kan få de burkar, till antalet en miljard, som är helt utanför pantsystemet, nämligen taxfreeburkarna. För miljöns del är det fråga om möjlighet till ökad återvinning, hindrande av nedskräpning av naturen samt att spara naturresurser.

Under arbetets gång i utskotten har vi kunnat konstatera att det i varje land finns fungerande system för internt handhavande av pantsystem, men ur konsumentens och även ur miljösynpunkt finns det förbättringar att göra. Med förslaget vill vi på sikt få lösning på gränshandelsproblematiken som uppstår mellan de nordiska länderna men även gentemot Tyskland och Estland. Erfarenheten har visat att fast det finns god vilja är det svårt att få näringslivet att ta nya initiativ till exempel i detta ärende. Därför måste det till politisk samarbetsvilja och verkstad - inte bara prat.

Miljö- och naturresursutskottet stöder de tre att-satserna vilka i slutändan leder till att pantsystem kan tas i bruk i alla nordiska länder. Då kan vi i alla fall kruxa bort en punkt på listan av gränshinder. Faktum är att det finns stora mängder burkar och plastflaskor som inte återanvänds av konsumenterna eftersom de inte får pant för dessa. Som jag sade tidigare är det fråga om en miljard enheter. Detta vill vi ändra på, det finns system för det, det behöver inte kosta mera, utan det går att tjäna pengar på detta. Nordiska rådet ger regeringarna tre år att ordna detta i gemensam anda och här kan Norden även gå i spetsen för ett system som kan implementeras i hela Europa.

Herr president, bästa nordiska vänner!

Även jag tycker att förslaget med ett gemensamt nordiskt pant- och retursystem är bra. Jag är nöjd med de skrivningar som utskotten kommer fram med till beslut här för oss i dag. Det jag vill lyfta fram här är att under beredningens gång så har framför allt branschen visat på att det finns bekymmer med de här frågorna och därför tycker jag att det är bra att man också bjuder in branschen till de fortsatta diskussionerna. Men för att ytterligare räta ut de frågetecken som eventuellt skulle kunna finnas i de här sammanhangen skulle jag vilja föra fram ytterligare ett förslag som man i den fortsatta beredningen borde ta med sig och se om man kunde använda sig av.

Det handlar om att vill man genomföra någonting kan det vara bra att pröva ett system först innan man genomför det på stor skala och få fram de för- och nackdelar som kan finnas med det. Jag skulle vilja att man tittade på möjligheterna att genomföra någon typ av begränsat pilotprojekt. Jag vill också där lyfta fram min hemö som ett utmärkt exempel på var man skulle kunna göra det, det vill säga Åland. Åland har fördelar vad gäller den biten att prova ett sådant här system. Vi ligger mitt emellan två nordiska länder, vi har taxfree-handeln, som nämndes i presentationen från de båda utskottstalesmännen och man kunde då simulera de problem som skulle kunna uppstå när man så att säga genomför detta på allvar. Tittar man vidare på den tanke som framfördes från Miljö- och naturresursutskottet om att man också skall ha möjlighet att föra det här vidare ut i Europa, så har Åland status av tredje land i skattesammanhang som skulle kunna göra att vi kunde få till stånd också en simulering av just tredjelandsstatus, som också, om jag inte har förstått det hela fel, också behöver tittas på om man ska få med samtliga nordiska länder i och med att det gäller också skattefrågor och därmed EU.

Herr president! Jag hoppas att ministerrådet i den fortsatta beredningen överväger att ett pilotprojekt kunde genomföras och då med fördel på området Åland.

Bare et lite tillegg, en replikk, til det som nå ble sagt:

Forslaget som ligger, må vedtas som det ligger, for ellers må jo saken tilbake til utvalget. Det ville være en unødvendig heft.

Men vi hørte hva som ble sagt i det siste innlegget. Det er klart at man må ta mange betraktninger med i gjennomføringen av dette. Så vi slutter oss til tanken, uten at man pålegger at det skal være at man gjennomfører et prøveprosjekt.

Herr president!

I Miljö- och naturresursutskottet har vi hanterat ett förslag om behovet av ett ökat gemensamt arbete kring jord- och skogsbruk. I ett globalt perspektiv står jordbrukssektorn inför sin största utmaning någonsin. Under de närmaste 50 åren måste livsmedelsproduktionen fördubblas om vi ska klara av att försörja jordens ökande befolkning med mat. Samtidigt måste jordbrukets negativa miljöpåverkan minimeras för att säkerställa den ekologiska balansen. Vattenanvändningen måste minskas med 50 procent. Vi ser hur odlingsarealer minskar på grund av urbaniseringen samtidigt som priser på konstgödsel och energi stiger och klimatförändringar skapar extrema väderleksförhållanden.

För att lösa dessa problem krävs det mer av forskning om tillståndet och förutsättningarna för att sedan skrida till konkret handling.

Mycket har redan gjorts inom Norden: Gemensamma projekt som Nordisk Mat, det nordiska genresurscentret, godkännandet av internationella konventioner och Selfossdeklarationen från 2008 för att främja hållbart skogsbruk.

Men det behövs mer. Med det här förslaget vill utskottet förstärka det nordiska samarbetet för att underlätta när det gäller den press som det nordiska jordbruket framöver kommer att utsättas för.

Vi måste utveckla en kunskapsbas om klimatförändringarnas effekter på de areella näringarna och om vilka anpassningsåtgärder som krävs. Den positiva effekten av detta är också att vi får en bild av vilken potential länderna i framtiden har som livsmedelsleverantörer, regionalt och globalt.

Nordens befolkning utgör cirka 25 miljoner av jordens ungefär sju miljarder människor. Först och främst måste vi säkra livsmedelsproduktionen i våra egna länder. Men Norden har också ett globalt ansvar. Med vår kunskap om förändringar och möjligheter till anpassning och förbättring kan vi även dela med oss av den kunskapen globalt.

Vi bör formulera vår jordbruks- och skogspolitik så att den motsvarar våra egna utmaningar och bidrar till globala lösningar. Vi ska bli klokare tillsammans och använda vårt inflytande inom EU och i FN till att säkra livsmedelstillgången för jordens växande befolkningen.

De nordiska länderna har lite olika förutsättningar men också lika möjligheter. Vi har WTO, FN, EU och EES-avtalet som vi kan använda lika och olika, beroende på vilka sammanhang vi är med i. Men det går alltid att koordinera om vi vill.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik håller man just nu på att revidera. Det är ett utmärkt tillfälle för de nordiska länderna att finna en gemensam syn på livsmedelsproduktionen i Norden. Speciellt borde vi undersöka hur de olika stödformer som i dag finns i jordbrukspolitiken kan utvecklas så att de främjar natur- och miljöskyddet och livsmedelsproduktionen i hela Norden.

Utskottet vill härmed rekommendera Nordiska ministerrådet att

• utveckla en kunskapsbas om vilka effekter klimatförändringarna kommer att ha på nordiskt jord- och skogsbruk och om vilka anpassningsåtgärder som krävs och vilken potential det nordiska jordbruket i framtiden har som regional och global livsmedelsleverantör
• anordna en konferens nästa år för att belysa de långsiktiga utmaningar som jordbruket i Norden och Europa samt globalt står inför och bidra till idéutväxling om förslag till förbättringar och
• genomföra en nordisk expertutredning om hur de existerande stödformerna för jordbruket kan utvecklas för att på sikt främja hållbar långsiktig jordbruksproduktion och grön tillväxt

Herr President!

Problemen med ett förändrat klimat upphörde inte i och med Köpenhamnsmötet, om nu någon trodde det. Förändringarna av den globala miljön som konsekvens av ett varmare klimat har tvärtom gått snabbare än vi bedömde för bara ett par år sedan. Det extrema vädret sommaren 2010, och det faktum att första halvåret i år varit det varmaste första halvår som har uppmätts sedan jordens temperatur på ett systematiskt sätt samlades ihop, ger ett tydligt besked: Vi håller på att missa tvågradersmålet. Det är väldigt bråttom nu med verkningsfulla insatser om vi ska klara det.

Nordiska rådet har varit den institution i Norden som hela tiden har legat främst när det gäller att bevaka och följa utvecklingen. Vi har hela tiden jagat våra nordiska regeringar och pressat dem att stå främst i ledet i det globala arbetet. Vårt engagemang här har starkt bidragit till det omfattande samarbete som i dag finns mellan våra nordiska länder, även utanför själva förhandlingsarbetet. Det handlar till exempel om forskning och utveckling och inte minst om marknadsföring av klimatanpassning och ny teknik.

Nordiska rådets Miljö- och naturresursutskott ligger alltid före. Därför jagar vi även våra regeringar när det gäller att jobba mer förebyggande. Vi kräver till exempel ett ökat engagemang för ett mer förebyggande arbete och då även för att förebygga de konflikter som en växande migration på grund av det nya klimatet kommer att leda till.

Misslyckandet i Köpenhamn reser emellertid en, som vi tycker, väldigt viktig fråga: Är FN den rätta nivån för klimatarbetet? Vi i utskottet anser att Nordiska rådet ska ställa sig den frågan och menar att våra nordiska regeringar måste våga tänka nytt. Kanske är det orealistiskt att närmare 200 länder ska kunna komma överens om regler om överföring av teknik, finansiering och en bördefördelning när det är så många särintressen som står på spel. Kanske har andra förhandlingsupplägg utanför FN-systemet större möjligheter att gå i mål inom rimlig tid.

Det är även viktigt att undersöka vilka nya lösningar som kan finnas för att det ska vara möjligt att genomföra kraftiga minskningar av utsläppen av klimatpåverkande gaser i ett enskilt land utan att det försämrar det landets internationella konkurrenskraft. Utskottet vill helt enkelt att det ska utredas om vi kan hitta klimatpolitiska verktyg som leder åt rätt håll utan att det försämrar konkurrensvillkoren för det land som vågar gå före och vidta de kraftiga åtgärderna och om det här kanske måste ske utanför FN-systemet.

För att få ett tydligt svar på dessa frågor föreslår vi nu att Nordiska rådet uppmanar de nordiska länderna att skapa en expertpanel som kan arbeta med att utvärdera olika alternativ för internationellt samarbete med målet att snabbare nå stora minskningar när det gäller utsläpp av klimatpåverkande ämnen.

Men vi anser också att de nordiska länderna måste bli bättre på att ta till vara sitt eget arbete, det som redan skett. Vi har faktiskt 20 års erfarenhet av klimatpolitik, och det borde innebära att vi har en hel del kunskaper att ta till vara. Vi föreslår därför att Nordiska rådet beslutar att uppmana ministerrådet att snarast arrangera en konferens med syfte att belysa vilka av de instrument som har använts hittills som faktiskt har varit effektiva när det gäller att reducera klimatgaserna.

Men sedan är det också så att kunskaper snabbt blir väldigt gamla när förändringar sker fort, och så är det verkligen på klimatområdet. IPCC:s senaste rapport kom 2007, och den var på sätt och vis gammal redan när den släpptes. Så blir det naturligt när man har krav på att underlaget ska vara väl granskat. Nästa rapport väntas inte förrän 2014, men redan finns det ett stort antal nya forskningsrapporter som tydligt visar att förändringarna går mycket fortare än vad IPCC alltså förutsåg 2007. Konsekvensen och det här är viktigt av det innebär att de förhandlingar som nu förs faktiskt förs utifrån en verklighetsbeskrivning som redan är föråldrad.

Därför menar vi att det vore bra om de nordiska länderna kunde samarbeta om att kontinuerligt uppdatera och sammanställa forskning på klimatområdet så att det hela tiden finns en uppdaterad, aktuell bild av klimatförändringarna. Utskottet föreslår därför att ministerrådet tar ansvar för att upprätthålla ett kontinuerligt uppdaterat kunskapsunderlag om förändringarna av klimatet på jorden och konsekvenserna av det på miljön, på ekosystemet och för oss människor.

Herr ordförande! Nu står jag här igen och ska tala om Copenhagen Accord.

Klimatkonferensen i Köpenhamn, COP 15, gav inte det resultat som vi hade hoppats på. Det positiva vid konferensen var dock ett klart tillkännagivande och en bred enighet om att målet ska vara att hålla jordens uppvärmning inom två grader, precis som Jan Lindholm sade förut.

Det är en väldigt viktig signal. Det var också bred enighet om att de industriella länderna har ett stort ansvar. Det blev specificerat i beslutet om behov av att upprätta den gröna klimatfonden, Copenhagen Green Climate Fund. Etableringen av fonden är fortfarande föremål för förhandlingar inför COP 16 i Mexiko. Flera länder har tillkännagivit att de kommer att bidra med medel.

Samtidigt anses etableringen av fonden vara beroende av bredare överenskommelser om flera olösta frågor i klimatförhandlingarna. Formell etablering av fonden och en framgångsrik finansiering av den väntas få en positiv inverkan på de globala klimatförhandlingarna. Det kan göra att det luckras upp och att man kommer framåt.

I samband med klimaförhandlingarna har de nordiska länderna, med Norge i spetsen, medverkat till att utveckla det så kallade Red-systemet. Det handlar bland annat om att minska utsläpp från avskogning och återbeskogning i utvecklingsländerna. Syftet är att skapa ekonomiska incitament för att minska utsläppen av klimatgaser från avskogningen i utvecklingsländerna. En uppskattning visar att ungefär en femtedel av de klimatutsläpp som orsakas av oss människor kommer just från avskogningen, och det är ett stort problem.

Inom det nordiska samarbetet har man med pengar från Nordic Development Fund blidat en speciell fond som heter Nordic Climate Facility, som syftar till att just stötta utveckling av teknologi, kunskap och innovation mellan Norden och utvecklingsländerna, och den syftar också till att främja utvecklingsländernas förmåga att reducera utsläpp av klimatgaser och inte minst kunna anpassa sig till de klimatförändringar som kommer. De första erfarenheterna från detta visar att det kan komma att bli en mycket effektiv nordisk insats.

Klimatfrågan är global och kräver globala lösningar. Alla länder har ett stort ansvar, men ansvarsbördan är inte jämnt fördelad mellan länderna, och de industriella länderna, inklusive oss i Norden, måste åta sig ett större ansvar. Därför anser Nordiska rådets Miljö- och naturresursutskott att det finns behov av en samlad nordisk insats i arbetet med just finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländerna.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna att ingå i ett aktivt arbete för att upprätthålla ambitionen i Copenhagen Accord och för att upprätta och finansiera Copenhagen Green Climate Fund och Red-systemet. Även föreslås att de nordiska regeringarna vidareutvecklar en gemensam insats för finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländerna inom ramen för Nordic Climate Facility. Detta är våra rekommendationer.

Tak, præsident.

Jeg skal på Miljø- og Naturresurseudvalgets og Næringsudvalgets vegne fremlægge, hvorfor vi finder det meget nyttigt at indlede et samarbejde med ministerrådet for at undersøge, om de vedvarende energiers støttesystemer kan harmoniseres.

Som Næringsudvalgets rapportør i arbejdsgruppen om vedvarende energi har jeg sammen med Miljø- og Naturresurseudvalgets rapportør behandlet rapporter og haft kontakt med branchen, som påviser, at en harmonisering af støttesystemer vil kunne styrke forbrugernes interesser i Norden: Billigere energi samt styrkelse af den nordiske velfærd.

Vores rekommandation har fået ny næring fra indmeldinger om, hvilke mål de enkelte nordiske EU-lande skal indmelde, og disse tre lande kan sammen med de norske mål være gode katalysatorer for såvel investerings-, forsynings- og beskæftigelsemuligheder i Norden.

Norden er i dag i førerfeltet, når det handler om den vedvarende energi og miljø, og mindre bliver det ikke med de nye tiltag. Det er blevet fremført, at vi skulle vente på det fodslæbende EU, før vi forener vores styrke i Norden. Det vil være et fejlskud af dimensioner.

Derfor må jeg anbefale, som foreslået i vores rekommandation, at Nordisk Ministerråd på Nordisk Råds 63. session i København fremlægger en redegørelse med udgangspunkt i en grundig analyse af konsekvenserne af en harmonisering af støtteordninger til produktion af den vedvarende energi i Danmark, Finland, Norge og Sverige. Vi ser ikke rekommandationen som et slutpunkt på Nordisk Råds engagement i sagen, for inden for dette område foregår der en meget dynamisk udvikling – både på det tekniske og det politiske område. Det stiller store krav om opmærksomhed fra Nordisk Råds side, hvorfor jeg kan oplyse, at såvel næringsudvalget som Miljø- og Naturresurseudvalget vil fortsætte med ekspertkonsultationer og politisk dialog med ministerrådet og med de nationale parlamenter om sagen i løbet af 2011.

Med disse ord skal jeg fremlægge vores rekommandation til vedtagelse. Tak, hr. præsident.

Som denne saken viser, vil man kunne oppnå betydelig besparelse. Konsumentene har blitt målt til å kunne spare 1,4 milliarder euro årlig dersom man mellom de nordiske landene klarer å få til en hensiktsmessig samordning av støtteordninger som fører fram til en hensiktsmessig og god teknologi for ny strømproduksjon.

De nordiske landene og kraftprodusentene er jo knyttet sammen i et felles EU-nett, og de naturgitte omstendighetene for produksjon av fornybar energi er jo forskjellig. I en analyse som er bestilt av Nordisk ministerråds arbeidsgruppe for fornybar energi, framgår det at ved å harmonisere støtteordningen og ved å anvende markedsbaserte styringsmidler kan man oppnå nevnte besparelser. Når det gjelder de investeringer som er påkrevd for å oppnå EUs mål i forhold til de forpliktelser som Danmark, Sverige og Finland er underlagt, har også Norge hatt en målsetting om å komme betydelig lenger opp. Men i den sammenheng mener jeg at det forslag til vedtak som foreligger, har en vesentlig mangel. Den vesentlige mangelen som jeg vil peke på, er at man trenger å få inn ordet teknologinøytralt, for det er nemlig forutsetningen for at denne ordningen skal kunne nå målet på 1,4 milliarder euro. Så jeg tillater meg herved å fremme forslag om at forslaget blir som følger jeg leser bare deler av det:

(...) på Nordisk råds 63. sesjon framlegge en redegjørelse med utgangspunkt i en grundig

analyse av konsekvensene av å harmonisere teknologinøytrale støtteordninger (...)

Jeg fremmer hermed det forslaget.

Det er et meget vigtigt spørgsmål omkring teknologien, der her bliver rejst. Men netop det videre arbejde med forslaget her er jo, at vi skal arbejde videre med at se på de teknologiske muligheder. Jeg mener ikke, at vi for nærværende skal overdrage det til ministerrådet, men arbejde videre med det i vores to udvalg.

Derfor må jeg bede om, at man ikke prøver på at putte mere ind i vores samlede resolution end det, vi har, nemlig det angående støtteordninger. Jeg håber, at ordføreren forstår, at det er nødvendigt for os, at det her arbejde er noget, vi politikere arbejder videre med, og at det ikke bare bliver overdraget. Det håber jeg at jeg kan få tilslutning til.

Da utskottet som jeg er medlem av, diskuterte dette, så vi fornuften i å få inn ordet ”teknologinøytralt”, men på oppmodning av Næringsutskottets representant om at vi avventer det, trekker jeg herved forslaget. Jeg har i alle fall fått gitt det signalet som jeg mener er viktig i den sammenhengen, Så får vi komme tilbake til det når utskottene og forsamlingen skal gjøre endelig vedtak.

Tak, præsident. Jeg vil gerne redegøre for Miljø- og Naturresurseudvalgets synspunkter i sagen.

Der har været stort fokus på bevaring af jordens biologiske diversitet i den senere tid, ikke mindst i tilknytning til FN’s biodiversitetskonference i Japan i oktober måned i år. Biodiversiteten er truet på grund af menneskelige handlinger, og der er bred enighed om, at den udvikling er meget alvorlig, og at den bør stoppes. En del af kampen mod tab af biodiversitet er at hindre, at invasive arter spreder sig og dermed ændrer på den naturlige balance i de pågældende økosystemer.

Det forslag, som udvalget her stiller, er ikke et forslag mod mårhunden som art; det er et forslag, som skal rette op på en fejl, hvor mårhunden er blevet indført af mennesker fra Østasien til vores del af verden. Den er for eksempel indført i Rusland på grund af sin fine pels. Mårhunden er meget ferm til at etablere sig i naturen og spreder sig over stadig større områder, men den hører ikke til naturen i vores del af verden. Mårhunden har etableret sig i Finland og spreder sig i den danske og svenske natur. Mårhunden er en fremmed art, som vil ændre den naturlige balance i den nordiske fauna, hvis den får lov til at sprede sig, og det vækker stor bekymring, at den vil forårsage store skader på fuglelivet. Desuden kan mårhunden også øge risikoen for udbredelse af smittefarlige parasitter og sygdomme, som kan være farlige for mennesker. I Finland og Sverige har man igangsat en indsats for at begrænse mårhundens ekspansion, og i Danmark har man planer om det samme. Desuden er et svensk projekt for at stoppe ekspansionen nu videreudviklet til et fælles dansk-finsk-svensk projekt, der finansieres af EU.

Miljø- og Naturresurseudvalget har gennemført en høring hos berørte myndigheder, institutioner samt jagt- og naturbeskyttelsesorganisationer. Der er endvidere indkommet høringssvar fra institutioner og organisationer i Danmark, Finland, Norge og Sverige. Alle høringssvarene støtter forslagets intentioner om at begrænse mårhundens videre udbredelse i Norden.

I de fleste høringssvar er der udtrykt støtte til, at de berørte nordiske lande skal gå sammen for at forsøge at begrænse mårhundens videre udbredelse. Det vil være nyttigt at indsamle statistik for udbredelsen, udveksle erfaringer om tiltag, og udvikle fælles tiltag i grænseområder, hvor det anses for at være hensigtsmæssigt. I de områder, hvor mårhunden ikke har etableret sig, anser udvalget, at det er vigtigt at være på forkant med udviklingen, således at man kan sikre en begrænsning. Udvalget støtter derfor meldlemsforslaget om at udvikle en strategi for at hindre ekspansion af mårhunden i Norden. Udvalget mener, at en strategi skal have ambitiøse målsætninger og definere samarbejdsformer og fælles instrumenter, som kan bidrage til at styrke indsatsen i de enkelte lande. Udvalget finder, at man med fordel kan bygge på erfaringer fra det svenske projekt, der, som jeg tidligere sagde, er ved at blive udviklet til et bredere nordisk projekt. Det er i øvrigt udvalgets opfattelse, at hvis arbejdet med en nordisk mårhundestrategi viser sig at være virkningsfuldt, vil den model kunne udvikles til at dække andre fremmede arter i den nordiske fauna, hvor de nordiske lande har en fælles udfordring.

Tak, formand.

Invasionen af fremmede, aggressive arter er noget, vi skal være på forkant med at begrænse. Klimaændringerne giver også bedre forhold for nogle forskellige dyrearter, og de må tilpasse sig de forskellige forhold. De aggressive arter kan skade den fauna, som er til stede. Vi kan kigge på fuglelivet, på fuglereservater og den slags: Der skal vi passe på, hvis der kommer mårhunde eller andre aggressive invasive arter til. Vaskebjørnen er for eksempel også blevet indført. Den vil også i fremtiden give store problemer. Det er et eldorado for dem at komme til sådan nogle fuglereservater.

Vi skal være på forkant med at hindre invasionen af de forskellige aggressive arter, så jeg håber, der bliver god og bred tilslutning til forslaget fra Miljø- og Naturresurseudvalget.