I år har vi i Velferdsutvalget hatt som hovedtema: Hvordan kan vi skape bedre livskvalitet for eldre? Det har vært et kjempespennende tema. Den nordiske velferdsmodellen er en suksess. Bedre levekår, bedre livsstil og bedre behandlingsmuligheter gjør at levealderen øker i Norden. De som lever lengst, lever også lengere enn tidligere. Levealderen har gått opp med rundt  to prosent hvert år de siste tiår. Mennesker over 80 år er den hurtigst voksende gruppen i Norden og er nå fire ganger større enn i 1950. Hvis utviklingen blir slik videre de neste år, som det ser ut til, kan man forvente, fordi kvinner lever litt lenger enn menn, at 50 prosent av jentene som blir født i år, blir 100 år - det er en ganske høy alder. Forskning tyder heldigvis på at det, i takt med levetidsforlengelsen, også skjer en forlengelse av antall gode år. Det betyr at flere eldre har en god helse og kan klare seg lenger uten alvorlig sykdom eller vesentlig tap av funksjonsevne, og det er jo meget positivt.

I perioden fra 2010 til 2060 vil antallet eldre øke raskere enn den yrkesaktive befolkningen. Det er en ny og utfordrende situasjon i de nordiske land. I framtiden skal færre hender forsørge flere i Norden. Det krever nytenkning og bedre utnyttelse av ressursene.

Velferdsutvalget vil møte denne utfordringen, og har arbeidet fram utvalgsforslaget om hvordan vi sammen kan skape god livskvalitet for eldre i Norden. Vi har mange forslag og tiltak som jeg ikke rekker å gå inn på her, men jeg skal ta opp noen av de viktigste nå.

Målet med eldrepolitikken er best mulig livskvalitet for eldre i Norden, men vi har for lite kunnskap om eldre som en differensiert gruppe i våre nordiske samfunn. Forskningen er derfor meget viktig for å sikre at eldre får best kvalitet på eldreomsorgen. Vi må satse på en kunnskapsbasert tilnærming på tvers av profesjoner for å skape en best mulig tiltakskjede rundt den enkelte og dens pårørende. Vi har mye å lære av hverandres erfaringer i Norden ved å utveksle best practice.

Velferdsutvalget har merket seg at Danmark har gjennomført en systematisk besøksordning én gang i året etter fylte 75 år. Dette gjøres nettopp med tanke på eventuell tidlig intervensjon og i et forebyggende perspektiv. Velferdsutvalget foreslår at det etableres en tilsvarende ordning i alle nordiske land etter denne danske modellen for å kartlegge eventuelle behov etter fylte 75 samt informere om kommunens tjenester.

Sverige er det landet i Norden som har lyktes best i å opprettholde funksjonsnivået i gruppen eldre. Velferdsutvalget mener at det vil være av stor nordisk nytteverdi å gjøre sammenlignende studier i de nordiske land for å finne ut hva Sverige gjør, som andre nordiske land ikke gjør. Desto flere eldre som kan klare mye av eldreomsorgen i det daglige, jo mindre øker behovet for omsorgstjenester. Samtidig er det viktig at vi hele tiden forsikrer oss om at det vi bevilger penger til, har dokumentert effekt og er etter målsettingen. Vi trenger altså forskning til å finne de beste løsningene på eldreområdet, og å bruke forskning til å forsikre oss om at vi bruker pengene på den beste måten til dem som trenger det mest.

Boligen er en ramme for de eldre i deres hverdag. Velferdsutvalget har lagt vekt på at det må tilrettelegges boliger etter individuelle behov og funksjonsnivåer. Tilretteleggelse av boligen, sammen med bruk av tekniske hjelpemidler og hjemmehjelp, kan sikre at den eldre kan bo hjemme så lenge som mulig. Det ser ut til at det kan forebygge økte kostnader både i spesialisthelsetjenesten og i den kommunale helse- og omsorgstjenesten.

Hvis eldre skal kunne bo hjemme så lenge som mulig, er det også viktig med tilpasset daghjemstilbud. Det gir stimulans til den eldre og samtidig sikkerhet og avlastning i omsorgsoppgavene for eventuelle pårørende.

Pårørendes rolle kan være meget krevende når hjelpebehovet er stort, f.eks. ved demens. Velferdsutvalget ønsker å se på muligheten for å lovfeste en plikt for kommunene til å støtte pårørende som har et stort omsorgsansvar.

Vi har flere tiltak, men jeg anbefaler sterkt på vegne av Velferdsutvalget at Nordisk Råd godkjenner våre forslag.

Præsident, jeg vil starte med at sige tak til arbejdsgruppen i Velfærdsudvalget, som har produceret det her forslag. Der er især to ting, jeg vil nævne. Siv nævnte det her med et besøg til ældre - et årligt besøg, efter at de er fyldt 75 år. Jeg ved, at Siv har fremlagt et forslag i Altinget, som bliver behandlet i øjeblikket, og jeg tillod mig at fremlægge et sådant forslag i det færøske Lagting for et halvt år siden. Det fik simpelthen en så god og positiv modtagelse, at det druknede i positivitet. Alle syntes, at det var fantastisk, men o.k., det kom fra et oppositionsparti, så det druknede i positivitet.

Det sidste, som jeg tænkte på lige at nævne, er, at man foreslår at arrangere et etisk seminar i nordisk regi med tematikken: Hvad er et menneske værd? Skal det være muligt at sætte en økonomisk grænse for livsnødvendig behandling? Hvornår skal denne grænse sættes, og hvem skal sætte den og så videre? Den konference ser jeg frem til med spænding. Jeg ved ikke, om netop det her diskuteres i de andre nordiske lande. Vi gør det kun sporadisk på Færøerne, men jeg mener, at det er nødvendigt, at vi får snakket om og afklaret og lovfæstet rettigheder til behandling og til en anstændig afslutning på livet for vores ældre - men ikke bare til behandling ved livets afslutning og ved sygdom, men også ved livets start, og her tænker jeg på fostret, det ufødte barn.

Præsident, spørgsmålet, udfordringerne og pligten til at skabe god livskvalitet for vores ældre kommer ikke af sig selv tværtimod. Især i disse tider, hvor krisen har ramt vores lande, er udfordringen specielt stor. På Færøerne har vi for eksempel i de sidste to år, hvor krisen har banket på døren, oplevet, at man fra politisk side desværre gang på gang er gået ind på ældreområdet for at finde besparelser til at pynte på statsbudgettet. Derfor er det nødvendigt, at vi får nedfældet rettigheder til de ældre, altså får dem lovfæstet, så vi kan beskytte de ældre og deres behov især mod os politikere, når vi glemmer vores pligt til at sikre deres selvsagte rettigheder - rettigheder som dem, som har grundlagt og oparbejdet vores velfærdssamfund, til enhver tid har fortjent og bør have.

Arvoisa puhemies!

Tällä hetkellä Suomessa keskustellaan paljon vanhustenhuollosta ja sen laadusta ja toimivuudesta. Meillä on jo voimassaolevat vanhustenhoidon laatusuositukset, joita viimeksi uudistettiin vuonna 2008. On kuitenkin huomattu, että ne eivät toimi, joten nyt tarkoitus on, että meille tulee voimaan myöskin vanhuspalvelulaki, jota tullaan tekemään yhdessä terveydenhuolto- ja sosiaalitoimen lakiuudistuksen kanssa. Lisäksi meillä on olemassa lakisääteinen palvelutarveselvitys, joka tehdään kaikille 75 vuotta täyttäneille, ja lisäksi vielä ennalta ehkäisevät kotikäynnit, joita tehdään niille 65 vuotta täyttäneille, jotka eivät ole olleet julkisen terveydenhuollon palvelujen piirissä.

Skandinavisk oversættelse:

Ärade ordförande!

I Finland diskuterar vi för tillfället livligt om äldreomsorgen och dess kvalitet och funktioner. Vi har redan rekommendationer kring kvaliteten inom äldreomsorg som senast reviderades år 2008. Det har dock uppdagats att de inte fungerar. Därför har man nu för avsikt att även vi skall få en lag om äldreservice som stiftas i samband med lagreformen inom hälsovårds- och socialförvaltningen. Ytterligare har vi en lagstadgad utredning av servicebehov som utförs för alla som fyllt 75 år och dessutom förebyggande hembesök hos 65 år fyllda personer som inte tagit del av tjänsterna inom den offentliga hälsovården.

Det er mange områder innenfor helse hvor et tettere nordisk samarbeid vil ha stor betydning, ikke minst når det gjelder sjeldne sykdommer.

Under Velferdsutvalgets besøk på Ullevål sykehus i Oslo fikk vi høre om utfordringer som møter både helsepersonell og dem som lider av sjeldne sykdommer. I land som de nordiske, med få innbyggere, finnes det ikke nok erfaringsmateriale, noe som fører til feildiagnostiseringer og et mangelfullt behandlingstilbud.

Sjeldne diagnoser er en medisinsk tilstand som i Norge får en definisjon når sykdommen er medfødt og det er færre enn 100 kjente tilfeller per en million innbyggere i landet. I Norge tilsvarer det færre enn 500 tilfeller, og på Island er det færre enn 35. Definisjonen av hva som skal regnes under kategorien sjelden sykdom, er ulik i Norge og andre land, noe som bør vurderes om er hensiktsmessig. Her bør man kunne enes om de samme definisjonene. Mange mener også at sykdommer som ikke er medfødt, bør regnes med.

Ny medisinsk kunnskap har ført til at stadig flere diagnoser oppdages og defineres, og flere av diagnosene types i flere undergrupper. I tillegg ser vi tilgrensende tilstander med sykdomsbilder som ligner diagnoser som vi har et tilbud til. I den forbindelse var jeg i kontakt med Revmatikerforbundet i Norge. De kunne fortelle at innenfor revmatiske lidelser er det over 200 sykdommer, og mange av dem er små og sjeldne lidelser som de har for lite kompetanse og dårlig tilbud til. De ønsker en handlingsplan som det her er snakk om, hjertelig velkommen.

For å kunne kjenne igjen problemstillinger som gjentar seg ved ulike diagnoser, er det vesentlig at det finnes en mulighet til å se på mange med samme diagnose, og et utstrakt samarbeid mellom de nordiske landene vil ha stor positiv betydning.

Velferdsutvalget vil at pasienter med sjeldne sykdommer skal oppnå et behandlingstilbud som er likeverdig med det andre med mer kjente lidelser får. Jeg vil påpeke at det ofte vil kreves både spesielle og generelle tiltak for å oppnå dette. De nordiske landene har etablert forskjellige former for kompetansesentre, men informasjonen som finnes, er ofte spredt og lite tilgjengelig, og dette kan medføre at tilbudet til den enkelte kan bli tilfeldig og mangelfullt. Personer med sjeldne diagnoser og deres familie kan lett føle seg overlatt til seg selv med en fragmentert tilnærming til problemstillingen.

Det vil være nødvendig i langt større grad å prioritere støtte til de ulike fagmiljøene som jobber med mennesker med sjeldne diagnoser. Mangel på kunnskap kan føre til usikkerhet hos så vel pasient og pårørende som hos hjelpepersonell. Det er komplekst å skulle koordinere sin egen omsorg og informere om sin egen sykdom og behandling eller behandlingsvalg. Noen av de sjeldne sykdommene er også så alvorlige at pasienten trenger mange omsorgs- og pleietiltak, og mange ganger klarer de ikke å ivareta seg selv eller stille krav til behandling for sykdommen.

Velferdsutvalget ser på bakgrunn av de entydige anbefalingene og bekymringene nytten av å utvikle en nordisk handlingsplan. Ny kunnskap fra andre land og fagmiljøer, et tett samarbeid mellom nettverk og fagmiljøer og eksperter, god informasjonsstrøm og god tilgang på data vil være viktig. En holdbar finansierings- og samarbeidsstruktur på forskjellige nivåer i helsetjenestene vil bidra til å heve kvaliteteten og kunnskapen på et viktig område hvor man mange ganger i dag ikke klarer å imøtekomme pasientenes rettigheter. Det er gjort en del i Norden, men mer kan gjøres innenfor dette viktige området.

EUs anbefalinger av 2009, C15102, peker på mange av de samme innsatsområdene som Velferdsutvalget har nevnt i sitt utvalgsforslag. Vi har alt å vinne på et tettere nordisk samarbeid innenfor feltet. Samtidig vil det bety økte utfordringer rundt pasientbevegelighet, tekniske og lovmessige forbedringer av medisinsk informasjon om pasienter med sjeldne diagnoser og ikke minst motarbeide grensehinder innenfor helse- og sosialfeltet mellom våre nordiske land.

Velferdsutvalget har tro på at de nordiske helse- og soialministrene vil gripe fatt i denne saken og jobbe videre med den. På bakgrunn av dette anbefaler Velferdsutvalget at Nordisk Råd godkjenner utvalgsforslaget.

Præsident! Det er et utrolig godt og vigtigt forslag. På Færøerne har vi, som måske ingen andre steder, oplevet på vores egen krop, hvor hårdt sådan en sjælden diagnose kan slå. Midt i 1990erne var der en tysk børnelæge, som startede en undersøgelse af, hvorfor nogle børn på Færøerne var døde, uden at der var fundet en diagnose. Hun fandt frem til, at det skyldtes en sygdom, som var kendt fra Japan. Én ud af 50.000 i Japan har den sygdom, og vi er jo kun 50.000 mennesker. Én ud af 60.000 i Australien har den sygdom. Hun fandt ud af, at det var den samme sygdom, og efterhånden har man fundet ud af, at den nok kom til Færøerne, da vi kun var 6.000-7.000 mennesker. Og den er genetisk, så det er nemt at få den spredt til hele befolkningen.

Til dato har man fundet ud af, man har undersøgt 60 pct. af den færøske befolkning, at ud af de 60 procent er 120 syge, og de er rigtig syge. Det er sådan, at når man konstaterer det, uanset hvor i verden patienten er, bliver vedkommende akut indlagt, for han kan dø her og nu. Man fandt nemlig ud af, at der ud over en barneversion af sygdommen, også er en voksenversion, og den er farlig; den kan få hjertet til at stoppe, hvornår det skal være. Så man aner ikke, hvor mange færinger der op igennem årene er døde af en sygdom, som man ikke vidste eksisterede. Men den eksisterede; man kendte den i Japan, man kendte den i Australien. Og den er nem at behandle med nogle tabletter. Patienterne tager tabletter hver dag, og så er de fuldstændig lige så trygge som os andre. Den kaldes CTD, Carnitine Transporter Deficiency.

Det viser, hvor vigtigt det er, at man får hjælp til det her. Vi vidste det ikke. Det var tilfældigvis en tysk børnelæge, som havde hørt om det, og som kunne hjælpe os med den her sjældne sygdom, som har dræbt så mange færinger.

Så tak for det her forslag. Vi får brug for støtte til at finde ikke bare den her sygdom, men mange andre, som er sjældne, men er livsfarlige.

Velferdsutvalget mener at det er viktig at det etableres et felles nordisk elektronisk register for leger, tannleger, sykepleiere og annet autorisert helsepersonell i Norden og selvstyreområdene. Forslaget er møtt med stor interesse, og det har vært mange positive tilbakemeldinger.

Bakgrunnen for forslaget er at det beklageligvis har vært noen svært uheldige episoder i Norden, med blant annet leger som har stått bak alvorlige tilfeller av feilbehandlinger, og som har fått advarsler fra helsemyndighetene i det respektive landet, eller som har fått tilbakekalt sin autorisasjon. Noen har flyttet over landegrensene i Norden og fortsatt sin virksomhet, noe som har ført til rapporter om feilbehandlinger også i andre nordiske land.

Et godt, eller skal vi si et forferdelig, eksempel er følgende: For en tid tilbake ble en dansk lege meldt til Norsk pasientskadeerstatning 42 ganger for å begått feilbehandling av pasienter i Norge. 29 av disse endte med at det ble utbetalt erstatning på over ti millioner NOK for feilbehandling. Etter at legen mistet retten til å praktisere som ortoped i Norge, ble vedkommende ansatt på sykehus i Sverige, men til tross for advarsler fra Norge ble verken CV eller referanser sjekket. Dette er ett eksempel av mange.

Det finnes altså en god grunn for at vårt forslag bør vedtas, slik at man får et register der det må være obligatorisk å sjekke når man ansetter helsearbeidere fra våre naboland. På den måten kan vi sikre oss mot flere sånne episoder. Rapporteringen som i dag finnes mellom helsemyndighetene og Norden og selvstyreområdene, fungerer ikke tilfredsstillende. Som pasienter forventer vi å møte et velkvalifisert helsepersonell når vi søker behandling. Sikkerhet for pasienter er grunnleggende prinisipper for lover og regler for helsepersonell og den behandlingen de gir. I Norden har vi et omfattende lovverk som regulerer hvem som er kvalifisert til de ulike helseprofesjoner og regelverk for virksomheten de skal bedrive. Det er et alvorlig smutthull i informasjonen mellom landene når helsepersonell som enten ikke er tilstrekkelig kvalifisert, eller som har problemer på annen måte, kan påføre alvorlig skade på pasienter ved feilbehandling og deretter flytte til andre nordiske land eller selvstyreområder og fortsette med å sette liv og helse på spill. Det er det velferdsutvalget ønsker å sette en stopper for.

Det har imidlertid skjedd en positiv utvikling. I juni i år møttes de nordiske helseministrene og vedtok at før året var omme, skulle det være økt tilgang til utveksling av informasjon om tidligere yrkesutøvelse når nordiske statsborgere søker om autorisasjon som lege i andre land. Velferdsutvalget mener at dette ikke er å gå langt nok. Derfor ønsker vi å gå lenger, til et felles elektronisk register som må være enkelt å bruke. Velferdsutvalget vil understreke at det kun er alvorlige anmerkninger som skal inn i et slikt register. Det gjøres mindre alvorlige feil hver eneste dag i pasientbehandlingen, og det er viktig for pasientsikkerheten at feil og mangler rapporteres, slik at den enkelte utøver og virksomheter kan lære av det. Det er ikke denne type feil vi ønsker å dele over landegrensene. Det er alvorlige feilbehandlinger som skal rapporteres. Disse må være tilgjengelige for de rette instansene, og de må få tilgang til opplysningene.

Et nordiske elektronisk register for helsepersonell vil møte på flere utfordringer, som for eksempel personvern, pasientsikkerhet og ulike lovverk i de nordiske land. Velferdsutvalget legger derfor ekstra vekt på at dette elektroniske registeret må utarbeides og utformes i samarbeid med berørte grupper og aktuelle aktører på områder som er relevante for problemstillingen. Med et nordisk elektronisk register for autorisert helsepersonell i Norden og selvstyreområdene vil velferdsutvalget være med på å garantere nordboerne den pasientsikkerheten som alle nordboere, uansett geografisk tilhørighet, skal ha en selvfølgelig rett til, og derved kjenne en absolutt trygghet for rett behandling gjennom vårt helsesystem. Det er å ta pasientsikkerheten på alvor. Dette dreier seg faktisk om liv og helse for våre innbyggere.

På bakgrunn av dette anbefaler velferdsutvalget at Nordisk Råd godkjenner utvalgsforslaget A 1506/velferd.

Ärade president,

Välfärdsutskottets initiativ, gällande ett Nordiskt innovationscenter för folkhälsa, avser att all expertis, forskning och innovation samt näringslivet bör samlas på ett ställe för att tillsammans behandla likartade problem, möjligheter och kostnadsstrukturer inom folkhälsa och det sociala området i de nordiska samhällena. Dessa är till exempel åldersstruktur, folk- och livsstilssjukdomar som ger upphov till de största kostnaderna. Den samhällsekonomiska hållbarheten förutsätter samarbete mellan företagsvärlden och offentlig sektorn och forskningen.

För det första blir det ingen innovativ företagsamhet, inga synergier mellan de gemensamma nordiska systemen, ny teknik och internationell synlighet inom området folkhälsa, om finansieringen av folkhälsoforskning, teknisk utveckling och innovationsprojekt splittras för mycket.

För det andra har Göteborg redan etablerat sig som sätet för den Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap. De har redan strukturerna och traditionerna på plats. Enligt tidigare beslut ska det inte heller inrättas någon ny separat institution, utan verksamheterna kommer i stället att koncentreras.

För det tredje bör samarbetet mellan näringslivet, högskoleforskningen och det allmänna intensifieras för att innovationer ska kunna omsättas i industriella produkter eller tjänster, också för export.

Ett Nordiskt innovationscenter för folkhälsa kan således bidra till att lösa gemensamma problem, ta fram strategier och knyta samman nätverk för att göra omvandlingen till produkter effektivare och förankra ny praxis inom området hälsa och sociala tjänster.

Centret kan till exempel stå under Nordiska ministerrådet och finansieras delvis av näringslivet, regionala aktörer och organisationer.

Ärade president,

Summa summarun, behövs det en likadan satsning inom området folkhälsa som de nordiska ministrarna har gjort med anledning av det första toppforskningsinitiativet inom klimat, energi och miljö.

Området kommer att ha mycket stor efterfrågan och utvecklingspotential i framtiden. För att bedöma vilken nytta och vilka möjligheter en sådan storsatsning kan ha, behövs det en utredning om vilken roll initiativet kan komma att spela för forskningssamarbetet, arbetsmarknaden, Nordens synlighet i ett globalt sammanhang, utvecklingen av Norden som varumärket och synergifördelarna för olika branscher. Om projektet väcker intresse, måste det också avsättas adekvata resurser för att det ska ge resultat.

Ärade president,

Utifrån allt detta föreslår Välfärdsutskottet att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet:

1. att det utreder om det är möjligt att inrätta ett Nordiskt innovationscenter för folkhälsa i anknytning till Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg och
2. att det bedömer vilka möjligheter det finns till ett Toppforskningsinitiativ II ett nordiskt storprojekt för hälsa, välfärd och sociala frågor enligt samma modell som toppforskningsinitiativet   inom klimat, energi och miljöfrågor.

Etter finanskrisen har det blitt ny fart i diskusjonen om skattlegging av finansielle transaksjoner. En oppløst finansøkonomi skapte en dramatisk krise, og mange sliter fremdeles med alvorlige ettervirkninger etter krisen. Folk ser det urimelige i at det er skattebetalerne og ikke finanssektoren som må betale for de problemene som finanskrisen skapte. Sentrale politikere fra alle deler av det politiske spekter har nå engasjert seg i arbeidet for å få en internasjonal tilnærming til avgift på finansielle transaksjoner. Den konservative Merkel fra Tyskland er en av forkjemperne for den type aktivitet.

FN har lenge arbeidet med dette spørsmålet. Nå har også EU engasjert seg sterkt på dette området. I juni i år bestemte Europarådet at EU skal arbeide med en internasjonal tilnærming til avgifter på finansielle transaksjoner. EU-kommisjonen vil ta opp spørsmålet om globale skatter på finansielle transaksjoner på G20-møtet i Seoul senere i år. Næringsutskottet sier at Norden skal ha en stemme som gjør seg gjeldende i denne diskusjonen. Derfor foreslår utskottet at de nordiske landene i fellesskap skal arbeide for å innføre avgift på finansielle transaksjoner på internasjonalt plan. Det som er utfordringen, det som er viktig og som Næringsutskottet er opptatt av, er at når den diskusjonen går internasjonalt, kan ikke Nordisk råd stille seg utenfor. Da bør Nordisk råd være offensiv i diskusjonen.

Forslaget som er lagt fram fra utskottet, er åpent og spesifiserer ikke hvordan slike avgifter skal utformes i detalj. Poenget er at Norden skal ha en felles stemme. Poenget er at Norden skal være med i diskusjonen. Når det foregår viktige prosesser i EU, har vi tidligere sagt at det er viktig at Norden har en felles stemme i prosesser som går i EU og i internasjonale fora. Her har nettopp Næringsutskottet sagt at vi skal ha en stemme i diskusjonen som hele det brede politiske spekter i resten av verden, diskuterer.

Forslaget fra utskottet er forskjellig fra det opprinnelige medlemsforslaget. På møtet i Malmø i september kom utskottet fram til en konsensus. Da det opprinnelige forslaget var mye mer detaljert, gikk vi som hadde lagt fram forslaget, tilbake på noen av de konkrete formuleringene, slik at vi skulle få konsensus i Næringsutskottet. Og det fikk vi. Vi fikk enstemmighet i utskottet i Malmø. Under behandlingen i utskottet ble det også enighet om å legge til en oppfordring om at de nordiske landene skal jobbe aktivt, slik at man kan være forberedt på en eventuell ny krise.

Når rådet har møte på Island, er det en spesiell god grunn til at vi skal ta opp denne saken. Og det ville være et ekstra håndslag til Island om vi kunne komme ut herfra med en kraftig stemme som sier at finanstransaksjoner må vi styre, ikke la oss styre av.

Præsident. Jeg støtter selvsagt fuldt ud Alf Egil Holmelids udlægning af denne sag. Jeg tror, det er vigtigt at fastslå, at dette selvsagt ikke er noget, som de enkelte nordiske lande skal indføre hos sig selv, men at de skal arbejde sammen for at få det indført på europæisk og globalt plan. Det er jo også helt rigtigt, som Alf Egil Holmelid siger, at dette jo ikke er et spørgsmål, som kun findes på venstrefløjen eller visse dele af det politiske spektrum. Jeg tror ikke, jeg husker forkert, når jeg siger, at Mitterand rejste det på et møde i København i 1995, og siden har så både Merkel og Sarkozy jo taget det op.

Så jeg er helt enig: Det vil være et stærkt signal fra Nordisk Råd om, at vi fokuserer på dette, som kunne være en lille brik i arbejdet på at forhindre fremtidige finanskriser.

Fru president!

Med samma cykliska säkerhet som att julafton äger rum i december och att Nordiska rådets session sker vecka 44 vet vi att lågkonjunktur följer efter högkonjunktur. Norden, Europa och världen återhämtar sig efter en historiskt djup lågkonjunktur. Vi gick in i lågkonjunkturen samtidigt men har återhämtat oss olika. Olika länder tar sig olika snabbt ur densamma.

Medlemsförslaget från Den vänstersocialistiska gröna gruppen har med anledning av denna djupa lågkonjunktur lagt fram ett medlemsförslag och har identifierat flera problem. Bland annat har man sett att bankerna tar risken och att samhället tar kostnaden och städnotan för spekulationer och kostnader.

Vi i den konservativa gruppen kan hålla med och identifiera samma problem. Däremot ser vi inte att lösningen är densamma som i det konkreta förslag som föreligger. Vi ser det faktum att skatten/avgiften måste vara global. Det här är någonting som även Tobin identifierade. Den skatt på finansiella transaktioner som han tidigare föreslagit har han under tiden fått revidera.

Under 1990-talet infördes i Sverige en transaktionsskatt, den så kallade valpskatten. Den bidrog till att finansiella transaktioner flyttade utomlands och till att statens intäkter uteblev. Därför har Sverige infört den så kallade svenska modellen där bankerna själva finansierar och sparar inför kommande kriser. Banker och finansföretag betalar själva en årlig avgift och bygger därmed upp en fond och en buffert för att ha garantier för att klara eventuella framtida kriser. Man betalar således premier till sitt eget försäkringssystem. Det innebär också att detta system ligger utanför statens löpande budget, vilket gör att man inte behöver ta hänsyn till detta eller riskera statens utgifter.

Flera länder har tagit intryck av den svenska modellen. Vi har här hört både Tyskland och Frankrike nämnas – länder som har reviderat sin uppfattning och som i dag sneglar på den svenska modellen för ett införande av den här typen av avgifter. Vi har också haft besök, och jag vet att USA har tagit intryck av den modell som vi infört i Sverige för att kunna få ordning på framtida kriser. Vi ser avgiften som en garanti för att bankernas spekulationer ej ska ställas mot välfärden.

Med detta, fru president, yrkar jag bifall till föreliggande reservation där vi föreslår att medlemsförslaget icke föranleder ytterligare åtgärder samt till att-satsen om vikten av att de nordiska finansministrarna jobbar gemensamt och på det sättet också kan möta framtida finanskriser.

Nå konstaterer jeg faktisk at den foregående taler argumenterte for flertallsforslaget ved å si at det er viktig at en eventuell avgift blir internasjonal. Det er jo nettopp det som ligger i kompromisset, og som ikke var tydelig i det opprinnelige forslaget. Nettopp fordi vi skulle komme de konservative i møte, sa vi at vi skal jobbe for at vi skal finne en ordning der vårt synspunkt er med i det internasjonale systemet som en gang vil komme. Da synes vi det er underlig at en argumenterer for det essensielle i det kompromisset som de konservative selv var med på i Malmö, og så går de tilbake på det.

Fru President!

Vi ser att avgiften måste vara global, och det måste vara en garanti för att avgiften över huvud taget skulle fungera. Som jag sade är det redan flera länder som ser att det här inte är en fungerande eller framkomlig väg. Därför ser vi problemet. Jag vet inte riktigt hur Näringsutskottet i Nordiska rådet ska kunna övertyga hela världen om att just den här transaktionsavgiften är fantastisk och bra - annars stupar ju förslaget. Jag tror fortfarande att vi kanske inte ska ta det som en självklarhet att världen lyssnar på näringsutskottet i Nordiska rådet, tyvärr.

Argumentationen här på slutet blev lite konstig: Bara för att Nordiska rådet inte kan besluta över hela jordklotet ska vi inte fatta beslut här. Det resonemanget är egentligen obegripligt. Vi måste ju hela tiden flytta fram våra positioner och tala om vad vi tycker, och sedan kan andra ta intryck av det.

Jessica Polfjärds argumentation att vi inte skulle fatta ett beslut därför att vi inte beslutar över alla andra är direkt felaktig. Det är ju det som är politik! Vi ska driva våra frågor utifrån våra ståndpunkter, det vi tror på. Hur vi tror att ett samhälle ska fungera. Det är det vi ska göra här, i denna fråga som i alla de andra.

Därför tycker jag att man i Den konservativa gruppen, som de gjorde i utskottet, skulle ställa upp på det här förslaget. Då hade vi visat att Norden är enig om att det måste bli slut på de transaktioner som kan fördärva ett helt land. Inte minst det land som vi i dag befinner oss i har varit i den situationen. Låt oss enas i det nordiska utskottet om det här beslutet utan votering!

I går försvarade Socialdemokraterna aktivt alliansregeringen, och jag upptäcker att det är slut på det nu.

Det är klart att vi ska jobba för goda saker, men i grunden tror inte vi att det här är ett bra förslag. Därför har vi hänvisat till det system som vi har infört i Sverige. Som jag sade finns det andra länder som tittar på Sverige och vad vi har gjort i den så kallade svenska modellen. Om det finns ett missförstånd i botten så att någon tvekar om det här är svaret: Nej, vi tror inte på den här typen av skatt.

Fru ordförande! Den vänstersocialistiska gruppen har lagt ett förslag som pläderar med grund i finanskrisen. Det är alldeles riktigt att finanskrisen har avslöjat ofullständigheter. Jag tror att de allra flesta härinne är övertygade om att marknadsekonomi inte är ett perfekt system, men det är det bästa vi känner till. Därför behövs olika typer av stödmekanismer. Det handlar om granskning, finansinspektion och andra sådana saker.

Nog så viktigt för att förhindra valutaspekulationer är också att det är ordning och reda på varje lands egna finanser.

Vad har valutaspekulation sin grund i? Ytterst är valuta en vara, och valutan som vara vilar på ett förtroende. Därför är det viktigt med stabila finanser, låga statsskulder och att man har budgetöverskott eller i vart fall låga budgetunderskott. Jag skulle vilja säga att detta är den svenska linjen, och jag uppfattar det också i rätt hög grad som en nordisk linje. Det har den varit alldeles oavsett om det har varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar. Man har velat ha stabilitet, låg statsskuld och överskott i ekonomin, eller i vart fall låga underskott.

Jag kommer från ett land där vi just nu har ungefär to procent av BNP i underskott och ungefär 42 procent av BNP i statsskuld. Det gör också att vår valuta är relativt trygg och stabil för närvarande, inte minst gentemot en skvalpvaluta som dollarn.

Tobinskatten är det få seriösa bedömare som tror på. Ibland när man lyssnar på Tobin själv verkar det som om inte heller han tror på den. Det räcker med att ett enda land eller område mäler sig ur för att Tobinskatten inte ska fungera, för då kommer pengarna att röra sig.

Precis som Den vänstersocialistiska gruppen är jag övertygad om att det går att uppfylla millenniemålen. Det går att halvera fattigdomen. Men då ska vi göra det på det nordiska sättet. Det handlar om frihandel, tullfrihet och om att vara emot protektionism. Det är vårt budskap och vår gåva till resten av världen. Det är den nordiska linjen, och det är det som har gjort våra länder rika.

Om man nu skulle bifalla det här förslaget och utfärda en rekommendation till Nordiska ministerrådet är jag helt övertygad om att Nordiska ministerrådet om ett antal år kommer att säga: Det här går inte! Sedan kommer vi om tre eller fyra år att sitta på Nordiska rådets session och skriva av ärendet. Detta går nämligen inte. Det är inte realistiskt. Då är det bättre att göra något som är realistiskt, nämligen att arbeta för frihandel, för tullfrihet och mot protektionism.

Det förslag som vi nu diskuterar vilar på utopism. Jag känner en del socialdemokrater, och jag ser att några av dem sitter i Näringsutskottet. Jag vill fråga dem: Var är den revisionism, pragmatism och realism som har utmärkt de socialdemokratiska partierna i kontrast mot de vänstersocialistiska? Här står utopi mot den pragmatism som jag tycker kännetecknar socialdemokrati, och, mina vänner, det är inte bara socialdemokrater som har varit med i Näringsutskottet jag ser en och annan borgerlig företrädare som stöder förslaget om Tobinskatt. Fundera fram till voteringen!

Jeg kommer fra et land med en sosialdemokratisk og venstre-rød-grønn allianse som har en meget solid internasjonal økonomi, men allikevel støtter vi forslaget.

Det som jeg hadde lyst til å si, er at her har vi et nytt eksempel på at de som går imot forslaget, argumenterer imot noe som ikke står i forslaget. Det står ikke Tobin-skatt i forslaget; det står skatt på finansielle transaksjoner, og det kan være veldig mange andre ting enn Tobin-skatt. Tobin-skatt er absolutt ikke det eneste aktuelle, for der har vi nettopp det poenget at en må ha en veldig bred konsensus internasjonalt for at det skal fungere.

Jeg oppfordrer de som går opp, til å argumentere imot forslaget og til å argumentere imot det som vi skal votere over, og ikke imot helt andre ting,

Fru ordförande! Låt mig vara väldigt tydlig: Alldeles oavsett Tobin tror jag inte på en generell avgift för internationella finansiella transaktioner, varken i Europa eller i Norden. Det kommer nämligen inte att fungera. Kapitalet kommer att hitta andra vägar, för kapitalet rör sig hela tiden. Då är det bättre att satsa på det som är realism. Nej till utopism! Ja till realism!

Det er opprørende at land etter land nå må bruke innbyggernes skattepenger på å redde en finansnæring som har tatt en uansvarlig høy risiko og skapt finanskrisen. Vi må lete etter virkemidler som kan hindre at dette skjer igjen. Avgift på internasjonale finanstransaksjoner kan være én løsning.

Jeg må si at også jeg er forundret over den snuoperasjonen som de konservative medlemmene i utskottet har gjort siden Malmö-møtet, og totalt har forandret mening i denne saken. Jeg trodde at når vi ut fra de diskusjonene vi har hatt tidligere, nå var enige om at dette ikke er et forslag om Tobin-skatt, som er sagt her tidligere, men en avgift på finansielle transaksjoner som må innføres på et globalt og jeg understreker globalt nivå, så ville denne saken hatt en enstemmig innstilling.

Forskjellige typer avgifter har vært diskutert i mange år. Det var blant annet aktuelt den gangen George Soros knekte det engelske pundet. Han beviste den gangen hvordan én person kan ødelegge ett lands økonomi, bare man er rik nok. Og han sa i ettertid at den eneste løsningen for å unngå slike episoder i framtiden er å innføre en avgift på valutatransaksjoner.

Nå er det finanskrisen som har satt saken på dagsordenen, og saken er satt inn i et mye større perspektiv enn kun dette med valutatransaksjoner.

Da verdens ledere i G8 og G20 møttes på forsommeren, drøftet de dette. Merkel har blitt en av de ivrigste forkjemperne i denne saken, men fikk dessverre ikke gjennomslag da. Men Sarkozy har sagt at han vil ta dette opp igjen når Frankrike overtar ledelsen i G20-gruppen i 2011. Og vi er som sagt overrasket over at høyresiden i Norden vil stemme imot det som hele det internasjonale samfunnet nå er opptatt av.

På et arrangement i FN den 21. september presenterte Belgia, Frankrike og Japan en erklæring som fremmer en finansiell transaksjonsskatt for utvikling. Brasil og Norge ga sin tilslutning til erklæringen.

Jeg oppfordrer forsamlingen til å stemme for utvalgets innstilling, for på den måten kan også vi i Norden vise at vi er opptatt av å hindre finanskriser i framtiden.

Fru president! Då är min fundering till Tone: Om det inte är en Tobinskatt som man föreslår, som ändå var det ursprungliga förslaget, vad är det då man vill införa och hur ska det utformas? Det innebär att vi här i dag skulle fatta beslut angående någonting som vi inte vet vad det är. Vi vet inte hur det kommer att finansieras och vi vet inte hur det kommer att se ut. Det tycker jag i sådana fall är allvarligare än att faktiskt hålla fast vid förslaget om en Tobinskatt. Det här uppdraget har ju getts från G20 till IMF för att man skulle utreda hur det här skulle kunna se ut. I så fall skulle vi föregå det förslaget.

Berätta gärna hur ni hade tänkt utforma det här. Vad är det vi tar ställning till i dag?

Som Holmelid var inne på i sin redegjørelse i sitt første innlegg i dag, er dette en start, en begynnelse på å se på hvordan man på en mye bedre måte kan ha en avgift på internasjonale finansielle transaksjoner på et globalt plan. Det er selvfølgelig ikke vi her i Norden som alene skal utvikle et slikt system, men det er en start. Og det er et viktig signal fra denne forsamling om at vi tar denne type saker på stort alvor, at vi gjør hva vi kan for at vi unngår denne type kriser i framtiden. Det er poenget i saken.

Mitt ståsted i denne sammenheng er at jeg i 12 år har vært med i finanskomiteen i det norske storting og i fire år vært finansminister. Forslagets tanker blir ikke noe klarere om den fremføres ved repetisjoner.

Og Holmelid, du tar feil! Den islandske finanskrisen skyldes ikke mangel på avgift, den skyldes mangel på følgende: regler for finansnæringen, åpenhet om bankene og et effektivt finanstilsyn. Det har andre land hatt, ikke Island. Og Island hadde ikke på noen som helst måte vært reddet med en Tobin-skatt. Er dette noe annet enn en Tobin-skatt? Nei, det er bare mer uklart tenkt. Og det skjønner jeg, for selv Tobin har tatt selvkritikk på Tobin-ideen. Hvorfor? Er valutatransaksjoner noe annet enn finanstransaksjoner? Nei, valutatransaksjoner er hoveddelen av alle finanstransaksjoner. Så det er det samme du snakker om. I tillegg skal du altså ramme fusjoner og fisjoner mellom bedrifter, det er en finanstransaksjon. Og dem du da rammer, er ikke spekulantene, for spekulantene tjener så grådig mye penger at en liten avgift etter Tobins modell overhodet ikke vil ha betydning for dem. Det dette vil ramme, er vanlige bedrifters valutasikring og handel seg imellom.

Selv om dette blir internasjonalt, blir det jo en avgift og noen må betale den. Hvem skal betale den? Det er ikke bankene, men de som handler valuta eller er del i finanstransaksjonene. Og det er bedriftene. Derfor er dette en avgift på nordiske bedrifter som gjør at nordiske bedrifter kommer dårligere ut enn tidligere. Vi lever altså i nordiske land som har verdens høyeste kostnadsnivå, og så skal vi legge på våre bedrifter en ekstra avgift og svekke deres konkurranseevne. Dette er en trussel mot jobbene, ikke noe mindre enn det.

Så er jeg litt overrasket over at Midtengruppen er med på dette, for dere sitter jo i regjeringer som langt fra har gått inn for dette. Senterpartiet i Norge satt med finansministeren i en lang periode, det ble aldri reist noe spørsmål om noen Tobin-avgift eller en utvidet Tobin-avgift, som dette er. Jeg satt selv som finansminister sammen med sentrumspartier i fire år, det ble aldri reist et slikt spørsmål. Dette er ikke en måte å møte finanskrisen på, det er en måte å ramme bedriftene på ikke noe mer og ikke noe mindre.

Jeg skal være veldig kort. Per-Kristian Foss prøver å gi inntrykk av at med finansøkonomien mener han det er én til én-relasjon til realøkonomien. Der tror jeg han tar feil, selv om han har vært finansminister.

Neida, det er slik at finansøkonomien har virkninger for realøkonomien. Det som pålegges av avgifter, må noen betale. Slik er det i virkelighetens verden. Og de som må betale dette, er ikke noen tredjeperson, men bedriftene selv. Nordiske bedrifter blir ekstra rammet fordi deres kostnader fra før av er verdens høyeste. Det kommer vi ikke unna.

Jeg er en sterk forsvarer av den nordiske velferdsstaten og de kostnadene den har påført næringslivet, men vi kan ikke legge ekstra avgifter på toppen og svekke de nordiske bedriftenes konkurranseevne i en situasjon som dette. Allerede i dag er jo arbeidsløsheten i en del nordiske land altfor høy. Med denne avgiften svekker man bedriftene ytterligere og svekker jobbene.

Fru president!

Hans Wallmark sade att valuta är en vara. De flesta varor beskattas men inte pengar. Det finns skäl att fundera på att finansmarknaden ska delta i att man finansierar den välfärd vi har. Man ska hitta lösningar där man undviker att skapa problem med vår konkurrenskraft, och förslagets rekommendationer grundar sig på ett sådant tänkande att man ska hitta större lösningar, inte bara nordiska lösningar, och att man ska hitta fungerande lösningar. Det står inget om Tobinskatten där. Jag tycker att det är märkligt att man påstår att Mittengruppen skulle vara emot förslaget när våra regeringar, den finska regeringen, moderaterna också, är för sådana här lösningar. Vi har jobbat för dem på europeisk nivå, och det vore konstigt om vi inte i Norden skulle säga att vi tillsammans vill jobba för de här lösningarna.

Det blir jo ikke noe mindre Tobin-skatt om man på toppen av Tobin-skatten legger enda mer skatt. For dette er altså en skatt på valutahandel og på finanstransaksjoner som ikke er valutahandel, det vil sige fusjoner og fisjoner. Så dette er mer enn Tobin-skatt.

Så er det vel slik at de regjeringer som har store finanssentre i sine land, det vil sige i England og USA, det er de to store finanssentrene i verden hvor pengetransaksjonene betyr mye, har gått imot og kommer til å gå imot, uavhengig av hvilken president som sitter i USA. Og grunnen til det er meget enkel: De ser jo at en global avgift er umulig fordi det finnes mange skatteparadiser som vil opprette en børs, altså en liten datasentral og en postkasse. Det gjør at man kan bruke de børsene og de handelshusene i stedet for dem som ligger i New York og London. Dermed blir avgiften usedvanlig lett å omgå og en avgift som i realiteten ikke skal betales. Derfor er dette litt av en illusjon. Men vi kan gjerne fortsette med det, uten at jeg tror noen som helst i det internasjonale miljøet blir overbevist av Nordisk råds anbefaling, om jeg så må si.

Í gær sýndi Norðurlandaráð mikla framsýni þegar þrír norrænir bankar fengu umhverfisverðlaun ráðsins, bankar sem miða starfsemi sína við þarfir samfélagsins á sjálfbærum grunni en ekki við skammtímagróða. Þetta eru mjög ólíkir bankar þeim sem við þekkjum á Íslandi.

Öll umsýsla með fjármagn hefur vaxið gríðarlega í samfélagi okkar. Peningar hafa fengið eins og sjálfstætt líf, langt fyrir ofan öll landamæri og langt fyrir ofan skilning venjulegs fólks. Venjuleg bankastarfsemi, þ.e.a.s. innlán og útlán, er ekki lengur meginviðfangsefni í bönkum eða bankastarfsmanna heldur hafa bankar breyst í fjárfestingabanka sem eru mjög áhættusæknir og stunda einkum viðskipti með hlutabréf og gjaldmiðla. Og það er eins konar leikur eða spil.

Þessi vöxtur varð mjög mikill hér á Íslandi og sumir trúðu að alþjóðleg bankastarfsemi mundi verða stærsta atvinnugreinin á Íslandi, bæði hvað varðaði mannafla og umfang. Allir vita nú hvernig þetta fór og nú borgar almenningur á Íslandi og reyndar víðar brúsann af því að samfélagið hafði ekki tryggt sig fyrir þessum óskapnaði eða afleiðingunum sem þessi starfsemi leiddi yfir þjóðina.

Frú forseti. Það er eðlilegt að skattleggja bankastarfsemi eins og hverja aðra atvinnustarfsemi og það er eðlilegt að skattleggja innstæður og vexti sem hverja aðra eign en reynslan sýnir okkur að það er ekki nóg þegar áhættusæknir fjármagnsflutningar yfir landamæri eru annars vegar. Þetta þekkjum við mjög vel á Íslandi og við Per-Kristian Foss vil ég segja að ef einhvers staðar hefði verið alþjóðlegur skattur sem hefði getað komið til hjálpar þegar bankarnir hér hrundu hefðu afleiðingarnar fyrir íslenskt efnahagslíf orðið minni.

En peningarnir fara frjálsir yfir landamærin og þess vegna er ljóst að reglur og skattlagning koma ekki að gagni nema um það sé alþjóðleg samstaða. Umræðan er hafin í alþjóðasamfélaginu og þess vegna fagna ég frumkvæði vinstri sósíalistagrúppunnar hér og efnahags- og viðskiptanefndar Norðurlandaráðs sem hefur lagt fram samkomulag um tillöguna. Það er mjög mikilvægt að Norðurlöndin taki þátt í þessari umræðu, að þau tali einni röddu, þau tali sterkri röddu og þau hafi frumkvæði að því að tryggja heilbrigðara viðskiptalíf í alþjóðasamfélaginu. Markmiðið, frú forseti, er að reisa nýjan fjármálamarkað, ekki endurreisa þann gamla.

Skandinavisk oversættelse:

Igår visade Nordiska rådet stor framsynthet när tre nordiska banker fick rådets miljöpris, banker som inriktar sin verksamhet på samhällets behov av en hållbar grund, och inte på kortsiktiga vinster. Detta är helt andra banker än de vi känner till på Island. All hantering av kapital har ökat enormt i vårt samhälle. Pengarna har liksom fått ett eget liv, långt utanför alla gränser och långt utanför vanliga människors förståelse. Vanlig bankverksamhet, det vill säga in- och utlån, är inte längre bankernas eller banktjänstemännens huvuduppgift, utan bankerna har förvandlats till investeringsbanker som är mycket riskbenägna och framför allt sysslar med aktie- och valutahandel. Och det är ett slags lek eller spel. Tillväxten blev mycket kraftig här på Island och vissa trodde att internationell bankverksamhet skulle bli Islands huvudnäring, både när det gäller sysselsättningsgrad och omfång. Alla vet hur det gick och nu får allmänheten på Island och även i andra länder stå för fiolerna eftersom samhället inte hade försäkrat sig mot katastrofen eller de följder som den här verksamheten drog över nationen.

Fru president. Det är naturligt att beskatta bankverksamhet liksom vilken annan näringsverksamhet som helst och det är naturligt att beskatta kapital och räntor som vilken annan egendom som helst, men erfarenheten visar att det inte är tillräckligt när man har att göra med riskfyllda kapitalförflyttningar över landsgränser. Detta vet vi alltför väl på Island och till Per-Kristian Foss vill jag säga att om det någonstans hade funnits en internationell skatt som hade kunnat komma till hjälp när bankerna här kollapsade, så hade följderna för den isländska ekonomin blivit mindre. Men pengarna rör sig fritt över gränserna och därmed är det klart att regler och beskattning inte gör någon nytta när det inte finns någon internationell överenskommelse.

Debatten har börjat i det internationella samfundet och därför välkomnar jag initiativet från Den vänstersocialistiska gruppen och från Nordiska rådets Näringsutskott som har gjort en överenskommelse om förslaget. Det är mycket viktigt att Norden tar del av debatten, att vi talar med en gemensam och stark röst och tar initiativ till att säkra ett hälsosammare affärsklimat i det internationella samfundet. Målet, fru president, är att bygga upp en ny finansmarknad, inte att återuppbygga den gamla.

En liten avgift på internasjonale finanstransaksjoner vil raskt redusere omfanget av internasjonal spekulasjonsøkonomi som er sterkt medvirkende til den finansielle krisen.

Institusjonen BIS i Sveits har lenge registrert omfanget av internasjonale finanstransaksjoner. Allerede så tidlig som i 1995 var det bare fem prosent av internasjonale finanstransaksjoner som var betaling for varer og tjenester. Omfanget av dette har sjølsagt akselerert ytterligere i de siste år. Denne risikoen ved den internasjonale spekulasjonsøkonomien har hele tida vært erkjent av IMFs ledelse.

Så tidlig som i 1995 fikk jeg anledning til å besøke forskningsavdelingen i Det internasjonale pengefondet for å høre deres svar på hvordan man kunne avbøte en slik risiko. Virkemiddelet skulle være landsanalyser med såkalt "early warning and full transparency". Det skulle forutse problemene. Som vi vet, har det ikke fungert, verken i Thailand og de asiatiske tigrene på 1990-tallet, eller i Island på 2000-tallet. Det ble ikke gitt tilstrekkelig "warning" fra Det internasjonale pengefondet i forhold til hva som var i ferd med å utvikle seg, slik at det som Per-Kristian Foss tar opp i forhold til hvordan dette vil ramme ordinær handel og tjenestebetaling, er ikke dekkende for det som er kjernen i situasjonen.

Det som vi diskuterer i Norge, er jo å få finansøkonomien til å bli stillaset rundt realøkonomien, ikke sjølve byggverket, slik som den nå lenge har vært. Derfor vil jeg bare si at det norske Senterpartiet lenge har arbeidet for et slikt forslag som Næringsutskottet går inn for, og vi vil sjølsagt støtte forslaget. |

Jeg har et veldig enkelt spørsmål til Lundteigen, som har sett lyset i flere tiår.

Fra 1997 til 2000 satt Senterpartiet med finansministeren i Norge. Hvorfor sa ikke han ett ord, verken nasjonalt eller internasjonalt, om Tobin-skatt eller tilsvarende? Jeg angrep Mittengruppen i stad, fordi de har sittet med regjeringsmakt, og sitter med det, så mange steder hvor de ikke tar til orde for dette. Den første var allerede i 1997, hvor det etter Lundteigens oppfatning var meget klart hvilke transaksjoner som var spekulasjonsbetinget, og hvilke som var betaling for varer og tjenester. Men likevel: total taushet i tre år fra Senterpartiets finansminister. Hvorfor det?

Jeg skal følge opp det.

Kjernen i dette er at den internasjonale institusjonen BIS i Sveits følger med på disse transaksjonene og lenge har erkjent hva som er betaling for varer og tjenester, og hva som ikke er det. Omfanget av det som ikke er betaling for varer og tjenester, har økt eksponensielt og er sterkt medvirkende til situasjonen vi er i. At partiet Høyre ikke er for endring på dette punktet, overrasker ikke. Senterpartiet i Norge har hele tida arbeidet for det, men vi har vært i en slik politisk situasjon at vi ikke har hatt nødvendig flertall for å fremme forslagene når vi har hatt finansministeren.

Tak, fru præsident.

Med rekommandationen foreslår Næringsudvalget, at ministerrådet inden for programmet Ny Nordisk Mad arrangerer en konference om produktion af sundhedsskabende mad til mange. Næringsudvalget ønsker, at Nordisk Råd markerer, at det at lave mad til mange stiller krav til råvarer, tilberedning og logistik. Maden til de mange i de nordiske lande er i det daglige centrum for mere end fem millioner måltider, der indtages af sygehuspatienter, af skolebørn, af børnehavebørn, af ansatte og klienter på offentlige institutioner samt ansatte i de store private virksomheder med egen kantine.

Derfor kræves en indsats på dette område for at få involveret alle aktørerne, så for eksempel institutioner, kommuner, producenter af madvarer, kokke og storkøkkener kan samles for at skabe et innovativt samarbejde. Ny teknologi og medarbejderdreven innovation, forskning og best practice fra de nordiske lande kan være vigtige redskaber i denne sammenhæng. Alle er de egenskaber, som kan give Nordens borgere en bedre madkultur, når alle sætter sig sammen om at fremme Nordisk Råds overordnede mål med forslaget.

Næringsudvalget vil derfor i samarbejde med ministerrådet deltage i konferencen med de ovenfor nævnte involverede aktører for at bidrage til at udvikle visionerne for måltider og produktion af sundhedsfremmende mad til mange gennem et samarbejde og et erfaringsudbytte mellem aktører og sektorer i de nordiske lande samt søge svar på mulighederne, som dette område står for. Temaet for konferencen er også at belyse, hvordan lovgivningen kan påvirkes, så den ikke forhindrer, at der kan opstilles en række sundheds-, miljø- og kvalitetskrav ved offentlige indkøb af levnedsmidler, samt give svar på, hvordan man i højere kan bygge bro mellem køkkenpraksis.

Næringsudvalget har siden starten af Nordisk Råds globaliseringsinitiativ Ny Nordisk Mad fulgt projektet med stor interesse. Udvalget anser projektet for at have en vigtig funktion med at profilere Norden. Næringsudvalget mener, at en udvikling af projektet er at gå fra den igangsættende fase et til en mere kommerciel og markedsførende fase to, hvor opgaven er at udvikle og styrke et tværgående samarbejde inden for gastronomi, kultur, turisme, regional erhvervsudvikling, sundhed og madproduktion. Næringsudvalget vil i samarbejde med ministerrådet fremlægge et forslag til et konkret initiativ kaldet Ny Nordisk Mad Til Mange. Forslaget om en konference skal ses som starten på denne kampagne med fokus på Ny Nordisk Mad Til Mange. Og med konferencen introduceres et bud på, hvordan man opfylder målet med at producere mad til mange.

Med disse ord skal jeg anbefale Nordisk Råds session, at de rekommanderer forslaget om, at Nordisk Ministerråd arrangerer en konference gennem programmet Ny Nordisk Mad om produktion af sundhedsfremmende mad til mange i Norden.

Tak, fru præsident.